SFS nr: 1982:763
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1982-06-30
Omtryck: SFS 1992:567
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:822
Övrig text:

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
Inledande bestämmelser

1 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att
medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta
hand om avlidna.

I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser. Lag (1992:567).

Mål för hälso- och sjukvården

2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en
vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde
och för den enskilda människans värdighet. Den som har det
största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde
till vården. Lag (1997:142).

Krav på hälso- och sjukvården

2 a § Hälso- och sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller
kraven på en god vård. Detta innebär att den ska särskilt
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och
tillgodose patientens behov av trygghet i vården och
behandlingen,
2. vara lätt tillgänglig,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och
integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och
sjukvårdspersonalen,
5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i
vården.

Olika insatser för patienten ska samordnas på ett
ändamålsenligt sätt.

Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården ska,
om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk
bedömning av sitt hälsotillstånd. Lag (2014:822).

2 b § Patienten och dennes närstående ska ges information
enligt vad som anges i 3 kap. patientlagen (2014:821). Lag (2014:822).

2 c § Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga
ohälsa. Lag (2014:822).

2 d § Har upphävts genom lag (2014:822).

2 e § Där det bedrivs hälso- och sjukvård skall det finnas den
personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård
skall kunna ges. Lag (1998:1660).

2 f § Hälso- och sjukvården ska på socialnämndens initiativ, i
frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa,
samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som
berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de
begränsningar som följer av 6 kap. 12–14 §§ patientsäkerhetslagen (2010:659) och av offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att
ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2010:662).

2 g § Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns
behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller
någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med
1. har en psykisk störning eller en psykisk
funktionsnedsättning,
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande
medel.

Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen
som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider. Lag (2009:979).

2 h § Innan en ny diagnos- eller behandlingsmetod som kan ha
betydelse för människovärde och integritet börjar tillämpas i
hälso- och sjukvården, ska vårdgivaren se till att metoden
har bedömts från individ- och samhällsetiska aspekter. Lag (2010:211).

Landstingens hälso- och sjukvård

Landstingets ansvar

3 § Varje landsting ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
dem som är bosatta inom landstinget. Detsamma gäller dem som
är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och
stadigvarande vistas inom landstinget. Även i övrigt ska
landstinget verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad
som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som
inte ingår i ett landsting, i den mån inte annat följer av 17 §. Vad här sagts utgör inte hinder för annan att bedriva
hälso- och sjukvård.

Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och
sjukvård som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena.

Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra
de uppgifter som landstinget ansvarar för enligt denna lag
och ska därvid ange de särskilda villkor som gäller för
överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsutövning
får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till
en juridisk person eller en enskild individ.

Landstinget får även träffa överenskommelse med kommun,
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om att inom ramen
för landstingets uppgifter enligt denna lag samverka i syfte
att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser. Landstinget ska bidra till finansieringen av sådan verksamhet
som bedrivs i samverkan. Enligt bestämmelser i lagen (2003:1210) om finansiell samordning av
rehabiliteringsinsatser får landstinget delta i finansiell
samordning inom rehabiliteringsområdet.

Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som bedrivits i
samverkan med och delvis finansierats av Försäkringskassan
eller Arbetsförmedlingen. Vid en sådan granskning har
Riksrevisionen rätt att ta del av de uppgifter som behövs för
att granska verksamheten. Lag (2014:572).

3 a § Landstinget ska ge patienten möjlighet att välja
behandlingsalternativ enligt vad som anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821).

Landstinget ska ge patienten möjlighet att få en ny medicinsk
bedömning enligt vad som anges i 8 kap. 1 § patientlagen. Lag (2014:822).

3 b § Landstinget ska erbjuda dem som är bosatta inom
landstinget eller som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande vistas
där,
1. habilitering och rehabilitering,
2. hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning, och
3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva,
dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.

Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering,
rehabilitering och hjälpmedel som en kommun inom landstinget
har ansvar för enligt 18 b §. Landstingets ansvar innebär
inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare
eller andra kan ha enligt annan lag.

Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av
hjälpmedel ska planeras i samverkan med den enskilde. Av
planen ska planerade och beslutade insatser framgå.

Landstinget ska ge den enskilde möjlighet att välja
hjälpmedel enligt vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821). Lag (2014:822).

