SFS nr: 2010:659
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2010-06-17
Omtryck:
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:888
Övrig text: Rättelseblad 2014:888 har iakttagits.

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet


1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens syfte och innehåll

1 § Denna lag syftar till att främja hög patientsäkerhet inom
hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verksamhet. I lagen
finns bestämmelser om

– anmälan av verksamhet m.m. (2 kap.),

– vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt
patientsäkerhetsarbete (3 kap.),

– behörighetsfrågor (4 kap.),

– begränsningar i rätten för andra än hälso- och
sjukvårdspersonal att vidta vissa hälso- och sjukvårdande
åtgärder (5 kap.),

– skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. (6 kap.),

– Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn (7 kap.),

– prövotid och återkallelse av legitimation m.m. (8 kap.),

– Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (9 kap.), och

– straffbestämmelser och överklagande m.m. (10 kap.).

Allmänna bestämmelser om mål och krav på hälso- och
sjukvården och tandvården finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), patientlagen (2014:821) och tandvårdslagen (1985:125). Lag (2014:828).

Definitioner

2 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag verksamhet som
omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
tandvårdslagen (1985:125), lagen (2001:499) om
omskärelse av pojkar samt verksamhet inom detaljhandel med
läkemedel enligt lagen (2009:366) om handel med läkemedel.

3 § Med vårdgivare avses i denna lag statlig myndighet,
landsting och kommun i fråga om sådan hälso- och sjukvård som
myndigheten, landstinget eller kommunen har ansvar för samt
annan juridisk person eller enskild näringsidkare som
bedriver hälso- och sjukvård.

4 § Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag
1. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och
sjukvården,
2. personal som är verksam vid sjukhus och andra
vårdinrättningar och som
medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,
3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter
biträder en legitimerad yrkesutövare,
4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel
eller lämnar råd och upplysningar,
5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och
upplysningar,
6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som
förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till
vårdsökande, och
7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har meddelats
i anslutning till denna lag tillhandahåller tjänster inom ett
yrke inom hälso- och sjukvården under ett tillfälligt besök i
Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med
legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande
har motsvarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av
yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

5 § Med vårdskada avses i denna lag lidande, kroppslig eller
psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat
undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens
kontakt med hälso- och sjukvården.

Med allvarlig vårdskada avses vårdskada som
1. är bestående och inte ringa, eller
2. har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat
vårdbehov eller avlidit.

6 § Med patientsäkerhet avses i denna lag skydd mot vårdskada.


2 kap. Anmälan av verksamhet m.m.

Anmälan av verksamhet

1 § Den som avser att bedriva verksamhet som omfattas av
Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn enligt denna lag ska
anmäla detta till inspektionen senast en månad innan
verksamheten påbörjas. Lag (2012:957).

2 § Om verksamheten helt eller till väsentlig del förändras
eller flyttas, ska detta anmälas till Inspektionen för vård och
omsorg inom en månad efter genomförandet. Om verksamheten läggs
ned, ska det snarast anmälas till inspektionen. Lag (2012:957).

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om hur anmälningsskyldigheten enligt 1 och 2 §§ ska fullgöras.

Register

4 § Inspektionen för vård och omsorg ska föra ett automatiserat
register över verksamheter som anmälts enligt detta kapitel. Registret får användas för tillsyn och forskning samt för
framställning av statistik.

Inspektionen för vård och omsorg ska också föra ett
automatiserat register över sjukvårdsinrättningar och enheter
som avses i 7 kap. 7 §. Registret får användas för tillsyn,
forskning, framställning av statistik och för placering av
patienter.

Inspektionen för vård och omsorg är personuppgiftsansvarig för
behandlingen av personuppgifter i registren.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som får ha
direktåtkomst till uppgifterna i Inspektionen för vård och
omsorgs register. Lag (2012:957).

5 § Regeringen meddelar föreskrifter om
1. begränsningar av de uppgifter som registren enligt 4 § får
innehålla, och
2. gallring av uppgifter i registren enligt 4 §.


3 kap. Vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt
patientsäkerhetsarbete

Allmänna bestämmelser

1 § Vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera verksamheten
på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) respektive tandvårdslagen (1985:125) upprätthålls.

2 § Vårdgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att
förebygga att patienter drabbas av vårdskador. För åtgärder
som inte kan vidtas omedelbart ska en tidsplan upprättas.

3 § Vårdgivaren ska utreda händelser i verksamheten som har
medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada. Syftet med
utredningen ska vara att
1. så långt som möjligt klarlägga händelseförloppet och vilka
faktorer som har påverkat det, samt
2. ge underlag för beslut om åtgärder som ska ha till ändamål
att hindra att liknande händelser inträffar på nytt, eller att
begränsa effekterna av sådana händelser om de inte helt går
att förhindra.

Motsvarande utredningsskyldighet har den som bedriver
verksamhet som avses i 7 kap. 7 § för händelser i verksamheten
som har medfört eller hade kunnat
medföra en sådan allvarlig skada som avses i 6 §.

4 § Vårdgivaren ska ge patienterna och deras närstående
möjlighet att delta i patientsäkerhetsarbetet.

Anmälningsskyldighet till Inspektionen för vård och omsorg

5 § Vårdgivaren ska till Inspektionen för vård och omsorg
anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en
allvarlig vårdskada. Motsvarande anmälningsskyldighet har den
som bedriver verksamhet som avses i 7 kap. 2 §. Anmälan ska
göras snarast efter det att händelsen har inträffat.

Vårdgivaren ska samtidigt med anmälan eller snarast därefter
till Inspektionen för vård och omsorg ge in den utredning av
händelsen som föreskrivs i 3 § första stycket. Lag (2012:957).

6 § Om någon har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas
av annan allvarlig skada än vårdskada till följd av
säkerhetsbrister i verksamheten vid en sjukvårdsinrättning
eller enhet som avses i 7 kap. 7 §, ska vårdgivaren eller
enheten snarast efter det att händelsen har inträffat anmäla
detta till Inspektionen för vård och omsorg.

Vårdgivaren eller enheten ska samtidigt med anmälan eller
snarast därefter till Inspektionen för vård och omsorg ge in
den utredning av händelsen som föreskrivs i 3 § andra stycket. Lag (2012:957).

