SFS nr: 1993:581
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1993-06-03
Omtryck: SFS 2005:369
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:757
Övrig text: Rättelseblad 2005:369 har iakttagits.

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
Inledande bestämmelse

1 § På grund av de hälsorisker och olägenheter som är förbundna
med bruk av tobak och exponering för tobaksrök meddelas i denna
lag bestämmelser om
- begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på
vissa områden utomhus,
- rökfri arbetsmiljö,
- varningstexter och innehållsdeklaration på förpackningar till
tobaksvaror,
- begränsningar av handeln med och rätten till införsel av
tobaksvaror,
- marknadsföring av tobaksvaror och användning av vissa
varukännetecken i marknadsföring av andra varor eller tjänster
samt
- produktkontroll m.m. av tobaksvaror. Lag (2005:369).

Begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på
vissa områden utomhus

2 § Rökning är förbjuden
1. i lokaler som är avsedda för barnomsorg, skolverksamhet
eller annan verksamhet för barn eller ungdom samt på skolgårdar
och på motsvarande områden utomhus vid förskolor och
fritidshem,
2. i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård,
3. i lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och
inrättningar med särskild service eller vård,
4. på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och
andra utrymmen som är avsedda att användas av den som reser med
sådana färdmedel,
5. i restauranger och på andra serveringsställen, utom när
servering sker utomhus,
6. i andra lokaler än sådana som avses i 1-5 när en allmän
sammankomst eller en offentlig tillställning som avses i 2 kap. 1-3 §§ ordningslagen (1993:1617) anordnas och i lokaler som är
avsedda att användas av den som deltar i sammankomsten eller
tillställningen, samt
7. i andra lokaler än sådana som avses i 1-6 om allmänheten har
tillträde till lokalerna. Lag (2004:485).

3 § har upphävts genom lag (1994:98).

4 § I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad
yrkesmässigt upplåts, skall i ett visst antal av de rum eller
liknande som upplåts rökning vara förbjuden. I fråga om
sovkupéer och andra utrymmen som upplåts för tillfällig bostad
på färdmedel i inrikes kollektivtrafik gäller i stället 2 § 4. Lag (2004:485).

5 § Bestämmelserna i 2 § gäller inte i fråga om bostäder och
andra lokaler för boende som inte är tillfälligt. Lag (1994:98).

6 § Rökning är trots bestämmelserna i 2 § 2-4, 6 och 7 tillåten
i delar av de lokaler eller andra utrymmen som avses där, om
dessa delar särskilt avsatts för rökning. Detsamma gäller
lokaler som avses i 2 § 1 och som är upplåtna enbart för
personal.

Trots bestämmelsen i 2 § 5 får rökning tillåtas i restauranger
och på andra serveringsställen i separata rum som särskilt
avsatts för rökning. Rum där rökning tillåts får endast utgöra
en mindre del av serveringsställets yta. Rummen skall vara
belägna så att besökare inte måste passera genom dessa. Arbetstagare skall endast tillfälligtvis behöva vistas i
rummen, när rökning pågår. Servering eller annan liknande
verksamhet får inte bedrivas i rummen när rökning pågår. Detta
gäller dock inte sådan verksamhet som har direkt samband med
rummens funktion. Mat eller dryck får inte föras med in i dessa
rum.

Avvikelse från 2 § 1-4, 6 och 7 samt 4 § får göras om det finns
särskilda skäl till det på grund av utrymmets eller områdets
beskaffenhet eller användningssätt eller av omständigheterna i
övrigt. Lag (2004:485).

6 a § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
får meddela föreskrifter om utformning och ventilation av
sådana rum som avses i 6 § andra stycket. Lag (2004:485).

7 § Den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar
över en lokal, ett annat utrymme eller ett område utomhus som
omfattas av någon av bestämmelserna i 2 och 4 §§ svarar för att
bestämmelserna följs.

Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten,
får denne avvisas. Lag (1994:98).

Rökfri arbetsmiljö

8 § I andra fall än som avses i 2 och 4 §§ svarar arbetsgivaren
för att en arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för
tobaksrök i den arbetslokal eller det liknande utrymme där
arbetstagaren är verksam. Som arbetstagare räknas här personer
som avses i 1 kap. 2 § första stycket och 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160). Lag (1994:98).

Varningstexter m.m.

9 § Förpackning till tobaksvara som är avsedd att i
näringsverksamhet tillhandahållas konsumenter inom landet skall
i den utsträckning och på det sätt som regeringen föreskriver
förses med
1. texter och illustrationer som upplyser om de hälsorisker som
är förbundna med bruk av tobak och om rökavvänjning (varningstexter),
2. deklaration som upplyser om skadliga ämnen som tobaksvaran
innehåller eller ger upphov till (innehållsdeklaration),
3. uppgifter för att säkerställa identifikation av platsen och
tiden för tobaksvarans tillverkning.

