SFS nr: 1986:223
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1986-05-07
Omtryck: SFS 2003:246
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:630
Övrig text:

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller förvaltningsmyndigheternas handläggning av
ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Bestämmelserna i 4-6 §§ gäller också annan
förvaltningsverksamhet hos dessa myndigheter. I 22 a § finns
bestämmelser om överklagande och om krav på prövningstillstånd
i kammarrätt. Lag (1998:386).

2 § I 31-33 §§ föreskrivs begränsningar i lagens tillämpning i
vissa myndigheters verksamhet.

3 § Om en annan lag eller en förordning innehåller någon
bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den
bestämmelsen.

Bestämmelserna om överklagande i denna lag tillämpas dock
alltid om det behövs för att tillgodose rätten till
domstolsprövning av civila rättigheter eller skyldigheter
enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. Lag (2006:306).

Myndigheternas serviceskyldighet

4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd
och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör
myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den
enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör
myndigheten hjälpa honom till rätta.

5 § Myndigheterna skall ta emot besök och telefonsamtal från
enskilda. Om särskilda tider för detta är bestämda, skall
allmänheten underrättas om dem på lämpligt sätt.

Myndigheterna skall också se till att det är möjligt för
enskilda att kontakta dem med hjälp av telefax och elektronisk
post och att svar kan lämnas på samma sätt.

En myndighet skall ha öppet under minst två timmar varje
helgfri måndag-fredag för att kunna ta emot och registrera
allmänna handlingar och för att kunna ta emot framställningar
om att få ta del av allmänna handlingar som förvaras hos
myndigheten. Detta gäller dock inte om en sådan dag samtidigt
är midsommarafton, julafton eller nyårsafton. Lag (2003:246).

Samverkan mellan myndigheter

6 § Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom
ramen för den egna verksamheten.

Allmänna krav på handläggningen av ärenden

7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så
enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten
eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta
möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från
andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva
efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall
myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att
göra.

Tolk

8 § När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar
svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör
myndigheten vid behov anlita tolk.

Ombud och biträde

9 § Den som för talan i ett ärende får anlita ombud eller
biträde. Den som har ombud skall dock medverka personligen, om
myndigheten begär det.

Visar ett ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd
eller är han olämplig på något annat sätt, får myndigheten
avvisa honom som ombud eller biträde i ärendet.

En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får
överklagas särskilt och då i samma ordning som det beslut
varigenom myndigheten avgör ärendet.

Inkommande handlingar

10 § En handling anses komma in till en myndighet den dag då
handlingen, eller en avi om en betald postförsändelse som
innehåller handlingen, anländer till myndigheten eller kommer
en behörig tjänsteman till handa. Underrättas en myndighet
särskilt om att ett telegram till myndigheten finns hos ett
företag som driver televerksamhet, anses telegrammet komma in
redan när underrättelsen når en behörig tjänsteman.

Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag
har lämnats i myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten
på en postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den
kommer en behörig tjänsteman till handa närmast följande
arbetsdag.

Ett telegram eller annat meddelande som inte är underskrivet
skall bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad
handling, om myndigheten begär det. Lag (1993:611).

Jäv

11 § Den som skall handlägga ett ärende är jävig
1. om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn
eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets
utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom
själv eller någon närstående,
2. om han eller någon närstående är ställföreträdare för den
som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta
eller skada av ärendets utgång,
3. om ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande
eller underställning av en annan myndighets beslut eller på
grund av tillsyn över en annan myndighet och han tidigare hos
den andra myndigheten har deltagit i den slutliga
handläggningen av ett ärende som rör saken,
4. om han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt
någon i saken, eller
5. om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar
betydelse.

12 § Den som är jävig får inte handlägga ärendet. Han får dock
vidta åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt
uppskov.

Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv
mot honom, skall självmant ge det till känna.

Har det uppkommit en fråga om jäv mot någon och har någon annan
inte trätt i hans ställe, skall myndigheten snarast besluta i
jävsfrågan. Den som jävet gäller får delta i prövningen av
jävsfrågan endast om myndigheten inte är beslutför utan honom
och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov.

Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med
överklagande av det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet.

