SFS nr: 1949:381
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1949-06-10
Omtryck: SFS 1995:974
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:886
Övrig text:

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet


1 kap. Om faderskapet och moderskapet till barn

1 § Är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne
anses som barnets far, om inte annat följer av 2 §. Detsamma
gäller, om modern är änka och barnet föds inom sådan tid
efter mannens död att barnet kan vara avlat dessförinnan. Lag (2009:254).

2 § Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till
barnet, om
1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen
under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga
omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,
2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild
omständighet kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader,
eller
3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna
levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med
varandra under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans bekräftelse av
faderskapet och har i fråga om bekräftelsen iakttagits bestämmelserna
i 4 §, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej
är barnets fader. Bekräftelsen skall dock i detta fall alltid vara
skriftligen godkänd av modern. Lag (1990:1526).

3 § Föreligger inte fall som avses i 1 § eller har rätten
meddelat förklaring enligt 2 § första stycket, fastställs
faderskapet genom bekräftelse eller dom. I fall som avses i 9 § fastställs i stället föräldraskapet för en kvinna. Lag (2005:434).

4 § En bekräftelse av faderskap görs skriftligen och ska
bevittnas av två personer. Bekräftelsen ska skriftligen
godkännas av socialnämnden och av modern eller en särskilt
förordnad vårdnadshavare för barnet. Är barnet myndigt ska
bekräftelsen i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan
antas att mannen är far till barnet.

Bekräftelsen får göras även före barnets födelse.

Om det senare visar sig att den som har lämnat bekräftelsen
inte är far till barnet, ska rätten förklara att bekräftelsen
saknar verkan mot honom. Lag (2014:377).

5 § Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten
förklara en man vara far, om det genom en genetisk undersökning
är utrett att han är barnets far. Rätten skall också förklara
en man vara far, om det är utrett att han har haft samlag med
barnets mor eller att en insemination eller befruktning utanför
moderns kropp har skett med hans spermier under den tid då
barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga
omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.

Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som är
spermiegivare enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om
genetisk integritet m.m. Lag (2006:352).

6 § Har insemination utförts på modern med samtycke av en man
som var hennes make eller sambo och är det med hänsyn till
samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom
inseminationen, skall vid tillämpning av 2-5 §§ den som har
lämnat samtycket anses som barnets far. Lag (2005:434).

7 § Om en kvinna föder ett barn som tillkommit genom att ett
ägg från en annan kvinna efter befruktning utanför kroppen har
förts in i hennes kropp, skall hon anses som barnets moder. Lag (2002:251).

8 § Har befruktning av moderns ägg utförts utanför hennes kropp
med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och är
det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att
barnet har avlats genom befruktningen, skall vid tillämpningen
av 2-5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets far. Detsamma skall gälla när befruktning utanför en kvinnas kropp
har skett av ett ägg som kommer från en annan kvinna. Lag (2005:434).

9 § Har insemination utförts på modern enligt 6 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller har befruktning
av moderns ägg utförts enligt 7 kap. samma lag med samtycke
av en kvinna som var moderns maka, registrerade partner eller
sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen eller
befruktningen, ska den som har lämnat samtycket anses som
barnets förälder.

Ett föräldraskap enligt första stycket fastställs genom
bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av
faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett
sådant föräldraskap. Lag (2009:254).


2 kap. Om socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap

1 § Skall inte enligt 1 kap. 1 § en viss man anses som far till ett
barn som står under någons vårdnad, är socialnämnden skyldig att
försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet
fastställs, om barnet har hemvist i Sverige. Lag (1985:368).

2 § Uppgifterna enligt 1 § åligger socialnämnden i den kommun där
barnet är folkbokfört. Lag (1991:487).

3 § Ändras förhållande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett
sin utredning, är nämnden ändå skyldig att slutföra sin uppgift.

Socialnämnden kan flytta över ärendet till socialnämnden i annan
kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant
beslut skall den andra socialnämnden genast underrättas.

Socialnämndens beslut enligt andra stycket får överklagas hos
länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (1994:1433).

4 § Socialnämnden skall vid sin utredning inhämta upplysningar från
modern och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse för
utredningen.

På nämndens begäran skall socialnämnden i annan kommun lämna biträde
vid utredningen. Lag (1981:26).

5 § Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på
grund av socialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antas
vara fader till barnet tillfälle att bekräfta faderskapet. Lag (1990:1526).

6 § Socialnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum
beträffande modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om
denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft
samlag med mer än en man under tid då barnet kan vara avlat. Lag (1981:26).

7 § Socialnämnden får lägga ned en påbörjad utredning om
faderskapet, om det
1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning
av faderskapsfrågan,
2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av
domstol,
3. har lämnats samtycke av modern eller en särskilt förordnad
vårdnadshavare enligt 4 kap. 5 a § till adoption av barnet, eller
4. av särskilda skäl finns anledning att anta att fortsatt utredning
eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern
för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa.

Socialnämndens beslut att lägga ned en påbörjad faderskapsutredning
får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs
vid överklagande till kammarrätten. Lag (1994:1433).

8 § Vid socialnämnden skall föras protokoll över vad som förekommer
vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet
antecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för
skyldigheten att utge bidrag till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett
år från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat. Lag (1981:26).

8 a § Om det kan antas att en kvinna skall anses som förälder
enligt 1 kap. 9 § till ett barn som står under någons vårdnad
och som har hemvist i Sverige, är socialnämnden skyldig att
försöka utreda om sådant föräldraskap föreligger och, om så är
fallet, se till att detta fastställs i stället för faderskapet.

Det som sägs i 2-5, 7 och 8 §§ om utredning av faderskap
tillämpas också i fråga om föräldraskapet för en kvinna. Lag (2005:434).

9 § Skall en viss man enligt 1 kap. 1 § anses som far till ett
barn som står under någons vårdnad och har barnet hemvist i
Sverige, skall socialnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av
vårdnadshavarna eller mannen begär det och det är lämpligt,
utreda om någon annan man kan vara far till barnet eller om en
kvinna skall anses som barnets förälder enligt 1 kap. 9 §.

I fråga om utredningen tillämpas 2-6 och 8 §§. Utredningen får
läggas ned, om det finns skäl som anges i 7 § första stycket 1 eller 4 eller om det annars är lämpligt. Vid utredning av en
kvinnas föräldraskap tillämpas dock inte 6 §.

Socialnämndens beslut att inte påbörja en utredning enligt
denna paragraf eller att lägga ned en påbörjad utredning får
överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2005:434).


3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

Mål om hävande av faderskap

1 § Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader vinna
förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader
till barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet
har avlidit, dess arvingar.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och
inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans, har
den avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är
berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen
ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana
arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem
rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år
har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader
till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än
ett år har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot
mannens dödsbo. Lag (1990:1526).

2 § Vill barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att
viss man inte är dess fader, skall barnet väcka talan härom mot
mannen eller, om han är död, hans arvingar. Efterlämnar mannen
förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken,
skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot den eller dem som har den
bästa arvsrätten efter mannen när talan väcks. Lag (1987:790).

3 § Talan som avses i 1 eller 2 § får väckas vid rätten i den ort
där barnet har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt
som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon
annan behörig domstol, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

Detsamma gäller talan enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att en
faderskapsbekräftelse saknar verkan mot den som har lämnat den. Lag (1990:1526).

4 § Är part i mål som avses i 1 eller 2 § underårig, får förmyndaren
eller god man, om sådan enligt 11 kap. skall förordnas, föra talan
för honom.

Modern skall höras i målet, om det kan ske. Lag (1988:1251).

Mål om fastställande av faderskap

5 § Talan om fastställande av faderskap väcks av barnet.

I fall som avses i 2 kap. 1 § förs barnets talan av socialnämnden. Har modern vårdnaden om barnet, får hon alltid föra barnets talan,
även om hon inte har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid
föras av en särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Lag (1994:1433).

6 § Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om
faderskapet till barnet prövas endast i det målet. Talan får i målet
föras mot flera män. I avliden mans ställe stämmas de arvingar till
den döde som anges i 2 §.

I fall då socialnämnd har att sörja för att faderskap fastställes
skall nämnden föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens
utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen
kunna komma i fråga som fader till barnet.

På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man, som ej
redan är instämd i målet, och pröva om mannen är fader till barnet. Om sådan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om
stämningsansökan. Lag (1981:26).

7 § I fall då socialnämnd har att sörja för att faderskap
fastställes väckes talan vid rätten i den ort där socialnämnden
finns. Rätten kan flytta över målet till annan domstol, om det skulle
avsevärt underlätta handläggningen av målet.

I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om
fastställande av faderskap vid den rätt där mannen skall svara i
tvistemål i allmänhet eller, om talan föres mot flera män, en av dem
har att svara. Talan mot avliden mans arvingar får väckas vid den
rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu
har sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt. Lag (1981:26).

8 § I samband med att socialnämnden väcker talan skall protokollet
över nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och
har socialnämnden gjort utredning i frågan, skall rätten infordra
socialnämndens protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen.

Rätten kan förelägga socialnämnden att fullständiga utredningen om
faderskapet. Lag (1981:26).

9 § Rätten skall se till att frågan om faderskapet till barnet
blir tillbörligen utredd. Var och en som kan föra talan på barnets
vägnar skall beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att styrka att vittnet har haft
samlag med modern under tid då barnet kan antagas vara avlat.

Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse. Lag (1976:612).

10 § Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskrivas i den
delen endast om alla samtycka. Avser återkallelse den som har stämts
enligt 6 § tredje stycket, krävs samtycke även från barnet.

Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall rätten fatta
beslut om rättegångskostnaden i den delen. Lag (1976:612).

11 § I fall då socialnämnd för talan om fastställande av faderskap
gälla i fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i
stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas
att helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad, om
han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga.

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som
avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas
ersätta kostnad som därigenom vållats annan part. Rätten kan besluta
härom även utan yrkande. Lag (1981:26).

12 § Fullföljes talan, skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan
i hela dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att
inkomma med genmäle.

Finner högre rätt att någon som icke är part i målet skäligen kan
komma i fråga som fader till barnet, skall domen på yrkande av part
undanröjas och målet i dess helhet visas åter till den domstol som
först har dömt i målet.

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ äga motsvarande tillämpning vid målets
handläggning i högre rätt. I fall då socialnämnd för talan äga även 8 § tredje stycket och 11 § motsvarande tillämpning i högre rätt. Lag (1981:26).

Förening av mål

13 § Utan hinder av att viss man enligt 1 kap. 1 § skall anses som
barns fader får, under förutsättning att talan som avses i 1 kap. 2 § första stycket har anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid samma
domstol väckas talan om fastställande av att annan man är barnets
fader. Om så sker, skola målen handläggas i en rättegång.

Bifalles såväl talan om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket
som talan om fastställande av faderskapet och fullföljes talan
beträffande den förstnämnda frågan, skall den högre rätten pröva
också den andra frågan, även om talan ej har fullföljts i den delen. Lag (1976:612).

Mål om föräldraskap enligt 1 kap. 9 §

14 § Talan om att en bekräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § saknar verkan mot den som har lämnat bekräftelsen får
väckas vid rätten i den ort där barnet har sitt hemvist eller,
om barnet har avlidit, vid den rätt som skall ta upp en tvist
om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig
domstol, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

Talan om fastställande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § väcks
av barnet. I fall som avses i 2 kap. 8 a § förs barnets talan
av socialnämnden. Har modern vårdnaden om barnet, får hon
alltid föra barnets talan, även om hon inte har uppnått myndig
ålder. Talan får vidare alltid föras av en särskilt förordnad
vårdnadshavare för barnet. Det som sägs i 6-13 §§ om
fastställande av faderskap tillämpas också i fråga om
fastställande av föräldraskap. Lag (2005:434).


4 kap. Om adoption

1 § Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rättens
tillstånd antaga adoptivbarn. Rätt att antaga adoptivbarn tillkommer
även den som fyllt aderton men ej tjugufem år, om adoptionen avser
eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om synnerliga
skäl eljest föreligga. Lag (1974:236).

2 § har upphävts genom lag (1988:1251).

3 § Makar får inte adoptera annat än gemensamt. Den ena maken får
dock ensam anta adoptivbarn, om den andre vistas på okänd ort eller
lider av en allvarlig psykisk störning. Den ena maken får också
annars med den andres samtycke adoptera dennes barn eller adoptivbarn
eller eget barn. Lag (1991:1546).

4 § Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn. Lag (1970:840).

5 § Den som har fyllt tolv år får inte adopteras utan eget samtycke.

Sådant samtycke behövs dock inte, om den som skall adopteras
1. är under sexton år och det skulle skada honom eller henne att bli
tillfrågad, eller
2. är varaktigt förhindrad att lämna samtycke på grund av en psykisk
störning eller på grund av något annat liknande förhållande. Lag (1991:1546).

5 a § Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan
föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon
har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Vid adoption av
någon annans adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas från
barnets adoptivföräldrar eller, om en adoptivförälder är gift med
någon av barnets föräldrar, från båda dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs inte av den som lider av en
allvarlig psykisk störning, är utan del i vårdnaden eller befinner
sig på okänd ort. Är detta fallet i fråga om var och en av dem som
enligt första stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället
samtycke inhämtas från särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Lag (1994:1433).

6 § Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt
sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det
annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden
och barnet finns särskild anledning till adoptionen. Vid bedömningen
av om det är lämpligt att adoptionen äger rum skall rätten, även när
barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med
beaktande av barnets ålder och mognad.

Ansökningen får inte bifallas, om det från någon sida har getts
eller utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till
barnets underhåll. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp är dock
inte hinder för tillstånd till adoptionen, om beloppet har inbetalts
till socialnämnden i den kommun där adoptanten är folkbokförd eller
om det till nämnden har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken
har godkänts av sökanden och nämnden. För det belopp som har
inbetalts till nämnden skall genom dess försorg hos en
försäkringsgivare inköpas en efter underhållsskyldigheten anpassad
livränta åt barnet, om inte avtalet hindrar det eller nämnden finner
att beloppet kan användas på något annat lämpligt sätt för barnets
underhåll.

Ett avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört
att ansökningen avslogs om rätten hade känt till avtalet, är utan
verkan även om ansökningen bifalls. Lag (1995:1242).

7 § När det gäller adoptivbarnets ställning i förhållande till
adoptanten och dennes släktingar upphör all verkan av
adoptionen, om adoptivbarnet adopteras av annan än adoptantens
make. Lag (2004:764).

8 § Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som
tillägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall
adoptivbarn anses som adoptantens barn och icke som barn till sina
biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller
adoptivbarn, skall dock barnet anses som makarnas gemensamma.

Första stycket gäller ej, om annat är särskilt föreskrivet eller
följer av rättsförhållandets natur. Lag (1976:612).

9 § Laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn är rätten i
den ort där adoptanten har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol
enligt vad som nu har sagts, upptages ärendet av Stockholms
tingsrätt. Lag (1976:612).

10 § I ärenden om adoption skall rätten inhämta upplysningar om
barnet och sökanden samt huruvida ersättning eller bidrag till
barnets underhåll har lämnats eller utlovats. Har barnet inte fyllt
arton år, skall yttrande inhämtas från socialnämnden i den kommun där
sökanden är folkbokförd och från socialnämnden i den kommun där den
som har vårdnaden om barnet är folkbokförd.

Socialnämnden i den kommun där sökanden är folkbokförd skall, om det
inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa
den för rätten.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen inte krävs, skall
ändå höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu
sagts i stället gälla adoptanten eller, om en make adopterat den
andra makens barn, var och en av makarna. Finns en särskild
förmyndare vars samtycke inte krävs, skall även han eller hon höras. Lag (1995:1242).

11 § Mot rättens beslut i ärende om antagande av adoptivbarn får
talan fullföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendet. Lag (1976:612).

12 § Har upphävts genom lag (1970:840).

13 § Har upphävts genom lag (1970:840).


