SFS nr: 1949:105
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1949-04-05
Omtryck: SFS 2015:151
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:1370
Övrig text:

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet


1 kap. Om tryckfrihet

1 §   Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt
att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i
förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast
inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och
att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta
innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt
lugn, utan att återhålla allmän upplysning.

I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna
för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett
fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå
varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de
bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd
för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra
sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar
samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som
helst.

Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat
är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och
underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i
tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som
upphovsman till framställning i skriften, till skriftens
utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion,
till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av
nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna
förordning, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne
som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för
att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag (1976:955).

2 § Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller
något förbud mot tryckning därav må ej förekomma.

Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt
organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke
äger stöd i denna förordning, hindra tryckning eller
utgivning av skriften eller dess spridning bland
allmänheten.

3 § För missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri må ej
någon i annan ordning eller i annat fall än denna förordning
bestämmer kunna tilltalas eller dömas till ansvar eller
ersättningsskyldighet eller skriften konfiskeras eller läggas
under beslag.

4 § Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av
tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordnings
efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att
tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick,
alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än
på uttryckets lagstridighet, på syftet än på
framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla.

Vid bestämmande av påföljd, som enligt denna förordning är
förenad med missbruk av tryckfriheten, skall, då meddelad
uppgift påkallat rättelse, särskilt beaktas, huruvida sådan
på lämpligt sätt bringats till allmänhetens kännedom.

5 § Denna förordning äger tillämpning å skrift, som
framställts i tryckpress. Den skall ock tillämpas å skrift,
som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller
liknande tekniskt förfarande, om
1. utgivningsbevis gäller för skriften; eller
2. skriften är försedd med beteckning, som utvisar att den är
mångfaldigad, samt i anslutning därtill tydliga uppgifter om
vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för
mångfaldigandet.

Bestämmelse i förordningen som har avseende å skrift som
framställts i tryckpress eller å tryckning skall, när ej
annat angives, äga motsvarande tilllämpning å annan skrift,
varå förordningen enligt första stycket är tillämplig, eller
å mångfaldigande av sådan skrift.

Till skrift hänföres bild, även om den ej åtföljes av text. Lag (1976:955).

6 § En tryckt skrift ska, för att anses såsom sådan, vara
utgiven. En skrift anses utgiven när den blivit utlämnad till
försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige. Detta gäller dock inte en myndighets tryckta handlingar, om
de inte är tillgängliga för var och en.

En skrift ska inte anses utlämnad för spridning i Sverige
enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare
i utlandet. Lag (2014:1360).

7 § Med periodisk skrift förstås en tidning, tidskrift eller
någon annan sådan tryckt skrift som enligt utgivningsplanen
är avsedd att under en bestämd titel utgivas med minst fyra
vid särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen,
samt löpsedlar och bilagor som hör till skriften. Sedan
utgivningsbevis för skriften har meddelats, skall denna anses
som periodisk till dess att beviset återkallas eller
förklaras förfallet.

Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida
skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett
radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i
yttrandefrihetsgrundlagen, skall i fråga om tillämpning av 1–14 kap. programmet eller upptagningen jämställas med en
bilaga till skriften i den utsträckning den i sådan form
spridda versionen återger innehållet i skriften oförändrat
samt anger hur innehållet har disponerats. I lag får
föreskrivas om särskild skyldighet att spela in sådana
program och bevara tekniska upptagningar samt att
tillhandahålla dessa. Bestämmelser om rätt till sändningar
finns i 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Lag (1998:1438).

8 § Om den rätt, som tillkommer upphovsman till litterärt
eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk
bild, om upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud
mot att återgiva litterärt eller konstnärligt verk på ett
sätt, som kränker den andliga odlingens intressen, gälle vad
i lag är stadgat. Lag (1988:1448).

9 § Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är
stadgat
1. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen
används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller
tobaksvaror;
2. om förbud mot kommersiell annons som används vid
marknadsföring av andra varor än tobaksvaror samt tjänster om
det i annonsen förekommer ett varukännetecken som är i bruk
för en tobaksvara eller enligt gällande bestämmelser om
varumärken är registrerat eller inarbetat för en sådan vara;
3. om förbud mot kommersiell annons som meddelats till skydd
för hälsa eller miljö enligt förpliktelse som följer av
anslutning till Europeiska gemenskaperna;
4. om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig
kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning, som innebär
otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller
som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om
ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande, om krav på
berättigat behov hos den som beställer kreditupplysningen, om
skyldighet att lämna information till den som avses med
upplysningen och om rättelse av oriktig eller missvisande
uppgift;
5. om ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på
vilket en uppgift eller en underrättelse anskaffats. Lag (2014:1360).

10 § Denna förordning är inte tillämplig på pornografiska
bilder av personer vars pubertetsutveckling inte är
fullbordad eller som är under arton år. Lag (2010:1355).


2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet

1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del
av allmänna handlingar. Lag (1976:954).

2 § Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas
endast om det är påkallat med hänsyn till
1. rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat
eller mellanfolklig organisation,
2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller
valutapolitik,
3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan
tillsyn,
4. intresset att förebygga eller beivra brott,
5. det allmännas ekonomiska intresse,
6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden,
7. intresset att bevara djur- eller växtart.

Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar
skall angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om
så i visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den
särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndigande i sådan
bestämmelse får dock regeringen genom förordning meddela
närmare föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet.

Utan hinder av andra stycket får i bestämmelse som där avses
riksdagen eller regeringen tilläggas befogenhet att efter
omständigheterna medgiva att viss handling lämnas ut. Lag (1976:954).

3 § Med handling förstås framställning i skrift eller bild
samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handling är allmän,
om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7 § är att
anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet.

En upptagning som avses i första stycket anses förvarad hos
myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med
tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för
överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas. En sammanställning av uppgifter ur en
upptagning för automatiserad behandling anses dock förvarad
hos myndigheten endast om myndigheten kan göra
sammanställningen tillgänglig med rutinbetonade åtgärder.

En sammanställning av uppgifter ur en upptagning för
automatiserad behandling anses dock inte förvarad hos
myndigheten om sammanställningen innehåller personuppgifter
och myndigheten enligt lag eller förordning saknar befogenhet
att göra sammanställningen tillgänglig. Med personuppgift
avses all slags information som direkt eller indirekt kan
hänföras till en fysisk person. Lag (2002:907).

4 § Brev eller annat meddelande som är ställt personligen
till den som innehar befattning vid myndighet anses som
allmän handling, om handlingen gäller ärende eller annan
fråga som ankommer på myndigheten och ej är avsedd för
mottagaren endast som innehavare av annan ställning. Lag (1976:954).

5 § Med myndighet likställs i detta kapitel riksdagen och
beslutande kommunal församling. Lag (1998:1701).

6 § Handling anses inkommen till myndighet, när den har
anlänt till myndigheten eller kommit behörig
befattningshavare till handa. I fråga om upptagning som avses
i 3 § första stycket gäller i stället att den anses inkommen
till myndighet när annan har gjort den tillgänglig för
myndigheten på sätt som angives i 3 § andra stycket.

Tävlingsskrift, anbud eller annan sådan handling som enligt
tillkännagivande skall avlämnas i förseglat omslag anses ej
inkommen före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet. Åtgärd som någon vidtager endast som led i teknisk
bearbetning eller teknisk lagring av handling, som myndighet
har tillhandahållit, skall ej anses leda till att handling är
inkommen till den myndigheten. Lag (1976:954).

7 § Handling anses upprättad hos myndighet, när den har
expedierats. Handling som ej har expedierats anses upprättad
när det ärende till vilket den hänför sig har slutbehandlats
hos myndigheten eller, om handlingen ej hänför sig till visst
ärende, när den har justerats av myndigheten eller på annat
sätt färdigställts.

