regeringens skärpning av migrationspolitiken

Interpellation 2003/04:298 av Ullenhag, Erik (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-02-13
Anmäld
2004-02-17
Besvarad
2004-03-02
Sista svarsdatum
2004-03-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 februari

Interpellation 2003/04:298

av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Barbro Holmberg om regeringens skärpning av migrationspolitiken

I land efter land i Europa har flyktingdebatten svängt i en otäck riktning. I olika länder är det olika politiska partier som drivit på utvecklingen. I vissa länder är det missnöjespartier som startat omsvängningen av debatten. I länder som Tyskland och Storbritannien är det socialdemokrater som varit ledande förespråkare för restriktivitet. Och tyvärr finns det även något exempel på hur liberala partier bidragit till hårdnande attityder gentemot invandrare.

Vad som oroar mig djupt i dag är att regeringen i praktiken verkar försöka förändra flyktingpolitiken i Sverige. Sedan Socialdemokraterna kom till makten 1994 har regeringen successivt skärpt svensk migrationspolitik. Och utvecklingen är accelererande.

Socialdemokraterna i Malmö vill nu stänga sin stad för flyktingar. Fackförbundet Byggnads annonserar i hela landet mot arbetskraftsinvandring. Migrationsminister Barbro Holmberg visar en häpnadsväckande handlingskraft vad gäller hårda tag och restriktivitet men verkar i det närmaste handlingsförlamad när det gäller att presentera utlovade förslag som skulle göra politiken mer human.

Det framträder ett mönster i den politik som socialdemokraterna nu saluför; flyktingpolitiken ska stramas åt. Från Folkpartiets sida är vi djupt bekymrade över att Socialdemokraterna på detta sätt verkar försöka vinna väljare på att ta strid för att Sverige ska sluta sig än mer mot omvärlden.

Förklaringen till regeringspartiets nya strategi är sannolikt Socialdemokraternas misslyckade integrationspolitik. I stället för att se till att invandrarna så snart möjligt kan försörja sig själva har socialdemokratisk integrationspolitik präglats av en kvävande omhändertagandementalitet. Den politiken har lett till att hundratusentals människor fastnat i utanförskap. Barn växer upp i områden där de inte lär känna en enda vuxen som arbetar.

I valrörelsen 2002 fick Folkpartiet ett starkt stöd för att vi lyfte integrationsfrågan. Vi identifierade nycklarna för att öppna upp det svenska samhället som jobb och kunskaper i svenska. Vår integrationspolitik syftar just till detta, att se till så att människor försörjer sig själva i stället för att fastna i bidragsberoende.

Regeringen har naturligtvis känt sig pressade av vår offensiv i integrationsfrågor. Men i stället för att presentera en hållbar politik för att bryta utanförskapet och öppna det svenska samhället verkar statsminister Göran Persson nu vilja göra det än svårare för flyktingar och andra skyddsbehövande att komma in i vårt land. Socialdemokraterna verkar vilja smita från att debattera integrationspolitik genom att söka strid för en allt snålare flyktingpolitik.

Gemensamt för flera länder där debatten om flyktingar och invandrare radikalt förändrats är att det gått mycket snabbt när något parti "lyft på locket" genom att försöka vinna väljare på att stänga landets gränser. Det har inte dröjt länge innan flera partier övertrumfat varandra i att vara de hårdaste gränspoliserna.

I Storbritannien tog det något år för Labour att överge en hyggligt human politik till förmån för en retorik där asylsökande ständigt målas ut som problem. I Danmark har främlingsfientligheten visserligen varit en realitet sedan Mogens Glistrups dagar, men sedan de etablerade partierna "lyfte på locket" tävlar nu såväl borgerliga partier som socialdemokraterna om att visa upp en så restriktiv attityd som möjligt. I Tyskland sprider nu tyska socialdemokrater fullständigt osannolika skrämselhistorier om de horder av polacker som kommer att strömma till Tyskland den dag Polen blir EU-medlemmar.

Sverige befinner sig vid ett vägskäl. Göran Persson försöker ta strid mot öppenheten och risken är stor att det skapar samma negativa spiral som vi sett i en rad andra länder. Folkpartiet ser som sin uppgift att "snöbollen" inte får fart. Vi tänker stå upp för ett Sverige som ska vara öppet för dem som behöver skydd och för dem som kan komma hit och få ett arbete. Vi behöver en ny integrationspolitik som öppnar Sverige så att de nya svenskarna kommer i jobb. Inte en ny flyktingpolitik som gör att vi sviker vårt medmänskliga ansvar att ge skydd åt dem som behöver det.

Mot bakgrund av ovan anförda vill jag ställa följande fråga till migrationsministern.

