Hbtq-personer och våld i nära relationer

Interpellation 2015/16:462 av Robert Hannah (L)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2016-03-03
Överlämnad
2016-03-03
Anmäld
2016-03-04
Sista svarsdatum
2016-03-17
Svarsdatum
2016-03-22
Besvarad
2016-03-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

Det svenska samhället har kommit långt i arbetet för hbtq-personers lika rättigheter och möjligheter. Men det återstår många utmaningar. Hbtq-personer är fortsatt en av Sveriges mest utsatta grupper. Till exempel visar forskning att hbtq-personer oftare än resten av befolkningen lider av psykiska bekymmer som depressioner eller ångestbesvär samt att beroende av alkohol och andra droger förekommer i högre utsträckning. Självmordsstatistiken gällande främst unga hbtq-personer är skrämmande.

Det svenska samhället har ett ansvar att inkludera hbtq-perspektiv i de verksamheter som finns till för att hjälpa och skydda människor. På samma sätt som hbtq-personer ska kunna få hjälp i vården måste också arbetet mot relationsvåld inkludera ett hbtq-perspektiv.

Det är därför oroväckande att se hur regeringen agerar och prioriterar inom arbetet mot våld i nära relationer. Många av de framsteg som har tagits under alliansregeringen riskerar nu att utraderas. Både inom arbetet mot våld i nära relationer och i arbetet mot hedersvåld fanns ett tydligt hbtq-perspektiv integrerat. Det var integrerat för att även hbtq-personer utsätts för våld i sina relationer. Viss forskning tyder på att det till och med är vanligare att hbtq-personer utsätts än att heterosexuella kvinnor utsätts.

Berättelserna om hur samhället sviker när en hbtq-person utsatts är många – man är inte välkommen till de verksamheter som finns och möts av okunskap från professionen. Det blir som ett andra övergrepp. Därför är det så viktigt att socialtjänsterna kan bemöta och hjälpa hbtq-personer, att det finns skyddade boenden för hbtq-personer och att statliga insatser frigörs för att utbilda personal i hbtq-frågor. För att detta ska vara möjligt måste regeringen prioritera frågan.

RFSL gör ett fantastiskt jobb med att arbeta för hbtq-personers rättigheter. Många gånger utför organisationen ideellt arbete i brist på arbete från skattefinansierad verksamhet. RFSL har i sina remissvar till de två jämställdhetsutredningar som nyligen remitterats pekat på en skrämmande avsaknad av hbtq-perspektiv i utredningarnas förslag (Mål och myndighet – en effektiv styrning av jämställdhetspolitiken SOU 2015:86 samt Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck SOU 2015:55). Trots att utredningarna hade i sina direktiv att beakta hbtq-perspektivet har inte detta skett.

Samma tystnad kommer från jämställdhetsminister Åsa Regnér. Regeringen tar inte upp relationsvåld mot hbtq-personer som en integrerad del av arbetet mot våld i relationer, utan talar om mäns våld mot kvinnor. Inga nya åtgärder har kommit från jämställdhetsministern för att belysa och bemöta hur hbtq-personer utsätts för relationsvåld eller hedersvåld. Det är oroväckande. Anser statsrådet att våld enbart utövas i heterosexuella relationer?

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

  • Vad gör statsrådet och regeringen för att bemöta våldet som hbtq-personer utsätts för i nära relationer?
  • Hur kommer det sig att statsrådet och regeringen i sina insatser inom relationsvåld och hedersvåld valt att prioritera bort hbtq-personers utsatthet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:462, Hbtq-personer och våld i nära relationer

Interpellationsdebatt 2015/16:462

Webb-tv: Hbtq-personer och våld i nära relationer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 76 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Robert Hannah har frågat mig vad jag och regeringen gör för att bemöta våldet som hbtq-personer utsätts för i nära relationer. Robert Hannah har även frågat mig hur det kommer sig att jag och regeringen i våra insatser inom relationsvåld och hedersvåld valt att prioritera bort hbtq-personers utsatthet.

Jag vill inleda med ett klargörande. Att förebygga och motverka våld i nära relationer, inklusive det våld som drabbar hbtq-personer, är högt prioriterat av regeringen. Ansvaret delas av flera statsråd.