I stället för vad som föreskrives i första stycket gäller att
handling anses upprättad,
1. diarium, journal samt sådant register eller annan
förteckning som föres fortlöpande, när handlingen har
färdigställts för anteckning eller införing,
2. dom och annat beslut, som enligt vad därom är föreskrivet
skall avkunnas eller expedieras, samt protokoll och annan
handling i vad den hänför sig till sådant beslut, när
beslutet har avkunnats eller expedierats,
3. annat myndighets protokoll och därmed jämförliga
anteckningar, när handlingen har justerats av myndigheten
eller på annat sätt färdigställts, dock ej protokoll hos
riksdagens utskott, kommuns revisorer eller statliga
kommittéer eller hos kommunal myndighet i ärende som denna
endast bereder till avgörande. Lag (2002:1049).

8 § Har organ som ingår i eller är knutet till ett verk eller
liknande myndighetsorganisation överlämnat handling till
annat organ inom samma myndighetsorganisation eller
framställt handling för sådant överlämnande, skall handlingen
ej anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall
än då organen uppträda som självständiga i förhållande till
varandra. Lag (1976:954).

9 § Hos myndighet tillkommen minnesanteckning som ej har
expedierats skall ej heller efter den tidpunkt då den enligt 7 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos
myndigheten, om den icke tages om hand för arkivering. Med
minnesanteckning förstås promemoria och annan uppteckning
eller upptagning som har kommit till endast för ärendes
föredragning eller beredning, dock ej till den del den har
tillfört ärendet sakuppgift.

Utkast eller koncept till myndighets beslut eller skrivelse
och annan därmed jämställd handling som ej har expedierats
anses ej som allmän handling, såvida den icke tages om hand
för arkivering. Lag (1976:954).

10 § Handling som förvaras hos en myndighet endast som led i
teknisk bearbetning eller teknisk lagring för annans räkning
anses inte som allmän handling hos den myndigheten.

Som allmän handling anses inte handling som en myndighet
förvarar endast i syfte att kunna återskapa information som
har gått förlorad i en myndighets ordinarie system för
automatiserad behandling av information (säkerhetskopia). Lag (2010:1342).

11 § Som allmän handling anses ej
1. brev, telegram eller annan sådan handling som har
inlämnats till eller upprättats hos myndighet endast för
befordran av meddelande,
2. meddelande eller annan handling som har inlämnats till
eller upprättats hos myndighet endast för offentliggörande i
periodisk skrift som utgives genom myndigheten,
3. tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan
handling som ingår i bibliotek eller som från enskild har
tillförts allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård
eller forsknings- och studieändamål eller privata brev,
skrifter eller upptagningar som eljest ha överlämnats till
myndighet uteslutande för ändamål som nu angivits,
4. upptagning av innehållet i handling som avses i 3, om
upptagningen förvaras hos myndighet där den ursprungliga
handlingen ej skulle vara att anse som allmän.

Det som föreskrivs i första stycket 3 om handling som ingår i
bibliotek tilllämpas inte på upptagning i en databas som en
myndighet har tillgång till enligt avtal med en annan
myndighet, om upptagningen är allmän handling hos den
myndigheten. Lag (2002:907).

12 § Allmän handling som får lämnas ut skall på begäran
genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift
tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att
handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas. Handling får även skrivas av, avbildas eller tagas
i anspråk för ljudöverföring. Kan handling ej tillhandahållas
utan att sådan del därav som icke får lämnas ut röjes, skall
den i övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift
eller kopia.

Myndighet är icke skyldig att tillhandahålla handling på
stället, om betydande hinder möter. I fråga om upptagning som
avses i 3 § första stycket föreligger ej heller sådan
skyldighet, om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan taga
del av upptagningen hos närbelägen myndighet. Lag (1976:954).

13 § Den som önskar ta del av en allmän handling har även
rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av
handlingen till den del den får lämnas ut. En myndighet är
dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer
av lag lämna ut en upptagning för automatiserad behandling i
annan form än utskrift. En myndighet är inte heller skyldig
att framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan i 3 § första stycket avsedd upptagning än som nyss har angivits,
om svårighet möter och handlingen kan tillhandahållas på
stället.

Begäran att få avskrift eller kopia av allmän handling skall
behandlas skyndsamt. Lag (2002:907).

14 § Begäran att få taga del av allmän handling göres hos
myndighet som förvarar handlingen.

Begäran prövas av myndighet som angives i första stycket. Om
särskilda skäl föranleda det, får dock i bestämmelse som
avses i 2 § andra stycket föreskrivas att prövningen vid
tillämpningen av bestämmelsen skall ankomma på annan
myndighet. I fråga om handling som är av synnerlig betydelse
för rikets säkerhet kan även genom förordning föreskrivas att
endast viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de nu
nämnda fallen skall begäran om utlämnande genast hänskjutas
till behörig myndighet.

Myndighet får inte på grund av att någon begär att få taga
del av allmän handling efterforska vem han är eller vilket
syfte han har med sin begäran i större utsträckning än som
behövs för att myndigheten skall kunna pröva om hinder
föreligger mot att handlingen lämnas ut. Lag (1982:939).

15 § Om annan än riksdagen eller regeringen avslår begäran
att få taga del av handling eller lämnar ut allmän handling
med förbehåll, som inskränker sökandens rätt att yppa dess
innehåll eller eljest förfoga över den, får sökanden föra
talan mot beslutet. Talan mot beslut av statsråd skall föras
hos regeringen och talan mot beslut av annan myndighet hos
domstol.

I den i 2 § omnämnda lagen skall närmare angivas hur talan
mot beslut som avses i första stycket skall föras. Sådan
talan skall alltid prövas skyndsamt.

Angående rätt att föra talan mot beslut av myndighet som
lyder under riksdagen är särskilt föreskrivet. Lag (1976:954).

16 § Anteckning om hinder att lämna ut allmän handling får
göras endast på handling som omfattas av bestämmelse som
avses i 2 § andra stycket. Härvid skall tillämplig
bestämmelse angivas. Lag (1976:954).

17 § I lag får föreskrivas att regeringen eller beslutande
kommunal församling får besluta att allmänna handlingar som
hänför sig till myndighets verksamhet, vilken skall övertas
av enskilt organ, får överlämnas till det organet för
förvaring, om detta behöver handlingarna i verksamheten, utan
att handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Ett
sådant organ skall i fråga om överlämnade handlingar
jämställas med myndighet vid tillämpningen av 12–16 §§.

I lag får även föreskrivas att regeringen får besluta att
allmänna handlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller
någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att
handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Detta gäller
handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till
eller upprättats hos
1. myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som
hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller
2. Svenska kyrkans beslutande församlingar.

Vid tillämpningen av 12–16 §§ skall Svenska kyrkan och dess
organisatoriska delar jämställas med myndighet i fråga om
överlämnade handlingar. Lag (1998:1701).

18 § Grundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar
skall bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana
handlingar meddelas i lag. Lag (2002:907).


3 kap. Om rätt till anonymitet

1 § Författare till tryckt skrift vare ej skyldig att låta
sitt namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas å
skriften. Vad nu sagts äger motsvarande tilllämpning
beträffande den som lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i fråga om utgivare av tryckt skrift
som ej är periodisk. Lag (1976:955).

2 § I mål som rör tryckfrihetsbrott må fråga ej väckas om vem
som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, ej heller om vem som är utgivare av tryckt
skrift som ej är periodisk. Om för skrift, som ej är
periodisk, författare eller utgivare har angivits å skriften
med namn eller med pseudonym eller signatur, som enligt vad
allmänt är känt åsyftar bestämd person, eller någon i
skriftlig förklaring erkänt sig vara författaren eller
utgivaren eller inför domstol i målet självmant avgivit
sådant erkännande, må dock frågan om han är ansvarig
behandlas i målet.

Fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 § må
utan hinder av första stycket handläggas i samma rättegång
som mål som där angives. Lag (1976:955).

3 § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller
utgivningen av tryckt skrift eller med framställning som var
avsedd att införas i tryckt skrift och den som har varit
verksam inom företag för utgivning av tryckta skrifter eller
inom företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller
andra meddelanden till periodiska skrifter får inte röja vad
han därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnat
meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket eller är utgivare
av skrift som inte är periodisk.

Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte
1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har
samtyckt till att hans identitet röjs,
2. om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § första
stycket,
3. om det rör sig om brott som anges i 7 kap. 3 § första
stycket 1,
4. i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 7 kap. 2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det
erforderligt, att vid förhandling uppgift lämnas, huruvida
den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den
brottsliga gärningen har lämnat meddelandet eller medverkat
till framställningen, eller
5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt
eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att
uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller förhör
med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten
noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på
tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är
medgivet. Lag (1991:1470).

4 § En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte
efterforska författaren till framställning som införts eller
varit avsedd att införas i tryckt skrift, den som utgett
eller avsett att utge framställning i sådan skrift eller den
som lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, i
vidare mån än vad som erfordras för åtal eller annat
ingripande mot honom som inte står i strid med denna
förordning. Får efterforskning förekomma, ska den i 3 § angivna tystnadsplikten beaktas.

Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ
ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift
har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant
bruk. Lag (2010:1347).

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet mot författarens
eller, i fall som avses i 1 §, mot utgivarens eller
meddelarens vilja på tryckt skrift sätter ut dennes namn,
pseudonym eller signatur eller åsidosätter sin tystnadsplikt
enligt 3 §, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet på skriften såsom författare, utgivare eller
meddelare sätter ut namnet på eller pseudonym eller
signaturen för annan person än den verkliga författaren,
utgivaren eller meddelaren.

För efterforskning i strid med 4 § första stycket första
meningen döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen,
till böter eller fängelse i högst ett år.

För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § andra stycket döms,
om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av
disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller
fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas
endast om målsäganden anmält brottet till åtal. Lag (2010:1347).

6 § Med författare likställes i detta kapitel annan som är
att anse som upphovsman till framställning som införts eller
är avsedd att införas i tryckt skrift. Lag (1976:955).


4 kap. Om tryckta skrifters framställning

1 § Rätt att själv eller med biträde av andra genom
tryckpress framställa tryckalster skall tillkomma varje
svensk medborgare eller svensk juridisk person. Lag (1976:955).

2 § Skrift, som i riket framställes genom tryckpress eller
som här mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller
liknande tekniskt förfarande och för vilken gäller
utgivningsbevis, skall innehålla tydliga uppgifter om vem som
har tryckt eller eljest mångfaldigat skriften samt om ort och
år för mångfaldigandet, om skriften är avsedd att utgivas i
riket och ej är att hänföra till bild- eller
tillfällighetstryck.

Om utsättande av uppgifter som avses i första stycket å
skrift, som mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering
eller liknande tekniskt förfarande och för vilken ej gäller
utgivningsbevis, är föreskrivet i 1 kap. 5 § första stycket. Lag (1976:955).

3 § Med bild- eller tillfällighetstryck förstås i denna
förordning vykort och bildalbum, visitkort och
notifikationer, adresskort, etiketter, blanketter, reklam- och emballagetryck samt annat affärstryck även som andra
sådana tryckalster, allt under förutsättning att på grund av
texten eller vad eljest framställes tryckfrihetsmissbruk kan
anses uteslutet. Lag (1976:955).

4 § Om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för
granskning och att lämna exemplar av skrift till bibliotek
eller arkiv föreskrives i lag. Lag (1976:955).

5 § Den som framställer skrift och därvid bryter mot 2 § första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett
år. Lag (1976:955).

6 § Har betecknats 4 § genom lag (1976:955).

7 § Har upphävts genom lag (1976:955).

8 § Har betecknats 5 § genom lag (1976:955).

9 § Har betecknats 3 § genom lag (1976:955).


5 kap. Om utgivning av periodisk skrift

1 § Ägare till periodisk skrift skall vara svensk medborgare
eller svensk juridisk person. I lag får föreskrivas att även
utlänning eller utländsk juridisk person får vara ägare till
sådan skrift. Lag (1994:1376).

2 § För periodisk skrift skall finnas en utgivare.

Utgivare skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas
att även utlänning får vara utgivare.

Utgivare skall äga hemvist inom riket. Ej må den vara
utgivare som är underårig eller i konkurstillstånd eller som
har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag. Lag (1988:1448).

3 § Utgivare för periodisk skrift utses av dess ägare.

Uppdrag att vara utgivare skall innefatta befogenhet att öva
inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess
innehåll så att intet däri får införas mot utgivarens vilja. Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer
utgivaren, vare utan verkan.

4 § Då utgivare utsetts, åligge ägaren att göra anmälan därom
hos myndighet som angives i lag. Anmälan skall innehålla
uppgift å utgivarens namn och hemvist. Vid anmälan skall
fogas bevis att utgivaren fyller föreskrivna
behörighetsvillkor samt förklaring av utgivaren att han
åtagit sig uppdraget att vara utgivare. Lag (1976:955).

5 § En periodisk skrift får inte utgivas innan det har
utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot
utgivning enligt denna förordning. Ett sådant utgivningsbevis
meddelas av den myndighet som avses i 4 § på ansökan av
skriftens ägare. I ansökan skall anges skriftens titel och
utgivningsort samt utgivningsplanen för skriften.

Ett utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en
anmälan om utgivare enligt 4 §.

En ansökan om utgivningsbevis får avslås, om skriftens titel
företer en sådan likhet med titeln på en annan skrift som det
finns ett utgivningsbevis för att förväxling lätt kan ske.

Ett utgivningsbevis gäller för en period av tio år från
utfärdandet. Därefter förfaller beviset. Beslut om att
beviset skall anses förfallet vid tioårsperiodens utgång
meddelas av den myndighet som avses i 4 §.

Beviset får förnyas på ansökan av skriftens ägare, varje gång
för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden. En
ansökan om förnyelse får göras tidigast ett år före och
senast på dagen för periodens utgång. För en ansökan om
förnyelse av ett utgivningsbevis gäller i övrigt samma
bestämmelser som för den första ansökan.

Om en ansökan om förnyelse har gjorts i rätt tid, fortsätter
beviset, trots vad som sägs i fjärde och femte styckena, att
gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har
vunnit laga kraft. Lag (1998:1438).

6 § Utfärdat utgivningsbevis må återkallas:
1. om ägaren anmält att skriftens utgivning upphört;
2. om äganderätten till skriften övergått till någon som ej
fyller föreskrivna behörighetsvillkor;
3. om utgivare ej finnes eller utgivaren ej fyller
föreskrivna behörighetsvillkor och behörig utgivare ej
omedelbart utses;
4. om sex månader förflutit från den dag, då
utgivningsbeviset utfärdades, utan att skriften utkommit;
5. om den skrift, som beviset avser, icke under något av de
två senast förflutna kalenderåren å särskilda tider utkommit
med minst fyra nummer eller häften;
6. om inom sex månader, sedan skriften första gången utkom,
visas att beviset med hänsyn till stadgandet i 5 § tredje
stycket icke bort utfärdas; eller
7. om titeln å en skrift typografiskt sett givits sådan
likhet med titeln å annan skrift, för vilken utgivningsbevis
utfärdats, att förväxling lätt kan ske samt rättelse ej
omedelbart vidtages.

Beslut om återkallelse meddelas av myndighet som avses i 4 §. I ärenden, som avses i första stycket 2–7, skola, om det kan
ske, ägaren och utgivaren erhålla tillfälle att yttra sig. Lag (2002:908).

7 § Har ett utgivningsbevis återkallats på grund av ett
förhållande som avses i 6 § första stycket 2, 3, 5 eller 7 eller har beviset förklarats förfallet, får det ändå inte
utan medgivande av skriftens ägare utfärdas ett
utgivningsbevis för en annan skrift vars titel visar en sådan
likhet med skriftens titel att förväxling lätt kan ske, innan
två år har förflutit sedan beslutet om återkallelse
meddelades eller beviset förföll. Lag (1998:1438).

