Ersättande av färjetrafik med broar

Motion 2017/18:212 av Lars Tysklind (L)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka möjligheten att ersätta Trafikverkets färjor med broar där det är ekonomiskt lönsamt och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Idag upprätthålls trafiken över Gullmarn mot Lysekil och mot Svanesund på Orust med Trafikverkets färjor. Naturligtvis skulle kapaciteten och därmed tillgängligheten bli betydligt större om de ersattes med broar.

Till exempel skulle en bro över Gullmarn stärka utvecklingen i Lysekil genom att förstora arbetsmarknaden med rimliga pendlingstider, stärka det lokala näringslivet, underlätta kompetensförsörjning och stödja den så viktiga besöksnäringen. Motsvarande fördelar gäller naturligtvis också om en bro ersätter färjetrafiken mellan fastlandet och Svanesund på Orust.

Trafikverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för broinvesteringar som ersätter färjor på statens vägnät utan att öka Trafikverkets anslagsförbrukning. För att betala lånekostnaderna för sådana objekt kan då Trafikverket använda inbesparade driftsmedel från färjetrafiken.

Detta bör utnyttjas så långt möjligt, men kan också under en period kombineras med avgiftsfinansiering, i likhet med de nya broarna i Sundsvall och Motala.

Ett stort hinder för att få en hållbar kalkyl är den korta avskrivningstiden som används vid beräkningen. Det nuvarande regelverket innebär att man endast får använda insparande driftsanslag för färjetrafiken för 20–25 år.

Vägledande för hur lånefinansiering av investeringar i transportinfrastrukturen bör ske framgår av statens utredning SOU 2011:12 ”Medfinansiering av transportinfrastruktur”. Av denna framgår att amorteringstiden ska motsvara den ekonomiska livslängden för det som lånet avser. Räntan ska motsvara den kostnad som staten har för sin upplåning inklusive ett litet påslag för administration.

Av SOU 2011:12 framgår även att Trafikverket brukar anse att lån som tas upp för att finansiera broar som ersätter vägfärjor ska kunna återbetalas inom 20–25 år. I annat fall bedöms sådana projekt vara alltför osäkra att genomföra och att det då genomförs en företagsekonomisk bedömning.

Konstruktionskravet på teknisk livslängd för en bro är dock upp mot 120 år, och då är det högst rimligt att förlänga återbetalningstiden för ett projekt lån till åtminstone 60 år.

Det är mycket angeläget att utreda och ändra regelverket så att en längre tidsperiod för återbetalning av lån kan tas med i den ekonomiska kalkylen. Med dagens korta tid kommer inte broprojekt som ersätter färjetrafik till stånd trots att de i grunden är samhällsekonomiskt lönsamma.

Lars Tysklind (L)