SFS nr: 1991:1047
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1991-06-13
Omtryck:
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:1476
Övrig text:

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
Inledande bestämmelser

1 § En arbetstagare har enligt vad som följer av denna lag rätt att
vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön).

Lagen inskränker inte den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon
annan lag.

2 § Ett avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt
denna lag upphävs eller inskränks är ogiltigt i den delen.

Utan hinder av första stycket får avvikelser göras från 8 § andra stycket, 9 § och 10 a § första och andra styckena genom
kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av en sådan central arbetstagarorganisation som avses
i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Den närmare
beräkningen av sjuklönens storlek enligt 6 § får också
bestämmas på det sättet. En arbetsgivare som är bunden av ett
sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även på arbetstagare
som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen,
under förutsättning att de sysselsätts i arbete som avses med
avtalet och inte omfattas av något annat tillämpligt
kollektivavtal. Lag (2007:1004).

Förutsättningar för rätt till sjuklön

3 § Arbetstagarens rätt till sjuklön gäller från och med den första
dagen av anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden kortare
än en månad inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren
tillträtt anställningen och därefter varit anställd fjorton
kalenderdagar i följd. Dag då arbetstagaren varit frånvarande utan
giltigt skäl medräknas inte.

Vid beräkning av kvalifikationstiden enligt första stycket skall
tidigare anställningar hos samma arbetsgivare medräknas, om tiden
mellan anställningarna inte överstiger fjorton kalenderdagar. Lag (1995:1480).

4 § Sjuklön betalas ut vid sjukdom som sätter ned
arbetsförmågan. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt
arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken betalats ut
sjuklön enligt denna lag, lön enligt 34 § sjömanslagen (1973:282) eller sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken
eller motsvarande äldre lagstiftning och som fortfarande
kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

Vid bedömande av om och i vilken utsträckning arbetsförmågan är
nedsatt ska det särskilt beaktas om arbetstagaren på grund av
sjukdomen är helt eller delvis förhindrad att utföra sitt
vanliga eller därmed jämförligt arbete. Vid denna bedömning ska
det bortses från sådan nedsättning av arbetsförmågan som ligger
till grund för ersättning till arbetstagaren i form av
sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt
socialförsäkringsbalken, eller livränta vid arbetsskada eller
annan skada som avses i 41–44 kap. samma balk. Lag (2012:349).

4 a § En arbetsgivare är inte skyldig att betala ut sjuklön vid
sjukdom
1. för sådan tid som arbetstagaren omfattas av bestämmelserna i 37 kap. 3 § socialförsäkringsbalken, eller
2. om arbetstagaren inte helt har återgått i arbete och utfört
arbete under minst en dag hos arbetsgivaren efter det att
sjuklön för en hel sjuklöneperiod har betalats ut av
arbetsgivaren. Lag (2012:349).

5 § En arbetsgivare är inte skyldig att utge sjuklön om
arbetstagaren
1. ådragit sig sjukdomen vid uppsåtligt brott som han har dömts för
genom dom som har vunnit laga kraft, eller
2. medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift angående något förhållande som är av betydelse för rätten till
sjuklön.

Sjuklönens storlek

6 § För dagar i en sjuklöneperiod enligt 7 § som arbetstagaren
gått miste om lön och andra anställningsförmåner till följd av
nedsättningen i arbetsförmågan gäller
1. att sjuklön inte utges för den första dagen för vilken
sjuklön kan utges enligt 8 § första stycket, och
2. att sjuklönen för de därpå följande dagarna utgör 80 procent
av anställningsförmånerna.

Om arbetstagaren under de senaste tolv månaderna till följd av
bestämmelserna i första stycket 1 gått miste om sjuklön från
arbetsgivaren för sammanlagt tio dagar, utgör sjuklönen för dag
som avses i denna punkt 80 procent av den lön och andra
anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd
av nedsättningen i arbetsförmågan.

Om avvikelse från vad som följer av första stycket 1 föreskrivs
i 15 §. Lag (1997:569).

Sjuklöneperioden

7 § Sjuklöneperioden omfattar den första dag arbetstagarens
arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom och de därpå
följande tretton kalenderdagarna i sjukperioden. En
sjuklöneperiod börjar inte om arbetstagaren inte avhåller sig
från arbete åt arbetsgivaren. En sjuklöneperiod börjar dock
senast dag för vilken arbetstagaren erhåller sådan
reseersättning som avses i andra stycket. En sjuklöneperiod som
börjat löpa bryts om anställningen upphör.