8 § Är utgivaren ej längre behörig eller kommer hans uppdrag
eljest att upphöra, åligge ägaren att genast draga försorg om
att ny utgivare utses samt att därom göra anmälan hos
myndighet som avses i 4 §. Angående sådan anmälan äge vad i 4 § är föreskrivet motsvarande tillämpning; vid anmälan skall,
om det kan ske, fogas bevis att den förre utgivaren erhållit
del av anmälan.

Om utgivningsorten eller utgivningsplanen ändras, skall
ägaren genast anmäla det till den myndighet som avses i 4 §. Lag (1988:1448).

9 § För utgivare av periodisk skrift må finnas en eller flera
ställföreträdare. Ställföreträdare utses av utgivaren. Då
ställföreträdare utsetts, skall anmälan därom göras hos
myndighet som avses i 4 §. Vid anmälan skall fogas bevis att
ställföreträdaren fyller för utgivare föreskrivna
behörighetsvillkor samt förklaring dels av ställföreträdaren
att han åtagit sig uppdraget och dels av ägaren att han
godkänt ställföreträdaren.

Angående ställföreträdare gälle i övrigt vad i 2 § andra och
tredje styckena är stadgat. Kommer utgivarens uppdrag att
upphöra, vare även uppdraget som ställföreträdare förfallet. Lag (1988:1448).

10 § Utgivaren må, sedan anmälan om ställföreträdare blivit
gjord, överlämna åt denne eller, om flera ställföreträdare
finnas, åt någon av dem att i utgivarens ställe utöva den
befogenhet, som enligt 3 § tillkommer utgivaren.

Kan det antagas att utgivaren på grund av sjukdom eller av
annan tillfällig orsak oavbrutet under minst en månad ej
kommer att utöva befogenheten som utgivare, skall han snarast
överlämna denna till ställföreträdare. Finnes ej
ställföreträdare eller kommer uppdraget för den eller dem som
utsetts till ställföreträdare att upphöra, åligge utgivaren
att genast draga försorg om att ställföreträdare utses och
att anmälan därom sker på sätt i 9 § är föreskrivet.

11 § Å varje nummer eller häfte av periodisk skrift skall
utgivarens namn utsättas.

Är befogenheten som utgivare överlämnad till
ställföreträdare, skall å varje nummer eller häfte av
skriften, varom är fråga, angivas att ställföreträdaren
inträtt som utgivare; sker det, erfordras ej att även
utgivarens namn utsättes.

12 § Utgiver ägare till periodisk skrift sådan skrift utan
att utgivningsbevis finnes eller ägaren är behörig

eller underlåter ägaren att på sätt i 8 § sägs draga försorg
om att ny utgivare utses och göra anmälan därom

eller underlåter utgivare att, i fall som avses i 10 § andra
stycket, överlämna sitt uppdrag till ställföreträdare

eller utgiver någon periodisk skrift, för vars utgivning
förbud enligt denna förordning meddelats eller som uppenbart
utgör fortsättning av sådan skrift

eller låter någon å periodisk skrift angiva sitt namn som
utgivare eller ställföreträdare utan att vara behörig,
straffes med böter; har skriften förklarats brottslig eller
äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande, må dömas
till fängelse i högst ett år. Lag (1991:1470).

13 § Såsom i 12 § sägs straffes den som i ansökan eller
anmälan, som avses i detta kapitel, eller i förklaring, som
bifogats sådan ansökan eller anmälan, mot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift.

14 § Underlåter ägaren till en periodisk skrift att enligt 8 § anmäla ny utgivningsort eller ny utgivningsplan, skall han
dömas till penningböter.

Överträder utgivare vad i 11 § är föreskrivet, vare straffet
penningböter. Vad nu sagts gälle ock ställföreträdare, vilken
inträtt som utgivare. Lag (1991:1470).


6 kap. Om tryckta skrifters spridning

1 § Rätt att själv eller med biträde av andra till salu
hålla, försända eller annorledes sprida tryckta skrifter
skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk
person.

2 § Utan hinder av denna förordning gälle vad i lag är
stadgat för det fall att någon
1. förevisar pornografisk bild på eller vid allmän plats
genom skyltning eller annat liknande förfarande på sätt som
är ägnat att väcka allmän anstöt eller utan föregående
beställning med posten sänder eller på annat sätt tillställer
någon sådan bild;
2. bland barn och ungdom sprider tryckt skrift, som genom
sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra
allvarlig fara för de ungas sedliga fostran.

Beträffande spridande av sådan karta över Sverige eller del
därav som innehåller upplysning av betydelse för rikets
försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild
meddelas närmare bestämmelser i lag. Lag (1971:29).

3 § Saknar skrift, som avses i 4 kap. 2 § första stycket, där
föreskriven uppgift eller är sådan uppgift eller uppgift
enligt 1 kap. 5 § första stycket 2 å skrift, som där åsyftas,
utspridaren veterligt, oriktig, straffes utspridaren med
penningböter.

För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veterligt,
lagts under beslag eller förklarats konfiskerad eller
utgivits i strid mot förbud som enligt denna förordning
meddelats för skriftens utgivning eller uppenbart utgör
fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, vare
straffet böter eller fängelse i högst ett år. Lag (1991:1470).

4 § För tryckt skrifts försändande genom
postbefordringsföretag eller annan allmän trafikanstalt skola
ej på grund av skriftens innehåll gälla särskilda
inskränkningar eller villkor. Vad nu sagts skall dock ej avse
försändande, som innebär överträdelse av vad i 3 § är
stadgat.

Allmän trafikanstalt, som mottagit tryckt skrift för
befordran, skall ej anses som skriftens utspridare. Lag (1994:1474).


7 kap. Om tryckfrihetsbrott

1 § Med tryckfrihetsbrott förstås i denna förordning de
gärningar som anges i 4 och 5 §§. Lag (1988:1448).

2 § Såsom tryckfrihetsbrott skall icke anses tillkännagivande
i annons eller annat sådant meddelande, om ej av meddelandets
innehåll omedelbart framgår att ansvar för sådant brott kan
ifrågakomma. Är i förening med omständighet, som icke
omedelbart framgår av meddelandets innehåll, meddelandet
straffbart, gälle vad därom är stadgat. Vad nu sagts äge
motsvarande tillämpning i fråga om meddelande genom chiffer
eller på annat sätt, som är hemligt för allmänheten.

3 § Om någon lämnar meddelande, som avses i 1 kap. 1 § tredje
stycket, eller, utan att svara enligt 8 kap., medverkar till
framställning, som är avsedd att införas i tryckt skrift,
såsom författare eller annan upphovsman eller såsom utgivare
och därigenom gör sig skyldig till
1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig
befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi,
landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till
sådant brott;
2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är
tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan
handling i strid med myndighets förbehåll vid dess
utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller
3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som
angivas i särskild lag,
gäller om ansvar för sådant brott vad i lag är stadgat.

Om någon anskaffar uppgift eller underrättelse i sådant syfte
som avses i 1 kap. 1 § fjärde stycket och därigenom gör sig
skyldig till brott som angives i förevarande paragrafs första
stycke 1, gäller om ansvar härför vad i lag är stadgat.

Det som föreskrivs i 2 kap. 22 § första stycket
regeringsformen ska gälla också i fråga om förslag till
föreskrifter som avses i första stycket 3. Lag (2010:1409).

