Svenska djurproducenters konkurrensnackdelar

Motion 2016/17:1350 av Hanna Wigh (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en särskild importtariff för animaliska produkter som lever upp till minimikraven i svensk djurhållning och slakt och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en importtariff av animaliska produkter som ej lever upp till minimikraven i svensk djurhållning och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Svensk djurhållning står inför stora utmaningar, så stora att många lantbruk inte ser någon annan utväg än att lägga ner sin djurproduktion. Det är oerhört viktigt att Sverige upprättar en stark självförsörjningsgrad och att våra svenska bönder ges förutsättningarna att planera för framtiden.

Om politiken menar allvar med att Sverige ska präglas av en levande landsbygd, välmående jordbruk, en stark folkhälsa och ett starkt djurskydd måste åtgärder vidtas som ger en reell inverkan på den framtida utvecklingen. Sett ur ett internationellt perspektiv har Sverige en hög standard i sin livsmedelsproduktion beträffande kvalitet på produkterna, i jämförelse med andra länder en mindre miljöpåverkan och ett starkt djurskydd.

Politiken måste inse att ett starkt djurskydd inte är gratis för de svenska matproducenterna att upprätthålla. Vid besök i valfri svensk mataffärs köttdisk blir det uppenbart för konsumenterna att det kostar mer pengar att köpa närproducerat kött framför importerat kött. Med tanke på att transporter är kostsamma och det är längre att frakta kött från ett annat land blir det en logisk slutsats att dessa kostnader hämtas hem på andra områden i produktionskedjan.

Det billigare priset är ofta ett direkt resultat av en sämre djurhållning och överanvändning av antibiotika och tillväxthormoner för att nämna några exempel.

Sveriges medlemskap i EU har inneburit att det svenska djurskyddet blivit en orättvis

konkurrensnackdel för våra svenska djurproducenter, utan möjligheter att kunna tävla med utländska djurproducenters ständiga prispress. Svenska djurproducenter måste därmed förlita sig på att konsumenterna är välinformerade och har möjlighet att betala extra för kvalitet, hälsoaspekter och miljö- och djurskyddshänsyn. Det måste vara uppenbart för politiken att detta system i längden är fullständigt ohållbart.

Att sänka kraven på svensk djurhållning är inte ett realistiskt alternativ. Vi ska inte under några omständigheter tumma på våra antibiotikakrav eller djurens välmående, utan ständigt arbeta för att nå förbättringar där det är möjligt.

Att Sverige ställer högre krav på animaliska produkter som producerats inom landet än de produkter vi importerar är ett hyckleri som inte ifrågasätts men som måste hanteras. Det är inte rimligt att någon ska kunna profitera på att kringgå svenska regler för djurhållning och slakt. När animaliska produkter som inte lever upp till reglerna i svensk djurhållning importeras är det en rimlig konsekvens att produkterna erläggs med en särskild tariff för att vikta de orättvisa förhållanden som styr marknaden idag. Det skulle verka för att utländska djurproducenter med intresse att exportera exempelvis kött till Sverige ges ekonomiska incitament att stärka den egna djurhållningen. Det i sin tur kan ge positiva spinn-off effekter på folkhälsan om det kött som importeras inte fylls i samma utsträckning med antibiotika och tillväxthormoner. Framförallt skulle det ge svenska djurproducenter möjligheten att konkurrera med fler argument än moraliska och därmed säkerställa att Sverige även i framtiden kan erbjuda kött och andra animaliska produkter i toppklass.

Hanna Wigh (SD)