Regeringen får överlämna åt en myndighet att meddela
föreskrifter enligt första stycket. Lag (2002:586).

9 a § Texter, namn, varumärken och figurativa eller andra
märken som ger intryck av att en viss tobaksvara är mindre
skadlig än andra får inte användas på förpackningar till
tobaksvaror. Lag (2005:369).

10 § Tillverkaren eller importören svarar för att förpackning
till tobaksvara förses med varningstexter och
innehållsdeklaration.

11 § En tobaksvara får inte i näringsverksamhet tillhandahållas
konsumenter inom landet, om den saknar varningstexter eller
innehållsdeklaration eller om text eller deklaration är
uppenbart oriktig.

Handel m.m.

Åldersgräns

12 § Tobaksvaror får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut
i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som
lämnar ut tobaksvaror skall förvissa sig om att mottagaren har
uppnått nämnda ålder.

Om det finns särskild anledning att anta att en tobaksvara är
avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år får
varan inte lämnas ut.

På varje försäljningsställe för tobaksvaror skall det finnas en
tydlig och klart synbar skylt med information om förbudet mot
att sälja eller lämna ut sådana varor till den som inte har
fyllt 18 år. Lag (2005:369).

12 a § Tobaksvaror som säljs till konsumenter skall
tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera
mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker
genom automat, via postorder eller liknande. Lag (2005:369).

Styckeförsäljning

12 b § Tobaksvaror som säljs till konsumenter får inte
tillhandahållas i form av lösa cigaretter eller i förpackningar
om färre än 19 cigaretter. Lag (2005:369).

Anmälan och egenkontroll

12 c § En näringsidkare får inte tillhandahålla tobaksvaror
för försäljning till konsumenter utan att först ha anmält
försäljningen till den kommun där försäljningen ska ske.

Näringsidkaren ska utöva särskild kontroll (egenkontroll) över
försäljningen och ansvara för att det finns ett för
verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.

Till anmälan enligt första stycket ska näringsidkaren foga
egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för
kommunens tillsyn. Om uppgifterna ändras ska det anmälas till
kommunen utan dröjsmål. Lag (2010:682).

12 d § En näringsidkare som tillhandahåller tobaksvaror för
försäljning till konsumenter ska ge personalen den information
och det stöd som behövs för att personalen ska kunna följa
denna lag och anslutande föreskrifter. Lag (2010:682).

Införsel

13 § Tobaksvara får föras in i landet endast av den som har
fyllt 18 år.

Marknadsföring

Reklam och annan marknadsföring

14 § En näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till
konsumenter får inte använda kommersiella annonser i
1. periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på
vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
2. ljudradio- eller tv-program eller tv-sändningar över
satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696), eller
3. andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka
yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig.

Även annan marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter än
som avses i första stycket är förbjuden. Detta gäller dock
inte
1. i tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är
tillämplig eller i överföringar eller tekniska upptagningar på
vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig,
2. marknadsföring som endast består i att tillhandahålla
tobaksvaror för försäljning, eller
3. kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen som
inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av
tobak.

Kommersiella meddelanden enligt andra stycket 3 ska i den
omfattning det är möjligt placeras så att de inte är synliga
från utsidan av försäljningsstället. Lag (2010:727).

Varukännetecken

14 a § En näringsidkare som marknadsför antingen en annan vara
än en tobaksvara eller en tjänst till konsumenter får inte
använda ett varukännetecken som helt eller delvis används för
en tobaksvara eller enligt gällande bestämmelser om varumärken
är registrerat eller inarbetat för en sådan vara, om
marknadsföringen sker i kommersiella annonser i
1. periodiska skrifter eller i andra jämförbara skrifter på
vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
2. ljudradio- eller tv-program eller i tv-sändningar över
satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696), eller
3. andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka
yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig.

Om en näringsidkare använder ett sådant varukännetecken som
avses i första stycket vid marknadsföring till konsumenter på
något annat sätt än som där sägs, ska näringsidkaren iaktta
den måttfullhet som är betingad av att kännetecknet också kan
förknippas med tobaksvaran.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte
1. i fråga om ett varukännetecken som i endast begränsad
omfattning förekommer vid marknadsföring av tobaksvaror,
2. i fråga om ett varukännetecken som framträder i en form som
tydligt skiljer sig från utseendet på tobaksvarans
kännetecken, eller
3. i andra fall om det är oskäligt. Lag (2010:727).