5 kap. Om barnets namn

1 § Om barnets namn är särskilt stadgat. Lag (1963:523).

2 § Har upphävts genom lag (1963:523).

3 § Har upphävts genom lag (1963:523).


6 kap. Om vårdnad, boende och umgänge

Inledande bestämmelser

1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn
skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte
utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

2 § Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en
av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller
två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn
består till dess att barnet fyller 18 år.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets
personliga förhållanden och ska se till att barnets behov
enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar
även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn
till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt
ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och
utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för
någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet
står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder
vidtas.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska
förhållanden finns bestämmelser i 9–15 kap. Lag (2014:377).

2 a § Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om
vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas
avseende särskilt vid
- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts
för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls
kvar eller annars far illa, och
- barnets behov av en nära och god kontakt med båda
föräldrarna.

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets
ålder och mognad. Lag (2006:458).

2 b § Har upphävts genom lag (2006:458).

Vårdnadshavare

3 § Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår
föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den
tidpunkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har
anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet
även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma
vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §. Skall barnet även efter
domen på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad,
skall rätten i domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gemensam. Lag (1994:1433).

4 § Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och
vill föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, ska rätten på talan
av dem båda besluta i enlighet med deras begäran, om det inte
är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets
bästa.

Om barnet är folkbokfört här i landet, kan föräldrarna få
gemensam vårdnad också genom registrering hos Skatteverket
efter anmälan av dem båda
1. till socialnämnden i samband med att nämnden ska godkänna en
faderskapsbekräftelse eller en bekräftelse av föräldraskap
enligt 1 kap. 9 §, eller
2. till Skatteverket under förutsättning att beslut om
vårdnaden inte har meddelats tidigare. Lag (2012:319).

5 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av
dem och vill någon av dem få ändring i vårdnaden, skall rätten
besluta att vårdnaden skall vara gemensam eller anförtro
vårdnaden åt en av föräldrarna.

Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller
anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende
särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som
rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad, om
båda föräldrarna motsätter sig det.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på
talan av en av föräldrarna eller båda. I mål om
äktenskapsskillnad får rätten utan yrkande anförtro vårdnaden
om barnet åt en av föräldrarna, om det är uppenbart att
gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa. Lag (2006:458).

6 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av
dem, får de avtala att vårdnaden skall vara gemensam eller att
en av dem skall ha vårdnaden om barnet. Avtalet skall gälla, om
det är skriftligt och socialnämnden godkänner det.

Har föräldrarna avtalat om gemensam vårdnad, skall
socialnämnden godkänna avtalet, om det inte är uppenbart att
avtalet är oförenligt med barnets bästa. Lag (2006:458).

6 a § Har upphävts genom lag (1998:319).

7 § Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör
sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt
brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående
fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta
om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som
sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro
vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också den
föräldern i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första
stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två
särskilt förordnade vårdnadshavare.

Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i
fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den
andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två
särskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på
talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om
äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §. Lag (1998:319).

8 § Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat
enskilt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart att det är
bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att
vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot
barnet eller någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa
att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om
barnet.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket
prövas på talan av socialnämnden. Lag (2006:458).

8 a § Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och är en av
dem varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden, skall rätten
anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Om hindret
gäller båda föräldrarna, skall rätten flytta över vårdnaden
till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Står barnet under endast en förälders vårdnad och är denne
varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden, skall rätten flytta
över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är
lämpligare, till en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på
talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om
äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §. Lag (2005:430).

9 § Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och en av dem
dör, skall den andra föräldern ensam ha vårdnaden. Om båda
föräldrarna dör, skall rätten på anmälan av socialnämnden eller när
förhållandet annars blir känt anförtro vårdnaden åt en eller två
särskilt förordnade vårdnadshavare.

Om barnet står under vårdnad av endast en av föräldrarna och den
föräldern dör, skall rätten på ansökan av den andra föräldern eller
på anmälan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern
eller, om det är lämpligare, åt en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare. Lag (1994:1433).

10 § Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt
förordnade vårdnadshavare och vill någon av barnets föräldrar
eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, får rätten
besluta om detta. Rätten får inte flytta över vårdnaden till
föräldrarna gemensamt, om båda föräldrarna motsätter sig det.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket
prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på
talan av socialnämnden. Lag (2006:458).

10 a § Om vårdnadshavare skall förordnas särskilt, utses någon
som är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god
fostran. Den som är underårig får inte förordnas till
vårdnadshavare.

Två personer kan utses att gemensamt utöva vårdnaden, om de är
gifta med varandra eller är sambor.

För syskon skall samma person utses till vårdnadshavare, om
inte särskilda skäl talar mot det.

Om vårdnadshavare skall förordnas efter föräldrarnas död och
föräldrarna eller en av dem har gett till känna vem de önskar
till vårdnadshavare, skall denna person förordnas, om det inte
är olämpligt. Lag (2005:434).

10 b § En särskilt förordnad vårdnadshavare har rätt att på
begäran bli entledigad från uppdraget.

Om barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och någon
av dem vill att vårdnaden inte längre skall vara gemensam,
skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro
vårdnaden åt en av dem. Rätten kan också i mål om
äktenskapsskillnad mellan vårdnadshavarna utan yrkande besluta
om vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om det är uppenbart
att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa. Lag (2006:458).

10 c § En särskilt förordnad vårdnadshavare skall entledigas, om han
eller hon vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk
eller försummelse eller av någon annan orsak inte längre är lämplig
som vårdnadshavare.

Om barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och den ena
entledigas eller dör, skall den andra ensam ha vårdnaden. Om båda
vårdnadshavarna entledigas eller dör, skall rätten utse en eller två
andra personer att vara särskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas efter
ansökan av socialnämnden. Lag (1994:1433).

10 d § har upphävts genom lag (1998:319).

Vårdnadens utövande

11 § Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor
som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall
därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt
större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Lag (1983:47).

12 § Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete,
men endast om vårdnadshavaren samtycker till avtalet. Barnet får
självt säga upp avtalet och, om barnet har fyllt sexton år, utan nytt
samtycke avtala om annat arbete av liknande art.

Barnet eller vårdnadshavaren får säga upp avtalet med omedelbar
verkan, om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller
skolgång. Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skäl, får
barnet inte därefter träffa nytt avtal utan vårdnadshavarens
samtycke.

Om verkan av att barnet ensamt har träffat avtal om arbete utan att
ha rätt till det finns bestämmelser i 9 kap. 6 och 7 §§. Lag (1983:47).

13 § Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad
som sägs i 11 eller 12 § gälla dem tillsammans.

Är en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller
annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande
vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den
andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av
ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa
uppenbarligen kräver det.

I 8 a § finns bestämmelser om ändring i vårdnaden när den ena
föräldern är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden. Lag (2005:430).

13 a § Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare och
samtycker endast den ena till en åtgärd till stöd för barnet,
får socialnämnden besluta att åtgärden får vidtas utan den
andra vårdnadshavarens samtycke om det krävs med hänsyn till
barnets bästa och åtgärden gäller
1. psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling
som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
2. behandling i öppna former som ges med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453),
3. utseende av en kontaktperson eller en familj som avses i 3 kap. 6 b § första stycket socialtjänstlagen eller
4. en insats enligt 9 § 4, 5 eller 6 lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade.

Ett beslut enligt första stycket får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätt.

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. Rätten får dock bestämma att dess beslut ska gälla först sedan
det har vunnit laga kraft. Lag (2012:779).

14 § Om rätten för barn och vårdnadshavare att få stöd och
hjälp hos socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453). Socialnämnden förmedlar kontakter med andra
rådgivande samhällsorgan. Lag (2001:456).

Barnets boende

14 a § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna, får
rätten på talan av en av dem eller båda besluta vem av
föräldrarna barnet skall bo tillsammans med.

Föräldrarna får avtala om barnets boende. Avtalet skall gälla,
om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Lag (2006:458).

Umgänge

15 § Barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det
inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att barnet och
föräldern träffar varandra eller genom att de har annan
kontakt.

Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets
behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor
tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Särskilt
förordnade vårdnadshavare har ett motsvarande ansvar.

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av
umgänge med någon annan som står det särskilt nära så långt
möjligt tillgodoses.

Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och skall
umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med, skall
den andra föräldern lämna sådana upplysningar om barnet som kan
främja umgänget, om inte särskilda skäl talar mot det. Om
barnet skall umgås med en förälder som inte är vårdnadshavare
eller med någon annan som står barnet särskilt nära, skall
upplysningar enligt första meningen lämnas av vårdnadshavaren. Lag (2006:458).

15 a § På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får
rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En
sådan talan får också föras av socialnämnden.

På talan av socialnämnden får rätten besluta om umgänge mellan
barnet och någon annan än en förälder. Vid bedömningen av om en
sådan talan skall föras skall socialnämnden särskilt beakta
barnets behov av umgänge med sina morföräldrar och farföräldrar
och andra som står barnet särskilt nära.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem,
får de avtala om barnets umgänge med en förälder som barnet
inte bor tillsammans med. Avtalet skall gälla, om det är
skriftligt och socialnämnden godkänner det. Lag (2006:458).

15 b § Om barnet bor tillsammans med endast en förälder, skall
den föräldern ta del i kostnaderna för de resor som föranleds
av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Det skall
ske efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas
ekonomiska förmåga och övriga omständigheter.

En dom eller ett avtal om kostnaderna för resor kan jämkas av
rätten för tiden efter det att talan har väckts, om ändring i
förhållandena föranleder det. Lag (1998:319).

15 c § När rätten beslutar om umgänge med en förälder som barnet
inte bor tillsammans med, får rätten, om barnet har behov av
det, besluta att en person som utses av socialnämnden ska
medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett beslut om umgängesstöd
ska gälla för en viss tid.

Innan ett beslut om umgängesstöd meddelas ska rätten inhämta
yttrande från socialnämnden.

Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en
viss person att medverka vid umgänget.

Socialnämnden ska följa upp hur umgänget fungerar och verka för
att stödet inte består längre än nödvändigt. Lag (2010:740).

Förfarandet i mål och ärenden om vårdnad m.m.

16 § Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för
föräldrar som inte är gifta med varandra prövas av
Skatteverket. Anmälan skall göras skriftligen av båda
föräldrarna.

Anmälan enligt 4 § andra stycket 2 görs hos Skatteverket eller
Försäkringskassan.

Beslut av Skatteverket får överklagas hos den förvaltningsrätt
inom vars domkrets barnet är folkbokfört vid tidpunkten för
beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2009:775).

17 § Frågor om vårdnad, boende eller umgänge tas upp av rätten
i den ort där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas
upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon
behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4, 5, 7-8 a och 10 §§ samt 10 b § andra stycket samt frågor om boende och umgänge handläggs i den
ordning som är föreskriven för tvistemål. Frågan om fördelning
av resekostnader enligt 15 b § skall anses som en del av frågan
om umgänge. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller
en av dem och är föräldrarna överens i saken, får de väcka
talan genom gemensam ansökan.

Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning som gäller för
domstolsärenden.

I mål om vårdnad och boende kan underhållsbidrag för barnet
yrkas utan stämning. Lag (2005:430).

17 a § Föräldrar kan enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) få hjälp att träffa avtal om vårdnad, boende och
umgänge.

Socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört prövar
om ett avtal mellan föräldrarna enligt 6 §, 14 a § andra
stycket eller 15 a § tredje stycket ska godkännas.

Vid sin prövning av föräldrarnas avtal ska socialnämnden se
till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir
tillbörligt utredda. Utan hinder av sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är en annan socialnämnd som har tillgång till
upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning
skyldig att lämna sådana upplysningar på begäran av den
socialnämnd som ska pröva avtalet.

Socialnämndens beslut enligt andra stycket får inte
överklagas. Lag (2009:404).

17 b § Har en socialnämnd godkänt ett avtal om vårdnad, skall
ett meddelande om avtalets innehåll sändas samma dag till
1. Skatteverket,
2. om avtalet gäller ett barn som har fyllt 15 år: Centrala
studiestödsnämnden,
3. Försäkringskassan. Lag (2004:797).

18 § Föräldrar kan enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) genom samarbetssamtal få hjälp att nå enighet i
frågor om vårdnad, boende och umgänge.

I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten uppdra åt
socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse
anordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan
föräldrarna.

Om rätten lämnar uppdrag enligt andra stycket, kan den förklara
att målet skall vila under en viss tid. Detsamma gäller om
samarbetssamtal redan har inletts och fortsatta samtal kan
antas vara till nytta. Om det finns särskilda skäl, kan rätten
förlänga den utsatta tiden. Lag (2001:456).

18 a § Rätten får uppdra åt en medlare att försöka få
föräldrarna att nå en samförståndslösning som är förenlig med
barnets bästa. Rätten kan lämna medlaren närmare anvisningar om
vad han eller hon skall iaktta när uppdraget fullgörs.

Medlaren skall inom den tid som rätten bestämmer lämna en
redogörelse för de åtgärder som har vidtagits. Tiden får inte
sättas längre än fyra veckor. Rätten får dock förlänga tiden,
om det finns förutsättningar att nå en samförståndslösning.

Medlaren har rätt till skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Rätten beslutar om
ersättningen. Ersättningen betalas av allmänna medel. Lag (2006:458).

19 § Rätten ska se till att frågor om vårdnad, boende och
umgänge blir tillbörligt utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende
eller umgänge ska socialnämnden ges tillfälle att lämna
upplysningar. Har nämnden tillgång till upplysningar som kan
vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden skyldig
att lämna rätten sådana upplysningar.

Om det behövs utredning utöver vad som sägs i andra stycket,
får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ
att utse någon att verkställa den. Rätten får fastställa
riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom
vilken utredningen ska vara slutförd. Om det behövs, får
rätten förlänga denna tid. Rätten ska se till att utredningen
bedrivs skyndsamt.

Om det inte är olämpligt, ska den som verkställer utredningen
försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för
rätten samt lämna förslag till beslut.

Utan hinder av sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är en
socialnämnd som har tillgång till upplysningar som kan vara
av betydelse för utredningen skyldig att lämna sådana
upplysningar på begäran av den socialnämnd som avses i tredje
stycket. Detsamma gäller när uppgifterna begärs av den som
socialnämnden utsett att verkställa utredningen.

Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för
det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att
höras. Lag (2009:404).

20 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge får
rätten, om det behövs, besluta om vårdnad, boende eller umgänge
för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller
ett beslut som har vunnit laga kraft eller föräldrarna har
träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av
socialnämnden.

Innan ett beslut enligt första stycket meddelas skall motparten
få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta
upplysningar från socialnämnden i frågan. Innan socialnämnden
lämnar upplysningar skall den, om det är lämpligt, höra
föräldrarna och barnet. Har rätten meddelat ett beslut som ännu
gäller när målet eller ärendet skall avgöras, skall rätten
ompröva beslutet.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt
som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som
helst ändras av rätten. Lag (2006:458).

21 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan
rätten, i samband med att den meddelar dom eller beslut i saken
och om det finns särskilda skäl, på yrkande av en part
förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet. Har
vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 § första
stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla
omedelbart.

Beslut om föreläggande enligt första stycket får överklagas
endast i samband med överklagande av domen eller beslutet om
vårdnad, boende eller umgänge.

En fråga om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på
ansökan av den part som har begärt föreläggandet. Ärendet
handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2006:458).

22 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge
gäller i fråga om rättegångskostnader andra och tredje styckena
i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan
dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes
rättegångskostnad, om han eller hon har förfarit på ett sådant
sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om
det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta
motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare,
ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat
kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förpliktas att
tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om
detta även om någon part inte yrkar det.

Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet
handläggs i högre rätt. Lag (1998:319).


7 kap. Om underhållsskyldighet

1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad
som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas
samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas
underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas till barnets egna
inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner
under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.

Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går
barnet i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna
underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock
längst intill dess barnet fyller tjugoett år. Till skolgång
räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan
jämförlig grundutbildning.

I kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna
sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga. Lag (2001:1136).

2 § En förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att
betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern
1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor
tillsammans med barnet, eller
2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men
barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag,
även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också
förmyndare har rätt att företräda barnet. Avtal om underhållsbidrag
kan slutas även före barnets födelse.

I mål om underhåll till barnet skall var och en som enligt tredje
stycket får företräda barnet ges tillfälle att yttra sig. Lag (1996:1031).

2 a § En förälder som är betalningsskyldig för
underhållsstöd enligt 19 kap. socialförsäkringsbalken anses
ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som
lämnas i underhållsstöd till barnet. Lag (2010:1203).

3 § När underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den
bidragsskyldige förbehålla sig ett belopp för eget eller
annans underhåll enligt andra–fjärde styckena.

Förbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll
innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden
beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra
levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett
normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120
procent av gällande   prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken.

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för
underhåll åt make som den bidragsskyldige varaktigt bor
tillsammans med. Med make jämställs annan som den
bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med, om de har
barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra
stycket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av
prisbasbeloppet.

Oberoende av vad som annars gäller om en förälders
underhållsskyldighet mot två eller flera barn får den
bidragsskyldige för underhåll åt varje hemmavarande
barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad som
utges till barnet av den andra föräldern eller för dennas
räkning, för år utgör 40 procent av gällande prisbasbelopp. Rätten kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det
föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet. Lag (2010:1203).

4 § Har en förälder som enligt 2 § skall betala
underhållsbidrag haft barnet hos sig under en sammanhängande
tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft
barnet hos sig i minst sex hela dygn, får föräldern vid
fullgörande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett
avdrag för varje helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av det
underhållsbidrag som räknat för kalendermånad gäller under
tiden för vistelsen. Något sådant avdrag får dock inte göras på
underhållsbidrag som belöper på senare tid än sex månader från
utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde. Det
sammanlagda avdragsbelopp som tillgodoräknas föräldern vid ett
tillfälle skall, om det slutar på örestal, avrundas till
närmast lägre krontal.

Vid beräkning av antalet hela dygn enligt första stycket räknas
det dygn då barnets vistelse upphör som ett helt dygn. Detta
gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma
dygn.

Om det finns särskilda skäl kan rätten förordna om andra
villkor för avdragsrätten än som anges i första och andra
styckena. Mot en parts bestridande får ett sådant förordnande
dock inte meddelas för tiden innan talan har väckts.

Den bidragsskyldiga föräldern har inte rätt till avdrag när
underhållsbidraget har fastställts med beaktande av att han
eller hon i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet
genom att ha barnet hos sig. Lag (2005:464).

5 § Den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med
förälder som har vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot barnet,
om han eller hon är gift med föräldern eller har eget barn
tillsammans med föräldern. Om det finns särskilda skäl, kvarstår
underhållsskyldigheten även sedan barnet har flyttat hemifrån.

Underhållsskyldigheten bestäms på samma sätt som för förälder enligt 1 § men gäller ej till den del barnet kan få underhåll från den
förälder som den underhållsskyldige ej bor tillsammans med. Lag (1978:853).

6 § Om annan än den som enligt 2 § har att betala underhållsbidrag
försummar sin underhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige
att betala underhållsbidrag till barnet. Lag (1978:853).

7 § Underhållsbidrag betalas i förskott för kalendermånad.

Avtal om att underhållsbidrag för framtiden skall betalas med ett
engångsbelopp eller för längre perioder än tre månader är giltigt
endast om avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer. Är
barnet under arton år skall avtalet dessutom vara godkänt av
socialnämnden i kommun där barnet eller dess vårdnadshavare är
varaktigt bosatt eller, om ingen av dem är varaktigt bosatt i riket,
av socialnämnden i Stockholm.

Rätten får bestämma annat betalningssätt än som anges i första
stycket, om det finns särskilda skäl.

Underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp skall betalas till
socialnämnden om barnet är under arton år. I fråga om sådan betalning
tillämpas 4 kap. 6 § andra stycket tredje meningen.

Betalning i strid mot denna paragraf medför inte befrielse från
skyldigheten att betala underhållsbidrag på föreskrivet sätt. Lag (1983:397).

8 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte
bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan
väcktes, om inte den bidragsskyldige medger det. Lag (1978:853).

9 § Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad fem
år efter den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat
följer av andra eller tredje stycket.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som
anges i första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i
konkurs på grund av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får
betalning för fordringen tas ut ur den utmätta egendomen eller
erhållas i konkursen även därefter.

Har före den tidpunkt som anges i första stycket ansökan gjorts om
företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om
företagsrekonstruktion, får underhållsbidraget krävas ut inom tre
månader från det att beslut om företagsrekonstruktionens upphörande
meddelades. Kommer ackord till stånd, får fordringen krävas ut inom
tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning
skett för underhållsbidraget eller konkursansökan gjorts inom tid som
nu har angetts, gäller vad som föreskrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt. Lag (1996:766).

10 § Dom eller avtal om underhåll kan jämkas av rätten, om ändring i
förhållandena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får
jämkning dock mot parts bestridande göras endast på så sätt att
obetalda bidrag sätts ned eller tas bort.

Avtal om underhåll kan också jämkas av rätten, om avtalet är
oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och
förhållandena i övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas
tillbaka får dock meddelas endast om det finns särskilda skäl.

Har fastställt underhållsbidrag, som utges fortlöpande, under en tid
av sex år inte ändrats till beloppet på annat sätt än som avses i 1 § lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, kan rätten för
tiden efter det att talan har väckts ompröva vad som har bestämts om
underhållet, utan att anledning till jämkning enligt första eller
andra stycket behöver åberopas.

Dom eller avtal om underhållsbidrag för tid intill dess barnet har
nått en viss ålder utgör inte hinder att pröva frågan om bidrag för
tiden därefter. Lag (1978:853).

11 § har upphävts genom lag (1996:1031).

12 § Talan om underhåll till barn tas upp av rätten i den ort
där svaranden har sitt hemvist. En sådan fråga kan väckas även
i samband med mål om fastställande av faderskapet till barn,
äktenskapsmål, mål om vårdnaden om barn eller mål om barns
boende.

Finns det inte någon behörig domstol enligt första stycket, tas
målet upp av Stockholms tingsrätt. Lag (1998:319).

13 § Två eller flera mål om skyldighet för någon att utge
underhållsbidrag till barn får handläggas i en rättegång, om det är
till nytta för utredningen eller prövningen. I sådant fall får
domstol som enligt 12 § är behörig att uppta ett av målen utan hinder
av nämnda paragraf uppta även det eller de andra, om talan i målen
väcks vid domstolen och det är lämpligt att målen handläggs där.

Rätten kan besluta att åter särskilja mål som har förenats enligt
första stycket.

Har rätten att avgöra vilken av flera män som är far till ett barn,
får talan om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan
faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som vunnit laga kraft. Lag (1978:853).

14 § Underhållsbidrag får bestämmas till olika belopp för särskilda
delar av underhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande
bestämmas för tid efter det barnet fyllt arton år, innan det kan
tillförlitligt bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. Lag (1996:1031).

15 § I mål om underhåll till barn får rätten, för tiden till
dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som
har vunnit laga kraft, besluta om underhållet efter vad som är
skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon
endast om det finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet
föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om
fastställande av faderskap till barn, får beslut om skyldighet
att utge bidrag inte meddelas, om flera män är instämda i
målet.

Innan beslut enligt första stycket meddelas, skall motparten få
tillfälle att yttra sig i frågan. Har rätten meddelat ett
beslut, skall den ompröva det när målet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt
som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som
helst ändras av rätten. Lag (2000:174).

16 § Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling
åtagit sig att till barn för vilket faderskapet skall fastställas
utge underhållsbidrag för tid intill dess resultatet av
blodundersökning om faderskapet föreligger, gäller i fråga om
verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om
verkställighet på grund av förbindelse att utge underhåll enligt
denna balk.

Beträffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i
tillämpliga delar gälla vad som i lag eller annan författning är
föreskrivet för fall då rätten enligt 15 § har meddelat förordnande
om underhållsbidrag till barn. Lag (1979:339).

17 § Om rätt för den som har betalt underhållsbidrag att få
ersättning av allmänna medel finns bestämmelser i lagen (1969:620) om
ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag. Lag (1979:339).

18 § Har en man haft kostnader för ett barns försörjning därför att
han har varit att anse som eller antagits vara barnets far, men
fastställs att en annan man är far till barnet, har den förstnämnde
endast om det finns särskilda skäl rätt till ersättning av den andre
för kostnaderna. Lag (1979:339).

19 § I mål om underhåll till barn gäller följande avvikelser från 18 kap. rättegångsbalken, om barnet förlorar målet.

Om det finns särskilda skäl, får förordnas att vardera parten skall
bära sin rättegångskostnad. Finns det inte sådana skäl och har barnet
i rättegången företrätts av en förälder som varaktigt bor tillsammans
med barnet, skall föräldern i stället för barnet åläggas att ersätta
motparten dennes rättegångskostnad. Lag (1985:358).

20 § Det som sägs i 12, 15 och 16 §§ om fastställande av
faderskap gäller även fastställande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 §. Det som sägs i 18 § om en man tillämpas också i fråga
om en kvinna som skall anses som förälder enligt 1 kap. 9 §. Lag (2005:434).


8 kap. Har upphävts genom lag (1973:802).


9 kap. Om underårigs omyndighet

1 § Den som är under arton år (underårig) är omyndig och får inte
själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån
än som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor
vid förvärv genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid
försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande. Lag (1994:1433).

2 § Om rätt för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete
stadgas i 6 kap. Lag (1974:236).

2 a § Underårig med eget hushåll får för den dagliga hushållningen
eller uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana
rättshandlingar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål.

Rättshandling som avses i första stycket är dock ej bindande för den
underårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort
inse, att det som anskaffades genom rättshandlingen ej var
erforderligt.

Missbrukar den underårige behörighet, som tillkommer honom enligt
första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom
behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren
eller den omyndige, om ändrade förhållanden inträtt.

Rättens beslut enligt tredje stycket skall ofördröjligen kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1977:658).

3 § Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete
förvärvat efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen
av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe.

Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egendom,
varom i första stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med
hänsyn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke
meddelas, skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra
sig.

3 a § har upphävts genom lag (1974:236).

4 § Om en underårig har fått egendom genom gåva, testamente eller
förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande under villkor att
den underårige själv skall få råda över egendomen, skall 3 § andra
stycket tillämpas också beträffande sådan egendom. Överförmyndarens
samtycke krävs dock bara om den underårige har fyllt sexton år. Innan
samtycke lämnas skall överförmyndaren ge fångesmannen eller hans
arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan påtagligt
besvär eller större tidsförlust. Lag (1994:1433).

5 § En underårig som driver rörelse med samtycke enligt 13 kap. 13 § eller 14 kap. 14 § andra stycket, får ingå sådana rättshandlingar som
faller inom området för rörelsen. Vad som nu har sagts gäller dock
inte i fråga om rättshandlingar som avses i 13 kap. 10 §. Lag (1994:1433).

6 § Har underårig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den,
med vilken avtalet slöts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit
godkänt eller behörigen fullgjort. Visste han att avtalet slöts med
underårig, må han dock ej, med mindre han hade anledning antaga att
den underårige ägde behörighet att sluta avtalet, frånträda detta
under den tid som vid dess ingående må hava blivit bestämd för
godkännande eller eljest skäligen kunde beräknas åtgå därför. Ej må
den, hos vilken underårig tagit tjänst eller annat arbete, frånträda
avtalet härom, så länge detta fullgöres av den underårige.

Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den
underårige själv.

7 § Varder avtal, som underårig ingått utan erforderligt samtycke,
ej gällande, bäre envar åter vad han mottagit eller utgive, om det
ej kan ske, ersättning för dess värde. Dock vare den underårige,
där ej i andra stycket annorlunda stadgas, icke pliktig att utgiva
sådan ersättning i vidare mån än vad han mottagit använts till
skäligt underhåll eller eljest finnes hava för honom medfört nytta.

Har den underårige vid avtals ingående genom falska uppgifter om sin
behörighet vilselett den, med vilken avtalet slöts, vare han, om
avtalet ej blir gällande, pliktig att i den omfattning som prövas
skälig utgiva ersättning för den förlust som föranletts av avtalet. Var förfarandet straffbart, skall ersättning gäldas efter vad i
allmänhet gäller om skadestånd på grund av brott.

8 § Pengar som en omyndig efter det att han eller hon har fyllt
sexton år själv har satt in hos en bank får betalas ut till den
omyndige. Banken får inte utan den omyndiges samtycke betala ut
pengarna till förmyndaren.

Om förmyndaren har fått överförmyndarens tillstånd att
omhänderta pengar som avses i första stycket och visat upp
bevis på det, får banken betala ut pengarna till förmyndaren
men inte till den omyndige.

Första och andra styckena gäller också pengar som har satts in
hos ett kreditmarknadsföretag, ett företag som driver
verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet och
ett utländskt företag som driver bankrörelse,
finansieringsrörelse eller inlåningsverksamhet från en filial i
Sverige. Lag (2008:910).


10 kap. Om förmyndare

1 § Den som är underårig eller som har förvaltare får inte vara
förmyndare. Lag (1988:1251).

2 § För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är dessa
förmyndare. Om någon av föräldrarna inte får vara förmyndare enligt 1 § eller blir entledigad från förmynderskapet, är den andre barnets
förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar
är denne ensam förmyndare. Lag (1988:1251).

3 § Den eller de som har förordnats särskilt till vårdnadshavare är
också förmyndare för den underårige.

Om särskilda skäl talar för det, skall dock någon annan än den
särskilt förordnade vårdnadshavaren förordnas till förmyndare. I ett
sådant fall tillämpas 6 och 7 §§.

Vad som sägs i denna balk om särskilt förordnade förmyndare skall
gälla även den som är förmyndare enligt första stycket. Lag (1994:1433).

4 § har upphävts genom lag (2014:377).

5 § Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordna en
sådan.

Har förmyndare förordnats enligt första stycket på grund av att
fadern eller modern är underårig, gäller förordnandet till dess
fadern eller modern har uppnått myndig ålder. Lag (1994:1433).

6 § Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt
lämplig man eller kvinna.

För underåriga syskon skall samma person utses till förmyndare, om
inte särskilda skäl talar mot det. Lag (1994:1433).

7 § Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för en
underårig och har föräldrarna eller en av dem gett till känna vem de
önskar till förmyndare, skall denna person förordnas om det inte är
olämpligt. Lag (1994:1433).

8 § När omständigheterna påkallar det, får flera förmyndare
förordnas för den underårige.

Kan den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte
lämpligen handha förmynderskapet allena, skall medförmyndare
förordnas. Lag (1988:1251).

9 § En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från
förmynderskapet. Detta gäller dock inte, om förmynderskapet utövas
av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att
förmyndaren entledigas. Lag (1994:1433).

10 § En förmyndare skall entledigas, om förmyndaren vid utövandet av
förmynderskapet gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om
förmyndaren kommer på ekonomiskt obestånd och på grund därav är
olämplig att vara förmyndare eller om förmyndaren av någon annan
orsak inte längre är lämplig som förmyndare. Lag (1988:1251).

11 § Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av lag
skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan
dröjsmål anmäla förhållandet till överförmyndaren för den kommun där
den omyndige har sitt hemvist. Lag (1994:1433).

12 § Har upphävts genom lag (1994:1433).

13 § Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare tas
upp av tingsrätten i den ort där den underårige är folkbokförd. Om den underårige inte är folkbokförd i Sverige, är tingsrätten
i den ort där den underårige vistas behörig domstol.

Om det inte finns någon domstol som är behörig enligt första
stycket, är Stockholms tingsrätt behörig. Lag (2006:557).

14 § I ärende om förordnande av förmyndare skall rätten bereda
överförmyndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig
för uppdraget. Lag (1988:1251).