7 § En vårdgivare ska snarast anmäla till Inspektionen för vård
och omsorg om det finns skälig anledning att befara att en
person, som har legitimation för ett yrke inom hälso- och
sjukvården och som är verksam eller har varit verksam hos
vårdgivaren, kan utgöra en fara för patientsäkerheten. Lag (2012:957).

Skyldighet att informera patienter om inträffade vårdskador

8 § Vårdgivaren ska snarast informera en patient som har
drabbats av en vårdskada om
1. att det inträffat en händelse som har medfört en vårdskada,
2. vilka åtgärder som vårdgivaren avser att vidta för att en
liknande händelse inte ska inträffa igen,
3. möjligheten att anmäla klagomål till Inspektionen för vård
och omsorg enligt 7 kap. 10 §,
4. möjligheten att begära ersättning enligt patientskadelagen (1996:799) eller från läkemedelsförsäkringen, samt
5. patientnämndernas verksamhet.

Informationen ska lämnas till en närstående till patienten, om
patienten begär det eller inte själv kan ta del av
informationen.

Uppgift om den information som har lämnats ska antecknas i
patientjournalen. Lag (2012:957).

Dokumentationsskyldighet

9 § Vårdgivaren ska dokumentera hur det organisatoriska
ansvaret för patientsäkerhetsarbetet är fördelat inom
verksamheten.

10 § Vårdgivaren ska senast den 1 mars varje år upprätta en
patientsäkerhetsberättelse av vilken det ska framgå
1. hur patientsäkerhetsarbetet har bedrivits under föregående
kalenderår,
2. vilka åtgärder som har vidtagits för att öka
patientsäkerheten, och
3. vilka resultat som har uppnåtts.

Patientsäkerhetsberättelsen ska hållas tillgänglig för den som
önskar ta del av
den.

Bemyndigande m.m.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vilka moment som ska ingå i
vårdgivarens systematiska patientsäkerhetsarbete.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om
1. hur anmälningsskyldigheten enligt 5-7 §§ ska fullgöras, och
2. vilka uppgifter som ska ingå i en
patientsäkerhetsberättelse enligt 10 §.


4 kap. Behörighetsfrågor

Legitimation

1 § Den som i enlighet med vad som anges i nedanstående
tabell har avlagt högskoleexamen eller har gått igenom
utbildning och som, i förekommande fall, fullgjort praktisk
tjänstgöring ska efter ansökan få legitimation för yrket.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att
legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 8 kap. om sökanden hade varit legitimerad.

En legitimerad psykoterapeut ska i samband med sin
yrkesutövning ange sin grundutbildning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
de fall som anges i tabellen meddela föreskrifter om vilken
utbildning och praktisk tjänstgöring som krävs för att få
legitimation.

Yrke/Yrkestitel         Utbildning              Praktisk
                                                tjänstgöring
1. apotekare            apotekarexamen
2. arbetsterapeut       arbetsterapeutexamen
3. audionom             audionomexamen
4. barnmorska           barnmorskeexamen
5. biomedicinsk
analytiker              biomedicinsk
                        analytikerexamen
6. dietist              dietistexamen
7. fysioterapeut        fysioterapeutexamen
8. kiropraktor          enligt föreskrifter     enligt föreskrifter
9. logoped              logopedexamen
10. läkare              läkarexamen             enligt föreskrifter
11. naprapat            enligt föreskrifter     enligt föreskrifter
12. optiker             optikerexamen
13. ortopedingenjör     ortopedingenjörsexamen
14. psykolog            psykologexamen          enligt föreskrifter
15. psykoterapeut       psykoterapeutexamen
16. receptarie          receptarieexamen
17. röntgen sjuksköterska röntgensjuksköterskeexamen

18. sjukhusfysiker      sjukhusfysikerexamen
19. sjuksköterska       sjuksköterskeexamen
20. tandhygienist       tandhygienistexamen
21. tandläkare          tandläkarexamen
Regeringen får meddela föreskrifter om att även andra
utbildningar än dem som anges i tabellen ska ge rätt till
legitimation. Lag (2013:1149).

2 § Den som på annat sätt än genom sådan utbildning eller
praktisk tjänstgöring som avses i 1 § har förvärvat
motsvarande kompetens, får efter ansökan ges
legitimation för yrket.

3 § Beteckningen legitimerad får användas endast av den som
fått legitimation enligt 1 eller 2 §.

Ensamrätt till yrke

4 § Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare,
receptarie och tandläkare är endast den som har legitimation
för yrket eller som särskilt förordnats att utöva det.

Skyddad yrkestitel

5 § En i 1 § angiven yrkestitel får användas endast av den som
har legitimation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk
tjänstgöring.

6 § I yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område får den
som enligt 5 § saknar behörighet att använda en skyddad
yrkestitel inte använda en titel som
kan förväxlas med en sådan titel.

7 § Har upphävts genom lag (2012:310).

Specialistkompetens

8 § En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom
viss vidareutbildning ska efter ansökan få bevis om
specialistkompetens.

En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har
specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om
han eller hon har sådan kompetens.

9 § En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en
specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har
avlagt en sådan examen.

Behörig myndighet

10 § Socialstyrelsen prövar ansökningar om legitimation,
särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om
specialistkompetens. Lag (2012:310).

Övriga bemyndiganden

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om legitimation och annan behörighet
för hälso- och sjukvårdspersonal.

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för
prövning av ansökan om legitimation och annan behörighet.


5 kap. Begränsningar i rätten för andra än hälso- och
sjukvårdspersonal att vidta vissa hälso- och sjukvårdande
åtgärder

1 § Andra än hälso- och sjukvårdspersonal får inte
yrkesmässigt undersöka någon annans hälsotillstånd eller
behandla någon annan för sjukdom eller därmed
jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva någon av
följande åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande
syfte:
1. behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt
smittskyddslagen (2004:168) är anmälningspliktiga sjukdomar,
2. behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes,
epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap
eller förlossning,
3. undersöka eller behandla någon annan under allmän bedövning
eller under lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel
eller under hypnos,
4. behandla någon annan med radiologiska metoder,
5. utan personlig undersökning av den som sökt honom eller
henne, lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling,
6. undersöka eller behandla barn under åtta år, eller
7. prova ut kontaktlinser.