Sponsring

14 b § Tillverkare, partihandlare och importörer av
tobaksvaror får inte sponsra ett evenemang eller en verksamhet
dit allmänheten har tillträde eller som kan antas få
gränsöverskridande effekt, om sponsringen kan antas medföra
att avsättningen av tobaksvaror främjas.

Bestämmelser om förbud mot sponsring av program i radio och tv
samt om produktplacering i tv finns i radio- och tv-lagen (2010:696). Lag (2010:727).

Sanktioner enligt marknadsföringslagen

15 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot 9 a § eller 14-14 b §§ ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen (2008:486) anses vara otillbörlig mot
konsumenter. En marknadsföringsåtgärd som strider mot 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 kan medföra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 29-36 §§ marknadsföringslagen. Lag (2008:495).

Produktkontroll m.m.

16 § Tillverkare eller importörer av tobaksvaror ska, i den
utsträckning som föreskrivs av regeringen, till
Folkhälsomyndigheten lämna uppgifter om ingredienser och
kvantiteter av dessa i tobaksvaror samt om deras effekter på
hälsan. Lag (2013:630).

17 § Regeringen får, om det finns särskilda hälsoskäl,
föreskriva att vissa slag av tobaksvaror inte får tillverkas i
eller föras in till Sverige för försäljning till konsumenter.

18 § Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får
meddela föreskrifter om gränsvärden för skadliga ämnen som
tobaksvara får innehålla eller ge upphov till, samt om mätning
och övervakning av sådana gränsvärden. En vara som inte
uppfyller föreskrifterna får inte tillverkas eller säljas i
Sverige. Inte heller får en sådan vara föras in till Sverige
för försäljning till konsumenter. Lag (2002:586).

18 a § En vara som inte uppfyller föreskrifter som
meddelats med stöd av 18 § får inte föras ut till ett land
utanför Europeiska unionen. Lag (2010:1317).

18 b § Tillverkare, partihandlare och importörer av
tobaksvaror ska till Folkhälsomyndigheten lämna uppgifter om
de kostnader som de har haft för reklam, annan marknadsföring
och sponsring för sådana varor.

Regeringen får meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighetens
omfattning. Lag (2013:630).

Tillsyn

19 § Den centrala tillsynen över att denna lag och anslutande
föreskrifter följs utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det gäller

a) lokaler och andra utrymmen som avses i 2 § och som är
upplåtna enbart för personal, och

b) lokaler och andra utrymmen på vilka 8 § ska tillämpas,
2. Folkhälsomyndigheten när det gäller

a) miljöer som avses i 2 § och som inte är upplåtna enbart
för personal,
b) lokaler som avses i 4 §,
c) varningstexter m.m. enligt 9, 10 och 11 §§,
d) handel m.m. enligt 12–12 d §§,
e) produktkontroll m.m. enligt 16–18 §§, och

f) uppgifter om kostnader för marknadsföring enligt 18 b §,
samt

3. Konsumentombudsmannen när det gäller marknadsföring enligt 9 a § eller 14–14 b §§.

Vid Konsumentombudsmannens tillsyn tillämpas bestämmelserna i
marknadsföringslagen (2008:486). Lag (2013:630).

19 a § Den omedelbara tillsynen över att denna lag och
anslutande föreskrifter följs utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det gäller lokaler och andra
utrymmen för vilka verket har den centrala tillsynen,
2. kommunen när det gäller

a) de miljöer och lokaler för vilka Folkhälsomyndigheten har
den centrala tillsynen,
b) bestämmelserna om varningstexter m.m. i 9 och 11 §§ på
försäljningsställen, och

c) bestämmelserna om marknadsföring m.m. i 14 och 14 a §§ när
det gäller marknadsföringsåtgärder på eller i anslutning till
försäljningsställen, och
3. kommunen och Polismyndigheten när det gäller
bestämmelserna om handel m.m. enligt 12–12 d §§.

Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt första stycket 2 och 3. Länsstyrelsen ska
1. följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med
information och råd, och
2. främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och
mellan tillsynsmyndigheter och andra. Lag (2014:757).

19 b § En kommun får ta ut avgift för sin för sin tillsyn av
den som bedriver anmälningspliktig näringsverksamhet med
tobaksvaror. Lag (2005:369).

19 c § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att
tillsynsuppgifter som kommunen har enligt denna lag ska
ombesörjas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen
får dock inte överlåta befogenheten att avgöra ärenden enligt 20 eller 20 a §. Lag (2010:682).