15 § Ingen får förordnas till förmyndare eller entledigas från ett
förmynderskap utan att ha fått tillfälle att yttra sig. Lag (1988:1251).

16 § Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande
av förmyndare, får rätten, om den omyndiges angelägenheter kräver
omedelbar vård, förordna förmyndare för tiden till dess ärendet
avgörs. Lag (1988:1251).

17 § Uppkommer fråga om att enligt 10 § entlediga en förmyndare och
kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle
medföra fara för den underårige, besluta att förmyndaren skall
skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall
förmyndaren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål. Lag (1988:1251).

18 § Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får
göras av överförmyndaren, förmyndare, vårdnadshavare, den underårige
själv, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller
hennes make eller sambo och närmaste släktingar. Frågor som avses i
denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när det finns
anledning till det.

I ett ärende som avses i första stycket skall rätten ge en underårig
som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Lag (1994:1433).


11 kap. Om god man och förvaltare

Om god man

1 § Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan
orsak inte utöva förmynderskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall
överförmyndaren förordna god man att i förmyndarens ställe
vårda den underåriges angelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från
utövningen av förmynderskapet får rätten förordna god man
enligt första stycket.

Om god man för underåriga utländska medborgare och underåriga
statslösa personer finns bestämmelser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap samt i lagen (2005:429) om
god man för ensamkommande barn. Lag (2005:430).

2 § Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den
underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren förordna
god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen
liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om
sammanlevnad i oskiftat bo.

Överförmyndaren skall också förordna god man när den som har en
förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en rättshandling
eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt 12 kap. 8 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller
förvaltaren. Om talan har väckts får rätten förordna god man.

Överförmyndaren skall också i andra fall än som avses i första eller
andra stycket förordna god man för den som har vårdnadshavare,
förmyndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den
enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares eller
dennes makes eller sambos intresse. Överförmyndaren skall meddela ett
sådant förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren,
den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan
egenskap företräder eller om det annars är lämpligt. Lag (1994:1433).

3 § Överförmyndaren skall förordna god man,
1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som
vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin
rätt i boet och förvalta sin lott i det,
2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har
efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna
arvsfonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge,
eller också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap
saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på
grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och
hans eller hennes lott i boet förvaltas,
3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller
är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad
som föreskrivs om arvinge,
4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en
bortavarandes egendom förvaltas,
5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling
beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla eller
egendom först senare skall tillträdas med äganderätt och det krävs
att den blivande ägarens rätt bevakas eller egendomen förvaltas för
den blivande ägarens räkning, eller
6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas
under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Överförmyndaren skall förordna god man enligt första stycket efter
anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man
för den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos
överförmyndaren av den som har boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett
förordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som
förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var
förordnad att företräda. Lag (1994:1433).

3 a § I de fall som anges i 18 kap. 1 § första stycket
äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket denna balk
skall god man förordnas av rätten. Lag (1994:1433).

4 § Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat
hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att
bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person,
skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom
eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den
för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd
hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i
något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första
stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag (1994:1433).

5 § En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt
förordnande är inte bindande för den som förordnandet avser. En
rättshandling som utan dennes samtycke företagits inom ramen för
förordnandet är inte heller bindande för den som förordnandet avser,
såvida inte denne på grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge
uttryck för sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat
inhämtas.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en
rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen,
skall samtycke från den som han företräder anses föreligga, om denne
inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot
vilken rättshandlingen riktade sig. Lag (1988:1251).

6 § Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir
bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att ersätta
godtroende tredje man skada som denne har tillfogats. Detta gäller
dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den för vars
räkning den har företagits till följd av någon särskild omständighet,
som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog
kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till. Lag (1988:1251).

Om förvaltare

7 § Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att
anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock
inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller
att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje
särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller
angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma
uppdragets omfattning.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en
förvaltare i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut
enligt första stycket, skall förordnandet meddelas av
överförmyndaren. Lag (1994:1433).

8 § Trots ett förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses med
förordnandet rätt att själv
1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,
2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat
efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan
egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har
förordnats får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande
vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande under villkor att egendomen inte skall
omfattas av förvaltarens rådighet.

Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att
förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållanden som avses i första
stycket. Lag (1994:1433).

9 § Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet
över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter
som omfattas av uppdraget.

Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar
för annans räkning. Lag (1988:1251).

10 § Med förvaltarens samtycke får den enskilde själv företa
rättshandlingar även i en angelägenhet som omfattas av
förvaltaruppdraget. Om verkan av avtal som den enskilde har ingått
utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 §§ för
underåriga. Lag (1988:1251).

11 § Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en
förvaltare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i
sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne
har tillfogats. Lag (1988:1251).

Gemensamma bestämmelser

12 § Till god man eller förvaltare ska utses en rättrådig,
erfaren och i övrigt lämplig person. Föreslår den enskilde en
viss person som god man eller förvaltare, ska den personen
förordnas, om han eller hon är lämplig och vill åta sig
uppdraget. Detsamma gäller om en god man ska förordnas att
bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i ett dödsbo
och den avlidne har gett till känna vem den avlidne önskar
till god man.

Innan någon förordnas till god man eller förvaltare ska hans
eller hennes lämplighet kontrolleras i den utsträckning som
behövs.

Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte
vara god man eller förvaltare. Lag (2014:886).

13 § När omständigheterna motiverar det, kan flera gode män eller
förvaltare förordnas för den enskilde. Lag (1994:1433).

14 § Om flera gode män eller förvaltare är ansvariga för en skada
som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för
ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de
ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar
tillgångar att betala sin andel       med, skall de övrigas
ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag (1994:1433).

15 § Ansökan om förordnande av god man enligt 1-4 §§ eller
förvaltare får göras av förmyndare, den som ansökningen avser, om han
eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller
sambo och närmaste släktingar. Ansökan om anordnande av godmanskap
enligt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts och
av överförmyndaren.

Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av god man
som avses i 4 §.

När det finns anledning till det skall rätten självmant ta upp
frågor om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Överförmyndaren har samma skyldighet när det gäller förordnande av
god man eller förvaltare. Lag (1994:1433).

16 § I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för
någon som har fyllt 16 år ska rätten eller överförmyndaren ge
denna person tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap ska rätten också inhämta yttranden från den
enskildes make eller sambo och barn, överförmyndaren och
vårdinrättning, om det inte är obehövligt. Yttranden ska
också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt
från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter
inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar
landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökan
avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för
honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon
inte förstår vad saken gäller. Rätten får dock avstå från att
höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort
ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns
särskilda skäl.

Andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om
förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är
skyldiga att lämna sådana uppgifter som kan vara av betydelse
i ärendet. Lag (2014:886).

17 § Innan rätten anordnar förvaltarskap skall den inhämta
läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes
hälsotillstånd. Detta gäller även i ärenden om anordnande av
godmanskap enligt 4 §, när den enskilde inte har lämnat sitt
samtycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket. Lag (1994:1433).

17 a § Rätten får uppdra åt överförmyndaren att inhämta
yttranden enligt 16 § andra stycket och utredning enligt 17 §.

På begäran av rätten ska överförmyndaren lämna förslag på god
man eller förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot
det.

Om en fråga om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller
förvaltarskap uppkommer hos överförmyndaren, får
överförmyndaren inhämta yttranden enligt 16 § andra stycket
och utredning enligt 17 §. Om överförmyndaren ansöker om ett
sådant anordnande, ska vad som inhämtats ges in till rätten
tillsammans med ansökan. Överförmyndaren ska då också lämna
förslag på god man eller förvaltare. Lag (2014:886).

18 § Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om
anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap, får rätten
besluta att anordna godmanskap eller förvaltarskap för tiden till dess
ärendet slutligt avgörs, om den enskildes angelägenheter kräver
omedelbar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara
för den enskildes person eller egendom. Ett sådant beslut kan
meddelas även för den som är underårig att gälla från och med den dag
då han eller hon fyller arton år.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om
förordnande av god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordna
god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs,
om ärendet brådskar av sådan anledning som anges i första stycket.

Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den
som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske
utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten. Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra
stycket. Lag (1994:1433).

19 § Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, ska
godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra. En god man som
har förordnats enligt 3 § 1–5 ska entledigas så snart den som
förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare
har slutfört sitt uppdrag, ska han eller hon genast anmäla
det till överförmyndaren.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli
entledigad från sitt uppdrag. Om godmanskapet eller
förvaltarskapet ska fortsätta, är den gode mannen eller
förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man
eller förvaltare har utsetts, om inte annat föreskrivs i 19 a §. Lag (2014:886).

19 a § Skyldigheten enligt 19 § andra stycket att kvarstå som
god man eller förvaltare gäller inte om en god man som har
förordnats enligt 4 § eller en förvaltare har skälig orsak
att bli entledigad innan en ny god man eller förvaltare har
utsetts.

Sker ett entledigande med stöd av första stycket, ska
godmanskapet eller förvaltarskapet upphöra, om
överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att
finna någon annan som är lämplig och som vill åta sig
uppdraget. Lag (2014:886).

19 b § Ett beslut om att ett godmanskap enligt 4 § eller ett
förvaltarskap ska upphöra och ett beslut om att entlediga en
god man eller förvaltare med stöd av 19 a § fattas av rätten. I övriga fall fattar överförmyndaren beslut om upphörande av
ett godmanskap eller förvaltarskap och om entledigande av en
god man eller förvaltare. Lag (2014:886).

20 § En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk
eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på
ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget
eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha
uppdraget, skall entledigas. Beslut om entledigande fattas av
överförmyndaren.

Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en god man
eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får
överförmyndaren besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall
skiljas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om
dröjsmål skulle medföra fara för den som godmanskapet eller
förvaltarskapet avser. Lag (1994:1433).

21 § Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om
upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av
dem som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller
förvaltaren.

Rätten eller överförmyndaren får också självmant ta upp frågor
som avses i första stycket och som de är behöriga att avgöra.

I ett ärende enligt denna paragraf skall rätten eller
överförmyndaren ge den enskilde tillfälle att yttra sig, om det kan
ske. Lag (1994:1433).

22 § Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin
vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som
har tillsyn över godmanskapet eller förvaltarskapet. Lag (1994:1433).

23 § Rätten är skyldig att pröva om omfattningen av ett godmanskap
enligt 4 § eller ett förvaltarskap bör jämkas, om någon av dem som
anges i 15 § första stycket eller den gode mannen eller förvaltaren
ansöker om det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode
mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och den enskilde ges
tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddela
beslut i frågan för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål
skulle medföra fara för den enskilde. I fråga om ett sådant beslut
tillämpas bestämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena.

I fråga om godmanskap enligt 1-3 §§ skall överförmyndaren pröva om
godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestämmelserna i första tredje
styckena skall också tillämpas vid handläggningen hos överförmyndaren
av frågor om sådan jämkning. Lag (1994:1433).

24 § Innan rätten eller överförmyndaren förordnar någon till god man
eller förvaltare eller entledigar någon från ett sådant uppdrag,
skall han eller hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om
beslut enligt 20 § andra stycket, skall den gode mannen eller
förvaltaren ges tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål. Lag (1994:1433).

25 § Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde
är folkbokförd. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige,
är tingsrätten i den ort där den enskilde vistas behörig
domstol.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ eller lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn
samt i frågor om förvaltarskap är överförmyndaren för den
kommun där den enskilde är folkbokförd. Om den enskilde inte är
folkbokförd i Sverige, är överförmyndaren för den kommun där
den enskilde vistas behörig överförmyndare.

Om det inte finns någon behörig domstol enligt första stycket
eller behörig överförmyndare enligt andra stycket, är
Stockholms tingsrätt och överförmyndaren för Stockholms kommun
behörig domstol respektive behörig överförmyndare. Lag (2006:557).

26 § Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om förordnande av
god man enligt 3 §, hör ärendet till överförmyndaren för den kommun
där den döde hade sitt hemvist eller, om den döde inte hade hemvist i
Sverige, till överförmyndaren för Stockholms kommun. Skall god man
annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren för
den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egendom
eller där annars behov av god man har visat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den
överförmyndare som har förordnat god man. Lag (1994:1433).

27 § Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller
upphörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan
kungörelse skall också ske av beslut om jämkning av förvaltarskaps
omfattning enligt 23 §. Lag (1994:1433).


12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och
förvaltares verksamhet

Förmyndares skyldigheter

1 § Förmyndare skall förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem
i angelägenheter som rör tillgångarna.

Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag
själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testamente
eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande
enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande med villkor
att egendomen skall stå under förvaltning av någon annan än
förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande
av vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är
särskild förvaltning anordnad, skall den som utövar förvaltningen
årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt
lag skall göras av någon annan. Lag (1994:1433).

Gode mäns och förvaltares skyldigheter

2 § Gode män och förvaltare skall, i den mån det följer av deras
förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder,
förvalta deras tillgångar och sörja för deras person.

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens
eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts
under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad, skall
den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över
förvaltningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller
inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta
emot en sådan redovisning. Lag (1994:1433).

Gemensamma bestämmelser

3 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall omsorgsfullt fullgöra
sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den
enskilde. Lag (1994:1433).

4 § Den enskildes medel skall i skälig omfattning användas för hans
eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som
inte används för sådana ändamål skall placeras så att tillräcklig
trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13-15 kap. Lag (1994:1433).

5 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall fortlöpande föra
räkenskaper över sin förvaltning och göra anteckningar om sina
åtgärder i övrigt. Föräldrar är dock skyldiga att föra räkenskaper
och göra anteckningar endast i den utsträckning som kan anses
behövlig med hänsyn till egendomens omfattning och omständigheterna i
övrigt. Lag (1994:1433).

6 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall se till att pengar och
värdepapper som tillhör den enskilde förvaras så att de inte
sammanblandas med tillgångar som ställföreträdaren annars förvaltar.

Om den enskilde äger värdehandlingar eller annars har rättigheter på
grund av sådana handlingar, svarar förmyndaren, den gode mannen eller
förvaltaren för att behövliga registreringar och anmälningar görs. Lag (1994:1433).

7 § I viktiga frågor ska förmyndaren, om det lämpligen kan
ske, höra den omyndige, om han eller hon har fyllt 16 år, och
den omyndiges sambo.

Gode män och förvaltare har motsvarande skyldigheter i
förhållande till den enskilde samt den enskildes make eller
sambo. Om betydelsen av samtycke i vissa fall från den som
har god man finns bestämmelser i 11 kap. 5 §. Lag (2014:377).

8 § Uppstår fråga om rättshandling eller rättegång mellan en omyndig
och förmyndaren, förmyndarens make eller sambo eller någon som
förmyndaren företräder, har förmyndaren inte rätt att företräda den
omyndige. Har syskon samma förmyndare, får förmyndaren dock företräda
de omyndiga vid arvskifte mellan dem, om de inte har inbördes
stridande intressen.

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den
enskilde, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång
mellan den enskilde å ena sidan och den gode mannen eller
förvaltaren, hans eller hennes make eller sambo eller någon som han
eller hon företräder å den andra sidan.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har slutit avtal i strid
med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i
fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet. Lag (1994:1433).

Överförmyndarens tillsyn

9 § Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under
överförmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna
överförmyndaren de upplysningar om sin verksamhet som överförmyndaren
begär. Lag (1994:1433).

Avtal utan överförmyndarens samtycke

10 § Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått
avtal för den enskildes räkning utan att inhämta samtycke från
överförmyndaren, trots att samtycke krävs enligt 13-15 kap.,
får motparten inte frånträda avtalet, om förmyndaren, gode
mannen eller förvaltaren begär överförmyndarens samtycke inom
en månad från det att avtalet ingicks och något annat förbehåll
inte har gjorts. Om överförmyndaren inte lämnar sitt samtycke,
får motparten frånträda avtalet, om inte något annat har
överenskommits.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare har ingått ett avtal
som innebär skuldsättning för den enskilde utan att inhämta
samtycke som krävs enligt 13 kap. 12 § första stycket 1 eller 14 kap. 13 § första stycket 1, får motparten inte heller
frånträda avtalet sedan det har blivit fullgjort. Lag (2008:910).