6 kap. Skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl.

Allmänna skyldigheter

1 § Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En
patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull
hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så
långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med
patienten. Patienten ska visas omtanke och
respekt.

2 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv
ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.

Första stycket innebär ingen inskränkning i vårdgivarens
ansvar enligt denna lag eller annan författning.

3 § Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får
delegera en arbetsuppgift till någon annan endast när det är
förenligt med kravet på en god och säker vård.

Den som delegerar en arbetsuppgift till någon annan, ansvarar
för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften.

4 § Hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att bidra till
att hög patientsäkerhet upprätthålls. Personalen ska i detta
syfte till vårdgivaren rapportera risker för vårdskador samt
händelser som har medfört eller hade
kunnat medföra en vårdskada.

Hälso- och sjukvårdspersonalen har motsvarande
rapporteringsskyldighet även när
det gäller andra skador än vårdskador till följd av
säkerhetsbrister i verksamheten vid en sådan
sjukvårdsinrättning eller enhet som avses i 7 kap. 7 §.

5 § Hälso- och sjukvårdspersonalen ska i frågor som rör barn
som far illa eller riskerar att fara illa samverka med
samhällsorgan, organisationer och andra som
berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de
begränsningar som följer av 12-14 §§ och av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska särskilt beakta ett barns
behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller
någon annan vuxen som barnet
varaktigt bor tillsammans med
1. har en psykisk störning eller en psykisk
funktionsnedsättning,
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande
medel.

Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen
som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att
ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

6 § Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en
patient ska se till att patienten och dennes närstående ges
information enligt 3 kap. patientlagen (2014:821). Lag (2014:828).

7 § Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en
patient ska medverka till att patienten ges möjlighet att
välja behandlingsalternativ respektive hjälpmedel för
personer med funktionsnedsättning enligt vad som anges i 7 kap. 1 och 2 §§ patientlagen (2014:821).

Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient
ska medverka till att patienten får en ny medicinsk bedömning
enligt vad som anges i 8 kap. 1 § patientlagen.

Denna paragraf omfattar inte tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125). Lag (2014:828).

8 § Om en patient har avlidit ska den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen fullgöra sina uppgifter med respekt för
den avlidne. Närstående ska visas hänsyn och omtanke.

9 § En läkare eller tandläkare som är verksam inom den
offentligt bedrivna hälso- och sjukvården är skyldig att, i
den omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte
hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl mot
det, utföra undersökningar och ge utlåtanden över dessa på
begäran av länsstyrelse, domstol, åklagarmyndighet,
Polismyndigheten eller överförmyndare.

En läkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården är på begäran av polisman skyldig att, i den
omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar
det eller det annars inte finns särskilda skäl mot det,
utföra en undersökning som innebär kroppsbesiktning av någon
som är misstänkt för ett brott som kan ge frihetsstraff.

Begränsningen i skyldigheten att utföra undersökningar och ge
utlåtanden gäller inte för läkare som är verksam
huvudsakligen inom öppen vård och, när det gäller
undersökning och utlåtande om alkoholpåverkan, inte heller
för någon annan läkare.

I lagen (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott finns
det särskilda bestämmelser om utlåtanden i vissa fall. Lag (2014:888).

10 § Den som i sin yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården
utfärdar ett intyg
om någons hälsotillstånd eller vård, ska utforma det med
noggrannhet och omsorg.

Anmälningsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal som
expedierar läkemedel

11 § Om en legitimerad yrkesutövares förskrivning av narkotiska
läkemedel, andra särskilda läkemedel, alkoholhaltiga läkemedel
eller teknisk sprit skäligen kan befaras stå i strid med
vetenskap och beprövad erfarenhet, ska den hälso- och
sjukvårdspersonal som expedierar läkemedel anmäla detta till
Inspektionen för vård och omsorg.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vad som avses med särskilda läkemedel. Lag (2012:957).

Tystnadsplikt m.m.

12 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och
sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården
får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin
verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses
inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av
lag eller förordning.

Tystnadsplikt som gäller för en uppgift om en patients
hälsotillstånd gäller även i förhållande till patienten själv,
om det med hänsyn till ändamålet med hälso- och sjukvården är
av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till
patienten.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).

13 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och
sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården
får inte obehörigen röja en uppgift från en
enskild om någon annan persons hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det kan antas att det finns en
risk för att den som har lämnat uppgiften eller någon
närstående till uppgiftslämnaren utsätts för våld eller
annat allvarligt men om uppgiften röjs. Som obehörigt röjande
anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som
följer av lag eller förordning.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).

14 § Den som tillhör eller har tillhört hälso- och
sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården
får inte obehörigen röja eller utnyttja sådana
uppgifter om en viss varas tillverkning eller innehåll, som
han eller hon har fått kännedom om i verksamheten och som har
lämnats dit för att användas som upplysning om eller underlag
för behandling eller annan liknande åtgärd. Som
obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan
uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).

15 § Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är
hälso- och sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana
uppgifter som
1. gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om
uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, en
åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen,
Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket,
2. behövs i verksamhet för personskydd för riksdagens
ledamöter, statschefen och övriga medlemmar av kungahuset,
statsråd, statssekreterare och kabinettssekreterare, om
uppgifterna i ett enskilt fall begärs av Säkerhetspolisen,
3. behövs för en rättsmedicinsk undersökning,
4. Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och
medicinska frågor behöver för sin verksamhet,
5. behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en
studerande från högskoleutbildning eller polisprogrammet,
eller
6. behövs för prövning av någons lämplighet att ha körkort,
traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt
taxitrafiklagen (2012:211). Lag (2014:768).

16 § Den som, utan att höra till hälso- och
sjukvårdspersonalen, till följd av anställning eller uppdrag
eller på annan liknande grund deltar eller har deltagit i
enskilt bedriven hälso- och sjukvård får inte obehörigen röja
vad han eller hon därvid fått veta om en enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon
fullgör uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

För det allmännas verksamhet gäller offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).

Bemyndigande

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldigheter för hälso- och
sjukvårdspersonalen som behövs till
skydd för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa.


7 kap. Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn

Allmänna bestämmelser

1 § Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn
av Inspektionen för vård och omsorg.