Mäns våld mot kvinnor och våld mot hbtq-personer är ett allvarligt samhällsproblem som orsakar stort fysiskt och psykiskt lidande. Våld i nära relationer förekommer i alla åldrar och samhällsklasser oavsett religion, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Regeringen har bland annat satt upp ett tydligt mål om att andelen personer i befolkningen som blir utsatta för våld i nära relationer ska minska. För att nå det målet lägger regeringen stor vikt vid att utveckla det förebyggande arbetet och har i det syftet beslutat om ett antal våldsförebyggande åtgärder. Sedan regeringen tillträdde har vi till exempel beslutat om inte mindre än åtta åtgärder som direkt kopplar till förslagen från den nationella samordnaren mot våld i nära relationer.

De ideella brottsoffer- och kvinnojourerna har fått kraftigt stärkta resurser. Socialstyrelsen har fortsatt uppdrag att fördela utvecklingsmedel till kommuner, landsting och ideella föreningar för att kvalitetsutveckla arbetet mot våld i nära relationer. Länsstyrelserna har fortsatt uppdrag att aktivt främja och lämna stöd till insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Många av de åtgärder som regeringen har beslutat om gynnar alla brottsoffer, oavsett grupptillhörighet.

Jag delar dock Robert Hannahs oro över hbtq-personers utsatthet. Utöver regeringens generella insatser på området har därför Socialstyrelsen i uppdrag att fördela 2 miljoner kronor årligen till organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till hbtq-personer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar även Robert Hannahs bedömning att det är viktigt att socialtjänsten ger ett likvärdigt och professionellt bemötande av hbtq-personer. Socialstyrelsen är en av fem strategiska myndigheter för dessa frågor i enlighet med regeringens strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Myndigheten är därför en viktig aktör när det gäller genomförandet av strategin. Socialstyrelsen har bland annat fått regeringens uppdrag att utveckla kunskapsstöd och genomföra insatser i syfte att höja kunskapen om hbtq-personers villkor och levnadsförhållanden samt hur diskriminering kan ta sig uttryck inom socialtjänstens område.

Socialstyrelsen har också regeringens uppdrag att kartlägga frågor i socialtjänsten och hälso- och sjukvården om våldsutsatthet och våldsutövande.

Jag vill också avslutningsvis nämna att förslag från Utredningen om en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55) samt Jämställdhetsutredningen (SOU 2015:86) för närvarande bereds i Regeringskansliet. I detta sammanhang kommer även frågan om hbtq-personers utsatthet att beaktas.

(forts.)


Anf. 77 Robert Hannah (L)

Herr talman! Tack till ministern för svaret! Ministern hävdar i sitt svar att våld som drabbar hbtq-personer är högt prioriterat för regeringen. Det tycker jag är gott, och det är ett bra tecken.

Till syvende och sist handlar det dock också om vilka satsningar man som regering gör och hur man väljer att synliggöra problem. Jag tycker inte att det går att hävda att något är högt prioriterat för att sedan dra tillbaka flera framsteg som tidigare har gjorts. Det gäller till exempel integrering av hbtq-perspektiv i uppdrag, som Alliansen hade, samt språkbruket "mäns våld mot kvinnor" som ministern i praktiken uteslutande använder. Det innebär helt enkelt att man osynliggör hbtq-gruppens utmaningar i det svenska samhället.

Vi har kommit ganska långt i arbetet för hbtq-personers lika rättigheter och möjligheter. Men vi kan vara överens om att det finns mycket kvar att göra. Till exempel visar forskning att hbtq-personer oftare än resten av befolkningen lider av psykiska besvär eller beroenden av exempelvis alkohol och droger. Självmordsstatistiken gällande unga hbtq-personer är skrämmande. Viss forskning tyder på att det är vanligare med våld i nära relationer för hbtq-personer än för till exempel heterosexuella kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern nämner i sitt svar åtta satsningar som har sin grund i utredningen om våld i nära relationer. Men i ärlighetens namn: Flera av dessa är inte på något sätt nya sedan regeringen tillträdde. Till exempel är de 2 miljoner till hbtq-personers utsatthet som ministern pekar på ingen ny satsning. Det är en summa som varit bestämd och legat på samma nivå under många års tid - långt innan den här regeringen kom till och långt innan ministern tillträdde. Har ni tänkt se över denna summa? Är det detta ni menar är en satsning från er sida?