3 c § Landstinget ska även erbjuda en god hälso- och
sjukvård åt dem som, utan att vara bosatta i Sverige, har
rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap
enligt vad som följer av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om
samordning av de sociala trygghetssystemen. Detsamma ska
gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket
socialförsäkringsbalken och som omfattas av nämnda
förordning. Vården ska i dessa fall erbjudas av det
landsting inom vars område personen är förvärvsverksam
eller, när det gäller en person som är arbetslös, det
landsting inom vars område denne är registrerad som
arbetssökande. I den utsträckning familjemedlemmar till
dessa personer har rätt till vårdförmåner i Sverige vid
sjukdom och moderskap enligt vad som följer av den nämnda
förordningen, ska familjemedlemmarna erbjudas vård av
samma landsting. Om familjemedlemmarna är bosatta i
Sverige, gäller dock 3 §. Lag (2010:1314).

3 d § Landstinget skall, i andra fall än som avses i 18 c §,
erbjuda dem som är bosatta inom landstinget och som på grund av
allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom är i
fortlöpande behov därav, förbrukningsartiklar som behövs vid
urininkontinens, urinretention eller tarminkontinens. Förbrukningsartiklar som avses här får förskrivas av läkare
samt av annan hälso- och sjukvårdspersonal som Socialstyrelsen
förklarat behörig. Lag (2006:493).

3 e § Landstinget får erbjuda den som får hälso- och sjukvård i
hemmet (hemsjukvård) läkemedel utan kostnad. Lag (2002:163).

3 f § När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten ska landstinget
tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. Planen
ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den
behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda,
och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet
med planen ska påbörjas utan dröjsmål.

Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den
enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet
med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte
motsätter sig det.

Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för,
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget
eller kommunen, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret
för planen. Lag (2009:979).

3 g § Landstinget ska erbjuda vårdgaranti åt dem som omfattas
av landstingets ansvar enligt 3 eller 3 c §. Vårdgarantin ska
innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid
får
1. kontakt med primärvården (tillgänglighetsgaranti),
2. besöka läkare inom primärvården (besöksgaranti),
3. besöka den specialiserade vården (besöksgaranti), och
4. planerad vård (behandlingsgaranti).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om de tidsperioder inom vilka
vårdgarantin ska vara uppfylld samt föreskrifter i övrigt om
vårdgarantins innehåll. Lag (2014:822).

3 h § Om landstinget inte uppfyller besöksgarantin eller
behandlingsgarantin enligt 3 g § första stycket 3 eller 4 ska
landstinget se till att patienten får vård hos en annan
vårdgivare utan extra kostnad för patienten. Lag (2010:243).

3 i § Landstinget ska rapportera in uppgifter om väntetider
till en nationell databas.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får
meddela föreskrifter om landstingets rapporteringsskyldighet. Lag (2010:243).

4 § Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt
där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget
erbjuda sådan vård.

Landstinget ska erbjuda öppen vård åt dem som omfattas av ett
annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård. Dessa
patienter omfattas inte av landstingets vårdgaranti. I övrigt
ska vården ges på samma villkor som dem som gäller för de
egna invånarna.

Om patienten omfattas av ett annat landstings ansvar för
hälso- och sjukvård enligt 3 § svarar det landstinget för
kostnaderna för vård som patienten ges med stöd av andra
stycket. Detta gäller dock inte om det landstinget ställer
krav på remiss för vården och dessa remissregler inte följs.

Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och
sjukvård åt den som omfattas av ett annat landstings ansvar
för hälso- och sjukvård, om landstingen kommer överens om
det.

Särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvård finns i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och
lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa
utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Lag (2014:822).

4 a § Ny beteckning 26 c § genom lag (2006:631).

5 § För hälso- och sjukvård som kräver intagning i
vårdinrättning ska det finnas sjukhus. Vård som ges under
intagning benämns sluten vård. Annan hälso- och sjukvård
benämns öppen vård. Primärvården ska som en del av den öppna
vården utan avgränsning vad gäller sjukdomar, ålder eller
patientgrupper svara för behovet av sådan grundläggande
medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och
rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och
tekniska resurser eller annan särskild kompetens.

Landstinget ska organisera primärvården så att alla som
omfattas av landstingets ansvar för hälso- och sjukvård kan
välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt få
tillgång till och välja en fast läkarkontakt (vårdvalssystem). Landstinget får inte begränsa den enskildes
val till ett visst geografiskt område inom landstinget.

