Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken(prop. 2001/02:100, skr. 2001/02:101)

Betänkande 2001/02:FIU20

1, Förslag
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 13 juni 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Tillfälligt problem
För vissa betänkanden kan det saknas bilagor på huvuddokumentets sida. Bilagorna går att hitta via sökfunktionen. Vi arbetar med att åtgärda problemet. Vid frågor, kontakta riksdagsinformaion telefon: 020-349 000, e-post: riksdagsinformation@riksdagen.se

DOC

Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken(prop. 2001/02:100, skr. 2001/02:101)(doc, 3 MB)

PDF

Bilaga: bet_200102_fiu_20(pdf, 3 MB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:20 Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken(prop. 2001/02:100, skr. 2001/02:101)

Beslut

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (FiU20)

Riksdagen godkände regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen om inriktningen för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken och skattepolitiken. Inriktningen är full sysselsättning, ett offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel och prisstabilitet. Riksdagen beslutade förra året om en ny ordning för hur den ekonomiska vårpropositionen ska utformas. Det innebär att propositionen numera inte innehåller förslag om utgiftstak. Beslut om utgiftstak för de närmaste tre åren fattar riksdagen i stället på hösten efter förslag i budgetpropositionen.

Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 5
Propositioner: 1

Från regeringen

2002 års ekonomiska vårpropositionProposition 2001/02:100

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2002-05-21
Justering: 2002-05-30
Trycklov: 2002-06-03

Reservationer: 10
Betänkande 2001/02:FIU20

Alla beredningar i utskottet

2002-05-14, 2002-05-16, 2002-05-21

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (FiU20)

Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag i den ekonomiska vårpropositionen om inriktningen för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken och skattepolitiken. Inriktningen är full sysselsättning, ett offentligt överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel och prisstabilitet. Riksdagen beslutade förra året om en ny ordning för hur den ekonomiska vårpropositionen ska utformas. Det innebär att propositionen numera inte innehåller förslag om utgiftstak. Beslut om utgiftstak för de närmaste tre åren fattar riksdagen i stället på hösten efter förslag i budgetpropositionen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-06-13

Debatt om förslag 2001/02:FIU20

Webb-tv: Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken(prop. 2001/02:100, skr. 2001/02:101)

Dokument från debatten

2002-06-13Protokoll 2001/02:124

Protokoll från debatten

Gunnar Hökmark (M)

Anf. 5 Gunnar Hökmark (M)

Herr talman! Efter Johan Lönnroths inlägg vill jag först och främst bestämt yrka bifall till reservation 1. Jag har tydliga frågor till Johan Lönnroth. Ni går till val, och ni har partikongressbeslut, på ökade ut- gifter på 100 miljarder kronor. Enligt Ekonomistyr- ningsverket kommer utgiftstaken att sprängas med 16 miljarder 2003. Får vi den ekonomiska utveckling som vi med hänsyn till börsfall ser kommer utgiftsta- ken att spräckas med 20 miljarder 2003. Vi kommer att få ett statligt underskott som med den försiktiga utvecklingen närmar sig 70-80 miljarder. Därutöver vill ni genomföra utgiftsreformer som handlar om 100 miljarder. Ponera att ni får igenom en del av detta. Ponera att ni får igenom 50 eller 25 mil- jarder. Då närmar sig det statliga underliggande un- derskottet 100 miljarder kronor. Då närmar sig det statliga underskottet 100 miljarder, Johan Lönnroth! Då ställer jag en fråga till Johan Lönnroth som fö- reträdare för regeringskoalitionen. Bosse Ringholm är ju inte här. Han är frånvarande även rent fysiskt. Vad är det ni ska spara på för att klara utgiftstaken som med ESV:s prognos handlar om 16 miljarder i bespa- ringar och med en sämre utveckling 20 miljarder, om ni dessutom ska införa reformer på 50 miljarder? Jag ställer frågan därför att mönstret går igen. Ni ger stora löften och säger att allting är bra. Svara gärna på frågan, Johan Lönnroth: Hur kommer det sig att de sedan 1973 socialistiskt styrda kommunerna är så mycket sämre skötta än andra kommuner i Sverige?

Johan Lönnroth (V)

Anf. 44 Johan Lönnroth (V)

Fru talman! Jag ska med en gång försäkra Jan Bergqvist att det här inte var något försök att säga att han är mjukare i ryggen när vi sitter på hans rum och förhandlar än han är när vi förhandlar på Finansde- partementet. Den stora skillnaden som jag har upplevt är helt enkelt närvaron. Jan Bergqvist har varit en oerhört lojal finansutskottsordförande. Han har suttit igenom mycket mer än t.ex. jag själv och lyssnat lojalt även på debatter som han rimligtvis ibland har tyckt varit lite träiga. Det här är mitt sista meningsutbyte i denna kam- mare. Jag hoppas att vi i Göteborg ska fortsätta att träffas. Jag har mycket stor respekt för finansutskot- tets ordförande. Det har varit en stor glädje att samar- beta med dig. Jag får återkomma om en liten stund till det jag sade om jämförelsen med samarbetet med regeringen. Jag tror att Jan liksom jag tycker att regeringen ibland är lite för högt uppe i sina egna stratosfärer. Både Birgitta Dahl, Jan Bergqvist och jag delar uppfatt- ningen att det är här som politikens centrum ska lig- ga. Det är ytterst riksdagen som styr det här landet, och regeringen är våra underordnade.

Mats Odell (Kd)

Anf. 46 Mats Odell (Kd)

Fru talman! När Gunnar Hökmark efterlyste fi- nansministern här i kammaren svarade Jan Bergqvist med att tala om hur många moderater som hade lyss- nat på Gunnar Hökmark. Jag har under tiden tagit reda på att detta lär vara första gången i modern tid som en finansminister har uteblivit från i stort sett hela finansdebatten. Det har nu gått två och en halv timme av den debatten. Senast det hände var när Gösta Bohman var ungefär en halvtimme försenad. Då blev han utskälld av den socialdemokratiska gruppen för detta. Jan Bergqvist inskränker sig till att tala om att det inte var så många som lyssnade på Gunnar Hökmark. Jag säger detta för att ge en relief till det hela. För övrigt hälsar jag nu finansministern välkom- men till vår debatt här. Jan Bergqvist är både stolt och nöjd, att döma av hans inlägg här. Vi fyra borgerliga partier har både i vår gemensamma reservation och i våra separata redovisat ett alternativ till den politik som har lett landet till de problem vi nu har. Dessa problem kan avläsas ute i den svenska äldrevården, de kan avläsas i den svenska skolan och de kan avläsas i den resurs- brist vi har trots de mycket höga skatterna. Den kritik vi nu får höra av finansutskottets ordförande är att vi inte på ett tillfredsställande sätt har kunnat redovisa hur det hål ska fyllas som utgör skillnaden mellan avkastningen på 40 miljarder hos Riksbanken och 40 miljarder hos Riksgäldskontoret. Det, fru talman, tycker jag är ganska belysande.

Jan Bergqvist (S)

Anf. 49 Jan Bergqvist (S)

Fru talman! När det gäller vården och omsorgen har vi genom en kraftansträngning sett till att det har kommit in mer resurser och att det har blivit fler an- ställda inom vården och omsorgen. Kommunerna har anställt fler, och det har blivit bättre i den meningen. Men det innebär inte att vi tycker att det är tillfreds- ställande. Vi måste fortsätta att förbättra ytterligare. Det finns väldigt mycket att göra. Om jag skulle ha uttryckt mig som om jag var nöjd med hur det ser ut i Sverige i dag och att det i stort sett inte skulle behö- vas några förändringar så har jag misslyckats att for- mulera mig. Men jag vill ändå fortsätta att hänvisa till vad jag sade i början av mitt anförande. Jag tror att det där ändå framgår att vi vill göra väldigt mycket i Sverige jämfört med hur det är i dag. Sedan vill jag tacka för de vänliga orden från Mats Odell. Jag kommer också ihåg vad han sade i måndags när vi hade samling i finansutskottet. Jag tycker att han visar en stor generositet mot en politisk motståndare. Jag uppskattar det. Det är också ett gott betyg till honom själv att han är beredd att visa en stor generositet mot en politisk motståndare. Jag har personligen uppskattat samarbetet med Mats Odell som vice ordförande. Jag hade naturligtvis också tänkt att vid lämpligt tillfälle framföra ett stort tack till vårt kansli och till vår utomordentliga personal med Ove Nilsson i spet- sen som har gjort ett så fantastiskt fint arbete och som har varit en sådan trygghet under hela den tid som vi har jobbat. Arbetsbördan har tidvis varit mycket stor. Trots tidspressen och trots att det har varit oerhört intensivt har medarbetarna lyckats upprätthålla en mycket hög kvalitet på sitt arbete, och det ska vi tacka dem oerhört mycket för.

Lena Ek (C)

Anf. 50 Lena Ek (C)

Fru talman! Socialdemokraterna och Centerpartiet lade väldigt mycket kraft på att sanera Sveriges eko- nomi. När finansutskottets ordförande Jan Bergqvist väl kom in på den ekonomiska politiken i sitt anfö- rande, efter att ha slutat räkna stolar och annat vä- sentligt, sade han att det är väldigt viktigt med en stark och sund ekonomi - det är det naturligtvis - och att regeringen har fört en expansiv och kraftfull fi- nanspolitik. Man kan när det gäller utgifterna säga att arbetslösheten är permanentad på en dubbelt så hög nivå som för tio år sedan och att sjuktalen har för- dubblats sedan 1997. Det är klart att det kostar för- skräckliga summor pengar. Så är det ju. Jag har en fråga. Hur ser Jan Bergqvist, i ljuset av detta uttalande om en sund och stark ekonomi, på det faktum att staten nästa år enligt prognoser ska låna 44 miljarder igen? Vi är tillbaka i en lånesituation. Jag har också en fråga om förutsättningarna för tillväxt och möjligheten att ta sig ur detta. Det är småföretagarnas situation som jag brukar ta upp. Och jag undrar hur Jan Bergqvist har kunnat rösta emot förslag om att man inte ska behöva betala moms på det som man har blivit bestulen på när man är småfö- retagare, att en fåmansföretagares familj inte har samma sociala trygghet som alla andra i det svenska samhället, bara därför att man är gift med en fåmans- företagare, t.ex. när det gäller arbetslöshetsersättning, och varför en småföretagare inte kan få samma för- äldraersättning som andra människor i det svenska samhället när man ska vara hemma med sitt barn.

Jan Bergqvist (S)

Anf. 51 Jan Bergqvist (S)

Fru talman! Lena Ek svarade inte på min kom- mentar när det gäller riksbankspengarna. Jag vill faktiskt upprepa den frågan. När vi hade den uppe i riksbanksdebatten så lämnade Lena Ek debatten. Hon hade inte möjlighet att replikera. På vilket sätt skulle riksdagens arbetsordning hindra Centerpartiet från att redovisa ett riktigt budgetalternativ? Det är en fråga som jag vill ha svar på eftersom jag inte förstår det. De andra frågorna har jag fått tidigare och också kommenterat. Jag ska därför inte upprepa det. När det gäller en sund och stark ekonomi började jag mitt anförande med att ta upp den frågan. Sedan kom jag i polemik med Gunnar Hökmark som hade sagt detta med frånvaron. I det sammanhanget tog jag i förbigående upp den uppgiften. Det var sagt inom parentes. Den avgörande frågan är naturligtvis det som vi har talat om här, nämligen jobben. Då kommer man åter in på frågan om den regionala fördelningen av arbetslösheten. Vi kan glädja oss åt att arbetslösheten har sjunkit i många av de regioner där den har varit som högst. Det är väldigt tilltalande. Men frågan som har ställts till Lena Ek ett flertal gånger kvarstår: Hur kan Lena Ek ihop med Moderaterna klara ut de regi- onala problemen, Moderaterna som vill minska regi- onalpolitiken och Moderaterna som kallar det kom- munala utjämningssystemet för grundlagsvidrigt?

Lena Ek (C)

Anf. 52 Lena Ek (C)

Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att den här debatten knyter ihop fyra år av ekonomisk politik där Sveriges situation har förändrats radikalt. Jag tycker att det är viktigt att diskutera det. Och jag kan gärna lägga tid på dessa 20 miljarder. Vi har haft ett helt utskottsbetänkande och en hel debatt om detta där jag har svarat på alla dessa frågor. Jag tycker att det är sorgligt att man ägnar sig åt sådant. När man ska somna brukar man räkna får. Nu har vi någonting nytt, vi ska räkna stolar i kammaren. Det är helt vansinnigt när vi ska tala om stora ekonomiska frågor och viktiga strukturförändringar i det svenska samhället som är av yttersta vikt för till- växt och välfärdssystemen. Om Jan Bergqvist inte vill svara på varför det är bra att låna 44 miljarder nästa år och varför småföretagarna ska diskrimineras så uppenbart och behandlas på ett så orättvist sätt kan ha få en ny fråga som han inte har fått förut: Hur ser Jan Bergqvist - vi har i utskottet diskuterat jämställdhets- frågor några gånger under det senaste året - på att löneskillnaden mellan män och kvinnor har ökat med 1 000 kr i månaden under den här mandatperioden? Tycker Jan Bergqvist att det är riktigt att den ekono- miska politiken - som till stor del bestäms av utred- ningar, vilket finansutskottets ordförande talade sig varm för häromkvällen - sköts av 37 utredare varav bara 5 är kvinnor? Tycker Jan Bergqvist att det är rimligt? Eftersom detta är min sista replik och finansut- skottets ordförande ska sluta skulle jag vilja tacka honom, utskottskansliet och mina utskottskamrater för trevliga möten, gott samförstånd och konstruktiv anda. Jag önskar alla allt gott.

Jan Bergqvist (S)

Anf. 53 Jan Bergqvist (S)

Fru talman! Jag ska börja med att återgälda det och tacka Lena Ek, men sedan ska jag gå in på en del av de frågor som hon tog upp. Lena Ek har inte svarat på frågan om riksdagens arbetsordning. När vi hade den debatten lämnade Lena Ek kammaren och hade ingen kommentar. Hon har inte heller i något annat sammanhang kommente- rat den frågan. Det var inte fel att jag tog upp den ytterligare en gång även om det inte blev något svar. Beträffande underskott har oppositionen år efter år talat om att nästa år blir det underskott i statsbud- geten, och varje år har det blivit fel. Vi har haft över- skott år efter år, och vi har överskott i statsbudgeten även i år, som det verkar. Däremot kan det bli underskott nästa år och ytter- ligare 2004. Dock kommer statsskulden att minska som andel av bruttonationalprodukten. Dock kommer de offentliga finansernas nettoförmögenhet, en netto- skuld som har omvandlats till en nettoförmögenhet, att fortsätta att öka. I den meningen ligger vi bättre till än de flesta andra EU-länder t.ex. som har under- skott i de offentliga finanserna. Vi ser fram emot en period med fortsatta överskott i de offentliga finan- serna. Det gör att jag, utan att säga att allt är perfekt i Sverige, absolut inte, det finns väldigt mycket som vi måste göra någonting åt, ändå tycker att vi kan se framtiden an med god tillförsikt.