Remiss

13 § Innan en myndighet inhämtar yttrande genom remiss skall
den noga pröva behovet av åtgärden. Behöver yttrande inhämtas
från flera, skall det göras samtidigt, om inte särskilda skäl
föranleder något annat.

Om det inte är obehövligt, skall det anges i remissen i vilka
avseenden och inom vilken tid yttrande önskas.

Muntlig handläggning

14 § Vill en sökande, klagande eller annan part lämna uppgifter
muntligt i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon
enskild, skall han få tillfälle till det, om det kan ske med
hänsyn till arbetets behöriga gång.

I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara
muntlig. Myndigheten skall särskilt beakta att muntlig
handläggning kan underlätta för enskilda att ha med den att
göra.

Anteckning av uppgifter

15 § Uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en
handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet skall
antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning
mot någon enskild.

Parters rätt att få del av uppgifter

16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta
del av det som har tillförts ärendet, om detta avser
myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del av
uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:434).

17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande,
klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som
har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne
själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över
den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett
1. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar
betydelse eller om åtgärderna av någon annan anledning är
uppenbart obehövliga,
2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för
frivillig utbildning, betygssättning, tilldelning av
forskningsbidrag eller något jämförbart och det inte är fråga
om prövning i högre instans efter överklagande,
3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt
svårare att genomföra beslutet i ärendet, eller
4. om avgörandet inte kan uppskjutas.

Myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt,
genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat
sätt.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som
följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:434).

Omröstning

18 § Skall beslut fattas av flera gemensamt och kan de inte
enas, lägger ordföranden fram de olika förslag till beslut som
har väckts. Varje förslag läggs fram så att det kan besvaras
med antingen ja eller nej. Sedan de som deltar i avgörandet har
fått ta ställning till förslagen, anger ordföranden vad som
enligt hans uppfattning har beslutats. Detta blir beslutet, om
inte omröstning begärs.

Om omröstning begärs, skall den ske öppet. Är förslagen fler än
två, skall det först avgöras vilket förslag som skall ställas
mot vad som enligt ordförandens uppfattning hade beslutats. Utgången bestäms genom enkel majoritet. Vid lika röstetal har
ordföranden utslagsröst.

I ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild är
varje ledamot som deltar i den slutliga handläggningen skyldig
att delta även i avgörandet. Ingen är dock skyldig att rösta
för mer än ett förslag.

Ordföranden är alltid skyldig att rösta när det behövs för att
ärendet skall kunna avgöras.

Avvikande mening

19 § När beslut fattas av flera gemensamt kan den som deltar i
avgörandet reservera sig mot detta genom att låta anteckna
avvikande mening. Den som inte gör det skall anses ha biträtt
beslutet.

Föredraganden och andra tjänstemän som är med om den slutliga
handläggningen utan att delta i avgörandet har rätt att få
avvikande mening antecknad.

Avvikande mening skall anmälas innan beslutet expedieras eller
ges till känna på något annat sätt. Om beslutet inte skall ges
till känna, skall anmälan göras senast när det får sin slutliga
form genom protokollsjustering eller på liknande sätt.

Motivering av beslut

20 § Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall
innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser
myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas
helt eller delvis
1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon
annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen,
2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig
utbildning, betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag
eller något jämförbart,
3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet,
skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden
eller något jämförbart förhållande,
4. om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att
utforma skälen, eller
5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen och det inte är fråga om prövning i högre
instans efter överklagande.

Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är
part om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.

Underrättelse om beslut

21 § En sökande, klagande eller annan part skall underrättas om
innehållet i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om
detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Parten
behöver dock inte underrättas, om det är uppenbart obehövligt.

Om beslutet går parten emot och kan överklagas, skall han
underrättas om hur han kan överklaga det. Han skall då också
underrättas om sådana avvikande meningar som avses i 19 § eller
som har antecknats enligt särskilda bestämmelser.

Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt,
genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om parten
begär det.

Denna paragraf tillämpas också när någon annan som får
överklaga beslutet begär att få ta del av det.

Överklagande

22 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om
det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.

22 a § Beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta
gäller dock inte beslut i anställningsärenden och beslut i
ärenden som avses i 20 § första stycket 5.