Som sjukperiod anses sådan tid under vilken arbetstagaren i
oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 4 §. Sjukperioden
omfattar också tid då arbetstagaren för att underlätta återgång
i arbetet i stället för sjuklön erhåller ersättning för resor
till och från arbetet. Detta gäller även dag med reseersättning
då sjuklön inte skulle ha utgivits enligt 6 § första stycket 1.

Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare
sjukperiod avslutats skall sjuklöneperioden omfatta endast så
många dagar att den tillsammans med en sjuklöneperiod hos samma
arbetsgivare under den tidigare sjukperioden utgör fjorton
kalenderdagar. Vid tillämpning av 6 § skall beaktas dagar i den
tidigare sjuklöneperioden. Lag (2004:1240).

Sjukanmälan m. m.

8 § Sjuklön skall inte avse mistade förmåner under tid innan
arbetsgivaren fått anmälan om sjukdomsfallet. Sjuklönen skall dock avse
sådana förmåner från och med den dag då sjukdomsfallet inträffade, om
arbetstagaren varit förhindrad att göra anmälan och sådan gjorts
omedelbart efter det att hindret upphört.

Arbetsgivaren är skyldig att utge sjuklön för mistade förmåner under tid
från och med den sjunde kalenderdagen efter dagen för sjukanmälan endast
om arbetstagaren styrker nedsättningen av arbetsförmågan under denna tid
genom intyg av läkare eller tandläkare. Intyget behöver inte innehålla
närmare uppgift om vilken sjukdom arbetstagaren lider av. Om sjuklön
utges för mistade förmåner under tid före anmälan skall den första
ersättningsdagen eller den tidigare dag för vilken sjuklön inte utges
enligt 6 § första stycket 1 anses som sjukanmälningsdag.

Finns det ett beslut enligt 10 § är arbetsgivaren inte skyldig att utge
sjuklön om arbetstagaren inte iakttar vad som har ålagts honom i
beslutet. Lag (1992:1701).

9 § Arbetstagaren ska lämna arbetsgivaren en skriftlig
försäkran om att han eller hon har varit sjuk och i vilken
omfattning som arbetsförmågan har varit nedsatt på grund av
sjukdomen samt om han eller hon då omfattades av
bestämmelserna i 37 kap. 3 § socialförsäkringsbalken. Försäkran behöver inte innehålla närmare uppgift om sjukdomen. Arbetsgivaren är inte skyldig att betala ut sjuklönen innan
arbetstagaren har lämnat försäkran. Lag (2011:1073).

10 § Försäkringskassan skall, under förutsättning att det finns
särskilda skäl som talar för det, självmant eller på
framställning av arbetsgivaren ålägga arbetstagaren att genom
intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättningen av
arbetsförmågan
1. från och med en tidigare dag än sjunde kalenderdagen efter
sjukanmälningsdagen i en pågående sjukperiod, eller
2. från och med den första dagen av varje kommande sjukperiod.

Ett beslut enligt första stycket 2 får inte avse längre tid än
ett år.

Ett beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som
prövar beslutet. Lag (2004:788).

10 a § En arbetsgivare får, om det finns särskilda skäl för
det, begära att arbetstagaren genom intyg av läkare eller
tandläkare styrker nedsättningen av arbetsförmågan från och med
en tidigare dag i sjukperioden enligt 10 § första stycket 1 eller från och med den första dagen av varje kommande
sjukperiod enligt 10 § första stycket 2. En begäran som gäller
kommande sjukperioder får inte avse längre tid än ett år. Intyget behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken
sjukdom arbetstagaren lider av. Arbetsgivarens begäran skall
vara skriftlig.

Har arbetstagaren utan godtagbart skäl underlåtit att lämna ett
intyg i enlighet med begäran enligt första stycket, är
arbetsgivaren inte skyldig att utge sjuklön för den del av den
aktuella sjuklöneperioden för vilken det saknas sådant intyg.

Om en fråga som avses i första stycket regleras i ett
kollektivavtal som avses i 2 § andra stycket, tillämpas inte
bestämmelserna i första och andra styckena. Lag (2007:1004).