20 § Folkhälsomyndigheten får meddela de förelägganden och
förbud som behövs för att bestämmelserna i 9, 10, 11 och 16–18 §§ eller med stöd av dem meddelade föreskrifter ska
följas.

En tillsynsmyndighet som anges i 19 a § får i sin
tillsynsverksamhet meddela de förelägganden eller förbud som
behövs för att lagen eller en föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen ska följas.

I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten
sätta ut vite. Vitet får inte förvandlas. Lag (2013:630).

20 a § Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av
bestämmelserna i denna lag får kommunen förbjuda en
näringsidkare som tillhandahåller tobaksvaror för försäljning
till konsumenter att fortsätta försäljningen eller, om förbud
får anses vara en alltför ingripande åtgärd, meddela varning.

Ett förbud enligt första stycket meddelas för en tid av högst
sex månader.

Beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte något
annat anges i beslutet. Lag (2010:682).

21 § En tillsynsmyndighet får besluta att en tobaksvara ska
tas om hand om den bjuds ut till försäljning eller uppenbart
är avsedd att bjudas ut till försäljning i strid med denna lag
eller anslutande föreskrifter.

Om en vara har tagits om hand, får ägaren under
tillsynsmyndighetens kontroll vidta de rättelser som behövs
för att varan ska få säljas. Varan ska återlämnas om det görs
sannolikt att den inte kommer att säljas i strid med denna lag
eller anslutande föreskrifter. I annat fall får varan
förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet. Lag (2010:682).

22 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de
upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs
för myndighetens tillsyn enligt denna lag.

22 a § I syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen
och den som lämnar ut tobaksvaror om skyldigheten att
förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som
anges i 12 §, får kommunen genomföra kontrollköp. Vid ett
sådant köp får kommunen endast anlita en person som har fyllt 18 år.

Ett kontrollköp får genomföras utan att näringsidkaren
underrättas i förväg om kontrollköpet. Kommunen ska snarast
efter ett genomfört kontrollköp underrätta näringsidkaren om
kontrollköpet. Lag (2014:119).

22 b § Vad som framkommit genom kontrollköp får inte utgöra
grund för kommunen att meddela förelägganden eller förbud
enligt 20 och 20 a §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om genomförandet av kontrollköp. Lag (2014:119).

23 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en
tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler
och andra utrymmen som berörs av denna lag eller anslutande
föreskrifter och får där göra undersökningar och ta prover. För uttagna prov betalas inte ersättning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en
tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning
av prov. Lag (2010:682).

23 a § Kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra
om förhållanden som är av betydelse för tillsynen.

En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt denna lag
ska skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten,
Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av
beslutet. Lag (2014:757).

23 b § Polismyndigheten ska på begäran av en annan
tillsynsmyndighet lämna den hjälp som behövs vid
tillämpningen av 21 och 23 §§.

En begäran enligt första stycket får göras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl. Lag (2014:757).

24 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt
denna lag får inte obehörigen röja eller på annat sätt
utnyttja vad han eller hon därvid har fått veta om
yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:455).

Överklagande

25 § Beslut som en kommun har fattat enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Beslut som Folkhälsomyndigheten har meddelat med stöd av 20 § första stycket eller 21 § eller som Arbetsmiljöverket
meddelat får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:630).

26 § Beslut om föreskrifter enligt 9 § som en myndighet har
meddelat med stöd av ett bemyndigande får överklagas hos
regeringen av tillverkare av tobaksvaror och importörer av
tobaksvaror som är avsedda att säljas till konsumenter inom
landet. Lag (2010:682).

Ansvar m.m.

27 § Den som uppsåtligen bryter mot 11 § eller säljer
tobaksvaror i strid med förbud som har meddelats enligt 20 a § döms för olovlig tobaksförsäljning till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot 12 § första eller andra stycket eller 12 c § första
stycket.

Är gärningen att anse som ringa döms inte till ansvar. Lag (2010:682).

27 a § Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett
vitesförbud ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för
gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag (2010:682).

28 § Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och olovlig
utförsel av tobaksvaror finns i lagen (2000:1225) om straff för
smuggling. Lag (2002:586).


Övergångsbestämmelser

1996:941

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, men tillämpas,
såvitt gäller 25 § fjärde stycket, inte i de fall där det
första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2005:369
1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 12 b § den dag
regeringen bestämmer, och i övrigt den 1 juli 2005.
2. Anordningar för utomhusreklam vid försäljningsställen som är
i bruk vid lagens ikraftträdande får användas till utgången av 2005.

2010:682
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. En anmälan om försäljning av tobaksvaror enligt 12 c § som
har gjorts före ikraftträdandet har fortsatt giltighet.