Förslagen från Utredningen om våld i nära relationer och Jämställdhetsutredningen, som ministern utgår ifrån i sina svar, brast i sitt hbtq-perspektiv och i sin hbtq-integrering. Ändå är det dessa förslag som ministern använder och stöder sig på. Det går att hävda att just dessa utredningar kanske är anledningen till osynliggörandet av hbtq-personers utmaningar i regeringens generella politik.

Min fråga är: Hur planerar regeringen att kompensera för bristen i de två utredningarna? Om det är dessa båda utredningar politiken ska utgå ifrån och om de är bristfälliga och inte har något hbtq-perspektiv - hur tänker ni då se till att det ingår? Jag tycker att det är oroväckande att ministern så starkt hänvisar till samordnaren. Om man läser RFSL:s och andra delar av hbtq-rörelsens svar i remisser för utredningarna ser man att de är väldigt kritiska till bristen på hbtq-integrering.

Jag vill därför fråga ministern: Vilka är de åtta åtgärderna i förslagen från den nationella samordnaren? Var finns hbtq-perspektivet där? När det gäller de kraftigt stärkta resurser som ministern hänvisar till undrar jag om pengarna har fördelats med ett hbtq-perspektiv över huvud taget. En sak är säker: Brottsoffer gynnas inte automatiskt av att man lägger ned pengar för att stärka dem. Det handlar om hur resurserna tilldelas. Om man inte tilldelar resurser till andra än kvinnor som utsätts för relationsvåld av män finns det inga pengar till hbtq-personer för våld som de utsätts för.

Sammantaget vill jag ha ett tydligt besked från ministern: Kommer hbtq-perspektivet att integreras i allt arbete, alla utredningar och alla uppdrag till svenska myndigheter när det gäller våld i nära relationer och hedersvåld? Det är egentligen detta jag vill ha svar på. Kommer det att vara integrerade satsningar? Kommer hbtq-perspektivet att finnas med?


Anf. 78 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Först och främst: Jag är ansvarig för frågor som handlar om våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Jag tycker att det är olyckligt att påstå att begreppet våld mot kvinnor är problematiskt. Kvinnorörelsen har jobbat och kämpat i oerhört många år med att komma bort från ett osynliggörande där man nästan kunde tro att det var köksluckorna, och inte män, som gav sig på kvinnor i hemmet. Därför tror jag att man behöver använda båda begreppen, och jag har ingenting emot det.

Jag är ansvarig för frågor som handlar om våld mot kvinnor och i viss mån våld i nära relationer. Jag delar ansvaret för frågorna med Alice Bah Kuhnke, som är samordningsansvarig när det gäller hbtq-personers situation, rättigheter och möjligheter och den strategi som finns. Morgan Johansson är en annan minister som har stort ansvar eftersom han är ansvarig för rättsväsendet i största allmänhet och för brottsofferfrågor i stort, till exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller de frågor som Robert Hannah ställer till mig är underlagen sådana som den förra regeringen beställde och som föll under jämställdhetsministern. Där valde den förra regeringen, av skäl som inte är helt klara för mig, att dela upp arbetet på ganska många olika utredningar. Carin Götblad hade ett uppdrag på justitieministerns område när det gäller våld mot kvinnor och våld i nära relationer. En strategi beställdes för att komma fram med förslag när det gäller våld mot kvinnor. Det fanns ytterligare ett stort arbete nästan samtidigt som handlar om jämställdhetspolitiken, där målet om våld mot kvinnor ingår. Det beställdes av den förra regeringen. Varför alla dessa sattes igång parallellt och nästan samtidigt om samma sak kan inte jag redogöra för.

Nu har jag i alla fall fått ett antal underlag. Det är inget fel på dem, var och en för sig. De är många gånger genuina, och de försöker greppa frågorna. När vi nu ska lägga fram förslag utifrån dessa underlag kommer vi också att ha ett hbtq-perspektiv. Vi har börjat med att stödja till exempel jourer när det gäller att möta hbtq-personers utsatthet. Dessutom har regeringen höjt stödet med 2 miljoner till organisationer som företräder hbtq-personer.