Marie Engström (V)

Anf. 88 Marie Engström (V)

Fru talman! Jag tycker inte att jag är omgärdad av några som helst ideologiska staket. Däremot tror jag att de villor som vi förmodligen pratar om är omgär- dade av staket kring vilka vi kommer att få stora gränsdragningsproblem om vi genomför de förslag som Carl Fredrik Graf förordar.

Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 89 Kenneth Lantz (Kd)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7. Sveriges skatter är bland de högsta i hela världen. Företagare betalar hög skatt. Människor som arbetar och konsumerar betalar hög skatt. Man betalar hög skatt för att bo, och man betalar nära nog skatt på allt som man kan sätta en siffra på. I Sverige är skatternas andel av bruttonationalpro- dukten ca 51 %. Med andra ord är skattekvoten i Sverige en av världens högsta. Så här i slutet av en mandatperiod kan vi konstatera att regeringen inte gjort någonting för att dämpa skattedelen av ekono- min. Vid en första anblick kan en sådan siffra få en att tro att ungefär hälften av vad vi tjänar betalas i skatt. Så är det naturligtvis inte. Sveriges regering med finansminister Bosse Ringholm i spetsen räknar pre- cis så grovt. Hur svenska skatter kan drabba enskilda bekommer inte regeringen. Det som man gång på gång räknar är snittet. Förra året konfronterades finansministern med ett fall som vi kan kalla Sven och Svea Svensson. Deras potentiella arvsskatt sexdubblades på grund av de nya uppskrivna taxeringsvärdena på fastigheterna. Han svarade då ordagrant följande enligt TV4:s bandarkiv: "Jag har inte sett generellt att statens intäkter från arvskatten sexdubblats". Då Bosse Ringholm underrättats om att en arvs- skatt sexdubblats svarar han på detta okänsliga vis. För regeringen är svenska folket ett kollektivt skatte- subjekt. När Ringholm sent omsider insett sina fel tillsätter han återigen en utredning som låter folk vänta i åratal. När dessa skatteobjekt inte kan argumentera för sin sak blir de överkörda av regeringen. Starka argu- ment mot vissa skatter har inte saknats. Men tydligen har de drabbades röst inte varit tillräckligt stark. Fru talman! Kristdemokraterna har ofta lyft fram fastighetsskatten och arvsskatten som exempel på detta. Människor ser sig tvungna att sälja hem som de under decennier har sparat till. Änkor eller änklingar som med de nya taxeringsvärdena inte längre har råd att ens ärva sin makes eller makas del av bostaden tvingas flytta. Fru talman! Enskilda fåmansföretagare har dess- utom råkat mycket illa ut under den gångna mandat- perioden på grund av de s.k. 3:12-reglerna. Inom t.ex. IT-branschen har man på senare år fått flera situatio- ner av svår karaktär för entreprenörerna. Regeringen har mycket sent vaknat med anledning av de problem som man själv har skapat. Återigen gömmer sig fi- nansministern bakom medeltal och medianskattebe- talare. Är det på detta sätt man tänker behålla makten till nästa period? Det är helt orimligt att människor som satsar och försöker att skapa möjligheter i vårt land ska bestraf- fas på det sättet. Det gagnar absolut ingen. Eventuella skatteintäkter som staten får in på de stränga reglerna äts upp av flerfaldigt minskat företagande och even- tuellt även företagsflykt ur landet. Regeringens inställning är densamma gentemot låginkomsttagare. Det är olustigt, fru talman, att det parti som kallar sig arbetarpartiet uppnått bland de högsta beskattningarna av just arbetare i hela världen. Höginkomsttagare i Sverige betalar faktiskt också ganska hög skatt. Men höginkomsttagare i andra länder betalar i viss mån också hög skatt. Skillnaden mellan höginkomsttagares skattetryck i Sverige och i andra länder är inte alls på påtaglig som skillnaden mellan låginkomsttagares skattetryck i Sverige och i andra länder. Skattetrycket i Sverige är inte så pro- gressivt som regeringen egentligen skulle önska att vi tror att det är. Vad är det då som sker? Kan det vara så att lågin- komsttagarnas skatter transfereras till höginkomstta- garna i någon form av Robin Hood-manöver? Det är inte helt orimligt att tänka så. Sveriges aktiemiljardä- rer slipper viss skatt, och utländska experter subven- tioneras också. Men höginkomsttagarna betalar ändå tillräckligt med skatt anser Kristdemokraterna. Fru talman! Snarare är det så att låginkomsttagare sent omsider får tillbaka en del av sina skattepengar men på omvägar. De får tillbaka sina pengar i form av bidrag, och de förväntas med tacksamhet ta emot de pengar som de själva tjänat och betalat i skatt. Med dessa bidrag kan politikerna styra människorna. Kristdemokraterna tycker att det är fel att vi poli- tiker ska styra hur människor ska bo, hur de ska ar- rangera sin barnomsorg, osv. Ska vi politiker be- stämma över människors vardag? Ska vi politiker bestämma hur heltidsarbetande människor ska bete sig för att kunna få ihop en inkomst som endast till- sammans med bidrag kan utgöra en fullgod inkomst? Kristdemokraterna tycker naturligtvis att det inte är bra. Låt människor få större valfrihet och makt att själva välja det som passar dem bäst. Fru talman! Ändå kan i dag ett stort antal heltids- arbetande människor inte leva på sin lön. För många upplevs det som förnedrande att behöva förklara för sina barn att pengarna inte räcker. Paradoxalt nog tjänar just dessa människor gott och väl ihop tillräck- ligt för att kunna leva ett ekonomiskt sett gott liv. Men inkomstskatt och arbetsgivaravgifter reducerar deras disponibla inkomst så till den grad att friheten berövas dem. Med de hårt beskattade arbetsinkoms- terna ska de sedan betala för mat och kläder som i sin tur beskattas. Varför kan inte grundavdraget vara rakt och gyn- na t.ex. dem med de allra lägsta inkomsterna lika mycket som dem med höga medelinkomster? Varför kan inte de som har allra svårast att få pengarna att räcka till varje månad få ett lika stort grundavdrag som övriga? Svaret är givetvis, precis som i tidigare exempel, att det är genomsnittet som räknas gång på gång. Den socialdemokratiska regeringen siktar in sig på de största grupperna i samhället för att säkra sitt valresultat. Således går det illa för dem som hamnar utanför Socialdemokraternas maktbas. Jag tänker på t.ex. änkor, som inte kan ärva sina egna hem, och lågin- komsttagare, som ser bidrag som de själva betalat in som skatter som den enda räddningen. Jag tänker på fåmansföretagaren som arbetar dag och natt för en liten lön. Jag tänker också på de familjer som fått se sin bostad stiga i värde och där de boende tvingas flytta från hem och grund, just på grund av förmö- genhets- och fastighetsskatten. Fru talman! Avslutningsvis har människor råkat illa ut på grund av skatter under den senaste mandat- perioden. Detta kommer de att fortsätta att göra så länge vi har en regering som ser dem som skattesub- jekt i ett stort skattekollektiv.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 54 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Det ser rätt mycket ut som en sym- bolhändelse att Jan Bergqvists sista anförande i riks- dagen med endast en enda mening handlade om vil- ken ekonomisk politik man vill föra i framtiden. Det kanske beror på att Jan Bergqvist inte ska fortsätta att driva rikspolitik, vad vet jag. I det tio minuter långa anförandet fanns en enda mening som handlade om vilken ekonomisk politik man själv vill föra inför framtiden, och den löd att vi ska ha "en ekonomisk politik som inriktar sig på arbete, rättvisa och väl- färd". I övrigt var det en genomgång av vad som har uppnåtts och olika redogörelser för gårdagsdebatter och vad som står i andra betänkanden osv. Så känner han en oro, inte för verkligheten framåt, utan för innehållet i olika borgerliga förslag. Jag skulle därför vilja ställa en mycket konkret fråga. Det är helt riktigt att budgetsaldo, utgiftstak osv. har hållits osv., men vad har Jan Bergqvist att säga inför framtiden? Det betänkande som vi ska rösta om gäller ändå Sverige, inriktningen av den ekonomiska politiken för framtiden. Vad har Jan Berqvist att säga om det faktum att man där redovisar att det kommer att bli ett underskott i statsfinanserna? Vad har Jan Bergqvist att säga om det faktum att Ekonomistyrningsverket gör prognosen att utgiftsta- ken kommer att brytas om ingenting görs. Jag tror inte att ingenting kommer att göras, jag tror att det kommer att göras en massa. Vad jag skulle vilja veta är om Jan Bergqvist har någonting att säga om vad som kommer att göras för att förhindra att utgiftsta- ken bryts. Vad har Jan Bergqvist för kommentar till att det faktiskt står i riktlinjerna för den ekonomiska politiken att det ska bli underskott i statsfinanserna?

Marie Engström (V)

Anf. 90 Marie Engström (V)

Fru talman! Jag tänkte ta upp två frågor med Ken- neth Lantz. Den första handlar om fastighetsskatten. Den statliga fastighetsskatten ska slopas, skriver ni i er reservation. Ni skriver att det ska finansieras på så sätt att kommunerna tar ut en avgift, och man ska höja kapitalvinstskatten vid försäljning. Jag skulle vilja höra vad Kenneth Lantz säger till de fastighets- ägare i detta land som i dag har en fastighetsskatt som ligger under beloppet 2 600 kr per år. Det är drygt 300 000 fastighetsägare det är fråga om. Vad säger Kenneth Lantz till dem? Dessutom säger RUT, riks- dagens utredningstjänst, att reformen inte är fullt ut finansierad. Sedan vill jag gå in på frågan om skattereduktion för köp av hushållstjänster. Jag vill höra Kenneth Lantz säga vem det är som ska ta de jobben. Håller Kenneth Lantz med sin partikamrat Sven Brus, som jag har debatterat detta med förut, att det ska skapa kvinnojobb? Jag vill ha svar på den frågan från Ken- neth Lantz.

Jan Bergqvist (S)

Anf. 55 Jan Bergqvist (S)

Fru talman! Att det blir underskott i statsfinanser- na samtidigt som vi har överskott i de offentliga fi- nanserna har vi diskuterat vid väldigt många tillfällen och konstaterat att man klart kan sätta upp ännu högre krav på överskotten i de offentliga finanserna. Vi kan säga att vi inte ska ha bara 2 % i överskott i de of- fentliga finanserna över en konjunkturcykel, vi kan- ske ska ha 3 %. I så fall kan man undvika ett under- skott varje år i statsfinanserna. Men frågan är: Ska vi driva en så stram politik när vi samtidigt ska främja sysselsättning och se till att det blir expansion och fart. Speciellt gäller det naturligtvis om man möter konjunkturpåfrestningar. EMU-utredningen har fört upp en diskussion om att vi kanske ska öka kravet på överskotten inom den offentliga sektorn till 3 %. Man kan diskutera det inför framtiden. Jag uppfattar det här försöket att påvisa att det är underskott i statsfinanserna och göra dramatik av det lite grann som att man inte har något annat att ta till. Med den uppläggning som vi har haft av den ekono- miska politiken skulle vi egentligen ha haft under- skott i statsfinanserna för länge sedan. Men av olika skäl har det blivit överskott, t.o.m. ganska hyggliga överskott, och det är ingen katastrof om man får ett underskott i statsbudgeten så länge man har överskott i de offentliga finanserna, så länge statsskulden mins- kar i förhållande till nationalprodukten och man har kontroll på den ekonomiska politiken i övrigt. När representanterna för Ekonomistyrningsverket var på utskottet sade de väldigt tydligt att deras pro- gnoser visar på att utgiftstaken spräcks, men det kommer naturligtvis inte att ske i praktiken.

Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 91 Kenneth Lantz (Kd)

Fru talman! Begränsningsregeln har enligt den re- gering som Marie Engström arbetar tillsammans med satt en norm på 2 800 kr i fastighetsskatt. Enligt den normen ligger vi 200 kr per år lägre. Jag tror inte att det är något större problem för den villaägare som har en lågt taxerad fastighet att klara av en beskattning på blygsamma 2 600 kr om året. När det gäller hushållstjänsterna så får den som vill arbeta gärna ta de jobben. Jag tror inte alls att det finns något speciellt genusperspektiv på den här frå- gan. Jag är helt övertygad om att den svarta verksam- het som finns i dag utförs av såväl män som kvinnor. Så sent som i går kväll fick vi från samarbetspartiet Miljöpartiet höra att det förutsätts att det är kvinnor som utför de här tjänsterna och att ROT-avdraget, som Carl Fredrik Graf tidigare har berört, enbart utförs av män. Jag tror absolut inte att så är fallet, utan vi kan nog se till att det är både män och kvinnor som kommer att utföra de här arbetsuppgifterna i hushållen, som vi konsumenter gärna köper in. Redan i dag finns det bevisligen både herrar och damer som utför dylika tjänster inom kontantbranschen.

Jan Bergqvist (S)

Anf. 57 Jan Bergqvist (S)

Fru talman! Jag vill tacka Karin Pilsäter för de vänliga orden och önska också henne framgång i det politiska arbetet. Frågan är framöver hur stort överskott vi ska ha i Sveriges offentliga finanser. Det finns många fördelar med att ha ett stort överskott. Man samlar in i ladorna inför de t.ex. demografiska påfrestningar som kan komma på de offentliga finanserna om ett tiotal år. Det finns också andra fördelar med det. Jag som soci- aldemokrat tycker inte det är fel om det kollektiva sparandet är relativt stort och stabilt. Det finns också en fördel med vårt gemensamma sparande. Samtidigt gäller det att väga det här mot stramhe- ten i politiken. Vi får inte strama åt så mycket att den kamp för att skaffa fler jobb, som vi för och som är central, försvåras. Man kan titta på hur det har varit. Vi har haft den här målsättning på 2 %, men i praktiken har vi ju överträffat den målsättningen. Ser man på den ut- veckling som har varit finner man alltså att vi faktiskt har rätt många miljarder till godo genom att vi inte bara har klarat målen utan kraftigt överträffat dem. Det var flera år sedan oppositionen sade: Nu blir det underskott i statsbudgeten. Av olika skäl har det inte blivit det, men man ska inte vara alltför skrämd om det blir underskott i statsbudgeten så länge vi har överskott i de offentliga finanserna och så länge vi i övrigt har koll på den ekonomiska politiken.

