SFS nr: 2005:716
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L7
Utfärdad: 2005-09-29
Omtryck:
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:91
Övrig text: Rättelseblad 2009:16, 2009:1542 och 2014:198 har iakttagits.

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet


1 kap. Lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna
bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns föreskrifter om

– lagens innehåll, vissa definitioner och allmänna
bestämmelser (1 kap.),

– villkor för att en utlänning ska få resa in i samt vistas
och arbeta i Sverige (2 kap.),

– visering (3 kap.),

– uppehållsrätt (3 a kap.),

– flyktingar och andra skyddsbehövande (4 kap.),

– uppehållstillstånd (5 kap.),

– ställning som varaktigt bosatt i Sverige (5 a kap.),

– arbetstillstånd (6 kap.),

– EU-blåkort (6 a kap.),

– återkallelse av tillstånd (7 kap.),

– avvisning och utvisning (8 kap.),

– utvisning på grund av brott (8 a kap.),

– kontroll- och tvångsåtgärder (9 kap.),

– förvar och uppsikt avseende utlänningar (10 kap.),

– hur en utlänning som hålls i förvar ska behandlas (11 kap.),

– verkställighet av beslut om avvisning och utvisning (12 kap.),

– handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna
m.m. (13 kap.),

– överklagande av förvaltningsmyndighets beslut (14 kap.),

– nöjdförklaring (15 kap.),

– migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen (16 kap.),

– skyldighet att lämna uppgifter (17 kap.),

– offentligt biträde (18 kap.),

– kostnadsansvar (19 kap.),

– bestämmelser om straff m.m. (20 kap.),

– tillfälligt skydd (21 kap.),

– tribunalvittnen (22 kap.), och

– särskilda bemyndiganden (23 kap.). Lag (2014:198).

Vissa definitioner

Barn

2 § Med barn avses i denna lag en person som är under 18 år.

Asyl

3 § Med asyl avses i denna lag ett uppehållstillstånd som
beviljas en utlänning därför att han eller hon är flykting
eller alternativt skyddsbehövande. Lag (2009:1542).

EU-stat

3 a § Med EU-stat avses i denna lag en stat som är medlem i
Europeiska unionen (EU). Lag (2006:219).

EES-stat och EES-medborgare

3 b § Med EES-stat avses i denna lag en stat som omfattas av
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Med EES-medborgare avses en utlänning som är medborgare i en
EES-stat. När det gäller familjeanknytning avses även vissa
svenska medborgare i enlighet med vad som närmare framgår av 3 a kap. 2 § andra stycket. Lag (2014:198).

3 c § Har upphävts genom lag (2014:198).

Schengenkonventionen, Schengenstat och Schengenvisering

4 § Med Schengenkonventionen avses i denna lag konventionen
om tilllämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

Med Schengenstat avses
1. en stat som har tillträtt eller anslutit sig till
Schengenkonventionen, samt
2. Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein. Lag (2011:1209).

4 a § Med Schengenvisering avses i denna lag en visering
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en
gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex). Lag (2011:705).

Rörlighetsdirektivet

4 b § Med rörlighetsdirektivet avses i denna lag
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars
rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom
medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG. Lag (2014:198).

Inresa

5 § Med inresa avses i denna lag att en utlänning passerar in
över gränsen för svenskt territorium.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som
anges i första stycket.

Utresa

6 § Med utresa avses i denna lag att en utlänning passerar ut
över gränsen för svenskt territorium.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som
anges i första stycket.

Säkerhetsärenden

7 § Säkerhetsärenden enligt denna lag är ärenden där
Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller som
annars har betydelse för allmän säkerhet förordar

– att en utlänning ska avvisas eller utvisas,

– att en utlännings ansökan om uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd ska avslås eller att en utlännings
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd ska återkallas,

– att en utlänning inte ska beviljas statusförklaring eller
att en utlännings statusförklaring ska återkallas,

– att en utlänning inte ska beviljas resedokument, eller

– att en utlännings ansökan om ställning som varaktigt bosatt
ska avslås eller att en utlännings ställning som varaktigt
bosatt ska återkallas.

Ett ärende hos Migrationsverket om huruvida ny prövning ska
beviljas enligt 12 kap. 19 eller 19 a § är ett
säkerhetsärende om beslutet om avvisning eller utvisning har
fattats i ett säkerhetsärende. Lag (2014:198).

Allmänna bestämmelser

8 § Lagen skall tillämpas så att en utlännings frihet inte
begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall.

9 § Det som föreskrivs om avvisning och utvisning i denna lag
gäller i tilllämpliga delar också för beslut om överföring
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för
att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva
en ansökan om internationellt skydd som en
tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in
i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen). Lag (2014:792).

10 § I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad
hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i
övrigt kräver.

11 § När frågor om tillstånd enligt denna lag skall bedömas och
ett barn berörs av ett beslut i ärendet skall, om det inte är
olämpligt, barnet höras. Den hänsyn skall tas till det barnet
har sagt som barnets ålder och mognad motiverar.

12 § En ansökan om uppehållstillstånd som grundar sig på
sådana omständigheter som anges i 4 kap. 2 a § ska handläggas
som en ansökan om asyl. Lag (2009:1542).

13 § Säkerhetsärenden skall handläggas skyndsamt.

14 § Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd,
statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt
bosatt och Säkerhetspolisen har ansökt om att utlänningen ska
utvisas enligt lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll, ska ansökningarna handläggas tillsammans
enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

En ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring,
resedokument eller ställning som varaktigt bosatt av en
utlänning som är utvisad enligt lagen om särskild
utlänningskontroll eller har meddelats motsvarande beslut
enligt äldre lag och befinner sig i Sverige, ska handläggas
enligt den lagen. Lag (2014:198).

15 § Ska det vid tillämpningen av denna lag göras en bedömning
av om det finns risk för att en utlänning avviker, får hänsyn
endast tas till om denne
1. tidigare har hållit sig undan,
2. har uppgett att han eller hon inte har för avsikt att lämna
landet efter ett beslut om avvisning eller utvisning,
3. har uppträtt under någon identitet som var felaktig,
4. inte har medverkat till att klarlägga sin identitet och
därigenom försvårat prövningen av sin ansökan om
uppehållstillstånd,
5. medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller undanhållit
väsentlig information,
6. tidigare har överträtt ett meddelat återreseförbud,
7. har dömts för ett brott som kan leda till fängelse, eller
8. har utvisats av allmän domstol på grund av brott. Lag (2012:129).

16 §/Träder i kraft I:2015-04-15/ Bestämmelser om gränspassage finns i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om
en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om
Schengengränserna).


2 kap. Villkor för att en utlänning skall få resa in i samt
vistas och arbeta i Sverige

Pass

1 § En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha
pass.

1 a § Om en utlänning inte har någon handling som gäller som
pass och saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får
Migrationsverket utfärda ett främlingspass för honom eller
henne.

Har en utlänning beviljats uppehållstillstånd som alternativt
skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § eller beviljats skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 c §, ska Migrationsverket utfärda ett främlingspass
för utlänningen, om han eller hon inte kan få ett nationellt
pass. Främlingspass ska dock inte utfärdas om tvingande
hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna
ordningen kräver att så inte sker.

Migrationsverket får utfärda främlingspass även i andra fall,
om det finns särskilda skäl. Lag (2014:778).

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om i vilka fall svenska
myndigheter får utfärda pass för utlänningar.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
Migrationsverket får meddela föreskrifter om vilka handlingar
som får godtas som pass.

Visering

3 § En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska ha
Schengenvisering eller nationell visering. Lag (2014:198).

Uppehållsrätt

3 a § Bestämmelser om uppehållsrätt för EES-medborgare och
deras familjemedlemmar finns i 3 a kap. Lag (2006:219).

Uppehållstillstånd

4 § Uppehållstillstånd är ett tillstånd att vistas i Sverige
under viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan
tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Den som har
uppehållstillstånd eller ställning som varaktigt bosatt i
Sverige får, om villkoret i 1 § är uppfyllt, resa in i
Sverige. Lag (2014:198).

5 § En utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader ska
ha uppehållstillstånd. Lag (2014:198).

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om att utlänningar
skall ha uppehållstillstånd redan efter en kortare vistelsetid
i Sverige än tre månader.

Arbetstillstånd

7 § Arbetstillstånd är ett tillstånd att arbeta i Sverige. En
utlänning som skall arbeta i Sverige på grund av anställning
här eller utomlands skall ha arbetstillstånd.

EU-blåkort

7 a § Bestämmelser om uppehålls- och arbetstillstånd för
högkvalificerad anställning (EU-blåkort) finns i 6 a kap. Lag (2013:606).

Undantag från kraven på pass, visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd

8 § Kravet på pass enligt 1 § för inresa gäller inte för en
utlänning som är medborgare i en Schengenstat om han eller
hon reser eller har rest in i Sverige direkt från en
Schengenstat.

Kravet på pass enligt 1 § för vistelse gäller inte för en
medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge och inte
heller för en utlänning som är medborgare i en annan
Schengenstat om han eller hon har rest in i Sverige direkt
från en Schengenstat. Lag (2014:198).

8 a § Kravet på visering enligt 3 § gäller inte för en
utlänning som
1. är EES-medborgare,
2. har uppehållskort eller permanent uppehållskort som har
utfärdats i Sverige eller av en behörig myndighet i en annan
EES-stat,
3. har uppehållstillstånd,
4. har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller
5. återtas enligt 6 a kap. 14 §.

Kravet på visering enligt 3 § för inresa gäller inte heller
för en utlänning som återtas enligt 4 kap. 5 d § eller 5 a
kap. 7 §. Lag (2014:198).

8 b § Kravet på uppehållstillstånd enligt 5 § gäller inte för
en utlänning som
1. är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
2. har uppehållsrätt, eller
3. har visering för längre tid än tre månader. Lag (2014:198).

8 c § Kravet på arbetstillstånd enligt 7 § gäller inte för en
utlänning som
1. är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge,
2. har uppehållsrätt, eller
3. har permanent uppehållstillstånd. Lag (2014:198).

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om att utlänningar i
andra fall än de som anges i 8–8 c §§ får resa in i Sverige
samt vistas och arbeta här utan pass, visering,
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Lag (2014:198).

10 § Bestämmelserna om krav på pass, visering,
uppehållstillstånd och arbetstillstånd tillämpas inte för
1. diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän
som är anställda i Sverige av främmande stater samt deras
familjer och deras anställda, och
2. främmande staters kurirer.

Regeringen får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om
krav på pass, visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
gäller i viss utsträckning för de personer som anges i första
stycket.

I fråga om andra utlänningar som är berättigade till förmåner
enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall skall de inskränkningar iakttas som följer av den lagen.


3 kap. Visering

1 § Villkor för beviljande av Schengenvisering finns i
viseringskodexen. Lag (2011:705).

2 § Har upphävts genom lag (2011:705).

3 § Har upphävts genom lag (2011:705).

4 § Om det finns särskilda skäl får nationell visering
beviljas. En sådan visering ger tillstånd att resa in i och
vistas i Sverige. Viseringen får endast beviljas för längre
tid än tre månader, dock högst ett år. Den får beviljas för
längre tid än utlänningens pass gäller endast när det finns
särskilda skäl. Lag (2011:705).

Beslutande myndigheter

5 § Beslut om Schengenvisering får utöver vad som följer av
viseringskodexen meddelas av Migrationsverket. Beslut om
nationell visering får meddelas av Migrationsverket och
Regeringskansliet. Lag (2011:705).

Bemyndiganden

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra
myndigheter har rätt att besluta om visering.

Regeringen får meddela föreskrifter om att ett organ som är
knutet till Sveriges exportråd har rätt att bevilja visering.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Regeringskansliet får ingå överenskommelse med en Schengenstat
om att den statens behöriga myndigheter får besluta om
Schengenvisering.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Regeringskansliet får besluta om samarbete med en extern
tjänsteleverantör eller med en kommersiell mellanhand i
enlighet med viseringskodexen. Lag (2011:705).

7 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
visering.


3 a kap. Uppehållsrätt för EES-medborgare m.fl.

Allmänna bestämmelser

1 § Med uppehållsrätt avses en rätt för EES-medborgare och
deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader
utan uppehållstillstånd i enlighet med vad som sägs i detta
kapitel. Lag (2006:219).

2 § Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag
en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till
en EES-medborgare och som är
1. make eller sambo till EES-medborgaren,
2. släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren eller
till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är
beroende av någon av dem för sin försörjning eller är under 21 år,
3. släkting i rakt uppstigande led till EES-medborgaren eller
till hans eller hennes make eller sambo, om släktingen är
beroende av någon av dem för sin försörjning, eller
4. annan familjemedlem, om familjemedlemmen i det land som
han eller hon har kommit från är beroende av EES-medborgaren
för sin försörjning eller ingår i EES-medborgarens hushåll
eller om det av allvarliga hälsoskäl absolut krävs att
EES-medborgaren personligen tar hand om familjemedlemmen.

Med familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag även
en utlänning med sådan familjeanknytning som anges i första
stycket till en svensk medborgare som återvänder till Sverige
efter att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet enligt
rörlighetsdirektivet och som utlänningen har följt med eller
anslutit sig till när den svenska medborgaren utnyttjat sin
rätt till fri rörlighet. Lag (2014:198).

Uppehållsrätt

3 § En EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en
verklig möjlighet att få en anställning,
3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt
i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga
tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt
har en heltäckande sjukförsäkring för sig och
familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller
4. har tillräckliga tillgångar för sin och sina
familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande
sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i
Sverige. Lag (2006:219).

4 § En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § första stycket har uppehållsrätt om EES-medborgaren har
uppehållsrätt enligt 3 §.

En sådan familjemedlem till en EES-medborgare som avses i 2 § andra stycket har uppehållsrätt.

Uppehållsrätt enligt första eller andra stycket föreligger
inte om ett äktenskap ingåtts, ett samboförhållande inletts
eller en utlänning adopterats uteslutande i syfte att ge
utlänningen uppehållsrätt. Lag (2014:198).

5 § Uppehållsrätten finns så länge villkoren är uppfyllda. Lag (2006:219).

Att behålla uppehållsrätt i vissa fall

5 a § En EES-medborgare som har uppehållsrätt som
arbetstagare eller egen företagare enligt 3 § 1 anses som
arbetstagare respektive egen företagare och behåller sin
uppehållsrätt även om han eller hon
1. drabbas av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom
eller olycksfall, eller
2. inleder en yrkesutbildning.

I fall som avses i första stycket 2 måste utbildningen ha
samband med den tidigare sysselsättningen, förutom i fall då
EES-medborgaren är ofrivilligt arbetslös.

En EES-medborgare som har uppehållsrätt som arbetstagare
enligt 3 § 1 anses som arbetstagare och behåller sin
uppehållsrätt om han eller hon är ofrivilligt arbetslös efter
mer än ett års anställning och har anmält sig som
arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Har
EES-medborgaren fullgjort en anställning som varit
tidsbegränsad till mindre än ett år eller inträffar den
ofrivilliga arbetslösheten under de första tolv månaderna av
en anställning, anses EES-medborgaren under motsvarande
förutsättningar i stället som arbetstagare i sex månader och
behåller sin uppehållsrätt under samma tid. Lag (2014:198).

5 b § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är
EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt om den person från
vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider, under
förutsättning att familjemedlemmen då har vistats i Sverige
som familjemedlem under minst ett år och
1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige,
2. har tillräckliga tillgångar för sin och sina
familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande
sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i
Sverige, eller
3. är medlem i en familj som redan är bildad i Sverige av en
person som uppfyller villkoren i 1 eller 2. Lag (2014:198).

5 c § En EES-medborgares familjemedlem som är släkting i rakt
nedstigande första led till EES-medborgaren och som är
inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i
Sverige behåller sin uppehållsrätt om den förälder från
vilken han eller hon härlett sin uppehållsrätt avlider eller
reser ut ur Sverige. Detsamma gäller en person som har
vårdnaden om familjemedlemmen. Uppehållsrätten kvarstår till
dess att familjemedlemmen har avslutat studierna. Lag (2014:198).

5 d § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är
EES-medborgare behåller sin uppehållsrätt om anknytningen
till den person från vilken han eller hon härlett sin
uppehållsrätt upphör genom äktenskapsskillnad,
ogiltigförklaring av äktenskapet eller upphörande av
samboförhållandet, under förutsättning att han eller hon
uppfyller vad som föreskrivs i 5 b § 1, 2 eller 3 och
1. äktenskapet eller samboförhållandet har varat i minst tre
år, varav minst ett år i Sverige, när förfarandet för
äktenskapsskillnad eller ogiltigförklaring av äktenskapet
eller upplösning av samboförhållandet inleds,
2. vårdnaden av EES-medborgarens barn har överlåtits på
familjemedlemmen,
3. det är befogat med hänsyn till särskilt svåra
omständigheter i förhållandet, eller
4. familjemedlemmen genom överenskommelse mellan föräldrarna
eller genom domstolsbeslut har rätt till umgänge med ett barn
och denna umgängesrätt måste utövas i Sverige. Lag (2014:198).

Permanent uppehållsrätt

6 § En EES-medborgare som har vistats lagligt i Sverige utan
avbrott under minst fem år har permanent uppehållsrätt. Lag (2006:219).

7 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är EES- medborgare och som har vistats lagligt i Sverige utan avbrott
under minst fem år med den person från vilken han eller hon
härleder sin uppehållsrätt, har permanent uppehållsrätt. Lag (2006:219).

8 § Det som sägs i 6 och 7 §§ påverkas inte av tillfälliga
vistelser utanför Sverige som inte överstiger sammanlagt sex
månader per år eller av en längre vistelse utanför Sverige på
grund av obligatorisk militärtjänstgöring. Detsamma gäller vid
vistelse utanför Sverige under högst tolv på varandra följande
månader på grund av graviditet och förlossning, allvarlig
sjukdom, studier eller yrkesutbildning, utstationering på grund
av arbete i ett annat land eller särskilda skäl. Lag (2006:219).

9 § Den permanenta uppehållsrätten gäller utan villkor och kan
endast upphöra om utlänningen har vistats utanför Sverige i mer
än två på varandra följande år. Lag (2006:219).

Uppehållskort m.m.

10 § En EES-medborgares familjemedlem som inte själv är
EES-medborgare och som har uppehållsrätt ska ansöka om
uppehållskort hos Migrationsverket senast tre månader efter
det att han eller hon kom till Sverige. Detta gäller dock
inte för en utlänning som har ett giltigt uppehållstillstånd
eller som inom tre månader från ankomsten till Sverige har
ansökt om ett sådant tillstånd. Lag (2014:198).

11 § Om det kan antas att en EES-medborgares familjemedlem är
skyldig att ansöka om uppehållskort enligt 10 §, får
Migrationsverket förelägga honom eller henne att fullgöra
denna skyldighet. Migrationsverket får även förelägga
familjemedlemmen att lämna in sådana handlingar som är
nödvändiga för att uppehållskort ska kunna utfärdas. Lag (2014:198).

12 § Ett föreläggande enligt 11 § får förenas med vite.

Fråga om utdömande av vite prövas av migrationsdomstol på
ansökan av Migrationsverket.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas. Lag (2006:448).

12 a § Migrationsverket ska utfärda
1. intyg om permanent uppehållsrätt till en EES-medborgare
som har ansökt om sådant intyg och som har permanent
uppehållsrätt,
2. uppehållskort till en EES-medborgares familjemedlem som
inte själv är EES-medborgare, om han eller hon har ansökt om
sådant kort och har uppehållsrätt, och
3. permanent uppehållskort till en EES-medborgares
familjemedlem som inte själv är EES-medborgare, om han eller
hon har ansökt om sådant kort och har permanent
uppehållsrätt. Lag (2014:198).

Bemyndiganden

13 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
kraven i 3–7 §§. Lag (2014:198).

14 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka handlingar
som ska lämnas vid ansökan om uppehållskort. Lag (2014:198).


4 kap. Flyktingar och andra skyddsbehövande

Definitioner

1 § Med flykting avses i denna lag en utlänning som

– befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare
i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller
politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning
eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och

– inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna
sig av detta lands skydd.

Första stycket gäller oberoende av om det är landets
myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att
utsättas för förföljelse eller om utlänningen riskerar att
utsättas för förföljelse från enskilda och inte kan antas bli
erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast skydd som
ges av staten eller av parter eller organisationer som
kontrollerar hela eller en betydande del av statens
territorium.

Första och andra styckena gäller även för en statslös
utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon
tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Av 2 b § följer att en utlänning som omfattas av denna
paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som
flykting. Lag (2014:1400).

2 § Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en
utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig
utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför
att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen
vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att
straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff,
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig
och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst
våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt,
och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som
avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.

Första stycket gäller oberoende av om det är landets
myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan
risk som avses där eller om utlänningen löper sådan risk
genom handlingar från enskilda och inte kan antas bli
erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast skydd som
ges av staten eller av parter eller organisationer som
kontrollerar hela eller en betydande del av statens
territorium.

Första och andra styckena gäller även för en statslös
utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon
tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna
paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som
alternativt skyddsbehövande. Lag (2014:1400).

2 a § Med övrig skyddsbehövande avses i denna lag en
utlänning som i andra fall än som avses i 1 och 2 §§ befinner
sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför
att han eller hon
1. behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad
konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i
hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för
allvarliga övergrepp, eller
2. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en
miljökatastrof.

Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets
myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan
risk som avses där eller om utlänningen löper sådan risk
genom handlingar från enskilda och inte kan antas bli
erbjuden ett effektivt skydd som inte är av tillfällig natur. Vid bedömningen av om skydd erbjuds beaktas endast skydd som
ges av staten eller av parter eller organisationer som
kontrollerar hela eller en betydande del av statens
territorium.

Första och andra styckena gäller även för en statslös
utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon
tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna
paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som övrig
skyddsbehövande. Lag (2014:1400).

2 b § En utlänning är utesluten från att anses som flykting
om det finns synnerlig anledning att anta att han eller hon
har gjort sig skyldig till
1. brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot
mänskligheten, såsom dessa definieras i de internationella
instrument som har upprättats för att beivra sådana brott,
2. ett grovt icke-politiskt brott utanför Sverige innan han
eller hon kom hit, eller
3. gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och
grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i
Förenta nationernas stadga.

Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som
har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de
brott eller gärningar som där nämns. Lag (2009:1542).

2 c § En utlänning är utesluten från att anses som alternativt
skyddsbehövande och övrig skyddsbehövande om det finns
synnerlig anledning att anta att han eller hon
1. har gjort sig skyldig till sådana brott eller gärningar som
avses i 2 b § första stycket 1 eller 3,
2. har gjort sig skyldig till ett grovt brott, eller
3. utgör en fara för rikets säkerhet.

Det som anges i första stycket gäller även en utlänning som
har anstiftat eller på annat sätt deltagit i förövandet av de
brott eller gärningar som avses i första stycket 1 och 2. Lag (2009:1542).

Statusförklaring

3 § En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara flykting (flyktingstatusförklaring) om han eller hon omfattas av
definitionen i 1 § och inte är utesluten från att anses som
flykting enligt 2 b §.

En utlänning får dock vägras flyktingstatusförklaring om han
eller hon
1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle
vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och
säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige, eller
2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets
säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon
skulle fortsätta verksamheten här. Lag (2009:1542).

3 a § En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara alternativt
skyddsbehövande (alternativ skyddsstatusförklaring) om han
eller hon omfattas av definitionen i 2 § och inte är utesluten
från att anses som alternativt skyddsbehövande enligt 2 c §.