11 § Om ett avtal som avses i 10 § inte blir gällande, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i fråga om återbärings- och
ersättningsskyldighet. Lag (1994:1433).

Flera förmyndare, gode män eller förvaltare

12 § Om en persons egendom skall förvaltas av fler än en förmyndare,
god man eller förvaltare, skall ställföreträdarna utöva förvaltningen
gemensamt. Överförmyndaren kan dock besluta att förvaltningen av
tillgångarna skall fördelas på visst sätt mellan ställföreträdarna
eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en av dem ensam. I
samband med att rätten förordnar en ställföreträdare kan även rätten
meddela ett sådant beslut.

Om de som utövar förvaltningen gemensamt inte kan enas om en viss
åtgärd, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Om det är
fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke, kan samtycke
ges till åtgärden även om det finns delade meningar. Överförmyndaren
skall dock ge alla dem som har del i förvaltningen tillfälle att
yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken. Lag (1994:1433).

Ställande av säkerhet

13 § Om överförmyndaren finner skäl till det, skall förmyndare, gode
män eller förvaltare ställa säkerhet för den förvaltade egendomen. Överförmyndaren prövar säkerheten och bestämmer hur den skall
förvaras. I övrigt tillämpas 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Lag (1994:1433).

Skadestånd

14 § Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta
skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den
enskilde.

Om flera förmyndare, gode män eller förvaltare är ansvariga, svarar
de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt
fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om
någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas
ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag (1994:1433).

15 § Talan om ersättning enligt 14 § ska väckas inom tre år
från det att handlingar som anges i 16 kap. 8 § har lämnats
över till den som är behörig att ta emot redovisning för
förvaltningen. Om talan inte väcks inom nämnda tid, är
talerätten förlorad. Detta gäller inte, om ställföreträdaren
har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande. Lag (2008:910).

Arvode och ersättning för utgifter

16 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har
rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och
ersättning för de utgifter som har varit skäligen
påkallade för uppdragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av
överförmyndaren. Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad
mån arvode och ersättning för utgifter ska betalas med
medel som tillhör den enskilde.

Om det inte finns särskilda skäl för något annat, ska
arvode och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter
och skatter som utgår på dem, betalas med den enskildes
medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under
det år när uppdraget utförs överstiger 2,65 gånger
prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller hans eller hennes tillgångar
under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet.

Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons
rätt i oskiftat dödsbo ska betalas med dödsboets medel, om
inte särskilda skäl föranleder något annat.

Arvode och ersättning för utgifter som inte ska betalas med
den enskildes eller dödsboets medel ska betalas av
kommunen. Lag (2010:1203).

17 § Föräldrar som är förmyndare har, om det finns särskilda skäl,
rätt till arvode med anledning av förvaltningen av den omyndiges
egendom. De har också rätt till ersättning för utgifter som har varit
skäligen påkallade av förvaltningen.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av
överförmyndaren. Beloppen skall betalas med den omyndiges medel
eller, om det gäller dödsboförvaltning, med dödsboets tillgångar. Lag (1994:1433).


13 kap. Föräldrars förmyndarförvaltning

Föräldrars rådighet

1 § När en omyndigs föräldrar är förmyndare, bestämmer de hur
tillgångar som står under deras förvaltning skall användas eller
placeras, om inte annat följer av denna balk eller annan författning.

Om en av föräldrarna till följd av frånvaro eller sjukdom eller av
någon annan orsak är förhindrad att ta del i sådana beslut om
förvaltningen som inte kan skjutas upp utan olägenhet, bestämmer den
andra föräldern ensam. Denna förälder får dock inte ensam fatta
beslut av ingripande betydelse, om inte den omyndiges bästa
uppenbarligen kräver det.

Om endast en av föräldrarna är förmyndare, gäller bestämmelserna om
föräldrar honom eller henne.

I fråga om vård av en omyndigs rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo
gäller bestämmelserna i 15 kap. Lag (1994:1433).

Kontroll av förvaltningen av viss egendom

2 § När värdet på en omyndigs tillgångar, som ska förvaltas
av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på
något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger
gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3–7 §§ för förvaltningen.

Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor
om att förvaltningen av den ska stå under överförmyndarens
kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit
den omyndige
1. genom arv eller testamente,
2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen
har anmält gåvan till överförmyndaren, eller
3. genom förmånstagarförordnande vid försäkring med
anledning av dödsfall eller vid pensionssparande enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som
har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av
egendomen. Lag (2010:1203).

3 § Inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar
överstigit det belopp som anges i 2 § första stycket skall
föräldrarna ge in en förteckning över den omyndiges egendom till
överförmyndaren.

Har egendom tillfallit en omyndig med villkor om särskild
överförmyndarkontroll enligt 2 § andra stycket, skall föräldrarna ge
in en förteckning över egendomen till överförmyndaren inom en månad
därefter.

Förteckningarna skall avges på heder och samvete. Lag (1994:1433).

4 § Andra värdehandlingar än sådana som nämns i 5 § första stycket
skall säljas och fordringar drivas in så snart det lämpligen kan ske,
om det inte är till fördel för den omyndige att värdehandlingarna
behålls eller att fordringarna förblir utestående.

Annan lös egendom än som nu har nämnts och som inte omfattas av 10 § skall säljas vid en lämplig tidpunkt, om inte egendomen är till nytta
eller har särskilt värde för den omyndige eller den omyndiges familj
eller egendomen av någon annan särskild anledning bör behållas. Lag (1994:1433).

5 § Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av
överförmyndaren placeras i
1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av
stat eller kommun,
2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska
skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett
kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller
ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en
offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den
som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i
landet, med undantag för förlagsbevis eller andra
skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare, eller
3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som
är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer
överens med den som gäller för värdepappersfonder här i
landet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens
samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av
inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast
fastställda taxeringsvärdet. Lag (2013:562).

6 § Om överförmyndaren samtycker till det, får den omyndiges
tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något
annat sätt än som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 10 §. Lag (1994:1433).

7 § Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 10 § och som
inte heller omedelbart behöver användas ska göras räntebärande
genom att sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag. I
anslutning till en placering enligt 5 eller 6 § får pengar dock
föras över till ett konto hos ett värdepappersbolag, även om
någon ränta inte är avtalad. Lag (2008:910).

Bankmedel

8 § Pengar som har satts in hos bank eller
kreditmarknadsföretag enligt 16 kap. 11 § eller med uppgift
till banken eller kreditmarknadsföretaget om att de skall stå
under särskild överförmyndarkontroll får inte tas ut utan
överförmyndarens samtycke. Lag (2004:422).

Upphävande av eller lättnader i kontrollen

9 § Överförmyndaren ska besluta att bestämmelserna i 4–7 §§ inte längre ska tillämpas, om värdet på den omyndiges
tillgångar har kommit att sjunka till ett belopp som
understiger fyra gånger gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken och det inte finns
särskild anledning att låta kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket gäller inte egendom som
har tillfallit den omyndige under villkor om särskild
överförmyndarkontroll.

Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges
förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl, får
överförmyndaren helt eller delvis besluta om undantag från 3–7 §§. Lag (2010:1203).

Fast egendom m.m.

10 § För den omyndiges räkning får föräldrar endast med
överförmyndarens samtycke
1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller
nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av
hyresrätt till en bostadslägenhet,
2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om
det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig
upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,
3. sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan
egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller
4. låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med
nyttjanderätt upplåta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall
lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med
hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder och framtida behov
eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får
lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur
samt den omyndiges ålder, framtida behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut
och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom
avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att
samtycket lämnades. Lag (1994:1433).

Bortgivande av egendom

11 § Föräldrar får inte ge bort den omyndiges egendom, om det inte
är fråga om personliga presenter vars värde inte står i
missförhållande till den omyndiges ekonomiska villkor.

Med överförmyndarens samtycke får föräldrar använda den omyndiges
inkomster till understöd åt anhöriga eller andra som står den
omyndige nära. Lag (1994:1433).

Upptagande av lån m.m.

12 § För den omyndiges räkning får föräldrar endast med
överförmyndarens samtycke
1. ta upp lån eller företa någon annan rättshandling som
innebär att den omyndige sätts i skuld,
2. ingå borgensförbindelse, eller
3. ställa den omyndiges egendom som säkerhet för den omyndiges
eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom
ramen för en rörelse som föräldrarna med överförmyndarens
samtycke driver för den omyndiges räkning, behövs samtycke
endast i fråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för
att ge den omyndige hjälp till utbildning eller bosättning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga
den omyndiges övriga egendom eller kan anses nödvändig för den
omyndiges utbildning eller uppehälle eller om det annars finns
särskilda skäl för åtgärden. Lag (2008:910).

Rörelse

13 § Föräldrar får inte låta den som är under sexton år driva
rörelse.

Om den omyndige har fyllt sexton år, får föräldrarna endast med
överförmyndarens samtycke låta honom eller henne driva en
rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Utan överförmyndarens samtycke får föräldrarna
inte själva driva en sådan rörelse för den omyndiges räkning. Samtycke får lämnas endast om den omyndiges ekonomiska och
personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av
rörelsens art är lämpligt att samtycke ges. Lag (1999:1080).

Redovisning av viss egendom

14 § Föräldrar skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till
överförmyndaren redogöra för förvaltningen under föregående år av
egendom som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av
bestämmelserna om samtycke enligt 10 §. Årsräkningen skall avges
på heder och samvete.

I årsräkningen skall anges
1. egendomen och dess värde vid början och slutet av den tid som
räkningen avser,
2. skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter, och
3. inkomster av egendomen och utgifter som har betalats med
egendomen eller dess avkastning. Lag (1994:1433).

15 § Har den omyndige fyllt arton år eller har föräldrarna
dessförinnan entledigats som förmyndare, skall de inom en månad
därefter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande
egendom som avses i 2 § samt sådan egendom som omfattas av
bestämmelserna om samtycke enligt 10 §. Sluträkning skall vidare
lämnas inom en månad när ett villkor enligt 2 § andra stycket om
särskild överförmyndarkontroll återkallats eller överförmyndaren
enligt 9 § första stycket beslutat att överförmyndarkontrollen skall
upphöra.

Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under
det löpande året fram till dess att förmynderskapet upphörde,
villkoret om särskild överförmyndarkontroll återkallades eller
överförmyndaren beslutade att kontrollen skulle upphöra. Räkningen
skall avges på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 14 § andra stycket gäller också i fråga
om sluträkning. Lag (1994:1433).

16 § Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges
förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i
övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria föräldrarna
från skyldigheten att lämna årsräkning eller sluträkning eller
besluta att sådana räkningar får lämnas i förenklad form. I fråga om
årsräkning får beslut meddelas för ett visst år eller tills vidare. Lag (1994:1433).

17 § Anmäler föräldrarna att de är förhindrade att inom föreskriven
tid lämna förteckning enligt 3 §, årsräkning eller sluträkning till
överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet. Lag (1994:1433).

Särskilda beslut av överförmyndaren i vissa fall

18 § Överförmyndaren får förelägga föräldrarna att i årsräkning
eller på annat sätt redogöra för sin förvaltning utöver vad som
följer av 14 och 15 §§, om den omyndige begär det eller om det annars
finns särskilda skäl. Lag (1994:1433).

19 § Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga
förvaltningen, får överförmyndaren
1. besluta att 3–7 §§ ska tillämpas även i andra fall än som
följer av 2 §,
2. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos
bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver
vad som följer av 8 §,
3. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av
ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt
institut som är underkastat en offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med den som gäller för
värdepappersinstitut i Sverige,
4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare,
den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella
instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i
specialfonder, begränsa föräldrars möjlighet att förfoga över
rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instrument eller som avses i lagen
om värdepappersfonder eller i lagen om förvaltare av
alternativa investeringsfonder, och
5. genom meddelande till den som ska betala pengar till den
omyndige besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller
kreditmarknadsföretag.

Meddelas beslut enligt första stycket 3, ska föräldrarna
träffa avtal med ett värdepappersinstitut på villkor som
överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant
avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som
värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid
samma typ av avtal. Lag (2013:562).

Vissa åtgärder vid förvaltningens upphörande

20 § Om föräldrarnas förvaltning upphör därför att barnet har blivit
myndigt, skall föräldrarna genast överlämna de förvaltade
tillgångarna till honom eller henne. Om föräldrarnas förvaltning
upphör därför att någon annan skall överta förvaltningen, skall
föräldrarna genast överlämna de förvaltade tillgångarna till denna
person. Lag (1994:1433).

21 § När föräldrarnas förvaltning upphör, skall de hålla sina
räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga
för granskning. Om det behövs, skall överförmyndaren bestämma tid och
plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut
eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som
vunnit laga kraft, skall räkenskaper och övriga handlingar som rör
förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot
redovisning över förvaltningen. Lag (1994:1433).

Föräldrars död eller konkurs

22 § Dör en av föräldrarna, skall dödsboet svara för att den
omyndiges egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens
upphörande vidtas enligt detta kapitel, om inte förvaltningen skall
skötas av den andra föräldern. Vad som nu har sagts om dödsbo gäller
konkursförvaltaren, om en av föräldrarna försätts i konkurs. Lag (1994:1433).


14 kap. Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av
egendom

Förteckningar över egendom

1 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall inom två
månader efter förordnandet lämna en förteckning till överförmyndaren
över den egendom som de förvaltar. Förteckningen skall avges på heder
och samvete.

En förteckning som lämnas av en god man som har förordnats enligt 11 kap. 1 § behöver endast ta upp den lösa egendom som den gode mannen
har tagit hand om.

Skyldigheten att lämna en förteckning gäller inte vid byte av
förordnad förmyndare, god man eller förvaltare.

I fråga om bevakning av någons rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo
gäller bestämmelserna i 15 kap. Lag (1994:1433).

2 § Har rätten beslutat att utvidga omfattningen av en god mans
eller förvaltares uppdrag, skall den gode mannen eller förvaltaren
inom en månad från beslutet lämna en förteckning till överförmyndaren
över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget. Förteckningen skall avges på heder och samvete. Lag (1994:1433).

Förvaltning av egendom

3 § I fråga om egendom som står under en förordnad förmyndares, god
mans eller förvaltares förvaltning gäller 4 11 §§. Lag (1994:1433).

4 § Andra värdehandlingar än sådana som nämns i 5 § första
stycket ska säljas och fordringar drivas in så snart det
lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den enskilde
att värdehandlingarna behålls eller att fordringarna förblir
utestående.

Annan lös egendom som inte omfattas av 11 § ska säljas vid en
lämplig tidpunkt, om inte egendomen är till nytta eller har
särskilt värde för den enskilde eller den enskildes familj
eller egendomen av någon annan särskild anledning bör behållas. Lag (2008:910).

5 § Den enskildes tillgångar får utan samtycke av
överförmyndaren placeras i
1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av
stat eller kommun,
2. skuldförbindelser som har utfärdats av Svenska
Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett
kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse eller av ett utländskt bankföretag eller
ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en
offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den
som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i
landet, med undantag för förlagsbevis eller andra
skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare, eller
3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som
är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer
överens med den som gäller för värdepappersfonder här i
landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens
samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av
inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast
fastställda taxeringsvärdet. Lag (2013:562).

6 § Om överförmyndaren samtycker till det, får den enskildes
tillgångar placeras i aktier och även i övrigt placeras på något
annat sätt än som anges i 5 §.

I fråga om köp av fast egendom m.m. finns bestämmelser i 11 §. Lag (1994:1433).

7 § Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 11 § och inte
heller omedelbart behöver användas ska göras räntebärande genom
att sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag. I
anslutning till en placering enligt 5 eller 6 § får pengar dock
föras över till ett konto hos ett värdepappersbolag, även om
någon ränta inte är avtalad. Lag (2008:910).