11 § Försäkringskassan får företa sjukkontroll under
sjuklöneperioden genom att
1. göra förfrågan hos arbetstagaren, hans arbetsgivare, läkare
eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga
uppgifter, och
2. besöka arbetstagaren.

Försäkringskassan får utan hinder av sekretess lämna ut uppgift
till arbetsgivaren om vad som framkommit vid sjukkontroll
enligt första stycket, under förutsättning att uppgiften behövs
för ställningstagande till arbetstagarens rätt till sjuklön
under sjuklöneperioden. Uppgiften får avse huruvida
arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom
eller nedsättningens omfattning. Lag (2004:788).

Anmälnings- och uppgiftsskyldighet för arbetsgivare

12 § Arbetsgivaren ska till Försäkringskassan anmäla
sjukdomsfall som har gett arbetstagare hos honom rätt till
sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter
sjuklöneperiodens utgång. Anmälan ska göras inom sju
kalenderdagar från denna tidpunkt. I anmälan ska uppgift
lämnas om
1. arbetsgivarens organisationsnummer, personnummer eller
samordningsnummer,
2. arbetstagarens personnummer eller samordningsnummer, och
3. det datum när sjuklöneperioden började.

Om anmälningsskyldighet vid inträffad arbetsskada finns
föreskrifter i 42 kap. 10 § socialförsäkringsbalken. Lag (2011:1073).

Särskilt högriskskydd

13 § Försäkringskassan får, efter skriftlig ansökan, besluta
om särskilt högriskskydd för en arbetstagare som är försäkrad
för sjukpenning enligt 24–28 kap. socialförsäkringsbalken. Ett
sådant beslut får meddelas om den sökande har en sjukdom som
under en tolvmånadersperiod
1. kan antas medföra ett större antal sjukperioder, eller
2. medför risk för en eller flera längre sjukperioder.

Ett beslut som avses i första stycket första meningen får även
meddelas för en sjukperiod när den sökande som givare av
biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation
m.m. har rätt till sjuklön till följd av ingrepp för att ta
till vara det biologiska materialet eller förberedelser för
sådant ingrepp. Detsamma gäller när den sökande uppburit eller
bedömts ha haft rätt till aktivitetsersättning enligt
socialförsäkringsbalken under någon av de senaste tolv
kalendermånaderna före månaden för ansökan hos
Försäkringskassan.

För den som avses i första stycket 1 och andra stycket första
meningen ska 15 och 16 §§ tillämpas på sökanden och dennes
arbetsgivare. För den som avses i första stycket 2 och andra
stycket andra meningen ska endast 16 § tillämpas.

Ett beslut enligt första och andra styckena ska avse den
sökandes samtliga anställningar. Ett beslut enligt första
stycket ska gälla från och med den kalendermånad då ansökan
gjordes hos Försäkringskassan eller från och med den senare
kalendermånad som anges i beslutet. Detta beslut gäller till
och med den dag som anges i beslutet eller, om det finns
särskilda skäl, tills vidare. Beslutet ska upphävas om
villkoret enligt första stycket andra meningen 1 eller 2 inte
längre är uppfyllt. Om beslutet upphävs ska Försäkringskassan
på lämpligt sätt underrätta arbetsgivaren om detta. Ett beslut
enligt andra stycket andra meningen ska gälla under tolv
kalendermånader, räknat från och med månaden efter den då
beslutet meddelades. Lag (2011:1073).

14 § En arbetstagare som har gjort ansökan enligt 13 § första stycket är skyldig att genomgå undersökning av
läkare eller tandläkare och att ge in utlåtande över
undersökningen, om Försäkringskassan finner att det behövs
för ärendets bedömning. För arbetstagarens utgifter för
undersökningen och för utlåtande över undersökningen lämnas
ersättning av Försäkringskassan i enlighet med föreskrifter
som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (2010:1248).

15 § Om ett beslut enligt 13 § första stycket 1 eller andra
stycket första meningen gäller för arbetsgivaren betalas
sjuklön ut till arbetstagaren även för dag som avses i 6 § första stycket 1.

Till en sjöman på fartyg som inte uteslutande går i inre fart
betalas sjuklön ut även för dag som avses i 6 § första stycket 1.

Med inre fart avses detsamma som i 64 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2010:345).