För tillsyn över hälso- och sjukvård inom Försvarsmakten finns
det särskilda bestämmelser. Lag (2012:957).

2 § Den som, utan att bedriva hälso- och sjukvård, tar emot
uppdrag från hälso- och sjukvården avseende provtagning, analys
eller annan utredning som utgör ett led i bedömningen av en
patients hälsotillstånd eller behandling, står i denna
verksamhet också under tillsyn av Inspektionen för vård och
omsorg. Lag (2012:957).

3 § Tillsyn enligt denna lag innebär granskning av att den
verksamhet och den personal som avses i 1 och 2 §§ uppfyller
krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut
som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter.

Tillsynen ska främst inriktas på granskning av att vårdgivaren
fullgör sina
skyldigheter enligt 3 kap.

Föreläggande enligt 20 och 24 §§ och förbud enligt 26-28 §§ får användas endast
när verksamheten inte uppfyller de krav som framgår av lagar
och andra
föreskrifter.

4 § Inspektionen för vård och omsorg ska inom ramen för sin
tillsyn
1. lämna råd och ge vägledning,
2. kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps,
3. förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom
tillsynen, och
4. informera och ge råd till allmänheten. Lag (2012:957).

5 § Vid tillsyn som rör barns förhållanden får barnet höras om
det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet
får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att
vårdnadshavaren är närvarande.

6 § Inspektionen för vård och omsorg ska systematiskt
tillvarata information som patientnämnder lämnar enligt 4 § lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. Lag (2012:957).

7 § Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över
säkerheten vid sjukvårdsinrättningar där det får ges vård
enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt vid enheter för
rättspsykiatrisk undersökning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om säkerhetsanpassning och
säkerhetsklassificering av sjukvårdsinrättningar och enheter
som avses i första stycket. Lag (2012:957).

Anmälningar från vårdgivare

8 § Inspektionen för vård och omsorg ska säkerställa att
händelser som har anmälts till myndigheten enligt 3 kap. 5 § har utretts i nödvändig omfattning samt att vårdgivaren har
vidtagit de åtgärder som krävs för att uppnå hög
patientsäkerhet.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även anmälningar
enligt 3 kap. 6 §. Lag (2012:957).

9 § Inspektionen för vård och omsorg ska sprida information
till vårdgivare och berörda myndigheter om inträffade händelser
som har anmälts till myndigheten enligt 3 kap. 5 § samt i
övrigt vidta de åtgärder som anmälan motiverar för att uppnå
hög patientsäkerhet.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även anmälningar
enligt 3 kap. 6 §. Lag (2012:957).

Klagomål

10 § Inspektionen för vård och omsorg ska efter anmälan pröva
klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal. Lag (2012:957).

11 § Inspektionen för vård och omsorg ska göra den utredning
som behövs för att kunna pröva klagomålet. Myndigheten får
utreda och pröva omständigheter som inte har åberopats i
anmälan. Lag (2012:957).

12 § Inspektionen för vård och omsorg får avstå från att utreda
ett klagomål om
1. det är uppenbart att klagomålet är obefogat, eller
2. klagomålet saknar direkt betydelse för patientsäkerheten och
det saknas skäl att överväga åtalsanmälan enligt 23 eller 29 §.

Inspektionen för vård och omsorg ska inte utreda händelser som
ligger mer än två år tillbaka i tiden, om det inte finns
särskilda skäl. Lag (2012:957).

13 § Om ett klagomål avser brister i kontakten mellan en
patient och hälso- och sjukvårdspersonalen eller något annat
liknande förhållande inom verksamhet som avses i 1 § lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m., får Inspektionen
för vård och omsorg överlämna klagomålet till berörd
patientnämnd för åtgärd. Det gäller dock endast om
förutsättningarna i 12 § för att inte utreda klagomålet är
uppfyllda. Lag (2012:957).

14 § Klagomål bör anmälas skriftligen. I anmälan bör anges
1. den vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal som
klagomålet riktar sig
mot,
2. den händelse som klagomålet avser,
3. tidpunkten för händelsen, samt
4. anmälarens namn och adress.

15 § Inspektionen för vård och omsorg ska snarast överlämna
anmälan och, i förekommande fall, de handlingar som bifogats
anmälan till den vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal
som klagomålet riktas mot eller kan anses vara riktat mot.

Första stycket gäller inte om Inspektionen för vård och omsorg
avgör ärendet med stöd av 12 §. Lag (2012:957).

16 § Den som klagomålet avser, patienten och, om patienten inte
själv har kunnat anmäla saken, en närstående till honom eller
henne, har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet och
ska, innan ärendet avgörs, ges möjlighet att ta del av och
lämna synpunkter på det som har tillförts ärendet.

Om klagomålet avser hälso- och sjukvårdspersonal ska berörd
vårdgivare höras i ärendet, om det inte är uppenbart
obehövligt.

Underrättelseskyldigheten gäller inte om Inspektionen för vård
och omsorg avgör ärendet med stöd av 12 §.

Rätten att ta del av uppgifter och underrättelseskyldigheten
gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2012:957).

17 § Inspektionen för vård och omsorg ska, när den översänder
handlingar för yttrande, ange inom vilken tid yttrandet ska
komma in till myndigheten.

Den som ges tillfälle att yttra sig ska upplysas om att ärendet
kan komma att avgöras även om inget yttrande kommer in inom
föreskriven tid.

Förfarandet hos Inspektionen för vård och omsorg är skriftligt. Om det framstår som lämpligt från utredningssynpunkt, får
myndigheten inhämta uppgifter muntligt i ett ärende. Uppgifter
som inhämtas muntligen och som är av betydelse för utredningen
ska dokumenteras. Lag (2012:957).

18 § Inspektionen för vård och omsorg ska avgöra ärenden om
klagomål enligt denna lag genom beslut.

Inspektionen för vård och omsorg får i ett sådant beslut uttala
sig om huruvida en åtgärd eller underlåtenhet av vårdgivare
eller hälso- och sjukvårdspersonal strider mot lag eller annan
föreskrift eller är olämplig med hänsyn till patientsäkerheten. Ett sådant beslut får inte fattas utan att anmälaren och den
som klagomålet avser har beretts tillfälle att yttra sig över
ett förslag till beslut i ärendet.