Landstinget ska utforma vårdvalssystemet så att alla utförare
behandlas lika, om det inte finns skäl för något annat. Ersättningen från landstinget till utförare inom ett
vårdvalssystem ska följa den enskildes val av utförare.

När landstinget beslutat att införa ett vårdvalssystem ska
lagen (2008:962) om valfrihetssystem tillämpas. Lag (2014:822).

6 § Landstinget svarar för att det inom landstinget finns en
ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus eller läkare
transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med
transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet. Lag (1992:567).

7 § Landstinget ska planera sin hälso- och sjukvård med
utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av
landstingets ansvar för hälso- och sjukvård.

Planeringen ska avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds
av privata och andra vårdgivare.

Landstinget ska även planera sin hälso- och sjukvård så att
en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. Lag (2014:822).

8 § I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall
landstinget samverka med samhällsorgan, organisationer och privata
vårdgivare. Lag (1995:835).

8 a § Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om
ett samarbete i fråga om personer med psykisk
funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer
som företräder dessa personer eller deras närstående ges
möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i
överenskommelsen. Lag (2009:979).

8 b § Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om
ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol,
narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel eller
dopningsmedel. Om det är möjligt bör organisationer som
företräder dessa personer eller deras närstående ges
möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i
överenskommelsen. lag (2013:302).

9 § Regeringen får föreskriva att landet skall delas in i regioner för
den hälso- och sjukvård som berör flera landsting.

Landstingen skall samverka i frågor som rör sådan hälso- och sjukvård. Lag (1992:567).

Rikssjukvård

9 a § Med rikssjukvård avses hälso- och sjukvård som bedrivs av
ett landsting och som samordnas med landet som
upptagningsområde.

Socialstyrelsen beslutar vilken hälso- och sjukvård som skall
utgöra rikssjukvård.

Rikssjukvården skall samordnas till enheter där en hög
vårdkvalitet och en ekonomiskt effektiv verksamhet kan
säkerställas. Lag (2006:325).

9 b § För att få bedriva rikssjukvård krävs det tillstånd. Tillståndet skall vara tidsbegränsat och förenat med villkor.

Socialstyrelsen beslutar, efter ansökan från det landsting som
avser att bedriva rikssjukvård, om tillstånd och villkor.

Socialstyrelsens beslut i ärenden om rikssjukvård enligt denna
lag får inte överklagas. Lag (2006:325).

Nämnder

10 § Ledningen av hälso- och sjukvården skall utövas av en
eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är
föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900). Särskilda
bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om
gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet. Lag (2003:194).

11 § Har upphävts genom lag (1991:909).

12 § Har upphävts genom lag (1991:903).

Personal

13 § Har upphävts genom lag (1996:787).

14 § Har upphävts genom lag (1996:787).

15 § I landstingen ska det finnas möjligheter till anställning
för läkares allmäntjänstgöring enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659) i sådan omfattning att alla
läkare som avlagt läkarexamen och läkare med utländsk
utbildning som föreskrivits allmäntjänstgöring ges möjlighet
att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som
läkare. Anställning för allmäntjänstgöring ska ske för viss
tid.

I landstingen ska det också finnas möjligheter till
anställning för läkares specialiseringstjänstgöring enligt
nämnda lag i en omfattning som motsvarar det planerade
framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk
verksamhet. Regeringen får meddela föreskrifter om att läkare
under sådan tjänstgöring med anställning vid en enhet som har
upplåtits för högskoleutbildning för läkarexamen ska anställas
för viss tid. Lag (2010:662).

16 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om
behörighet till tjänster inom hälso- och sjukvården och om
tillsättning. Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att
meddela sådana föreskrifter.

I fråga om enheter inom hälso- och sjukvården som har upplåtits
för högskoleutbildning för läkarexamen finns särskilda
bestämmelser. Lag (2006:176).

Kommunernas hälso- och sjukvård

17 § Bestämmelserna i 18--25 §§ gäller kommuner som ingår i ett
landsting samt, i de fall det är särskilt föreskrivet, de kommuner som
inte ingår i ett landsting. Lag (1992:567).