4 § Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en
allmän tryckfrihet ska såsom tryckfrihetsbrott anses följande
gärningar, om de begås genom tryckt skrift och är straffbara
enligt lag:
1. högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav
ska med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med
utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i
beroende av sådan makt eller att del av riket ska på så sätt
lösryckas eller att åtgärd eller beslut av statschefen,
regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten ska med
utländskt bistånd framtvingas eller hindras, om gärningen
innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant
högförräderi;
2. krigsanstiftan, om fara för att riket ska invecklas i krig
eller andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;
3. spioneri, varigenom någon för att gå främmande makt till
handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift om
försvarsverk, vapen, förråd, import, export,
tillverkningssätt, underhandlingar, beslut, eller något
förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt
kan medföra men för Sveriges säkerhet, vare sig uppgiften är
riktig eller inte;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri;
4. obehörig befattning med hemlig uppgift, varigenom någon
utan syfte att gå främmande makt till handa begår gärning som
avses under 3 och uppgiften rör något förhållande av hemlig
natur;

försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med
hemlig uppgift;

stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt,
vid vilken bedömning det särskilt ska beaktas om gärningen
innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av
synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig
eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den
brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild
tjänst betrotts honom eller henne;
5. vårdslöshet med hemlig uppgift, varigenom någon av grov
oaktsamhet begår gärning som avses under 4;
6. uppror, förövad med uppsåt att statsskicket ska med
vapenmakt eller annars med våldsamma medel omstörtas eller
att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen
eller högsta domarmakten ska på så sätt framtvingas eller
hindras, om gärningen innebär fara för uppsåtets
förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror;
7. landsförräderi eller landssvek, i vad därigenom, då riket
är i krig eller annars i lag meddelade bestämmelser om sådant
brott äger tillämpning, någon missleder eller förråder dem
som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till
myteri, trolöshet eller modlöshet, förråder egendom som är av
betydelse för totalförsvaret eller begår annan liknande
förrädisk gärning som är ägnad att medföra men för
totalförsvaret eller innefattar bistånd åt fienden;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant
landsförräderi eller landssvek;
8. landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av
oaktsamhet begår gärning som avses under 7;
9. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, varigenom,
då riket är i krig eller annars i lag meddelade bestämmelser
om sådant brott har tillämpning, någon sprider falska rykten
eller andra osanna påståenden, som är ägnade att framkalla
fara för rikets säkerhet, eller till främmande makt framför
eller låter framkomma sådana rykten eller påståenden eller
bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna
påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller
modlöshet;
10. uppvigling, varigenom någon uppmanar eller annars söker
förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig
skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet eller åsidosättande
av vad som åligger krigsman i tjänsten;
11. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker
missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer
med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning;
12. brott mot medborgerlig frihet, varigenom någon utövar
olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna
åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom
politisk organisation eller yrkes- eller
näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-,
församlings- eller föreningsfriheten i fara;

försök till sådant brott mot medborgerlig frihet;
13. olaga våldsskildring, varigenom någon i bild skildrar
sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om
inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är
försvarlig;
14. förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig
eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar
uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras
missaktning, och, om den förtalade är avliden, gärningen är
sårande för de efterlevande eller annars kan anses kränka den
frid, som bör tillkomma den avlidne, dock inte om det med
hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna
uppgift i saken och han eller hon visar att uppgiften var
sann eller att han eller hon hade skälig grund för den;
15. förolämpning, varigenom någon smädar annan genom
kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat
skymfligt beteende mot honom eller henne;
16. olaga hot, varigenom någon hotar annan med brottslig
gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla
allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person
eller egendom;
17. hot mot tjänsteman, varigenom någon med hot om våld
förgriper sig på annan i hans eller hennes
myndighetsutövning, i annan verksamhet där det finns samma
skydd som är förenat med myndighetsutövning eller vid biträde
till åtgärd som omfattas av sådant skydd, för att tvinga
honom eller henne till eller hindra honom eller henne från
åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd eller varigenom
någon på så sätt förgriper sig mot den som tidigare utövat
sådan verksamhet eller biträtt därvid för vad denne däri
gjort eller underlåtit;

försök eller förberedelse till sådant hot mot tjänsteman,
såvida inte brottet, om det fullbordats, skulle ha varit att
anse som ringa;
18. övergrepp i rättssak, varigenom någon med hot om våld
angriper annan för att denne gjort anmälan, fört talan,
avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos
en domstol eller annan myndighet eller för att hindra annan
från en sådan åtgärd eller varigenom någon med hot om gärning
som medför lidande, skada eller olägenhet angriper annan för
att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid
förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller
henne från att avge en sådan utsaga. Lag (2014:1370).

5 § Som tryckfrihetsbrott skall anses också sådana gärningar,
begångna genom tryckt skrift och straffbara enligt lag, som
innebär att någon
1. uppsåtligen offentliggör allmän handling som ej är
tillgänglig för envar, om han fått tillgång till handlingen i
allmän tjänst, under utövande av tjänsteplikt eller i därmed
jämförbart förhållande;
2. offentliggör uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter
tystnadsplikt som avses i den i 3 § första stycket 3 angivna
särskilda lagen;
3. när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör
uppgift om förhållanden vilkas röjande enligt lag innefattar
annat brott mot rikets säkerhet än som anges i 4 §. Lag (1988:1448).

6 § Vad i lag är stadgat angående påföljd för brott, som
avses i 4 och 5 §§, gälle ock då brottet är att anse som
tryckfrihetsbrott.

Angående enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott
stadgas i 11 kap. Fälles den tilltalade för brott, som avses
i 4 § 14 eller 15, må ock, då fråga är om periodisk skrift,
på yrkande förordnas att domen skall införas i skriften. Lag (1988:1448).

7 § Tryckt skrift, som innefattar tryckfrihetsbrott, må
konfiskeras.

Konfiskering av tryckt skrift innebär att alla för spridning
avsedda exemplar av skriften skola förstöras samt att med
formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika,
uteslutande för tryckningen av skriften användbara
materialier skall så förfaras att missbruk därmed ej kan ske. Lag (1998:1438).

8 § I samband med konfiskering av periodisk skrift må, då
fråga är om något av de brott som avses i 4 § 1–3, 4 såvida
det brottet är att anse som grovt, samt 6 och 7, meddelas
förbud att utgiva skriften under viss, av rätten bestämd tid,
högst sex månader från det domen i tryckfrihetsmålet vinner
laga kraft. Förbud som nu sagts må dock meddelas allenast då
riket befinner sig i krig.

Angående konfiskering av periodisk skrift, som sprides i
strid mot utgivningsförbud eller uppenbart utgör fortsättning
av skrift som avses med sådant förbud, gälle vad i allmänhet
är stadgat om förverkande av föremål på grund av brott. Lag (1988:1448).


8 kap. Ansvarighetsregler

Om ansvaret för periodisk skrift

1 § För tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift svare den
som var anmäld som utgivare, då skriften utgavs.

Var ställföreträdare anmäld och har han inträtt som utgivare,
svare ställföreträdaren. Lag (1976:955).

2 § Fanns ej utgivningsbevis, då skriften utgavs, eller var
utgivare, som enligt 1 § första stycket har att svara, ej
längre behörig eller hade hans uppdrag eljest upphört, svare
skriftens ägare.

Ägare vare ock ansvarig, om utgivaren var utsedd för skens
skull eller denne eljest, då skriften utgavs, uppenbart icke
innehade den befogenhet, som enligt 5 kap. 3 § skall
tillkomma honom.

Var ställföreträdare, vilken inträtt som utgivare, ej längre
behörig, då skriften utgavs, eller hade hans uppdrag eljest
upphört eller förelåg beträffande ställföreträdaren
förhållande, som i andra stycket sägs, svare utgivaren. Lag (1976:955).

3 § Kan det ej visas vem som var ägare, då skriften utgavs,
svare i ägarens ställe den som tryckt skriften. Lag (1976:955).

4 § Sprider någon periodisk skrift, varå uppgift om vem som
tryckt skriften saknas eller, utspridaren veterligt, är
oriktig, och kan det ej utrönas vem som tryckt skriften,
svare i stället för den som tryckt skriften utspridaren. Lag (1976:955).

Om ansvaret för tryckt skrift, som ej är periodisk

5 § För tryckfrihetsbrott genom tryckt skrift, som ej är
periodisk, svare skriftens författare, om han på sätt i 3 kap. 2 § sägs uppgivits vara författare till skriften. Författaren vare dock ej ansvarig, om skriften utgivits utan
hans samtycke eller hans namn, pseudonym eller signatur
utsatts därå mot hans vilja. Lag (1976:955).

6 § Är författare ej enligt 5 § ansvarig för skrift, vilken
innehåller eller är avsedd att innehålla bidrag av flera
författare, och har på sätt i 3 kap. 2 § sägs särskild
utgivare för skriften uppgivits, svare utgivaren.