Inspektionen för vård och omsorgs beslut ska vara skriftligt
samt innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet. Beslutet ska sändas till anmälaren, den som klagomålet avser
samt berörd vårdgivare. Lag (2012:957).

Initiativärenden

19 § Om Inspektionen för vård och omsorg på eget initiativ
inleder en utredning mot en vårdgivare eller mot hälso- och
sjukvårdspersonal ska den som berörs av utredningen ges
möjlighet att inkomma med yttrande. Inspektionen behöver dock
inte höra en patient som berörs av utredningen om det inte
finns skäl för det.

Innan ett ärende avgörs ska den vårdgivare eller hälso- och
sjukvårdspersonal som är föremål för utredning ges tillfälle
att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. I övrigt
ska 12 § andra stycket, 17 § och, i tillämpliga delar, 18 § gälla. Lag (2012:957).

Gemensamma bestämmelser om Inspektionen för vård och omsorgs
befogenheter

20 § Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt
detta kapitel och hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att
på Inspektionen för vård och omsorgs begäran lämna över
handlingar, prover och annat material som rör verksamheten och
lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver
för sin tillsyn.

Inspektionen för vård och omsorg får förelägga den som bedriver
verksamheten eller hälso- och sjukvårdspersonalen att lämna vad som
begärs. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Lag (2012:957).

21 § Inspektionen för vård och omsorg, eller den som
inspektionen förordnar, har rätt att inspektera verksamhet som
står under tillsyn enligt detta kapitel och hälso- och
sjukvårdspersonalens yrkesutövning. Den som utför inspektionen
har rätt att få tillträde till lokaler eller andra utrymmen som
används för verksamheten, dock inte bostäder. Den som utför
inspektionen har rätt att tillfälligt omhänderta handlingar,
prover och annat material som rör verksamheten. Den vars
verksamhet eller yrkesutövning inspekteras är skyldig att lämna
den hjälp som behövs vid inspektionen. Lag (2012:957).

22 § Vid sådan inspektion som avses i 21 § har den som utför
inspektionen rätt att av Polismyndigheten få den hjälp som
behövs för att inspektionen ska kunna genomföras.

Sådan hjälp får endast begäras om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl. Lag (2014:768).

Åtgärder mot vårdgivare m.fl.

23 § Om Inspektionen för vård och omsorg får kännedom om att
någon har brutit mot en bestämmelse som gäller verksamhet som
står under inspektionens tillsyn, ska myndigheten vidta
åtgärder så att bestämmelsen följs och, om det behövs, göra
anmälan till åtal. Detsamma gäller om någon som inte tillhör
hälso- och sjukvårdspersonalen har brutit mot någon av
bestämmelserna i 5 kap. 1 § 1-7. Lag (2012:957).

24 § Om Inspektionen för vård och omsorg finner att en
vårdgivare, eller enhet som avses i 7 §, inte fullgör sina
skyldigheter enligt 3 kap. och om det finns skäl att befara att
underlåtenheten medför fara för patientsäkerheten eller
säkerheten för andra, ska inspektionen förelägga vårdgivaren
eller enheten att fullgöra sina skyldigheter om det inte är
uppenbart obehövligt. Ett beslut om föreläggande får förenas
med vite. Detta gäller även verksamhet som avses i 2 § om
verksamheten medför fara för patientsäkerheten. Lag (2012:957).

25 § Ett föreläggande enligt 24 § ska innehålla uppgifter om
1. de åtgärder som Inspektionen för vård och omsorg anser
nödvändiga för att de påtalade missförhållandena ska kunna
avhjälpas, och
2. när åtgärderna senast ska vara utförda. Lag (2012:957).

26 § Om ett föreläggande enligt 24 § inte följs och om
missförhållandena utgör en fara för patientsäkerheten eller
annars är av allvarligt slag, får Inspektionen för vård och
omsorg besluta att helt eller delvis förbjuda verksamheten. Lag (2012:957).

27 § Om det är påtaglig fara för patienters liv, hälsa eller
personliga säkerhet i övrigt, får Inspektionen för vård och
omsorg utan föregående föreläggande besluta att helt eller
delvis förbjuda verksamheten. Lag (2012:957).

28 § Om det finns sannolika skäl för att verksamheten helt
eller delvis kommer att förbjudas enligt 26 eller 27 § och ett
sådant beslut inte kan avvaktas, får Inspektionen för vård och
omsorg besluta att tills vidare helt eller delvis förbjuda
verksamheten.

Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Om det finns
synnerliga skäl får beslutets giltighetstid förlängas en gång
med ytterligare sex månader. Lag (2012:957).

Åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal

29 § Om Inspektionen för vård och omsorg får kännedom om att
hälso- och sjukvårdspersonal inte fullgör sina skyldigheter
enligt denna lag eller någon annan föreskrift som gäller för
hälso- och sjukvårdsverksamhet, ska inspektionen vidta åtgärder
för att skyldigheterna ska fullgöras.

Om hälso- och sjukvårdspersonal är skäligen misstänkt för att i
yrkesutövningen ha begått ett brott för vilket fängelse är
föreskrivet, ska Inspektionen för vård och omsorg, om inte
annat följer av 9 kap. 17 §, göra anmälan till åtal.

I 8 kap. 3 § andra stycket lagen (2006:351) om genetisk
integritet m.m. finns särskilda bestämmelser om att allmänt
åtal för vissa brott får väckas endast efter medgivande från
Socialstyrelsen. Lag (2012:957).

Åtgärder mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal

30 § Om Inspektionen för vård och omsorg anser att det finns
skäl för beslut om prövotid, återkallelse av legitimation,
återkallelse av annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 8 kap., ska inspektionen anmäla detta till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd. Lag (2012:957).


8 kap. Prövotid och återkallelse av legitimation m.m.

Prövotid

1 § En prövotid på tre år ska beslutas för den som har
legitimation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, om den
legitimerade
1. har varit oskicklig vid utövningen av sitt yrke och
oskickligheten kan befaras få betydelse för patientsäkerheten,
2. i eller i samband med yrkesutövningen har gjort sig skyldig
till brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom
eller henne,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon
föreskrift som är av väsentlig betydelse för
patientsäkerheten, eller
4. på grund av andra omständigheter kan befaras vara olämplig
att utöva yrket.