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 58 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Den här debatten utgör slutet av en mycket framgångsrik period som vi har haft när det gäller samarbete mellan finansutskottet och Finans- departementet. Det har också varit ett samarbete mellan skatteutskottet och Finansdepartementet som har resulterat i ekonomiska framgångar under den gångna mandatperioden. Jag vill framföra mitt tack till de båda utskotten, och inte minst till de båda utskottens ordförande, Arne Kjörnsberg i skatteutskottet och Jan Bergqvist i finansutskottet. Jan Bergqvist lämnar nu riksdagen och finansutskottet och har under de åtta år som han har varit ordförande i finansutskottet på ett utomor- dentligt sätt samarbetat med regeringen och Finans- departementet. Han kan se ett fantastiskt resultat av de här åtta åren. Sverige har gått från en raserad eko- nomi i början av 90-talet till att nu ha en ekonomi som är stabil och växer och som också resulterar i en bra grund för en fortsatt välfärdspolitik. Jag vill fram- föra ett särskilt tack till Jan Bergqvist för hans goda insatser i det avseendet. Jag har hört referat, och jag kom in när Mats Odell hade ordet för en stund sedan. Mats Odell har demonstrerat att han lider av akut minnesförlust, eftersom han inte kommer ihåg att regeringen har sammanträde på torsdagsförmiddagar. Han har stän- digt efterfrågat mig under förmiddagen. Om han hade tänkt en liten stund hade han kanske kunnat komma ihåg vad som hände i början av 90-talet när han själv hade en funktion i regeringssammanhang. Jag tror inte att vi ska bekymra oss så mycket om detta, utan vi ska kanske koncentrera oss mer på sak- debatten. Under mandatperioden, de här fyra åren, har det varit mycket goda ekonomiska resultat. Vi har gått från ett underskott till ett överskott i den offentliga ekonomin. Sverige har kunnat betala av 320 miljarder kronor på statsskulden. Vi har nått målet om halverad arbetslöshet. Det innebär att vi har kunnat förändra den politiska bilden och också människors vardag genom att gå från saneringspolitik till reformpolitik. Det är naturligtvis en helt annan situation för männi- skor när vi kan diskutera hur vi kan förbättra tillväx- ten och hur vi kan använda tillväxtens resultat för att skapa en bättre välfärd för så många människor som möjligt i vårt land. Vi har kunnat skapa ett utrymme under den här mandatperioden för reformer om nära 90 miljarder kronor. Vi har sänkt skatten med 50 miljarder kronor. 240 000 nya jobb har tillkommit, och över 100 000 nya företag har skapats under den här mandatperio- den. Vi har sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka en internationell konjunkturnedgång, en avmattning i den internationella konjunkturen, som har påverkat Europa men också Sverige. Förhoppningsvis kan vi i dag se att det finns alltfler tecken internationellt och nationellt på att vi har passerat det värsta. Ekonomin är på väg att långsamt stärkas både internationellt och här i Sverige. Faran är naturligtvis inte över, men det värsta ligger sannolikt bakom oss. Sverige har kunnat möta konjunkturavmattning med åtgärder för jobben och för att stärka efterfrågan. Vi har hela tiden hållit nere arbetslösheten runt 4 %. Vi har kunnat genomföra de reformer som vi har lovat och därtill en rad andra saker som bara för fyra år sedan hade ansetts alldeles omöjliga och orimliga att ställa ut löften om. Man kunde nämligen inte se framför sig en sådan stor framgång för ekonomin som det har varit under den här perioden. Stora reformer som maxtaxan, mer pengar till sjukvården, satsningar på skolan och högskolan, höj- da bostadstillägg till pensionärerna och sänkt skatt för löntagare och pensionärer är bara ett axplock av de många stora insatser som har gjorts under den här mandatperioden. Det här har inte tillkommit av någon slump. Det är inte heller någon självklarhet att vi har kunnat åstadkomma detta, utan detta är naturligtvis resultatet av en mycket medveten ekonomisk politik som det har varit strid om i riksdagen. Borgerliga partier har ständigt ifrågasatt den ekonomiska politiken, men de har ständigt blivit motbevisade av verkligheten. Vi har kunnat upprätthålla ordning och reda i ekonomin och inte genomfört mer reformer och större skattesänkning än vad vi har råd med, även i tider som är lite sämre. De marginaler som vi har skaffat oss under de goda åren har gjort att vi har kunnat stå starka genom den nedgång internationellt som vi nu förhoppningsvis ser slutet av. Styrkan i svensk ekonomi kan uttryckas på flera olika sätt. Sverige har tillsammans med Luxemburg och Finland det största överskottet i de offentliga finanserna bland alla EU-länder. Vi hade förra året ett överskott på nära 5 % samtidigt som EMU-länderna hade ett underskott på ungefär 1 %. Sverige är ett av de länder med den lägsta arbetslösheten i EU. Det är också ett resultat av en målmedveten politik för att pressa ned arbetslösheten och hävda arbetslinjen. De marginaler som vi har skaffat oss har också inneburit att vi just nu kan föra EU:s mest expansiva finanspolitik och ändå ha ett överskott i de offentliga finanserna. Det är en möjlighet som många andra EU- länder saknar men som de gärna hade önskat att de hade haft. Det finns också andra tecken än styrkan i de offentliga finanserna, den låga arbetslösheten och den stigande sysselsättningen på att färdriktningen är rätt. Realinkomsterna för vanliga löntagare ökar kraf- tigt. Under perioden 1999-2002 beräknas realin- komsterna öka med 12 %. Bara i år ökar realinkoms- terna med närmare 5 %. Det är en kombination av att vi har haft en modest lönebildning och en låg infla- tion. I dag har vi sett nya inflationssiffror som kryper ned runt 2 %. Vi har dessutom via skattesänkningar, maxtaxa, barnbidragshöjningar och på annat sätt bidragit till realinkomsternas ökning. Det är en så kraftig ökning av hushållens in- komster att vi får gå tillbaka ganska långt i vår histo- ria för att hitta en så bra period när det gäller realin- komstutveckling. Socialbidragsberoendet minskar. Antalet socialbi- dragstagare har under de senaste tre åren minskat från 120 000 till 90 000. Vi är på väg mot regeringens mål att halvera socialbidragsberoendet till 2004. Jag såg i morse i Dagens Nyheter att Stockholms stad, under dess moderata ledning, börjar få svårig- heter med att nå sin del av socialbidragsmålet. Man börjar sacka efter. Men dess bättre såg jag att det fanns andra kommuner i Stockholmsregionen, social- demokratiskt styrda Sundbyberg och Haninge, som har lyckats halvera socialbidragsberoendet betydligt snabbare än Stockholm. Vi får hoppas att Stockholm med en annan ledning i höst kan ta i fatt den förlust som Stockholm uppenbarligen har utsatts för under våren när det gäller att minska socialbidragsberoen- det. Välfärdspolitiken fungerar. I den fördelningspoli- tiska analys som publicerades i vårpropositionen kan var och en läsa att skatter, transfereringar och kon- sumtion av offentliga tjänster, som vård, skola, om- sorg och bostäder, dramatiskt minskar inkomstklyf- torna i samhället. Moderaternas påstående att väl- färdspolitiken bara är en rundgång mellan skatter och bidrag kan definitivt avfärdas när man ser att politi- ken har stor betydelse för att minska just klyftorna i vårt samhälle. Fru talman! Inför valet 1998 ställde Socialdemo- kraterna upp sex vallöften: Man skulle betala av på statsskulden, öka sysselsättningen och satsa mer på utbildning, anställa fler i vården, skolan och omsor- gen, införa höjda pensioner och höjda bostadstillägg, införa maxtaxa på dagis och fritis och införa höjda barnbidrag. Alla dessa löften är uppfyllda. Utöver de här löf- tena har dessutom många reformer kunnat genomfö- ras under perioden. Det är naturligtvis en styrka att vi också har möjlighet att framöver anställa ännu fler i kommuner och landsting, inte minst i skolan, äldre- omsorgen och barnomsorgen. De nya statsbidragen på skolans område ger ut- rymme för 15 000 nya lärare, kuratorer eller annan skolpersonal under fem år. Detta blir möjligt tack vare de extra 5 miljarderna från staten till kommuner- na. Vi i regeringen har också nyligen haft möjlighet att fatta beslut om att höja både golvet och taket i a- kassan på samma sätt som vi höjde golvet och taket i a-kassan förra året. Det hade vi inte kunnat göra om vi inte hade haft den ordning och reda som vi har på statsfinanserna och den förbättring som också har skett av a-kassans utveckling genom den reform som riksdagen beslutade om för något år sedan. Vi reformerar arbetsskadeförsäkringen i år. Vi har förbättrat studiestödssystemet ytterligare. Vi har sat- sat mycket stort på att göra Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Den gröna skatteväxlingen har tagit ny fart. Vi har prioriterat de äldre, inte minst genom de reformer som nu kommer i sommar om förbe- hållsbelopp och maxtaxa inom äldreomsorgen och det högkostnadsskydd i tandvården för de äldre som är på väg. Vi har riktat skattesänkningar mot låg- och me- delinkomsttagare. Vi har sänkt företagsskatterna, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Det är i dag på grund av det höjda fribeloppet bara ungefär hälften så många personer som betalar förmögenhets- skatt som det var i inledningen på denna mandatperi- od. Fru talman! Vi socialdemokrater är stolta över det som har uppnåtts de senaste fyra åren. Men att vara stolt är inte det samma som att vara nöjd. Det finns mycket kvar att uträtta för att alla barn ska ha samma möjligheter oavsett vilka deras föräldrar är. Det finns mycket mer att göra för att alla människor ska kunna leva rika och utvecklande liv utifrån sina egna öns- kemål och drömmar. Vi socialdemokrater vill därför gå vidare. Vi har en omfattande dagordning för de kommande åren, som vi hoppas få tillfälle att praktisera. Det handlar alltid om att sätta jobben främst, att få sysselsättningen att fortsätta att öka och arbetslöshe- ten att minska. Att starta fler företag är oerhört vik- tigt. De många nya företagen är viktiga både för sys- selsättningen och för landets ekonomi. De är också viktiga för att det ger möjlighet för de många nya små företagen att växa och bli större. Det är alltid nummer ett på den socialdemokratiska dagordningen att värna tillväxten och jobben. Vi vill också stärka konkurrensen i näringslivet. Vi har sett att näringslivet självt kanske inte haft förmåga att ta itu med de uppenbarliga problem som finns i det privata näringslivet genom bristande kon- kurrens. Asfaltkarteller och annat har diskuterats. Näringslivet skulle behöva ta ett eget större ansvar för att sätta en ny dagordning för den framtida konkur- rensen i svenskt näringsliv. Vi vill arbeta för att höja taken i föräldraförsäk- ringen, förbättra sjukvården, korta köerna och införa nationell vårdgaranti och en rad andra sociala refor- mer. Vi hoppas naturligtvis kunna fortsätta att bygga ut välfärden och se till att det finns pengar som kom- muner och landsting kan få använda för den del av välfärden som de ansvarar för när det gäller vården, skolan och omsorgen. Förutsättningen för att lyckas med alla dessa re- formuppdrag, som vi har på vår agenda framöver, är naturligtvis att vi har ordning och reda på svensk ekonomi i fortsättningen också. När jag tar del av den gemensamma borgerliga re- servationen, utöver de enstaka reservationer som alla de borgerliga partierna har, noterar jag att det är lätt för de borgerliga partierna att i denna reservation skriva ihop sig om ett antal allmängiltiga krav. Det är klart att det är bra att alla ska få arbete och att till- växten ska höjas. Det torde de flesta kunna hålla med om. Men när jag ser på den första punkten i de bor- gerligas reservation att man ska höja tillväxten till åtminstone 3 % per år kan man kontrastera det med att säga att under de år vi hade borgerliga regeringar i Sverige, på 70-, 80- och 90-talen, var tillväxten inte 3 % som man nu drömmer om och önskar sig utan knappt 1 %. Det var alltså en väsentligt lägre tillväxt under de borgerliga åren än vad vi har sett under de senaste åren. Punkt 2 i de borgerligas reservation innefattar att man vill se fler människor i arbete. Men arbetslöshe- ten ökade faktiskt med 0,7 % per år i genomsnitt under de borgerliga regeringarna. Facit är ett helt annat än önskelistan. De borgerliga partierna säger också att de vill se en minskad statsskuld. Det vill jag naturligtvis också se åren framöver. Men jag har också i färskt minne att de borgerliga regeringarna lyckades öka statsskulden med 900 miljarder kronor. Jag förstår att det pågår en tävlan mellan de borgerliga partierna att nu försöka öka statsskulden genom att bjuda ut nya familjepoli- tiska reformer som är helt ofinansierade. Punkt 4 i de borgerligas reservation innebär att man vill ha konkurrenskraftiga skatte- och utgiftsni- våer. Där talar också facit emot de borgerliga. Under den tid de hade ansvar för Sveriges ekonomi lyckades de öka de offentliga utgifternas andel av BNP med 20 procentenheter. I punkterna 5, 6 och 7 i reservationen talar de om behovet av att minska den regionala och sociala tu- delningen och att skapa förutsättningar för ett jämlikt och jämställt Sverige. Det är svårt, även om det går på vissa områden, att exakt mäta resultaten i fråga om detta. Men jag tror att det är få som förknippar detta jämställdhets- och jämlikhetsarbetet med det arbete som vi har sett Carl Bildt och Gösta Bohman och andra signera un- der årens lopp. Politiken och önskningarna har inte riktigt gått ihop på dessa områden. Till sist säger man i den borgerliga reservationen att man vill att nyföretagandet ska öka. Det är viktigt. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi ser vilka möjligheter vi har att stödja ett växande nyföretagan- de. Men facit är att under de borgerliga åren minska- de den privata sysselsättningen med 400 000 perso- ner. Vad jag kan se av den borgerliga reservationen finns det där ett antal allmänna välvilliga önskemål. Men den faktiska verkligheten när de borgerliga har haft ett regeringsansvar talar sitt tydliga språk. Man har strängt taget misslyckats helt med alla de dröm- mar som man har försökt föra fram i reservationen. Därför vill jag till sist säga att det är oerhört viktigt att vi har en fast hand över svensk ekonomisk politik också i fortsättningen om vi ska få utrymme för till- växt och viktiga sociala reformer även de kommande fyra åren.