En utlänning, som med åberopande av skyddsskäl har ansökt om
uppehållstillstånd, ska förklaras vara övrig skyddsbehövande (övrig skyddsstatusförklaring) om han eller hon omfattas av
definitionen i 2 a § och inte är utesluten från att anses som
övrig skyddsbehövande enligt 2 c §. Lag (2009:1542).

3 b § Frågan om statusförklaring får inte prövas om
asylansökan avvisas enligt 5 kap. 1 b § eller 1 c § andra
stycket. Lag (2009:1542).

3 c § En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd i
Sverige får ansöka om statusförklaring. En sådan ansökan ska
prövas enligt 3 eller 3 a §. Lag (2009:1542).

Resedokument

4 § För en flykting eller statslös får utfärdas en särskild
passhandling för resor utanför Sverige (resedokument). Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
resedokument.

När en utlänning upphör att vara flykting eller annan
skyddsbehövande

5 § En flykting upphör att vara flykting om han eller hon
1. av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där
han eller hon är medborgare,
2. av fri vilja på nytt förvärvar det medborgarskap som han
eller hon tidigare har förlorat,
3. förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det
landets skydd,
4. av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land där
han eller hon är medborgare eller som statslös tidigare hade
sin vistelseort, eller
5. på grund av väsentliga och bestående förändringar i
hemlandet eller i det land där han eller hon som statslös
tidigare hade sin vistelsort inte längre befinner sig i en
sådan situation att han eller hon kan anses som flykting och
därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av hemlandets
eller vistelselandets skydd.

Första stycket 5 gäller dock inte en flykting som på grund av
tidigare förföljelse har tungt vägande skäl för att inte
vilja använda sig av det lands skydd där han eller hon är
medborgare eller där han eller hon som statslös tidigare hade
sin vistelseort. Lag (2014:1400).

5 a § En utlänning upphör att vara alternativt
skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande om de
omständigheter som medförde att han eller hon bedömdes som
skyddsbehövande inte längre finns eller har ändrats i sådan
omfattning att skydd inte längre behövs. Vid bedömningen ska
endast väsentliga och bestående förändringar beaktas.

Första stycket gäller dock inte en utlänning som på grund av
tidigare upplevelser som utgjort grund för skyddsbehov har
tungt vägande skäl för att inte vilja använda sig av det
lands skydd där han eller hon är medborgare eller där han
eller hon som statslös tidigare hade sin vistelseort. Lag (2014:1400).

Återkallelse av statusförklaring

5 b § En flyktingstatusförklaring ska återkallas, om det
kommer fram att utlänningen inte kan anses vara flykting.

Om det föreligger sådana omständigheter som anges i 3 § andra
stycket får en flyktingstatusförklaring återkallas. Lag (2009:1542).

5 c § En alternativ skyddsstatusförklaring ska återkallas, om
det kommer fram att utlänningen inte kan anses vara
alternativt skyddsbehövande.

En övrig skyddsstatusförklaring ska återkallas, om det kommer
fram att utlänningen inte kan anses vara övrig
skyddsbehövande. Lag (2009:1542).

Återtagande av skyddsbehövande som har ställning som
varaktigt bosatt i en annan EU-stat och deras
familjemedlemmar

5 d § Om en annan EU-stat har ålagt en utlänning som har
ställning som varaktigt bosatt i den staten och som har
flyktingstatusförklaring eller alternativ
skyddsstatusförklaring i Sverige att lämna den staten, ska
han eller hon återtas till Sverige. Detsamma gäller hans
eller hennes familjemedlemmar, om de har ålagts att lämna den
andra EU-staten genom ett beslut som har fattats i samband
med beslutet avseende utlänningen. Lag (2014:198).

Beslutande myndighet, m.m.

6 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

Migrationsverket får dock inte bevilja statusförklaring för en
utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av
brott. Om en sådan utlänning ansöker om statusförklaring och
Migrationsverket finner att han eller hon bör beviljas
statusförklaring, ska verket inte besluta i ärendet utan med
eget yttrande lämna över detta till den migrationsdomstol till
vilken verkets beslut om statusförklaring hade kunnat
överklagas. Lag (2009:1542).

Tillfälligt skydd

7 § Särskilda bestämmelser om tillfälligt skydd i en
massflyktssituation finns i 21 kap.

Skydd för tribunalvittnen

8 § Särskilda bestämmelser om skydd för personer som vittnat
eller kommer att vittna i förhandlingar inför en internationell
domstol eller tribunal samt för deras nära anhöriga finns i 22 kap.


5 kap. Uppehållstillstånd

Uppehållstillstånd som skyddsbehövande

1 § Flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga
skyddsbehövande som befinner sig i Sverige har rätt till
uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd får dock vägras en flykting om han eller
hon
1. genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle
vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och
säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige, eller
2. har bedrivit verksamhet som inneburit fara för rikets
säkerhet och det finns anledning att anta att han eller hon
skulle fortsätta verksamheten här.

Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt första stycket ska
vara permanent eller gälla i minst tre år. Om ett nytt
tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas en utlänning som
har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt
första stycket, ska det nya tillståndet gälla i minst två år. Första och andra meningarna gäller dock inte om tvingande
hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna
ordningen kräver en kortare giltighetstid. Giltighetstiden
får dock inte vara kortare än ett år. Lag (2014:1400).

1 a § Om en utlänning som har ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd beviljas statusförklaring efter ansökan
enligt 4 kap. 3 c § ska uppehållstillståndets giltighetstid
omprövas och bestämmas i enlighet med vad som föreskrivs i 1 § tredje stycket. Lag (2009:1542).

1 b § En asylansökan får avvisas om sökanden
1. i en annan EU-stat har förklarats vara flykting eller
alternativt skyddsbehövande,
2. i ett land som inte är en EU-stat har förklarats vara
flykting eller har motsvarande skydd, om sökanden kommer att
släppas in i det landet och där är skyddad mot förföljelse
och mot att sändas vidare till ett annat land där han eller
hon riskerar förföljelse, eller
3. kan sändas till ett land där han eller hon

– inte riskerar att utsättas för förföljelse,

– inte riskerar att utsättas för dödsstraff, kroppsstraff,
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning,

– är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han
eller hon inte har motsvarande skydd,

– har möjlighet att ansöka om skydd som flykting, och

– har en sådan anknytning till det aktuella landet att det är
rimligt för honom eller henne att resa dit.

I fall som avses i första stycket 3 får dock ansökan inte
avvisas om
1. sökanden har en make, ett barn eller en förälder som är
bosatt i Sverige och sökanden inte har en lika nära
familjeanknytning till det land dit verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske, eller
2. sökanden på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige
med uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har fått särskild
anknytning hit och saknar sådan anknytning eller anknytning
genom anhöriga i det land dit verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut kan ske. Lag (2014:792).

1 c § I Dublinförordningen finns bestämmelser om överföring av
asylsökande som tillämpas gentemot EU-stater samt Island,
Norge, Schweiz och Liechtenstein.

Vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen ska
asylansökan avvisas. Lag (2011:1209).

2 § Uppehållstillstånd skall ges till en utlänning som tagits
emot i Sverige inom ramen för ett beslut som regeringen har
meddelat om överföring av skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning).

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till skyddsbehövande
som återtagits enligt 4 kap. 5 d §

2 a § Om en flykting eller en alternativt skyddsbehövande som
har återtagits enligt 4 kap. 5 d § har getts
uppehållstillstånd, ska uppehållstillstånd för samma tid ges
också till hans eller hennes familjemedlemmar som har
återtagits enligt samma bestämmelse.

Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör
ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Lag (2014:198).

Uppehållstillstånd för utlänningar som har ställning som
varaktigt bosatt i Sverige

2 b § Permanent uppehållstillstånd skall ges till den som
beviljats ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Lag (2014:198).

2 c § En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i
Sverige och som på grund av vistelse utanför Sverige förlorat
sitt uppehållstillstånd ska, efter anmälan, ges ett nytt
uppehållstillstånd om han eller hon återvänder till Sverige
för att bosätta sig här. Lag (2014:198).

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar till utlänningar som
har ställning som varaktigt bosatt i Sverige och som
återtagits enligt 5 a kap. 7 §

2 d § Om en utlänning som har ställning som varaktigt bosatt
i Sverige och som har återtagits enligt 5 a kap. 7 § har
getts uppehållstillstånd, ska uppehållstillstånd för samma
tid ges också till hans eller hennes familjemedlemmar som har
återtagits enligt samma bestämmelse.

Uppehållstillstånd får dock vägras en familjemedlem som utgör
ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Lag (2014:198).

Uppehållstillstånd på grund av anknytning

3 § Uppehållstillstånd ska, om inte annat följer av 17–17 b §§, ges till
1. en utlänning som är make eller sambo till någon som är
bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning i Sverige,
2. ett utländskt barn som är ogift och

a) har en förälder som är bosatt i eller har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, eller,
b) har en förälder som är gift eller sambo med någon som är
bosatt i eller har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning i Sverige,
3. ett utländskt barn som är ogift och som har adopterats
eller som avses bli adopterat av någon som vid tidpunkten för
adoptionsbeslutet var och fortfarande är bosatt i eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om
barnet inte omfattas av 2 och om adoptionsbeslutet

– har meddelats eller avses komma att meddelas av svensk
domstol,

– gäller i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption, eller

– gäller i Sverige enligt lagen (1997:191) med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner,
4. en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn
som är flykting eller annan skyddsbehövande, om barnet vid
ankomsten till Sverige var skilt från båda sina föräldrar
eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i
föräldrarnas ställe, eller om barnet lämnats ensamt efter
ankomsten, och
5. en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn
som är flykting eller annan skyddsbehövande, eller en annan
vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, om
utlänningen befinner sig i Sverige och beslutet om hans eller
hennes asylansökan fattas i samband med beslutet om barnets
asylansökan.

När en ansökan om uppehållstillstånd grundas på ett beslut om
adoption som har meddelats av svensk domstol, ska den
anknytning som har uppkommit genom beslutet godtas i ärendet
om uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd enligt denna paragraf ska gälla minst ett
år. Uppehållstillstånd som beviljas ett ogift barn enligt
första stycket 2 b ska gälla för samma tid som förälderns
uppehållstillstånd. Om ett nytt tidsbegränsat
uppehållstillstånd beviljas en utlänning som med stöd av
första stycket 1, 2, 4 eller 5 har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till
en skyddsbehövande, ska det nya tillståndet gälla i minst två
år, om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten
eller den allmänna ordningen kräver en kortare
giltighetstid. Lag (2014:1400).

3 a § Uppehållstillstånd får, om inte annat anges i 17 § andra stycket, ges till
1. en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller
inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt eller
som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i
Sverige, om förhållandet framstår som seriöst och inte
särskilda skäl talar mot att tillstånd ges,
2. en utlänning som på något annat sätt än som avses i 3 § eller i denna paragraf är nära anhörig till någon som är
bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning i Sverige, om han eller hon har ingått i samma
hushåll som den personen och det finns ett särskilt
beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i
hemlandet,
3. en utlänning som är förälder till och vårdnadshavare för
samt sammanbor med ett barn som är bosatt i Sverige,
4. en utlänning som ska utöva umgänge, som inte är av
begränsad omfattning, med ett barn som är bosatt i Sverige,
och
5. en utlänning som har svenskt ursprung eller som under lång
tid har vistats i Sverige med uppehållstillstånd.

Om en utlänning har getts uppehållstillstånd enligt första
stycket 1 ska uppehållstillstånd för samma tid också ges till
utlänningens ogifta barn.

När det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd också i
andra fall än som avses i första och andra styckena beviljas
en utlänning som
1. är adopterad i Sverige i vuxen ålder,
2. är anhörig till en utlänning som är flykting eller annan
skyddsbehövande, eller
3. på annat sätt har särskild anknytning till Sverige. Lag (2014:778).

3 b § Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en
person enligt 3 eller 3 a § får beviljas endast om den person
som utlänningen åberopar anknytning till kan försörja sig och
har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och
utlänningen. Lag (2010:175).

3 c § Kraven i 3 b § gäller inte om den person som
utlänningen åberopar anknytning till är
1. ett barn,
2. medborgare i Sverige, annan EES-stat eller Schweiz,
3. en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd som
flykting eller förklarats vara flykting,
4. en utlänning som tagits emot i Sverige inom ramen för ett
beslut som regeringen har meddelat om överföring av
skyddsbehövande till Sverige (vidarebosättning),
5. en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd som
alternativt skyddsbehövande eller har förklarats vara
alternativt skyddsbehövande, eller
6. en utlänning som har permanent uppehållstillstånd och som
har vistats i Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i
minst fyra år. Lag (2010:175).

3 d § Kraven i 3 b § gäller inte om sökanden är ett barn och
den som barnet åberopar anknytning till är barnets förälder. Kraven i 3 b § gäller inte heller om barnets andra förälder
ansöker om uppehållstillstånd tillsammans med barnet. Lag (2010:175).

3 e § Utöver vad som följer av 3 c och 3 d §§ får undantag
från kraven i 3 b § medges helt eller delvis, om det finns
särskilda skäl. Lag (2010:175).

Uppehållstillstånd på grund av Sveriges internationella
åtaganden

4 § Om ett internationellt organ, som har behörighet att pröva
klagomål från enskilda, funnit att ett beslut om avvisning
eller utvisning i ett enskilt ärende strider mot ett svenskt
konventionsåtagande, skall uppehållstillstånd ges till den som
omfattas av beslutet, såvida inte synnerliga skäl talar mot att
uppehållstillstånd ges.

Uppehållstillstånd på grund av arbete, utbildning på
forskarnivå eller försörjning på annat sätt

5 § Ett permanent uppehållstillstånd får beviljas en utlänning
som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft
1. uppehållstillstånd för arbete eller EU-blåkort utfärdat av
Sverige, eller
2. uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på
forskarnivå.

Uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som har sin
försörjning ordnad på annat sätt än genom anställning. Om
utlänningen ska bedriva näringsverksamhet ska han eller hon
ha förmåga att bedriva den aktuella verksamheten. Lag (2014:777).

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande
omständigheter

6 § Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får
tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad
bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen
ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna
i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd,
anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt
beaktas.

För barn får uppehållstillstånd enligt första stycket
beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande. Lag (2014:433).

Tidsbegränsat uppehållstillstånd

7 § Ett uppehållstillstånd skall tidsbegränsas om det med
hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt råder
tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas.

8 §/Upphör att gälla U:2015-04-15/ Ett uppehållstillstånd som ges en make enligt 3 § första
stycket 1 skall vara tidsbegränsat vid första
beslutstillfället, om makarna inte stadigvarande sammanbott
utomlands. Detsamma gäller när uppehållstillstånd i ett sådant
fall beviljas utlänningens barn.

Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 3 a § första stycket 1 eller andra stycket skall vid första beslutstillfället vara
tidsbegränsat. Lag (2006:220).

8 §/Träder i kraft I:2015-04-15/ Ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning enligt 3 § första stycket 1 eller 3 a § första stycket 1 ska vara
tidsbegränsat vid första beslutstillfället, såvida inte
1. utlänningen sammanbott utomlands med sin make eller sambo
under en längre tid, eller
2. det på annat sätt står klart att förhållandet är väl
etablerat. Lag (2015:91).

9 § Ett uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 6 § på
grund av sjukdom skall vara tidsbegränsat om utlänningens
sjukdom eller behov av vård i Sverige är av övergående natur.

10 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en
utlänning som önskar vistas här i landet för arbete, studier,
besök eller för att bedriva näringsverksamhet. Lag (2008:884).

11 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas om det
finns ett hinder, som inte är bestående, mot att ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs.

12 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en
utlänning som behöver vård enligt lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga.

13 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas ett barn
eller en man, om barnets eller mannens närvaro i Sverige är
nödvändig för att en faderskapsutredning skall kunna
genomföras.

14 § Om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats ett barn
enligt 12 eller 13 §, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
beviljas också barnets vårdnadshavare.

15 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om minst sex månader
skall på ansökan av förundersökningsledaren ges till en
utlänning som vistas här, om
1. det behövs för att förundersökning eller huvudförhandling i
brottmål skall kunna genomföras,
2. utlänningen klart visat sin vilja att samarbeta med de
brottsutredande myndigheterna,
3. utlänningen brutit alla förbindelser med de personer som är
misstänkta för brott som förundersökningen avser, och
4. hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten inte talar
emot att tillstånd beviljas.

Om utlänningen vill ha betänketid för att återhämta sig och för
att kunna ta ställning till om han eller hon vill samarbeta med
de brottsutredande myndigheterna, skall på ansökan av
förundersökningsledaren ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om 30 dagar meddelas om de förutsättningar som anges i första
stycket 1 och 4 är uppfyllda.

Ett uppehållstillstånd som meddelats enligt första stycket får
förlängas om förundersökningsledaren begär det och de där
angivna förutsättningarna fortfarande är uppfyllda. Ett
uppehållstillstånd som meddelats enligt andra stycket får
förlängas om förundersökningsledaren begär det, det av
särskilda skäl finns behov av en längre betänketid och de
förutsättningar som anges i första stycket 1 och 4 fortfarande
är uppfyllda. Lag (2007:322).

15 a § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en
utlänning vars ansökan om uppehållstillstånd som flykting
enligt 4 kap. 1 § eller annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § eller motsvarande äldre bestämmelser avslagits
genom ett lagakraftvunnet beslut, om utlänningen vistas här
och
1. sedan minst fyra månader har en anställning som uppfyller
de krav som anges i 6 kap. 2 § första stycket och avser en
tidsperiod om minst ett år från ansökningstillfället, eller
2. enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första stycket 1 eller andra stycket har stark anknytning till en person som
beviljats uppehållstillstånd enligt 1.

En ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt första
stycket ska ha kommit in till Migrationsverket senast två
veckor efter det att beslutet att avslå ansökan om
uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande
har vunnit laga kraft. Lag (2014:777).

15 b § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av
Polismyndigheten beviljas en utlänning som är föremål för
särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387). Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år. Lag (2014:655).

15 c § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av
socialnämnden beviljas ett barn som avses bli placerat här i
landet enligt 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) om
uppehållstillstånd behövs för vistelsen. Uppehållstillståndet
ska gälla i minst ett år. Lag (2012:322).

15 d § En utlänning med uppehållstillstånd enligt 15 § får,
efter egen ansökan, för tiden efter tillståndets
giltighetstid beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd,
om utlänningen
1. har samarbetat med de brottsutredande myndigheterna i en
utredning om brott enligt 20 kap. 5 §, och
2. har väckt talan om innestående ersättning för arbete
enligt lagen (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning
för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att
vistas i Sverige. Lag (2013:646).

Fortsatt uppehållstillstånd

16 § En utlänning som med stöd av 8 § har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning
får beviljas ett nytt tidsbegränsat eller permanent
uppehållstillstånd på den grunden endast om förhållandet
består.

En utlänning som har familjeanknytning enligt 3 § första
stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra
stycket och som har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i två
år får ges ett permanent uppehållstillstånd. Om det finns
särskilda skäl, får permanent uppehållstillstånd ges före
tvåårsperiodens slut.

Har ett förhållande upphört får uppehållstillstånd ändå ges, om
1. utlänningen har särskild anknytning till Sverige,
2. förhållandet har upphört främst på grund av att i
förhållandet utlänningen, eller utlänningens barn, utsatts för
våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller
frid, eller
3. andra starka skäl talar för att utlänningen skall ges
fortsatt uppehållstillstånd. Lag (2006:220).

16 a § En utlänning som med stöd av 15 b § har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd ska när tillståndet löper ut,
på ansökan av Polismyndigheten, beviljas ett permanent
uppehållstillstånd om han eller hon fortfarande är föremål för
särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen (1984:387). Lag (2014:655).

16 b § Ett barn som med stöd av 15 c § har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd ska, när tillståndet löper ut,
på ansökan av socialnämnden beviljas ett permanent
uppehållstillstånd, om barnet fortfarande är placerat här i
landet. Lag (2012:322).

16 c § Ny beteckning 2 c § genom lag (2014:198).

Särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd

17 § Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd
enligt detta kapitel ska det, utom i fall som avses i 1, 2, 2 a, 2 d, 3 eller 4 §, särskilt beaktas om den sökande gjort
sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening
med annan misskötsamhet. Vid prövning av uppehållstillstånd
enligt 3 a § första stycket 1 och andra stycket ska det
särskilt beaktas om utlänningen eller utlänningens barn kan
antas bli utsatt för våld eller för annan allvarlig kränkning
av sin frihet eller frid om uppehållstillstånd skulle
beviljas.

Uppehållstillstånd enligt 3 § första stycket 2 eller 3 och 3 a § andra stycket får beviljas endast efter medgivande också
av den förälder till vilken anknytning inte åberopas, om den
föräldern har del i vårdnaden av barnet.

Uppehållstillstånd ska inte beviljas en person som har
ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, eller hans
eller hennes anhöriga, om personen utgör ett hot mot allmän
ordning och säkerhet. Lag (2014:198).

17 a § Uppehållstillstånd får vägras i sådana fall som avses i 3 §, om
1. oriktiga uppgifter medvetet lämnats eller omständigheter
medvetet förtigits som är av betydelse för att få
uppehållstillståndet,
2. en utlänning adopterats eller ett äktenskap ingåtts eller
ett samboförhållande inletts uteslutande i syfte att ge
utlänningen rätt till uppehållstillstånd, eller
3. om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning och
säkerhet.

Uppehållstillstånd får vägras även i sådana fall som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 b, om
1. makarna eller samborna inte lever tillsammans eller inte har
sådan avsikt,
2. den person till vilken anknytning åberopas eller utlänningen
som sökt uppehållstillstånd är gift eller sambo med någon
annan, eller
3. någon av makarna eller samborna är under 18 år.

Vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör vägras skall
hänsyn tas till utlänningens övriga levnadsomständigheter och
familjeförhållanden. Lag (2006:220).

17 b § Uppehållstillstånd skall vägras i de fall som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 b om den person till vilken
anknytning åberopas är gift med en annan person och sammanlever
med den personen i Sverige. Lag (2006:220).

När ansökan om uppehållstillstånd skall vara gjord

18 § En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige
ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före
inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte
bifallas efter inresan.

Första stycket gäller dock inte om
1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här som
flykting eller annan skyddsbehövande enligt 1 § eller kan
beviljas uppehållstillstånd här med stöd av 21 kap. 2, 3 eller 4 §,
2. utlänningen med stöd av 6 § bör beviljas
uppehållstillstånd här,
3. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats en utlänning
med familjeanknytning med stöd av 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra stycket,
4. utlänningen kan beviljas eller har ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd här med stöd av 15 §,
5. utlänningen enligt 3 § första stycket 1–4, 3 a § första
stycket 1–4 eller andra stycket har stark anknytning till en
person som är bosatt i Sverige och det inte skäligen kan
krävas att utlänningen reser till ett annat land för att ge
in ansökan där,
6. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd med stöd av 3 § första stycket 5,
7. en ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som med stöd av 10 § har
beviljats en utlänning i fall som avses i 6 kap. 2 § första
stycket,
8. utlänningen kan beviljas uppehållstillstånd enligt 15 a
eller 15 d §,
9. utlänningen med stöd av 10 § har beviljats ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och antingen
slutfört studier som motsvarar 30 högskolepoäng eller
fullföljt en termin vid forskarutbildning,
10. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd enligt 2 a
eller 2 d §, eller
11. det annars finns synnerliga skäl.

Första stycket gäller inte heller om utlänningen har
beviljats en visering för att besöka en arbetsgivare i
Sverige eller är undantagen från kravet på visering om han
eller hon ansöker om ett uppehållstillstånd för arbete inom
ett slag av arbete där det råder stor efterfrågan på
arbetskraft. En ytterligare förutsättning är att
arbetsgivaren skulle förorsakas olägenheter om utlänningen
måste resa till ett annat land för att ge in ansökan där
eller att det annars finns särskilda skäl.