Ämnar migrationsministern vidta några åtgärder för att se till att migrationspolitiken i Sverige inte svänger till att handla om restriktivitet i stället för humanitet och rörlighet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:298, regeringens skärpning av migrationspolitiken

Interpellationsdebatt 2003/04:298

Webb-tv: regeringens skärpning av migrationspolitiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 69 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Tyvärr tvingas jag notera att jag inte fick svar på de frågor jag ställde, men jag kan upprepa dem sedan. Låt oss försöka ta en saklig diskussion om de frågor som ministern nu lyfter upp. Ministern säger att det finns en stor oro för lönedumpning om vi inte inför övergångsregler för att se till att göra det svårare för människor från andra länder att arbeta i Sverige. Jag vill inte heller ha någon lönedumpning på svensk arbetsmarknad. Jag vill ha en situation där vi har starka fackföreningar, kanske inte så starka som i dag men som ser till att värna arbetstagarnas intressen. Jag och Folkpartiet är öppna för att diskutera vilka generella regelförändringar vi ska ha för att se till att människor ska kunna komma hit och arbeta på lika villkor utan lönedumpning. Då är det i och för sig en fråga som man ställer sig. Jag antydde i mitt första inlägg att det är en massa icke-problem som man diskuterar. Har Barbro Holmberg några fakta eller någon forskare som hon kan åberopa som säger att det sannolikt är ett stort problem att det kommer att välla in polacker och ungrare och bidra till lönedumpning i Sverige om vi inte har övergångsregler? Ibland kan det vara bra att utgå från vad vi tror, att det kommer hit massor med människor och att det blir lönedumpning. Den andra fråga som Barbro Holmberg lyfter upp är jag också djupt oroad för, nämligen situationen i asylsystemet i Sverige med långa handläggningstider. Det är därför vi från Folkpartiets sida har tagit ett initiativ till att koppla ihop frågan om nya ansökningar till att lägga ned Utlänningsnämnden och föra över asylärendena till domstol. Där hoppas vi - eftersom alla partier i Sveriges riksdag säger sig tycka så - att vi ska kunna nå fram. Men lite förvånad blir man när man samtidigt slår upp tidningen och ser att med dagens medelstilldelning sägs personer upp som är handläggare på Migrationsverket. Jag inbillar mig, kanske med mitt enkla sinne, att om man säger upp personer som ska handlägga asylärenden riskerar handläggningstiderna att öka. Det där var något som Folkpartiet påpekade bland annat i samtal med Barbro Holmberg före jul, att se över och ta en diskussion med finansen så att man får resurser till Migrationsverket, så att det finns tillräckligt med handläggare som kan beta av handläggningstiderna. Vi kan visst diskutera de frågorna - det är jag fullt öppen att göra. Men det viktigaste är att minska handläggningstiderna. Där finns det en del att göra av det Barbro Holmberg föreslår, men det viktigaste där är att se till att ärenden handläggs. Det görs inte om det är alltför få anställda som ska göra det. Sedan är det lite bekymmersamt vad migrationsministern väljer att lyfta fram. Under några års tid har det i varje proposition som har kommit till riksdagen och i varje debatt sagts att antalet asylsökande som kommer till Sverige ökar och att det är ett jätteproblem som vi måste göra något åt. Nu är situationen den att antalet asylsökande minskar. Det nämner inte Barbro Holmberg. Nu väljer man ett annat sätt: Det är så många som väntar på besked i Sverige. Man försöker hela tiden peka på problemen. Det är väl riktigt - man ska inte tiga ihjäl några problem. Men några gånger är det rätt bra att stå upp och säga att det inte är en kaotisk situation i Sverige. När Folkpartiet hade ansvar för flyktingpolitiken och det kom 3 000 personer i veckan och vi såg till att knappt 100 000 människor i Sverige fick uppehållstillstånd på ett år, när det var en flyktingkatastrof på Balkan, var det ganska jobbigt i asylsystemet. I jämförelse med det har vi en ganska trevlig tillvaro i dag. Jag ställer frågan igen: Håller Barbro Holmberg med Göran Persson om att Sverige har tagit emot för många? På vilka sätt skiljer sig den migrationspolitik som Barbro Holmbergs parti har genomfört under 90-talet från Ny demokratis? Det är ett par frågor som det är rätt intressant att få svar på.

Anf. 70 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Erik Ullenhag säger att det viktigaste är att vi får ned handläggningstiderna. Det kan jag verkligen hålla med om. Men vad är Erik Ullenhag beredd att göra? Jo, det är att vi ska se över frågan, ta en diskussion med finansen och pumpa in pengar i ett system där det finns mängder av olika systemfel. Jag menar att vi innan vi gör det måste se över systemet och se att systemet håller. Att det finns möjlighet att lämna in nya ansökningar om och om igen gör att människor blir kvar i systemet. Ska vi då pumpa in pengar i systemet? Jag tycker att det är ett väldigt konstigt sätt att se på det. Det är ovanligt att höra den synpunkten från Folkpartiet. Jag håller helt med om att det viktigaste är att få ned handläggningstiderna. Regeringen har lämnat förslag som alla syftar till att få ned handläggningstiderna, att få ett effektivt asylsystem, där människor som kommer till Sverige får en rättssäker prövning och får ett besked inom rimlig tid. Om man får ett avslagsbeslut ska man åka tillbaka till sitt hemland. Om man inte får det får man betydligt större möjligheter att snabbt komma in i det svenska samhället. Det är naturligtvis det som vi alla strävar efter. Det ligger nu en proposition på riksdagens bord om att ta bort möjligheten till ny ansökan, vilket i ett enda slag skulle betyda att man minskade handläggningstiderna. Det skulle betyda att 25-30 % av de ärenden om nya ansökningar som Utlänningsnämnden handlägger kunde användas till att handlägga grundärendena, det vill säga att det skulle bli 25-30 % snabbare handläggning i andra instans. I ett enda slag kan vi den 1 september i år minska handläggningstiderna. Min fråga är om Erik Ullenhag och Folkpartiet är beredda att stödja en sådan. Eller vill man skjuta på det ett antal år? Om man skjuter på det här beslutet ett antal år menar jag att man tar på sig ett oerhört stort ansvar. Erik Ullenhag säger att det inte är någon kaotisk situation i Sverige. Nej, det tycker inte jag heller. Jag skulle vilja rekommendera Erik Ullenhag att resa runt i landets kommuner som tar emot asylsökande och flyktingar i dag. Många av landets kommuner går på knäna, och vi måste göra någonting åt situationen. Mitt förslag är att Erik Ullenhag reser runt i de kommuner som har tagit ett stort ansvar när det gäller flyktingmottagandet.