För annan skrift än i första stycket avses svare utgivaren,
allenast om författaren var avliden, då skriften utgavs.

Utgivaren vare ej ansvarig, om hans namn, pseudonym eller
signatur utsatts å skriften mot hans vilja.

Med utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås
den som, utan att vara skriftens författare, tillhandahållit
den för tryckning och utgivning. Lag (1976:955)

7 § Är varken författare eller utgivare enligt 5 eller 6 § ansvarig eller var han vid skriftens utgivning avliden, svare
förläggaren.

Med förläggare till tryckt skrift, som ej är periodisk,
förstås den som omhänderhaft tryckning och utgivning av
annans skrift.

8 § Fanns ej förläggare eller kan det ej visas vem han är,
svare i förläggarens ställe den som tryckt skriften. Lag (1976:955).

9 § I fråga om ansvar för utspridare av tryckt skrift, som ej
är periodisk, äge vad i 4 § stadgats motsvarande tillämpning.

Gemensamma bestämmelser

10 § Hade den som enligt 2, 5, 6 eller 7 § skulle ha att
svara vid skriftens utgivning ej känt hemvist inom riket och
kan ej heller i målet utrönas, var han här i riket uppehåller
sig, skall ansvaret övergå å den som efter honom har att
svara, dock ej å utgivare av tryckt skrift, som ej är
periodisk, i annat fall än som avses i 6 § första stycket
eller å utspridare.

Lag samma vare, om beträffande den som enligt 1, 2, 5, 6 eller 7 § skulle ha att svara förelåg omständighet, vilken
enligt lag utesluter straffbarhet, samt den efter honom
ansvarige ägt eller bort äga kännedom om omständigheten.

11 § Till omständighet, som enligt detta kapitel skulle
medföra att annan än den tilltalade hade att svara, må hänsyn
tagas allenast om den åberopas före huvudförhandlingen.

12 § Vid bedömande av fråga om ansvar för den som enligt
detta kapitel har att svara för tryckt skrift skall så anses
som om vad skriften innehåller införts däri med hans vetskap
och vilja.


9 kap. Om tillsyn och åtal

1 § Justitiekanslern skall vaka över att de gränser för
tryckfriheten som angivas i denna förordning ej överskridas. Lag (1976:955).

2 § Justitiekanslern är ensam åklagare i mål om
tryckfrihetsbrott. Ej må annan än Justitiekanslern inleda
förundersökning rörande tryckfrihetsbrott. Endast
Justitiekanslern och rätten äga besluta om tvångsmedel med
anledning av misstanke om sådant brott, om ej annat är
föreskrivet i denna förordning.

Regeringen äger hos Justitiekanslern anmäla skrift till åtal
för tryckfrihetsbrott. I lag må föreskrivas att allmänt åtal
för tryckfrihetsbrott må väckas endast efter regeringens
medgivande.

Justitiekanslern är tillika ensam åklagare i annat
tryckfrihetsmål än mål om tryckfrihetsbrott samt i mål som
eljest avser brott mot bestämmelse i denna förordning; om
befogenhet för Riksdagens ombudsman att vara åklagare i mål
som nu angivits gäller dock vad i lag är stadgat. Lag (1976:955).

3 § Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas, i fråga
om periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde
utgivningsbevis inom sex månader och i fråga om annan skrift
inom ett år från det skriften utgavs, vid påföljd att
skriften eljest är från sådant åtal fri. Utan hinder av vad
nu sagts må dock, sedan allmänt åtal inom nämnda tid blivit
väckt, nytt åtal väckas mot annan, som är för brottet
ansvarig.

Vad i lag är stadgat om tid, inom vilken brott skall beivras
för att påföljd för brott ej skall anses bortfallen, gälle
även i fråga om tryckfrihetsbrott. Lag (1976:955).

4 § Angående målsägandes rätt att angiva tryckfrihetsbrott
eller tala därå gälle vad i lag är stadgat.

5 § Finnes ej någon, som enligt 8 kap. är för brottet
ansvarig, eller kan ej stämning här i riket delgivas honom,
må åklagaren eller målsäganden i stället för att väcka åtal
göra ansökan om skriftens konfiskering. Lag (1998:1438).


10 kap. Om särskilda tvångsmedel

1 § Förekommer anledning att tryckt skrift på grund av
tryckfrihetsbrott kan konfiskeras, må i avbidan på beslut
därom skriften läggas under beslag.

I avbidan på rättens beslut må ock, i fall som avses i 7 kap. 8 §, meddelas utgivningsförbud för periodisk skrift. Lag (1998:1438).

2 § Innan åtal för tryckfrihetsbrott väckts eller ansökan hos
rätten gjorts om skriftens konfiskering, må, om brottet hör
under allmänt åtal, förordnande enligt 1 § om beslag och
utgivningsförbud meddelas av Justitiekanslern. I lag må
föreskrivas att även allmän åklagare äger förordna om beslag
inom sitt verksamhetsområde. Lag (1976:955).

3 § Om ett beslag har verkställts utan rättens förordnande,
får den som drabbas av beslaget begära att rätten prövar
det.

Då allmän åklagare förordnat om beslag, skall anmälan därom
skyndsamt göras hos Justitiekanslern. Denne har att genast
pröva huruvida beslaget skall äga bestånd. Lag (2002:908).

4 § Då Justitiekanslern förordnat om beslag eller fastställt
beslag varom allmän åklagare förordnat, skall åtal vara väckt
eller ansökan om konfiskering av skriften gjord inom två
veckor, sedan Justitiekanslern meddelade beslutet. Sker det
ej, vare beslaget samt, om utgivningsförbud är därmed
förenat, även förbudet förfallet. Lag (1976:955).

5 § Sedan åtal för tryckfrihetsbrott väckts eller ansökan hos
rätten gjorts om skriftens konfiskering, äge rätten förordna
om beslag och utgivningsförbud samt häva beslag eller förbud,
som tidigare meddelats.

Då målet avgöres, pröve rätten, om meddelat förordnande
fortfarande skall bestå. Avvisas målet på den grund att
rätten icke är behörig eller skiljer rätten eljest målet från
sig utan att prövning av skriftens brottslighet ägt rum och
finnes anledning antaga att talan om skriftens konfiskering
kommer att föras i annat mål, äge rätten bestämma att
förordnandet skall bestå under viss, av rätten utsatt tid. Väckes ej talan inom denna tid, vare förordnandet
förfallet.

6 § Förordnande om beslag skall innehålla uppgift
å det eller de stycken i skriften, som föranlett beslaget,
och gälle endast band, del, nummer eller häfte, vari samma
stycken förekomma.

7 § Polisen ska genast verkställa ett förordnande om beslag. I 6 kap. 3 § finns bestämmelser om förbud mot spridande av en
tryckt skrift som lagts under beslag. Lag (2014:1360).

8 § Verkställande av beslag å tryckt skrift skall uteslutande
omfatta de för spridning avsedda exemplaren av skriften.

Bevis om tryckt skrifts tagande i beslag skall, så snart det
kan ske, utan avgift tillställas såväl den, hos vilken
beslaget verkställes, som den som tryckt skriften. Beviset
skall innehålla uppgift å det eller de stycken i skriften,
vilka föranlett beslaget. Lag (2002:908).

9 § Då förordnande om beslag blivit hävt eller förfallit,
skall verkställighet av beslaget genast gå åter.

10 § Har upphävts genom lag (1971:29).

11 § Är riket i krig eller krigsfara och anträffas vid
avdelning av försvarsmakten tryckt skrift, som uppenbart
innefattar sådan enligt 7 kap. 4 § straffbar uppvigling att
krigsman därigenom kan förledas åsidosätta vad som åligger
honom i tjänsten, får skriften efter beslut av
befattningshavare, som enligt lag skall avgöra frågor om
disciplinansvar beträffande personal vid avdelningen, i
avbidan på förordnande om beslag tagas i förvar.

Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut som avses i
första stycket åtgärd som där sägs vidtagas av annan
befattningshavare enligt bestämmelser som meddelas i lag. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos
befattningshavare som avses i första stycket. Denne har att
genast pröva om skriften skall kvarbliva i förvar. Lag (1988:1448).

12 § Då enligt 11 § beslut meddelats angående tryckt skrifts
tagande i förvar, skall anmälan därom, så snart ske kan,
göras hos Justitiekanslern. Denne har att genast pröva,
huruvida skriften skall läggas under beslag. Lag (1976:955).

13 § Angående beslag å periodisk skrift, som
sprides i strid mot utgivningsförbud eller uppenbart utgör
fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, gälle vad
i allmänhet är stadgat om beslag å föremål, som må förklaras
förverkat.

14 § Exemplar av tryckt skrift, vilket skäligen kan antas äga
betydelse för utredning i tryckfrihetsmål, får tas i beslag. Därvid gäller vad i 2 och 3 §§, 5 § första stycket, 6 §, 7 § första stycket samt 9 § är stadgat. I övrigt skall i
tilllämpliga delar gälla vad som i allmänhet är föreskrivet
om beslag. Åtal skall dock alltid väckas inom en månad från
det att beslut om beslag meddelades, om inte rätten på
Justitiekanslerns framställning medger att tiden förlängs. Lag (1994:1475).


11 kap. Om enskilt anspråk

1 § Enskilt anspråk i anledning av missbruk av tryckfriheten
må grundas allenast därå att den skrift, som anspråket avser,
innefattar tryckfrihetsbrott. Sådant anspråk må, om ej annat
nedan stadgas, icke göras gällande mot annan än den som
enligt 8 kap. svarar för brottet. Har på grund av
omständighet, som avses i 8 kap. 10 §, ansvaret övergått å
honom, må anspråket göras gällande även mot den som före
honom haft att svara, om och i den omfattning sådant anspråk
eljest enligt lag må göras gällande.

Vad i 8 kap. 12 § är stadgat i fråga om ansvar gälle ock
beträffande enskilt anspråk.

Om enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 2 eller 3 § gäller vad i lag är stadgat. Lag (1976:955).

2 § För enskilt anspråk, som må göras gällande mot utgivare
av periodisk skrift eller ställföreträdare för denne, svare
ock skriftens ägare. I fråga om annan tryckt skrift svare för
anspråk, som må göras gällande mot författaren eller
utgivaren, även skriftens förläggare.

3 § Har någon som laga ställföreträdare för juridisk person
eller som förmyndare, god man eller förvaltare att svara för
enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott, får anspråket
göras gällande även mot den juridiska personen eller mot den,
för vilken förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren
förordnats, om och i den omfattning sådant anspråk eljest
enligt lag får göras gällande. Lag (1988:1448).

4 § Skall någon enligt detta kapitel jämte annan svara för
enskilt anspråk, svare de en för båda och båda för en. Om
bestämmande av ansvarigheten mellan dessa inbördes gälle vad
eljest är stadgat.

5 § Enskilt anspråk i anledning av tryckfrihetsbrott må göras
gällande utan hinder av att fråga om ansvar för brottet
förfallit eller talan därom eljest ej kan föras.


12 kap. Om rättegången i tryckfrihetsmål

1 § Tryckfrihetsmål upptagas av tingsrätt inom vars domkrets
länsstyrelse har sitt säte. Förekommer anledning att även
annan tingsrätt inom länet skall äga upptaga tryckfrihetsmål,
äger regeringen förordna därom.

Till tryckfrihetsmål hänföras mål angående ansvar eller
enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott så ock
ansökningsmål, som avses i 9 kap. 5 §. Till tryckfrihetsmål
hänföras även mål angående ansvar eller enskilt anspråk på
grund av brott enligt 7 kap. 3 §. Är fråga om brott enligt
sistnämnda paragrafs andra stycke och har den som anskaffat
uppgiften eller underrättelsen ej offentliggjort denna i
tryckt skrift eller meddelat den till annan för sådant
offentliggörande, skall dock målet handläggas som
tryckfrihetsmål endast om det är uppenbart att anskaffandet
skett för offentliggörande i tryckt skrift. Lag (1976:955).

2 § I tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, skall
frågan, huruvida brott föreligger, prövas av en jury om nio
medlemmar, såframt ej parterna å ömse sidor förklara sig
vilja utan sådan prövning hänskjuta målet till rättens
avgörande. Frågan, huruvida den tilltalade enligt 8 kap. är
ansvarig för skrift, prövas dock alltid enbart av rätten. Då
jury prövar, huruvida brott föreligger, skall så anses vara
fallet, om minst sex jurymän äro ense därom.

Finner juryn att brott icke föreligger, skall den tilltalade
frikännas. Har juryn funnit brott föreligga, skall även
rätten pröva frågan härom. Är rätten av annan mening än
juryn, äger rätten frikänna den tilltalade eller hänföra
brottet under mildare straffbestämmelse än den som juryn
tillämpat. Högre rätt, dit talan mot tingsrättens dom
fullföljts, äge ej i vidare mån än tingsrätten frångå juryns
bedömning. Lag (1976:955).

3 § För varje län skall utses jurymän, fördelade i två
grupper med sexton jurymän i första gruppen och åtta jurymän
i andra gruppen. För Stockholms län skall dock första gruppen
omfatta tjugofyra jurymän och andra gruppen tolv jurymän. Jurymännen i den andra gruppen skall vara eller ha varit
nämndemän vid allmän domstol eller allmän
förvaltningsdomstol. Lag (1994:1475).

4 § Jurymännen utses genom val för en tid av fyra
kalenderår.

Valet skall förrättas av landstingsfullmäktige i länet eller,
då inom länet finns kommun som ej tillhör landsting, av
landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige i kommunen. I
Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands
kommun. Skall enligt vad nu sagts jurymännen väljas av mer än
en valmyndighet, fördelar länsstyrelsen antalet jurymän inom
vardera gruppen mellan valmyndigheterna med ledning av
folkmängden.

Då juryman skall väljas, ankommer det på tingsrätten att göra
anmälan därom till den som har att föranstalta om valet. Lag (1998:1438).

5 § Till jurymän skola utses svenska medborgare, som äro
bosatta inom länet. De bör vara kända för omdömesgillhet,
självständighet och rättrådighet. Bland jurymännen bör skilda
samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika delar av
länet vara företrädda. Den som är underårig eller som har
förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara
juryman. Lag (1988:1448).

6 § Juryman, som fyllt sextio år, äge avsäga sig uppdraget. Vill juryman eljest avgå, pröve tingsrätten, om giltigt
hinder föreligger för honom att utöva uppdraget. Upphör
juryman att vara valbar, vare uppdraget förfallet. Lag (1971:27).

7 § Avgår juryman eller upphör han att vara valbar, skall
inom den grupp av jurymän, som den avgångne tillhörde,
valmyndigheten utse annan i hans ställe för återstoden av
valperioden. Valet får i landstingsfullmäktiges ställe
företagas av landstingsstyrelsen; dock gäller sådant val
endast för tiden intill landstingsfullmäktiges nästkommande
möte. Lag (1998:1438).

8 § Klagan över val av juryman skall föras hos tingsrätten. Ehuru klagan ej föres, pröve rätten den valdes behörighet.

Beträffande fullföljd av talan mot tingsrätts beslut i fråga,
som avses i första stycket, gälle vad i lag är stadgat om
fullföljd av talan mot underrätts beslut i rättegång. Mot
hovrätts beslut må talan ej föras.

Föres klagan, lände valet dock till efterrättelse, om ej
rätten förordnar annat. Lag (1971:27).

9 § De som äro utsedda till jurymän skola uppföras å en
jurymannalista. I denna skall varje grupp upptagas
särskilt.

10 § I ett mål i vilket jury skall delta, skall
rätten föredra jurymannalistan och behandla frågan, om det
föreligger jäv mot någon som är upptagen på listan. Om jäv
mot juryman gäller vad som i lag är stadgat om domare.