8 § Pengar som har satts in hos bank eller
kreditmarknadsföretag får tas ut endast efter samtycke från
överförmyndaren.

Samtycke krävs dock inte vid uttag av
1. ränta som är upplupen under innevarande och föregående år,
eller
2. pengar som behöver hållas tillgängliga för den enskildes
uppehälle eller vården av hans eller hennes egendom om den
förordnade förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren vid
insättningen gjort förbehåll om att de får tas ut utan
överförmyndarens samtycke. Lag (2008:910).

9 § Har upphävts genom lag (2008:910).

10 § Om det finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt
eller delvis besluta om undantag från 4-8 §§. Lag (2008:910).

Fast egendom m.m.

11 § För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man
eller förvaltare endast med överförmyndarens samtycke
1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller
nyttjanderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av
hyresrätt till en bostadslägenhet,
2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om
det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig
upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,
3. sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan
egendom, om det inte gäller byte av en bostadslägenhet, eller
4. låta inteckna, hyra ut eller på något annat sätt med
nyttjanderätt upplåta fast egendom eller tomträtt.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall
lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med
hänsyn till egendomens natur eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 3 eller 4 får
lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur
samt den enskildes behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och
rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att
samtycket lämnades. Lag (1994:1433).

Bortgivande av egendom

12 § En förordnad förmyndare, god man eller förvaltare får inte ge
bort den enskildes egendom, om det inte är fråga om personliga
presenter vars värde inte står i missförhållande till den enskildes
ekonomiska villkor.

Med överförmyndarens samtycke får den enskildes inkomster användas
till understöd åt anhöriga eller andra som står den enskilde nära. Lag (1994:1433).

Upptagande av lån m.m.

13 § För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare endast med överförmyndarens samtycke
1. ta upp lån eller företa någon annan rättshandling som
innebär att den enskilde sätts i skuld,
2. ingå borgensförbindelse, eller
3. ställa den enskildes egendom som säkerhet för den enskildes
eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder enligt första stycket som faller inom
ramen för en rörelse som ställföreträdaren med överförmyndarens
samtycke driver för den enskildes räkning, behövs samtycke
endast i fråga om pantsättning av fast egendom eller tomträtt. Samtycke behövs inte i fråga om statliga lån som tas upp för
att ge den enskilde hjälp till utbildning eller bosättning.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga
den enskildes övriga egendom eller kan anses nödvändig för hans
eller hennes utbildning eller uppehälle eller om det annars
finns särskilda skäl för åtgärden. Lag (2008:910).

Rörelse

14 § En god man eller förvaltare får endast med
överförmyndarens samtycke låta den enskilde driva en rörelse
som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Utan överförmyndarens samtycke får den gode mannen
eller förvaltaren inte driva en sådan rörelse för den enskildes
räkning. Samtycke får lämnas endast om den enskildes ekonomiska
och personliga förhållanden är sådana att det med beaktande av
rörelsens art är lämpligt att samtycke ges.

I fråga om förordnade förmyndare tillämpas 13 kap. 13 §. Lag (1999:1080).

Redovisning av förvaltad egendom

15 § Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall före den 1 mars varje år i en årsräkning till överförmyndaren redogöra för
förvaltningen under föregående år av egendom som har stått under
ställföreträdarens förvaltning. Årsräkningen skall avges på heder
och samvete.

I årsräkningen skall anges den enskildes tillgångar och skulder vid
början och slutet av den tid som räkningen avser. Vidare skall en
sammanställning göras av inkomster och utgifter under nämnda tid. Av
årsräkningen skall särskilt framgå hur mycket som har använts för den
enskildes uppehälle eller nytta i övrigt. Lag (1994:1433).

16 § Överförmyndaren får besluta att en förordnad förmyndare, god
man eller förvaltare i särskild ordning skall redogöra för den del
av den enskildes tillgångar och skulder som inte omfattas av
ställföreträdarens förvaltning, i den mån tillgångarna och skulderna
är kända för ställföreträdaren. Lag (1994:1433).

17 § En god man skall hålla överförmyndaren underrättad om sådana
åtgärder från den enskildes sida som kan påverka den gode mannens
förvaltningsansvar i mera betydande omfattning. Lag (1994:1433).

18 § Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares uppdrag
har upphört, skall den som frånträder uppdraget inom en månad
därefter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande
egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under
det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Räkningen skall avges på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga
om sluträkning.

Om rätten har inskränkt omfattningen av en god mans eller
förvaltares uppdrag, skall sluträkning lämnas för den egendom som
inte längre omfattas av uppdraget.

Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för
avgivande av årsräkning eller sluträkning som rör förmynderskapet
för den omyndige inträffar, får sluträkning rörande godmanskapet
begränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som
har vidtagits av den gode mannen. I övrigt skall redogörelse för
förvaltningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet
har varat. Lag (1994:1433).

19 § Om det med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes
förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna
i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren befria
ställföreträdaren från skyldigheten att lämna årsräkning eller
sluträkning eller besluta att sådana räkningar får lämnas i
förenklad form. I fråga om årsräkning får beslut meddelas för
ett visst år eller tills vidare. Lag (1994:1433).

20 § Anmäler en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare
att han eller hon är förhindrad att inom föreskriven tid lämna
förteckning enligt 1 eller 2 §, årsräkning eller sluträkning till
överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet. Lag (1994:1433).

Särskilda beslut av överförmyndaren i vissa fall

21 § Om det behövs för att trygga förvaltningen, får
överförmyndaren
1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos
bank, kreditmarknadsföretag eller värdepappersbolag, utöver
vad som följer av 8 §,
2. besluta att värdehandlingar ska förvaras och förvaltas av
ett värdepappersinstitut enligt lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden eller ett motsvarande utländskt
institut som är underkastat en offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med den som gäller för
värdepappersinstitut i Sverige,
3. genom meddelande till den som ska betala pengar till den
enskilde besluta att pengarna ska sättas in hos bank eller
kreditmarknadsföretag, och
4. genom meddelande till en central värdepappersförvarare,
den som för ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller enligt 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
eller den som har registrerats som förvaltare av finansiella
instrument eller andelar i värdepappersfonder eller i
specialfonder, begränsa ställföreträdarens möjlighet att
förfoga över rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument eller
som avses i lagen om värdepappersfonder eller i lagen om
förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, ska
ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappersinstitut
på villkor som överförmyndaren har godkänt.

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att träffa ett sådant
avtal om förvaring och förvaltning som avses i andra stycket. Avtalet får inte träffas på sämre villkor än de som
värdepappersinstitutet erbjuder andra enskilda personer vid
samma typ av avtal. Lag (2013:562).

Vissa åtgärder vid förvaltningens upphörande

22 § När en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares
uppdrag upphör, skall han eller hon genast lämna över de förvaltade
tillgångarna till den enskilde eller, om någon annan skall överta
förvaltningen, till denna person. Lag (1994:1433).

23 § När en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare
frånträder sitt uppdrag, skall han eller hon hålla sina räkenskaper
och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för
granskning. Om det behövs, skall överförmyndaren bestämma tid och
plats för en sådan granskning.

Sedan tiden för att väcka talan enligt 12 kap. 15 § har gått ut
eller, om talan har väckts, det finns en dom i ersättningsfrågan som
vunnit laga kraft, skall räkenskaper och övriga handlingar som rör
förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot
redovisning över förvaltningen. Lag (1994:1433).

Ställföreträdares död eller konkurs

24 § Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare
dör, ska dödsboet svara för att den enskildes egendom
redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vidtas
enligt detta kapitel. Om ställföreträdaren försätts i
konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.

Om det med hänsyn till dödsboets och den enskildes
förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller
omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl, får
överförmyndaren befria dödsboet från skyldigheten att lämna
årsräkning eller sluträkning eller besluta att sådana
räkningar får lämnas i förenklad form. Lag (2014:886).

25 § Dödsboet efter en förordnad förmyndare, god man eller
förvaltare har rätt till ersättning för de utgifter som har
varit skäligen påkallade för att fullgöra de uppgifter som
anges i 24 §. För sådan ersättning gäller i övrigt vad som
föreskrivs i 12 kap. 16 §. Lag (2014:886).


15 kap. Vård av rätt i dödsbo, m.m.

Allmänna bestämmelser

1 § Har en omyndig del i ett dödsbo eller något annat oskiftat bo,
skall förmyndaren vårda den omyndiges rätt i boet enligt
bestämmelserna i detta kapitel.

Bestämmelserna gäller också i fråga om god man och förvaltare, om
den som han eller hon företräder har del i ett bo och vården av den
enskildes rätt som delägare omfattas av uppdraget.

Är den enskilde ensam delägare eller har samtliga delägare samma
förmyndare, god man eller förvaltare och förvaltas boet av
ställ-företrädaren, gäller i stället 13 eller 14 kap. Lag (1994:1433).

Tidpunkt för bodelning och skifte

2 § Ingås inte avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo eller upphör
ett sådant avtal att gälla, skall förmyndaren, gode mannen eller
förvaltaren se till att bodelning och skifte med anledning av
dödsfall förrättas så snart som möjligt.

Skall bodelning ske av någon annan anledning än dödsfall, skall
förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren se till att bodelning
förrättas så snart som möjligt. Lag (1994:1433).

3 § Skiftas inte ett dödsbo inom sex månader från det att
bouppteckningen förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat
dödsbo inte heller ingåtts, skall förmyndaren, gode mannen eller
förvaltaren inom denna tid lämna en redogörelse till överförmyndaren
om anledningen till att dödsboet inte har skiftats. En sådan
redogörelse skall därefter och till dess att dödsboet har skiftats
eller ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ingåtts lämnas var
sjätte månad, om inte överförmyndaren bestämmer någon annan tid. Lag (1994:1433).

Ställföreträdares deltagande i förvaltningen

4 § En förmyndare, god man eller förvaltare som för den enskildes
räkning deltar i en rättshandling vid dödsboförvaltning skall inhämta
överförmyndarens samtycke till rättshandlingen i den utsträckning som
gäller vid förvaltning enligt 13 eller 14 kap.

Mot borgenärer i dödsboet och andra vars rätt är beroende av
utredningen är ställföreträdaren ansvarig enligt ärvdabalkens regler
om dödsbodelägares ansvar. Lag (1994:1433).

Fördelning av egendom vid bodelning och skifte

5 § En förmyndare, god man eller förvaltare som tar del i en
bodelning eller ett skifte för den enskildes räkning skall inhämta
överförmyndarens samtycke till egendomens fördelning.

En förmyndare, god man eller förvaltare får endast med
överförmyndarens samtycke överlåta den enskildes andel i boet. Lag (1994:1433).

Avstående från arv eller testamente

6 § En förmyndare, god man eller förvaltare får inte för den
enskildes räkning avstå från arv eller testamente.

Om överförmyndaren samtycker till åtgärden, får dock arv avstås
enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken. Lag (1994:1433).

Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo

7 § Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo får ingås endast med
överförmyndarens samtycke.

Överförmyndaren får häva ett avtal enligt första stycket, om det är
påkallat för att ta till vara den enskildes intressen. Om
efterlevande make som själv har deltagit i avtalet och som samtidigt
är ställföreträdare för den enskilde gifter om sig, skall han eller
hon genast anmäla det till överförmyndaren. Lag (1994:1433).

8 § Ingås avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, skall
förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren före den 1 mars varje år i
en årsuppgift till överförmyndaren redogöra för förvaltningen av boet
under föregående år. Av årsuppgiften skall framgå boets behållna
inkomst och dess sammanlagda tillgångar och skulder vid årets slut.

Anmäler förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren att det finns
hinder mot att inom föreskriven tid lämna årsuppgift till
överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma ny tid för avlämnandet. Lag (1994:1433).

Förrättande av bouppteckning i vissa fall

9 § Skall bodelning ske av annan anledning än dödsfall, är
förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren skyldig att se till
att bouppteckning förrättas så snart som möjligt. Kopia av
bouppteckningen skall genast lämnas till överförmyndaren. Lag (1994:1433).

Försäljning av viss egendom

10 § Har egendom i dödsbo vilken har förvaltats av en god man som
avses i 11 kap. 3 § tillfallit Allmänna arvsfonden, gäller i fråga om
egendomens försäljning lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Lag (1994:1433).


16 kap. Tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares
verksamhet

Allmänna bestämmelser

1 § Överförmyndaren skall enligt bestämmelserna i detta kapitel
utöva tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet.

Vid tillsynen skall överförmyndaren särskilt se till att den
enskildes tillgångar i skälig omfattning används för hans eller
hennes nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så att
tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig
avkastning.

Bestämmelser om val av överförmyndare m.m. finns i 19 kap. Lag (1994:1433).

Behörig överförmyndare

2 § Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den
som har förmyndare, god man eller förvaltare är folkbokförd. Om
den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, utövas tillsynen av
överförmyndaren för den kommun där den enskilde vistas.

Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av
ett dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun
där den avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om
godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas tillsynen av
överförmyndaren för den kommun där den gode mannen är
folkbokförd.

Om det inte finns någon behörig överförmyndare enligt första
och andra styckena, utövas tillsynen av överförmyndaren för
Stockholms kommun. Lag (2006:557).

Granskning av förvaltningen

3 § Överförmyndaren skall granska förmyndares, gode mäns och
förvaltares verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar,
sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående
förvaltningen som har lämnats.

Överförmyndaren eller den som överförmyndaren utser har rätt att gå
igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 § samt
de värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av
sitt uppdrag. Ställföreträdaren skall hålla dessa handlingar
tillgängliga på tid och plats som överförmyndaren bestämmer. Lag (1994:1433).

4 § Överförmyndaren skall göra anteckning om verkställd granskning
på förteckningar, årsräkningar, sluträkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§. Lag (1994:1433).

Anmärkning mot förvaltningen

5 § Om överförmyndaren vid granskningen eller annars finner
anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen, skall
ställföreträdaren ges tillfälle att yttra sig inom den tid som
överförmyndaren bestämmer.

Om ett yttrande inte lämnas inom förelagd tid eller om
överförmyndaren anser att yttrandet inte är tillfredsställande, skall
anteckning om anmärkningen göras på den granskade handlingen. Överförmyndaren skall även genast pröva om beslut enligt någon
bestämmelse i 13 eller 14 kap. behöver meddelas eller om
ställföreträdaren bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. Ställföreträdaren skall underrättas om en sådan anteckning och om
vidtagen åtgärd. Lag (1994:1433).

6 § Om en anmärkning som har antecknats enligt 5 § innebär att
ställföreträdaren kan bli skadeståndsskyldig gentemot den omyndige
eller den som uppdraget avser, har ställföreträdaren rätt att väcka
talan mot den enskilde om frihet från skadeståndsskyldighet. Lag (1994:1433).

Rätt att ta del av handlingar

7 § En omyndig som har fyllt sexton år och den som har god man eller
förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör
ställföreträdarskapet och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan
rätt har också den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar. Lag (1994:1433).

Överlämnande av handlingar vid granskningens slut

8 § Sedan överförmyndaren har granskat förmyndarens, gode mannens
eller förvaltarens sluträkning, skall räkningen samt de
förteckningar, årsräkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 §§ som förvaras hos överförmyndaren lämnas över till den som är behörig
att ta emot redovisning för förvaltningen.

Om ställföreträdaren inte är skyldig att lämna sluträkning när
ställföreträdarskapet upphör, skall överförmyndaren lämna över de
övriga handlingar som anges i första stycket till den som är behörig
att ta emot redovisning för förvaltningen, om denna person eller den
avgående ställföreträdaren begär det eller överförmyndaren har gjort
anteckning om anmärkning enligt 5 § på handlingen.

Om handlingar som avses i första eller andra stycket har lämnats
till en ny ställföreträdare, skall denne inom två månader därefter
återlämna handlingarna till överförmyndaren. Överförmyndaren skall
skriftligen upplysa ställföreträdaren om denna skyldighet när
handlingarna lämnas ut.