Anf. 71 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Det kanske förvånar Barbro Holmberg, men det händer ganska ofta att jag är ute och reser i landet. Jag var i förra veckan i Botkyrka, Salem och ett par andra ställen och diskuterade integrationsfrågor. Problemet med angreppssättet nu är att man i stället för att ta en debatt om integrationspolitiken, vad som har gått snett och misslyckats i Socialdemokraternas integrationspolitik skyller på migrationspolitiken. Då ligger det rätt nära att säga ungefär det som Göran Persson säger, nämligen att vi har tagit emot för många. Det är en utveckling som jag är väldigt bekymrad över. Sedan kan jag återupprepa det Folkpartiet har sagt i motioner i flera år. Vi vill lägga ned Utlänningsnämnden, vi vill flytta asylärendena till domstolarna och samtidigt vill vi ta bort systemet med nya ansökningar. Problemet med det regeringen nu gör när man bryter ut systemet med nya ansökningar är ju att det riskerar att få medmänskliga konsekvenser som kan vara riktigt tråkiga. Jag kan skicka över ett ärende till departementet på andra sidan bron. Det handlar om en kvinna från Tanzania som fick stanna efter ett antal nya ansökningar därför att man hade bedömt bevismaterialet fel tidigare. Hade institutet med nya ansökningar inte funnits hade hon sannolikt varit könsstympad i dag. Jag kan skicka över ett ärende som gäller en iransk poet. Jag tror att han fick stanna efter att ha ansökt för sjätte gången. Då skrev Utlänningsnämnden att vid en muntlig handläggning gjorde den här mannen ett trovärdigt intryck. Det var först då man hade en muntlig handläggning. Dessförinnan hade man avslagit ansökan på andra grunder. Vi kan inte ta bort eller förändra den här säkerhetsventilen utan att få ordning på systemet som sådant. Där är det regeringen, herr talman, som har ett ansvar. De har ett ansvar att verkställa ett riksdagsbeslut om att lägga ned Utlänningsnämnden. De har ett ansvar att stå upp för en human och solidarisk asylpolitik. Det är lite märkligt att regeringens företrädare är så intresserade av att försöka ställa oppositionen till svars. Tyvärr är det så, herr talman, att det är Socialdemokraterna som regerar detta land.

Anf. 72 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Erik Ullenhag säger att han har rest omkring och diskuterat integrationsfrågor. Jag skulle vilja föreslå att Erik Ullenhag också reser omkring och diskuterar migrationsfrågor. Det är där kommunerna faktiskt går på knäna. Väldigt många kommuner tar ett oerhört ansvar när det gäller skolor, hälsovård etcetera, men man orkar inte riktigt med i alla kommuner. Det måste vi göra någonting åt. Annars kan vi få väldigt stora problem. Erik Ullenhag och jag är överens om att vi ska ha ett öppet asylsystem, men då måste vi se till att systemet fungerar. Sedan gällde det att bryta ut ny ansökan och att ha en säkerhetsventil. De människor som får uppehållstillstånd på grund av ny ansökan får det i väldigt hög utsträckning, i stort sett 90-100 %, av humanitära skäl. Och det är humanitära skäl som har uppstått i vårt land. Då är frågan hur jag kan säga att de har uppstått i Sverige. Jo, därför att skälen över huvud taget aldrig har funnits med i grundärendet. Det är ingenting som myndigheten har missat under processens gång. Det är skäl som har kommit till i slutändan av en process. Om det skulle vara ett asylskäl har vi ju en säkerhetsventil i det förslag som ligger hos regeringen. Det är precis en sådan säkerhetsventil som Erik Ullenhag efterlyser. Om det sker en statskupp i vederbörandes hemland och om det händer någonting ska man kunna avbryta avvisningen. Den säkerhetsventilen finns. Vi måste få ett slut på processen så att vi får bort ny ansökan men ändå har den säkerhetsventilen kvar eftersom den är viktig.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.