Vid skälighetsbedömningen enligt andra stycket 5 ska
konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin förälder
särskilt beaktas, om det står klart att uppehållstillstånd
skulle ha beviljats om prövningen gjorts före inresan i
Sverige.

I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska
avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har fått laga
kraft gäller föreskrifterna i 15 a och 20 §§ samt 12 kap. 16 b, 16 c och 18–20 §§. Lag (2014:1400).

18 a § Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte
för en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd enligt 5 § första stycket eller uppehållstillstånd för arbete enligt 10 § om utlänningen har ett EU-blåkort utfärdat av Sverige eller
har eller har haft ett EU-blåkort utfärdat av Sverige och har
återtagits enligt 6 a kap. 14 §.

En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får
även bifallas för en familjemedlem till en utlänning som
avses i första stycket om utlänningen beviljas
uppehållstillstånd enligt de bestämmelser som anges där. Lag (2013:606).

19 § En ansökan om uppehållstillstånd som avser förlängning av
ett pågående besök eller någon annan tidsbegränsad vistelse här
i landet får bifallas trots att utlänningen vistas i Sverige,
om det finns vägande skäl för förlängning av vistelsetiden.

Beslutande myndigheter

20 § Beslut om uppehållstillstånd meddelas av
Migrationsverket.

Migrationsverket får dock inte bevilja uppehållstillstånd för
en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av
brott. Om Migrationsverket finner att en sådan utlänning bör
beviljas uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 b §, ska verket
inte besluta i ärendet utan med ett eget yttrande lämna över
detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut
om uppehållstillstånd hade kunnat överklagas.

Beslut om uppehållstillstånd får också meddelas av
Regeringskansliet. Lag (2013:648).

21 § Av 8 kap. 27 § följer att den instans som prövar
överklagande av beslut om avvisning och utvisning i vissa
fall också får besluta om uppehållstillstånd. Lag (2014:198).

Bemyndiganden

22 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra
myndigheter har rätt att besluta om uppehållstillstånd.

23 § Regeringen får meddela föreskrifter om
uppehållstillstånd för studier eller besök.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för
en utlänning som slutfört en högskoleutbildning för vilken
uppehållstillstånd för studier beviljats och för hans eller
hennes familjemedlemmar.

Regeringen får meddela föreskrifter om att en ansökan om
uppehållstillstånd får bifallas om det följer av en
överenskommelse med en främmande stat.

Regeringen får meddela föreskrifter om när uppehållstillstånd
får ges till en utlänning som har ställning som varaktigt
bosatt i en annan EU-stat och till anhöriga till en sådan
utlänning.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för
forskning och för medföljande familjemedlemmar till en
utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för
forskning.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppehållstillstånd för
familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats
uppehållstillstånd för arbete, studier eller
näringsverksamhet. Lag (2014:777).

24 § Regeringen får i fråga om en viss grupp av utlänningar
meddela föreskrifter om permanent uppehållstillstånd därför
att de är övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a §. Lag (2009:1542).

25 § Regeringen får meddela föreskrifter om att
uppehållstillstånd inte får beviljas för övriga
skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a § om det behövs därför att
Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit
begränsade.

Regeringen ska anmäla sådana föreskrifter till riksdagen genom
en särskild skrivelse inom tre månader. Lag (2009:1542).

26 § Har upphävts genom lag (2009:1542).

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om försörjningsförmåga och bostad av
tillräcklig storlek och standard enligt 3 b §. Lag (2010:175).


5 a kap. Ställning som varaktigt bosatt i Sverige

Förutsättningar för att beviljas ställning som varaktigt bosatt
i Sverige

1 § En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt
bosatt i Sverige ska beviljas om sökanden har vistats i
Sverige utan avbrott under minst fem år och under denna tid
har haft, och vid tiden för ansökan har,
1. permanent uppehållstillstånd,
2. ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och
uppehållstillstånd i Sverige, eller
3. uppehållstillstånd i Sverige som anhörig till en person
med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Vid beräkningen av vistelsetiden ska tid då sökanden haft
uppehållstillstånd syftande till bosättning beaktas. Vid
beräkningen av vistelsetiden för en sökande som har
flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § eller alternativ
skyddsstatusförklaring enligt 4 kap. 3 a § första stycket,
beaktas även tiden mellan den dag då ansökan om asyl eller
ansökan om ny prövning gavs in och den dag då asyl
beviljades.

Vid beräkningen av vistelsetiden ska vistelse i Sverige av
tillfälliga skäl eller för studier inte beaktas.

Vistelse utanför Sverige under kortare tid än sex månader i
följd och inte mer än tio månader sammanlagt under
femårsperioden ska inte anses vara avbrott i vistelsen. Lag (2014:198).

1 a § En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt
bosatt i Sverige ska bifallas om sökanden har vistats inom
Europeiska unionens medlemsstaters territorier utan avbrott
under minst fem år och under denna tid haft EU-blåkort i en
eller flera medlemsstater. Av den angivna tiden ska sökanden
de senaste två åren räknat från tiden för ansökan ha haft
EU-blåkort enligt 6 a kap. 1 §.

Vid beräkning av vistelsetiden enligt första stycket första
meningen ska vistelse i en annan medlemsstat som understiger
arton månader inte beaktas.

Vistelse utanför Europeiska unionens medlemsstaters
territorier under kortare tid än tolv månader i följd och
inte mer än arton månader sammanlagt ska vid beräkning av
vistelsetiden enligt första stycket första meningen inte
anses vara avbrott i vistelsen. Lag (2014:198).

2 § För att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige
skall sökanden fullt ut kunna försörja sig och sin familj med
egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad
är tillgodosedda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om kravet på försörjningsförmågan. Lag (2006:219).

3 § En person som utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet
får inte beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Lag (2006:219).

4 § Ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska inte
beviljas
1. medborgare i en EU-stat, eller
2. övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a §. Lag (2014:198).

Återkallelse

5 § Ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska återkallas
om den som beviljats sådan ställning
1. medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit
omständigheter, som varit av betydelse för att få
ställningen,
2. utvisas,
3. utgör ett hot mot allmän ordning,
4. har vistats utanför Europeiska unionens medlemsstaters
territorier under tolv månader i följd,
5. har vistats utanför Sveriges territorium under sex år i
följd, eller
6. får ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Om ställning som varaktigt bosatt i Sverige har beviljats med
stöd av 1 a §, ska tidsperioden i första stycket 4 vara
tjugofyra månader. Lag (2013:606).

6 § Den som förlorat sin ställning som varaktigt bosatt i
Sverige på grund av vistelse utanför Sveriges respektive
Europeiska unionens medlemsstaters territorier ska återfå
denna efter ansökan, oavsett kraven på vistelsetid enligt 1 eller 1 a §, om
1. han eller hon har beviljats ett permanent
uppehållstillstånd eller ett uppehållstillstånd syftande till
bosättning enligt 5 kap.,
2. försörjningskravet i 2 § är uppfyllt, och
3. det inte finns något hinder enligt 3 §. Lag (2013:606).

Återtagande av utlänningar som har ställning som varaktigt
bosatt i Sverige och deras familjemedlemmar

7 § Om en annan EU-stat har ålagt en utlänning som har
ställning som varaktigt bosatt i Sverige att lämna den
staten, ska han eller hon återtas till Sverige. Detsamma
gäller hans eller hennes familjemedlemmar, om de har ålagts
att lämna den andra EU-staten genom ett beslut som har
fattats i samband med beslutet avseende utlänningen. Lag (2014:198).

Beslutande myndighet

8 § Beslut i ärenden om ställning som varaktigt bosatt i
Sverige meddelas av Migrationsverket. Lag (2014:198).


6 kap. Arbetstillstånd

1 § Arbetstillstånd ska ges för viss tid. Det får avse ett
visst slag av arbete och förenas med de övriga villkor som
behövs.

Att en utlänning som har permanent uppehållstillstånd inte
behöver ha arbetstillstånd framgår av 2 kap. 8 c § 3. Lag (2014:198).

2 § Arbetstillstånd får ges till en utlänning som erbjudits en
anställning, om
1. anställningen gör det möjligt för honom eller henne att
försörja sig, och
2. lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor
inte är sämre än de villkor som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.

Arbetstillstånd enligt första stycket får endast ges om
rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges åtaganden
inom Europeiska unionen.

Arbetstillstånd får även ges till en utlänning som deltar i ett
internationellt utbyte eller om det följer av ett
internationellt avtal eller ett avtal med ett annat land. Lag (2008:884).

2 a § Ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får inte
ges för längre tid än två år. Det får heller inte avse längre
tid än anställningstiden.

Den sammanlagda tillståndstiden för arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får vara högst fyra år. Om det finns särskilda
skäl får dock den sammanlagda tillståndstiden vara högst sex
år.

Ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket ska knytas till
en viss arbetsgivare och avse ett visst slag av arbete. Efter
en sammanlagd tillståndstid om två år ska tillståndet knytas
endast till ett visst slag av arbete. Lag (2014:777).

3 § Arbetstillstånd får ges till en utlänning som har
tidsbegränsat uppehållstillstånd, om inte skäl hänförliga till
syftet med uppehållstillståndet talar häremot.

Att permanent uppehållstillstånd får meddelas för vissa
arbetstagare framgår av 5 kap. 5 §.

När ansökan om arbetstillstånd skall vara gjord

4 § En utlänning som vill ha arbetstillstånd i Sverige ska ha
ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i
landet. En ansökan om arbetstillstånd får inte bifallas efter
inresan utom i fall som avses i 5 kap. 18 § andra och tredje
styckena, 18 a och 19 §§, vilka bestämmelser tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om arbetstillstånd. Lag (2013:606).

Beslutande myndigheter

5 § Beslut om arbetstillstånd meddelas av Migrationsverket.

Beslut om arbetstillstånd i vissa fall

6 § Av 8 kap. 27 § följer att den instans som prövar
överklagande av beslut om avvisning och utvisning i vissa
fall också får besluta om arbetstillstånd. Lag (2014:198).

Bemyndiganden

7 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
Migrationsverket får meddela föreskrifter om att andra
myndigheter har rätt att besluta om arbetstillstånd.

8 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
arbetstillstånd.


6 a kap. EU-blåkort

Förutsättningar för tillstånd

1 § En utlänning som erbjudits en högkvalificerad anställning
i Sverige med en anställningstid om minst ett år ska, om inte
annat följer av 2 eller 3 §, beviljas ett uppehålls- och
arbetstillstånd för högkvalificerad anställning (EU-blåkort),
om
1. lönen är minst en och en halv gånger den genomsnittliga
bruttoårslönen i Sverige (lönetröskeln),
2. lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor
inte är sämre än de villkor som följer av svenska
kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen,
3. utlänningen kan visa att han eller hon har, eller har
ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring som gäller i tre
månader från inresan i Sverige, och
4. rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges
åtaganden inom Europeiska unionen.

En anställning ska anses vara högkvalificerad om den
förutsätter att utlänningen har relevant och särskild
kompetens för den i form av slutförda studier som motsvarar 180 högskolepoäng eller fem års yrkeserfarenhet inom det yrke
eller den bransch som anställningen avser.

Om den högkvalificerade anställningen avser ett reglerat yrke
ska utlänningen styrka behörigheten att få utöva yrket i
Sverige. Lag (2013:606).

2 § Ett EU-blåkort ska inte beviljas en utlänning som
1. är EES-medborgare eller medborgare i Schweiz eller är
familjemedlem till en sådan medborgare,
2. har beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 eller 15 b §, 12 kap. 18 § första stycket 1, 21 kap. eller 22 kap. eller har ansökt om sådant tillstånd och ansökan ännu inte
har avgjorts slutligt,
3. har ansökt om uppehållstillstånd för att utföra forskning
i Sverige enligt ett mottagningsavtal som har ingåtts enligt
lagen (2008:290) om godkännande för forskningshuvudmän att ta
emot gästforskare,
4. har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och
som utövar sin rätt att vistas i Sverige som arbetstagare
eller egen företagare,
5. reser in i Sverige i enlighet med åtaganden enligt ett
internationellt avtal som underlättar inresa och tillfällig
vistelse för vissa kategorier av personer med anknytning till
handel och investeringar,
6. har beviljats arbetstillstånd, eller är undantagen från
kravet på arbetstillstånd, för säsongsarbete i Sverige,
7. har ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
som inte kan verkställas, eller
8. är utstationerad i Sverige enligt lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare. Lag (2013:606).

3 § Ett EU-blåkort ska inte heller beviljas en utlänning som
1. visar upp handlingar till stöd för ansökan som har
förvärvats på ett bedrägligt sätt, förfalskats eller ändrats
i något avseende, eller
2. utgör ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller
allmän folkhälsa. Lag (2013:606).

När ansökan om EU-blåkort ska vara gjord

4 § En utlänning som vill ha ett EU-blåkort i Sverige ska ha
ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i
landet. En ansökan får inte bifallas efter inresan.

Det som föreskrivs i första stycket gäller dock inte om
utlänningen
1. ansöker om förlängning av tillståndstiden för ett
EU-blåkort,
2. har ett EU-blåkort och ansöker om ett nytt sådant,
3. har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier och
har slutfört studier som motsvarar 180 högskolepoäng,
4. har genomfört ett forskningsprojekt i Sverige enligt ett
mottagningsavtal som har ingåtts enligt lagen (2008:290) om
godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare,
eller
5. har återtagits enligt 14 §.

Det som föreskrivs i första stycket gäller inte heller om
utlänningen vistats i en annan EU-stat i arton månader och
under denna period haft EU-blåkort utfärdat av den staten, om
ansökan ges in senast en månad efter inresan i Sverige. Lag (2013:606).

Tillståndstid

5 § Ett EU-blåkort ska gälla för högst två år med den
möjlighet till förlängning som framgår av 6 §. Om
anställningstiden är kortare än två år ska EU-blåkortet gälla
under anställningstiden med ett tillägg av tre månader. Giltighetstiden får dock inte vara längre än två år.

Den sammanlagda tillståndstiden för ett eller flera
EU-blåkort får inte överstiga fyra år.

Att den som haft EU-blåkort under en sammanlagd tid av fyra
år kan beviljas permanent uppehållstillstånd framgår av 5 kap. 5 §. Lag (2013:606).

Förlängning av tillståndstiden

6 § Tillståndstiden för ett EU-blåkort ska förlängas om
förutsättningarna i 1 § är uppfyllda och den sammanlagda
tillståndstiden inte överstiger den tid som anges i 5 § andra
stycket.

Tillståndstiden för ett EU-blåkort får inte förlängas om
1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
2. bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något
avseende,
3. utlänningen vid ansökningstillfället avseende EU-blåkortet
inte uppfyllde kraven i 1 §,
4. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
EU-blåkortet beviljades för,
5. utlänningen har bytt till en annan anställning eller till
ett annat slag av arbete än vad EU-blåkortet är knutet till,
6. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten
enligt 9 §, eller
7. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa.

Det som föreskrivs i andra stycket 6 hindrar inte att
tillståndstiden för ett EU-blåkort förlängs om utlänningen
visar att bristen att fullgöra anmälningsskyldigheten enligt 9 § beror på orsaker som han eller hon inte råder över. Lag (2013:606).

Tillståndets koppling till en viss anställning och ett visst
slag av arbete

7 § Ett EU-blåkort ska under de första två åren knytas till
en viss anställning och avse ett visst slag av arbete. Därefter ska ett EU-blåkort endast knytas till ett visst slag
av arbete.

Vid beräkningen av den tvåårsperiod under vilken EU-blåkortet
ska knytas till såväl viss anställning som slag av arbete,
ska även den tid som utlänningen haft ett tidigare EU-blåkort
utfärdat av Sverige räknas in.

Om anställningen upphör under tillståndstiden för ett
EU-blåkort, får utlänningen vistas i Sverige under tre
månader för att ansöka om ny anställning. Tidsperioden börjar
löpa när anställningen upphör. Lag (2013:606).

8 § En utlänning som vill byta till en annan anställning än
den som EU-blåkortet är knutet till under de två första åren,
eller som vill byta till annat slag av arbete, ska ansöka om
ett nytt EU-blåkort. Lag (2013:606).

Anmälningsskyldighet

9 § Den som har ett EU-blåkort ska anmäla till
Migrationsverket om
1. anställningen upphör, eller
2. den avtalade lönen inte längre når upp till den
lönetröskel som ligger till grund för EU-blåkortet. Lag (2013:606).

Uppehållstillstånd för familjemedlemmar

10 § Familjemedlemmar som avses i 5 kap. 3 § första stycket 1–3 till den som har ett EU-blåkort, ska beviljas
uppehållstillstånd. Familjemedlemmens uppehållstillstånd ska
gälla för samma tid som EU-blåkortet.

För barn som åberopar anknytning till den som har EU-blåkort
eller till hans eller hennes make eller sambo gäller 5 kap. 17 § andra stycket.

Uppehållstillstånd får vägras i fall som avses i 5 kap. 17 a
och 17 b §§ utom i fall som avser en familjemedlem som har
beviljats uppehållstillstånd av en annan EU-stat på grund av
anknytning till en utlänning som har EU-blåkort utfärdat av
den staten. Lag (2013:606).

När ansökan om uppehållstillstånd för en familjemedlem ska
vara gjord

11 § En familjemedlem som avses i 10 § ska ha ansökt om och
beviljats ett uppehållstillstånd före inresan i landet. En
ansökan får inte bifallas efter inresan.

Det som föreskrivs i första stycket gäller dock inte om
1. ansökan om uppehållstillstånd avser förlängning av ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats på grund av
anknytning till en utlänning som har ett EU-blåkort,
2. sökanden har beviljats uppehållstillstånd av en annan
EU-stat på grund av anknytning till en utlänning som avses i 4 § tredje stycket, om ansökan ges in senast en månad efter
inresan i Sverige, eller
3. familjemedlemmen har återtagits enligt 14 § och den person
som familjemedlemmen har anknytning till ansöker om nytt
EU-blåkort. Lag (2013:606).

Återkallelse av tillstånd

12 § Ett EU-blåkort ska återkallas om
1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt,
2. bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något
avseende,
3. utlänningen vid ansökningstillfället avseende EU-blåkortet
inte uppfyllde kraven i 1 §,
4. den avtalade lönen enligt 1 § första stycket 1 inte längre
når upp till den lönetröskel som ligger till grund för
EU-blåkortet,
5. förutsättningarna i 1 § första stycket 2 inte längre är
uppfyllda,
6. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som
EU-blåkortet beviljades för,
7. utlänningen har bytt till en annan anställning eller till
ett annat slag av arbete än vad EU-blåkortet är knutet
till,
8. utlänningen har varit arbetslös mer än tre månader
i följd,
9. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten
enligt 9 §, eller
10. utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa.

Ett EU-blåkort ska inte återkallas enligt första stycket 9 om
utlänningen visar att bristen att fullgöra
anmälningsskyldigheten enligt 9 § beror på orsaker som han
eller hon inte råder över. Lag (2013:606).

13 § Ett uppehållstillstånd som beviljats en familjemedlem
enligt 10 § får återkallas om
1. anknytningen till den som har EU-blåkort bryts eller om
hans eller hennes EU-blåkort återkallas, eller
2. familjemedlemmen utgör ett hot mot allmän ordning, allmän
säkerhet eller allmän folkhälsa. Lag (2013:606).

Återtagande av en utlänning som har EU-blåkort och hans eller
hennes familjemedlemmar

14 § Om en annan EU-stat har avslagit en ansökan om
EU-blåkort från en utlänning som har, eller vid tiden för
ansökan i den andra EU-staten hade, ett EU-blåkort utfärdat
av Sverige, och den andra EU-staten har ålagt utlänningen och
medföljande familjemedlemmar att lämna den medlemsstaten, ska
de återtas till Sverige.

Utlänningen och hans eller hennes familjemedlemmar som har
återtagits får vistas här i landet i tre månader från inresan
även om EU-blåkortet inte längre gäller eller har
återkallats. Lag (2013:606).

Beslutande myndighet

15 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av
Migrationsverket. Lag (2013:606).

Föreskrifter om lönetröskeln

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om lönetröskeln enligt 1 § första
stycket 1. Lag (2013:606).


7 kap. Återkallelse av tillstånd

1 § Nationell visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd
får återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat
oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter,
som varit av betydelse för att få tillståndet.

I viseringskodexen finns bestämmelser om upphävande och
återkallelse av Schengenvisering.

Om utlänningen har vistats här i landet i mer än fyra år med
uppehållstillstånd när frågan om återkallelse prövas av den
myndighet som först beslutar i saken, får uppehållstillståndet
återkallas enligt första stycket endast om det finns
synnerliga skäl för det. Lag (2011:705).

2 § Utöver vad som sägs i 1 § får nationell visering,
uppehållstillstånd och arbetstillstånd återkallas, om det
finns särskilda skäl för det.

Uppehållstillstånd får dock återkallas enligt första stycket
endast för en utlänning som ännu inte har rest in i Sverige. Lag (2011:705).

3 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som rest
in i landet, om
1. utlänningen utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som
kräver ett sådant tillstånd,
2. utlänningen har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket och anställningen upphört, om inte utlänningen
inom tre månader har fått en ny anställning som omfattas av
arbetstillståndet eller inom samma tid ansökt om
arbetstillstånd med anledning av en ny anställning och ansökan
därefter beviljas, eller
3. det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas
att utlänningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller
olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat
nordiskt land.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelats med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första
stycket 1 eller andra stycket får återkallas om förhållandet
upphör.

Uppehållstillstånd får dock inte återkallas enligt första
stycket 1 eller 3 om utlänningen har vistats här i landet i mer
än tre år med uppehållstillstånd när frågan om återkallelse
prövas av den myndighet som först beslutar i saken. Lag (2008:884).

4 § Vid bedömning av om uppehållstillståndet bör återkallas
enligt 1 eller 3 § för en utlänning som har rest in i landet
skall hänsyn tas till den anknytning som utlänningen har till
det svenska samhället och till om andra skäl talar mot att
tillståndet återkallas.

Vid en sådan bedömning skall särskilt beaktas
1. utlänningens levnadsomständigheter,
2. om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet,
barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har
varit och hur den skulle påverkas av att utlänningens
uppehållstillstånd återkallas,
3. utlänningens övriga familjeförhållanden, och
4. hur länge utlänningen har vistats i Sverige.

5 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning om
vilken uppgifter har registrerats i det register som avses i 1 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem med stöd
av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning
av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS
II), om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse. Lag (2010:381).

6 § Uppehållstillstånd får återkallas för den som inte är
medborgare i en EU-stat även i andra fall än som avses i 2 §, om ett beslut om avvisning eller utvisning har
meddelats i en EU-stat eller i Island, Norge, Schweiz
eller Liechtenstein och beslutet är grundat på att det
finns ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller
den inre säkerheten och på att
1. utlänningen i den beslutande staten har dömts för ett
brott för vilket det är föreskrivet fängelse i minst ett
år, eller
2. utlänningen är skäligen misstänkt för att ha begått ett
grovt brott eller att det finns starka skäl som tyder på
att utlänningen avser att begå ett sådant brott.

Första stycket gäller inte en familjemedlem till en
medborgare i en EU-stat eller till en medborgare i Island,
Norge, Schweiz eller Liechtenstein som har utövat sin rätt
till fri rörlighet enligt de regler som gäller inom
Europeiska unionen. Med familjemedlem avses

– make eller sambo,

– barn under 21 år som är beroende av föräldern för sin
försörjning, och

– förälder som är beroende av barnet för sin försörjning.