Marie Engström (V)

Anf. 92 Marie Engström (V)

Fru talman! Det är inte på något sätt så att vi i majoriteten går in och höjer fastighetsskatten för de fastighetsägare som vi pratar om i det här samman- hanget på det sätt som Kenneth Lantz beskriver. Jag vill ställa ännu en fråga till Kenneth Lantz när det gäller hushållstjänsterna. Tycker Kenneth Lantz att det är vettigt att med knappa resurser gå in och subventionera fullt friska människor? Jag tror att både jag och Kenneth Lantz är medvetna om att det samti- digt i dag ute i kommuner och landsting finns oerhört stora behov av resurser för att klara vård och omsorg av sjuka och av äldre människor.

Gunnar Hökmark (M)

Anf. 59 Gunnar Hökmark (M)

Fru talman! Finansministern återkom föga förvå- nande till de borgerliga regeringsåren 1991-1994. Han brukar ofta säga att budgetunderskottet var som störst 1993, och jag brukar hålla med honom. Vi vände ju den utveckling som vi tog över. Det var just insatser för nyföretagande och för företagande över huvud taget och starten för en sanering av statens finanser som ledde till att det vände uppåt. Jag ställde för några veckor sedan i Göteborg en fråga till Bosse Ringholm. Han svarade inte på den då, och han kommer inte att svara på den nu. Jag sade så här: Stämmer det att när ni lämnade ifrån er reger- ingsmakten var allting på väg nedför, och när ni tog över den 1994 var tillväxten, företagandet och syssel- sättningen på väg upp? Stämmer det, eller stämmer det inte? Det är rätt lätt. Ni brukar skoja lite grann och säga att det måste vara de borgerliga som har otur. Det är rätt. Vi har otur, för vi får alltid ta över regeringsmakten efter er. Nu ser vi samma mönster igen. Vi kommer att be- höva bedriva en politik för företagande och nyföreta- gande för att detta är lägre än någonsin. Vi har en utflyttning av företagande som vi aldrig tidigare har sett. Vi kommer att behöva bedriva en politik för att minska sjukfrånvaron genom bättre sjukvård, bättre rehabilitering och andra förändringar, eftersom ni bara har stått och låtit det ske. Vi kommer att behöva bedriva en politik som öppnar upp för konkurrens i välfärden och ge valfri- het. Vi behöver göra någonting åt det som sker i dag i det svenska samhället. Vi kommer att få uppgiften att förändra arbetsmarknaden, eftersom den inte fungerar i dag. Vi har en löneutveckling som inte fungerar, och vi har en krympande tillväxtkraft. Vi har otur. Vi får alltid ta över efter er. Det är tråkigt att konstatera att finansministern, efter att ha kommit två och en halv timme för sent till debatten i dag - det kan vara värt att prioritera en budgetdebatt i riksdagen - inte över huvud taget har berört de pro- blem och de utmaningar som Sverige står inför. Han har inte sagt någonting om det växande underliggan- de budgetunderskottet, som regeringen nu återigen är på väg att lämna över. Han har inte sagt något om vilka besparingar regeringen ska göra för att undvika raserade utgiftstak. Det har bara varit allmänna orda- lag fritt hängande i luften. Ge nu svar på de frågor som har ställts i denna kammare här i dag! Ni i vänsterkoalitionen ska ge besked om vad ni ska stå för. Vi har gjort det i vår reservation.

Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 93 Kenneth Lantz (Kd)

Fru talman! Vi säger inte att det ska vara 2 600 kr utan max 2 600 kr i beskattning. Det är ju upp till respektive kommun, och det tror jag att Marie Eng- ström är väl införstådd med. Vårt system säger alltså att det är ett maxbelopp på fastighetsbeskattningen. Handlar frågan om hushållstjänsterna om att sub- ventionera friska människor kontra sjuka? Nej, jag tror att detta i stället är en möjlighet och en bra väg att komma ifrån svartjobben. Då ges det också större resurser till den totala statsintäkten för att vi ska kun- na ha ännu bättre och friare val också inom sjukvår- den, som vi verkligen ser fram emot. Jag tror absolut inte att vi ska se detta som ett problem och som att vi ska ta subventionerade medel från den ena gruppen och på ett negativt sätt föra dem över till den andra och subventionerar denna verksamhet med hushålls- tjänster. Låt oss i stället se att vi får in ett större kol- lektiv arbetare som arbetar med vita tjänster och inte med svarta! Fru talman! Tillåt mig också att uttrycka tacksam- het till kansli och personal på skatteutskottet - inte minst till avgående vice ordföranden som dessutom har gjort betydande insatser för riksdagens idrotts- klubb.

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 60 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Jag försökte bjuda in till en diskus- sion om framtiden. Men jag hade inte mycket för det, förstod jag av Gunnar Hökmark. Han ägnade sig mest åt det förflutna. Låt mig då ett ögonblick stanna vid det förflutna, Gunnar Hökmark. Under den mandatperiod som vi har bakom oss har Sverige haft en tillväxt som i snitt har varit unge- fär 3 %. Det är högre än EU-länderna, det här högre än OECD-länderna. Går man tillbaka till 1994, när Socialdemokrater- na tog över efter de borgerliga, kan man också kon- statera att vi även sedan dess har haft en högre tillväxt i Sverige än både OECD-länder och EU-länder har haft. Under den borgerliga period som Gunnar Hök- mark åberopar i början av 90-talet var faktiskt till- växten bara 0,2 %, samtidigt som tillväxten i OECD var 2,2 %. Det var nästan ingen tillväxt alls i Sverige. Däremot hade OECD-länderna lite drygt 2 % och har fortfarande lite drygt 2 % i tillväxt. Skillnaden är att numera har Sverige en snabbare tillväxt än omvärlden har, Gunnar Hökmark. Det är nästan generande att höra Gunnar Hökmark säga att det vände under de borgerliga regeringsåren. Det är klart att det vände. Alla kurvor vände åt fel håll. Det har vi pratat så många gånger om att jag inte tänker ägna mycket mer tid åt det. Det jag vill tala om är framtiden. Jag förstår att Gunnar Hökmark re- kommenderar samma politik för framtiden som den som praktiserades 1991-1994. Jag tror att svenska folket har i gott minne att den ledde till sådana resul- tat att vi inte vill ha tillbaks politiken från 1991-1994. Därför, Gunnar Hökmark, hoppas jag att det inte ska bli något nytt experiment med statens finanser och de offentliga finanserna åren framöver utan att vi ska kunna hålla ordning på svensk ekonomi på samma sätt som vi har gjort den senaste perioden även fram- över. Det kommer att ge utrymme för att kunna öka både tillväxten och välfärden i Sverige.

Gunnar Hökmark (M)

Anf. 61 Gunnar Hökmark (M)

Fru talman! Finansministern påstår och påstår, upprepar och upprepar samma saker om igen som alla vet inte stämmer med verkligheten. Det stämmer inte ens med den vitbok som regeringen själv presentera- de i en tidigare budgetproposition. Han får akta sig så att det inte ger papegojan ett dåligt rykte. Den är i grunden en spirituell fågel. När det gäller de sakfrågor som vi ska tala om in- för framtiden har vi under denna förmiddag tagit upp de grundläggande frågorna hur vi ska bekämpa sjuk- frånvaron och hur vi ska öka tillväxtkraften i den svenska ekonomin. Vi har också tagit upp det som händer med den svenska budgeten när den enligt Ekonomistyrningsverkets prognos nästa år kommer att ha ett underliggande underskott med 60 miljarder och utgiftstaken sprängs med 16 miljarder. Det kan man göra någonting åt. Men då bör regeringen redo- visa vad man ska göra åt de här 16 miljarderna. Var ska man spara? Hur ska man spara? Det har väljarna rätt att få besked om. Men det är också så, finansministern sade det all- deles innan, att man nu är i ett skede då man ska öka utgifterna och genomföra fler reformer. Socialdemo- kraterna har tillsammans med LO fört fram utgiftsre- former som man ska genomföra, som man går till val på, som omfattar minst 50 miljarder kronor. Ska de genomföras handlar det plötsligt om ett underliggan- de underskott som närmar sig 100 miljarder och ett utgiftstak som sprängs långt mer. Då måste man spara någon annanstans, om man inte ska strunta i utgiftstaket. Antingen sparar man eller också höjer man skatterna när man ska hantera budgetsaldot. Ska man klara utgiftstaket måste man spara. Då ska man ge besked om det här i dag. Om inte Bosse Ringholm gör det som denna debatt under denna förmiddag har handlat om kommer han att gå in i raden av socialdemokratiska finansministrar som körde på i ekonomin, sade att allting var bra och lovade nya utgifter. Sedan var det andra som fick ta över. Vi är beredda att ta över, men redovisa vad ni vill göra. Det kräver ärligheten.

Rolf Kenneryd (C)

Anf. 94 Rolf Kenneryd (C)

Fru talman! Det är dags för examen i den ekono- miska politiken. Det är dags att summera den nu snart gångna mandatperioden. Den bild som framträder i den allmänna debatten och i det dagliga mediebruset är att det är välbeställt i den svenska ekonomin. Inga moln tycks synas på himlen. Regeringspartiet basune- rar ideligen ut detta budskap, ofta i samband med löften av olika slag, inför valet i höst. Tyvärr är denna bild en starkt överglättad bild av verkligheten. Verkligheten såsom den framträder vid en objek- tiv betraktelse, t.ex. i Ekonomistyrningsverkets se- naste prognos, ser annorlunda ut. I den verklighetsbe- skrivningen framträder i stället bilden av ökande budgetunderskott. Redan innevarande år blir under- skottet, om man rensar för tillfälliga effekter, 34 mil- jarder kronor. Nästa år beräknar ESV motsvarande underskott till 60 miljarder kronor. Känner Arne Kjörnsberg och Marie Engström till denna verklighet? Om svaret är ja, vilket jag utgår ifrån: Varför redovisar ni då inte detta för en kun- skapstörstande allmoge? Om vi gör tankeexperimentet att staten vore en kommun så skulle det kommunala balanskravet till- lämpas och inte kunna uppfyllas. Varför lever inte regeringen som man lär och kräver av andra - i det här fallet kommunerna? Fru talman! Lena Ek och andra har tidigare i de- batten pekat på en rad brister i det svenska samhället i sin summering av mandatperioden. Jag tänker nu bidra med ytterligare brister på temat ökande sociala och regionala klyftor. Facit av den snart gångna mandatperioden säger oss att den socialistiska majoriteten genom sin politik på ett medvetet, närmast målmedvetet, sätt har ökat de sociala och regionala klyftorna. De tydligaste exemplen på detta är införandet av en maxtaxa i barnomsorgen och den förda skattepolitiken. Maxtax- an i barnomsorgen gynnar kraftfullt och ensidigt höginkomsttagare och medverkar till de ökade sociala klyftorna. En summering av den förda skattepolitiken under mandatperioden ger samma bild. De sociala klyftorna ökar genom att höginkomsttagare får betydligt större skattesänkningar än låginkomsttagare har fått. Så är förhållandet icke enbart i kronor räknat utan även om man uttrycker det i procent, vilket är utomordentligt anmärkningsvärt. Det innebär t.ex. att socialchefen med 35 000 kr i månadslön får en nästan fyra gånger större skatte- sänkning än undersköterskan som tjänar 13 000 kr i månaden. Undersköterskan har fått en skattesänkning på 7 600 kr om året medan socialchefen har fått en skattesänkning på 29 000 kr om året. Arne, Marie och Gunnel - om hon lyssnar på det här i någon annan lokal! Hur har ni kunnat medverka till detta? Frågan är relevant till er alla, men den är särskilt relevant till Marie, som i sitt anförande angav sig ha som ambition just att minska klyftorna. Hur kan hon då medverka till det diametralt motsatta? Fru talman! Centerpartiets väl genomarbetade för- slag till inkomstskattereform går i motsatt riktning. Vi vill minska de sociala klyftorna genom att också på skatteområdet ge till dem som bäst behöver och inte till dem som skriker mest och högst. Det åstadkom- mer vi genom att sänka inkomstskatten framför allt för låga och normala inkomstlägen. Genom att vi på detta sätt minskar de sociala klyftorna minskar vi också de regionala. Sambandet är klart, och består i att större resurser till hushåll med låga inkomster ger större resurser till regionalt utsatt områden eftersom medelinkomsten är klart lägre där än annorstädes. Vårt alternativ till inkomstskattereform är starkt tillväxtbefrämjande. Det sker på olika sätt. De s.k. marginaleffekterna minskar vid en inkomstökning. I dag tar högre skatt och minskat bidrag vid en in- komstökning hand om 80-85 % av inkomstökningen just i låga inkomstlägen. Med vårt förslag blir det lönsamt att arbeta. Det ökar sysselsättning och tillväxt. Tillväxten ökar också genom att en ökning av köpkraften just i dessa in- komstlägen till nästan 100 % kommer att resultera i ökad konsumtion. Det beror helt enkelt på att de otill- fredsställda köpbehoven är så stora just hos dessa grupper. Det ger ökad omsättning och därmed ökad sysselsättning i det svenska samhället. Dessutom kommer vårt inkomstskatteförslag att ge ett verksamt bidrag till att minska de höga och ökande ohälsotalen. Det kan i förstone förefalla lång- sökt, men beviskedjan är i korthet följande. De kraf- tigt ökade och alltjämt ökande ohälsotalen och sjuk- skrivningarna beror till stor del på utbrändhet och närliggande anledningar. Det anses ofta bero på ökad press och stress i arbetslivet. Det är säkert sant, men det är inte hela sanningen. Det beror också på ökad press på fritiden. Störst är pressen på dem som dess- utom har problem med att få den vardagliga ekono- min att gå ihop. Mer pengar över för att bestrida de vardagliga kostnaderna för stora grupper av låg- och normalinkomsttagare kommer att minska pressen i dessa grupper. Det leder i sin tur till förutsättningar för lägre ohälsotal, bättre livskvalitet för många indi- vider och lägre kostnader för sjukskrivning och ar- betsbortfall. Fru talman! Sverige behöver en ny inriktning av skattepolitiken. Det är nödvändigt med en tillväxtbe- främjande skattepolitik med sänkta arbetsgivaravgif- ter för småföretag, sänkta boendeskatter och framför allt sänkta inkomstskatter på låga och normala in- komster. Stora grupper av svenska medborgare behö- ver en ny inriktning av skattepolitiken. Den stora grupp människor som har låga och normala inkomster har anledning att kräva en bättre fördelningspolitik än den nuvarande. En ny inriktning av skattepolitiken kräver en ny regering. Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 8. Fru talman! För övrigt anser jag att grundvalarna i det kommunala skatteutjämningssystemet måste för- svaras.