16 § En arbetsgivare hos vilken ett beslut enligt 13 § gäller har rätt till ersättning av Försäkringskassan för de
kostnader för sjuklön som han har haft för arbetstagaren
enligt denna lag.

Utbetalning görs av Försäkringskassan efter skriftlig
ansökan av arbetsgivaren.

Ersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än tolv
månader före ansökningsmånaden. Lag (2010:1248).

Ersättning för vissa kostnader för sjuklön

17 § En arbetsgivare vars kostnader för sjuklön enligt 6 §,
inklusive därpå belöpande avgifter och skatt, under ett
kalenderår överstiger en viss del av arbetsgivarens totala
lönekostnader, inklusive därpå belöpande avgifter och skatt
får, med den begränsning som följer av 17 a §, ersättning med
högst 250 000 kronor för överskjutande del av
sjuklönekostnaden enligt följande. Ersättning för
sjuklönekostnaden lämnas till den del kostnaden överstiger

– 0,5 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens
lönekostnad uppgår till högst 3 miljoner kronor årligen,

– 0,9 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens
lönekostnad överstiger 3 men inte 6 miljoner kronor
årligen, – 1,2 procent av den totala lönekostnaden om
arbetsgivarens lönekostnad överstiger 6 men inte 12 miljoner
kronor årligen,

– 1,3 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens
lönekostnad överstiger 12 men inte 20 miljoner kronor
årligen, och

– 1,5 procent av den totala lönekostnaden om arbetsgivarens
lönekostnad överstiger 20 miljoner kronor årligen.

Med avgifter och skatt enligt första stycket avses avgifter
enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift samt skatt enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Lag (2014:1476).

17 a § Ersättning enligt 17 § ska minskas med det belopp
Försäkringskassan har betalat ut till en arbetsgivare enligt 16 §, om utbetalningen har gjorts under det kalenderår som
ersättningen enligt 17 § avser. Lag (2014:1476).

17 b § En arbetsgivare ska i samband med sådan
arbetsgivardeklaration som avses i 26 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244) lämna uppgift om sin
kostnad för sjuklön enligt 6 § inklusive avgifter och skatt
enligt 17 § andra stycket.

Försäkringskassan ska fatta beslut om ersättning för
kostnader för sjuklön enligt 17 § efter kalenderårets utgång
och beräkna ersättningens storlek med ledning av uppgifter
från Skatteverket.

En arbetsgivare som har lämnat uppgift om sin kostnad för
sjuklön enligt första stycket är skyldig att på begäran lämna
Försäkringskassan de handlingar och uppgifter som
Försäkringskassan behöver för att kunna pröva rät-ten till
ersättning. Om arbetsgivaren inte uppfyller begäran, kan
ärendet ändå avgöras. Lag (2014:1476).

17 c § När Försäkringskassan har beviljat ersättning enligt 17 § ska Försäkringskassan lämna Skatteverket de uppgifter
som behövs för kreditering på arbetsgivarens skattekonto,
oavsett om sekretess gäller. Uppgifterna får lämnas på medium
för automatiserad behandling. Ersättningen ska tillgodoföras
enligt lagen (2014:1475) om kreditering på skattekonto av
ersättning för sjuklönekostnader. Lag (2014:1476).

17 d § Försäkringskassan beslutar om förskott på ersättning
enligt 17 § efter ansökan av en arbetsgivare. Bestämmelserna
i 17 c § ska tillämpas på motsvarande sätt på förskott. Lag (2014:1476).

17 e § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om villkor för rätten
till ersättning för sjuklönekostnader enligt 17 §. Lag (2014:1476).

Tystnadsplikt

18 § Den som i en arbetsgivares personaladministrativa
verksamhet genom intyg av läkare eller tandläkare, vilket har
lämnats arbetsgivaren på grund av denna lag, eller genom
försäkran som avses i 9 § fått kännedom om en enskilds
hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt får
inte obehörigen röja vad han eller hon sålunda fått veta.

Föreskriften i första stycket medför inte någon inskränkning
i den skyldighet att lämna uppgifter som följer av lag eller
förordning.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället föreskrifterna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:448).

Ansvar

19 § En arbetsgivare som inte fullgör sin skyldighet enligt 12 § döms till böter.