Om en ställföreträdares förvaltning har godkänts av den enskilde
eller av en ny ställföreträdare innan han eller hon har fått del av
de handlingar som avses i första eller andra stycket, är godkännandet
utan verkan. Lag (1994:1433).

Inhämtande av yttrande m.m.

9 § Innan överförmyndaren tar ställning till om samtycke skall
lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall den omyndige,
om han eller hon har fyllt sexton år, eller den som har god man eller
förvaltare samt den enskildes make eller sambo och närmaste
släktingar beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan
avsevärd tidsförlust.

Överförmyndaren får återkalla ett samtycke, om förutsättningar för
samtycket inte längre finns. Lag (1994:1433).

10 § Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på
begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för
överförmyndarens tillsynsverksamhet.

I lag och förordning finns särskilda bestämmelser om skyldighet
för myndigheter att underrätta överförmyndaren om förhållanden
av betydelse för dennes tillsynsverksamhet. Lag (2008:910).

10 a § En bank är skyldig att på begäran lämna
överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens
tillsynsverksamhet.

Första stycket gäller också kreditmarknadsföretag,
värdepappersbolag, centrala värdepappersförvarare,
kontoförande institut, fondbolag, AIF-förvaltare,
förvaringsinstitut, företag som driver inlåningsverksamhet
enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet och utländska
företag som driver motsvarande verksamhet från en filial i
Sverige. Lag (2013:562).

Utbetalning till bank och underrättelse till överförmyndaren i
vissa fall

11 § När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått
pengar till ett värde överstigande ett prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller med villkor om
särskild överförmyndarkontroll, ska den som ombesörjer
utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta
in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift
om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens
tillstånd.

Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller
kreditmarknadsföretag ska även gälla
1. försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som
den omyndige har rätt till,
2. pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
3. Brottsoffermyndigheten vid utbetalning av ersättning
enligt brottsskadelagen (2014:322),
4. huvudman vid utbetalning av skadestånd enligt 6 kap. 12 § skollagen (2010:800), och
5. myndighet som betalar ut ersättning med anledning av
skadeståndsanspråk mot staten.

Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten
att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när
den första utbetalningen görs.

När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, ska
den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till
förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan ska också
göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått
värdehandlingar till ett värde som överstiger i första
stycket nämnt belopp eller med villkor om att
värdehandlingarna ska stå under särskild
överförmyndarkontroll.

Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller inte vid
utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra–fjärde styckena gäller inte heller om utbetalning görs
från försäkring som har tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning
eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det
har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller
för vilken det har förordnats förvaltare. Lag (2014:323).

Överförmyndarens handläggning

12 § Överförmyndaren är skyldig att föra förteckningar och lägga upp
akter samt expediera handlingar enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen. Lag (1994:1433).

Vite

13 § Överförmyndaren får vid vite förelägga en förmyndare, god man
eller förvaltare att fullgöra sina skyldigheter enligt 3 § andra
stycket eller 8 § tredje stycket i detta kapitel eller enligt 12 kap. 13 §, 13 kap. 3, 14, 15 eller 18 21 §, 14 kap. 1, 2, 15, 16, 18 eller 21 23 § eller 15 kap. 3 eller 8 §. Innan vitesföreläggande beslutas,
skall överförmyndaren skriftligen erinra ställföreträdaren om den
skyldighet och de bestämmelser som finns och ge ställföreträdaren
skälig tid att lämna en angiven handling eller rätta sig efter ett
beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om
föreläggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om viten.

I anslutning till att vite döms ut får rätten förelägga nytt vite. Lag (1994:1433).

Utformning av förteckningar

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den närmare utformningen av ställföreträdares
förteckningar, årsräkningar och sluträkningar samt handlingar som
avses i 15 kap. 3 och 8 §§. Lag (1994:1433).


17 kap. Har upphävts genom lag (1994:1433).


18 kap. Har upphävts genom lag (1988:1251).


19 kap. Om överförmyndare

1 § Överförmyndare väljas en för varje kommun, där ej annat följer
av vad nedan stadgas.

2 § En kommun kan besluta att det i stället för överförmyndare
skall finnas en överförmyndarnämnd. Vad som någon annanstans än
i detta kapitel är föreskrivet om överförmyndare skall
tillämpas på en sådan nämnd.

I 16 § finns bestämmelser om gemensam överförmyndarnämnd för
flera kommuner. Lag (2006:557).

3 § Har upphävts genom lag (1974:1038).

4 § Har upphävts genom lag (1974:1038).

5 § Överförmyndare skall väljas av kommunfullmäktige. För
överförmyndare skall väljas en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden skall väljas av
kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet
ledamöter får dock inte understiga tre.

Valet av ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnden skall vara
proportionellt, om det begärs av minst så många väljande, som
motsvarar det tal som erhålls, om samtliga väljandes antal delas med
det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid ett
sådant proportionellt val finns särskilda bestämmelser.

Om ersättarna i överförmyndarnämnden inte utses genom
proportionellt val, skall också den ordning bestämmas i vilken
ersättarna skall kallas till tjänstgöring.

Då valet av överförmyndare, ledamöter av överförmyndarnämnden eller
ersättare förrättats, skall det genast anmälas till länsstyrelsen. Har val inte hållits i behörig tid, skall länsstyrelsen se till att
valet hålls så snart det kan ske. Lag (1994:1433).

6 § Har upphävts genom lag (1974:1038).

7 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare
väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året efter
det, då val i hela riket av kommunfullmäktige ägt rum.

Avgår sådan ledamot i överförmyndarnämnd som har utsetts vid
proportionellt val under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,
inkallas till ledamot den ersättare som enligt den mellan ersättarna
bestämda ordningen bör inträda. Den ersättare som sålunda har
inkallats tjänstgör under den tid som återstått för den avgångne. Avgår överförmyndare, ersättare för överförmyndare eller ledamot som
ej har utsetts vid proportionellt val, anställes fyllnadsval för den
återstående delen av tjänstgöringstiden. Lag (1994:1621).

8 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare skall
ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige och vara folkbokförda i
kommunen och får inte vara i konkurs eller ha förvaltare.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare,
ledamot i överförmyndarnämnd eller ersättare inom domsagan, om ej
regeringen för särskilt fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare, ledamot i
överförmyndarnämnd eller ersättare än den som under de fyra senast
förflutna åren fullgjort sådant uppdrag, den som uppnått sextio års
ålder eller den som eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes av
kommunfullmäktige. Lag (1994:1621).

9 § En överförmyndare, en ledamot i överförmyndarnämnden eller en
ersättare kan efter anmälan av länsstyrelsen entledigas av rätten,
om det visar sig att han eller hon inte är lämplig. Lag (1994:1433).

10 § Om såväl överförmyndare som hans eller hennes ersättare är
förhindrade att fullgöra sitt uppdrag, får länsstyrelsen förordna
tillfällig vikarie. Lag (1994:1433).

11 § Bland ledamöterna i överförmyndarnämnd utse kommunfullmäktige
en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för
vilken de blivit valda som ledamöter.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig
till sammanträde med överförmyndarnämnden, skall nämnden utse annan
ledamot att för tillfället föra ordet. Lag (1974:1038).

12 § Har upphävts genom lag (1986:1143).

13 § Om det framkommer skiljaktiga meningar i en överförmyndarnämnd
i ett ärende enligt denna balk, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få en skiljaktig mening
antecknad.

För varje beslut av en överförmyndare eller en överförmyndarnämnd i
ett ärende enligt denna balk skall finnas en handling av vilken
framgår vem som har fattat beslutet, vem som har varit föredragande
samt beslutets dag och dess innehåll.

Protokoll hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd i annat ärende
än enligt denna balk behöver ej upptaga annat än förteckning över dem
som har deltagit i handläggningen samt beslutet i ärendet. Lag (1986:1143).

14 § Överförmyndarnämnden får uppdra åt en ledamot, en ersättare som
har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänsteman med den
kompetens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av
ärenden. Nämnden skall i sitt beslut ange vilka slag av ärenden som
uppdraget omfattar. Överförmyndaren får på motsvarande sätt uppdra åt
en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att avgöra
ärenden på överförmyndarens vägnar.

En framställning eller ett yttrande till kommunfullmäktige får dock
inte beslutas på något annat sätt än av nämnden samfällt eller av
överförmyndaren själv. Detsamma gäller beslut enligt 11 kap. 20 § att
entlediga eller skilja en god man eller förvaltare från uppdraget och
beslut att häva avtal om sammanlevnad i oskiftat bo eller att
förelägga vite.

Finner den som fått ett uppdrag som avses i första stycket att
samtycke, tillstånd, förordnande, upphörande eller entledigande i ett
visst fall inte bör meddelas eller beslutas, eller anser han eller
hon frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden eller
överförmyndaren. Beslut i ett ärende enligt denna balk vilket har
fattats på grund av ett uppdrag som avses i första stycket behöver
inte anmälas för nämnden eller för överförmyndaren. Lag (1995:1362).

15 § I fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska
förmåner till överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och
ersättare tillämpas föreskrifterna i 4 kap. 12 15 §§ kommunallagen (1991:900). Lag (1991:1649).

16 § Vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900) gäller, med de avvikelser som följer av detta
kapitel, också överförmyndarnämnd och i tillämpliga delar
överförmyndare.

Kommuner får besluta att de skall ha en gemensam
överförmyndarnämnd. Föreskrifter om en gemensam nämnd i
kommunallagen gäller också en gemensam överförmyndarnämnd. Lag (2006:557).

17 § Länsstyrelsen ska utöva tillsyn över överförmyndares och
överförmyndarnämnders verksamhet.

Länsstyrelsen ska
- med råd stödja överförmyndarna och överförmyndarnämnderna i
deras verksamhet och därvid främja en enhetlig
rättstillämpning, och
- se till att utbildningen av överförmyndarna, ledamöterna i
överförmyndarnämnderna och ersättare är tillfredsställande. Lag (2008:910).

18 § Överförmyndaren eller överförmyndarnämnden ansvarar för
att gode män och förvaltare erbjuds den utbildning som
behövs. Lag (2014:886).

19 § Överförmyndaren eller överförmyndarnämnden ska till
länsstyrelsen lämna de uppgifter som är nödvändiga för att
länsstyrelsen ska kunna föra statistik över överförmyndarnas
och överförmyndarnämndernas verksamhet. Lag (2014:886).

20 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller vilka
länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt detta
kapitel. Regeringen meddelar även närmare föreskrifter om
vilka uppgifter överförmyndaren eller överförmyndarnämnden
ska lämna för att länsstyrelsen ska kunna föra statistik och
vilken statistik länsstyrelsen ska föra. Lag (2014:886).


20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

1 § I mål om faderskap, föräldraskap enligt 1 kap. 9 §,
vårdnad, boende, umgänge och underhåll tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.

Vid handläggning som sker enligt lagen (1996:242) om
domstolsärenden består tingsrätten av en lagfaren domare. Om
det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet,
får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre
nämndemän. Lag (2005:434).

2 § Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd
ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 11 kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen
eller andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han
underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger att
förordna god man.

I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning av ett
förvaltarskaps omfattning, där den enskilde uppenbarligen inte
förstår vad saken gäller eller skulle lida skada av att få del av
handlingarna i ärendet, skall rätten förordna en god man enligt 11 kap. att företräda den enskilde i ärendet och bevaka hans eller
hennes rätt.

En god man som avses i första eller andra stycket skall samråda
med den för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske. Lag (1994:1433).

2 a § I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning
av ett förvaltarskaps omfattning, där det inte förordnats god man
enligt 2 § andra stycket, skall rätten förordna ett biträde att
bevaka den enskildes rätt i ärendet. Ett rättegångsbiträde skall
också förordnas, om den som har förvaltare begär att förvaltarskapet
skall upphöra eller att dess omfattning skall inskränkas.

Rättegångsbiträde skall inte förordnas, om det är uppenbart att ett
biträde inte behövs. Lag (1994:1433).

2 b § Den som har förordnats till god man enligt 2 § eller
rättegångsbiträde enligt 2 a § har efter rättens prövning rätt till
skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget har krävt. Kostnaden skall stanna på staten,
såvida inte motparten till den, för vilken god man eller
rättegångsbiträde har förordnats, skäligen bör åläggas att ersätta
staten kostnaden. Lag (1988:1251).

2 c § Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning av part tillämpas
också på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall
höras i mål eller ärende som avses i denna balk. Lag (1988:1251).

3 § Rättens beslut angående förmynderskap, godmanskap eller
förvaltarskap får överklagas, förutom av den som beslutet särskilt
rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i saken. Den i vars
ställe god man har förordnats enligt 11 kap. 2 § första eller andra
stycket får dock inte överklaga ett beslut om ett sådant förordnande.

Rättens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § tredje stycket
får överklagas endast i samband med klagan över beslutet att döma ut
vitet. Lag (1994:1433).

4 § Överförmyndarens samtycke till åtgärd beträffande en enskilds
egendom får begäras endast av förmyndaren, den gode mannen eller
förvaltaren. Överförmyndarens beslut i ett sådant ärende får
överklagas endast av ställföreträdaren. Överförmyndarens beslut
enligt 9 kap. 3 eller 4 §, 13 kap. 18 eller 19 § eller 14 kap. 21 § får överklagas endast av ställföreträdaren eller av den enskilde, om
han eller hon har fyllt sexton år.

Överförmyndarens beslut i sådana fall som avses i 12 kap. 12 § andra
stycket får inte överklagas.

Överförmyndarens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § får
överklagas endast i samband med klagan över rättens beslut att döma
ut vitet. Lag (1994:1433).

5 § Har upphävts genom lag (1994:1433).

6 § Överförmyndarens beslut i ett ärende enligt denna balk
överklagas hos rätten. Lag (1994:1433).

7 § I mål eller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten,
när skäl föreligga, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna
överförmyndaren ersättning av allmänna medel för det arbete han
nedlagt på målets eller ärendets utförande samt för nödiga utgifter. Rätten prövar också huruvida ersättningen skall återgäldas av
överförmyndarens motpart eller stanna på statsverket.

Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller ärende där han för
talan. Lag (1976:612).

8 § Ett beslut som överförmyndaren eller rätten meddelar i ett
ärende om förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap enligt denna
balk gäller omedelbart även om beslutet överklagas. Detta gäller dock
inte överförmyndarens beslut att häva avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo eller rättens beslut att döma ut vite. Lag (1994:1433).

9 § Har upphhävts genom lag (2006:557).

10 § Har upphävts genom lag (1980:159).

11 § Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i
frågor som avses i 6 kap. 18 a § tredje stycket eller 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 § eller 23 § tredje stycket skall överklagas särskilt. Lag (2006:458).

12 § Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 7 kap. får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen
eller beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en
prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av
domen överklagas.

Hovrättens beslut i frågor som avses i 11 § får aldrig överklagas. Detsamma gäller ärenden som först har handlagts av överförmyndaren. Lag (1989:354).

13-41 §§ har upphävts genom lag (1976:612).


21 kap. Om verkställighet av domar, beslut eller avtal om
vårdnad, boende eller umgänge m.m.

Verkställighet av domar, beslut eller avtal

1 § Vid verkställighet skall barnets bästa komma i främsta
rummet. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av
barnets ålder och mognad.

Verkställighet av en dom eller ett beslut om vårdnad, boende,
umgänge eller överlämnande av barn söks hos tingsrätten i den
ort där barnet har sitt hemvist. Har domen eller beslutet inte
vunnit laga kraft och är det inte särskilt medgivet att
verkställighet ändå får ske, får rätten inte vidta åtgärder
enligt 2-4 §§.

Verkställighet av avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket
och 15 a § tredje stycket söks hos tingsrätten i den ort där
barnet har sitt hemvist. Vad som i detta kapitel föreskrivs om
verkställighet av en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft
gäller även ett sådant avtal.