Ett uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första
stycket innan samråd har skett med den stat som har
beslutat om avvisning eller utvisning. Lag (2011:1209).

7 § Ett permanent uppehållstillstånd ska återkallas för en
utlänning som inte längre är bosatt i Sverige. Om utlänningen
anmält till Migrationsverket att han eller hon vill ha
uppehållstillståndet kvar trots att bosättningen upphör, får
uppehållstillståndet dock återkallas tidigast när två år har
förflutit efter det att bosättningen här i landet upphörde. Lag (2014:777).

7 a § Utöver vad som anges i 1-3, 5 och 6 §§ får ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier återkallas, om
förutsättningarna för att medge uppehållstillståndet inte
längre är uppfyllda. Lag (2006:447).

7 b § Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § får, utöver vad som
anges i 1, 3, 5 och 6 §§, återkallas om förutsättningarna för
uppehållstillståndet inte längre är uppfyllda.

Uppehållstillståndet får inte återkallas innan
förundersökningsledaren fått tillfälle att yttra sig. Lag (2007:322).

7 c § Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b § får återkallas
endast om förutsättningarna för sådant uppehållstillstånd inte
längre finns. Uppehållstillståndet får återkallas endast på
ansökan av Polismyndigheten.

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 16 a § får inte återkallas
innan Polismyndigheten fått tillfälle att yttra sig. Lag (2015:655).

7 d § Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § får återkallas
endast om förutsättningarna för sådant uppehållstillstånd inte
längre finns.

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § får inte
återkallas för ett barn innan den socialnämnd som ansökte om
uppehållstillståndet har fått tillfälle att yttra sig. Lag (2012:322).

7 e § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en
utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket ska återkallas om
1. förutsättningarna för arbetstillståndet enligt 6 kap. 2 § första stycket av något annat skäl än att anställningen har
upphört inte längre är uppfyllda, eller
2. utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets
första giltighetsdag påbörjat arbetet.

Om utlänningens anställning har upphört sedan utlänningen
underrättats om att en utredning om återkallelse enligt
första stycket har inletts, men innan beslut om återkallelse
fattats, gäller bestämmelserna om återkallelse i 3 § första
stycket 2. Tiden ska då vara fyra månader i stället för
tre. Lag (2014:776).

Beslutande myndigheter

8 § Återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd
beslutas av Migrationsverket. Återkallelse och upphävande av
Schengenvisering får utöver vad som följer av viseringskodexen
beslutas av Migrationsverket. Återkallelse av nationell
visering beslutas av den myndighet som har beviljat viseringen
eller av Migrationsverket.

Uppehållstillstånd eller nationell visering som har beviljats
av Regeringskansliet får återkallas endast av
Regeringskansliet. Lag (2011:705).

Bemyndigande

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om att
uppehållstillstånd får återkallas i andra fall än som anges i
detta kapitel för de utlänningar som omfattas av avtalet
mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena
sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för
personer.

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd
får återkallas i andra fall än som anges i detta kapitel för
utlänningar som har ställning som varaktigt bosatt i en annan
EU-stat. Lag (2014:198).


8 kap. Avvisning och utvisning

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om avvisning och
utvisning.

Bestämmelser om utvisning på grund av brott finns i 8 a kap.

Bestämmelser om utvisning av hänsyn till rikets säkerhet och
på grund av befarad brottslighet enligt lagen (2003:148) om
straff för terroristbrott finns i lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll.

Förutsättningar för avvisning och utvisning av andra
utlänningar än EES-medborgare och deras familjemedlemmar
Lag (2014:198).

Avvisning

2 § En utlänning som inte är EES-medborgare eller
familjemedlem till en EES-medborgare får avvisas
1. om han eller hon saknar pass när det krävs pass för inresa
eller vistelse i Sverige,
2. om han eller hon saknar visering, uppehållstillstånd eller
något annat tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller
arbete i Sverige,
3. om det vid utlänningens ankomst till Sverige kommer fram
att han eller hon tänker besöka något annat nordiskt land men
saknar det tillstånd som krävs för inresa där,
4. om han eller hon vid inresan undviker att lämna begärda
uppgifter, medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av
betydelse för rätten att resa in i Sverige eller medvetet
förtiger någon omständighet som är av betydelse för den
rätten,
5. om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som
föreskrivs i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en
gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om
Schengengränserna), eller
6. om han eller hon har avvisats eller utvisats från en
EU-stat eller från Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein
och förhållandena är sådana som avses i 7 kap. 6 § eller
beslutet om avvisning eller utvisning har grundats på att
utlänningen inte har följt gällande bestämmelser om en
utlännings inresa eller vistelse i den staten. Lag (2014:198).

3 § En utlänning som inte är EES-medborgare eller
familjemedlem till en EES-medborgare får avvisas
1. om det kan antas att han eller hon kommer att sakna
tillräckliga medel för vistelsen i Sverige eller i något
annat nordiskt land som han eller hon tänker besöka eller för
hemresan,
2. om det kan antas att han eller hon under vistelsen i
Sverige eller i något annat nordiskt land inte kommer att
försörja sig på ett ärligt sätt eller kommer att bedriva
verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att han eller hon
har ett sådant tillstånd,
3. om han eller hon på grund av tidigare frihetsstraff eller
någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå
brott i Sverige eller i något annat nordiskt land,
4. om han eller hon på grund av tidigare verksamhet eller i
övrigt kan antas komma att bedriva sabotage, spioneri eller
olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat
nordiskt land, eller
5. om det med stöd av lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner har föreskrivits att han eller hon
får avvisas.

En utlänning som avses i första stycket får avvisas även i
andra fall när det har begärts av den centrala
utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan
antas att han eller hon annars beger sig till det landet. Lag (2014:198).

4 § En utlänning får inte avvisas enligt 2 eller 3 § om han
eller hon vid ankomsten till Sverige hade eller under en tid
därefter har haft uppehållstillstånd som har upphört att
gälla. Lag (2014:198).

5 § Beslut om avvisning enligt 2 eller 3 § i första instans
får inte fattas senare än tre månader efter det att den
första ansökan om uppehållstillstånd gjorts efter ankomsten
till Sverige. Lag (2014:198).

Utvisning

6 § En utlänning som inte är EES-medborgare eller
familjemedlem till en EES-medborgare och som inte avvisas
enligt 2 § 1 eller 2 får utvisas ur Sverige om han eller hon
uppehåller sig här men saknar pass eller de tillstånd som
krävs för att få uppehålla sig i landet. Lag (2014:198).

Beaktande av verkställighetshinder

7 § När en fråga om avvisning eller utvisning enligt 2, 3 eller 6 § prövas ska hänsyn tas till om utlänningen på grund
av bestämmelserna i 12 kap. inte kan sändas till ett visst
land eller om det annars finns särskilda hinder mot att
beslutet verkställs. Lag (2014:198).

Förutsättningar för avvisning och utvisning av EES-medborgare
och deras familjemedlemmar

Avvisning när föreskrivna handlingar saknas

8 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare får avvisas i anslutning till inresan eller
under de tre första månaderna efter inresan om han eller hon
saknar pass eller visering när det krävs en sådan handling
för inresa eller vistelse i Sverige.

Avvisning får inte ske på den grunden att utlänningen saknar
pass om han eller hon kan styrka sin identitet på annat sätt
än genom innehav av pass. Lag (2014:198).

Avvisning vid orimlig belastning för biståndssystemet

9 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare får avvisas under de tre första månaderna
efter inresan om han eller hon visar sig utgöra en orimlig
belastning för biståndssystemet enligt socialtjänstlagen (2001:453).

En utlänning som har uppehållsrätt får inte avvisas enligt
första stycket. Lag (2014:198).

Utvisning när uppehållsrätt eller tillstånd att vistas i
Sverige saknas

10 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare som har vistats i Sverige mer än tre månader
och som inte har uppehållsrätt, får utvisas om han eller hon
uppehåller sig här men saknar de tillstånd som krävs för att
få uppehålla sig i landet. Lag (2014:198).

Avvisning och utvisning av hänsyn till allmän ordning och
säkerhet

11 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare får avvisas i anslutning till inresan eller
under de tre första månaderna efter inresan av hänsyn till
allmän ordning och säkerhet.

En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare som inte avvisas i anslutning till inresan
eller under de tre första månaderna efter inresan enligt
första stycket får därefter utvisas av hänsyn till allmän
ordning och säkerhet. Lag (2014:198).

12 § Avvisning eller utvisning enligt 11 § får ske endast om
utlänningens eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och
tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande
samhällsintresse. Tidigare domar i brottmål får inte i sig
utgöra skäl för ett sådant beslut. Det får inte vara
ekonomiska syften som ligger till grund för beslutet. Lag (2014:198).

13 § När en fråga uppkommer om avvisning eller utvisning av
en EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare enligt 11 §, ska hänsyn tas till utlänningens
ålder, hälsotillstånd, familjesituation, ekonomiska situation
samt sociala och kulturella integrering i Sverige. Hänsyn ska
också tas till hur länge utlänningen har vistats i Sverige
och till banden till ursprungslandet. Lag (2014:198).

14 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare som har permanent uppehållsrätt får avvisas
eller utvisas enligt 11 § endast om det finns synnerliga
skäl.

En EES-medborgare som är barn får avvisas eller utvisas
enligt 11 § endast om beslutet är oundgängligen nödvändigt av
hänsyn till allmän säkerhet.

En EES-medborgare som har vistats i Sverige under de tio
närmast föregående åren får utvisas enligt 11 § endast om
beslutet är oundgängligen nödvändigt av hänsyn till allmän
säkerhet. Lag (2014:198).

Beaktande av verkställighetshinder

15 § När en fråga om avvisning eller utvisning enligt 8, 9, 10 eller 11 § prövas ska hänsyn tas till om utlänningen på
grund av bestämmelserna i 12 kap. inte kan sändas till ett
visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att
beslutet verkställs. Lag (2014:198).

Beslut om avvisning eller utvisning när ansökan om
uppehållstillstånd avslås eller avvisas eller
uppehållstillstånd återkallas

16 § Avslås eller avvisas en ansökan om uppehållstillstånd
eller återkallas ett sådant tillstånd och befinner sig
utlänningen i Sverige, ska det samtidigt meddelas beslut om
avvisning eller utvisning, om inte särskilda skäl talar mot
det.

Första stycket gäller inte om ansökan avvisas enligt 5 kap. 1 c § andra stycket. Lag (2014:198).

Beslutande myndigheter

17 § Migrationsverket ska pröva frågan om avvisning om
utlänningen
1. söker asyl här,
2. har en nära familjemedlem som söker asyl här, eller
3. kan komma att avvisas med stöd av 2 § 6 eller 3 § andra
stycket.

I andra fall får såväl Migrationsverket som Polismyndigheten
pröva frågan om avvisning.

Om Polismyndigheten anser det tveksamt om en utlänning bör
avvisas, ska ärendet lämnas över till Migrationsverket. Lag (2014:655).

18 § Migrationsverket ska pröva frågan om utvisning enligt 6, 10 eller 11 §. Lag (2014:198).

Beslut om omedelbar verkställighet

19 § Migrationsverket får besluta att verkets beslut om
avvisning enligt 17 § första stycket får verkställas även om
det inte har vunnit laga kraft (avvisning med omedelbar
verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund
för asyl och att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas
på någon annan grund.

I 12 kap. 7 § finns närmare bestämmelser om verkställigheten
av beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. Lag (2014:198).

Anvisningar om verkställighet

20 § I ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas
av Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen ska det anges vilket land utlänningen
ska avvisas eller utvisas till.

Om det finns särskilda skäl, får mer än ett land anges i
beslutet.

Ett beslut av en myndighet som avses i första stycket som rör
avvisning eller utvisning ska innehålla de anvisningar om
verkställigheten som omständigheterna i det enskilda fallet
kan ge anledning till. Lag (2014:198).

20 a § En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i
Sverige och som har internationellt skydd i en annan EU-stat
får utvisas endast till den staten. Lag (2014:198).

Tidsfrist för frivillig återresa och återreseförbud

21 § Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en
tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet (tidsfrist för frivillig avresa). Tidsfristen ska bestämmas
till två veckor om utlänningen avvisas och till fyra veckor
om utlänningen utvisas. Om det finns särskilda skäl får en
längre tidsfrist bestämmas.

En tidsfrist för frivillig avresa ska dock inte meddelas om
1. det finns risk för att utlänningen avviker,
2. utlänningen utgör en risk för allmän ordning och
säkerhet,
3. utlänningen genom ett avvisningsbeslut nekas att resa in i
landet,
4. utlänningen hejdas i samband med att han eller hon
olagligen passerar en yttre gräns och då avvisas, eller
5. utlänningen avvisas av Migrationsverket med omedelbar
verkställighet.

För EES-medborgare och deras familjemedlemmar gäller i
stället för första stycket 12 kap. 15 § tredje stycket. Lag (2014:198).

22 § I ett beslut om avvisning eller utvisning som innehåller
en tidsfrist för frivillig avresa ska utlänningen upplysas om
att ett återreseförbud kan meddelas om han eller hon inte
lämnat landet senast när tidsfristen löper ut.

Tidsfristen för frivillig avresa börjar löpa när beslutet om
avvisning eller utvisning vunnit laga kraft eller när
utlänningen förklarat sig nöjd med beslutet. Lag (2014:198).

23 § Finns det inte förutsättningar att meddela en tidsfrist
för frivillig avresa enligt 21 §, ska Polismyndighetens
beslut om avvisning och Migrationsverkets beslut om avvisning
eller utvisning förenas med ett återreseförbud, om inte
särskilda skäl hänförliga till utlänningens personliga
förhållanden talar mot att ett sådant förbud meddelas. Ett
beslut om avvisning varigenom en utlänning nekas att resa in
i landet ska dock inte förenas med ett återreseförbud.

Ett beslut om avvisning eller utvisning som avser en
EES-medborgare eller en familjemedlem till en EES-medborgare
eller som avser en utlänning som beviljats uppehållstillstånd
enligt 5 kap. 15 §, får förenas med ett återreseförbud endast
om beslutet har meddelats av hänsyn till allmän ordning och
säkerhet. Lag (2014:655).

24 § Tiden för återreseförbud enligt 23 eller 27 § ska
bestämmas till högst fem år. Utgör utlänningen ett allvarligt
hot mot allmän ordning och säkerhet får dock en längre
tidsperiod bestämmas. Lag (2014:198).

Särskilt tillstånd till kort besök

25 § En utlänning som har meddelats ett återreseförbud enligt 23 eller 27 § eller 12 kap. 14 a eller 15 a § får ges
särskilt tillstånd av Migrationsverket att göra ett kort
besök här, om besöket gäller synnerligen viktiga
angelägenheter. Om det finns särskilda skäl, får ett sådant
tillstånd ges också på ansökan av någon annan än
utlänningen. Lag (2014:198).

Upphävande av återreseförbud

26 § Ett beslut om återreseförbud enligt 23 eller 27 § eller 12 kap. 14 a eller 15 a § som har vunnit laga kraft får helt
eller delvis upphävas av Migrationsverket, en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen om det finns
särskilda skäl för att förbudet inte längre ska gälla.

En utlänning får ansöka om upphävande av ett förbud som avses
i första stycket. En sådan ansökan ska ges in till
Migrationsverket.

Migrationsverket får dock inte upphäva ett återreseförbud som
meddelats av domstol. Om Migrationsverket finner att ett
sådant återreseförbud bör upphävas ska verket inte besluta i
ärendet utan med eget yttrande lämna över detta till den
migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om
upphävande hade kunnat överklagas. Lag (2014:198).

Beslut vid sidan av beslut om avvisning eller utvisning

27 § När ett överklagat ärende eller mål om avvisning eller
utvisning avgörs, får också beslut fattas i fråga om
uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Detta gäller även om
dessa frågor inte har tagits upp av utlänningen.

Vid prövning av ett beslut om avvisning eller utvisning får
en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen besluta
att utlänningen ska förbjudas att återvända till Sverige för
viss tid, även om ingen lägre instans har meddelat ett sådant
förbud.

När Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen prövar ett beslut om avvisning eller
utvisning, får ett sådant beslut samtidigt meddelas angående
den som är under 16 år och som står under utlänningens
vårdnad. Detta gäller även om ingen lägre instans har prövat
denna fråga. I mål hos en migrationsdomstol och
Migrationsöverdomstolen gäller detta dock inte om det för
barnet har åberopats omständigheter som avses i 4 kap. 1, 2 eller 2 a §. Lag (2014:198).


8 a kap. Utvisning på grund av brott

Förutsättningar för utvisning av andra utlänningar än
EES-medborgare och deras familjemedlemmar

1 § En utlänning som inte är EES-medborgare eller
familjemedlem till en EES-medborgare får utvisas ur Sverige
om han eller hon döms för ett brott som kan leda till
fängelse. En sådan utlänning får utvisas också om en domstol
undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som
utlänningen har dömts till och dömer till en annan påföljd.

Utvisning får dock ske endast om utlänningen döms till
svårare påföljd än böter och om
1. gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är
sådana att det kan antas att han eller hon kommer att göra
sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet, eller
2. brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning
som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen
är så allvarligt att han eller hon inte bör få stanna kvar. Lag (2014:198).

2 § När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas
enligt 1 §, ska den ta hänsyn till utlänningens anknytning
till det svenska samhället. Domstolen ska särskilt beakta
1. utlänningens levnadsomständigheter,
2. om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet,
barnets behov av kontakt med honom eller henne, hur kontakten
har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen
utvisas,
3. utlänningens övriga familjeförhållanden, och
4. hur länge utlänningen har vistats i Sverige.

En utlänning som är flykting och som behöver en fristad i
Sverige får utvisas enligt 1 § endast om han eller hon har
begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra
allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta
utlänningen stanna här. Utvisning får också ske om
utlänningen i Sverige eller utomlands har bedrivit verksamhet
som har inneburit fara för rikets säkerhet och det finns
anledning att anta att han eller hon skulle fortsätta med
sådan verksamhet här.

Av 21 kap. 9 § och 22 kap. 5 § framgår att en utlänning som
har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller
uppehållstillstånd enligt 22 kap. 2 eller 3 § får utvisas
enligt 1 § endast om det finns sådana omständigheter som
anges i andra stycket. Lag (2014:198).

3 § En utlänning får utvisas enligt 1 § endast när det finns
synnerliga skäl, om han eller hon hade vistats i Sverige med
permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal
väcktes eller om han eller hon då varit bosatt i Sverige
sedan minst fem år.

En utlänning får inte utvisas enligt 1 § om utlänningen kom
till Sverige innan han eller hon fyllde 15 år och hade
vistats här sedan minst fem år när åtal väcktes. Lag (2014:198).

4 § När en fråga om utvisning enligt 1 § prövas ska hänsyn
tas till om utlänningen på grund av bestämmelserna i 12 kap. inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns
särskilda hinder mot att beslutet verkställs. Lag (2014:198).

Förutsättningar för utvisning av EES-medborgare och deras
familjemedlemmar

5 § En EES-medborgare eller en familjemedlem till en
EES-medborgare får utvisas ur Sverige om de förutsättningar
som anges i 1 § är uppfyllda och det sker av hänsyn till
allmän ordning och säkerhet.

Det som föreskrivs i 2–4 §§ i fråga om utvisning enligt 1 § gäller även vid utvisning av en EES-medborgare eller en
familjemedlem till en EES-medborgare enligt denna paragraf. Även det som föreskrivs i 8 kap. 12–14 §§ i fråga om
utvisning enligt 8 kap. 11 § gäller vid utvisning enligt
denna paragraf.

En medborgare i ett annat nordiskt land får utvisas enligt
denna paragraf endast när det finns synnerliga skäl, om han
eller hon hade varit bosatt i Sverige sedan minst två år när
åtalet väcktes. Lag (2014:198).

Behörig domstol

6 § Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som
handlägger brottmålet. Lag (2014:198).

Beslut om utvisning vid ändring av påföljd enligt 34 kap. brottsbalken

7 § När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att
ändra en påföljd som en utlänning har dömts till utöver
utvisning, får domstolen även meddela det beslut om
utvisningen som förändringen av påföljd ger anledning till. Lag (2014:198).

Utvisning av en utlänning som har ställning som varaktigt
bosatt i Sverige

7 a § En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i
Sverige och som har internationellt skydd i en annan EU-stat
får utvisas endast till den staten. Lag (2014:198).

Återreseförbud

8 § En allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott
ska innehålla förbud för utlänningen att återvända till
Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning. I ett
beslut med ett tidsbegränsat återreseförbud ska utlänningen
upplysas om vilken dag förbudet upphör att gälla. I beslutet
ska han eller hon också upplysas om den påföljd som
överträdelse av förbudet kan medföra enligt 20 kap. Lag (2014:198).

Särskilt tillstånd till kort besök

9 § En utlänning som har meddelats ett återreseförbud enligt 8 § får ges särskilt tillstånd av Migrationsverket att göra
ett kort besök här, om besöket gäller synnerligen viktiga
angelägenheter. Om det finns särskilda skäl, får ett sådant
tillstånd ges också på ansökan av någon annan än
utlänningen. Lag (2014:198).

Uppehållstillstånd och upphävande av utvisningsbeslut

10 § I 12 kap. finns bestämmelser om uppehållstillstånd för
den som av allmän domstol har utvisats på grund av brott och
om upphävande av ett sådant utvisningsbeslut. Lag (2014:198).


9 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder

/Rubriken upphör att gälla U:2015-04-15/

Kontroll i samband med inresa och utresa

/Rubriken träder i kraft I:2015-04-15/

Kontroll av personer enligt kodexen om Schengengränserna

1 §/Upphör att gälla U:2015-04-15/ Vid inresa eller utresa ska en utlänning överlämna sitt
pass till Polismyndigheten. En utlänning ska också lämna
Polismyndigheten de upplysningar och överlämna de handlingar
som är av betydelse för bedömningen av hans eller hennes rätt
att resa in i och vistas i Sverige. Regeringen får meddela
föreskrifter om undantag från skyldigheten att överlämna pass.

Tullverket och Kustbevakningen är skyldiga att hjälpa
Polismyndigheten vid kontrollen av utlänningars inresa eller
utresa enligt denna lag. Migrationsverket får efter
överenskommelse med Polismyndigheten hjälpa till vid
kontrollen. Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens
kontrollverksamhet genom att utöva kontroll av sjötrafiken. När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade
passkontrollanter, tulltjänstemän eller tjänstemän vid
Kustbevakningen, ska pass och andra handlingar överlämnas till
dem. Om Migrationsverket medverkar i kontroll vid inresa, ska
pass och andra handlingar överlämnas till tjänstemannen vid
Migrationsverket. Lag (2014:655).

1 §/Träder i kraft I:2015-04-15/ Polismyndigheten ansvarar för kontroll av personer enligt
kodexen om Schengengränserna. Tullverket och Kustbevakningen
är skyldiga att hjälpa Polismyndigheten vid en sådan
kontroll. Migrationsverket får efter överenskommelse med
Polismyndigheten hjälpa till vid kontrollen. Kustbevakningen
ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet genom att
utöva kontroll av sjötrafiken. Lag (2015:91).

2 §/Upphör att gälla U:2015-04-15/ En polisman får i samband med inresekontroll kroppsvisitera
en utlänning och därvid undersöka hans eller hennes bagage,
handresgods, handväskor och liknande, i den utsträckning som
det är nödvändigt för att ta reda på utlänningens identitet. Sådana undersökningar får också göras för att ta reda på en
utlännings resväg till Sverige, om den är av betydelse för
bedömningen av rätten att resa in i och vistas här i landet. En
polisman får i samband med inresekontrollen även undersöka
bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra
transportmedel i syfte att förhindra att en utlänning reser in
i Sverige i strid med bestämmelserna i denna lag eller i en
författning som har utfärdats med stöd av denna lag.

När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade
passkontrollanter, tulltjänstemän eller tjänstemän vid
Kustbevakningen har de samma befogenheter som en polisman har
enligt första stycket.

Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som krävs
med hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn som
omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett
vittne närvara.

En kvinna får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av andra
män än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en
visitation innebär att enbart ett föremål som en kvinna har med
sig undersöks, får visitationen dock genomföras och bevittnas
av en man.

Protokoll skall föras över en kroppsvisitation. I protokollet
skall anges vad som har förekommit vid visitationen.

2 §/Träder i kraft I:2015-04-15/ En polisman får i samband med inresekontroll enligt
kodexen om Schengengränserna kroppsvisitera en utlänning och
undersöka hans eller hennes bagage, handresgods, handväskor
och liknande, i den utsträckning som det är nödvändigt för
att ta reda på utlänningens identitet. Sådana undersökningar
får också göras för att ta reda på en utlännings resväg till
Sverige, om den är av betydelse för bedömningen av rätten att
resa in i och vistas här i landet. En polisman får i samband
med inresekontrollen även undersöka bagageutrymmen och övriga
slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att
förhindra att en utlänning reser in i Sverige i strid med
bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna.

När inresekontrollen sköts av särskilt förordnade
passkontrollanter, tulltjänstemän eller tjänstemän vid
Kustbevakningen har de samma befogenheter som en polisman har
enligt första stycket.

Kroppsvisitation får inte göras mer ingående än vad som
krävs med hänsyn till ändamålet med åtgärden. All den hänsyn
som omständigheterna medger ska iakttas. Om möjligt ska ett
vittne närvara.

En kvinna får inte kroppsvisiteras av eller i närvaro av
andra män än läkare eller legitimerade sjuksköterskor. Om en
visitation innebär att enbart ett föremål som en kvinna har
med sig undersöks, får visitationen dock genomföras och
bevittnas av en man.

Protokoll ska föras över en kroppsvisitation. I protokollet
ska det anges vad som har förekommit vid visitationen. Lag (2015:91).

Transportörers kontrollskyldighet

3 § En transportör skall kontrollera att en utlänning, som
transportören transporterar till Sverige direkt från en stat
som inte omfattas av Schengenkonventionen, innehar pass och de
tillstånd som krävs för resa in i landet.

Transportören skall, om det inte är obehövligt på grund av
resultatet av kontroll som utförs enligt första stycket, även
kontrollera att utlänningen har medel för sin hemresa.

Transportörers uppgiftsskyldighet m.m.

3 a § En transportör, som luftvägen ska transportera
passagerare till Sverige direkt från en stat som inte tillhör
Europeiska unionen och inte heller har slutit avtal om
samarbete enligt Schengenkonventionen med
konventionsstaterna, ska på begäran av Polismyndigheten
överföra uppgifter om de ankommande passagerarna så snart
incheckningen avslutats.

De uppgifter som avses i första stycket är
1. nummer på och typ av resehandling som används,
2. medborgarskap,
3. fullständigt namn,
4. födelsedatum,
5. gränsövergångsstället för inresa,
6. transportkod,
7. avgångs- och ankomsttid för transporten,
8. det totala antalet passagerare vid transporten, och
9. ursprunglig ort för ombordstigning. Lag (2014:655).

3 b § Uppgifter enligt 3 a § ska samlas in av transportören
och sedan elektroniskt överföras till Polismyndigheten.

Om det inte är möjligt att föra över uppgifterna elektroniskt
ska de överföras på annat lämpligt sätt. Lag (2014:655).

3 c § Bestämmelser om behandlingen av de uppgifter som
överförts till Polismyndigheten enligt 3 b § finns i lagen (2006:444) om passagerarregister. Lag (2014:655).

3 d § En transportör som har överfört uppgifter enligt 3 a § skall inom 24 timmar efter det att transportmedlet har anlänt
till gränsövergångsstället radera de insamlade och överförda
uppgifterna. Lag (2006:447).

3 e § En transportör som samlar in uppgifter som är avsedda att
överföras enligt 3 a § skall informera passagerarna enligt
bestämmelserna i 23-26 §§ personuppgiftslagen (1998:204). Lag (2006:447).

3 f § Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan
myndighet än Polismyndigheten får begära uppgifter av
transportören. Lag (2014:655).

Omhändertagande av pass

4 § Om en utlänning ansöker om uppehållstillstånd när han eller
hon kommer till Sverige eller därefter, får Migrationsverket
eller Polismyndigheten ta hand om hans eller hennes pass eller
andra identitetshandlingar i väntan på att utlänningen får
tillstånd att vistas här i landet eller lämnar det. Lag (2014:716).

5 § När ett beslut om avvisning eller utvisning skall
verkställas, får den verkställande myndigheten ta hand om
utlänningens pass eller andra identitetshandlingar till dess
beslutet kan verkställas.

Omhändertagande av biljetter

6 § En utlännings biljett för resan från Sverige får tas om
hand av Migrationsverket eller Polismyndigheten i väntan på att
utlänningen får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar
det. Detta gäller om
1. utlänningen saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd när detta krävs för inresa eller vistelse i
Sverige, eller
2. utlänningen kan antas komma att ansöka om
uppehållstillstånd.

Biljetten får tas om hand endast om
- det framstår som sannolikt att utlänningen inte kommer att få
tillstånd att vistas här, och
- det finns anledning att anta att utlänningen annars gör sig
av med biljetten och inte själv kan betala kostnaden för sin
resa från Sverige. Lag (2014:655).

7 § Migrationsverket eller Polismyndigheten får lösa in en
biljett som tagits om hand enligt 6 §, om den annars skulle
förlora sitt värde. Om biljetten löses in, ska i stället de
pengar som då betalas ut tas om hand. Lag (2014:655).

Fotografi och fingeravtryck

8 § Migrationsverket eller Polismyndigheten får fotografera en
utlänning och, om utlänningen fyllt 14 år, ta hans eller
hennes fingeravtryck om
1. utlänningen inte kan styrka sin identitet när han eller hon
kommer till Sverige,
2. utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting
enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a §, eller
3. det finns grund för att besluta om förvar. Lag (2014:655).

8 a § En utlänning som ansöker om uppehållstillstånd är
skyldig att låta Migrationsverket, en utlandsmyndighet eller
Regeringskansliet fotografera honom eller henne och ta hans
eller hennes fingeravtryck. Samma skyldighet gäller om bevis
om uppehållstillstånd (uppehållstillståndskort) ska utfärdas
enligt rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare
i tredje land av annan anledning än att en utlänning ansöker
om uppehållstillstånd.

Skyldigheten att låta en myndighet ta fingeravtryck gäller
inte om utlänningen är under sex år eller om det är fysiskt
omöjligt för utlänningen att lämna fingeravtryck.

Ett fotografi och två fingeravtryck ska sparas i ett
lagringsmedium i uppehållstillståndskortet. Fingeravtryck som
inte sparats i ett sådant medium och de biometriska data som
tas fram ur fingeravtrycken och ur fotografiet ska omedelbart
förstöras när uppehållstillståndskortet har lämnats ut eller
ärendet om uppehållstillstånd har avgjorts utan att
utlänningen har beviljats uppehållstillstånd. Lag (2011:709).

8 b § Vid en kontroll enligt 1 eller 9 § är den som innehar
ett uppehållstillståndskort skyldig att låta en polisman, en
särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid
Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket fotografera
honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck, för
kontroll av att fotografiet och fingeravtrycken motsvarar det
fotografi och de fingeravtryck som finns sparade i
uppehållstillståndskortet.

När en kontroll enligt första stycket har genomförts, ska det
fotografi och de fingeravtryck som tagits för kontrollen
omedelbart förstöras. Detsamma gäller de biometriska data som
tagits fram i samband med kontrollen. Lag (2011:709).

8 c §/Träder i kraft I:2015-04-15/ Den som har en Schengenvisering är vid in- eller
utresekontroll enligt artikel 7.3 i kodexen om
Schengengränserna skyldig att låta en polisman, en särskilt
förordnad passkontrollant eller en tjänsteman vid Tullverket,
Kustbevakningen eller Migrationsverket ta hans eller hennes
fingeravtryck för kontroll av identiteten och av viseringens
äkthet i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om
informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan
medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare
vistelse (VIS-förordningen), i den ursprungliga lydelsen.

Skyldighet att lämna fingeravtryck enligt första stycket
gäller även för en utlänning som vid en sådan in- eller
utresekontroll inte kan styrka sin identitet och som får
kontrolleras i identifieringssyfte i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen.

När en kontroll enligt första eller andra stycket har
genomförts, ska de fingeravtryck som tagits för kontrollen
omedelbart förstöras. Det gäller också de biometriska data
som tagits fram i samband med kontrollen. Lag (2015:91).

Kontroll under vistelsen i Sverige

9 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på
begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar
som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i
Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av
Migrationsverket eller Polismyndigheten komma till verket
eller myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här i
landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas
genom Polismyndighetens försorg. Om det på grund av en
utlännings personliga förhållanden eller av någon annan
anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa
kallelsen, får han eller hon hämtas utan föregående
kallelse.

Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens
kontrollverksamhet enligt första stycket genom kontroll av
och i anslutning till sjötrafiken. Om kontrollen utövas av
Kustbevakningen, ska pass eller andra handlingar överlämnas
till tjänstemannen vid Kustbevakningen.

Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast
om det finns grundad anledning att anta att utlänningen
saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det
annars finns särskild anledning till kontroll. Lag (2014:655).

10 § Om en utlänning vägrar att följa ett beslut som
Migrationsverket har fattat med stöd av 4, 5, 6, 8 eller 9 §,
får verket begära hjälp av Polismyndigheten för att verkställa
beslutet. Lag (2014:655).

Skyldighet att stanna kvar för utredning

11 §/Upphör att gälla U:2015-04-15/ En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i
samband med inresa eller utresa eller i samband med kallelse
eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och
inte i något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om
ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 §.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna
kvar för utredning.

11 §/Träder i kraft I:2015-04-15/ En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i
samband med in- eller utresekontroll enligt kodexen om
Schengengränserna eller i samband med kallelse eller hämtning
enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i något
fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om ett beslut
har meddelats om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 §.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna
kvar för utredning. Lag (2015:91).


10 kap. Förvar och uppsikt avseende utlänningar

Förvar

1 § En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar om
1. utlänningens identitet är oklar vid ankomsten till Sverige
eller när han eller hon därefter ansöker om
uppehållstillstånd och han eller hon inte kan göra sannolikt
att den identitet han eller hon uppger är riktig, och
2. utlänningens rätt att få resa in i eller vistas i Sverige
inte kan bedömas ändå.

En utlänning som har fyllt 18 år får också tas i förvar om
1. det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens
rätt att stanna i Sverige ska kunna genomföras,
2. det är sannolikt att utlänningen kommer att avvisas eller
utvisas enligt 8 kap. 2, 3, 6, 8, 9 eller 10 § eller 11 § första stycket, eller
3. det är fråga om att förbereda eller genomföra
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Beslut om förvar av en utlänning enligt andra stycket 2 eller 3 får meddelas endast om det annars finns en risk att
utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker,
håller sig undan eller på annat sätt hindrar
verkställigheten. Lag (2014:198).

2 § Ett barn får tas i förvar, om
1. det är sannolikt att barnet kommer att avvisas med
omedelbar verkställighet eller det är fråga om att förbereda
eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning
med omedelbar verkställighet,
2. risken är uppenbar att barnet annars håller sig undan och
därigenom äventyrar en verkställighet som inte bör fördröjas,
och
3. det inte är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt
enligt bestämmelserna i 7 §.

Ett barn får också tas i förvar, om
1. det är fråga om att förbereda eller genomföra
verkställigheten av ett beslut om avvisning i andra fall än
enligt första stycket eller ett beslut om utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 8 a kap. 1 eller 5 §, och
2. det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte
visat sig tillräckligt att barnet ställts under uppsikt
enligt bestämmelserna i 7 § andra stycket. Lag (2014:198).

3 § Ett barn får inte skiljas från båda sina vårdnadshavare
genom att barnet eller vårdnadshavaren tas i förvar. Ett barn
som inte har någon vårdnadshavare i Sverige får tas i förvar
endast om det finns synnerliga skäl.

4 § En utlänning får inte hållas i förvar för utredning med
stöd av 1 § andra stycket 1 längre tid än 48 timmar.

En utlänning får inte hållas i förvar för verkställighet med
stöd av 1 § andra stycket 3 längre tid än två månader, om det
inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Även om det finns
sådana synnerliga skäl får utlänningen inte hållas i förvar
längre tid än tre månader eller, om det är sannolikt att
verkställigheten kommer att ta längre tid på grund av bristande
samarbete från utlänningen eller det tar tid att införskaffa
nödvändiga handlingar, längre tid än tolv månader. Tidsgränserna om tre och tolv månader gäller dock inte om
utlänningen av allmän domstol utvisats på grund av brott.

I andra fall än som avses i första och andra styckena får en
utlänning som har fyllt 18 år inte hållas i förvar längre tid
än två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre
tid. Lag (2012:129).

5 § Ett barn får inte hållas i förvar längre tid än 72 timmar
eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar.

Uppsikt

6 § En utlänning som har fyllt 18 år får, under de
förutsättningar som anges i 1 §, i stället för att tas i förvar
ställas under uppsikt.

7 § Ett barn får, under de förutsättningar som anges i 2 § första stycket 1 och 2, ställas under uppsikt.

Ett barn får dessutom ställas under uppsikt när beslut har
meddelats om avvisning i andra fall än som avses i 2 § första
stycket eller när beslut har meddelats om utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 8 a kap. 1 eller 5 §. Lag (2014:198).

8 § Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa
tider anmäla sig hos Polismyndigheten eller hos
Migrationsverket. I ett beslut om uppsikt ska det anges på
vilken ort anmälningsskyldigheten ska fullgöras. Utlänningen
får också åläggas att lämna ifrån sig sitt pass eller annan
legitimationshandling. Lag (2014:655).

Ny prövning av förvar och uppsikt

9 § Ett beslut om förvar enligt 4 § andra eller tredje stycket
ska prövas på nytt inom två veckor från den dag då det började
verkställas. I de fall det finns beslut om avvisning eller
utvisning ska beslutet om förvar prövas på nytt inom två
månader från den dag då det började verkställas.

Ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt inom sex månader från
beslutet.

Om utlänningen hålls kvar i förvar eller fortfarande ska stå
under uppsikt, ska ny prövning fortlöpande ske inom samma
tider.

Ett beslut om förvar eller uppsikt ska omedelbart upphävas, om
det inte längre finns skäl för beslutet. Lag (2012:129).

10 § Beslut om förvar eller uppsikt som inte prövas på nytt
inom föreskriven tid upphör att gälla.

11 § Varje ny prövning av ett beslut om förvar ska föregås av
en muntlig förhandling. Detta gäller även en ny prövning av
ett beslut om uppsikt, om det inte med hänsyn till
utredningens art eller andra omständigheter framstår som
uppenbart att en muntlig förhandling saknar betydelse.

Bestämmelser som gäller för muntlig handläggning hos en
myndighet finns i 13 kap. 1–8 §§. I fråga om muntlig
förhandling i domstol finns bestämmelser i 16 kap. Lag (2013:648).

Beslutande myndigheter

12 § Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet
eller domstol som handlägger ärendet.

Om en utlänning som har tagits i förvar eller står under
uppsikt avvisas eller utvisas, skall den myndighet eller
domstol som fattar beslutet pröva om utlänningen fortfarande
skall hållas i förvar eller stå under uppsikt.

13 § Polismyndigheten är handläggande myndighet
1. från det att en utlänning begär att få resa in i landet
och till dess att ett ärende som ska prövas av
Migrationsverket tas emot av verket eller utlänningen har
lämnat landet, och
2. från det att myndigheten tar emot ett beslut om avvisning
eller utvisning för verkställighet och till dess att
verkställighet har skett, även om ärendet är föremål för
prövning enligt 12 kap. 18–20 §§, dock inte under den tid då
beslutet inte får verkställas på grund av ett beslut om
inhibition eller ny prövning.

Även Säkerhetspolisen kan vara handläggande myndighet enligt
första stycket 2. Lag (2014:655).

14 § Migrationsverket är handläggande myndighet
1. från det att verket tar emot ett ärende som verket ska
pröva och till dess verket fattar beslut eller utlänningen har
lämnat landet eller Polismyndigheten har tagit emot ärendet
eller, om Migrationsverkets beslut överklagas, till dess
ärendet tas emot av migrationsdomstolen, och
2. från det att verket tar emot ett beslut om avvisning eller
utvisning för verkställighet och till dess att beslutet har
verkställts eller ärendet lämnas över till Polismyndigheten. I
fråga om beslut som gäller omedelbart är, även om beslutet
överklagas, Migrationsverket handläggande myndighet till dess
domstolen meddelar beslut om inhibition. Lag (2014:655).

15 § Har upphävts genom lag (2013:648).

16 § En migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen är i
ärenden, där beslut om inhibition kan meddelas med stöd av 12 kap. 11 §, handläggande myndighet från det att den
meddelar beslut om inhibition. Lag (2013:648).

17 § Polismyndigheten får, även om den inte är handläggande
myndighet, fatta beslut om att ta en utlänning i förvar eller
ställa honom eller henne under uppsikt, om det inte finns tid
att avvakta den handläggande myndighetens beslut. Ett sådant
beslut ska skyndsamt anmälas till den myndighet som
handlägger ärendet, och denna myndighet ska därefter
omedelbart pröva om beslutet om förvar eller uppsikt ska
fortsätta att gälla.

Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i
avvaktan på Polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polislagen (1984:387).

Om kontroll av en utlänning sker under medverkan av
Tullverket, Kustbevakningen eller med hjälp av en särskilt
förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen,
tjänstemannen vid Kustbevakningen eller passkontrollanten
samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman har
enligt andra stycket. Omhändertagandet ska så skyndsamt som
möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden
ska bestå. Lag (2014:655).

Allmänt om verkställighet av beslut om förvar

18 § Migrationsverket ansvarar för att beslut om förvar
verkställs.

19 § På begäran av den myndighet eller den domstol som har
fattat ett beslut om förvar ska Polismyndigheten lämna den
hjälp som behövs för att verkställa beslutet.

Om Migrationsverket begär det, ska Polismyndigheten även
lämna den hjälp som behövs för att förflytta en utlänning som
hålls i förvar. Lag (2014:655).

20 § Migrationsverket får besluta att en utlänning som hålls i
förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest, om
1. utlänningen av allmän domstol har utvisats på grund av
brott,
2. utlänningen hålls avskild enligt 11 kap. 7 § och av
säkerhetsskäl inte kan vistas i en sådan särskild lokal som
avses i 11 kap. 2 § första stycket, eller
3. det annars finns synnerliga skäl.

En utlänning som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest med stöd av första stycket 2 eller 3 ska hållas
avskild från övriga intagna.

Barn som hålls i förvar får inte placeras i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Lag (2012:129).


11 kap. Hur en utlänning som hålls i förvar skall behandlas

1 § En utlänning som hålls i förvar ska behandlas humant och
hans eller hennes värdighet ska respekteras. Utlänningen ska
informeras om de rättigheter och skyldigheter han eller hon har
som förvarstagen samt om de regler som gäller i
förvarslokalerna.

Verksamhet som rör förvar ska utformas på ett sätt som innebär
minsta möjliga intrång i utlänningens integritet och
rättigheter. Lag (2012:129).

2 § En utlänning som hålls i förvar enligt denna lag ska, i
annat fall än som avses i 10 kap. 20 §, vistas i lokaler som
har ordnats särskilt för detta ändamål. Migrationsverket har
ansvaret för sådana lokaler.

Migrationsverket har ansvaret för behandlingen och tillsynen av
en utlänning som hålls i förvar.

För behandlingen av en utlänning som enligt 10 kap. 20 § placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest
gäller häkteslagen (2010:611) i tillämpliga delar. Utlänningen
ska, utöver vad som följer av nämnda lag, ges möjlighet att ha
kontakt med personer utanför inrättningen och även i övrigt
beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn
till ordningen och säkerheten inom inrättningen. Lag (2012:129).

3 § En utlänning som hålls i förvar ska ges tillfälle till
aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus. Ett barn som hålls i förvar ska ges möjlighet till lek och
aktiviteter som är lämpliga för barnets ålder.

En familj som hålls i förvar ska erbjudas eget boende. Lag (2012:129).

4 § En utlänning som hålls i förvar skall ges möjlighet att ta
emot besök och på annat sätt ha kontakt med personer utanför
lokalen utom om besöket eller kontakten i ett särskilt fall
skulle försvåra den verksamhet som rör förvaret.

Om det är nödvändigt med hänsyn till säkerheten, får ett besök
övervakas. Ett besök av ett offentligt biträde eller en advokat
får övervakas endast om biträdet eller advokaten själv begär
det.

5 § En utlänning som hålls i förvar ska ha tillgång till
hälso- och sjukvård i samma omfattning som den som ansökt om
uppehållstillstånd enligt 4 kap. 1, 2 eller 2 a § även om
utlänningen inte har ansökt om ett sådant tillstånd.

Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under
förvarstiden, ska han eller hon ges tillfälle till sådan vård.

Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där en utlänning vårdas
ska se till att Migrationsverket eller den som förestår den
lokal där utlänningen ska vistas genast underrättas, om
utlänningen önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset. Lag (2009:1542).

6 § En utlänning som hålls i förvar får hindras att lämna
lokalen där han eller hon vistas, och i övrigt underkastas den
begränsning av rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med
att utlänningen tagits i förvar skall tillgodoses eller som är
nödvändig för ordningen och säkerheten i lokalen.

En utlännings rörelsefrihet får också begränsas, om han eller
hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.

7 § En utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får
hållas avskild från andra som tagits i förvar, om det är
nödvändigt för ordningen och säkerheten i lokalen eller om han
eller hon utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra.

Beslut om att hålla någon avskild fattas av Migrationsverket. Beslutet skall omprövas så ofta det finns anledning till det,
dock minst var tredje dag.

En utlänning som hålls avskild därför att han eller hon utgör
en fara för sig själv skall undersökas av läkare så snart som
möjligt.

8 § En utlänning som hålls i förvar får inte utan tillstånd
inneha alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller
något annat som kan skada någon eller vara till men för
ordningen inom lokalen.

9 § Om det finns skälig misstanke att en utlänning som hålls i
förvar bär på sig något som utlänningen inte får inneha enligt 8 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64), får
utlänningen kroppsvisiteras för kontroll av detta.

Vid kroppsvisitation gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 2 § tredje och fjärde styckena.

10 § En utlänning som hålls i förvar får inte ta emot en
försändelse utan att den först har undersökts, om det finns
skälig misstanke att den innehåller sådant som inte får innehas
enligt 8 § eller enligt narkotikastrafflagen (1968:64).

Om en utlänning inte medger att försändelsen öppnas i hans
eller hennes närvaro, skall försändelsen tas om hand för
utlänningens räkning, men den får inte öppnas.

En undersökning får inte avse det skriftliga innehållet i brev
eller andra handlingar. Försändelser från offentliga biträden,
advokater, Förenta nationernas flyktingkommissarie eller
internationella organ som har behörighet att pröva klagomål
från enskilda får aldrig undersökas.

11 § Om egendom som inte får innehas enligt 8 § eller enligt
narkotikastrafflagen (1968:64) påträffas i en lokal där en
utlänning hålls i förvar eller hos en utlänning som hålls i
förvar, får egendomen tas om hand.