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 62 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Gunnar Hökmark säger att jag lämnar felaktiga uppgifter. Han nämner inte ens någon siffra som visar vari felaktigheten skulle bestå. De uppgifter jag lämnat upprepar jag gärna för Gunnar Hökmark. Jag undrar om han då kan hävda att det är någon felaktighet i att påstå att Sverige de senaste åren har haft en tillväxt som varit 3 % medan OECD-länderna och EU-länderna har haft 2 ½ %. Det är alltså en snabbare tillväxt i Sverige än i omvärlden. Det är en korrekt uppgift som Gunnar Hökmark inte har kunnat påvisa någon felaktighet i. Men jag påstår att under de borgerliga regerings- åren var tillväxten 0,2 % i Sverige samtidigt som tillväxten i OECD var ungefär 2 %, dvs. betydligt snabbare tillväxt i omvärlden. Det är också en korrekt uppgift som Gunnar Hökmark inte har kunnat motbe- visa på något sätt. Det går inte att kasta ur sig allmän- na påståenden och sedan inte på något vis kunna bevisa det man säger, Gunnar Hökmark. Det är inte särskilt trovärdigt. Gunnar Hökmark har många gånger här i kamma- ren sagt att utgiftstaket nu kommer att rämna, ut- giftstaket kommer nu att raseras. Han har upprepat det år efter år. Och Gunnar Hökmark har fått fel år efter år. Han fick fel 1999. Han fick fel 2000. Han fick fel 2001. Vi hade ett överskott förra året och en marginal för utgifterna på bortåt 5 miljarder kronor. Men varje år har Gunnar Hökmark sagt: Utgiftstaket kommer att rämna. Gunnar Hökmark kan vara säker på att regeringen på samma sätt som Karin Pilsäter förut sade kommer att vidta åtgärder. Det har vi gjort hela tiden. Det gör att vi får en balans även för 2002 när det gäller våra utgifter. Det är väl det som är den stora skillnaden mellan socialdemokratisk politik och er. Det vi före- sätter oss och det vi lovar lyckas vi också hålla. Jag vet inte om de borgerliga lovar budgetunderskott, men det tycks vara det enda program som de lyckas åstadkomma i verkligheten i alla fall under sina re- geringsår.

Mats Odell (Kd)

Anf. 63 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Finansministern anklagar mig för minnesförlust, att jag inte skulle komma ihåg att det är regeringssammanträde på torsdagsmorgnar. Det minns jag mycket väl. Jag minns också att det gick alldeles utmärkt att vara frånvarande om man hade en ersättare. På Finansdepartementet finns åtminstone två statsråd. Om man ville prioritera sina uppdragsgi- vare som diskuterar just ens eget ansvarsområde och framtiden för detta ansvarsområde hade det varit fullt möjligt att planera så att man hade kunnat vara närva- rande. Men låt oss inte spilla mer tid på det. Finansministern säger att alla kurvor vände nedåt under de borgerliga regeringsåren. Det stämmer inte. De kurvorna började långt tidigare att vända nedåt. Vi minns, fru talman, att det förlorades ungefär 1 000 jobb om dagen på valdagen 1991 och under resten av 1991, medan det tillkom ungefär 1 000 nya jobb på valdagen 1994. Men, fru talman, jag tycker ändå att vi ska disku- tera framtiden. Här säger Bosse Ringholm att man har amorterat 320 miljarder på statsskulden. Det kanske inte är så mycket att slå sig för bröstet för med tanke på att 245 av de miljarderna kommer från AP- fonderna och ca 60 miljarder kommer från utförsälj- ning av Telia. Ytterligare 15 miljarder kommer från Celsius och reavinstskatt på försäljning av Pharmacia. Sedan kommer ungefär 40 miljarder från Riksbanken. Så de stora bragderna här tycker jag inte är riktigt värda att lyftas fram, utan det är mer i bokförings- sammanhang som man ska applådera. De 245 miljarderna från AP-fonderna berodde ju på den finansiella infasningen av det nya pensionssy- stemet, där staten övertog ansvaret för efterlevande- pensioner och förtidspensioner. Vem är det som sitter med svartepetter här? Inte är det AP-fonderna. Jag har tre frågor helt kort till finansministern. Utgiftstaket på 16 miljarder, som kommer att brytas igenom enligt ESV: Vilka är åtgärderna? Sjukskrivningskostnaderna säger ESV kommer att öka med ytterligare 6 miljarder i år om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Vilka kraftfulla åtgärder tänker ni vidta som sparar 6 miljarder? Slutligen sade ni att höjningen av a-kassan skulle rymmas inom anslaget. Nu visar ESV att det kommer att gå 3 miljarder kronor back. Är det ESV eller re- geringen som ljuger?

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 64 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Det är inte bara utgifter som Mats Odell försöker överskrida. Han överskrider sin talar- tid rätt rejält också. Det är kanske på något vis sym- boliskt. Det finns en viss skillnad, Mats Odell, mellan att ha ökat statsskulden, som den borgerliga regeringen gjorde, med 900 miljarder kronor och att minska statsskulden med 320 miljarder kronor, som har skett under den senaste mandatperioden. Det är en viss skillnad mellan att öka på statsskulden på det sättet och att kunna amortera av den. Vi har kunnat amortera av den därför att vi inte har förletts, vilket det har funnits ett och annat råd till, att använda de nya inkomsterna till nya utgifter. Oav- sett om inkomsten är av tillfällig eller annan natur är det naturligtvis alltid en risk att inkomsterna används för bestående utgifter. Det leder till en framtida situation med nya bud- getunderskott och problem med statsskulden. Därför är det naturligtvis en styrka att vi har kunnat sänka statsskulden så långt att vi i dag har nettoförmögen- het. Det är få andra länder som har det. De flesta andra länder kämpar fortfarande med stora statsskul- der och har svårt att klara sina amorteringar. Vi har varit noga, Mats Odell, med att varje år klara utgiftstaket. Mats Odell och andra har ständigt ifrågasatt om vi ska klara utgiftstaken, och vi har ständigt sagt att vi ska göra allt vad vi kan för att klara utgiftstaken. Vi har gjort det fem år i rad. Den bedömning som nu har gjorts om att det finns en risk att överskrida utgiftstaken med 16 miljarder nästa år ska vi noga analysera. Vi kanske inte kommer till samma slutsats att det handlar om 16 miljarder. Det kanske handlar om helt andra lägre nivåer, men vi kommer att - på samma sätt som tidigare - parera med olika insatser för att se till att även 2002 blir ett år där utgifter och inkomster går ihop. Det gör vi i medvetande om att det finns utrymme för att exem- pelvis förstärka och förbättra a-kassan, som vi har finansierat med de förutsättningar som föreligger.

Mats Odell (Kd)

Anf. 65 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Jag kom att tänka på följande tal- språk: Mycket skrik för lite ull, sade han som klippte grisen. Här svarar finansministern över huvud taget inte på frågorna hur detta förväntade överskridande av utgiftstaket ska klaras. Ni ska analysera. Men nämn någonting som skulle kunna vara en lösning på pro- blemet. Ekonomistyrningsverket beräknar att utöver de 2,5 miljarder som i år anslås på tilläggsbudget för att täcka de galopperande sjukskrivningskostnaderna kommer budgeten att överskridas med ytterligare 6 miljarder om inte kraftfulla åtgärder vidtas i år. Vilka kraftfulla åtgärder kommer att vidtas under detta år som kan minska sjukskrivningskostnaderna med 6 miljarder? Ni sade att höjningen av a-kassan skulle rymmas inom anslaget. Nu konstaterar Ekonomistyrningsver- ket att anslaget överskrids med 3 miljarder. Höjning- en av a-kassan genomförs den 1 juli, och den beräk- nas överskrida anslaget med 700 miljoner. Nästa år är det en kostnad på 1,5 miljarder som inte är finansie- rad. Är det ESV som ljuger, eller är det Bosse Ring- holm som ljuger?

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 66 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Det är viktigt att ha i minnet att de senaste årens utgiftsbegränsningar för att få utgiftsta- ket att fungera har gjorts så att vi hela tiden har kun- nat kontrollera kostnadsutvecklingen. Regeringen har varit mycket försiktig i sina be- dömningar angående a-kassan. Vi har t.o.m. gjort bedömningen att arbetslösheten skulle öka under året och har räknat på kostnader för detta. Nu har det visat sig att regeringen haft fel i den bemärkelsen att ar- betslösheten hittills i år har varit lägre än den progno- stiserade. Det leder rimligen till en positiv effekt för våra kostnader för arbetslösheten i fortsättningen. En sådan effekt räknas in i vår analys inför budgetpropo- sitionen i höst då vi ska göra en värdering av hur vi klarar utgiftstaket för innevarande år. Jag tror inte att man ska hantera utgiftstaket med den typ av förslag som finns från borgerligt håll. Man tror också att de förslagen ska lösa problemen med långtidssjukskrivningarna. Det skulle vara att införa fler karensdagar och sänkta ersättningar. Det är klart att det går att säga att rent nominellt kan flera karens- dagar och sänkta ersättningar bidra till att minska utgiftstrycket. Men det är alldeles fel. De löser inte problemen med sjukfrånvaron, och de är inte den typen av insatser som behöver göras för att kontrolle- ra vår ekonomi. Det är viktigt att vi får en utveckling av tillväxten i fortsättningen. Tillväxten handlar om att se till att arbetsmarknadspolitiken fungerar väl, dvs. få fler människor i arbete. Det är också ett sätt att bekämpa frånvaroproblemen på arbetsmarknaden. Jag är förvå- nad över att de borgerliga partierna i stort sett vill halvera insatserna för att skapa nya jobb. Det bidrar varken till tillväxt eller minskad sjukfrånvaro på arbetsmarknaden.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 67 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Först vill jag berätta en inte särskilt väl bevarad hemlighet för finansministern. AMS skapar inga jobb. Det är nästan lite pinsamt att höra ältandet av när det vände, hur det vände och hit och dit. Ni lade själ- va förra året fram ett bokslut över detta. Har inte finansministern läst det? Om det är för jobbigt finns det mycket bilder att titta på. Varför tar jag upp detta? Det är inte för att älta utan för att det är oerhört viktigt att man lär sig vad som hände för framtiden. Man ska förstå orsak och verkan. Man ska förstå skillnaden på konjunkturväx- lingar och strukturella problem. Det är mycket vik- tigt. Därför vill jag rekommendera finansministern att ta sig en stund tillsammans med Jens Henriksson och ordentligt gå igenom vad som står där. Det finns många fina bilder. När det gäller jämställdhetsfrågorna finns bara ett hopp, nämligen att byta regering. Vi har en mycket könssegregerad arbetsmarknad. Vi har ohälsotal som växer alldeles särskilt för kvinnor i den offentliga sektorn. En färsk forskningsrapport visar att var tredje kvinna i offentliga sektorn riskerar att hamna i en sjukskrivningssituation. Många kvinnor känner van- makt och framför allt ekonomisk stress. De har små marginaler. Fortfarande är det ofta stora marginalef- fekter. De kan inte påverka sin egen ekonomi. Löne- skillnaderna ökar, och det är få kvinnor i ledande positioner. Pappamånad, jämställdhetslag, barnomsorgslag - många sådana reformer har kommit med signatur från borgerliga regeringar, t.o.m. Carl Bildt. Vad kommer från Finansdepartementet nu? Jo, besked om att kvin- nor inte har rätt sorts kompetens för att hålla på med dessa saker. Jag vill ställa en konkret fråga till Bosse Ring- holm. Vad tänker Bosse Ringholm göra för att de facto öka kvinnors möjligheter att kunna välja mellan olika arbetsgivare och t.o.m. bli sin egen inom de sektorer där många kvinnor finns i dag?

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 68 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Karin Pilsäter må tycka att det är pin- samt med de senaste årens tillväxtsiffror som vi har diskuterat. Vi har nu haft åtta år av socialdemokra- tiskt styre i landet. Vi har haft högre tillväxtsiffror än i vår omvärld, både i OECD- och i EU-länderna. Men det var omvänt under de borgerliga regeringsåren. Då var tillväxten 0,2 % medan tillväxten i omvärlden var 2 %, dvs. Sverige var klart sämre. Det kan naturligt- vis kallas för pinsamt, som Karin Pilsäter säger. En av de viktiga landvinningarna under senare år är att sysselsättningen har ökat kraftigt, inte minst bland kvinnor. Kvinnor har sedan flera år tillbaka en betydligt lägre arbetslöshet än männen. Det är natur- ligtvis oerhört viktigt att vi på så vis har gett fler kvinnor en chans att komma ut i arbetslivet. De borgerliga partierna har bekämpat maxtaxere- formen. Till slut har den blivit så framgångsrik ute i landet att de borgerliga partierna inte längre vågar fullfölja kampen mot maxtaxan. Den är ett utomor- dentligt bra exempel på hur jämställdheten på ar- betsmarknaden kan stärkas och öka kvinnors syssel- sättningsmöjligheter. Jag har på samma sätt som Karin Pilsäter registre- rat att när det gäller ohälsan i arbetslivet är kvinnor oftast överrepresenterade. Det är i de sektorer där kvinnor är många - vård, omsorg och skola - som det finns höga ohälsotal. Det motiverade regeringen att i höstas lägga fram ett elvapunktsprogram om åtgärder mot ohälsa. Det är inte ett slutprogram. Vi kommer att återkomma med nya insatser och förslag på områ- det. Det är oerhört viktigt att vi gör vad vi kan för att minska ohälsan utifrån individens synpunkt men också utifrån samhällsekonomisk synpunkt. Det är naturligtvis ett bra bidrag till jämställdheten om det går att få ned ohälsotalen just inom de sektorer i sam- hället där kvinnor i stor utsträckning jobbar.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 69 Karin Pilsäter (Fp)

Fru talman! Det är pinsamt att finansministern verkar totalt oförmögen att ta till sig informationen i egna dokument om när konjunkturer har vänt och när olika bubblor har spruckit osv. Det är fråga om att dra slutsatser av konjunktur, struktur, orsak och verkan. Det är pinsamt. Vi behöver inte ta den diskussionen ytterligare en gång; gå hem och läs på och dra sedan en slutsats. Risken är att om Bosse Ringholm får sitta kvar att Sverige än en gång drivs in i den typen av situation. "Jag greps av valfeber", skrev Kjell-Olof Feldt. Vi ska inte behöva ha det så. Vi ska kunna föra en seriös ekonomisk-politisk debatt om hur förändringar genomförs så att människors möjligheter att komma till sin rätt ökar. Jag blir inte ett dugg lugnad eller imponerad av att ni lägger fram elvapunktsprogram där det står att ni ska titta på det och det - som om de galopperande långtidssjukskrivningarna i sjukvården vore något slags dokusåpa. Det behövs ju konkreta förslag till förändring. Vi har många sådana förslag, och många av dem är väl beprövade, t.ex. finansiell samordning. Det är väl beprövat att om man kapar hierarkierna och lägger ut mer makt för människor att själva bestämma över sin arbetstid och sin situation minskar sjukskrivningarna och ökar arbetstillfredsställelsen. Människor gör ett bättre jobb och mår mycket bättre själva. Alla de här sakerna är beprövade, men ni är full- komligt halsstarriga motståndare på grund av att ni sitter som fastmurade i armerad betong i synen på att kvinnan måste låsas fast i stora, gammaldags arbets- organisationer i den offentliga sektorn. Därför önskar jag Sveriges kvinnor en ny regering.