Om ansvar för den som bryter mot 18 § första stycket finns föreskrifter
i brottsbalken.

Ersättning från Försäkringskassan vid tvist om sjuklön

20 § Om tvist har uppkommit om arbetstagarens rätt till
sjuklön och tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är
nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning
eller huruvida arbetstagarförhållande föreligger, kan
Försäkringskassan, efter skriftlig ansökan av en
arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt
socialförsäkringsbalken, besluta att ersättning för tid som
den omtvistade sjuklönen avser ska utges av
Försäkringskassan. Lag (2010:1248).

21 § Ersättning enligt 20 § lämnas, om det finns sannolika skäl för att
arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del därav och
fordran är obetald och förfallen till betalning. Ersättning lämnas inte
för sjuklön som har förfallit till betalning tidigare än tre månader
före ansökningsmånaden.

22 § Ersättning enligt 20 § lämnas inte om staten svarar för
arbetstagarens fordran hos arbetsgivaren enligt lönegarantilagen (1992:497). Lag (1992:500).

23 § Ersättning enligt 20 § lämnas med skäligt belopp, dock
med högst ett belopp som för dag utgör en
trehundrasextiofemtedel av 80 procent av en
sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till 7,5 prisbasbelopp
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Lag (2011:1073).

24 § I den utsträckning som ersättning enligt 20 § har
utbetalats inträder Försäkringskassan i arbetstagarens rätt
enligt denna lag mot arbetsgivaren.

Om arbetstagaren har mottagit ersättning enligt 20 § och
därefter har erhållit den omtvistade sjuklönen eller del därav,
skall ersättningen i motsvarande utsträckning återbetalas. Lag (2004:788).

Försäkringskassans handläggning

25 § Har upphävts genom lag (2004:788).

26 § I fråga om Försäkringskassans handläggning av ärenden
enligt 10, 11, 13, 14, 16, 17, 17 d och 20 §§ samt 24 § andra
stycket och 27 § andra stycket tillämpas följande
föreskrifter i socialförsäkringsbalken:

– 107 kap. 9 och 10 §§ om förbud mot utmätning och
överlåtelse,

– 107 kap. 12 § om preskription,

– 108 kap. 2, 11 och 22 §§ om återbetalningsskyldighet,

– 108 kap. 15, 16, 19 och 21 §§ om ränta,

– 110 kap. 13 § och 31 § första stycket samt 115 kap. 4 § om
skyldighet att lämna uppgifter,

– 110 kap. 14 § 1 och 2 om utredningsåtgärder,

– 110 kap. 39 och 42 §§ om undantag från sekretess,

– 110 kap. 52 § första stycket 2 och andra stycket samt 53 § om indragning eller nedsättning av ersättning,

– 112 kap. 2 och 3 §§ samt 108 kap. 10 § om interimistiska
beslut. Lag (2014:1476).

Bestämmelser om rättegången m.m.

27 § Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av
denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister.

I tvist om rätt till sjuklön skall Försäkringskassan på begäran
av arbetsgivare, arbetstagare, arbetstagarorganisation eller
domstol yttra sig huruvida arbetstagarens arbetsförmåga är
nedsatt på grund av sjukdom eller om nedsättningens omfattning. Lag (2006:361).

28 § De föreskrifter om omprövning och ändring av
Försäkringskassans beslut som finns i 113 kap. 3–9 §§ socialförsäkringsbalken ska tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om

– beslut enligt 10 eller 13 §, 14 § andra meningen, 16, 17, 17 d eller 20 § eller 24 § andra stycket, samt

– beslut att inte avge yttrande enligt 27 § andra stycket.

Vidare ska föreskrifterna i 113 kap. 10–17, 19, 20 och 21 §§ socialförsäkringsbalken om överklagande av Försäkringskassans
eller domstols beslut tillämpas på motsvarande sätt i fråga
om beslut enligt 10 § första stycket 2, 13 §, 14 § andra
meningen, 16, 17, 17 d eller 20 § eller 24 § andra stycket.

I övrigt får Försäkringskassans beslut enligt denna lag inte
överklagas. Lag (2014:1476).


Övergångsbestämmelser

1991:1047

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas i fråga om
sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet.

1992:1701

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla i fråga om sjuklön som avser tid före den dagen.

1995:1480

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före
ikraftträdandet.