Kan det antas att en utlänning genom att inneha eller ta emot
sådan egendom gjort sig skyldig till brott eller om det inte
finns någon känd ägare till egendomen, ska den skyndsamt
överlämnas till Polismyndigheten.

I annat fall ska egendomen tas om hand för utlänningens
räkning. Lag (2014:655).

12 § Egendom som har tagits om hand enligt 10 § andra stycket
eller 11 § tredje stycket skall återlämnas till utlänningen när
beslutet om att hålla utlänningen i förvar har upphört att
gälla.

13 § En utlänning som hålls i förvar har rätt att få sådan
dagersättning och sådant särskilt bidrag som avses i 17 och 18 §§ lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.


12 kap. Verkställighet av beslut om avvisning och utvisning

Hinder mot att verkställa avvisning och utvisning

1 § Avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig
verkställas till ett land om det finns skälig anledning att
anta att
- utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden
eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
eller
- utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas
vidare till ett land där utlänningen skulle vara i sådan fara.

2 § Avvisning och utvisning av en utlänning får inte
verkställas till ett land
- om utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse i det
landet, eller
- om utlänningen inte är skyddad i det landet mot att sändas
vidare till ett land där utlänningen löper risk för
förföljelse.

En utlänning får dock sändas till ett sådant land, om det inte
är möjligt att verkställa avvisningen eller utvisningen till
något annat land och utlänningen genom ett synnerligen grovt
brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara
för allmän ordning och säkerhet att låta utlänningen stanna i
Sverige. Detta gäller dock inte om den förföljelse som hotar i
det andra landet innebär fara för utlänningens liv eller annars
är av särskilt svår art.

Likaså får en utlänning sändas till ett sådant land, om
utlänningen har bedrivit verksamhet som inneburit fara för
rikets säkerhet och det finns anledning att anta att
utlänningen skulle fortsätta verksamheten här i landet och det
inte är möjligt att sända utlänningen till något annat land.

3 § Ett beslut om avvisning eller utvisning av en utlänning
som avses i 4 kap. 2 § första stycket 1, i fall av väpnad
konflikt, eller 2 a § första stycket får inte verkställas till
utlänningens hemland eller till ett land där han eller hon
riskerar att sändas vidare till hemlandet, om det finns
synnerliga skäl mot det. Lag (2009:1542).

3 a § Ett beslut om avvisning eller utvisning av ett
ensamkommande barn får inte verkställas om inte den
verkställande myndigheten har försäkrat sig om att barnet
kommer att tas emot av en familjemedlem, en utsedd förmyndare
eller en mottagningsenhet väl lämpad för att ta hand om barn. Lag (2012:129).

Vart avvisning eller utvisning får verkställas

4 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av
Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen ska verkställas genom att utlänningen
sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av
de länder som anges i beslutet.

Ett beslut om avvisning som meddelas av Polismyndigheten
samt allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott
ska verkställas genom att utlänningen sänds till sitt hemland
eller, om möjligt, till det land från vilket utlänningen kom
till Sverige. Om verkställighet inte kan genomföras till
något av dessa länder får en utlänning i stället sändas till
ett land som utlänningen har anknytning till. För en
utlänning som har ställning som varaktigt bosatt i Sverige
och som har internationellt skydd i en annan EU-stat får
verkställighet endast ske till den stat som framgår av 8 a
kap. 7 a §.

En utlänning som ska avvisas eller utvisas får alltid sändas
till ett land som utlänningen visar att mottagande kan ske
i. Lag (2014:655).

5 § En utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg
eller ett luftfartyg och som avvisats därför att han eller
hon saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in
i landet eller medel för sin hemresa, får föras tillbaka till
fartyget eller luftfartyget eller sättas ombord på annat
sådant med samma ägare eller brukare (transportören). Om det
är nödvändigt att bevakningspersonal följer med ska även den
ges plats på fartyget eller luftfartyget.

Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta
emot utlänningen eller bevakningspersonalen, får
Polismyndigheten förelägga befälhavaren vite.

Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget
kommit till Sverige direkt från en Schengenstat eller ska
avgå till ett land dit utlänningen inte får sändas enligt 1, 2 eller 3 §. Lag (2014:655).

Verkställighet av beslut som inte vunnit laga kraft

6 § Polismyndighetens beslut om avvisning får verkställas
även om det har överklagats. Detsamma gäller för
Migrationsverkets beslut enligt 8 kap. 17 § andra stycket. Lag (2014:655).

7 § Migrationsverkets beslut om avvisning enligt 8 kap. 17 § första stycket eller utvisning får verkställas även om
beslutet inte har vunnit laga kraft, om
1. utlänningen har förklarat sig nöjd med beslutet (nöjdförklaring), eller
2. Migrationsverket enligt 8 kap. 19 § har beslutat att
verkets beslut om avvisning får verkställas trots att det
inte vunnit laga kraft. Lag (2014:198).

8 § En allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott
får verkställas, om utlänningen har avgett nöjdförklaring och
åklagaren medger att beslutet får verkställas. Lag (2009:1542).

Avvisning och utvisning av utlänning som ansökt om
uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande

8 a § Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd som
flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande
enligt 4 kap. 2 eller 2 a §, får ett beslut om avvisning
eller utvisning inte verkställas innan ansökan har prövats
och då avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft
eller innan ett beslut att avvisa ansökan enligt 5 kap. 1 b § har vunnit laga kraft.

Första stycket gäller inte om Migrationsverket har beslutat
om omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 § eller om
utlänningen har utvisats på grund av brott. I dessa fall får
beslutet om avvisning eller utvisning verkställas när ansökan
om uppehållstillstånd har prövats i en instans och då
avslagits.

Första stycket hindrar inte att utlänningen överlämnas,
utlämnas eller överförs till en annan stat eller
internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller
avtjäna en frihetsberövande påföljd. Lag (2014:198).

Avvisning och utvisning av utlänning som dömts till fängelse
m.m.

9 § Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlänning får inte
verkställas förrän utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff
som han eller hon har dömts till eller verkställigheten av
fängelsestraffet har flyttats över till ett annat land.

Har allmänt åtal väckts mot utlänningen, får ett beslut om
avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har
prövats slutligt eller åtalet har lagts ned.

Att avbryta verkställighet (inhibition)

10 § Har en utlänning överklagat ett beslut om att avvisas
med omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 §, ska
Migrationsverket pröva om verkställigheten av beslutet tills
vidare ska avbrytas (inhibition).

Även i andra fall när Migrationsverket omprövar ett
avvisningsbeslut ska verket pröva frågan om inhibition. Lag (2014:198).

11 § När en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen
prövar en fråga om uppehållstillstånd för den som av allmän
domstol har utvisats på grund av brott eller om upphävande av
ett sådant utvisningsbeslut, får domstolen besluta om
inhibition av utvisningsbeslutet. Lag (2013:648).

12 § Om ett internationellt organ, som har behörighet att pröva
klagomål från enskilda, riktar en begäran till Sverige om att
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning
skall avbrytas, skall inhibition meddelas, om inte synnerliga
skäl talar mot detta.

12 a § Om en utlänning har ansökt om tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 a § första stycket eller 15 d §, får Migrationsverket besluta om inhibition av ett
beslut att avvisa eller utvisa utlänningen. Lag (2013:646).

12 b § Om en förundersökningsledare har ansökt om
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 §, får
Migrationsverket besluta om inhibition av ett beslut att
avvisa eller utvisa den utlänning som ansökan avser. Lag (2013:646).

13 § Om det i andra fall finns särskilda skäl till det, får
Migrationsverket besluta om inhibition.

Bestämmelser om inhibition finns också i 16 a och 18–20 §§. Lag (2013:648).

13 a § Om en EES-medborgare eller hans eller hennes
familjemedlem efter inresan i Sverige har överklagat
Polismyndighetens beslut om avvisning eller Migrationsverkets
beslut om avvisning eller utvisning och i samband med
överklagandet yrkat inhibition av beslutet, får beslutet inte
verkställas innan frågan om inhibition har prövats. Lag (2014:655).

Förbud mot verkställighet när tidsbegränsat
uppehållstillstånd har meddelats

13 b § Om Migrationsverket har beviljat ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 d §, får ett
beslut om avvisning eller utvisning av utlänningen inte
verkställas så länge uppehållstillståndet gäller. Lag (2013:646).

Verkställande myndighet

14 § Beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas av
Migrationsverket, om inte annat föreskrivs i andra, tredje
eller fjärde stycket.

Säkerhetspolisen ska verkställa beslut om avvisning eller
utvisning i säkerhetsärenden. Migrationsverket eller den
domstol som avgör ärendet får dock i beslutet om avvisning
eller utvisning bestämma att en annan myndighet ska ombesörja
verkställigheten.

Polismyndigheten ska verkställa
1. myndighetens beslut om avvisning,
2. en allmän domstols beslut om utvisning på grund av
brott.

Migrationsverket får lämna över ett avvisnings- eller
utvisningsärende för verkställighet till Polismyndigheten, om
den som ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte
kan anträffas utan myndighetens medverkan eller om det kan
antas att tvång kommer att behövas för att verkställa
beslutet. Lag (2014:655).

Att upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa

14 a § Den myndighet som enligt 14 § är ansvarig för
verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning får
upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig avresa, om det
under tidsfristen uppstår en risk för att utlänningen avviker
eller utlänningen utgör en risk för allmän ordning och
säkerhet.

Ett beslut att upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig
avresa ska förenas med ett återreseförbud, om inte särskilda
skäl hänförliga till utlänningens personliga förhållanden talar
mot att ett sådant förbud meddelas. Återreseförbudet ska
bestämmas till högst fem år. Utgör utlänningen ett allvarligt
hot mot allmän ordning och säkerhet får dock en längre
tidsperiod bestämmas.

Ett beslut att upphäva ett beslut om tidsfrist för frivillig
avresa gäller omedelbart. Lag (2012:129).

Att förlänga en tidsfrist för frivillig avresa

14 b § Om det av särskilda skäl finns behov av en längre
tidsfrist för frivillig avresa får Migrationsverket eller
Polismyndigheten förlänga tidsfristen. Lag (2012:129).

När ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas

15 § Beslut om avvisning eller utvisning som inte innehåller
någon tidsfrist för frivillig avresa ska verkställas snarast
möjligt.

Innehåller ett beslut om avvisning eller utvisning en tidsfrist
för frivillig avresa ska utlänningen lämna landet senast när
tidsfristen löper ut. Om utlänningen inte lämnat landet när
tidsfristen löpt ut eller om beslutet om tidsfrist för
frivillig avresa dessförinnan upphävts enligt 14 a §, ska
beslutet om avvisning eller utvisning verkställas snarast
möjligt därefter.

Verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning av en
EES-medborgare eller hans eller hennes familjemedlem som har
rest in i Sverige får ske tidigast fyra veckor från den dag
EES-medborgaren eller familjemedlemmen fick del av beslutet, om
det inte finns synnerliga skäl för att verkställa beslutet. Lag (2012:129).

15 a § Har en utlänning inte lämnat landet när en tidsfrist för
frivillig avresa löpt ut ska den myndighet som meddelat
tidsfristen meddela ett återreseförbud. Återreseförbudet ska
bestämmas till ett år.

Återreseförbud enligt första stycket får dock inte meddelas om
beslutet om avvisning eller utvisning inte får verkställas på
grund av ett beslut om inhibition, en ansökan om
uppehållstillstånd eller en ansökan om ny prövning eller om
särskilda skäl talar mot att ett sådant förbud meddelas. Lag (2012:129).

Upphävande av beslut om avvisning och utvisning i vissa fall

16 § Om Migrationsverket efter omprövning beviljar en
utlänning tidsbegränsat uppehållstillstånd, får verket
samtidigt upphäva ett av verket fattat beslut om avvisning
eller utvisning.

Om Migrationsverket beviljar ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning
eller utvisning, får beslutet om avvisning eller utvisning
inte verkställas medan tillståndet gäller. Motsvarande gäller
om en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen i ett
överklagat ärende beviljar ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning
eller utvisning.

I 5 kap. 20 § föreskrivs att Migrationsverket inte får bevilja
uppehållstillstånd för den som av allmän domstol har utvisats
på grund av brott. Lag (2009:1542).

16 a § En utlänning som av allmän domstol har utvisats på
grund av brott får hos Migrationsverket ansöka om upphävande
av utvisningsbeslutet efter det att beslutet vunnit laga
kraft. I ett sådant ärende får Migrationsverket besluta om
inhibition av utvisningsbeslutet.

Om ansökan görs under utlänningens vistelse i Sverige, ska
Migrationsverket besluta att ta upp ansökan till prövning
endast om utlänningen åberopar sådana omständigheter som kan
antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställigheten
som avses i 1, 2 eller 3 § och dessa omständigheter inte
kunnat åberopas av utlänningen tidigare, eller utlänningen
visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna
tidigare.

Är förutsättningarna för prövning av en sådan ansökan som
avses i andra stycket inte uppfyllda, ska Migrationsverket
besluta att inte bevilja prövning.

Migrationsverket får inte upphäva en allmän domstols beslut
om utvisning på grund av brott. Om Migrationsverket finner
att en ansökan bör beviljas enligt 16 d §, ska verket inte
besluta i ärendet utan med ett eget yttrande lämna över detta
till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut i
frågan hade kunnat överklagas. Lag (2013:648).

16 b § I fråga om den som av allmän domstol har utvisats på
grund av brott får en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen, efter Migrationsverkets
ställningstagande i ärendet, bevilja uppehållstillstånd och
arbetstillstånd om det
1. finns hinder enligt 1, 2 eller 3 § mot att
utvisningsbeslutet verkställs,
2. finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet
inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen,
3. finns medicinska hinder, eller
4. annars finns synnerliga skäl.

Vid bedömningen enligt första stycket 4 ska följande särskilt
beaktas:

– brottslighetens art och omfattning,

– den tid som har förflutit sedan utvisningsbeslutet
meddelades,

– utlänningens skötsamhet och risken för fortsatt
brottslighet, och

– utlänningens hälsotillstånd och levnadsförhållanden i
övrigt.

Om migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen finner
att utlänningen är flykting enligt 4 kap. 1 § eller annan
skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § gäller även det
som anges i 5 kap. 1 §. Om ett internationellt organ, som har
behörighet att pröva klagomål från enskilda, funnit att en
allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott i ett
enskilt ärende strider mot ett svenskt konventionsåtagande
gäller även det som anges i 5 kap. 4 §. Lag (2013:648).

16 c § Ett uppehållstillstånd som beviljas enligt 16 b § ska
vara tidsbegränsat. Utvisningsbeslutet får inte verkställas
medan ett tidsbegränsat tillstånd gäller.

Om ett utvisningsbeslut upphävs enligt 16 d §, får
utlänningen beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Detta
gäller dock endast om utlänningen efter det att
utvisningsbeslutet vann laga kraft har beviljats
tidsbegränsade uppehållstillstånd i sammanlagt minst fem
år. Lag (2013:648).

16 d § I fråga om den som av allmän domstol har utvisats på
grund av brott får en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen, efter Migrationsverkets
ställningstagande i ärendet, upphäva utvisningsbeslutet helt
eller delvis om sådana förutsättningar som anges i 16 b § första och andra styckena är uppfyllda. Lag (2013:648).

Åtgärder vid hinder mot verkställighet

17 § Om en annan myndighet än Migrationsverket ska verkställa
ett beslut om avvisning eller utvisning och denna myndighet
finner att den inte kan verkställa beslutet eller att den
behöver ytterligare besked, ska myndigheten underrätta
Migrationsverket. Detsamma gäller om utlänningen hos
myndigheten åberopar att det finns sådana hinder som avses i 1, 2 eller 3 § mot verkställigheten eller det på annat sätt
kommer fram att det kan finnas sådana hinder.

Migrationsverket ska i sådana fall ge anvisningar om
verkställigheten eller vidta andra åtgärder.

Om en allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott
av en EES-medborgare eller en sådan medborgares familjemedlem
ska verkställas mer än två år efter det att avgörandet
meddelades, ska Polismyndigheten innan beslutet verkställs
utreda om de omständigheter som låg till grund för beslutet
har ändrats. Om det vid utredningen kommer fram att
omständigheterna har ändrats på ett sådant sätt att
utvisningsbeslutet inte längre bör gälla, ska ärendet lämnas
över till Migrationsverket som med ett eget yttrande ska
lämna över ärendet för prövning enligt 16 d § till den
migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om
upphävande av utvisningsbeslutet hade kunnat överklagas. Utvisningsbeslutet får i sådant fall inte verkställas innan
migrationsdomstolen har avgjort ärendet. Lag (2014:655).

18 § Om det i ett ärende om verkställighet av ett beslut om
avvisning eller utvisning som fått laga kraft kommer fram nya
omständigheter som innebär att
1. det finns ett hinder mot verkställighet enligt 1, 2 eller 3 §,
2. det finns anledning att anta att det avsedda
mottagarlandet inte kommer att vara villigt att ta emot
utlänningen, eller
3. det finns medicinska hinder eller någon annan särskild
anledning att beslutet inte bör verkställas, får
Migrationsverket, om hindret är bestående, bevilja permanent
uppehållstillstånd.

Finns det endast ett tillfälligt hinder mot verkställighet,
får verket bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Barn får beviljas permanent eller tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt första stycket 3 även om de
omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och
tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna
personer.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om det finns någon
annan särskild anledning att ett beslut inte bör verkställas
ska konsekvenserna för ett barn av att skiljas från sin
förälder särskilt beaktas, om det står klart att
uppehållstillstånd på grund av stark anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket 1–4 eller 5 kap. 3 a § första stycket 1–4 eller andra stycket skulle ha beviljats om prövningen gjorts
före inresan i Sverige.

Migrationsverket får också besluta om inhibition. Lag (2014:778).

19 § Om utlänningen i ett ärende om verkställighet av ett
beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft
åberopar nya omständigheter
1. som kan antas utgöra ett bestående sådant hinder mot
verkställigheten som avses i 1, 2 eller 3 §, och
2. dessa omständigheter inte kunnat åberopas av utlänningen
tidigare, eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte
ha åberopat omständigheterna tidigare,
ska Migrationsverket, om beslut om uppehållstillstånd inte kan
meddelas enligt 18 §, ta upp frågan om uppehållstillstånd till
ny prövning.

Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda, ska
Migrationsverket besluta att inte bevilja ny prövning.

Beslutet om avvisning eller utvisning får inte verkställas
innan Migrationsverket har avgjort frågan om ny prövning ska
ske eller, om ny prövning beviljas, innan frågan om
uppehållstillstånd har avgjorts genom ett beslut som har
vunnit laga kraft.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om utlänningen
ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § och en sådan ansökan inte tidigare under utlänningens vistelse
i Sverige har prövats genom ett lagakraftvunnet beslut. I ett
sådant fall ska Migrationsverket pröva ansökan och besluta om
inhibition i verkställighetsärendet. Lag (2009:1542).

19 a § Om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på
grund av brott åberopar sådana omständigheter som anges i 19 § första stycket 1 och dessa omständigheter inte kunnat
åberopas av utlänningen tidigare, eller utlänningen visar
giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna
tidigare, ska Migrationsverket ta upp frågan om
uppehållstillstånd till prövning.

Är förutsättningarna enligt första stycket inte uppfyllda,
ska Migrationsverket besluta att inte bevilja prövning.

Utvisningsbeslutet får inte verkställas innan
Migrationsverket har avgjort frågan om prövning ska ske
eller, om prövning beviljas, innan frågan om
uppehållstillstånd har prövats i en instans och ansökan
därvid avslagits.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om utlänningen
ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § och en sådan ansökan inte tidigare under utlänningens
vistelse i Sverige har prövats genom ett lagakraftvunnet
beslut. I ett sådant fall ska Migrationsverket pröva
ansökan. Lag (2013:648).

20 § Om det i ett ärende som avser en allmän domstols beslut
om utvisning på grund av brott kommer fram sådana skäl som
anges i 16 b §, ska Migrationsverket inte fatta beslut i
ärendet utan med ett eget yttrande lämna över detta till den
migrationsdomstol till vilken verkets beslut i fråga om
uppehållstillstånd hade kunnat överklagas. I ett sådant
ärende får Migrationsverket besluta om inhibition. Lag (2013:648).

När ett beslut skall anses verkställt

21 § Ett beslut om avvisning eller utvisning ska anses
verkställt, om utlänningen har lämnat landet. Detta gäller
dock inte om utlänningen utlämnas, överlämnas eller överförs
till en annan stat eller internationell domstol eller tribunal
inom ett straffrättsligt förfarande med villkor om att
utlänningen ska återföras. Lag (2009:1542). När ett beslut upphör att gälla

22 § Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte har
meddelats av allmän domstol upphör att gälla fyra år från det
att beslutet vann laga kraft. Om beslutet har förenats med
ett förbud att återvända till Sverige med längre
giltighetstid, upphör beslutet om avvisning eller utvisning
att gälla först när tiden för återreseförbudet går ut.

Ett beslut om utvisning som har meddelats av allmän domstol
upphör alltid att gälla när tiden för återreseförbudet går
ut.

Om permanent uppehållstillstånd meddelas, upphör ett beslut
om avvisning eller utvisning som inte har meddelats av allmän
domstol att gälla. Lag (2013:648).

Ny verkställighet av beslut som inte har upphört att gälla

23 § Har ett beslut om avvisning eller utvisning verkställts,
och anträffas utlänningen därefter här i landet, ska beslutet
verkställas på nytt, om det har vunnit laga kraft eller
enligt 7 eller 8 § ändå får verkställas och om det inte har
upphört att gälla enligt 22 §.

Beslut om avvisning eller utvisning får dock inte verkställas
om utlänningen
1. återvänt med uppehållstillstånd eller visering,
2. återvänt efter att ha fått särskilt tillstånd till ett kort
besök här i landet enligt 8 kap. 25 § eller 8 a kap. 9 §,
eller
3. efter återkomsten beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd.

Vad som sägs i andra stycket 1 gäller under giltighetstiden
för tillståndet eller viseringen.

Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte är förenat
med något gällande förbud att återvända får inte heller
verkställas om utlänningen är undantagen från krav på
visering eller uppehållstillstånd enligt 2 kap. 8 a första
stycket eller 8 b § eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 2 kap. 9 §. Lag (2014:198).


13 kap. Handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna
m.m.

Muntlig handläggning

1 § Migrationsverket får inte besluta om avvisning eller
utvisning av en utlänning som har ansökt om asyl i Sverige
eller vägra en utlänning begärd statusförklaring utan att det
förekommit muntlig handläggning hos Migrationsverket. Muntlig
handläggning ska även annars företas på begäran av
utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna
betydelse för att avgöra asylärendet. Handläggningen kan ske i
form av en muntlig förhandling eller i annan form. Lag (2009:1542).

2 § Muntlig handläggning i ett ärende om förvar eller uppsikt
skall genomföras av den myndighet som beslutar om åtgärden.

3 § Vid den muntliga handläggningen skall de omständigheter som
behöver klarläggas noga utredas. Utlänningen skall få tillfälle
att redogöra för sin ståndpunkt och att uttala sig om de
omständigheter som åberopas i ärendet.

4 § Vid muntlig förhandling skall utlänningen höras. Myndigheten får bestämma att även andra personer än utlänningen
skall höras vid förhandlingen.

I 10 kap. 11 § finns särskilda bestämmelser om när muntlig
förhandling skall hållas i vissa fall.

5 § Utlänningen och andra personer som ska höras ska kallas
till den muntliga förhandlingen. Om utlänningen hålls i
förvar, ska den myndighet som genomför den muntliga
förhandlingen besluta om utlänningens inställelse.