Om en annan tingsrätt handlägger ett mål mellan samma parter om
vårdnaden, boendet eller umgänget, får verkställighet också
sökas hos den tingsrätten.

Om det inte finns någon annan behörig domstol, tas frågan om
verkställighet upp av Stockholms tingsrätt. Lag (2006:458).

2 § Innan rätten beslutar om verkställighet, får den uppdra åt
en ledamot eller suppleant i socialnämnden eller en tjänsteman
inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om
barnet frivilligt skall fullgöra vad som åligger honom eller
henne. Ett sådant uppdrag får även lämnas åt någon annan
lämplig person.

Den som har fått ett uppdrag enligt första stycket skall inom
den tid som rätten bestämmer lämna en redogörelse för de
åtgärder som har vidtagits och vad som i övrigt har kommit
fram. Tiden får inte sättas längre än två veckor. Rätten får
dock förlänga tiden, om det finns förutsättningar för att nå en
frivillig fullgörelse. Lag (2006:458).

3 § Beslutar rätten om verkställighet, får den även utan
yrkande förelägga vite eller besluta att barnet ska hämtas
genom Polismyndighetens försorg. Hämtning får dock beslutas
endast i de fall och under de förutsättningar som anges i
andra och tredje styckena.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om vårdnad, boende
eller överlämnande av barn, får rätten besluta om hämtning av
barnet, om verkställighet annars inte kan ske eller om
hämtning är nödvändig för att undvika att barnet lider
allvarlig skada.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om umgänge mellan
barnet och en förälder som barnet inte bor tillsammans med,
får rätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet
annars inte kan ske och barnet har ett särskilt starkt behov
av umgänge med föräldern.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på
ansökan av den part som har begärt verkställigheten. Lag (2014:603).

4 § Beslutar rätten om verkställighet, kan den även lämna
uppdrag enligt 2 §. Har rätten beslutat att barnet ska hämtas
genom Polismyndighetens försorg, ska ett uppdrag enligt 2 § lämnas, om inte särskilda skäl talar mot det.

Om det finns särskilda skäl, får rätten för att underlätta
att barnet överflyttas besluta att barnet tillfälligt ska tas
om hand av socialnämnden eller på annat lämpligt sätt. Rätten
får besluta att omhändertagandet ska verkställas genom
Polismyndighetens försorg.

Beslutar rätten om verkställighet av en dom eller ett beslut
om umgänge som har vunnit laga kraft, kan rätten komplettera
eller ändra vad som har bestämts om de praktiska
arrangemangen för utövandet av umgänget, om det är nödvändigt
för att umgänget ska kunna ske. Lag (2014:603).

5 § Har barnet nått en sådan ålder och mognad att dess vilja
bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom
då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Lag (2006:458).

6 § Rätten skall vägra verkställighet, om det är uppenbart att
verkställigheten är oförenlig med barnets bästa. Lag (2006:458).

Överflyttning av barn i andra fall

7 § Även om en dom eller ett beslut som avses i 1 § inte finns,
kan barnets vårdnadshavare, när barnet vistas hos någon annan,
begära att rätten beslutar om åtgärd för att barnet skall
överflyttas till vårdnadshavaren.

Rätten kan vägra att vidta den begärda åtgärden, om det av
hänsyn till barnets bästa behövs en prövning av frågan om
vårdnaden.

En åtgärd enligt första stycket får inte beslutas, om ett
flyttningsförbud enligt lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga gäller i fråga om barnet.

I övrigt gäller 1-6 §§. Lag (2006:458).

8 § Bestämmelserna i 7 § gäller också när föräldrar, adoptivföräldrar
eller särskilt förordnade vårdnadshavare gemensamt har vårdnaden
och en av dem utan något beaktansvärt skäl egenmäktigt fört bort
eller håller kvar barnet samt den andra begär rättelse. Lag (1994:1433).

Gemensamma bestämmelser

9 § Hämtning, omhändertagande och andra åtgärder som rör barnet
skall utföras på ett sätt som är så skonsamt som möjligt för
barnet.

Om barnet på grund av sjukdom inte bör flyttas eller om det
finns något annat särskilt hinder, skall åtgärden skjutas upp. Lag (2006:458).

10 § Om det är fara för att barnet förs ur landet eller om
saken av annan anledning är brådskande, kan rätten omedelbart
besluta att barnet ska tas om hand av socialnämnden eller på
annat lämpligt sätt. Rätten får besluta att omhändertagandet
ska verkställas genom Polismyndighetens försorg.

Kan ett beslut enligt första stycket inte avvaktas, får
Polismyndigheten, oavsett om något ärende är anhängigt, vidta
sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet. Åtgärden ska genast anmälas till rätten, som utan dröjsmål
prövar om den ska bestå.

Har rätten meddelat ett beslut om omhändertagande enligt
första eller andra stycket som ännu gäller när ärendet ska
avgöras, ska rätten ompröva beslutet. Lag (2014:603).

11 § Vid hämtning och omhändertagande skall någon som kan vara
till stöd för barnet närvara. Finns det en sådan kontaktperson
för barnet som avses i socialtjänstlagen (2001:453), bör han
eller hon anlitas. I brådskande fall får en åtgärd som krävs
för skydd av barnet vidtas utan att en person till stöd för
barnet är närvarande.

Om det är möjligt skall en barnläkare, barnpsykiater eller
barnpsykolog medverka vid hämtning och omhändertagande. Lag (2006:458).

12 § Vid avgörande av ett ärende enligt detta kapitel skall
tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Om
rätten anser det tillräckligt att en domare sitter i rätten och
parterna samtycker till det eller ärendet är av enkel
beskaffenhet, kan det avgöras av en lagfaren domare.

Vid sammanträde får barnet höras inför rätten, om särskilda
skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta
skada av att höras.

Uteblir en part från ett sammanträde till vilket han eller hon
har kallats vid vite att inställa sig personligen, får rätten
besluta att parten skall hämtas till rätten antingen omedelbart
eller till en senare dag. Lag (2006:458).

13 § I fråga om rättegångskostnader skall 18 kap. rättegångsbalken tillämpas. Avskrivs ärendet på grund av att
parterna har nått en samförståndslösning, får rätten besluta
att vardera parten skall bära sin kostnad.

Kostnader för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket
andra meningen, för hämtning av en part till sammanträde och
för hämtning eller omhändertagande av barn betalas av allmänna
medel efter beslut av rätten. Rätten får efter vad som är
skäligt besluta att en part som har föranlett kostnad för
hämtning eller för omhändertagande av barn skall helt eller
delvis betala kostnaden till staten. Lag (2006:458).

14 § Beslut som inte avser utdömande av vite, ersättning för
parts kostnader eller parts skyldighet att betala kostnader
till staten gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Lag (2006:458).

15 § Beslut enligt detta kapitel om överflyttning av barn hindrar
inte att den fråga som har avgjorts prövas på nytt, när ändrade
förhållanden eller något annat särskilt skäl föranleder det. Lag (1983:485).

16 § Vid rättens handläggning av ärenden enligt detta kapitel
tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2008:646).


Övergångsbestämmelser

1976:612
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977, då lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall
upphöra att gälla.
2. Talan som avses i 3 kap. 1 § får icke väckas, om rätten till
motsvarande talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad
före ikraftträdandet av denna lag. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om
barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till
prövning, om barnet är fött före utgången av år 1969 eller den
uppgivne fadern har avlidit dessförinnan.

1978:853
1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 6 kap. 7 9, 10 a och 12 §§ samt 20 kap. 9 § den 1 januari 1979, såvitt avser 7 kap. 4 § den 1 januari 1980, och i övrigt den 1 juli 1979.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
5. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser
skall bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet.
6. Bidragsskyldighet som har bestäms enligt äldre bestämmelser skall
fullgöras enligt de nya bestämmelserna.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
7. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser
gäller i fråga om jämkning och omprövning de nya bestämmelserna.

Har någon enligt 7 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse
slutit avtal om att betala engångsbelopp till barnet, får talan om
jämkning enligt 7 kap. 10 § första stycket i dess nya lydelse dock
inte föras i fråga om avtalet.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
8. Bestämmelserna i 15 kap. 12 § andra stycket i äldre lydelse
tillämpas fortfarande om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet.

1984:1139

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1985. Lagen skall dock inte
gälla i fråga om inseminationer som har utförts före ikraftträdandet.

Har insemination utförts före lagens ikraftträdande på en kvinna med
samtycke av hennes make eller av annan man som bodde tillsammans med
henne under äktenskapsliknande förhållanden och är det med hänsyn
till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom
inseminationen, får efter utgången av februari månad år 1986 talan
inte väckas om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket om att
mannen inte är far till barnet eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket
om att ett erkännande av faderskapet som mannen har lämnat saknar
verkan mot honom.

1987:790
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Har mannen avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. 1 och 2 §§ i deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

1988:712

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Lagen skall dock inte
gälla i fråga om befruktning utanför kroppen som har utförts före
ikraftträdandet.

Har befruktning av moderns ägg utanför hennes kropp utförts före
lagens ikraftträdande med samtycke av hennes make eller sambo och är
det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har
avlats genom befruktningen, får efter utgången av år 1989 talan inte
väckas om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket om att mannen
inte är far till barnet eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att
ett erkännande av faderskapet som mannen har lämnat saknar verkan mot
honom.

1988:1251
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
2. Den som vid ikraftträdandet är omyndigförklarad enligt äldre
bestämmelser skall tills vidare anses ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § i dess nya lydelse. Härvid skall förmyndaren anses vara förvaltare
med uppdrag att vårda den enskildes angelägenheter utan begränsning
av uppdraget.
3. Förordnande av god man som har skett enligt äldre bestämmelser
skall anses ha meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser i 11 kap.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

1989:354

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser
tillämpas dock i fråga om avgöranden av hovrätt som har meddelats
före ikraftträdandet.

1991:487
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Anmälan om gemensam vårdnad hos pastorsämbetet som inte har
registrerats före ikraftträdandet skall prövas av skattemyndigheten. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1992:1621
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
2. I fråga om förvärv som gjorts före ikraftträdandet gäller
paragrafen i sin äldre lydelse.

1994:1621
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den nya lydelsen av 19 kap. 8 § skall dock tillämpas första
gången efter valet år 1998.
3. Val enligt den nya lydelsen av 19 kap. 7 § skall äga rum första
gången år 1998.
4. Löpande tjänstgöringstid för dem som har valts enligt äldre
bestämmelser skall vara fyra i stället för tre år.

1994:1963

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas på
underhållsbidrag för vilka den ursprungliga förfallodagen inträtt den 31 december 1991 eller senare.

1994:1433
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Den som före ikraftträdandet har förordnats som förmyndare för en
omyndig skall, om vårdnad ingår i uppdraget, anses som enligt 6 kap. särskilt förordnad vårdnadshavare.
3. Har en omyndig före ikraftträdandet fått en gåva som står under
förvaltning av föräldrarna eller en av dem, skall gåvomedlen vid
tillämpningen av de nya bestämmelserna jämställas med en sådan gåva
som avses i 13 kap. 2 § andra stycket 2, om givaren före
ikraftträdandet har gjort skriftlig anmälan om gåvan till
överförmyndaren.
4. Överförmyndaren får före ikraftträdandet, med verkan från den
tidpunkten, meddela beslut som avses i 13 kap. 19 § och 14 kap. 21 §. Har överförmyndaren meddelat ett sådant beslut är ställföreträdaren
och värdepappersinstitutet även före ikraftträdandet skyldiga att
enligt angivna bestämmelser träffa avtal om förvaring och förvaltning
med verkan från ikraftträdandet.
5. Mål eller ärenden enligt föräldrabalken som vid ikraftträdandet
är anhängigt vid en domstol eller annan myndighet som var behörig
enligt äldre bestämmelser skall även efter ikraftträdandet handläggas
där.
6. Äldre föreskrifter om redovisning och om arvode tillämpas även
efter ikraftträdandet, såvitt gäller tiden dessförinnan.
7. Om det i en lag eller en författning som har beslutats av
regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en
föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

1996:766
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före
ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

1996:1031
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1997.
2. Har talan om underhållsbidrag väckts före ikraftträdandet,
tillämpas äldre bestämmelser i fråga om socialnämnds rätt att föra
talan för barnet.

1997:353

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Ärenden som före
ikraftträdandet har inletts hos överförmyndaren för Stockholms
kommun enligt bestämmelserna i 11 kap. 25 § andra stycket
föräldrabalken i dess äldre lydelse skall handläggas där även
efter ikraftträdandet.

1997:990

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte
i de fall där det första beslutet i ärendet fattats
dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos Regeringsrätten från
och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra det
allmännas talan.

1999:1080

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Vad som sägs i 13 kap. 13 § och 14 kap. 14 § i deras äldre lydelse om drivande av
rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) gäller dock även därefter
till och med utgången av år 2000.

2001:1136
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för
underhållsskyldighet som har upphört slutgiltigt före
ikraftträdandet.

2002:251
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Lagen skall
dock inte gälla i fråga om befruktning utanför kroppen som har
utförts före ikraftträdandet.
2. Har befruktning utanför en kvinnas kropp av ett ägg som
kommer från en annan kvinna utförts före lagens ikraftträdande
med samtycke av hennes make eller sambo och är det med hänsyn
till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats
genom befruktningen, får efter utgången av år 2003 talan inte
väckas om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket om att
mannen inte är far till barnet eller enligt 1 kap. 4 § tredje
stycket om att en bekräftelse av faderskapet som mannen har
lämnat saknar verkan mot honom.

2003:645

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter
i 6 kap. 16 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som
har meddelats före ikraftträdandet. I dessa fall skall dock
Skatteverket föra det allmännas talan.

2004:49
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2. Vad som sägs i 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § om andelar i en
värdepappersfond skall också gälla andelar i en sådan
värdepappersfond som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om införande av lagen (2004:46) om
investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

2004:764
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om äktenskap ingåtts
efter hindersprövning som begärts före den 1 januari 2005.

2005:430
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Den som vid utgången av juni 2005 var utsedd till särskilt
förordnad vårdnadshavare för ett barn som omfattas av lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn skall även anses
vara förmyndare för barnet.

2005:434
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. För barn som har avlats före ikraftträdandet gäller 1 kap. 5 § föräldrabalken i sin äldre lydelse.

2006:458
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. Äldre bestämmelser i 21 kap. tillämpas i fråga om mål om
verkställighet eller överflyttning av barn i annat fall som vid
ikraftträdandet är anhängigt vid domstol.

2006:557
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. Ärenden om förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap som
vid ikraftträdandet är anhängiga vid en domstol eller hos en
överförmyndare som var behörig enligt äldre bestämmelser skall
handläggas där även efter ikraftträdandet.
3. Ärenden inom ramen för en överförmyndares tillsyn som före
ikraftträdandet inletts av en överförmyndare som var behörig
enligt äldre bestämmelser skall handläggas där även efter
ikraftträdandet.
4. Den nya lydelsen av 12 kap. 16 § skall tillämpas vid beslut
om i vad mån arvode och ersättning för utgifter som är
hänförliga till år 2006 skall betalas med medel som tillhör den
enskilde.

2008:910
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 12 kap. 10 § i dess äldre lydelse.
3. Äldre bestämmelser i 12 kap. 15 § om tid för att väcka talan
om ersättning ska gälla när handlingar som anges i 16 kap. 8 § har lämnats över till den som är behörig att ta emot
redovisningen före ikraftträdandet.

2010:862
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
2. När det gäller huvudmans utbetalning av skadestånd som
hänför sig till kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning
för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare
gäller 16 kap. 11 § i dess äldre lydelse till utgången av
juni 2012.

2014:377
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre bestämmelser gäller när den omyndige har ingått
äktenskap med stöd av ett tillstånd enligt 15 kap. 1 § äktenskapsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2014.

2014:886
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Den nya bestämmelsen i 11 kap. 17 a § första stycket ska
endast gälla i ärenden som inleds vid tingsrätten efter
ikraftträdandet.