Prövotid ska även beslutas om det kan befaras att en
legitimerad yrkesutövare på grund av sjukdom eller någon
liknande omständighet inte kommer att kunna utöva
sitt yrke tillfredsställande.

Om det finns särskilda skäl får beslut om prövotid underlåtas.

2 § I beslut om prövotid ska det fastställas en plan som den
legitimerade ska följa, om en sådan prövotidsplan bedöms kunna
ha betydelse för att komma till rätta med de missförhållanden
som lagts till grund för beslutet om prövotid. Förslag till
prövotidsplan upprättas av Inspektionen för vård och omsorg, om
möjligt i samråd med den legitimerade.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka åtgärder eller villkor som får
ingå i en sådan plan. Lag (2012:957).

Återkallelse av legitimation

3 § Legitimation att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården
ska återkallas om den legitimerade
1. har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke,
2. i eller utanför yrkesutövningen har gjort sig skyldig till
ett allvarligt brott som är ägnat att påverka förtroendet för
honom eller henne, eller
3. på annat sätt har visat sig uppenbart olämplig att utöva
yrket.

Om det finns särskilda skäl i fall som avses i första stycket 2 får återkallelse underlåtas.

4 § Legitimationen ska även återkallas om den legitimerade
1. på grund av sjukdom eller någon liknande omständighet inte
kan utöva yrket
tillfredsställande,
2. har meddelats prövotid enligt 1 § första stycket och under
prövotiden på nytt
visat sig olämplig att utöva sitt yrke,
3. har meddelats prövotid med en prövotidsplan och underlåtit
att följa planen, eller
4. begär att legitimationen ska återkallas och det inte finns
hinder mot återkallelse från allmän synpunkt.

Om det finns särskilda skäl i fall som avses i första stycket 2 eller 3 får återkallelse underlåtas. Om återkallelse
underlåts får prövotid beslutas
ytterligare en gång.

5 § Legitimationen ska återkallas om en person, som fått sin
legitimation i Sverige på grund av auktorisation i en annan
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i
Schweiz, har förlorat sin auktorisation.

6 § Om det finns sannolika skäl för återkallelse i ett ärende
enligt 3 § första stycket eller 4 § första stycket 2 eller 3,
ska legitimationen återkallas fram
till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt. Detta
gäller dock endast om det behövs för att trygga
patientsäkerheten eller det annars är nödvändigt
från allmän synpunkt.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får beslutets giltighetstid
förlängas en gång med ytterligare högst sex månader.

7 § Om det finns grundad anledning att anta att legitimationen
ska återkallas enligt 4 § första stycket 1, får den
legitimerade yrkesutövaren föreläggas att låta sig undersökas
av den läkare som Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
anvisar.

Om ett föreläggande om läkarundersökning har beslutats ska
legitimationen återkallas fram till dess frågan om
återkallelse har prövats slutligt. Detta
gäller dock endast om det behövs för att trygga
patientsäkerheten eller det annars är nödvändigt från allmän
synpunkt.

Har den legitimerade yrkesutövaren inte följt ett föreläggande
om läkarundersökning inom ett år från det att han eller hon
fick del av föreläggandet, får legitimationen återkallas.

Återkallelse av annan behörighet

8 § Annan behörighet att utöva ett yrke inom hälso- och
sjukvården än
legitimation som meddelats enligt 4 kap., ska återkallas om
den som fått
behörigheten
1. har varit oskicklig vid utövningen av sitt yrke,
2. i eller utanför yrkesutövningen har gjort sig skyldig till
ett allvarligt
brott som är ägnat att påverka förtroendet för honom eller
henne, eller
3. på annat sätt har visat sig olämplig att utöva yrket.

Återkallelse ska även ske om den som fått behörigheten inte
kan utöva yrket
tillfredsställande på grund av sjukdom eller någon liknande
omständighet.

9 § Om det finns grundad anledning att anta att behörigheten
ska återkallas enligt 8 §, ska behörigheten återkallas fram
till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt. Detta
gäller dock endast om det behövs för att trygga
patientsäkerheten eller det annars är nödvändigt från allmän
synpunkt.

Begränsning av förskrivningsrätt

10 § Om en läkare eller tandläkare har missbrukat sin
behörighet att förskriva narkotiska läkemedel, andra
särskilda läkemedel, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk
sprit, ska denna behörighet dras in eller begränsas. Behörigheten ska också dras in eller begränsas om läkaren
eller tandläkaren själv begär det. Lag (2014:828).

11 § Om det finns sannolika skäl för misstanke om sådant
missbruk av förskrivningsrätt som avses i 10 § ska
behörigheten dras in eller begränsas fram
till dess frågan om indragningen eller begränsningen av
behörigheten har prövats slutligt. Detta gäller dock endast om
det behövs för att trygga patientsäkerheten eller det annars
är nödvändigt från allmän synpunkt.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får beslutets giltighet förlängas
en gång med ytterligare högst sex månader.

Ny legitimation m.m.

12 § Har en legitimation återkallats eller en behörighet
att förskriva narkotiska läkemedel, andra särskilda
läkemedel, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit
dragits in eller begränsats, ska en ny legitimation
respektive behörighet meddelas efter ansökan, om kraven i 4 kap. är uppfyllda. Lag (2011:1190).

Behörig myndighet

13 § Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd prövar frågor enligt
detta kapitel.


9 kap. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Sammansättning och beslutförhet m.m.

1 § På anmälan av Inspektionen för vård och omsorg prövar
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd frågor som avses i 8 kap. 1-11 §§.

På ansökan av den yrkesutövare saken gäller prövar
ansvarsnämnden frågor som avses i 8 kap. 1 §, 4 § första
stycket 4 samt 10 och 12 §§.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för
Justitiekanslern att göra anmälan i ärenden som avses i första
stycket finns i 6 § tredje stycket lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § första stycket
lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Lag (2012:957).

2 § Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra
ledamöter. De utses av regeringen för tre år. Ordföranden ska
ha varit ordinarie domare. Övriga
ledamöter ska ha särskild insikt i hälso- och sjukvård.