1996:1062

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas i fråga om
sjuklöneperiod som påbörjas efter ikraftträdandet.

1997:102

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1997. De upphävda
bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas på ersättning
som avser tid före ikraftträdandet.

1997:569

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser
tillämpas fortfarande på ersättning som avser tid före
ikraftträdandet.

2000:382

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. De nya bestämmelserna
tillämpas på sjukperiod som börjar efter ikraftträdandet.

2000:991

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om avgifter på ersättningar som
betalas ut före ikraftträdandet.

2001:1116

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre bestämmelser
tillämpas fortfarande beträffande sjuklön som avser tid före
ikraftträdandet.

2003:424
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 7 § den 1 juli 2003 och
i övrigt vid den senare tidpunkt regeringen bestämmer.
2. Den nya lydelsen av 7 § tillämpas i fråga om sjuklöneperiod
som påbörjas efter utgången av juni månad 2003.
3. När den nya lydelsen av 17 § och nya 17 a och 17 b §§ träder
i kraft tilllämpas de i fråga om sjuklönekostnader som gäller
sjuklöneperiod som påbörjas efter utgången av juni månad 2003.
4. Vid tillämpning av 17 § i dess nya lydelse och av nya 17 a
och 17 b §§ med avseende på tid under år 2003 beaktas
arbetsgivarens sammanlagda lönekostnader och sjuklönekostnader
liksom den genomsnittliga sjuklönekostnaden för tiden från och
med den 1 juli 2003 till utgången av december 2003. De
sammanlagda lönekostnaderna skall därvid multipliceras med
talet två.
5. Försäkring enligt den äldre lydelsen av 17 § får inte
tecknas efter utgången av juni månad 2003. Den äldre lydelsen
av 17, 25, 26 och 28 §§ tilllämpas fortfarande beträffande
försäkringar som tecknats före den 1 juli 2003.

2004:788
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har
meddelats av en allmän försäkringskassa tillämpas
föreskrifterna i punkt 4 ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (2004:781) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare tillämpas
föreskriften i punkt 5 samma ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser om avvisningsbeslut har meddelats av en
allmän försäkringskassa.
3. Den äldre lydelsen av 17 § och den upphävda 17 a § gäller
fortfarande för sjuklönekostnader för tid före ikraftträdandet
Lag (2004:1241).
4. En arbetsgivare som tecknar en försäkring enligt 17 § under
januari månad 2005 kan begära att försäkringen skall gälla från
och med den 1 januari 2005. Lag (2004:1241).

2004:1240
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Den nya lydelsen av 7 § skall även tillämpas på en
sjuklöneperiod som pågår vid ikraftträdandet.
3. Den upphävda 17 b § gäller fortfarande för sjuklönekostnader
för tid före ikraftträdandet.

2006:361
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. Äldre bestämmelser i 23 § gäller fortfarande beträffande
ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

2006:1539

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande beträffande ersättning som avser tid före
ikraftträdandet.

2007:200
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på sådana
återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter
ikraftträdandet.

2007:1004

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas på en
sjuklöneperiod som börjar efter ikraftträdandet.

2010:421
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
2. Den nya lydelsen av 17 § och nya 17 a § tillämpas i fråga
om sjuklönekostnader som gäller sjuklöneperiod som påbörjas
efter utgången av juni månad 2010.
3. Vid tillämpning av 17 § i dess nya lydelse och av nya 17 a § med avseende på tid under år 2010 beaktas och beräknas
arbetsgivarens sjuklönekostnader liksom den genomsnittliga
sjuklönekostnaden för tiden från och med den 1 juli 2010 till
utgången av december 2010.
4. Försäkring enligt den äldre lydelsen av 17 § får inte
tecknas efter utgången av juni månad 2010. Den äldre lydelsen
av 17 och 28 §§ tillämpas fortfarande, för år 2010, beträffande
försäkringar som tecknats före den 1 juli 2010.

2010:1248
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre bestämmelser i 20 och 23 §§ gäller för förmåner
som avser tid före ikraftträdandet.

2013:93
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

2014:1476
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
sjuklönekostnader för tid före ikraftträdandet.
3. Föreskriften i 17 a § i den nya lydelsen ska tillämpas i
fråga om utbetalning som avser sjuklönekostnader för tid
efter ikraftträdandet.