Om den som ska höras i ett ärende om förvar eller uppsikt har
delgetts kallelsen minst fyra dagar före den muntliga
förhandlingen och utan giltigt skäl uteblir, får myndigheten
besluta att han eller hon ska hämtas genom Polismyndighetens
försorg. Andra personer än utlänningen får dock hämtas endast
om det finns synnerliga skäl. Lag (2014:655).

6 § En utlänning som inställer sig vid en muntlig förhandling
som rör frågan om han eller hon skall hållas i förvar eller stå
under uppsikt har rätt till ersättning av allmänna medel för
kostnad för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med
hänsyn till utlänningens ekonomiska förhållanden, den tid han
eller hon har vistats i Sverige samt övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid en muntlig
förhandling för att höras har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för kostnader för sin inställelse. Förskott får
beviljas på ersättning för resa och uppehälle.

7 § Ersättning och förskott beslutas av den myndighet som
genomför den muntliga förhandlingen.

8 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om ersättning
och förskott.

Parts rätt att få del av uppgifter i vissa fall

9 § I ärenden om visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd,
arbetstillstånd och återkallelse av permanent
uppehållstillstånd eller ställning som varaktigt bosatt i
Sverige tillämpas bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223) om rätt för en part att få del av uppgifter endast
när utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige. Lag (2014:198).

9 a § När Migrationsverket inleder ett ärende om återkallelse
av statusförklaring ska utlänningen underrättas.

En statusförklaring får inte återkallas utan att utlänningen
har fått tillfälle att yttra sig. Lag (2009:1542).

Motivering av beslut

10 § Ett beslut ska vara skriftligt och innehålla de skäl som
ligger till grund för beslutet om det avser

– uppehållsrätt,

– resedokument,

– uppehållstillstånd,

– arbetstillstånd,

– statusförklaring,

– ställning som varaktigt bosatt i Sverige,

– avvisning eller utvisning,

– återreseförbud,

– upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund
av brott,

– förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig
avresa,

– förvar eller uppsikt, eller

– kroppsvisitation.

Vid beslut i fråga om nationell visering får skälen som
ligger till grund för beslutet utelämnas. En utlänning har
dock alltid rätt till motivering av ett beslut i fråga om
nationell visering, om beslutet går utlänningen emot och
utlänningen är en familjemedlem till en EES-medborgare eller
omfattas av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri
rörlighet för personer, utan att vara EES-medborgare eller
medborgare i Schweiz. Lag (2014:198).

Tolkersättning

11 § Den som är tolk vid handläggning av ett ärende enligt
denna lag inför en myndighet har rätt att av allmänna medel få
arvode och ersättning för kostnader och tidsspillan. Detta
gäller dock inte om uppdraget har fullgjorts i tjänsten.

Frågan om ersättning prövas av den myndighet som handlägger
ärendet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om ersättning.

Rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift

12 § En myndighet får besluta om rättelse av sitt beslut, om en
utlänning har lämnat oriktig uppgift om sitt namn, sin
nationalitet eller någon annan omständighet av betydelse för
att utlänningens identitet skall kunna fastställas, och den
oriktiga uppgiften har tagits in i myndighetens beslut.

Omprövning av Migrationsverkets beslut

13 § Finner Migrationsverket att ett beslut som verket har
meddelat som första instans är oriktigt på grund av nya
omständigheter eller av någon annan anledning, skall verket
ändra beslutet, om det inte blir till nackdel för utlänningen.

Skyldigheten gäller inte, om Migrationsverket har lämnat över
handlingarna i ärendet till en migrationsdomstol.

I säkerhetsärenden gäller 27 § förvaltningslagen (1986:223) i
stället för vad som föreskrivs i första och andra styckena.

Inhämtande av yttrande i ärenden om arbetstillstånd

14 § Vid prövning av frågor om arbetstillstånd som har
principiell betydelse eller som i övrigt är av större vikt
skall berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få
tillfälle att yttra sig.

DNA-analys

15 § I ärenden om uppehållstillstånd på grund av
familjeanknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 och 3 a § första stycket 2–4 samt tredje stycket 2 och 3 ska
Migrationsverket ge sökanden och den person till vilken
anknytning åberopas tillfälle att få en DNA-analys utförd när
det gäller det biologiska släktskap som åberopas i ansökan,
om
1. den övriga utredningen om släktskapet inte är tillräcklig
för att uppehållstillstånd ska beviljas, och
2. det inte är uppenbart att det åberopade
släktskapsförhållandet inte föreligger.

Om ansökningen ska avslås av andra skäl än på grund av
otillräcklig utredning om släktskapet, behöver tillfälle till
DNA-analys enligt första stycket inte lämnas.

En DNA-analys får utföras endast om den som ska undersökas
har informerats om syftet med DNA-analysen och har gett sitt
skriftliga samtycke.

Kostnaden för provtagning, transport av prover och analys ska
betalas av staten. Lag (2014:778).

16 § Har DNA-analys i något annat fall än de som avses i 15 § åberopats i ett ärende om uppehållstillstånd på grund av
familjeanknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 och 3 a § första stycket 2–4 samt tredje stycket 2 och 3, har den som
bekostat en DNA-analys rätt till ersättning från staten för
skälig kostnad för provtagning, transport av prover och
analys, om
1. sökanden inte har getts tillfälle att få en DNA-analys
utförd enligt 15 §,
2. analysen visar det åberopade släktskapet, och
3. uppehållstillstånd beviljas på grund av den åberopade
familjeanknytningen.

Beslut om ersättning meddelas av Migrationsverket efter
särskild ansökan. Ansökan om ersättning ska göras senast sex
månader efter det att ärendet om uppehållstillstånd har
avgjorts slutligt. Lag (2014:778).


14 kap. Överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut

Allmänt om överklagande

1 § En förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag får
överklagas endast i de fall som anges i detta kapitel.

Avvisning och utvisning samt uppehållstillstånd och
arbetstillstånd

Polismyndighetens beslut

2 §/Upphör att gälla U:2015-04-15/ Polismyndighetens beslut om avvisning får överklagas till
Migrationsverket. Lag (2014:655).

2 §/Träder i kraft I:2015-04-15/ Polismyndighetens beslut om avvisning får överklagas till
Migrationsverket. Om Polismyndighetens beslut om avvisning
har fattats i samband med ett beslut om upphävande eller
återkallelse av en Schengenvisering överklagas dock
avvisningsbeslutet till en migrationsdomstol. Lag (2015:91).

Migrationsverkets beslut

3 § Migrationsverkets beslut får överklagas till en
migrationsdomstol, om beslutet innebär

– avvisning eller utvisning,

– avslag på en ansökan om upphävande av allmän domstols
beslut om utvisning på grund av brott,

– avslag på en ansökan om uppehållstillstånd, arbetstillstånd
eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige, eller

– återkallelse av ett uppehållstillstånd, arbetstillstånd
eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Lag (2014:198).

4 § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § eller
beslut om återkallelse av ett tillstånd som meddelats med stöd
av 5 kap. 15 § överklagas till migrationsdomstol. Endast
förundersökningsledaren får överklaga sådana beslut. Lag (2007:322).

4 a § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 b eller 16 a § eller
beslut i fråga om återkallelse av ett tillstånd som meddelats
med stöd av 5 kap. 15 b § får överklagas till
migrationsdomstol. Endast Polismyndigheten får överklaga
sådana beslut. Lag (2014:655).

4 b § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § eller beslut
i fråga om återkallelse av ett tillstånd som meddelats med stöd
av 5 kap. 15 c § får överklagas till migrationsdomstol. Endast
socialnämnden får överklaga sådana beslut. Lag (2012:322).

5 § Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning
enligt 12 kap. 19 § får överklagas till en migrationsdomstol. Detsamma gäller verkets beslut att inte bevilja prövning
enligt 12 kap. 16 a eller 19 a §. Lag (2013:648).

Visering

5 a § En myndighets beslut om avslag på ansökan om
Schengenvisering eller om upphävande eller återkallelse av
Schengenvisering får överklagas till en migrationsdomstol.

En myndighets beslut får överklagas till en migrationsdomstol
om beslutet innebär avslag på ansökan om nationell visering
eller återkallelse av nationell visering för en utlänning som
är en familjemedlem till en EES-medborgare eller omfattas av
avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater
å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för
personer, utan att vara EES-medborgare eller medborgare i
Schweiz. Lag (2014:198).

Uppehållsrätt

5 b § Migrationsverkets beslut som rör uppehållsrätt får
överklagas till en migrationsdomstol. Lag (2014:198).

Statusförklaring och resedokument

6 § Migrationsverkets beslut enligt 4 kap. 3, 3 a, 3 c och 4 §§ i fråga om statusförklaring eller resedokument eller
om återkallelse av statusförklaring får överklagas till en
migrationsdomstol. Lag (2009:1542).

Främlingspass

6 a § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om
främlingspass får överklagas till en migrationsdomstol om
frågan om främlingspass har behandlats i samband med ett
beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd. Lag (2014:778).

Omhändertagande av biljetter

7 § Polismyndighetens eller Migrationsverkets beslut enligt 9 kap. 6 § att ta hand om biljetter får överklagas till en
migrationsdomstol. Lag (2014:655).

Återreseförbud och beslut att upphäva ett beslut om tidsfrist
för frivillig avresa

7 a § Polismyndighetens eller Migrationsverkets beslut att
meddela återreseförbud eller att upphäva ett beslut om
tidsfrist för frivillig avresa får överklagas till en
migrationsdomstol.

Migrationsverkets avslag på en ansökan om att upphäva ett
återreseförbud får överklagas till en migrationsdomstol.

Tidsfristen för överklagande av Migrationsverkets beslut om
återreseförbud enligt 12 kap. 15 a § börjar löpa den dag
beslutet om återreseförbud meddelas. Lag (2014:655).

Offentligt biträde, ersättning, ombud och jäv

8 § Beslut av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller
Migrationsverket enligt denna lag får överklagas särskilt,
och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten
avgör ärendet, när myndighetens beslut avser
1. fråga om offentligt biträde, eller
2. ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag.

Bestämmelserna i 9 och 12 §§ förvaltningslagen (1986:223) gäller i fråga om överklagande av Polismyndighetens,
Säkerhetspolisens eller Migrationsverkets beslut om avvisande
av ombud eller biträde eller om jäv.

Beslut av Regeringskansliet i frågor enligt första och andra
styckena får överklagas till en migrationsdomstol. Lag (2014:655).

8 a § Migrationsverkets beslut angående ersättning för kostnad
för DNA-analys enligt 13 kap. 16 § får överklagas till en
migrationsdomstol. Lag (2006:220).

Förvar och uppsikt

9 § Beslut av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller
Migrationsverket om förvar eller uppsikt får överklagas till
en migrationsdomstol.

Beslut om förvar eller uppsikt får överklagas särskilt och
utan begränsning till viss tid. Lag (2014:655).

10 § Migrationsverkets beslut i särskilda fall i frågor om
behandlingen eller placeringen av utlänningar som hålls i
förvar enligt 10 kap. 20 § eller 11 kap. 3-13 §§ får överklagas
till en migrationsdomstol.

Säkerhetsärenden

11 § Migrationsverkets beslut i fråga om avvisning, utvisning,
uppehållstillstånd, arbetstillstånd, statusförklaring,
resedokument, ställning som varaktigt bosatt och förvar i ett
säkerhetsärende får överklagas av Säkerhetspolisen. Lag (2014:198).

12 § Har upphävts genom lag (2009:1542).

13 § Har upphävts genom lag (2009:1542).

Kostnadsansvar och särskilda avgifter för transportörer

14 § Polismyndighetens eller Migrationsverkets beslut om
kostnadsansvar enligt 19 kap. 2 eller 3 § eller särskild avgift
enligt 19 kap. 5 § eller Polismyndighetens beslut om särskild
avgift enligt 19 kap. 5 a § för transportör får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2014:655).

Avvisning av ansökan om uppehållstillstånd

14 a § Beslut att avvisa en asylansökan med tillämpning av 5 kap. 1 b § eller 1 c § andra stycket får överklagas till en
migrationsdomstol. Lag (2009:1542).


15 kap. Nöjdförklaring

1 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om
avvisning eller utvisning kan förklara att han eller hon avstår
från att överklaga beslutet eller domen i den delen (nöjdförklaring).

2 § Nöjdförklaring får avges inför den myndighet eller
domstol som har meddelat beslutet eller domen.

Nöjdförklaring får också avges inför
1. Polismyndigheten även om myndigheten inte har meddelat det
avgörande som förklaringen gäller, eller
2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett
häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att
ta emot en sådan förklaring.

Om nöjdförklaringen avges inför en annan myndighet eller
domstol än den som har meddelat beslutet eller domen, krävs
ett vittnes närvaro. Vidare krävs att den som tar emot
förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet eller
domen eller ett bevis om vad avgörandet innehåller. Lag (2014:655).

3 § En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka. Om utlänningen
har överklagat beslutet eller domen när nöjdförklaringen
avges, ska utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha tagit
tillbaka sitt överklagande av beslutet om avvisning eller
utvisning. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd,
arbetstillstånd, statusförklaring, resedokument eller
främlingspass, ska utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha
tagit tillbaka sin ansökan. Lag (2009:1542).


16 kap. Migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen

Domstolarna

1 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilka
förvaltningsrätter som ska vara migrationsdomstolar och vilken
migrationsdomstol som är behörig att pröva säkerhetsärenden. Regeringen meddelar även föreskrifter om behörig
migrationsdomstol för viseringsmål. Migrationsöverdomstol är
Kammarrätten i Stockholm.

Om migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen och
förfarandet i dessa gäller vad som allmänt är föreskrivet om
förvaltningsrätt och kammarrätt och rättskipningen i dessa, om
inte något annat följer av denna lag. Lag (2011:705).

2 § Nämndeman i en migrationsdomstol skall vara nämndeman i den
förvaltningsrätt som är migrationsdomstol. Lag (2009:845).

Förstärkt sammansättning i Migrationsöverdomstolen

3 § Om rätten vid handläggningen av ett mål i
Migrationsöverdomstolen finner att avgörandet kan få stor
principiell betydelse får målet eller, om det kan ske, en viss
fråga i målet avgöras av Migrationsöverdomstolen med sju
lagfarna ledamöter.

Handläggningen

4 § Mål om avvisning eller utvisning och mål om förvar skall
handläggas skyndsamt.

Muntlig förhandling

5 § Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntlig förhandling i en viss
fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen
eller främja ett snabbt avgörande av målet.

I en migrationsdomstol ska muntlig förhandling hållas, om en
utlänning som för talan i målet begär det samt förhandlingen
inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot
det.

Muntlig förhandling ska vidare hållas i en migrationsdomstol
i mål som rör utvisning eller vägran att förnya ett
uppehållstillstånd för en utlänning som är en EES-medborgare
eller en familjemedlem till en EES-medborgare eller omfattas
av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri
rörlighet för personer. Även i mål som rör avvisning eller
där ansökan om uppehållstillstånd har avslagits ska muntlig
förhandling hållas i en migrationsdomstol, om det begärs av
en sådan utlänning och om han eller hon har ansökt om
uppehållstillstånd. I dessa fall behöver dock muntlig
förhandling inte hållas om detta skulle strida mot den
nationella säkerhetens intresse.

Om en utlänning som har kallats vid vite att inställa sig
personligen till en förhandling uteblir, får rätten besluta
att han eller hon ska hämtas till rätten antingen omedelbart
eller till en senare dag. Lag (2014:198).

Motparter i vissa fall

6 § I ett mål om avvisning är Migrationsverket motpart till
utlänningen.

När ett beslut i ett säkerhetsärende överklagas är såväl
Migrationsverket som Säkerhetspolisen motparter till
utlänningen vid handläggningen i migrationsdomstolen och i
Migrationsöverdomstolen.

I ett mål om uppehållstillstånd för den som av allmän domstol
har utvisats på grund av brott, eller om upphävande av ett
sådant utvisningsbeslut, är Migrationsverket och, i fråga om
ett säkerhetsärende, Säkerhetspolisen motparter till
utlänningen vid handläggningen i migrationsdomstolen och i
Migrationsöverdomstolen. Lag (2013:648).

Återförvisning

7 § Har upphävts genom lag (2009:1542).

8 § Om det under handläggningen av ett mål i en
migrationsdomstol framkommer att det rör sig om ett
säkerhetsärende enligt denna lag eller ett ärende som ska
handläggas enligt lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll, ska domstolen undanröja det överklagade
beslutet och överlämna målet till Migrationsverket för
handläggning

Om det under handläggningen i Migrationsöverdomstolen
framkommer att det rör sig om ett säkerhetsärende enligt denna
lag eller ett ärende som ska handläggas enligt lagen om
särskild utlänningskontroll, ska Migrationsöverdomstolen
undanröja migrationsdomstolens och Migrationsverkets beslut
och överlämna målet till Migrationsverket för handläggning. Lag (2009:1542).

Överklagande

9 §/Upphör att gälla U:2015-04-15/ En migrationsdomstols beslut överklagas till
Migrationsöverdomstolen. En migrationsdomstols beslut i mål om
avvisning som i första instans prövats av Polismyndigheten får
dock inte överklagas.

En migrationsdomstols beslut om förvar i annat fall än efter
överklagande i förvarsfrågan, får överklagas särskilt till
Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas. Lag (2014:655).

9 §/Träder i kraft I:2015-04-15/ En migrationsdomstols beslut överklagas till
Migrationsöverdomstolen. En migrationsdomstols beslut i mål
om avvisning som i första instans prövats av Polismyndigheten
får dock inte överklagas i andra fall än de som avses i 14 kap. 2 § andra meningen.

En migrationsdomstols beslut om förvar i annat fall än efter
överklagande i förvarsfrågan får överklagas särskilt till
Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolens beslut får inte överklagas. Lag (2015:91).

10 § En migrationsdomstols beslut om förvar får överklagas
utan begränsning till viss tid. Lag (2013:107).

11 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande av en
migrationsdomstols beslut till Migrationsöverdomstolen.

Vid överklagande av en migrationsdomstols beslut enligt 9 § andra stycket krävs dock inte prövningstillstånd. Prövningstillstånd krävs inte heller vid överklagande av en
migrationsdomstols beslut i fråga om statusförklaring eller
uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som
annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § efter
överlämnande enligt 4 kap. 6 § andra stycket eller 5 kap. 20 § andra stycket. Lag (2013:648).

12 § Prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen meddelas om
1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
överklagandet prövas av Migrationsöverdomstolen, eller
2. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

12 a § Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en
viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av
rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av
målet.

I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett
prövningstillstånd som har begränsats enligt första stycket
får Migrationsöverdomstolen förklara frågan om meddelande av
prövningstillstånd rörande målet i övrigt helt eller delvis
vilande.

I den utsträckning prövningstillstånd inte meddelas och
frågan om prövningstillstånd inte heller förklaras vilande,
ska det överklagade beslutet stå fast. En upplysning om detta
ska tas in i Migrationsöverdomstolens beslut. Lag (2013:107).

12 b § Om Migrationsöverdomstolen med tillämpning av 12 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare
prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av
målet i övrigt på migrationsdomstolens bedömning eller, med
undanröjande av lägre rätts eller myndighets avgörande,
besluta om återförvisning av målet för fortsatt behandling. Lag (2013:107).


17 kap. Skyldighet att lämna uppgifter

1 § Socialnämnden ska lämna ut uppgifter om en utlännings
personliga förhållanden, om Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen, Migrationsverket, en migrationsdomstol
eller Migrationsöverdomstolen begär det och uppgifterna
behövs för att avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller
ett ärende om ställning som varaktigt bosatt i Sverige eller
för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Detsamma gäller när fråga har uppkommit om utlänningen har
uppehållsrätt. Lag (2014:655).

2 § Om en utlänning i ett ärende enligt denna lag åberopar ett
intyg om sin psykiska eller fysiska hälsa, skall en hälso- och
sjukvårdsmyndighet på begäran av den myndighet eller domstol
som handlägger ärendet lämna de upplysningar som behövs för att
bedöma uppgifterna i intyget.

3 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har rätt att ta
del av uppgifter om enskilda hos Migrationsverket. Om det
finns skäl för det ska Migrationsverket på eget initiativ
lämna sådana uppgifter till Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka
uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket. Lag (2009:1013).


18 kap. Offentligt biträde

1 § Offentligt biträde ska förordnas för den som åtgärden
avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i
mål och ärenden om
1. avvisning, dock inte hos Polismyndigheten om inte
utlänningen enligt 10 kap. 1 eller 2 § hållits i förvar sedan
mer än tre dagar,
2. utvisning enligt 8 kap. 6 eller 10 § eller 11 § andra
stycket,
3. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning
enligt denna lag, om beslut om inhibition meddelats av
Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen eller om ny prövning beviljats,
4. verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning
enligt denna lag, dock endast när det gäller fråga om förvar
enligt 10 kap. 1 eller 2 § och utlänningen hållits i förvar
sedan mer än tre dagar, och
5. hemsändande enligt 23 kap. 2 §.

Offentligt biträde ska alltid förordnas för barn som hålls i
förvar enligt 10 kap. 2 §, om barnet saknar vårdnadshavare
här i landet. Lag (2014:655).

1 a § I mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut i
fråga om statusförklaring ska på utlänningens begäran
offentligt biträde förordnas om utlänningen befinner sig i
Sverige och det inte är uppenbart att utlänningen inte kommer
att beviljas yrkad statusförklaring. Lag (2009:1542).

2 § Har upphävts genom lag (2013:648).

3 § Den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn
som saknar vårdnadshavare här i landet är utan särskilt
förordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som
förordnandet avser. Detta gäller dock inte om det finns en god
man för barnet enligt lagen (2005:429) om god man för
ensamkommande barn.

4 § Den som är förordnad som god man för ett barn enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn skall ansöka om
uppehållstillstånd för barnet, om detta inte är uppenbart
obehövligt. Om en sådan god man inte är förordnad, gäller vad
som nu sagts i stället den som är förordnad som offentligt
biträde för barnet.


19 kap. Kostnadsansvar

Utlänningens ansvar för resekostnader

1 § En utlänning som avvisas eller utvisas är skyldig att
betala kostnaden för sin egen resa till den ort dit han eller
hon sänds eller åläggs att resa genom en myndighets försorg.

Transportörens ersättningsskyldighet

2 § Om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg
eller ett luftfartyg direkt från en stat som inte omfattas av
Schengenkonventionen avvisas därför att utlänningen saknar pass
eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller
medel för hemresan, är transportören skyldig att ersätta staten
för
1. kostnaden för utlänningens resa från Sverige,
2. resekostnaden från Sverige och tillbaka för den
bevakningspersonal som behöver följa med, och
3. kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen
kan verkställas, om dröjsmålet av verkställigheten beror på
transportören.

Transportören (fartygets eller luftfartygets ägare eller
brukare) skall helt eller delvis befrias från denna skyldighet,
om
1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta
att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller
2. det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl
framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut ersättning för
kostnaden.

3 § Om en utlänning som är anställd ombord på ett fartyg eller
ett luftfartyg lämnar fartyget eller luftfartyget under dess
uppehåll i Sverige och olovligen reser in i Sverige och
avvisas, är transportören skyldig att
- ersätta kostnaderna för utlänningens resa från Sverige, och
- svara för kostnaderna för utlänningens uppehälle för de
närmaste tre månaderna efter inresan.

Det som sägs om en utlänning som är anställd ombord på ett
fartyg eller luftfartyg gäller också i fråga om en utlänning
som utan tillåtelse har följt med ett sådant fartyg.

Har fartyget eller luftfartyget utländsk ägare eller brukare,
är befälhavaren skyldig att på ägarens eller brukarens vägnar
svara för kostnaderna enligt första stycket, om det inte är
uppenbart oskäligt.

4 § Beslut om ersättningsskyldighet meddelas av den myndighet
som verkställer avvisningen.

Särskilda avgifter

5 § En transportör som inte fullgjort sin kontrollskyldighet
enligt 9 kap. 3 § skall betala en särskild avgift, om beslut om
avvisning meddelats på grund av att utlänningen saknar pass
eller de tillstånd som krävs för inresa och beslutet vunnit
laga kraft eller verkställts trots att det inte vunnit laga
kraft.

Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta
att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.

5 a § En transportör som inte har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet enligt 9 kap. 3 a § skall betala en särskild
avgift.

Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar att underlåtenheten inte beror på fel
eller försummelse, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Lag (2006:447).

6 § Den särskilda avgiften enligt 5 § skall för varje utlänning
bestämmas till högst 46 000 kronor.

Den särskilda avgiften enligt 5 a § skall för varje flygning
som har gjorts utan att transportören har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet bestämmas till högst 46 000 kronor. Lag (2006:447).

7 § Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 § prövas av den myndighet som ska verkställa avvisningen.

Frågan om transportören ska betala en avgift enligt 5 a § prövas av Polismyndigheten.

Avgiften enligt 5 § ska betalas till Migrationsverket. Avgiften enligt 5 a § ska betalas till Polismyndigheten. Avgifterna tillfaller staten.

Mål om uttagande av avgift handläggs som allmänt mål. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2014:655).

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om att även annan
myndighet än Polismyndigheten ska pröva frågan om
transportören ska betala en avgift enligt 5 a §. Lag (2014:655).


20 kap. Bestämmelser om straff m.m.

1 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av
oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd
och utan att utlänningen har ansökt om ett sådant tillstånd
eller en förundersökningsledare har ansökt om tidsbegränsat
uppehållstillstånd för utlänningen med stöd av 5 kap. 15 §.

I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte
väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.

2 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa,
till böter döms en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i
Sverige fastän han eller hon enligt ett verkställt beslut om
utvisning enligt 8 a kap. 1 eller 5 § inte har haft rätt att
återvända hit.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om utlänningen
har flytt hit av skäl som avses i 4 kap. 1, 2 eller 2 a §.

I ringa fall ska åtal för brott enligt första stycket inte
väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt. Lag (2014:198).

3 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av
oaktsamhet har anställning eller bedriver verksamhet som kräver
arbetstillstånd, utan att inneha ett sådant tillstånd.

4 §/Upphör att gälla U:2015-04-15/ Till böter eller fängelse i högst ett år döms en utlänning
som uppsåtligen på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns
enligt Schengenkonventionen.

4 §/Träder i kraft I:2015-04-15/ Till böter eller fängelse i högst ett år döms en
utlänning som uppsåtligen på ett otillåtet sätt passerar en
yttre gräns enligt kodexen om Schengengränserna. Lag (2015:91).

5 § Till böter eller, när omständigheterna är försvårande,
fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet har en utlänning anställd, om utlänningen
1. inte har rätt att vistas i Sverige, eller
2. har rätt att vistas här men saknar föreskrivet
arbetstillstånd.

I fråga om påförande av särskild avgift gäller 12–14 §§. Lag (2013:646).

6 § Till böter, eller när omständigheterna är försvårande,
fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte gör anmälan som
föreskrivs i en förordning som har utfärdats med stöd av denna
lag,
2. den som i en anmälan eller ett ansökningsärende enligt denna
lag eller enligt en förordning som har utfärdats med stöd av
denna lag medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet
underlåter att tala om något förhållande av betydelse.

7 § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är
mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning
eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper
utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige, en annan
EU-stat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, om
detta görs i vinstsyfte.

För försök till brott enligt denna paragraf döms till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2011:1209).

8 § Den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen
komma in i eller passera genom Sverige, en annan EU-stat eller
Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein döms för
människosmuggling till fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt döms för grov människosmuggling
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid
bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om
gärningen
1. utförts mot ersättning,
2. utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal
personer, eller
3. utförts under former som innebär livsfara för utlänningen
eller annars utförts under hänsynslösa former.

Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.

För försök eller förberedelse till brott enligt denna paragraf
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2011:1209).

9 § Den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar
verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser
till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa
i Sverige döms för organiserande av människosmuggling till
fängelse i högst två år.

Är brottet grovt döms för grovt organiserande av
människosmuggling till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om gärningen innefattar ett systematiskt utnyttjande av
utlänningars utsatta situation, eller innefattar livsfara eller
annan hänsynslöshet gentemot utlänningarna.

Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass
eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige döms för
medhjälp till brott enligt första-tredje styckena. Detta gäller
om medhjälparen insåg eller hade skälig anledning att anta att
resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som där
sägs.

Förverkande

10 § Ersättning som har lämnats till den som har begått brott
enligt 7, 8 eller 9 § skall förklaras förverkad. Detsamma
gäller annat utbyte av sådant brott. Även vad någon har tagit
emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant
brott eller värdet av det mottagna skall, om mottagandet utgör
brott enligt denna lag och det för brottet är föreskrivet
fängelse i mer än ett år, förklaras förverkat. Transportmedel som har använts eller varit avsett att användas
vid brott som avses i 7, 8 eller 9 § får, om brottet har
fullbordats eller om förfarandet utgjort ett straffbart försök
eller en straffbar förberedelse, förklaras förverkat, om ägaren
eller befälhavaren eller någon annan som var i ägarens ställe
förövat gärningen eller medverkat till denna och förverkandet
behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda
skäl.

Utöver vad som sägs i andra stycket får egendom som har använts
som hjälpmedel vid brott som avses i 7, 8 eller 9 § förklaras
förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det
annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller om egendomen har
varit avsedd att användas som hjälpmedel vid sådant brott och
brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett
straffbart försök eller en straffbar förberedelse.

Förverkande enligt första, andra eller tredje stycket får inte
ske om det är uppenbart oskäligt.

11 § Om ägaren till ett fartyg som kan förverkas enligt 10 § andra stycket inte är känd eller saknar känt hemvist i Sverige,
får talan om förverkande föras mot befälhavaren på fartyget.

Avgifter

12 § En fysisk eller juridisk person som har en utlänning
anställd ska, oavsett om ansvar krävs ut enligt 5 §, betala
en särskild avgift, om utlänningen
1. inte har rätt att vistas i Sverige, eller
2. har rätt att vistas här men saknar föreskrivet
arbetstillstånd.

Särskild avgift enligt första stycket 1 ska inte betalas av
den som har
1. kontrollerat utlänningens rätt att vistas i Sverige,
2. behållit en kopia av eller ett utdrag ur den eller de
handlingar som visar att utlänningen har rätt att vistas här,
och
3. underrättat den behöriga myndigheten, som anges i en
förordning som har utfärdats med stöd av denna lag, om
anställningen.

För varje utlänning är avgiften hälften av det prisbasbelopp
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde
när överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under
en längre tid än tre månader, är avgiften för varje utlänning
i stället hela prisbasbeloppet. Avgiften får sättas ned helt
eller delvis, om särskilda skäl talar för det. Avgiften
tillfaller staten. Lag (2013:646).

12 a § En fysisk eller juridisk person som är uppdragsgivare,
eller uppdragsgivare i tidigare led, åt en arbetsgivare som
har en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige
anställd, ska betala en särskild avgift om
1. uppdragsgivaren, eller en uppdragsgivare i tidigare led,
har anlitat arbetsgivaren som underentreprenör för att
genomföra ett avtal om entreprenad eller underentreprenad,
2. utlänningen arbetar inom underentreprenaden, och
3. uppdragsgivaren, eller uppdragsgivaren i tidigare led,
inte är beställare i huvudentreprenadavtalet.

En uppdragsgivare som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder
och som inte inser eller har skälig anledning att anta att
arbetsgivaren hade en eller flera utlänningar anställda som
saknade rätt att vistas i Sverige, ska inte betala den
särskilda avgiften.

En uppdragsgivare i tidigare led ska betala den särskilda
avgiften endast om uppdragsgivaren inser eller har skälig
anledning att anta att arbetsgivaren hade en eller flera
utlänningar anställda som saknade rätt att vistas här och som
arbetade inom underentreprenaden.

För varje utlänning är avgiften hälften av det prisbasbelopp
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde
när överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under
en längre tid än tre månader, är avgiften för varje utlänning
i stället hela prisbasbeloppet. Avgiften får sättas ned helt
eller delvis, om särskilda skäl talar för det. Avgiften
tillfaller staten. Lag (2013:646).

13 § Allmän domstol prövar, efter ansökan, om särskild avgift
ska tas ut enligt 12 eller 12 a §§. Ansökan ska göras av
allmän åklagare inom två år efter det att överträdelsen
upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa
svårare straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i
brottmål.

Avgiften får inte tas ut när fem år har gått efter det att
överträdelsen upphörde. Lag (2013:646).

14 § Den särskilda avgiften skall betalas till länsstyrelsen
inom två månader från det att domstolens beslut vann laga
kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om
avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas
ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda
avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning.

Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.

Avgiften får inte drivas in när fem år har gått efter det att
beslutet vann laga kraft.

Annan särskild rättsverkan

15 § Den som har begått ett brott som avses i 5 § första
stycket 1 får, på yrkande av allmän åklagare, för en tid av
högst fem år fråntas sin rätt till en del av eller alla
offentliga stöd, bidrag och förmåner som har beviljats men
ännu inte betalats ut eller kommit honom eller henne till del
om
1. omständigheterna vid gärningen är försvårande,
2 åtgärden är motiverad med hänsyn till brottets straffvärde,
3 den samlade reaktionen på brottsligheten inte blir
oproportionerligt sträng, och
4. anställningen har avsett arbete för annat än
arbetsgivarens privata syften.

Särskild rättsverkan enligt denna paragraf får inte avse
stöd, bidrag eller annan förmån som har beviljats en fysisk
person för hans eller hennes privata behov. Lag (2013:646).

16 § Den som har begått ett brott som avses i 5 § första
stycket 1 och som har tagit emot offentliga stöd, bidrag
eller andra förmåner får, på yrkande av allmän åklagare,
förpliktas att betala tillbaka en del av eller alla sådana
stöd, bidrag eller andra förmåner som betalats ut eller
annars kommit honom eller henne till del upp till tolv
månader innan brottet kom till Polismyndighetens kännedom
om
1. omständigheterna vid gärningen är försvårande,
2. åtgärden är motiverad med hänsyn till brottets
straffvärde,
3. den samlade reaktionen på brottsligheten inte blir
oproportionerligt sträng, och
4. anställningen har avsett arbete för annat än
arbetsgivarens privata syften.

Särskild rättsverkan enligt denna paragraf får inte avse
stöd, bidrag eller annan förmån som har betalats ut till en
fysisk person för hans eller hennes privata behov. Lag (2014:655).

17 § Om ett brott som avses i 5 § första stycket 1 har
begåtts i en verksamhet som drivs av en juridisk person, får
särskild rättsverkan enligt 15 och 16 §§ beslutas mot den
juridiska personen, om
1. ledningen för den juridiska personen inte har gjort vad
som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten,
eller
2. brottet har begåtts av

a) en person i ledande ställning grundad på befogenhet att
företräda den juridiska personen eller att fatta beslut på
den juridiska personens vägnar, eller

b) en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn
eller kontroll i verksamheten. Lag (2013:646).


21 kap. Tillfälligt skydd

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tillfälligt skydd
enligt rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om
miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv
tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att
främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta
emot dessa personer och bära följderna av detta.

2 § En utlänning som omfattas av ett beslut om tillfälligt
skydd enligt direktiv 2001/55/EG och som i enlighet med
direktivet överförs till eller tas emot i Sverige ska ges ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd, uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd.

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får vägras
utlänningen endast om det föreligger sådana omständigheter
som innebär att en utlänning är utesluten från att vara
flykting enligt 4 kap. 2 b § eller att en flykting får vägras
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 §. Lag (2009:1542).

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att ytterligare
kategorier av fördrivna personer utöver dem som omfattas av
Europeiska unionens råds beslut får ges uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd, om dessa personer har fördrivits av samma
skäl och från samma ursprungsland eller ursprungsregion.

Föreskrifter som meddelats med stöd av första stycket skall
anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre
månader.

4 § Om ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd har getts
till en person, får ett sådant tillstånd också ges till den som
är gift eller sambo med den person som beviljats tillstånd samt
till en utlänning som är ogift och som är barn antingen till
den som beviljats tillstånd eller till den person som den som
beviljats tillstånd är gift eller sambo med.

Annan nära anhörig till den som beviljats uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd får beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd under de förutsättningar som anges i 5 kap. 3 § första stycket 4 och andra stycket trots att den person som
först beviljats tillstånd varken är bosatt i Sverige eller har
beviljats uppehållstillstånd för bosättning här.

Uppehållstillstånd enligt denna paragraf får vägras en
utlänning endast om det finns synnerliga skäl med hänsyn till
rikets säkerhet eller på grund av utlänningens brottslighet.

5 § Att en utlänning har beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd hindrar inte att en ansökan om
uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § prövas. Detsamma gäller för ansökan om flyktingstatusförklaring enligt 4 kap. 3 § och en ansökan om resedokument enligt 4 kap. 4 §. Prövningen av en ansökan enligt första stycket får skjutas upp
endast om det finns särskilda skäl för det. Om ansökan inte
har prövats innan det tillfälliga skyddet har upphört att
gälla, ska den prövas så snart det kan ske efter denna
tidpunkt. Lag (2009:1542).

6 § Ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får inte gälla
under längre tid än den tid som beslutats av Europeiska
unionens råd.

Om ett program för att förbereda att utlänningen återvänder
självmant har inletts när ett uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd upphör, får tillståndet förlängas högst två
år för en person som deltar i programmet. Detta tillstånd skall
kallas uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd.

7 § En utlänning som beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd skall också ges arbetstillstånd för den tid
som uppehållstillståndet gäller.

8 § En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd får överföras till en annan medlemsstat, om
utlänningen samtycker till det. När överföringen sker skall
tillståndet i Sverige återkallas.

9 § En utlänning som har uppehållstillstånd med tillfälligt
skydd får utvisas på grund av brott endast om det finns
sådana omständigheter som anges i 8 a kap. 2 § andra
stycket. Lag (2014:198).

10 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

22 kap.

Tribunalvittnen

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skydd för personer
som vittnat eller kommer att vittna i förhandlingar inför en
internationell domstol eller tribunal, med vilken Sverige har
ingått avtal om sådant skydd, samt för deras nära anhöriga.

2 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om minst ett år ska
ges till en utlänning för vilken en framställan om omplacering
av vittne eller nära anhörig till vittne har gjorts från en
internationell domstol eller tribunal, om framställan bedöms
vara berättigad.

Med vittne avses i denna paragraf den som har vittnat eller
kommer att vittna i förhandlingar inför en internationell
domstol eller tribunal i enlighet med dess procedur- eller
bevisupptagningsregler.

Med nära anhörig till vittne avses vittnets

– make eller sambo,

– barn som är beroende av vittnet, samt

– annan anhörig till vittnet som ingår i samma hushåll som
vittnet och mellan vilka det föreligger ett särskilt
beroendeförhållande.

Om en framställan enligt första stycket anses berättigad får
uppehållstillstånd vägras endast om det föreligger sådana
omständigheter som innebär att en utlänning är utesluten från
att anses som flykting enligt 4 kap. 2 b § eller att en
flykting får vägras uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 §. Lag (2009:1542).

3 § En utlänning som har tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 2 § skall ges fortsatt tidsbegränsat eller permanent
uppehållstillstånd, om detta bedöms som nödvändigt av den
internationella domstolen eller tribunalen. Om utlänningen ges
ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd skall tillståndstiden
bestämmas till minst ett år.

Uppehållstillstånd enligt denna paragraf får vägras en
utlänning endast om det finns synnerliga skäl med hänvisning
till rikets säkerhet eller på grund av dennes brottslighet.

4 § En utlänning som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 2 eller 3 § skall ges arbetstillstånd under den tid som
uppehållstillståndet gäller.

5 § En utlänning som har uppehållstillstånd enligt 2 eller 3 § får utvisas på grund av brott endast om det finns sådana
omständigheter som anges i 8 a kap. 2 § andra stycket. Lag (2014:198).

6 § Beslut enligt detta kapitel meddelas av Migrationsverket.

7 § Migrationsverkets beslut i fråga om uppehållstillstånd
enligt 2 och 3 §§ får inte överklagas.


23 kap. Särskilda bemyndiganden

1 § Regeringen får, utöver vad som förut angetts i denna lag,
meddela föreskrifter om
1. skyldighet att anmäla utlänningars vistelse eller
anställning i Sverige,
2. sådana inskränkningar i utlänningars rätt att vara
anställda i ett visst företag eller i företag av visst slag
som är nödvändiga med hänsyn till rikets säkerhet,
3. skyldighet att kontrollera utlänningars rätt att vistas
och arbeta i Sverige,
4. skyldighet för arbetsgivare till en utlänning som
beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket
att lämna uppgift om de anställningsvillkor som gäller för
utlänningen och föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten ska
uppfyllas. Lag (2014:776).

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om att sända hem
utlänningar som inte är flyktingar och som har tagits om hand
enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Regeringen får, efter avtal med annat land om behandling av
fripassagerare, meddela föreskrifter om avvikelser från
bestämmelserna i denna lag och föreskrifter om vad som i övrigt
behövs för tillämpningen av avtalet. Sådana föreskrifter får
inte avse förfarandet i domstol.

2 a § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för
handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd och
arbetstillstånd.

Sådana föreskrifter får inte innebära att avgift tas ut för
handläggning av ärenden om uppehållstillstånd som gäller
1. skyddsbehov,
2. familjeåterförening med personer som fått
uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov eller synnerligen
ömmande omständigheter,
3. vidarebosättning i Sverige, eller
4. personer som omfattas av EES-avtalet eller andra
internationella avtal. Lag (2013:606).

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om vad som skall gälla
i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som
Sverige har befunnit sig i. Föreskrifterna får gälla
utlänningars
1. inresa och vistelse i landet,
2. utresa ur landet,
3. rätt att ha anställning eller offentligt förtroendeuppdrag
här i landet,
4. avlägsnande från landet, och
5. omhändertagande i anstalt eller förläggning.

4 § En föreskrift enligt 3 § 4 eller 5 som har meddelats i
andra fall än då Sverige är i krig skall underställas riksdagen
för prövning inom en månad från ikraftträdandet.

Föreskriften upphör att gälla, om den inte underställts
riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom
två månader från den dag då underställningen skedde.


Övergångsbestämmelser

2005:716
1. Denna lag träder i kraft den 31 mars 2006. Utlänningslagen (1989:529) skall samtidigt upphöra att gälla.
2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till
föreskrifter som har ersatts genom föreskrifter i denna lag,
skall i stället de nya föreskrifterna tillämpas.
3. Ärenden som rör överklaganden och som har kommit in till
Utlänningsnämnden men inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall
överlämnas till den migrationsdomstol inom vars domkrets
ärendet först har prövats. Ärenden som rör uppehållstillstånd
enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529) skall, såvitt
gäller frågor om uppehållstillstånd, handläggas enligt äldre
föreskrifter. Även vad gäller förutsättningar för att förordna
offentligt biträde i dessa ärenden gäller äldre föreskrifter. Lag (2005:763).
4. Ärenden som har överlämnats till regeringen enligt 7 kap. 11 § andra stycket 1, 3 eller 4 utlänningslagen (1989:529) men
inte avgjorts före den 31 mars 2006 skall överlämnas till
Migrationsverket, om en myndighet inte har fattat beslut i
ärendet, och i annat fall till den migrationsdomstol inom vars
domkrets ärendet först har prövats.
5. Ärenden som har överlämnats till regeringen enligt 7 kap. 11 § andra stycket 2 utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts
före den 31 mars 2006 handläggs enligt äldre föreskrifter.
6. Mål som överklagats till allmän förvaltningsdomstol enligt
utlänningslagen (1989:529) men inte avgjorts före den 31 mars 2006 handläggs enligt äldre föreskrifter.

2006:220
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006 i fråga om 13 kap. 15 och 16 §§ samt 14 kap. 8 a § och i övrigt den 30 april 2006.
2. Bestämmelsen i 7 kap. 3 § andra stycket skall inte tillämpas
på uppehållstillstånd som beviljats före den 30 april 2006.

2006:447
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 i fråga om 7 kap. 7 a § och i övrigt den 1 september 2006.
2. Bestämmelsen i 7 kap. 7 a § skall inte tillämpas på
uppehållstillstånd som beviljats före den 1 januari 2007.

2007:322
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. Bestämmelsen i 7 kap. 7 b § skall inte tillämpas på
uppehållstillstånd som beviljats före den 1 juli 2007.

2009:1542
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Ärenden som rör överklaganden och som har kommit in till
regeringen men inte avgjorts före den 1 januari 2010 ska
överlämnas till Migrationsöverdomstolen för prövning. Ärenden
som överlämnats till regeringen enligt 12 kap. 20 § andra
stycket i dess äldre lydelse men inte avgjorts före den 1 januari 2010 ska överlämnas till Migrationsverket för
prövning.
3. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i denna lag
jämställs flyktingförklaring med flyktingstatusförklaring.

2010:175
1. Denna lag träder i kraft den 15 april 2010.
2. Bestämmelsen i 5 kap. 3 c § 3 ska även gälla en utlänning
som har beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande i
övrigt enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 utlänningslagen (1989:529).
3. Bestämmelsen i 5 kap. 3 c § 5 ska även gälla en utlänning
som har beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande i
övrigt enligt 3 kap. 3 § första stycket 1 eller på grund av
yttre eller inre väpnad konflikt enligt 3 kap. 3 § första
stycket 2 utlänningslagen (1989:529). Detsamma ska gälla en
utlänning som har beviljats uppehållstillstånd som
skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 eller på grund av yttre eller inre väpnad konflikt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen (2005:716) i dess
lydelse före den 1 januari 2010.

2012:129
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012.
2. För beslut om avvisning eller utvisning som har meddelats
före ikraftträdandet gäller 12 kap. 15 § i sin äldre lydelse.

2013:107
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. De nya bestämmelserna i 16 kap. 12 a och 12 b §§ gäller
inte i fråga om beslut som en migrationsdomstol har meddelat
före ikraftträdandet.

2013:648
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för handläggning av ärenden som
avser upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på
grund av brott och som har kommit in till regeringen före
ikraftträdandet.

2014:198
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.
2. Vid tillämpningen av 8 kap. 25 och 26 §§, 8 a kap. 9 §, 10 kap. 2 § andra stycket 1 och 7 § andra stycket, 12 kap. 4, 6, 7, 8 a och 10 §§ och 23 § andra stycket 2 samt 20 kap. 2 § ska med beslut som där nämns likställas motsvarande beslut
enligt äldre bestämmelser.

2014:777
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. För en flykting eller en annan skyddsbehövande som senast
den 30 juni 2014 har återvänt till ett land där han eller hon
tidigare har varit bosatt därför att de politiska
förhållandena i det landet har ändrats, gäller 7 kap. 7 § i
sin äldre lydelse.

2014:792
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2. För beslut om överföring enligt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer
för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att
pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett
in i någon medlemsstat gäller 1 kap. 9 § i sin äldre
lydelse.
3. För asylansökningar på vilka rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer
för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att
pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett
in i någon medlemsstat är tillämplig gäller 5 kap. 1 b § i
sin äldre lydelse.