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 70 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Karin Pilsäter knyter an till en tidiga- re folkpartiledare, som upprepade detta med att gå hem och läsa historia. Det sade Gunnar Helén vid något tillfälle. Det är klart att det är intressant att läsa historia, och det var den jag i någon mån försökte beskriva. Den visar ett något pinsamt resultat för Folkpartiet och de borgerliga partierna. Varje gång som det är en borgerlig regering i Sverige blir det sämre tillväxt än i omvärlden. När det är en social- demokratisk regering, som det har varit de senaste åren, blir det bättre tillväxt än i omvärlden. Det är en del av vår historia, och den kan vara nyttig att känna till för Karin Pilsäter och många andra. När vi under de här åren har jobbat med att försö- ka förbättra sysselsättningen har det ibland ifrågasatts om arbetslösheten inte är större än vad som redovisas, om det inte krävs ännu större uppgifter på arbets- marknadsområdet för att skaffa nya jobb. Den diskus- sionen är naturligtvis väldigt viktig. Men det som förvånar mig är att Folkpartiet, inte minst, men också andra borgerliga partier vill i stort sett halvera insat- serna för att skapa nya jobb, via arbetsmarknadspoli- tik, via utbildning och via andra insatser. När vi har velat göra insatser inte bara för att skapa nya jobb utan också för att skapa bättre hälsa och bättre miljö på våra arbetsplatser, genom att exempelvis förbättra insatserna när det gäller arbetsskadeförsäkring, skyddsombud, utbildning och mycket annat, har Folkpartiet och de andra borgerliga partierna varit mycket negativa och varit motståndare till det. Regeringen presenterade i höstas elvapunktspro- grammet, och vi följde upp det i vårpropositionen, men tyvärr finns det inte tillstymmelse till något al- ternativ från borgerligt håll. Det är bara det gamla traditionella, nämligen att man ska sänka ersättnings- nivåerna i sjukförsäkringen och införa fler karensda- gar. Det är ett traditionellt borgerligt grepp. Jag med- ger att det kan sänka kostnaderna, men jag tror inte att det löser sjukfrånvaron på våra arbetsplatser. Och det bidrar definitivt inte till mer hälsa i svensk eko- nomi.

Lena Ek (C)

Anf. 71 Lena Ek (C)

Fru talman! Riksgäldskontoret, Ekonomistyr- ningsverket och Konjunkturinstitutet har vid flera tillfällen uttryckt stark oro för två saker: dels att ut- giftstaket ska spricka, dels att Sverige nästa år ska låna 44 miljarder till och därmed öka statsskulden i reala tal. Vi har varit med om risksituationer, precis som fi- nansministern har påpekat, där det har varit fara för att utgiftstaket ska spräckas. Regeringen har då lagt fram förslag som har varit ganska ingripande. Det har handlat om biståndsverksamheten, Sidas anslag. Det har handlat om att flytta företagsstöd och jordbruks- stöd fram och tillbaka runt årsskiften. Det har handlat om att skjuta upp stora inköp av försvarsmateriel. Det har över huvud taget varit beslut som gett rätt tunga och besvärliga effekter för de myndigheter som ska hantera olika verksamhetsområden. Är det inte ganska rimligt att regeringen nu redo- visar vad man tänker göra för att hantera det här befa- rade överskridandet på 14-16 miljarder? Halva året har gått, sånär som på några dagar. Det är val i höst. Det är väl ganska vettigt att väljarna vet vad reger- ingen avser att göra. När man läser den proposition som har lagts fram om den ekonomiska politiken finner man ett femtiotal hänvisningar till "vid senare tillfälle", "efter valet", "i höst" och liknande formuleringar. Men det vore he- derligt att tala om vad det är som ska göras. Jag tyck- er att finansministern ska begagna detta tillfälle att göra det. Jag skulle också vilja ta upp jämställdheten med finansministern. FN:s kommitté som ska motverka diskriminering av kvinnor har kritiserat Sverige väl- digt tungt på en rad områden. Det har handlat om den könssegregerade arbetsmarknaden, det låga antalet kvinnor som har höga beslutsposter, våld mot kvin- nor, trafficking osv. Vi ser nu att JämO grovt kritise- rar också Finansdepartementets verksamhet. Hur ser finansministern på detta?

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 72 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Först vill jag rätta Lena Ek när hon talar om ett befarat underskott på 16 miljarder för i år. Om man ska referera Ekonomistyrningsverket korrekt säger de att det finns en risk för ett underskott på 2 ½ miljard kronor innevarande år. De 16 miljarderna gäller nästa år. Jag sade tidigare, och vill gärna upprepa det, att det är inte säkert att regeringens bedömning är den- samma som Ekonomistyrningsverkets. Vi ska noga gå igenom deras siffror. När det gäller exempelvis arbetslösheten visar det sig att den lägre arbetslöshet vi har haft under årets första månader i förhållande till tidigare prognoser kan vara positiv även ur ut- giftssynpunkt. Regeringen har gjort sin bedömning. Regeringen har redovisat sin bedömning i vårpropositionen, att vi räknar med att kunna hålla utgiftstaket under 2002. Vi räknar med att om det behövs ytterligare sådana justeringar är vi beredda att återkomma till riksdagen i höst. Det är inte säkert att vi behöver återkomma med förslag till riksdagen, utan det kanske går på annat sätt, i de bedömningar och korrigeringar som vi gör av olika utgifter, att få ekvationen att gå ihop. På samma sätt har vi varje år de senaste åren, trots att det har funnits befarade risker för överskridande av utgiftstaket, sett till att detta har hållits. Det har vi gjort trots spådomar om motsatsen och trots progno- ser från de borgerliga partierna som ständigt har slagit fel. När det gäller jämställdheten tycker jag att det är viktigt att påminna om att de stora reformer som har gjorts för jämställdheten under den här perioden - inte minst maxtaxan - har bekämpats av de fyra bor- gerliga partierna. Men maxtaxan har nu blivit så po- pulär hos barnfamiljerna ute i landet att de borgerliga partierna tvingas lägga ned vapnen. Men det finns alltid en risk: Skulle de borgerliga partierna få majoritet i Sveriges riksdag nästa man- datperiod kan denna fantastiska maxtaxereform komma att rivas upp. Och ännu större risk är det när de borgerliga partierna just nu tycks överbjuda var- andra med nya ofinansierade familjepolitiska refor- mer, som kan späda på eventuella risker för under- skott i framtiden.

Lena Ek (C)

Anf. 73 Lena Ek (C)

Fru talman! Jag kan bara konstatera att det finns en risk för att budgettaket spricker i år, och det finns en mycket stor risk för det nästa år. Finansministern utfärdar löften men tänker inte tala om hur de ska betalas, gör en springnota och håller saker hemliga för väljarna. Det är upp till Sveriges röstberättigade medborgare att fundera över det. Det hade varit bättre att kunna diskutera de här sakerna. Våra förslag för att få en stabil ekonomi har redovisats och diskuterats i ganska stor utsträckning. När det gäller jämställdheten kan vi konstatera att under denna mandatperiod har lönediskrimineringen mellan män och kvinnor ökat med 1 000 kr i måna- den. Kvinnors långtidssjukskrivning har gått upp väldigt mycket och dessutom som andel av totalen gått upp från hälften till 64 %. Kvinnor har alltså drabbats hårdare av situationen på arbetsmarknaden. Detta kritiseras mycket hårt. Den situation som vi nu har är till mycket stor del en effekt av den förda ekonomiska politiken. Här finns också verktygen för att ändra detta. Jag skulle vilja höra finansministern säga vad som ska göras åt denna mycket bekymmersamma situation. Särskilt finansministern har ett särskilt ansvar, därför att sär- skilt Finansdepartementet har fått särskild kritik av JämO. När man tittar på den framtida ekonomiska politi- ken och vilka som utreder den finner man att 5 av 37 arbetande utredningar leds av kvinnor. Denna andel har minskat under Bosse Ringholms tid med ansvar för Finansdepartementet. Vore det inte rimligt att förklara dessa väldigt konstiga fakta?

Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 74 Finansminister Bosse Rin (S)

Fru talman! Jag har redan tidigare sagt att det na- turligtvis är viktigt med en bättre balans mellan kvin- nor och män i våra statliga utredningar, även på Fi- nansdepartementets område. Jag kommer naturligtvis att arbeta för att vi ska få fler kvinnor som exempel- vis utredningsordförande, kring skattefrågor och ekonomiska frågor. Den stora jämställdhetsfrågan under denna man- datperiod har varit just maxtaxereformen. Varför är den en viktig jämställdhetsfråga? Jo, den ger Sveriges kvinnor möjlighet till ökat inträde på arbetsmarkna- den och möjlighet att minska stressen, som inte minst finns i våra storstadsområden, genom att man får till stånd en bättre utbyggd barnomsorg och en bättre utbyggd förskoleverksamhet. Riksdagen har beslutat att maxtaxereformen ska följas av en reform för fyra- och femåringar, med en allmän förskola, under nästa år. Det är stora jämställdhetsreformer som tyvärr har bekämpats av Centerpartiet och övriga borgerliga partier. Det är också lite trist att se att det så här i valtider sätts i gång ett slags tävlan mellan de borgerliga par- tierna om vem som kan vara bäst på ofinansierade överbud i familjepolitiken. Det går inte ihop, Lena Ek, att å ena sidan oroa sig för budgetunderskott och för att utgiftstaket inte kan hållas och å andra sida göra allt vad man kan för att tävla och komma med nya utgifter och därmed skapa ännu större problem när det gäller balansen mellan utgifter och inkomster. Regeringen har i varje vårproposition och i varje budgetproposition redovisat vilka insatser som görs för att hålla utgiftstaket. Det har resulterat i fem års felaktiga spådomar från de borgerliga partierna och påståenden om att vi spräcker utgiftstaket, men re- geringen har varje år kunnat redovisa att vi klarar utgiftstaket med marginal. Nu senast var det 5 miljar- ders marginal.

Carl Fredrik Graf (M)

Anf. 97 Carl Fredrik Graf (M)

Fru talman! Jag tycker att Arne Kjörnsberg höll ett intressant anförande den här gången ur flera per- spektiv. Det gav en del kunskap om hur Socialdemo- kraterna tänker och vilka strategier som man har för skattepolitiken. Arne Kjörnsberg hade fyra punkter som utgångs- punkt för hur skattepolitiken skulle utformas. Det visar att det finns en skillnad i attityder. Jag pekade på en del andra saker. När det gäller arbete, sparande, utbildning och företagande är det individperspektivet som står i fokus för mitt sätt att se på skattepolitiken. Men för egen del vill jag understryka också en annan makroekonomisk aspekt, nämligen att skattesystemet måste vara utformat på ett sådant sätt att det är till- växtbefrämjande för ekonomin. Den punkten hade inte Arne Kjörnsberg med i sitt anförande, och det är lite signifikativt. Det är mera fördelningen av den befintliga kakan som står i fokus i socialdemokratisk skattepolitik än möjligheterna att utnyttja detta instrument för att skapa tillväxt i eko- nomin och därmed göra kakan större. Det för mig då in på företagsbeskattning - för att välja ett område som vi kanske har tid att reflektera över i det här replikskiftet. Om Arne Kjörnsberg väljer att inte titta bakåt utan att titta framåt, vilka tre förändringar skulle Arne Kjörnsberg prioritera när det gäller företagsbeskatt- ningen för att uppnå bättre tillväxt i ekonomin och bättre förutsättningar framför allt för de mindre före- tagen att fungera i den svenska samhällsekonomin? Jag ska avslöja mina tre prioriteringar, men jag gör det först efter det att Arne Kjörnsberg har med- delat sina prioriteringar, så kan vi göra en jämförelse och en analys av dessa.

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 98 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Som svar på den direkta frågan ska jag nämna en punkt. Jag tror att det är viktigt att se över arvs- och gåvobeskattningen för att underlätta för generationsskiften i små företag. Det är så typiskt för Carl Fredrik Graf och alla moderater att bara titta på skatterna. Men vad är det viktigaste för företagen hemma i Sjuhäradsbygden? Jo, det är att någon har råd att köpa deras varor, dvs. efterfrågan. Det är klart att om man är arbetslös eller riskerar att bli arbetslös och har lite pengar i port- monnän gör man inte inköp för att höja den inhemska efterfrågan. Dessa två saker hör ihop. Men jag har inte alls svårt, Carl Fredrik Graf, att säga att detta med arvs- och gåvobeskattningen bör ses över. Det finns också andra problem för de små företa- gen, och det är de som ryms inom de s.k. 3:12- reglerna. Men eftersom det är en utredning på gång hoppas jag att Carl Fredrik Graf har förståelse för att jag faktiskt inte vill säga någonting mer substantiellt än vad jag har sagt tidigare i den frågan. Vi får åter- komma till det. Då kommer Carl Fredrik Graf inte att vara med i denna kammare eftersom han inte kandi- derar. Men han kommer kanske ändå att märka det på andra sätt eftersom jag har förstått att han ska gå tillbaka till familjeföretaget. Jag skulle inte bli överraskad om utskottets värde- rade ordförande är tillbaka här i Sveriges riksdag om en eller några mandatperioder. Välkommen tillbaka i så fall!