För ordföranden ska för samma tid utses en eller flera
ställföreträdare. En sådan ställföreträdare ska vara eller ha
varit ordinarie domare. För varje annan
ledamot ska det finnas ett tillräckligt antal ersättare som
ska utses för samma tid som ledamoten.

3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst sex
andra ledamöter. Till sammanträde med nämnden ska samtliga
ledamöter kallas. Om en ledamot
anmäler förhinder, ska en ersättare kallas.

4 § Ordföranden får ensam fatta beslut
1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte
beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av
legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,
2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller
behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse,
eller
3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje
stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om
läkarundersökning.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid
nästa sammanträde med nämnden.

5 § I fråga om jäv mot den som handlägger ärenden i
ansvarsnämnden ska bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om
jäv mot domare tillämpas.

6 § I fråga om omröstning i ansvarsnämnden ska bestämmelserna
i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast
lagfarna ledamöter tillämpas. Ordföranden säger sin mening
först.

Handläggningen i ansvarsnämnden

7 § En anmälan till ansvarsnämnden ska göras skriftligen och
innehålla uppgifter
om
1. vem anmälan avser och uppgifter om dennes yrke, adress och
arbetsplats,
2. vad som yrkas i ärendet, och
3. de omständigheter som åberopas till stöd för anmälan.

Anmälaren ska även ge in den utredning som företagits i
ärendet.

Om en part företräds av ombud ska fullmakt ges in.

8 § En ansökan till ansvarsnämnden ska göras skriftligen och
vara egenhändigt
undertecknad samt innehålla uppgifter om
1. sökandens namn, personnummer och postadress,
2. vad som yrkas i ärendet, och
3. de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan.

Om en part företräds av ombud ska fullmakt ges in.

9 § Är en anmälan eller ansökan så ofullständig att den inte
kan läggas till grund för en prövning i sak, ska
ansvarsnämnden förelägga anmälaren eller
sökanden att inom en viss tid komma in med kompletterande
uppgifter. I föreläggandet ska det framgå att ärendet annars
inte tas upp till prövning.

10 § Förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock
förekomma, när det kan antas vara till fördel för utredningen.

11 § Anmälan och, i förekommande fall, bifogade handlingar ska
snarast överlämnas till den som anmälan avser. Mottagaren ska
föreläggas att svara inom en viss tid.

Överlämnande och föreläggande enligt första stycket behövs
inte om det är uppenbart att anmälan inte kan bifallas eller
att underrättelsen är onödig.

12 § Den som har förelagts att svara ska göra det skriftligen,
om inte ansvarsnämnden bestämmer att svaret får lämnas vid en
muntlig förhandling.

Av svaret ska det framgå om den svarande godtar eller
motsätter sig vad anmälaren yrkar i ärendet. Om svaranden
motsätter sig yrkandet ska han eller hon
ange skälen för sin inställning och de omständigheter som
åberopas samt, i förekommande fall, ge in de handlingar som
åberopas i ärendet.

13 § Om en fråga kräver särskild sakkunskap, får
ansvarsnämnden inhämta yttrande
från myndigheter och andra med sådan särskild sakkunskap.

I fråga om sakkunniga gäller 40 kap. 2-7 och 12 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.

De som är skyldiga att lämna yttrande har rätt till ersättning
för sitt utlåtande endast om det är särskilt föreskrivet.

Andra sakkunniga har rätt till ersättning av allmänna medel
för sitt uppdrag. Nämnden får bevilja förskott på sådan
ersättning.

14 § Om ansvarsnämnden finner att ett vittne eller en
sakkunnig behöver höras under ed eller en part höras under
sanningsförsäkran eller att någon behöver
föreläggas att tillhandahålla en skriftlig handling eller ett
föremål som bevis, ska nämnden begära detta hos den tingsrätt
inom vars område den person vistas som ska höras eller på
annat sätt berörs av åtgärden.

Om det inte finns laga hinder mot det ska rätten hålla förhör
eller meddela föreläggande. I fråga om sådana åtgärder ska i
tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs om bevisupptagning
i rättegång utom huvudförhandling.

15 § Till en muntlig förhandling ska parterna kallas. En
enskild part får föreläggas att inställa sig personligen. I
föreläggandet ska det framgå att det inte hindrar ärendets
vidare handläggning om han eller hon uteblir.

En enskild part, som har inställt sig till en muntlig
förhandling, får av ansvarsnämnden beviljas skälig ersättning
av allmänna medel för kostnader för resa och uppehälle. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om ersättning och
förskott.

16 § Bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) ska tillämpas även på beslut enligt 8 kap. 6 § första stycket, 7 § första och andra styckena, 9 § och 11 § första stycket.

Anmälan till åtal

17 § Finner ansvarsnämnden i ett ärende att det finns
förutsättningar för anmälan till åtal enligt 7 kap. 29 § andra
stycket, ska nämnden göra en sådan anmälan, om inte
Inspektionen för vård och omsorg redan har anmält saken till
åtal. Lag (2012:957).


10 kap. Straffbestämmelser och överklagande m.m.

Straffbestämmelser

1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar, flyttar
eller väsentligt ändrar en verksamhet som omfattas av tillsyn
enligt denna lag utan att ha gjort föreskriven anmälan enligt 2 kap. 1 eller 2 § döms till böter. Lag (2013:276).

2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet fortsätter att
bedriva en verksamhet i strid med förbud enligt 7 kap. 26, 27 eller 28 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

3 § En läkare vars legitimation har återkallats eller vars
behörighet annars har upphört eller begränsats och som
obehörigen och mot ersättning utövar läkaryrket, döms till
böter eller fängelse i högst sex månader.

4 § Den som obehörigen och mot ersättning utövar tandläkaryrket
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Som obehörig utövning av tandläkaryrket anses inte den
yrkesverksamhet som utövas av den som har legitimation som
tandhygienist eller som har föreskriven kompetens som
tandhygienist eller tandsköterska.

5 § Den som bryter mot någon av bestämmelserna i 4 kap. 3, 5 eller 6 § döms till böter.

6 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. bryter mot någon av bestämmelserna i 5 kap. 1 § 1-7, eller
2. under utövning av verksamhet som sägs i 5 kap. 1 § uppsåtligen eller av oaktsamhet

a) tillfogar den undersökte eller behandlade en skada som inte
är ringa, eller

b) framkallar fara för en sådan skada.