Kommunens ansvar

18 § Varje kommun ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
dem som efter beslut av kommunen bor i en sådan boendeform
eller bostad som avses i 5 kap. 5 § andra stycket, 5 kap. 7 § tredje stycket eller 7 kap. 1 § första stycket 2 socialtjänstlagen (2001:453). Varje kommun ska även i samband
med dagverksamhet, som omfattas av 3 kap. 6 § socialtjänstlagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem
som vistas där.

En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen
hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård).

Landstinget får till en kommun inom landstinget överlåta
skyldigheten att erbjuda sådan vård, som sägs i andra
stycket, om landstinget och kommunen kommer överens om det. Överenskommelsen får avse även ansvar för
förbrukningsartiklar som avses i 3 d §.

Kommunens ansvar enligt första och tredje styckena och
kommunens befogenhet enligt andra stycket omfattar, med
undantag för vad som anges i 26 d § tredje stycket, inte
sådan hälso- och sjukvård som meddelas av läkare.

En kommun får sluta avtal med någon annan om att utföra de
uppgifter som kommunen ansvarar för enligt denna lag och ska
därvid ange de särskilda villkor som gäller för
överlämnandet. En uppgift som innefattar myndighetsutövning
får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till
en juridisk person eller en enskild individ. Lag (2014:572).

18 a § Kommunen ska ge den enskilde möjlighet att välja
behandlingsalternativ inom sådan hälso- och sjukvård som
avses i 18 § första–tredje styckena enligt vad som anges i 7 kap. 1 § patientlagen (2014:821). Lag (2014:822).

18 b § Kommunen ska i samband med sådan hälso- och sjukvård
som avses i 18 § första–tredje styckena erbjuda även
habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för personer med
funktionsnedsättning.

Landstinget får även utan samband med överlåtelse av ansvar
för hälso- och sjukvård enligt 18 § träffa överenskommelse
med en kommun inom landstinget om att kommunen ska ha ansvar
för hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning.

Vad som sägs i 3 b § tredje stycket gäller även i fråga om
habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för personer med
funktionsnedsättning som ombesörjs av en kommun.

Kommunen ska ge den enskilde möjlighet att välja hjälpmedel
enligt vad som anges i 7 kap. 2 § patientlagen (2014:821). Lag (2014:822).

18 c § Kommunen skall i samband med hälso- och sjukvård enligt 18 § första stycket tillhandahålla förbrukningsartiklar på sätt
anges i 3 d §. Beträffande behörigheten att förskriva
förbrukningsartiklar som avses här gäller vad som föreskrivs i 3 d §. Lag (2000:356).

18 d § Landstinget får på framställning av en kommun inom
landstinget erbjuda samtliga som bor i en viss särskild
boendeform som avses i 5 kap. 5 § andra stycket
socialtjänstlagen (2001:453) eller i en del av en sådan
boendeform läkemedel ur läkemedelsförråd vid det särskilda
boendet.

Sådana förråd kan antingen vara förråd som innehåller flertalet
av de läkemedel som de boende behöver (fullständigt förråd) eller förråd enbart för vissa basläkemedel (akutförråd).

Landstinget får även på framställning av en kommun inom
landstinget erbjuda den som genom kommunens försorg får
hemsjukvård läkemedel ur sådana förråd som avses i första
stycket.

Läkemedel ur förråden skall vara kostnadsfria för de boende som
avses i första stycket och för de enskilda som får hemsjukvård
enligt tredje stycket.

Landstinget svarar för kostnaderna för läkemedel som rekvireras
till de förråd som avses i första stycket. Lag (2002:163).

19 § Om en överlåtelse har skett enligt 18 § tredje stycket får
landstinget lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som
motiveras av överlåtelsen.

Ingår samtliga kommuner inom ett landstings område i
överlåtelsen får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till
varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan
kommunerna. Lag (2007:1428).

20 § Kommunen skall planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt
i befolkningens behov av sådan vård.

Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av
privata och andra vårdgivare. Lag (1995:835).

21 § I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall
kommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och privata
vårdgivare. Lag (1995:835).

Nämnder

22 § Ledningen av kommunens hälso- och sjukvård utövas av den
eller de nämnder som kommunfullmäktige enligt 2 kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) bestämmer. Särskilda bestämmelser
om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd
inom vård- och omsorgsområdet.

I en kommun som inte ingår i ett landsting utövas ledningen av
den hälso- och sjukvård som avses i 18 § första eller andra
stycket i enlighet med 10 §. Lag (2003:194).

Personal

23 § Har upphävts genom lag (1996:787).

24 § Inom det verksamhetsområde som kommunen bestämmer ska
det finnas en sjuksköterska som svarar för
1. att det finns sådana rutiner att kontakt tas med läkare
eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en patients
tillstånd fordrar det,
2. att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är
förenliga med säkerheten för patienterna,
3. att anmälan görs till den nämnd, som har ledningen av
hälso- och sjukvårdsverksamheten, om en patient i samband med
vård eller behandling drabbats av eller utsatts för risk att
drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.

Om ett verksamhetsområde i huvudsak omfattar rehabilitering
får en fysioterapeut eller en arbetsterapeut fullgöra
uppgifter som sägs i första stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även en
kommun, som inte ingår i ett landsting, om det i en sådan
hälso- och sjukvårdsverksamhet som sägs i 18 § första eller
andra stycket inte finns någon läkare. Lag (2013:1141).

25 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till
tjänster inom kommunernas hälso- och sjukvård och om tillsättning. Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela sådana
föreskrifter. Lag (1992:567).

Gemensamma bestämmelser om landstingens och kommunernas
hälso- och sjukvård

Avgifter

26 § Av patienter får vårdavgifter och avgifter med anledning
av att patienter uteblir från avtalade besök tas ut enligt
grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån
inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter som är bosatta
inom landstinget respektive kommunen, liksom patienter som
avses i 3 c §, ska behandlas lika.

Landstinget får dock för sluten vård fastställa avgiftsnivåer
i olika inkomstintervall och besluta om vilka regler om
nedsättning av avgiften som ska gälla. Avgiften för sluten
vård får för varje vårddag uppgå till högst 0,0023 gånger
prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till närmaste tiotal
kronor.

Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. han eller hon uteblir från ett avtalat besök.

Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för
avgiften.

Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den
underårige.

Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för långtidssjukvård
som den har betalningsansvar för enligt 2 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.

Avgifter för vård enligt 18 §, för förbrukningsartiklar enligt 18 c § eller för långtidssjukvård som en kommun har
betalningsansvar för enligt 2 § lagen om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får, tillsammans
med avgifter för hemtjänst och dagverksamhet enligt 8 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453), per månad uppgå till högst en
tolftedel av 0,48 gånger prisbasbeloppet. Avgifterna får dock
inte uppgå till så stort belopp att den enskilde inte
förbehålls tillräckliga medel av sitt avgiftsunderlag för sina
personliga behov och andra normala levnadskostnader (förbehållsbelopp). När avgifterna fastställs ska kommunen
dessutom försäkra sig om att vårdtagarens make eller sambo
inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.

Avgiftsunderlaget och förbehållsbeloppet enligt sjätte stycket
ska beräknas med tillämpning av 8 kap. 3–8 §§ socialtjänstlagen. Lag (2012:926).

26 a § Den som har betalat vårdavgifter som avser öppen
hälso- och sjukvård enligt denna lag i andra fall än som
avses i 18 § första stycket, avgifter för
förbrukningsartiklar som avses i 3 d § eller avgifter för
tandvård som avses i 8 a § tandvårdslagen (1985:125) med ett
belopp som motsvarar 0,025 gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat nedåt till
närmaste femtiotal kronor, eller det lägre belopp som
bestämts av landstinget, är befriad från att därefter betala
ytterligare sådana avgifter under den tid som återstår av ett
år, räknat från det första tillfälle då avgift betalats.

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin vård, får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när
kostnaderna för avgifter enligt första stycket sammanlagt
uppgår till där avsett belopp. Sådan avgiftsbefrielse gäller
även för barn som under den tid som avses i första stycket
fyller 18 år.

Med förälder avses även familjehemsförälder. Som förälder
räknas även den med vilken en förälder stadigvarande
sammanbor och som är eller har varit gift med eller har eller
har haft barn med föräldern.

Vid beräkning av avgiftsbefrielse enligt första stycket ska
även sådana avdrag som har gjorts enligt 7 § andra stycket
lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av
vård inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet medräknas. Lag (2013:515).

Forskning

26 b § Landstingen och kommunerna skall medverka vid finansiering,
planering och genomförande av kliniskt forskningsarbete på hälso- och
sjukvårdens område samt av folkhälsovetenskapligt forskningsarbete. Landstingen och kommunerna skall i dessa frågor, i den omfattning som
behövs, samverka med varandra samt med berörda universitet och
högskolor. Lag (1996:1289).

Hälso- och sjukvård vid extraordinära händelser i fredstid

26 c § Kommuner och landsting får på begäran ställa hälso- och
sjukvårdsresurser till förfogande för att bistå en annan kommun
eller ett annat landsting som drabbats av en sådan extraordinär
händelse i fredstid som avses i lagen (2006:544) om kommuners
och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i
fredstid och höjd beredskap. Vid sådant bistånd skall personer
som tas emot från en annan kommun eller ett annat landsting
omfattas av kommunens och landstingets skyldigheter enligt
denna lag.

Om bistånd har lämnats har kommunen eller landstinget rätt till
skälig ersättning av den kommun eller det landsting som
drabbats av den extraordinära händelsen. Lag (2006:631).

Samverkan

26 d § Landstinget skall till kommunerna inom landstinget
avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda skall
kunna erbjudas god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i
verksamheter som avses i 18 § första stycket. Detsamma gäller i
ordinärt boende om en kommun ansvarar för vården enligt 18 § andra stycket.

Landstinget skall med kommunerna inom landstinget sluta avtal
om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.

Om landstinget inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet
att tillhandahålla läkare har kommunen rätt att på egen hand
anlita läkare och få ersättning för sina kostnader för det från
landstinget. Lag (2006:493).

26 e § Landstinget och kommunen skall samverka så att en
enskild som kommunen enligt 18 § första eller andra stycket har
ansvar för, också får övrig vård och behandling, hjälpmedel
samt förbrukningsartiklar enligt 3 d § som hans eller hennes
tillstånd fordrar. Lag (2006:493).

Gemensamma bestämmelser för all hälso- och sjukvård

27 § Har upphävts genom lag (2010:243).

Ledningen av hälso- och sjukvård

28 § Ledningen av hälso- och sjukvård skall vara organiserad så att
den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården samt
främjar kostnadseffektivitet. Lag (1996:787).

29 § Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som
svarar för verksamheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen
får dock bestämma över diagnostik eller vård och behandling av
enskilda patienter endast om han eller hon har tillräcklig
kompetens och erfarenhet för detta.

Ansvaret för ledningsuppgifter rörande den psykiatriska
tvångsvården utövas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Är verksamhetschefen inte en läkare med
sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd
chefsöverläkare.

Ansvaret för ledningsuppgifter rörande isolering enligt 5 kap. 1 § och tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168) utövas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Är verksamhetschefen inte en läkare med
sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd
chefsöverläkare eller av en befattningshavare som förordnats
enligt 5 kap. 24 § smittskyddslagen. Lag (2004:176).

29 a § Verksamhetschefen ska säkerställa att patientens behov
av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården
tillgodoses. Om det är nödvändigt för att tillgodose dessa
behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen
utse en fast vårdkontakt för patienten. Lag (2010:243).

30 § Verksamhetschefen får uppdra åt sådana befattningshavare inom
verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att
fullgöra enskilda ledningsuppgifter. Lag (1996:787).

Kvalitetssäkring

31 § Inom hälso- och sjukvård skall kvaliteten i verksamheten
systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Lag (1996:787).

Underrättelseskyldighet

31 a § Om en nämnd som utövar ledningen av hälso- och
sjukvården enligt 10 eller 22 § i sin verksamhet iakttagit
något som tyder på att nya medel används för missbruksändamål
eller att ändringar sker i missbruksmönster av kända medel,
ska nämnden utan dröjsmål anmäla detta till
Folkhälsomyndigheten. Lag (2013:629).

32 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hälso- och
sjukvård som behövs till skydd för enskilda eller hälso- och
sjukvårdens bedrivande i övrigt.

Regeringen får överlåta åt Socialstyrelsen att meddela föreskrifter
till skydd för enskilda. Lag (1996:787).

32 a § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer,
får meddela särskilda föreskrifter om hälso- och sjukvården i
fredstid om det ur ett nationellt perspektiv finns behov av
katastrofmedicinska insatser. Lag (2002:452).

Hälso- och sjukvården i krig m.m.

33 § Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Lag (1996:787).


Övergångsbestämmelser

1990:601

Denna lag träder i kraft i fråga om 4 och 15 §§ den 1 juli 1990 och i
övrigt den 1 juli 1991.

1990:1465

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. En kommun och en
landstingskommun kan komma överens om att under år 1991 föra över till
kommunen ansvaret för sådan hälso- och sjukvård som avses i 18 §. I
sådant fall tillämpas de nya bestämmelserna på verksamheten från och med
den dag då ansvaret överförs. Om en överenskommelse som här avses har
träffats, får landstingskommunen under år 1991 lämna sådant ekonomiskt
bidrag till kommunen som motiveras av överenskommelsen.

1991:1971
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter gäller alltjämt för läkare som har påbörjat sin
specialistutbildning före ikraftträdandet.

1993:587
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Landstingets skyldighet enligt 5 § andra stycket inträder dock
inte fullt ut förrän vid utgången av år 1995.

1995:835
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. En läkare som medgivits undantag från kravet på
specialistkompetens i 2 § andra stycket lagen (1993:588) om husläkare
i dess lydelse före den 1 januari 1996 skall anses uppfylla kravet på
specialistkompetens i 5 § denna lag. Om medgivandet gäller för viss
tid gäller dock detta endast under samma tid.

1996:1151
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Kostnader som uppkommer under år 1997 för förbrukningsartiklar i
anledning av bestämmelserna i 3 c §, förutom de kostnader som
uppkommer inom sluten vård, och 18 b § ersätts av den allmänna
försäkringen.
3. Att kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m.m. skall bestå efter utgången av år 1996 föreskrivs i punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

1998:555
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. För tandvårdsbehandling som påbörjats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.

1998:1654
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. En kommun som före ikraftträdandet av denna lag inte har
ingått i ett landsting får svara för driften av primärvården
inom kommunen enligt 5 § om kommunen och landstinget har
träffat avtal om det.

2001:848
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. I fråga om beslut enligt 26 § tredje stycket som meddelats
före ikraftträdandet men som avser tid därefter skall de nya
bestämmelserna tillämpas med avseende på tiden efter
ikraftträdandet.
3. Ett överklagande av ett beslut enligt 26 § tredje stycket
som fattats före den 1 juli 2002 skall prövas enligt
paragrafens äldre lydelse i den del det avser tid före den 1 juli 2002. För den del av beslutet som avser tid efter
ikraftträdandet skall prövningen göras enligt de nya
bestämmelserna.

2004:812

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Bestämmelserna i 3 § femte stycket gäller även verksamhet som har bedrivits före
ikraftträdandet.

2005:372

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. Lagen tillämpas inte
på avtal som har träffats dessförinnan.

2005:534
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Bestämmelsen i 3 § fjärde stycket 1 gäller inte avtal om
drift av hälso- och sjukvård som har träffats före lagens
ikraftträdande så länge detta avtal gäller. Avtal om
förlängning får inte träffas efter utgången av år 2011.
3. Bestämmelsen i 3 § fjärde stycket 2 gäller inte avtal om
drift av hälso- och sjukvård som träffats före lagens
ikraftträdande så länge detta avtal gäller. Ett avtal som
förlängs får inte stå i strid med villkoret i 3 § fjärde
stycket 2.

2009:140
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Bestämmelsen i 5 § fjärde stycket gäller inte avtal om
hälso- och sjukvårdstjänster som landstinget träffat med
vårdgivare före lagens ikraftträdande, så länge avtalet
gäller. Efter ikraftträdandet får ett sådant avtal, till den
del det avser tjänster som omfattas av ett vårdvalssystem,
inte förlängas.

2010:245
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010.
2. De nya bestämmelserna gäller inte avgifter för vilka
betalningsskyldighet uppkommit före ikraftträdandet.

2010:1314
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som
omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet
när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen.

2011:1576
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om
kostnadsbefrielse som har uppkommit före den 1 januari 2012.

2012:926
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för avgiftsbefrielse
som har uppkommit före den 1 januari 2013.

2013:1141
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.
2. För sjukgymnaster gäller 24 § i sin äldre lydelse.

2014:822
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Bestämmelsen i 4 § andra stycket gäller inte vård som ges
enligt avtal om hälso- och sjukvårdstjänster som landstinget
träffat med vårdgivare före lagens ikraftträdande, så länge
avtalet gäller. Efter ikraftträdandet får ett sådant avtal
inte förlängas utan att 4 § andra stycket beaktas.