Carl Fredrik Graf (M)

Anf. 99 Carl Fredrik Graf (M)

Fru talman! Det var ju bra att Arne Kjörnsberg nämnde detta med efterfrågan. Det löser vi bl.a. ge- nom kraftiga sänkningar av skatten för låg- och me- delinkomsttagare. Sedan får jag ge Arne Kjörnsberg två rätt. Arvs- beskattningen och 3:12-reglerna fanns också med på min lista liksom förmögenhetsbeskattningen. Det är nog de tre mest angelägna områdena för en kraftfull reformering för att vi ska få en bättre tillväxt bland småföretagen och för att vi ska få fler småföretag. Nu är jag emellertid något orolig för att inrikt- ningen på hur vi ser på dessa tre punkter skiljer sig åt. Men jag ska med intresse ta del av Arne Kjörnsbergs kommentarer när 3:12-utredningen har presenterat sina förslag. Personligen kommer jag nog att säga att förslagen är otillräckliga med hänsyn till det som jag har hört om denna utredning. Fru talman! Eftersom det här är mitt absolut sista inlägg - jag lovar att inte sätta upp mig på talarlistan en gång till - i denna kammare vill jag också uttrycka ett tack till ordföranden och till utskottskamraterna för ett gott samarbete under den här mandatperioden. Det tacket riktar jag också till utskottets kansli. Jag tycker att det har varit stimulerande att ha fått verka i ett utskott där de ideologiska skillnaderna har varit så tydliga. Det är ändå någonting av politikens nerv. Det är en fördel att få verka i ett utskott där debatterna är tydliga och skarpa. Jag får se om jag kommer tillbaka till riksdagen vid ett senare tillfälle, som Arne Kjörnsberg antydde, men nu ska jag pröva vingarna på annat håll.

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 100 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Carl Fredrik Graf vill öka efterfrågan genom att sänka skatten för mig. För människor som tjänar som jag blir det år 2004 med 4 000 kr i måna- den, och för den mig närstående person som jag tala- de om tidigare blir det med 4 000 kr om året. Dessutom ska hon som får sänkt skatt med 4 000 om året betala både sina egna och mina skattesänk- ningar med sänkt a-kassa om hon blir arbetslös, sänkt sjukförsäkring om hon blir sjuk, borttagande av skat- tereduktionen för hennes fackföreningsavgift och a- kassa, fler karensdagar osv. Det är det som är problemet. Den franska revolutionen hade tre ledord. De var frihet, jämlikhet och broderskap. Den franska revolu- tionens fäder var efterföljansvärda i den här delen, för de pekade hela tiden på att frihet och jämlikhet hör ihop. Nu anknyter jag på nytt till Carl Fredrik Grafs första inlägg, både för att jag tyckte att det var intres- sant och som en artighet. Men glöm inte, Carl Fredrik Graf: Frihet och jämlikhet hör ihop.

Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 101 Kenneth Lantz (Kd)

Fru talman! Som kristdemokrat kan jag inte annat än oroa mig lite över det som sker i den svarta sek- torn. Det är betydande belopp som staten går miste om. Jag skulle gärna vilja höra Arne Kjörnsbergs och Socialdemokraternas syn på vilka åtgärder man tän- ker vidta för att få bukt på den - åtminstone enligt min erfarenhet från Skåne - alltmer växande svarta sektorn. Det kanske inte är de traditionella verksamheterna som växer mest. I dag är det inte ovanligt att man ser svenskar och folk från våra grannländer kasta sig in i arbetet med trädgårdar och byggnationer både på Kullahalvön och Bjärehalvön. Vad tänker vi göra åt detta allt vanligare beteen- de?

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 102 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Först ska jag säga vad man inte ska göra och vad jag inte tror på. Jag tror inte på Kennet Lantz recept att sänka ar- betsgivaravgiften på marginalen. Det räcker inte till. Då får man ta bort arbetsgivaravgiften och halvera lönerna om man ska klara det. Det behövs ökad kontroll. För vissa områden, som Marie Engström och - tror jag - Kenneth Lantz var inne på, nämligen de man kallar kontantområden finns det anledning att fundera på schablonbeskattning. Jag kan se problem också där, men jag tycker gott att man kan fundera på det. Vi kanske ska göra som man gör i Italien. När man handlar något, om det så bara är en glass, måste den som säljer lämna ett kvitto. Den som köper måste ha med sig kvittot annars får man finanspolisen på sig. Kenneth Lantz är mycket konservativ, för att inte säga reaktionär, i vissa avseenden. Han tycker natur- ligtvis inte så, men hans upplägg är så att han legiti- merar svarta arbeten och svarta affärer genom att skylla på att skatterna är för höga. Det tycker jag är ett problem. Låt oss i stället tala om vad man får för skatterna: skola, utbildning, barnomsorg, äldreomsorg och allt det andra som vi ofta i stor enighet har fattat beslut om. Då tror jag att vi kan få både gamla och unga människor att betala det man ska betala i förhållande till sina inkomster.

Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 103 Kenneth Lantz (Kd)

Fru talman! Nu blir jag starkt förvånad. Skulle jag legitimera svart arbetskraft? Definitivt inte! Det var ju precis tvärtom. Jag önskade få hjälp av Arne Kjörnsberg att få svar på vad vi gör åt detta. Följ med mig hem till Helsingborgsregionen och åk med min gode vän Lennart som är trädgårdsanläg- gare så ska vi göra ett studiebesök på plats. Då kan vi se hur folk från Polen och andra östländer invaderar Skåne de närmaste månaderna och på ett eller annat sätt utför sysslor som svenskarna egentligen inte vill köpa svart på den här märkliga marknaden. Jag är helt övertygad om att man hellre skulle köpa det med ett regelrätt avdrag i sin deklaration. Detta har Kristdemokraterna tagit fram som ett tydligt förslag och ett bra komplement till det som vi fick ett visst erkännande av Arne Kjörnsberg för, nämligen schablonbeskattningen. Fru talman! Tillåt mig också att framföra ett tack till ordföranden för ledningen av utskottsarbetet och till övriga kolleger i skatteutskottet.

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 104 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Detta är ett exempel på att vi inte lyssnar på varandra, Kenneth Lantz. Jag sade ut- tryckligen, vilket kommer att framgå av protokollet: Naturligtvis tycker inte Kenneth Lantz att det är bra med svartarbete och fiffel och båg. Men sättet att resonera - att om man bara sänker en skatt här och där får man bort det - bidrar till att legitimera det. Det var vad jag sade. Då kan någon säga att skatten är så hög, och därför ska jag inte köpa det vitt, jag måste köpa det svart. Det tycker jag är ett problem. Kenneth Lantz talade om den arbetskraft från östländerna som invaderar Skåne i dessa dagar. Det klarar vi inte genom att sänka en skatt här och där. Det måste ske genom kontroll. De ska följa svenska regler. Var inte sådan motståndare mot de försök att stävja detta som de fackliga organisationerna, framför allt Byggnadsarbetareförbundet, gör. De gör heder- värda insatser, tycker jag. Det vore bra om deras motparter ville medverka på det sätt som frisörernas motparter gjorde.

Rolf Kenneryd (C)

Anf. 105 Rolf Kenneryd (C)

Fru talman! I mitt anförande reste jag två fråge- ställningar till Arne Kjörnsberg och Marie Engström Den första var: Är ni medvetna om att vi är på väg mot ett budgetunderskott redan i år och i än större omfattning nästa år och, i så fall, varför säger ni ald- rig det? Den andra frågan var: Hur kunde ni medvetet medverka till att öka de sociala klyftorna genom att ge större skattesänkningar till höginkomsttagare än till låginkomsttagare? Marie Engström hade uppenbarligen endera inte medvetenhet om vad hon hade varit med om eller inget svar på frågorna eftersom hon inte begärde replik. Inte heller Arne Kjörnsberg berör fråga ett. Jag upprepar den därför och ber om ett svar. Svar på fråga två innebär för Arne Kjörnsbergs del en redovisning av den teknik som ni har använt, nämligen kompensation krona för krona genom kom- pensation för egenavgifterna. Det var ju ingen nyhet. Det kände jag redan till. Den intressanta frågan kvarstår därför: Varför väljer man en teknik som så uppenbart ger den ökade sociala klyfta som jag påtalade i mitt anförande?

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 106 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Jag börjar med frågan om budgetun- derskottet. Jag kan självklart diskutera det. Men våra värderade kolleger i finansutskottet har sinsemellan och tillsammans med finansministern diskuterat det i tre och en halv timme i dag. Rolf Kenneryd har ju så stora kunskaper och så stor erfarenhet. Jag är därför något förvånad att Rolf Kenneryd är så statisk och bara talar om budgetun- derskott och inte talar om hela den offentliga sektorn och den offentliga sektorns ekonomi. Man kan ha ett budgetunderskott under kortare tid i den statliga bud- geten om man har överskott i den offentliga sektorn. Man kan faktiskt leva med det, för det kan bidra till att vi inte, som finansutskottets ordförande sade, stramar åt så hårt att vi får stora problem - ännu stör- re problem, ska jag säga - med sysselsättningen. Det skulle i sin tur vara kontraproduktivt, för då skulle fler människor bli arbetslösa och behöva ha a-kassa, och skatteintäkterna skulle bli lägre. Det andra svarade jag på tidigare. Med hänsyn till att jag redan har gjort det ska jag varken belasta tiden eller kammarens ledamöter med att upprepa mig själv. Får jag bara, utan att detta ska uppfattas som en björnkram, för jag tycker det verkligen, säga att jag verkligen vill instämma i Rolf Kenneryds sista me- ning i hans huvudanförande. Det var när Rolf Kenne- ryd sade: Grundvalarna i det kommunala skatteut- jämningssystemet ska bevaras. Välkommen, Rolf Kenneryd, att göra detta till- sammans med oss socialdemokrater!

Rolf Kenneryd (C)

Anf. 107 Rolf Kenneryd (C)

Fru talman! Jag konstaterar två saker. Det ökade budgetunderskottet, som i viss grad kompenseras av större inkomster till det offentliga systemet genom ökade inkomster till pensionssystemet, innebär ju att vi för närvarande, och i ännu högre grad nästa år, lånar av våra egna framtida pensioner. Det kan väl ändå inte vara en önskvärd utveckling, Arne Kjörns- berg? Sedan återkommer jag till den intressanta frågan - inte om tekniken för hur ni har gjort skattesänkningar möjliga utan om varför man väljer en teknik som ger uppenbart felaktiga effekter i förhållande till både det jag tycker och det som Arne Kjörnsberg och Marie Engström säger sig vilja åstadkomma, nämligen att minska klyftorna och inte öka dem. Fru talman! Jag brukar vara sparsmakad med känslomässiga tacksägelser även i högtidliga sam- manhang. Icke desto mindre tänker jag nu hemfalla till att ge ett tack till alla i utskottet, såväl anställda som förtroendevalda. Tack!

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 108 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Jag blev så glad när Rolf Kenneryd hemföll till dessa stora känsloyttringar så jag har svårt att samla ihop mig. Jag får väl också hemfalla, då. Men jag har redan gjort det, Rolf Kenneryd, i den delen. Om budgetunderskottet sade jag att man kan leva med det under en tid men i längden. Vi har visat att vi har klarat överskottsmålen. Vi har klarat utgiftstaket. Vi har klarat det. Jag har ett problem här, fru talman. Det är att varje gång jag berömmer det samarbete som Social- demokraterna och Centerpartiet hade under förra mandatperioden blir Rolf Kenneryd förnärmad, gene- rad eller vad det är. Jag tycker inte att det finns någon anledning alls till det. Vi gjorde ett bra jobb ihop, och det ska vi fullfölja. Vi vill gärna se ett bra samarbete med Centerpartiet. Det är som jag så många gånger sade till finansutskottets dåvarande vice ordförande P-O Eriksson, som jag förresten träffar i olika sam- manhang, att våra båda partier i någon mening står på samma väljarbas. Därför tycker att det är rätt naturligt med samarbete oss emellan. Sedan till det här med de uppenbart felaktiga ef- fekterna. Rolf Kenneryd, var sak har sin tid. När vi skulle sanera det där jättelika underskottet som vi hade, när det fattades 40 öre när Sverige skulle betala ut en krona, då fick vi ta till allt som rörde sig. Vi fick höja alla skatter som fanns och införa nya skatter. Man kallar dem värnskatt - de finns förresten inte kvar, Lennart Kollmats - och allt det där andra. Men nu när vi har fått ordning på ekonomin vill vi gå vä- gen tillbaka. Var sak har sin tid, som sagt var. Jag är säker på att Marie Engström och hennes partivänner tillsammans med oss vill fortsätta och gärna göra det som Rolf Kenneryd talar om. Låt oss göra det till- sammans, Rolf Kenneryd! Jag hälsar välkommen till det.

Lennart Kollmats (Fp)

Anf. 109 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Apropå det sista Arne Kjörnsberg sade är det ju så, om Arne Kjörnsberg håller sig till sanningen, att värnskatten finns kvar. Men vi vill ha bort den. Det var det jag sade i mitt anförande. Det är en av de grejer som gör att man kan få ha hälften kvar av en löneökning. Precis som Carl Fredrik Graf saknade jag i Arne Kjörnsbergs fyrapunktsprogram en punkt om företa- garnas situation. Jag har ändå noterat att Arne Kjörnsberg inte går i takt med sin finansminister, och jag vill säga att det är till Arne Kjörnsbergs klara fördel. Arne Kjörnsberg svarade till Carl Fredrik Graf att han vill ha färre och enklare regler för småföreta- garna, och det står faktiskt i vårt 53-punktsprogram. Men det tyckte inte finansministern. Arne Kjörnsberg sade också att han ville förbättra förutsättningarna för generationsskiften. Det ville inte heller finansministern, men det står i det här pro- grammet, och jag tycker att det är alldeles utmärkt. Jag ska ställa ytterligare två frågor. Vill inte Arne Kjörnsberg också avveckla etableringshinder för småföretagare? Och den andra frågan: Vill inte Arne Kjörnsberg att samma regelverk för sjukförsäkring och föräldraförsäkring ska gälla för såväl företagare som arbetstagare?