Vi ska fortsätta att arbeta med detta i de insatser som vi gör och som är relevanta. Det pågår hela tiden ett arbete för att verkligen se till att man jobbar med frågan. Socialtjänsten, som jag är ansvarig för, ska alltid ha med detta perspektiv och ställa frågor om utsatthet när det gäller till exempel våld också hos hbtq-personer. Likaså ska Socialstyrelsen utveckla ett kunskapsstöd och genomföra insatser för att öka kunskapen om hbtq-personers villkor och levnadsförhållanden. Det är några exempel.

För övrigt är jag väl medveten om hur situationen är. På mig gjorde den EU-studie som kom för några år sedan från myndigheten för grundläggande rättigheter ett starkt intryck. Den beskrev tydligt hur hbtq-personer är utsatta hemma, på jobbet och i skolan - i miljöer där många andra möter ett stort stöd, ett stort skydd och solidaritet. Där är många hbtq-personer som mest utsatta. Detta måste vi gemensamt motverka.


Anf. 79 Robert Hannah (L)

Herr talman! Tack till ministern! Fortfarande kvarstår alla de frågor jag hade. Vilka är de åtta åtgärder som ni hävdar kommer från förslagen från den nationella samordnaren, och var är hbtq-perspektivet där? Det finns inte över huvud taget i den nationella samordnarens utredning vad gäller våld i nära relationer. Hur tänker ni se till att detta ändå blir hbtq-integrerat?

Jag har aldrig stött på en minister som talar så ofta och så väl om jämställdhetsintegrering. Jag välkomnar det, men när det kommer till hbtq-integrering kan man tro att våld enbart finns bland män som slår kvinnor. Men det finns också andra typer av relationer, och vissa studier visar på motsatsen: Det är vanligare att hbtq-personer utsätts för våld.

Då är inte svaret att regeringen tar tillbaka de reformer som alliansregeringen gjorde. Man hade en hbtq-integrering i alla utredningar av den här typen och i alla uppdrag till myndigheter. Nu har ni tagit bort uppdraget till Migrationsverket, till exempel. Hbtq-perspektivet i det uppdraget har tagits bort. De båda utredningarna på jämställdhetsområdet har inte detta perspektiv. Då är det upp till regeringen att säga: Vi tänker se till att det finns en hbtq-integrering och ett hbtq-perspektiv i de uppdrag som vi ger till våra myndigheter. Vi ska också se till att de uppdrag vi ger tydligt har detta perspektiv. Regeringen gav faktiskt utredningen Våld i nära relationer i uppdrag att se på hbtq-perspektivet, men det gjorde man inte. Det är den kritiken som RFSL har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man satsar pengar på att bekämpa våld i nära relationer men säger inte att hbtq-personer är en grupp som man särskilt måste titta på eller till socialtjänsten att titta specifikt på hbtq-personernas situation. Det är en sak att påstå att det är högt prioriterat, och det är en annan sak hur man agerar. Här har ni gjort någonting som jag tycker är oförklarligt: I alla uppdrag och alla utredningar väljer ni att ta bort hbtq-perspektivet.

Därför vill jag ha ett tydligt besked. Kommer regeringen att ha med ett hbtq-perspektiv och integrering av det i allt arbete som man gör när det gäller våld i nära relationer och hedersvåld? Kommer det att finnas tydliga direktiv till alla dem som arbetar med de här frågorna i hela samhället att man ska ha med det eller inte? Det är tydlig signalpolitik om man säger att man ska göra någonting men inte prioriterar det.


Anf. 80 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Jag vill säga igen att det inte är jag som har det samordnande ansvaret för hbtq-frågor i regeringen. Det är flera statsråd som är ansvariga för att föra in ett sådant perspektiv. Migrationsverket är till exempel inte en myndighet som jag har inom mitt ansvarsområde. Jag håller absolut med om att det är ett viktigt arbete, men hur det formuleras och hur man tänker när det gäller det får man ställa frågor om till ett annat statsråd.