Därefter skall juryn bildas av de ojäviga jurymännen på så
sätt att vardera parten får utesluta tre jurymän inom den
första gruppen och en inom den andra samt att rätten genom
lottning bland de övriga tar ut så många till suppleanter att
sex kvarstår i den första gruppen och tre i den andra.

För jury i Stockholms län får vardera parten utesluta fem
jurymän inom den första gruppen och två inom den andra. Lag (1994:1475).

11 § Äro å ena sidan flera parter och vill endast någon av
dem begagna sin uteslutningsrätt, gälle den uteslutning han
företager även för de övriga. Vilja medparter utesluta olika
jurymän och kunna de ej enas, företage rätten uteslutningen
genom lottning.

12 § Ej må någon utan laga förfall undandraga sig att
tjänstgöra i jury.

Kan på grund av jäv eller laga förfall för juryman nödigt
antal ledamöter i någon grupp ej erhållas, nämne rätten för
varje juryman som erfordras tre till jurymän inom gruppen
behöriga personer. Av de sålunda nämnda äge vardera parten
utesluta en. Ej må till juryman nämnas någon som förut i
samma mål uteslutits.

13 § Förekomma samtidigt flera mål, vari jury skall deltaga,
må rätten, efter parternas hörande, förordna att samma jury
skall tjänstgöra i alla målen. Skall jury utses gemensamt för
flera mål, äge vad i 11 § är stadgat om uteslutning av
juryman i mål, vari å ena sidan äro flera parter, motsvarande
tilllämpning. Lag (1976:955).

14 § Föres i mål om ansvar jämväl talan om enskilt anspråk
mot annan än den tilltalade, skola de åtgärder av
svarandepart, som avses i 2 § första stycket, 10 § andra
stycket och 12 § andra stycket, ankomma på den tilltalade.

Då talan utan samband med åtal föres om tryckt skrifts
konfiskering eller om enskilt anspråk gälle om rättegången i
sådant mål vad i 2 och 10–13 §§ är föreskrivet; har frågan
huruvida brott föreligger tidigare prövats i tryckfrihetsmål
avseende ansvar för brott, skall dock prövning av samma fråga
ej ånyo äga rum. I ansökningsmål skall den uteslutning av
jurymän, som eljest ankommer på parterna, företagas av rätten
genom lottning. Lag (1998:1438).

15 § Närmare bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål
meddelas i lag.

Äro inom samma län flera tingsrätter, vilka äga upptaga
tryckfrihetsmål, skola de uppgifter, som avses i 4, 6, 8 och 9 §§, fullgöras av den tingsrätt regeringen bestämmer. Lag (1974:155).

16 § För fall då riket är i krig eller krigsfara eller det
råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av
krig eller krigsfara vari riket har befunnit sig får
föreskrifter om anstånd med val av jurymän och om undantag
från jurymäns rätt att avsäga sig sitt uppdrag meddelas i lag
eller, efter bemyndigande i lag, av regeringen genom
förordning. Lag (1988:1448).


13 kap. Om utrikes tryckta skrifter m.m.

1 § I fråga om skrift som tryckts utom riket och som utges
här skall, om inte annat sägs nedan, i tillämpliga delar
gälla vad som är föreskrivet i 1 kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap., 8 kap. 1, 2, 5–7 och 10–12 §§ samt 9–12 kap. Lag (1991:1470).

2 § Skrift, som tryckts utom riket, skall anses här utgiven
då den på sätt i 1 kap. 6 § sägs blivit utlämnad för
spridning inom riket. Lag (1991:1470).

3 § Är periodisk skrift, som tryckes utom riket,
huvudsakligen avsedd för spridning inom riket, gälle i
tillämpliga delar vad i 5 kap. är stadgat; vad där sägs om
ägares behörighet skall icke äga tillämpning.

För utgivning här i riket av annan utom riket tryckt
periodisk skrift erfordras ej utgivningsbevis. Finnes sådant
bevis, skall i fråga om skriften tillämpas vad i första
stycket sägs. Lag (1991:1470).

4 § Vad i denna förordning är stadgat om ansvarighet för den
som tryckt skrift skall i fråga om skrift, som tryckts utom
riket, avse den som låtit utlämna skriften för spridning inom
riket eller, om det ej kan visas vem han är eller han ej, då
skriften här utgavs, ägde hemvist inom riket, den som enligt 6 kap. är att anse som utspridare. Lag (1991:1470).

5 § Om skyldighet att för granskning bevara exemplar av
skrift, som tryckts utom riket, och att lämna exemplar av
sådan skrift till bibliotek eller arkiv föreskrives i lag. Lag (1991:1470).

6 § I fråga om en skrift som trycks utom riket och som ges ut
här men som inte huvudsakligen är avsedd för spridning inom
riket och för vilken det inte heller finns utgivningsbevis
gäller bestämmelserna i 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena
om meddelande och anskaffande av uppgifter och underrättelser
för offentliggörande om inte
1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot rikets
säkerhet;
2. meddelandet innefattar utlämnande eller tillhandahållande
som avses i 7 kap. 3 § första stycket 2;
3. meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av
tystnadsplikt.

Första stycket tillämpas också i fråga om en skrift som inte
ges ut i Sverige, om meddelandet lämnades eller anskaffandet
ägde rum här, oavsett om skriften trycks här eller utomlands. Med den som lämnar meddelande för offentliggörande jämställs
den som på annat sätt medverkar till framställning i
periodisk skrift såsom författare eller annan upphovsman.

Är meddelandet eller anskaffandet straffbart enligt första
och andra styckena, gäller vad som är föreskrivet om detta. Mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som nu
sagts ska handläggas som tryckfrihetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra stycket tredje meningen har motsvarande tillämpning. I fråga om rätt till anonymitet för meddelaren gäller det som
är föreskrivet i 3 kap. Bestämmelsen i 3 § 3 ska dock omfatta
även andra brott mot rikets säkerhet än de som avses där. Lag (2014:1360).


14 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Vad i lag är stadgat om resning i mål i allmänhet gälle,
utan hinder av att jury prövat huruvida brott föreligger,
även dom i tryckfrihetsmål.

Beviljas resning i mål, vari jury prövat huruvida brott
föreligger, och grundas resningen på omständighet som kan
antagas hava inverkat på juryprövningen, skall samtidigt
beslutas att målet skall ånyo upptagas inför jury av den rätt
som först dömt i målet. Om resning beviljas till den
tilltalades förmån och saken är uppenbar, får den domstol som
beviljar resningen i stället omedelbart ändra domen. Lag (1988:1447).

2 § Då på grund av högre rätts beslut tryckfrihetsmål, vari
jury deltagit, skall ånyo upptagas inför jury av den rätt som
först dömt i målet, gälle om juryns tillsättande vad i 12 kap. 10–14 §§ är stadgat.

3 § Tryckfrihetsmål och annat mål om brott mot bestämmelserna
i denna förordning skola alltid skyndsamt behandlas.

4 § Har upphävts genom lag (1976:955).

5 § I allt varom bestämmelse ej meddelats i denna förordning
eller i särskild lag, som utfärdas med stöd därav, gälle vad
i lag eller författning eljest är stadgat.

Utlänning vare, såvitt ej annat följer av denna förordning
eller annan lag, likställd med svensk medborgare. Lag (1976:955).

6 § Har upphävts genom lag (1974:155).


Övergångsbestämmelser

1976:955
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
2. De nya bestämmelserna äger ej tillämpning på skrift, som
mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller
liknande tekniskt förfarande och som utgivits före
ikraftträdandet.

1998:1438
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre föreskrifter tillämpas på sådana tekniska
upptagningar som spritts före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 1 kap. 7 § samt 5 kap. 5 och 7 §§ gäller även för utgivningsbevis som har utfärdats före
ikraftträdandet. I stället för vad som sägs i 5 kap. 5 § fjärde stycket första meningen gäller sådana bevis för en
period av tio år från lagens ikraftträdande.
4. I mål som rör skildring av barn i pornografisk bild
tillämpas äldre föreskrifter, om talan väckts före
ikraftträdandet.