En feministisk asylpolitik

Motion 2017/18:502 av Robert Hannah (L)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur Sverige kan få en mer jämställd asylinvandring och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det svenska kvotsystemet ska prioriteras till utsatta flyktinggrupper, särskilt kvinnor, barn, funktionshindrade och hbtq-personer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särskilda asylboenden för utsatta kvinnor bör upphandlas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvinnors säkerhet måste tillvaratas på asylboenden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Motivering

Vi i Sverige ska vara stolta över den humana flyktingpolitik vi har, men den har länge brustit på jämställdhetsfronten. Vi har inte någon feministisk syn på asylpolitiken.

Det är inte svårt att förstå att det främst är kvinnor och särskilt ensamstående kvinnor som är i behov av skydd under krig. Kvinnor är mer utsatta på flyktingläger och har svårare att hävda sina rättigheter under krig och förtryck. De kommer ofta från länder där kvinnor inte heller har samma rättigheter som män.

Ändå är det män som är kraftigt överrepresenterade i antalet asylsökande. Antalet män som söker asyl i Sverige är betydligt större än antalet kvinnor. Fördelningen år 2015 var exempelvis 70 procent män och 30 procent kvinnor. För ensamkommande var det drygt 90 procent pojkar och 10 procent flickor som sökte asyl.

Under 2016 beviljades 44 551 män och 27 020 kvinnor uppehållstillstånd. Siffrorna talar för sig själv. Om vi vill ha ett jämställt Sverige måste vi se till så att vår asylpolitik också är det. Det kan inte längre vara så att samhället blundar för kvinnors situation i världen.

Genom vår naivitet har tusentals kvinnor missat chansen att hamna i trygghet medans männen länge haft en förtur in i Sverige. Jag anser därför att det svenska kvotsystemet med ca 5 000 platser per år enbart ska användas till utsatta flyktinggrupper som kvinnor, barn, funktionshindrade och hbtq-personer.

Vi måste sluta vara naiva genom att ta jämställdheten i Sverige för given. Det har kommit många rapporter som visar att kvinnliga asylsökande har utsatts för våld och förtryck på asylboenden, att de inte känner sig bekväma och fria och att de inte får tillgång till samma utrymmen som män. I fall där kvinnor har flytt hedersvåld eller utsatts för sexuellt våld eller hot antingen på flykt eller på asylboenden måste det finnas särskilda hem där de kan känna sig trygga. Dessutom anser jag att asylboenden tydligare i upphandlingar ska ges i uppdrag att tillförsäkra kvinnor deras rättigheter. Om ett asylboende inte kan säkra kvinnors rättigheter bör dess tillstånd att bedriva asylboende dras in.

Robert Hannah (L)