Om överklagande har skett med stöd av första stycket krävs
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Lag (2006:306).

Hur beslut överklagas

23 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall
klaganden ange vilket beslut som överklagas och den ändring i
beslutet som han begär.

Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då
klaganden fick del av beslutet. Om klaganden är en part som
företräder det allmänna och beslutet överklagas till en
förvaltningsrätt eller kammarrätt, skall överklagandet dock ha
kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.

Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter
som avses i 8 kap. regeringsformen och som inte delges räknas
från den dag då beslutet gavs till känna. Har beslutet getts
till känna vid mer än ett tillfälle, räknas tiden från dagen
för det sista föreskrivna tillkännagivandet. Lag (2009:798).

24 § Den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet
prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt
tid. Har skrivelsen kommit in för sent, skall myndigheten
avvisa den, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att
myndigheten har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om
hur man överklagar.

Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom
överklagandetiden har kommit in till den myndighet som skall
pröva överklagandet. I ett sådant fall skall denna myndighet
vidarebefordra skrivelsen till den myndighet som har meddelat
beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen
kom in till den högre instansen.

25 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 §, skall den
myndighet som har meddelat beslutet överlämna skrivelsen och
övriga handlingar i ärendet till den myndighet som skall pröva
överklagandet.

Rättelse av skrivfel och liknande

26 § Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till
följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel
eller liknande förbiseende, får rättas av den myndighet som har
meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den
som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser
myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är
obehövlig. Lag (1990:456).

Omprövning av beslut

27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat
som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya
omständigheter eller av någon annan anledning, skall
myndigheten ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt
och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida inte
klaganden begär att beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition).

Skyldigheten gäller inte, om myndigheten har överlämnat
handlingarna i ärendet till en högre instans eller om det i
annat fall finns särskilda skäl mot att myndigheten ändrar
beslutet.

28 § Ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om
myndigheten själv ändrar beslutet så som klaganden begär. I så
fall tillämpas inte 24 och 25 §§.

Ändrar myndigheten beslutet på annat sätt än klaganden begär,
skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte
avvisning skall ske enligt 24 §.

Inhibition

29 § En myndighet som skall pröva ett överklagande får bestämma
att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla.

Överklagande av avvisningsbeslut

30 § Har en skrivelse med överklagande avvisats på grund av att
den har kommit in för sent, får avvisningsbeslutet överklagas i
samma ordning som beslutet i huvudsaken. Har avvisningsbeslutet
efter överklagande prövats av en högre instans, får den högre
instansens beslut i frågan inte överklagas. Lag (1986:1196).

Vissa begränsningar i lagens tillämpning

31 § Bestämmelserna i 13-–30 §§ gäller inte sådana ärenden hos
myndigheter i kommuner och landsting där besluten kan
överklagas enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900). Bestämmelserna gäller inte heller ärenden hos
samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om
finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser. Lag (2005:330).

32 § Bestämmelserna i 8–30 §§ gäller inte
Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet och inte heller
Polismyndighetens, Säkerhetspolisens, åklagarmyndigheternas,
Skatteverkets, Tullverkets eller Kustbevakningens
brottsbekämpande verksamhet. Lag (2014:630).

33 § I ärenden i första instans som avser hälso- och sjukvård
gäller 14-30 §§ endast om myndighetens beslut kan överklagas på
annat sätt än som anges i 31 §.


Övergångsbestämmelser

1986:223
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Genom lagen upphävs förvaltningslagen (1971:290).
3. I fråga om överklagande och omprövning av beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter i
stället för 23-25, 27, 28 och 30 §§.
4. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av
regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en
föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya
föreskriften.

1998:386

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998. Den nya lydelsen
av 23 § gäller inte i fråga om beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.

1999:286

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Den nya bestämmelsen
skall dock under tiden från och med den 1 juli 1999 till och
med den 31 december 1999 inte tillämpas av myndigheter i
kyrkliga kommuner eller av Svenska kyrkans centralstyrelse,
Kyrkomötets besvärsnämnd, Kyrkofondens styrelse, Ansvarsnämnden
för biskopar, domkapitlen, Hovkonsistoriet eller Domkyrkorådet
i Lund.

2006:306

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. I fråga om
överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.