De här utredningarna som du pekar på var det din regering som tillsatte. Jag var inte med då. Däremot är det min uppgift att ta hand om de underlag som nu kommer fram. Det har vi möjlighet att göra i bland annat den strategi som handlar om våld mot kvinnor - den har samma titel som utredningen. I den bör man beakta de här frågorna och också diskutera hur de förhåller sig till varandra.

Jämställdhetspolitiken över huvud taget är ett område som jag har ansvar för. I de texter som kom fram under den tid som din regering hade ansvar för och i de jämställdhetspolitiska mål som formulerades i slutet av den förra socialdemokratiska perioden har vi definitivt haft en mycket påtagligare och bättre kvalitativ diskussion och debatt om hbtq-personers livsvillkor.

Jag tycker att den traditionella jämställdhetspolitiken måste förhålla sig till det här. Det har vi en möjlighet att göra när vi lägger fram jämställdhetspolitiken. Där ingår våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Det får vi återkomma om. Det breda perspektivet, vad alla statsråd ska göra och hur det ska se ut, är en angelägenhet för alla, men det är inte jag som har samordningsansvaret för det. Jag gör gärna vad jag kan på mitt område. Det har jag faktiskt också gjort genom att avsätta medel till jourer som möter utsatta hbtq-personer.


Anf. 81 Robert Hannah (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är en sak vad man säger, och det är en annan sak hur man agerar. Jag har ställt många frågor som gäller ditt ansvarsområde, och här får jag egentligen inga svar. Om jag ska vara specifik: Utredningen om våld i nära relationer föreslår åtta åtgärder som du nämner i svaret till mig. Vilka av dem har ett hbtq-perspektiv? Kommer det att finnas i uppdraget att det ska vara ett hbtq-perspektiv integrerat när det gäller pengarna som ska gå till att motverka våld i nära relationer? Kommer det att finnas en hbtq-strategi i uppdragen till socialtjänsten? Kommer det att finnas med i ditt ansvarsområde? Kommer du att se till att kompensera den brist som finns i de utredningar som har kommit?

För mig är det irrelevant under vilken regering som en utredning tillsattes eller vad man har för mål. För mig är det relevant vad man gör för att hjälpa utsatta hbtq-personer.

Jag skulle gärna vilja att du svarade på sådant som är inom ditt eget område i stället för att hänvisa till andras områden.

Jag hyser inte särskilt starkt förtroende för en minister som talade om "så kallat hedersrelaterat våld" när hon besökte arbetsmarknadsutskottet. Det är inte så kallat hedersrelaterat våld. Det är riktigt våld som de här ungdomarna utsätts för på grund av heder.

Jag skulle gärna vilja ha svar när det gäller de områden som ministern kan svara på, det vill säga de här två utredningarna om jämställdhetsområdet och våld i nära relationer. Kommer du att se till att hbtq-perspektivet finns med eller inte?


Anf. 82 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Jag ska absolut göra det jag kan på mitt område. Det var du som förde de här utredningarna på tal och kritiserade både rubricering och vilka områden som skulle studeras. Det var därför jag nämnde dem.

Jag har ansvar för det som händer framöver, och jag tar gärna det ansvaret.

Att jag har sagt "så kallat hedersrelaterat våld" är för att jag inte tycker att man ska ta över förövarnas definition av vad de håller på med. Men jag kan säga "hedersrelaterat våld" också. För mig är det viktigt att flickor, kvinnor, män och hbtq-personer som utsätts för det här våldet får sin frihet och sina rättigheter tillbaka. Det verkar jag för.

Det finns flera instanser, till exempel Östergötlands länsstyrelse, som jobbar med det här och som också har uppdraget att titta på hbtq-personers utsatthet när det gäller hedersrelaterat våld. Det är vi alltså överens om.

Det är tråkigt om du inte har förtroende för mig för det här, men det är faktiskt första gången jag hör det. Jag tror nog att folk tycker att jag jobbar ganska intensivt med de här frågorna, och jag tar mig gärna an dem inom mitt område. Jag har som sagt möjligheter att återkomma om det här eftersom jag ska lägga fram en skrivelse om jämställdhetspolitiken där en strategi också ska ingå.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.