Första stycket 2 gäller oavsett om skadan eller faran orsakats
av olämplig behandling eller genom avbrott i eller dröjsmål
med läkarvård.

Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i
utbildning och erfarenhet inte kunnat inse sjukdomens natur
eller förutse skadan eller faran befriar honom eller henne inte
från ansvar.

Om gärningen är belagd med straff enligt 3 eller 4 § ska i
stället dömas till ansvar enligt dessa bestämmelser.

7 § Till ansvar enligt någon av bestämmelserna i 3-6 §§ ska
inte dömas, om gärningen är belagd med strängare straff i
annan lag.

Vitesföreläggande m.m.

8 § Har någon gjort sig skyldig till brott som anges i 6 §, får
Inspektionen för vård och omsorg besluta om förbud för honom
eller henne att under viss tid eller för alltid utöva
verksamhet som avses i 5 kap. 1 §. Ett sådant beslut får
förenas med vite.

Den som överträtt ett sådant vitesförbud får inte dömas till
straff för gärning som omfattas av vitesförbudet. Lag (2012:957).

Överklagande av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds beslut

9 § Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds beslut enligt denna
lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

10 § Beslut av ansvarsnämnden som inte innebär att ett ärende
avgörs, får överklagas endast i samband med överklagande av det
slutliga beslutet i ärendet.

Ett beslut som inte är slutligt får dock överklagas särskilt
när nämnden
1. ogillat en invändning om jäv mot en ledamot av nämnden
eller en invändning om att det finns hinder mot prövningen,
2. avvisat ett ombud eller ett biträde,
3. förordnat om saken i avvaktan på att ärendet avgörs,
4. förelagt någon att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket, eller
5. förordnat om ersättning för att någon medverkat i ärendet.

11 § Ansvarsnämndens slutliga beslut får endast överklagas av
1. Inspektionen för vård och omsorg för att tillvarata allmänna
intressen, och
2. den yrkesutövare som beslutet riktar sig mot.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för
Justitiekanslern att överklaga beslut om prövotid eller i
behörighetsfråga finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion
för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om
justitiekanslerns tillsyn. Lag (2012:957).

12 § Beslut i frågor som avses i 8 kap. gäller omedelbart, om
inte annat anges i beslutet.

Överklagande av Inspektionen för vård och omsorgs och Socialstyrelsens
beslut m.m.

13 § Inspektionen för vård och omsorgs beslut får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller
1. föreläggande enligt 7 kap. 20 § andra stycket att lämna
upplysningar, handlingar eller annat material,
2. föreläggande enligt 7 kap. 24 § att vidta rättelse,
3. förbud enligt 7 kap. 26, 27 eller 28 § att driva verksamhet,
eller
4. förbud att utöva verksamhet enligt 8 § första stycket.

Andra beslut av Inspektionen för vård och omsorg enligt denna
lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2012:957).

13 a § Socialstyrelsens beslut om legitimation eller annan
behörighet enligt 4 kap. får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.

Andra beslut av Socialstyrelsen enligt denna lag får inte
överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2012:957).

14 § Beslut som Inspektionen för vård och omsorg och
Socialstyrelsen meddelar enligt denna lag gäller omedelbart, om
inte annat anges i beslutet. Lag (2012:957).

Handläggning i allmän förvaltningsdomstol m.m.

15 § Inspektionen för vård och omsorg är motpart till den
yrkesutövare som överklagat ansvarsnämndens eller en domstols
slutliga beslut enligt 8 kap. 1–12 §§. Detta gäller dock
endast om inte något annat följer av 7 § andra stycket lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn eller 7 § andra
stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän. Lag (2014:62).

16 § Har verkställigheten av ett beslut om prövotid upphävts
eller inhiberats till följd av beslut av domstol efter
överklagande, men beslutas därefter ändå prövotid, ska endast
den tid under vilken prövotid pågått räknas in i prövotiden.

17 § Beslut som allmän förvaltningsdomstol meddelar enligt
denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.


Övergångsbestämmelser

2010:659
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011, då lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
ska upphöra att gälla.
2. Den som fått tandläkarexamen enligt de bestämmelser som
gällde före den 1 juli 1994 ska fullgöra praktisk tjänstgöring
enligt bestämmelser som gällde vid denna tidpunkt för att få
legitimation som tandläkare.
3. För ärenden om prövotid, återkallelse av legitimation och
annan behörighet eller begränsning av förskrivningsrätt som
anhängiggjorts hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd före den 1 januari 2011 gäller fortfarande bestämmelserna i den upphävda
lagen.
4. Om prövotid har beslutats med stöd av den upphävda lagen
gäller fortfarande 5 kap. 7 § första stycket 4 den lagen.
5. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ska till Socialstyrelsen
överlämna handlingarna i ärenden om disciplinpåföljd som har
inletts hos nämnden före den 1 januari 2011 och som ännu inte
har avgjorts. Vid Socialstyrelsens handläggning av dessa ärenden
gäller 7 kap. 10-18 §§ den nya lagen.
6. Den upphävda lagen ska fortfarande tillämpas vid prövning
av fråga om disciplinpåföljd i domstol efter överklagande
eller hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd efter
återförvisning från domstol.

2011:1190

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 men tillämpas
för tid från och med den 1 januari 2011.

2012:957
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2013.
2. Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska
Inspektionen för vård och omsorg vara den enskildes motpart, om
inspektionen efter ikraftträdandet är behörig att handlägga den typ av
fråga som är föremål för prövning.
3. För gärningar som avses i 10 kap. 1 och 2 §§ och som har
begåtts före ikraftträdandet gäller 2 kap. 1 och 2 §§ och 7 kap. 26–28 §§ i sin äldre lydelse. Lag (2013:276).

2013:1149
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
2. Ansökningar om legitimation som sjukgymnast som har kommit
in till Socialstyrelsen före den 1 januari 2014 men ännu inte
har avgjorts ska gälla som ansökningar om legitimation som
fysioterapeut.
3. Vid ansökan om legitimation som fysioterapeut ska
sjukgymnastexamen anses likvärdig med fysioterapeutexamen.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för legitimerade
sjukgymnaster och för yrkestiteln sjukgymnast.

2014:62
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2014.
2. Den tillämpas även för beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.