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 110 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Först har vi värnskatten. Nej, Lennart Kollmats. Tro på mig, för jag var med. Jag kan tala om hur det var. Vi har inte kvar värnskatten. När vi 1994 gick till val med att säga: Rösta på oss social- demokrater, vi ska höja alla skatter som finns och hitta på några nya. Ni ska få betala värnskatt, sade vi. Det ska ni få göra i fyra år. Jag har kollat när Lennart Kollmats blev riks- dagsledamot. Lennart Kollmats var inte med när vi genomförde den stora skattereformen i bra samarbete mellan Folkpartiet och Socialdemokraterna. Då sade vi att vi ska utvärdera den. Utgångspunkten var att varje inkomstgrupp som vi delade upp dem - 10 % i varje, det vi kallade deciler - skulle betala sina egna skattesänkningar. Det var den principiella utgångs- punkten. Sedan efter några år noterade vi, i enighet faktiskt, att den översta decilen, alltså de som tjänade mest, inte hade betalat sina egna skattesänkningar. Det är därför vi har det som formellt heter andra skalsteget i inkomstskatteskalan. Det är det Lennart Kollmats kallar värnskatt. Jag tycker att vi ska ha kvar den. Jag vill ha den progressiviteten. Det har jag tidigare redo- visat. Jag står för det. Jag tycker att det är rimligt - och det är alldeles speciellt rimligt eftersom vi fak- tiskt 1989/90 var överens om att varje inkomstgrupp skulle bära sina egna skattesänkningar. Sedan får jag bara säga något om det här med att försöka så split, eller visa skillnader, mellan finans- ministern och mig. I så fall ska ni lita på finansmi- nistern och inte på mig - om ni måste göra någon skillnad. Det är precis som ett antal liberala tidningar har gjort efter det som hände här ute på Mynttorget för fyra veckor sedan ungefär. De skriver: Socialde- mokraterna får skylla sig själva, för de skickar dit högskattepolitikern Arne Kjörnsberg. I vårt parti är det så att vare sig det är Lisbeth Sta- af-Igelström, statsministern, finansministern eller jag som för vår talan är det samma politik vi för. Försök inte så ut något split mellan oss.

Lennart Kollmats (Fp)

Anf. 111 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Nej, det var inte jag som sådde split, Arne Kjörnsberg. Jag bara refererade till olika ställ- ningstaganden i för oss viktiga frågor, som jag note- rar. Om det är split är det Arne Kjörnsberg som upp- lever det så. Dessutom uppskattade jag faktiskt Arne Kjörnsbergs ställningstagande i hög grad, vilket han borde glädja sig åt. Sedan gäller det detta som Arne Kjörnsberg säger om det jag kallar värnskatten. Ja, jag kallar det värn- skatten. Det blir mycket längre att tala om det här andra steget osv. Både han och jag vet vad jag pratar om, för det är den skatt som går en bra bit över 50 % på marginalskatteeffekten. Vi kan kalla den vad vi vill. Vad vi vill från Folkpartiets sida är att du ska få hälften kvar av varje ny krona du tjänar. Det är det som är det viktiga. Benämningen behöver vi inte haka upp oss på. I ett svar till Kenneth Lantz talade Arne Kjörns- berg om detta med att man vill ha sänkt skatt inom ett område. Jag måste få kolla om jag förstod rätt. Där- med skulle man till äventyrs legitimera svartjobb. Jag hoppas att jag uppfattade fel i det sammanhanget. Så upplever jag inte att det är. Man kan gå ut med olika former av förslag till skattesänkningar utan att det för den skull är ett område som skulle tas upp i ett sådant sammanhang som jag upplevde att Arne Kjörnsberg nämnde. Jag skulle vilja travestera Marie Engströms fråga lite grann: Vilka tror Arne Kjörnsberg det är som i dag jobbar svart inom hushållssektorn? Och, om vi tar en annan invinkling på det, vad vill Arne Kjörns- berg göra för att de människorna ska få en möjlighet till skydd vid sjukdom, möjlighet till pension osv.? Är det bara mer kontroll det handlar om? Finns det inga andra möjligheter?

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 112 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! För att inte någon som helst tveksam- het ska råda vill jag säga att Lennart Kollmats har missuppfattat mig i den delen. Jag hoppas att Kenneth Lantz också förstår det. Jag har uttryckt mig formidabelt felaktigt om det är på det sättet. Vad jag säger är att det är en risk med att säga att vi måste sänka skatten för att inte få skat- tefusk på detta område. Det var det jag pekade på i mitt tidigare inlägg. Vilka tror jag jobbar inom hushållssektorn, fråga- de Lennrt Kollmats. Ärligt talat, Lennart Kollmats: Jag vet inte det. Men jag vet att de försök man gjorde i Danmark för det första blev alldeles för dyrbara - därför blev man tvungen att inskränka det - och för det andra blev det väldigt liten omfattning. Sedan har jag en principiell uppfattning, och den är hos mig mycket välgrundad: Jag tycker inte att någon annan med sina skattepengar ska betala för att någon ska komma hem till vårt hushåll och dammsuga, eller vad det nu kan vara. Jag tycker av principiella skäl att det är fel. Man kan ha sakliga synpunkter och man kan ha principiella. Detta med det principiella är för mig det viktigaste. Jag tycker att det fel att någon annan med sina skattepengar ska subventionera vardagsarbete för mig.

Per Rosengren (V)

Anf. 113 Per Rosengren (V)

Fru talman! Jag var inte anmäld i debatten, men det var något som Arne Kjörnsberg inledde med i sitt anförande som får mig att gå upp. Jag tycker att det är väldigt tråkigt och ledsamt att få höra sådant som jag fick höra av Arne Kjörnsberg. Han går upp och refererar till en debatt som var i går, och han vet att jag inte är anmäld. Jag befann mig som tur var i kammaren efter att ha varit på andra sammanträden. Utan att direkt apostrofera mig ankla- gar han mig för att jag skulle ha sagt till en annan ledamot att han har ljugit. Man kan gå ut och hämta ett protokoll från gårda- gen och läsa vad jag sade. Dessutom anklagar Arne Kjörnsberg oss för att brutalisera debatten i kamma- ren. Jag tycker att det är väldigt magstarkt, måste jag säga. Jag ska läsa direkt ur protokollet från i går: "Ni skriver i reservationen att 'varje ansvarig regering i Sverige vidtar de analys-, uppföljnings- och utvärde- ringsåtgärder som behövs'. Det är lögn. Det gör den inte." Det är på det sättet, och efter kontakter med Finansdepartementet har vi kunnat konstatera att man inte gör det. Det som ni skriver i reservationen är en lögn. Jag har inte anklagat Per Erik Granström för att ha ljugit. Detta är bara att konstatera vad som står i pro- tokollet. Jag tror att Arne Kjörnsberg får uttrycka sig på lite annat sätt från den här talarstolen i fortsätt- ningen.

Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 114 Arne Kjörnsberg (S)

Fru talman! Jag har naturligtvis tagit fram proto- kollet. Det var inte bara Per Erik Granström som i så fall anklagades för lögn. Det var Lisbeth Staaf- Igelström, Ulla Wester, Pelle Svensson, Lena Sandin, Lennart Axelsson och jag själv. Det blir varken bättre eller sämre. Det är precis likadant. Som ledare för den socialdemokratiska gruppen i skatteutskottet såg jag det som min självklara skyl- dighet och rättighet att påpeka att jag tycker att detta är fel. Jag fick, som jag redovisade, inte tillfälle i går, och jag har stor respekt för talmannens bedömning. Därför tillät jag mig att göra det i dag, men just av det skälet att den person som sade detta inte var i kamma- ren nämnde jag inga namn. Det var mycket medvetet att jag gjorde det. Dessutom, och det kan jag gott tala in i kammarens protokoll, framförde jag den här syn- punkten till nämnde talare redan i går.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 115 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Jag hade egentligen strukit mig från debatten, för jag trodde att jag inte skulle hinna hit i tid, men jag lyckades trots det. Jag har suttit med under samtliga budgetförhand- lingar som s, v och mp har haft under den här man- datperioden. Det har varit spännande. Det har stund- tals varit ganska heta debatter, men jag tycker att samarbetet har präglats av en mycket god vilja, och jag måste säga att jag tycker att vi har nått ett mycket bra resultat. Det är med stolthet som vi nu kommer att klubba den budget som visar hur framtiden ska se ut - den visar vägen för framtiden. Eftersom jag är mycket engagerad i miljöfrågor är jag naturligtvis oerhört glad att vi har tredubblat mil- jöanslagen från 1998 till 2004. Här finns mycket som behöver göras. Det fanns hål att stoppa pengar i, om man säger så. Vi har också sett till att vi har fått i gång en miljö- forskning inom olika områden, vilket har välkomnats enormt av forskarsamhället. Bl.a. kommer vi nu att se till att det tas fram en nationell fauna och flora som ska se vad vi har för biologisk mångfald egentligen. Den har man precis börjat ta fram. Man har jobbat i några månader med det, och det känns oerhört gläd- jande. Jag är också mycket glad över många andra för- slag som vi tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern har lyckats få igenom. Det är väl ingen hemlighet att vi i Miljöpartiet hårt har drivit kultur- frågorna, där vi har fått upp anslagen rejält. Det är i dag mycket glädjande att konstatera att sänkningen av bokmomsen - ett miljöpartiinitiativ som vi stred hårt för - var så lyckosam att det bortfall av skatteintäkter vi räknade med i budgeten nog kommer att minska rejält eller eventuellt försvinna. Bokförsäljningen går upp så mycket inom alla sektorer: barnlitteratur, skönlitteratur och facklitteratur. Det känns oerhört glädjande att kunna göra en sådan reform och att den verkligen får det genomslag i verkligheten som vi hade tänkt oss. Men världen är inte bara rosenröd och vacker. Vi står faktiskt inför mycket stora miljöproblem, kanske de största världen har stått inför. Klimatförändringen är en realitet. Den nya forskningen som kommer visar att den går betydligt snabbare än man har tänkt sig. Mänskligheten utsätter sig för ett experiment som kan få svåra följder. Det har också kommit tecken som tyder på att fos- siltiden snart är över. Det här kommer naturligtvis att vara en period i världens historia där fossilanvänd- ningen kom och gick. Man kan visa från forskarhåll att man finner mindre olja än vad vi konsumerar, och man kan också se att det blir allt dyrare att få tag i de oljereserver som finns. Det innebär att vi så småning- om kanske kan skapa ett samhälle som är bättre i balans med den atmosfär och de livsbetingelser vi har på jorden. För den skull är jag glad att vi i den här majoriteten nu har sett till att inleda en skatteväxling i syfte att komma till rätta med de problem som vi skapar genom fossilsamhället. Det finns också många andra skattesänkningar som känns positiva. Jag vill tacka för det samarbete som har funnits i majoriteten. Jag hoppas att den kommande miljöpartiriksdagsgruppen får lika goda möjligheter att påverka politiken i framtiden som den här riksdagsgruppen har haft. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag. Jag vill också yrka på en trevlig sommar, som jag hoppas ställs under proposi- tion i vanlig ordning. Trevlig sommar allihopa!

Rolf Kenneryd (C)

Anf. 116 Rolf Kenneryd (C)

Fru talman! Jag kan inte undgå att lite grann grumla den glädje som Gudrun Lindvall har gett uttryck för över uppnådda resultat inom ramen för samarbetet med regeringspartiet och Vänsterpartiet genom att ställa följande fråga: Hur kunde ni med- verka till att öka de sociala klyftorna på ett sådant sätt som ni har gjort inom inkomstbeskattningen?

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-06-13

Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 1, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

2002-06-13Protokoll 2001/02:124

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2001/02:336

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Riktlinjer för den ekonomiska politiken (avsnitten 1.1-1.3)
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar och tillkännager för regeringen vad utskottet anfört (avsnitt 1.3). Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:100 punkt 1 och avslår motionerna 2001/02:Fi36 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 1, 2001/02:Fi37 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2001/02:Fi38 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 1 samt 2001/02:Fi39 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 1 och 4.
Reservation 1 (m, c, fp, kd)
Riktlinjer för budgetpolitiken (avsnitt 2.2.3)
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken som regeringen förordar och tillkännager för regeringen vad utskottet anfört (avsnitt 2.2). Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:100 punkt 2 och avslår motionerna 2001/02:Fi36 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 i denna del, 2001/02:Fi37 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 3 i denna del, 2001/02:Fi38 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 2 samt 2001/02:Fi39 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 3.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (c)
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (kd)
Riktlinjer för skattepolitiken (avsnitt 2.2.4)
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi36 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 i denna del, 2001/02:Fi37 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 3 i denna del, 2001/02:Fi38 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 3 samt 2001/02:Fi39 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2.
Reservation 6 (m)
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (c)
Reservation 9 (fp)
Riktlinjer för kommunernas ekonomi (avsnitt 3.1)
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi40 av Gudrun Schyman m.fl. (v).
Reservation 10 (v, mp)
Årsredovisning för staten 2001 (avsnitt 4.1)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2001/02:101 Årsredovisning för staten 2001 till handlingarna.

Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken(prop. 2001/02:100, skr. 2001/02:101)

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (FiU20)

Ärendets gång

Förslag

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (FiU20)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken(prop. 2001/02:100, skr. 2001/02:101)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 5 Gunnar Hökmark (M)

Anf. 44 Johan Lönnroth (V)

Anf. 46 Mats Odell (Kd)

Anf. 49 Jan Bergqvist (S)

Anf. 50 Lena Ek (C)

Anf. 51 Jan Bergqvist (S)

Anf. 52 Lena Ek (C)

Anf. 53 Jan Bergqvist (S)

Anf. 88 Marie Engström (V)

Anf. 89 Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 54 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 90 Marie Engström (V)

Anf. 55 Jan Bergqvist (S)

Anf. 91 Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 57 Jan Bergqvist (S)

Anf. 58 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 92 Marie Engström (V)

Anf. 59 Gunnar Hökmark (M)

Anf. 93 Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 60 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 61 Gunnar Hökmark (M)

Anf. 94 Rolf Kenneryd (C)

Anf. 62 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 63 Mats Odell (Kd)

Anf. 64 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 65 Mats Odell (Kd)

Anf. 66 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 67 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 68 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 69 Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 70 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 71 Lena Ek (C)

Anf. 72 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 73 Lena Ek (C)

Anf. 74 Finansminister Bosse Rin (S)

Anf. 97 Carl Fredrik Graf (M)

Anf. 98 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 99 Carl Fredrik Graf (M)

Anf. 100 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 101 Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 102 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 103 Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 104 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 105 Rolf Kenneryd (C)

Anf. 106 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 107 Rolf Kenneryd (C)

Anf. 108 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 109 Lennart Kollmats (Fp)

Anf. 110 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 111 Lennart Kollmats (Fp)

Anf. 112 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 113 Per Rosengren (V)

Anf. 114 Arne Kjörnsberg (S)

Anf. 115 Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 116 Rolf Kenneryd (C)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Riktlinjer för den ekonomiska politiken (avsnitten 1.1-1.3)

Beslut:

Utskottets förslag:

Riktlinjer för budgetpolitiken (avsnitt 2.2.3)

Beslut: