Jordbrukspolitik

Fru talman! Nu står vi här igen. Det är sen vår, och vi debatterar jordbrukspolitik i riksdagens kammare.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande MJU16.

Jordbruksåret 2024 fick en ganska tuff start, kan man säga, för svenska bönder. Det vi inte visste när vi stod här förra gången och debatterade jordbrukspolitiken, förra våren, var hur extremt utmanande och svårt skördeåret 2023 skulle bli. Det var dåliga skördar, dåliga kvaliteter, stigande kostnader i form av räntor och dyra insatsmedel, som egentligen var all-time-high när de var inköpta för odlingsåret 2023.

Det gav svenska bönder en otroligt tuff avslutning på år 2023. Det var detta vi tog med oss in i odlingsåret 2024. Odlingsåret 2024 började också tufft för svenska bönder med ett sent vårbruk och en lång och kall vår. Det sena vårbruket har sedan övergått i en väldigt varm sen vår. Och här står vi i dag. Höstgrödorna ser ganska bra ut på många områden, men nu börjar de lida av torkan. Grässkörden har varit igång en tid. Man håller på och skördar foder för fullt i Sverige, i alla fall i de södra delarna, och det ser ganska bra ut.

Framför allt, fru talman, ser förhoppningarna hos Sveriges bönder bra ut. Sveriges bönder hade det tuffa 2023 och den tuffa starten på 2024 men går ändå för fullt in i odlingsåret 2024 och satsar och tror - precis som de alltid har gjort, därför att det är det svenska bönder gör. De tar ansvar. De tar ansvar för att producera och för att leverera mat och naturvärden, biologisk mångfald och en beredskap till Sverige.

Fru talman! Vi går mot ett EU-val. Det är bara drygt en vecka kvar tills valresultatet ska presenteras. Det är ett EU-val som är otroligt viktigt för Sveriges bönder och för Europas bönder. Den period som har gått har varit utmanande för alla bönder i EU på grund av Rysslands orättfärdiga angreppskrig på Ukraina.

Men det beror också på den ökade detaljstyrning som har kommit från EU. Det är en detaljstyrning som vill ta bort frihet för bönderna. Det är en detaljstyrning som tror att tjänstemän och politiker vet bättre hur man producerar, ända ned till enskild gårdsnivå.

Fru talman! Vi moderater tror inte på den ökade detaljstyrningen från EU. Vi vill i stället se en ökad frihetsgrad, precis det som EU är till för i grunden; handel, frihet och ordning och reda på diverse frågor, men inte detaljstyrning.

I EU-arbetet vill vi moderater minska regelkrångel och administrativa bördor. Vi vill öka djurskyddet i unionen så att man närmar sig det fantastiska djurskydd som Sveriges bönder lever och verkar under. Vi vill använda nya växtförädlingsmetoder. Det råder inget tvivel om att odlingsåret ser annorlunda ut numera. Klimatet har svängt på ett utmanande sätt när det gäller odling av våra grödor. Då ska vi såklart utnyttja de nya tekniker som finns för att ta fram utsäde som bättre står emot torka, insekter, svampangrepp och så vidare. Om det finns teknik som kan ta fram sådant utsäde ska vi såklart inte vara rädda för att använda den. Vi moderater är teknikpositiva.

När vi ska börja arbetet med den nya CAP-perioden måste vi på ett helt annat sätt titta på råvaruförsörjningen. Det vi har sett av kriget i Europa är att beredskapen inte är så god som den borde vara. Störningar har uppkommit inte bara med att få ut spannmål och andra produkter ur Ukraina, men vi har även sett störningar i den inhemska logistikkedjan av livsmedel. Det sker på grund av rädsla för att det ska gå dåligt för det inhemska lantbruket i olika länder, och det sker också för att priser sjunker när det blir ojämna handelskedjor runt om i Europa. Man måste förstå att bönderna blir oroliga, men det är den här typen av oro som EU ska hantera. EU som organisation, som union, ska hantera frågorna i handelns tecken. Det blir otroligt viktigt för EU att under nästa period hantera dessa delar.

De protester vi har sett från europeiska bönder det senaste året beror på att de är oroliga för handelskedjorna, och de är oroliga för ökade regelkrav ned på detaljnivå som har kommit från EU. Många gånger är det onödiga regelkrav. Vi har sett de procentsatser som har presenterats i Farm to Fork och biodiversitetsstrategin. Där finns procentsatser som styr mängden växtskyddsmedel, växtnäring, ekologiskt odlad areal och så vidare. Men varför ska det sättas upp procentsatser? Ge lantbrukarna friheten att bestämma vad som passar dem bäst.

Vi har till och med gått ned så djupt på detaljnivå att vi tittar på växtföljdskrav. Hur kan någon som sitter i Bryssel veta bättre i vilken växtföljd en jordbrukare i Östergötland, på den bördiga leran, ska producera sina grödor? Det vet han bäst själv. Vi förutsätter att han gör det på ett sätt som kan leverera en hög skörd. Det är ju det han lever på - inte för att nå upp till en mängd krångliga regelverk som läggs fram gång på gång.

Fru talman! Öka friheten för bönderna, och då kommer de att leverera på de miljö- och klimatkrav som vi ställer från det här huset. Det är inte genom pekpinnarna som man levererar. Det är ökad frihet och ökad lönsamhet som leder fram till detta.

Bönderna som har sått den här våren gör det med en stigande optimism. Den optimismen stiger inte bara på grund av att räntorna är på väg ned, utan det är därför att de märker att regeringen jobbar för dem. Regeringen håller på att ta fram en ny livsmedelsstrategi, har rättat till problemen med slaktavgifterna och stärkt konkurrenskraften med hjälp av sänkta bränslepriser. Regeringen har på ett aktivt sätt röstat emot konstiga och dåliga förslag från EU, till exempel Nature Restoration Law. Regeringen har vidare tillsatt ett antal nya utredningar för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft och öka det svenska jordbrukets produktion. Det är vad som måste göras i det här läget.

Svenskt jordbruk befinner sig i ett sårbart läge, och vi behöver en stark beredskap. Det är vad den här regeringen levererar politik på.

Fru talman! Det går inte att ha en debatt i kammaren om de gröna näringarna utan att prata om problemen med rovdjuren. Där är vi fortfarande. Nu kan vi se rovdjursstammarna växa i södra Sverige. De problem som under många år har funnits i Mellansverige ökar nu kraftigt i södra Sverige. Där finns fler betesdjur.

Vi kan gång på gång se hur svensk lammproduktion inte alls går hand i hand med svensk rovdjursförvaltning. Där finns ett stort problem att lösa, och det är ett problem som regeringen tar på allvar. Problemet måste tas om hand inom en snar framtid. Snart får vi ställa oss frågan om vad som är gynnsam bevarandestatus på en svensk fårbonde.

Fru talman! Jag går ned för landning. Jag tänker tacka mina kamrater för det här året eftersom det här är min sista debatt i kammaren för det här riksdagsåret. Tack för gott samarbete! Jag önskar talmannen, presidiet och personalen en glad, skön och lagom varm och regnig sommar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Jag tackar ledamoten Widegren för anförandet.

Jag instämmer verkligen i hur det är att vara lantbrukare, att se till att det kommer mat på våra bord, att landskapet hålls öppet och att många arter kan fortleva.

Men vårt jordbruk är också en stor utsläppare. Därför är det viktigt att våra lantbrukare kan ställa om. De lantbrukare jag träffar värnar verkligen om vår miljö, och de vill ställa om. Men flera av dem drabbades i samband med en förordningsändring och de skulle söka medel från klimatpremien i stället för Klimatklivet. Det gäller exempelvis när de söker medel för att byta ut en arbetsmaskin. De lade ned mycket dyrbar tid på sina ansökningar till Klimatklivet i höstas, och sedan fick de avslag.

I mars blev jag kontaktad av en av de drabbade bönderna. Tre dagar efter ändringen fick de avslag, och det gick inte att överklaga. Bönderna hamnade helt enkelt i kläm. Varför fanns det inga övergångsregler? Hur anser ledamoten att vi ska stötta våra bönder i omställningen?

Fru talman! Jag tackar för frågorna. De är absolut relevanta och viktiga.

När man ställer om till nya system är det dessvärre alltid någon som faller emellan. De problemen kommer vi sällan ifrån. Det är mycket olyckligt. Jag vet också att det finns en stor vilja att ställa om, och det finns en stor vilja att göra klimatsmarta investeringar på gårdsnivå.

De lantbruk som gör det bästa miljö- och klimatarbetet i dag är de mest lönsamma lantbruken. Regeringen lägger nu grundtrycket på att stärka lönsamheten i primärproduktionen. Det är grunden för att bedriva ett bra miljö- och klimatarbete på gårdsnivå.

Det är bra att det finns möjligheter till investeringar även i pengar som kommer från CAP. Lantbrukarna ska kunna använda de medlen för att göra smarta investeringar. Men vi vidhåller att den absolut viktigaste faktorn är att stärka lönsamheten och att öka produktionen. När vi ökar produktionen i Sverige vet vi också att det är bra för miljön och klimatet, och när vi ökar svensk livsmedelsproduktion är det också bra för miljön och klimatet. Stärkt lönsamhet som leder till ökad produktion är nummer ett.

Sedan beklagar jag att man hamnar i kläm i samband med ett skifte. Det är olyckligt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Klimatklivet har varit framgångsrikt, och det har underlättat för våra bönder att snabba på omställningen. De har kunnat göra de stora investeringar som det många gånger handlar om, just för att få lönsamhet i lantbruket.

I Klimatklivet kunde bonden få stödet utbetalt och sedan köpa sin arbetsmaskin, men klimatpremien ges efter köp. Det kan låta bra, men det förutsätter att medel finns.

Så här står det på Energimyndighetens hemsida gällande klimatpremien för miljöarbetsmaskiner - jag kollade precis innan jag gick hit till debatten: "Just nu är det långa handläggningstider. När ansökan har inkommit till oss kan du gå vidare och beställa ditt fordon. Ansökningarna hanteras löpande. Bidrag ges efter köp, om medel finns."

Bonden jag haft kontakt med väljer nu att behålla maskinerna som går på diesel i stället för att investera i eldrivna inomgårdsmaskiner.

Hur ska våra bönder våga göra dessa investeringar för att ställa om när de inte ens vet om de kommer att få bidrag för sitt köp?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Kort svar: Jag tror inte att svenskt jordbruk bara hänger på huruvida det finns pengar i bidrag och liknande eller investeringsstöd. Svenskt jordbruk och svensk primärproduktion handlar om att det finns en långsiktig tanke med långsiktiga spelregler som genererar lönsamhet ned på gårdsnivå, inte om huruvida det finns pengar i något system någonstans att hämta hem vid en ansökan.

Det är inte där svenskt jordbruk står och faller. Om det hade varit det som det hade hängt på är jag helt övertygad om att Socialdemokraterna, som ju är ett bidragsvänligt parti och gillar att slänga ut bidrag här och där, under sina åtta år vid makten hade löst jordbrukets problem med en massa bidrag.

Jag tror snarare att jordbruket behöver stärkta konkurrensförutsättningar, lägre skattetryck, långsiktig äganderätt, lägre rovdjurstryck och förenklingar i EU:s jordbrukssystem. Det är de delarna som kommer att leda till stärkt lönsamhet ned på gårdsnivå, och då kan man också göra de här investeringarna som är bra i miljö- och klimathänseende.

Herr talman! Jag tackar de tidigare talarna för debatten och replikskiftet. Jag var sugen på att hoppa in, men som ni kanske hör är min röst inte helt i fas. Jag sparar mig till de riktigt heta debatterna senare. Vi har ju mer i dag.

Herr talman! Vi är här för att prata jordbrukspolitik. Vi har redan i första anförandet här från John Widegren hört om förutsättningarna för jordbruket. Jag håller med om mångt och mycket av det han säger om dem men inte om hur vi ska gå vidare.

Herr talman! Vi vet att lantbruket och livsmedelsförsörjningen under de senaste åren har påverkats enormt av alla de olika skeendena i världen, inte minst pandemins efterdyningar och extremväder till följd av klimatförändringar. Konflikter i världen har gjort att varje land börjar titta mer och mer på egen beredskap och självförsörjning. Det sker i Sverige och i Europa men också utanför Europa.

Där jag bor, i lilla Brastad, finns det en liten butik som säljer varor från Thailand. De brukar ha massor av god färsk frukt. Jag var där häromveckan och frågade om de hade fått in något. De sa: Nej, det är ingen idé att köpa längre. Vädret är uppochned i Thailand också. Det är för dyrt.

Så ser det faktiskt ut på många ställen i världen. Livsmedelsproduktionen och jordbruket är kanske det mest väderberoende och klimatberoende vi har. Vi behöver ha jämnt väder, vi behöver ha regn och vi behöver ha förutsägbarhet så att vi vet hur vi ska odla. Men vi behöver också ha ekosystemtjänster i form av pollinerare. Vi måste ha bra jordar som behåller vattnet och som ger näring och så vidare.

Samtidigt ser vi att det moderna jordbruket ibland biter sig i svansen. Vi använder till exempel konstgödsel som utarmar jordarna. Vi använder bekämpningsmedel som tar död på den biologiska mångfalden. Det har blivit ett självspelande piano, och det går åt fel håll.

Även när det gäller den fossila energin är jordbruket det som verkligen skulle behöva en omställning. I hela den globala livsmedelskedjan, från framställning och spridning av växtnäring och bekämpningsmedel till frysprocesser för att lagra livsmedel, transporter och själva odlingen, går det åt enorma mängder fossil energi. Enligt IPCC-rapporten står hela det globala matsystemet för mellan 21 och 37 procent av de globala växthusutsläppen.

Där måste vi ställa om och göra rätt. Vi i Miljöpartiet vill se ett system där det faktiskt lönar sig att jobba med naturen och med den biologiska mångfalden snarare än att kämpa mot den. Vi måste se till att de som jobbar i de här verksamheterna också får betalt för ekosystemtjänster och för att ställa om till ett klimatsmart jordbruk.

I dag ser vi att man snarare går mot större produktionsenheter. Av EU:s jordbruksbudget går 80 procent till de 20 största procenten. Vi skulle vilja att det var tvärtom. Vi behöver ha en mångfald av mindre företag som också verkar närmare naturen.

Vi ser också att nationalekonomer tittar på jordbruksproduktionen och omställningen där. Till exempel säger Mistra Food Futures, som är ett forskningsprogram med flera olika grenar, att ökad produktion inte alltid är samma sak som ökad lönsamhet. Här tror jag att man automatiskt tänker att det kan ju inte stämma. Men det är faktiskt så att bara för att man får ett kilo eller en liter till av någonting betyder det inte att man får ökad lönsamhet. Det beror på vad man gör av produkten och på vilket sätt man gör det. Det här måste vi se.

Konkurrens på lika villkor vill vi ju alla ha. Men för oss i Miljöpartiet betyder inte det att man sänker kraven till de andras nivå. Vi försöker höja dem.

Vi har den senaste tiden sett förslag på att slopa beteskravet för kor. Det är i och för sig en pågående utredning, så vi vet inte hur slutförslaget ser ut. Men när vi är ute i världen och säljer är det ju det som är Sveriges USP. Vi har en bra djurvälfärd. Vi har grisar med svansen kvar. Vi har kor som går på bete. Då kan vi ju inte skära av den gren vi sitter på. Framför allt är det dåligt för djuren och djurvälfärden. Nej, snarare ska vi se till att när man handlar med Sverige ska det vara lika villkor. Det ska inte löna sig att fuska med de här sakerna, och inom EU ska vi verka för att alla ska ha samma djurskyddsregler som Sverige och minska antalet djurtransporter.

Herr talman! Jag ser på klockan att jag pratar på lite väl mycket, men det här är ju stora frågor.

När det gäller själva betänkandet och de olika reservationer vi har står jag givetvis bakom dem allihop liksom bakom dem som bereddes förenklat i år eftersom de var uppe förra året. Men jag yrkar bifall till reservation nummer 9.

Jag hade gärna yrkat bifall också till reservation nummer 7, men för tids vinnande väljer att inte göra det. Jag vill ändå prata lite grann om nummer 7, för den handlar om främjande av en växtbaserad jordbrukssektor.

Ibland blir vi beskyllda för att tycka att man inte ska äta kött och så där. Det är klart att det finns utrymme för att äta kött, bra kött och naturbeteskött. Men vi måste äta mindre kött, vi måste äta mindre importerat kött, och vi måste öka de växtbaserade alternativen.

I dag importerar vi väldigt mycket av det här. Dessutom är det proteinfoder som vi ger till våra djur också importerat.

Vi i Miljöpartiet vill se ökad produktion av växtbaserade proteingrödor som kan gå direkt till människor men också till djur. Vi ser att 17 andra EU-länder har en strategi för det här och ger pengar till att öka de här delarna. Men det gör vi inte i Sverige trots att utredningar har visat att vi har möjlighet till det. Vi har arealen, men vi har ingen som kan ta emot det om man gör det här. Jag tror att man måste gå in från politikens sida och visa att man vill ha det här så att det lönar sig att satsa på det. Det är också en del i att höja självförsörjningsgraden i detta oroliga läge. Vi kan inte vara beroende av importerad soja från till exempel Sydamerika.

Reservation 9, som jag yrkar bifall till, handlar om att vi vill se ett levande lantbruk i hela Sverige som säkrar en hög självförsörjningsgrad av livsmedel men också foder, energi och råvaror.

Lantbruket är nyckeln i omställningen. Vi måste göra mer av våra egna insatsvaror. Det handlar om jordbruket, men det handlar också om något som vi kommer att prata om i nästa debatt: cirkulär ekonomi. Hur ska vi återta fler av de här sakerna? Hur ska vi kunna tillverka vårt eget bränsle, våra egna insatsmedel och vår egen näring?

Det måste vi ta tag i och göra i Sverige. Vi måste öka självförsörjningsgraden, och vi måste se till att hela landet kan leva. Det kan inte vara så att vi centraliserar och minskar antalet lantbrukare och bönder. Vi måste snarare öka dem. Det om något är att rusta för framtiden. I en orolig framtid kommer fler att behöva hugga i, och det är i de gröna näringarna vi kommer att behöva mankraft.

Herr talman! Jag hade först tänkt låta ledamotens röst få vila, men det var ändå några saker som jag kände att vi behöver diskutera vidare.

Det första var det som sades om att användningen av mineralgödsel skulle utarma våra jordar. Jag skulle säga precis tvärtom - det är nog länge sedan våra jordar var så bördiga som de är i dag. Vi har också en stigande mullhalt i våra åkerjordar i Sverige i dag. Det innebär att Sveriges bönder med svenska växtföljder faktiskt gör goda insatser för att bevara åkerjordarna. Det skulle vara intressant att höra resonemanget kring det.

Sedan finns det säkert problem på andra ställen runt om i världen med monokulturer och felaktig användning av växtnäringsämnen och så vidare.

Herr talman! Jag tycker också att man ska dra sig till minnes hur det var innan vi började använda mineralgödsel och växtskyddsmedel i jordbruket och hur mycket mat vi producerade på den areal vi hade då: Vi hade mer areal än vad vi har i dag, men vi producerade långt mycket mindre mat på samma areal. Det har ju varit en revolution att vi kan plocka ned kvävet ur luften och använda det som ett gödningsmedel.

Herr talman! Man pratar om att rätten att beta ska tas bort. Jag tror inte att det har varit någon som har pratat om betesrätten, och inte heller utredningen pratar om betesrätten. Det handlar om att hitta en flexiblare beteslagstiftning på gårdsnivå. Det är det vi måste diskutera, inte rätten för djur att beta.

Vi tycker ju absolut att rätten att beta ska finna kvar, men det finns förmodligen lägen där bönderna kanske inte ska behöva släppa ut en högmjölkande ko. En sinko däremot, eller en lågmjölkare eller ungdjuren behöver komma ut på bete, men inte högmjölkande kor i dag.

Herr talman! Ja, jag var nog lite svepande. Det är inte säkert att just mineralgödsel gör att man utarmar jordarna. Jag sa också "bekämpningsmedel" i den meningen, men det kanske inte gick fram.

Vi ser att ett högintensivt jordbruk ofta utarmar jordarna. I Sverige är vi kanske i många delar mycket bättre på att använda det - vi har växtföljder, vi har andra grödor och vi har börjat använda täckgrödor när det är den tiden på året. Alla gör det dock inte.

Vad vi dock ser är att när vi kan sluta systemet, kretsloppet, och faktiskt använda stallgödsel eller sådant som är från den egna åkern får vi också en annan komposition på jorden och en annan mullhalt eftersom man får in organiskt material på ett annat sätt.

Det som framför allt utarmar jordarna är väl vissa växtskyddsmedel som gör att man får en mycket mindre flora på åkarna. Rätt ska vara rätt! Men forskningen visar att där man har ett kretsloppssystem med djur och växter på samma gård får man en annan struktur på jorden.

Sedan var det en fråga om betesrätt - som ledamoten uttryckte det. Jag sa "beteskrav". Jag tror att man bara genom att prata om det här, diskutera det här, skrämmer upp konsumenter och minskar förtroendet för lantbruket och djurskötseln.

Om alla vill se beteskrav och vill ha kvar det, varför gör man då de här sakerna? Det kan finnas enskilda fall, men som det låter nu och i det förslag som har varit är det mycket mer långtgående än det ledamoten sa.

Herr talman! För Moderaternas del handlar det om att se en flexiblare beteslagstiftning än den vi har i dag. Det ger också en möjlighet för lantbrukaren att få betalt för det här, precis som det är i våra konkurrerande länder runt omkring oss, och där vi inte har möjlighet att få betalt i dag.

Vi vet att den svenska mjölken används mindre och mindre. Vi importerar mer och mer ost och så vidare. Vi behöver stärka konkurrenskraften för svensk mjölkproduktion. Vi vet också att de moderna mjölkladugårdarna i dag, med fläktar och öppna system, ser väldigt annorlunda ut mot de mjölkladugårdar som vi hade när den här lagstiftningen kom till.

Vi tror, precis som jag pratade om i mitt anförande, att när vi kan ge bonden en frihet att bestämma vilka djur som passar bäst att släppa ut på bete ska bonden få bestämma det.

Senast i går kunde man läsa i medierna om vilka bekymmer det är nere i Östergötland, i mina trakter, med betesdjuren och de kraftiga knottangreppen. Djur kommer ut på bete och ramlar ned och dör på grund av väldigt kraftiga angrepp av insekter. Det är inte givet att det alltid är det bästa alternativet när man har förutsättningarna att använda de här nya moderna ladugårdarna.

Jag sa det förut också: De extremt högmjölkande korna är så på gränsen hela tiden att de inte mår särskilt bra av att komma ut på bete den tiden de är som mest högmjölkande, men övriga djur - absolut. Det är därför vi pratar om en flexibel beteslagstiftning där bonden själv får möjlighet att avgöra.

Jag håller med om att ökad produktion inte alltid leder till ökad lönsamhet, men vi har också ett ansvar att öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Vi behöver alltså hitta verktyg för att öka produktionen, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Oavsett om det leder till en ökad lönsamhet nere på gårdsnivå eller inte har vi ett ansvar, för det är i norra Europa som framtidens livsmedelsproduktion finns.

Herr talman! Ja, vi behöver öka produktionen av livsmedel i Sverige, men inte av allting och inte i alla delar. Jag tror att man ibland använder den här fanan till att säga att man ska öka produktionen av allting.

Går vi tillbaka till beteskravet ser vi också att de högmjölkande kor vi har i dag är extremt högmjölkade. Bara i förra veckan såg jag att det finns kor som kan leverera 60 kilo - det är ju helt galet! Det var visserligen efter en kalvning, men runt 40 kilo är inte ovanligt i dag.

I miljö- och jordbruksutskottets sessionssal har vi en ko som gav pris 1908 eller 1910 för bäst mjölkande ko - den mjölkade 8 kilo.

Vi har strömlinjeformat det här. Frågan är om vi kan ha en så hög produktion på djuren att de inte klarar av att gå ut. Jag ser inte det. Jag tror att djur ska vara ute och beta. Om vi avlar dem så mycket att de inte passar för bete tror jag att vi har fått ett problem på halsen som jag inte vill se.

(Applåder)

Herr talman! Emma Nohrén lyfter här ett undantag, tycker jag. Oavsett om det gäller mjölk eller spannmål kan man i de allra flesta fall sätta likhetstecken mellan en ökad avkastning och en ökad lönsamhet.

Jag tycker att det är lite vilseledande att prata om undantag. Det är i och för sig en avtagande meravkastning på spannmål, men just på mjölkproduktionen är det ju en stor kropp som bara ska hållas vid liv. Ökar man produktionen där ger det en väldigt ökad avkastning långt upp.

Visst har det hänt mycket. Sedan tror jag inte att det är något fel i aveln. Den är inte gjord så att korna inte funkar för betesdrift.

Min andra del är att vi behöver justerade beteskrav just för att vi har så stora besättningar. Med besättningar på 500 kor och mer är det svårt att få en väl fungerande betesdrift. Det är inte bra för den biologiska mångfalden, om man skulle råka ha ängsbete, att släppa ut den typen av kor där. Det fungerar inte heller bra, så det finns flera anledningar att se över detta för att lyckas få balans bland djuren.

Herr talman! Tack, Anders Karlsson, för frågan!

Jag får upprepa igen att jag och Miljöpartiet inte ser att det kan vara ett hållbart jordbruk eller en hållbar verksamhet om man måste sänka djurskyddskraven för att man till exempel har för många djur eller för att markerna inte håller. Då är det något som är fel.

Det vi måste göra är att se till att man får betalt för den klimat- och miljönytta man gör och att det samtidigt blir lönsamt att hålla korrekt antal djur eller ha bete som också bidrar till både kolsänka och andra delar.

Sedan vet jag också att man har naturbete, bete på vall eller vad det nu kan vara och att det är väldigt olika vilken nytta det gör, men för korna som är ute gör det otroligt stor skillnad. Det är klart att korna mjölkar mindre i början när de är ute därför att de går längre, men det är väl bara bra om vi får djur som faktiskt rör på sig.

Sedan förstår jag att det kanske inte är så kul när datorn säger att kon har minskat några kilo, men man måste också se att man får bra och hållbara djur för framtiden. Jag hade hoppats att fler djur och fler djurslag skulle få gå ute, som grisar, höns och så vidare.

Herr talman! Ledamoten tar upp djurvälfärd och sätter likhetstecken med betesdrift. Det behöver inte alls vara på det sättet.

Djur som i dag går i mjölkproduktionen finns mestadels i lösdrift. Där rör de sig i princip hela tiden, och de ska självfallet ha möjlighet till utevistelse. Frågan är om det behöver vara på en upptrampad vall när det är regnigt. Det är väl där det blir fel, ledamoten. Man får också problem med ökade veterinärkostnader.

Herr talman! Återigen: Jag kan inte se att vi skulle låta en mer konkurrenskraftig produktion och högre lönsamhet gå ut över djurvälfärden. Kor är betande djur. De behöver gå ute. De idisslar och går och grejar. Sedan finns det alltid lata individer i en besättning; det vet jag också. Man får puffa ut dem, och de tycker inte alls att det är så roligt. Men det kanske är just de som behöver komma ut mest, om vi nu ska gå in på individnivå.

Jag vill se ett högt djurskydd. Jag tror att beteskravet är en stor del av detta, och jag tycker inte att vi ska tumma på det.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I dag debatterar vi betänkandet Jordbrukspolitik. Ibland tänker jag på vad olika beslut har betytt för jordbruksnäringen. Exempelvis var det den förre lantbruksministern Eskil Erlandsson som tillsatte en konkurrenskraftsutredning, och det var den förre landsbygdsministern Sven-Erik Bucht som tog tag i idén om en livsmedelsstrategi och drev igenom den.

Vi antog livsmedelsstrategin här i kammaren för nästan exakt sju år sedan, och den var väldigt viktig. När man talade med jordbrukare runt om i landet på den tiden och de fick höra att vi pratade om ökad livsmedelsproduktion, mer lönsamhet inom jordbruket, stärkt konkurrenskraft och ökad livsmedelsförsörjning i Sverige var det många som sa: Det här har vi inte hört förut - det är oerhört viktigt.

Det var en jordbrukare som sa till mig: Nu, Magnus, vill jag satsa, för nu är politiken överens. Problemet var bara att när åren gick förstod man att det bara var mycket prat. Vi kan titta på resultaten. Har Sverige fått ökad livsmedelsproduktion? Nej, tyvärr inte, är svaret. Har vi lönsamhet i jordbruket? Nej, det har vi inte. Har vi stärkt konkurrenskraften under de här åren? Nej, det har vi inte heller gjort. Har vi ökat Sveriges livsmedelsförsörjning? Nej, inte det heller.

När man pratar med jordbrukare säger de: Vi ser inte hemma på gårdsnivå att den strategi som antogs har gett resultat. Även livsmedelsindustrin är tveksam till nyttan, och regelkrånglet och tungroddheten i administrationen kvarstår. Det var därför, herr talman, som den nya regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren tog tag i detta och försökte göra något. Det blev en livsmedelsstrategi 2.0.

Vad hände? Jo, ministern tog initiativ till ett stormöte där det kom in kom hundratals eller nästan 1 000 nya förslag till förändringar - saker som man menar att regeringen borde ha gjort under åren och som man nu tycker borde göras. Det är väldigt kul. Jag är glad över att vi nu har en regering som har förstått detta. De visar gång på gång, tillsammans med samarbetspartierna, att de försöker titta på hur vi ska göra med saker och hur vi kan utveckla svenskt jordbruk.

Vi behöver exempelvis en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar. Vi behöver öka livsmedelsförsörjningen med mätbara mål. Jag tycker att det är intressant. Vi fick en utredning som kom i februari, om jag inte minns fel. Det är spännande, tycker jag. I den livsmedelsstrategi som vi antog 2017 fanns det med att vi skulle ha livsmedelsförsörjning, men det tog sju år innan vi fick en utredning på bordet som visade hur illa det faktiskt är i Sverige.

Utredningen pekade också på att vi har ett fantastiskt bra exempel på ett land som inte har backat hem, nämligen Finland. Finland har gjort ett fantastiskt arbete. Det måste jag ändå säga. När vi i Sverige brakade rakt igenom och bestämde att vi inte ens skulle tänka tanken längre sa de: Nej, så ska vi inte göra i Finland, utan här ska vi fortsatt ha en livsmedelsförsörjning på minst 80 procent.

Finland har haft regeln att de ska klara sig i sex månader utan att behöva importera ett enda vetekorn, men nu har de sagt att det inte duger och höjt det till nio månader. I Sverige klarar vi oss i hela sju till fjorton dagar - sedan är det tomt på hyllorna här. Detta visar hur oerhört bekymmersamt det är i vårt land och att vi nu måste göra detta.

Jag har sagt det förut. I den första debatt jag hade här i kammaren pratade jag om just detta, att vi måste öka vår livsmedelsförsörjning. Då var det en kvinna från ett annat parti som sa till mig: Magnus, sluta prata om det! Vi har ju EU. Det är ingen som behöver bry sig längre.

Jag tycker att det är kul och intressant, för det är inte många som säger så längre. Alla partier säger faktiskt att vi behöver ha en produktion värd namnet i vårt eget land.

Vad är det då mer som regeringen vill göra framöver? Det är fler saker vi pratar om. Det är stort fokus på regelförenklingsarbetet. Regler måste vara ändamålsenliga ur ett företagsperspektiv, och grunden är att lönsamheten måste öka.

Ibland får jag olika frågor, till exempel hur vi ska få fler ungdomar att satsa och få dem att tro på framtiden. Det enkla svaret är att vi måste ha en lönsamhet värd namnet. Det är då man vet det. Jag vet att man får kämpa hårt och slita varenda dag för att tjäna pengar. Det är viktigt för ungdomar att se detta, och vi i Sverige måste se till att våra bönder tjänar pengar.

Det jag också tycker är bra är att vi faktiskt har gjort saker. Vi har tillsatt utredningar, exempelvis en utredning som ska stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion. Det är Elisabeth Nilsson som ska arbeta med det. Det har dykt upp lite om beteskravet. Vi har ingen aning - det är inte framme än - men det verkar som att de pratar om det. Vi får väl se när utredningen kommer vad det betyder.

Också jag har faktiskt fått ett uppdrag om att försöka minska regelbördan inom jordbruket. Ledordet är att företagens regelbördor och administrativa kostnader måste begränsas. Det blir ett väldigt stort och viktigt arbete, känner jag själv.

Jag är glad, herr talman, att vi nu har den regering som har arbetat i två år. Mycket har gjorts, och mycket kommer att göras, för svenskt jordbruk. Men jag är också glad att vi nu har en regering som jobbar för den gröna näringen i vårt land.

Det märker man. Vi har exempelvis pratat en hel del om reduktionsplikten. Jag är väldigt glad att vi inte bara hade detta löfte i valrörelsen utan faktiskt också kunde hålla det. Nu har priset ändå sänkts med mellan 8 och 10 kronor, delvis på grund av reduktionsplikten men också på grund av att vi sänkt dieselskatten. Vi gjorde någonting, och det gjorde väldigt mycket för svenska bönder. Det var direkt för att försöka få svenskt jordbruk mer konkurrenskraftigt.

Herr talman! Det finns också, vill jag avsluta med att säga, en del förfärliga hot. Min duktige kollega John Widegren har redan nämnt varghotet. Bara för några dagar sedan hade vi ett fall nere i Motala, där vi lever och verkar. Runt omkring i vårt land hör vi om djur som blivit angripna av vargen. Det har blivit ett gissel för vårt land.

Jag är glad, i allt detta elände, att vi nu har en minister som åker ned till ministermöten i Bryssel och verkligen vill försöka förändra detta. Vi vet att det kommer att ta tid, men vi ger inte upp. Med nya regler, som vi försöker jobba på, kommer vi att se en förändring.

När vi pratar med människor vars djur blivit angripna hör vi hur otroligt tufft det är. Ibland kan det kännas som att man pratar lite uppifrån - "det är väl inte så farligt", ungefär. Men när man pratar med människor som har upplevt detta, människor vars egna får, nötkreatur eller andra djur blivit angripna, är det inte så. Detta är förfärligt!

Ni som inte har besökt dessa gårdar, gör det för att få insikt om hur bekymmersamt detta är! Dessa bönder och djurägare är väldigt måna om sina djur, och att se sina djur bli angripna - en del blir dödade, en del blir liggande och måste avlivas - är någonting helt förfärligt. Det är väldigt viktigt att vi tar detta och gör något viktigt med det för förändring.

(Applåder)

Herr talman! Tack för anförandet, Magnus Oscarsson!

Jag lyssnade noga och hörde att ledamoten inledde med att lyfta att det är bra när politiken är överens. I en annan mening berättade han om Kullgrens stormöte. Jag kan då påminna ledamoten om att politiken inte var inbjuden, i alla fall inte vi från oppositionspartierna. Jag håller dock med om att det är bra när vi är överens, framför allt i det långsiktiga perspektivet.

Jag ska återkomma till varför jag begärde replik. Vi har nyligen tagit emot regeringens proposition om EU:s nya utsläppshandelssystem för fossila bränslen. Regeringen har i propositionen även lyft in jord- och skogsbruket, sektorer som inte obligatoriskt ingår. Därför vill jag fråga ledamoten Oscarsson hur ni i regeringspartierna har tänkt utifrån att jordbruket också ska ingå och vad ni har gjort för konsekvensanalys. Hur kommer det att påverka våra svenska jordbrukare?

Herr talman! Tack, ledamoten Larsson, för dina frågor!

Låt mig börja med livsmedelsstrategin. Jag vet att det ett tag i början var ett väldigt gnissel: Varför är inte vi med? Grejen var ju att regeringen hade ärvt livsmedelsstrategin av den förra regeringen. Jag vet att man pratade om det: Vi känner att vi måste gå igång med full kraft. Vi vet vad den förra regeringen drev, och vi behöver få input från näringen. Det var egentligen inte alls märkligt att man bara sa: Nu kör vi på!

Sedan vet jag att alla partier får en chans framöver. Om ett par veckor ska man träffas på departementet, och landsbygdsministern ska berätta om vad som är på gång.

Det viktigaste, känner jag själv, är väl ändå att få igång det här, att vi får ett arbete värt namnet och att bönder känner - som jag pratade om - att det faktiskt är skillnad på gång nu. Det måste vara det viktiga i detta, tänker jag.

Sedan gällde det hur det ska se ut med bränslet och den delen, något som kommer att påverka väldigt mycket framåt. Precis som ledamoten är inne på är detta en stor fråga. Samtidigt som vi har kravet att förändra vet vi att svenskt jordbruk behövs för att producera mer mat än någonsin. Livsmedelsförsörjningen är viktigare än på många år. Vi har pratat om kalla kriget, då vi väldigt mycket fart på svensk produktion.

Nu ser jag dock att min talartid löper ut, så jag lämnar över till nästa fråga.

Herr talman! Jag lyssnade väldigt noga igen, och jag kan konstatera att ledamoten talar om att ministern kommer att bjuda in samtliga partier för att "berätta". Att berätta om någonting är absolut inte samma sak som att samverka. Men det kanske är enklast att samverka med sig själv. Kanske får man de bästa svaren då.

Jag återkommer till den fråga som ledamoten Oscarsson inte hann svara på: Hur har regeringspartierna tänkt utifrån att också jordbruket ska ingå? Vad har ni gjort för konsekvensanalys? Hur kommer det att drabba eller påverka våra svenska jordbrukare?

Herr talman! Men, ledamoten Larsson, hur länge satt den förra regeringen? Den satt i åtta år och jobbade med en livsmedelsstrategi under åtta år - dessutom, vad jag minns, under två ministrar efter Sven-Erik Bucht. Men när blev vi inbjudna, Malin Larsson, för att prata med regeringen om hur den tänkte jobba med livsmedelsstrategin? Jag tycker faktiskt att det är lite av surt, sa räven.

Det är jättebra att ledamoten tar upp detta, men jag vill ändå svara på det sättet. Ledamoten anklagar oss här för att vara ungefär som envåldshärskare. Det är helt galet att tänka så.

Nu jobbar vi i full fart. Näringen har fått säga sitt, och nu jobbar vi på med full gas för att försöka få till en förändring. Regeringen bjuder nu också in för att berätta om vad som görs. Säkert kommer då de olika partierna att få berätta och ge input om vad man tycker ska göras och inte göras.

Så till det sista. Analysen är tydlig med att detta är bekymmersamt. Som jag sa behöver vi ha mer livsmedelsproduktion, samtidigt som vi har detta krav. Det är klart att vi behöver köra mer på el och biobränsle och hela den delen, men det är också oändligt viktigt att vi nu har en produktion värd namnet.

Jag är glad över att vi nu faktiskt direkt kan se att konkurrenskraften blir bättre och bättre. Det kommer säkert att komma förslag från utredaren om hur vi kan göra den ännu bättre, men tydligt är att vi behöver mer produktion. Tiden är nämligen sådan i vårt land att det är bekymmersamt. Vi behöver mer svensk mat på bordet.

Herr talman! Ledamoten Magnus Oscarsson lyfter att det är mycket som är på gång med livsmedelsstrategin 2.0. Jag var på informationsmötet vid försläppet av livsmedelsstrategin 2.0, och det var mycket tunt. Med tanke på all den input som hade kommit vid det tillfället måste jag erkänna att jag blev besviken så långt. Jag hoppas att jag inte behöver bli besviken när vi får reda på lite mer - egentligen har vi ju inte fått reda på någonting så här långt.

När det gäller svenskt lantbruk kan man alltid diskutera lönsamheten. Vad man kan säga om svensk lönsamhet generellt när det gäller jordbruket är att spännvidden är enormt stor mellan dem som har god lönsamhet och dem som har dålig lönsamhet. Det är någonting vi sällan lyfter, men det är verkligheten. Långt ifrån alla klagar.

Det stämmer att Finland har en högre självförsörjningsgrad jämfört med Sverige; den ligger på 80 procent. Lönsamhet kan man ju alltid diskutera, och en strategi som vi sällan lyfter i den här församlingen men som vi kanske borde prata mer om - jag återkommer om det senare, herr talman - är att det är ett spel vem som äger förädlingsindustrin. Vem tar hem den? När det gäller Finland har vi precis tagit tillbaka slakten till Sverige, utköpt av finnarna. Vi har också tagit över bageriverksamhet som stärker svenskt lantbruk och skapar en starkare lantbruksnäring i Sverige.

Det finns alltså mycket på plussidan även när det gäller Sverige, och det är någonting man har jobbat med under lång tid. Det är i och för sig något som svenskt lantbruk och lantbrukarna själva har åstadkommit.

Herr talman! Tack, Anders Karlsson, för det som jag tror var en fråga! Jag uppfattade inte det sista, men ledamoten får väl berätta om det i nästa replik.

Jag tänker på just detta med strategin. Jag hör ju dåligt, och först tyckte jag att ledamoten sa att den var tung. Då blev jag glad! Sedan förstod jag att ledamoten menade att den var tunn, och då blev jag mer ledsen. Jag upplever nämligen att det har hänt så mycket att jag undrar: Om vi summerar de här två åren, finns det någon regering som har gjort lika mycket? Det är punkt efter punkt, så man har så att säga inte satt sig på händerna och sagt "Vi väl får se". Jag menar att det här är någonting som visar att regeringen menar allvar.

Det som ändå finns, som är på gång och som är viktigt är utredningen. Även ledamoten vet att man måste utreda vissa saker för att få fram förslag och se hur man kan förbättra. Jag tänker att det här verkligen visar att regeringen inte tänker ge sig. Däremot tror jag att två år till är för lite tid - vi behöver minst en mandatperiod till på oss att förbättra och förändra för att få oceanångaren att vända när det gäller svensk jordbrukspolitik. Det hoppas jag på, men det får vi se.

Herr talman! Jag är rädd att vi inte har den tiden, det vill säga flera mandatperioder. Det måste hända mer, det måste hända nu och det måste gå snabbt. Många av de idéer som är uppe här är heller inga nya idéer, så jag måste säga till ledamoten att mycket av det här hade kunnat göras tämligen omgående när man kom i regeringsställning. Allting måste inte föregås av långtgående utredningar.

Fiskedelen är också väldigt viktig att ha med. Jag ser väldigt lite när det gäller just fiskedelen, som är stor. Vi äter lika mycket fisk som kyckling, och vi skulle äta betydligt mer fisk om Livsmedelsverket fick bestämma hur vi sköter våra vanor. Det gäller alltså att ha med alla delar i livsmedelsstrategin om man nu ska kalla det en livsmedelsstrategi, och det såg jag ganska lite av.

Herr talman! Tack, ledamoten Anders Karlsson, för dina följdfrågor!

Jag tänker att det säkert var så att vi var på samma samling, det vill säga då regeringen hade möte om livsmedelsstrategin. På tal om fisket var det faktiskt så att den blå näringen var med, och de sa att de var glada för detta. Jag tänker alltså ändå att de finns med i allt detta. Som ledamoten är inne på är det här en otroligt viktig resurs som har varit oss till väldigt stort gagn historiskt, det vill säga att vi har haft så mycket fiske och att vi har kunnat fiska på olika sätt och mätta många magar. Det är alltså en viktig del, precis som du säger, Anders Karlsson.

Sedan måste jag ändå säga, gällande att vi hör klagomål om att det har gått för sakta, att jag tänker att vi har två år kvar av mandatperioden. Mycket kommer att hända. Men vi kan se bakåt: Ledamotens parti var ändå med och stöttade den förra regeringen under fyra år, och även om jag inte ska gå i polemik om det just nu tycker jag ändå att man kanske ska vara lite självkritisk där. Vad fick man för resultat som var så fantastiskt för svenskt jordbruk? Det vet jag inte.

Herr talman! Tack, ledamoten Oscarsson, för ett brandtal för svensk livsmedelsproduktion! Det är härligt att höra engagerade inlägg i kammaren.

Jag tänkte fokusera lite på det ledamoten sa om vargen. Det är ett ämne som har dykt upp i två tidigare debatter här i vår, men det är ständigt aktuellt. Jag delar bilden att det är bekymmersamt att djurhållare påverkas i så hög grad av rovdjursangrepp. Det är särskilt relevant nu när vi ser att vargen flyttar söderut i Sverige, till områden där det finns mycket tamboskap, och att det innebär stora problem. Här är det viktigt att man har en aktiv och hållbar förvaltning med en väl avvägd licensjakt och en effektiv skyddsjakt, och där ser vi också att regeringen arbetar dedikerat för att få till ett bra system.

Kristdemokraterna propagerar ofta för att minska vargstammen, det vill säga minska antalet vargar, men samtidigt vill man ha en livskraftig stam. Vi i Liberalerna tycker att det är viktigt att vi har varg i Sverige, men det ska fungera på ett hållbart sätt. Därför blir min fråga till ledamoten om ledamoten ser det som ett alternativ att flytta hit vargar från andra delar av världen för att öka den genetiska variationen och på så sätt kunna hålla nere antalet individer men ändå ha en livskraftig vargstam.

Herr talman! Tack, Elin Nilsson, för en mycket, mycket bra fråga!

Jag måste ändå säga att det finns ett djupt allvar i det ledamoten tar upp - jag avslutade med det också - för det här har blivit ett gissel för djurhållare. Som ledamoten är inne på är regeringen överens om det som ändå blev ett tillkännagivande i Sveriges riksdag, nämligen att antalet vargar ska minskas. Vi pratar om att gå ned till 170-270. Det är det spann vi pratar om, och jag vet att regeringen tittar på detta - den regering som även Liberalerna ingår i och som samarbetar med Sverigedemokraterna. Vi ser nämligen att det här inte duger längre. Människor som är jordbrukare och djurhållare upplever att de inte är skyddade. Djuren blir angripna. Det är mycket bekymmersamt.

Som svar på din direkta fråga, Elin Nilsson, om vi kan minska stammen genom att försöka få hit vargar från andra länder: Jag tänker att det är någonting man nu tittar på. Regeringen har gett olika uppdrag för att försöka få fram underlag, och man vet ju - tillkännagivandet från riksdagen är tydligt - att man ska minska antalet vargar.

Vi vet att det är viktigt. Det är primärt så det kommer att bli. Hur exakt det ska gå till kan jag inte svara på. Vi får väl fråga ministern när han kommer och talar med oss.

Herr talman! Jag tycker nog att ledamoten ändå talade lite runt frågan och undviker att svara. Men jag uppskattar ändå att ledamoten inte stänger dörren helt.

För mig är en viktig aspekt i vargfrågan att få till en ökad samexistens när det gäller människor, varg, lantbrukare och jägare. Man måste hålla många dörrar öppna för att få till den samexistensen. Om vi ska ha varg behöver vi sänka konfliktnivån när det gäller varg. Vi behöver också stärka lantbruket.

För mig och Liberalerna skulle en flytt hit av vargar vara en klok väg, och det gäller att ha den dörren öppen. Då kan man få en ökad genetisk variation med färre individer och en livskraftig vargstam. Ledamoten får gärna säga något mer i frågan.

Herr talman! Tack, Elin Nilsson, för följdfrågorna!

Jag ska försöka att gå rakt på sak, som ledamoten vill. Man hör vad människor säger. Det gäller de som lever i Örebro, i Östergötland, i Jönköping, i Skåne, eller vad vi talar om, och här talar vi om Jönköpings län. De lever i vargrevir. Jag tror inte att de säger: Det viktigaste nu är att vi får hit varg ifrån någon annanstans.

Det viktigaste primära målet måste naturligtvis vara att vi nu minskar stammen från det vidlyftiga som det har blivit. Det var som att vi satte ett golv men att vi inte satte ett tak. Helt plötsligt finns det väldigt mycket varg runt om i skogarna i vårt land.

Här måste vi inom politiken bry oss. Hur exakt det ska se ut och om det behövs någonting får man ta fram. Men det är inte primärt det viktigaste nu. Det viktigaste nu är att vi kan minska antalet vargar.

I tillkännagivandet till regeringen handlade det om 170-270. Det ska absolut finnas 170 vargar. Det gäller att se vad som krävs för att behålla en bevarandestatus. Det faktaunderlaget får man ta fram. Men att vi ska dit är väldigt tydligt.

Regeringen kommer inte att backa en sekund från det. Det här kommer vi att ta tag i.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 5.

Vi socialdemokrater vill se en jordbrukspolitik för fler gröna jobb, ökad livsmedelsproduktion och höjda ambitioner inom miljö- och klimatområdet.

Våra lantbrukare är ju själva hjärtat som ser till att landet pulserar, att vi får mat på våra bord, men de bidrar också till jobb i hela Sverige och håller svenska ängar och betesmarker levande.

Dessutom finns våra lantbrukare på landsbygden och ställer alltid upp när de behövs. De ställer alltid upp för att lära våra barn om den mat vi äter, var den kommer ifrån och också om hur vi tar hand om våra djur här i Sverige.

Våra bönder ställer alltid upp när skogen brinner. De kommer snabbt på plats med sina traktorer och spridare för att bekämpa skogsbränder, nu senast förra veckan efter järnvägen hemma i västra Medelpad.

Herr talman! Vi måste arbeta långsiktigt för att stärka lönsamheten och konkurrenskraften inom svenskt jordbruk i linje med den svenska livsmedelsstrategin och genom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Det svenska jordbrukets betydelse har blivit än tydligare mot bakgrund av de gröna näringarnas roll i klimatomställningen och Sveriges behov av att säkra livsmedelsförsörjningen.

Med det allvarliga säkerhetspolitiska läge vi nu befinner oss i och med Rysslands invasion av Ukraina som en väckarklocka är det klart att vi måste ha kapaciteten att säkra en robust försörjningsförmåga, särskilt i kris- och krigstider.

Att ställa om jordbruket till ett fossilfritt system är högsta prioritet. Det svenska jordbruket har potential att inte bara minska beroendet av fossila insatsvaror, utan även att bli en stor producent av biodrivmedel och bioenergi. Under Socialdemokraternas ledning har stöd till biogasproduktion, klimatbonusar för jordbrukets maskiner och en utredning om en bioekonomistrategi introducerats.

För att verkligen se en hållbar omställning inom jordbruket behöver branschen rätt förutsättningar. Utmaningar med generationsskiften och en nödvändighet av ökad lönsamhet för att locka unga lantbrukare står fortfarande framför oss. Samarbete, investeringar och engagemang är nyckelord för att göra detta skifte.

Herr talman! En otroligt glädjande nyhet för vår försörjningsförmåga och jordbrukets gröna omställning kom hemifrån Västernorrland nu i början av maj. Företaget Cinis Fertilizer, som jag tidigare besökt, har nu startat produktionen av mineralgödslet kaliumsulfat vid sin första produktionsanläggning i Örnsköldsvik.

Med en fossilfri produktionsmetod blir de först ut i världen med att producera ett miljövänligt kaliumsulfat med lågt koldioxidavtryck genom att på ett innovativt sätt återvinna restprodukter från massaindustrin och elbilsbatteriindustrin. Med denna produktion kommer de bidra till att minska jordbrukets koldioxidavtryck redan i år. Det gör mig som västernorrlänning lite extra stolt.

Under denna vår besökte jag också Erik på Skaraslätten, som i sitt familjeföretag sysselsätter sig inom näringarna växtodling, häst och matfågel. Jag fick ta del av hur de arbetar och vilka rutiner de har för att föda upp sina kycklingar genom en god djuromsorg. De är också viktiga för att säkerställa en svensk livsmedelsförsörjning vid kris och krig.

Vi pratade också om hur den svenska kycklingbranschen de senaste åren har gjort en kraftig omställning för att minska sin klimatpåverkan för att skapa en hållbar och klimateffektiv matfågelproduktion.

Det som också var roligt med besöket var att ta del av Eriks kunskap och intresse för att utveckla och ställa om sin verksamhet. Utöver djurvälfärd pratade vi om både energilösningar, arbetsmiljö och jordförbättring.

Bland annat väckte han min nyfikenhet för biokol, som han hade ett eget försök med. Det var först iblandat i ströet till kycklingarna, för att sedan kunna användas som jordförbättring.

Framställning och användning av biokol är ett sätt att skapa negativa utsläpp. Men det handlar även om minskad användning av fossila bränslen och att få bättre skördar.

Forskning och innovation är mycket viktigt för att utveckla jordbrukssektorns produktion av nya hållbara och hälsosamma livsmedel, djurfoder, energiråvaror, gödning och material. Jag vill också lyfta fram att det kanske viktigaste här är att forskningen finns nära gårdsnivån och att den där också kan omsättas i lösningar.

Växtförädling och modern växtbioteknik kommer att vara en viktig pusselbit i EU:s och Sveriges jordbruk framöver. Nya tekniker som exempelvis CRISPR-Cas9 möjliggör framtagande av grödor för en hållbar livsmedelsproduktion och främjar utvecklingen av ett hållbart jordbruk. Men tyvärr har förslaget gällande nya genomiska tekniker kört fast på EU-nivå, och det är nu tyst från vår regering i frågan.

Som socialdemokrater ser vi även stora möjligheter i användningen av biogas i vårt jordbruk. Det handlar inte bara om att producera förnybar energi utan även om att säkerställa ett mer hållbart jordbruk och minska beroendet av fossila bränslen.

För oss är det självklart att jordbrukssektorn ska ges de rätta verktygen och resurserna för att ta till vara dessa möjligheter. Biogasproduktion kan bidra till att stärka vår landsbygd, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt värna klimatet. Därför ser vi det som vår uppgift att stödja denna omställning.

Herr talman! Jag vill också passa på att lyfta fram en liten men unik del i den högkvalitativa svenska livsmedelsproduktionen, nämligen rennäringen. Sametinget har hållit sitt plenum i riksdagshuset denna vecka, och vi i utskottet fick möjlighet att träffa sametingets rennäringsnämnd för en intressant dialog om rovdjur och renskötseln. En livskraftig rennäring och andra samiska näringar är också en grundförutsättning för en levande samisk kultur.

Slutligen vill jag också lyfta jordbrukets betydelse för den biologiska mångfalden. Säkerställandet av biologisk mångfald i Sverige är nära kopplat till upprätthållandet av ett aktivt, levande jordbruk i hela landet. De betande mularna, tillsammans med ett livskraftigt och miljömässigt hållbart jordbruk, är avgörande för att bevara det öppna landskapet och gynna den biologiska mångfalden och naturmiljöerna. När jordbruket upphör tenderar dessa öppna landskap att växa igen, vilket hotar den biologiska mångfalden. Vikten av ett svenskt beteskrav kan inte nog understrykas eftersom betande djur spelar en avgörande roll för att behålla dessa landskap och därmed stödja den biologiska mångfalden.

Vi socialdemokrater vill se mer svenskt i tanken, mer svensk mat på tallriken, en ökad hållbar livsmedelsproduktion och därmed en bättre beredskap.

Herr talman! Tack, Malin Larsson, för anförandet! Mycket av det som Malin Larsson tar upp kan man skriva under på, men jag saknar de konkreta åtgärderna. Det gör jag också i Socialdemokraternas ställningstagande. Vilka konkreta åtgärder tänker sig Socialdemokraterna för att öka konkurrenskraften i det svenska jordbruket? Jag menar då nya åtgärder, för det som är gjort är redan gjort. Vi har ganska låg konkurrenskraft i dag, så man måste göra något mer, tänker jag.

Herr talman! Tack, ledamoten Eklöf, för frågan! Jag tycker att jag lyfte ganska många delar i mitt anförande. Att stärka lönsamheten är jätteviktigt. Jag lyfte exempelvis livsmedelsstrategin och den gemensamma jordbrukspolitiken.

Nu är det ju Staffan Eklöfs parti som är det största i regeringsunderlaget, och jag tror att även de behöver jobba med förslagen för att gynna våra bönder och stärka lönsamheten. Det är de som sitter på makten och har möjlighet, men vi har inte fått en enda proposition från regeringen till vårt utskott - ingenting. Så vad är det egentligen som händer?

Jag lyfte i ett tidigare replikskifte hur man förändrar Klimatklivet och lyfter över det till andra åtgärder, som inte fungerar för våra bönder. De kan inte ställa om. De får inte det stöd de är berättigade till, om medel finns. Hur ska de våga ställa om och investera då?

Herr talman! Jag har fortfarande inte hört ett enda konkret förslag om hur konkurrenskraften ska ökas. Samtidigt anar jag att de sänkningar av dieselskatten och reduktionsplikten som vi har gjort inte är något som Socialdemokraterna gillar. Det har de i alla fall tidigare sagt.

När jag har besökt gårdar har jag fått höra att reduktionsplikten har haft väldigt stor betydelse för lönsamheten. För exempelvis en kycklinggård, som använde lite mindre diesel, landade det på omkring 100 000. För en lite större växtodlingsgård som använde HVO, där man använde 75 000 liter drivmedel som blivit 6 kronor billigare per liter, blev det 450 000 kronor på ett år. Detta är väsentliga pengar.

Om man leker med tanken att Socialdemokraterna, om ni fick bestämma, höjde reduktionsplikten igen skulle dessa pengar försvinna. Det betyder att ni måste vidta ännu fler konkreta åtgärder, och än så länge har jag inte hört talas om någon konkret åtgärd - utom en hänvisning till ett lagrum som inte verkar vara så aktuellt eftersom ingen annan av oss har hört talas om det.

Herr talman! Återigen tack, ledamoten, för frågorna! Det vi socialdemokrater framför allt har drivit på för är att Sverige som land ska bli en stor producent av biodrivmedel och bioenergi. Det är här framtiden finns - inte i ett fortsatt beroende av olja och diesel från skurkstater som Ryssland. Det är inte framtiden.

Våra bönder vill ställa om, och vi ska stötta dem genom forskning, innovation och nya lösningar. Här vill vi socialdemokrater sitta i förarsätet och köra tåget medan ledamoten Staffan Eklöfs parti står kvar på perrongen.

(Applåder)

Herr talman! Jordbrukspolitik är öppna landskap, betande kor, mat på tallriken, beredskap, en levande landsbygd, företagande, besöksnäring, innovation, frihandel, geopolitik, regelkrångel, djurskydd och, passande nog mitt i denna valrörelse, i allra högsta grad en EU-fråga. Och det finns få saker som gör en liberal så nöjd som att få snacka EU-politik. Vi är trots allt Sveriges mest Europavänliga parti.

Men när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken är vi skarpa kritiker. Den gemensamma jordbrukspolitiken behöver reformeras i grunden. När vi, förhoppningsvis snarare förr än senare, välkomnar Ukraina in i den europeiska gemenskapen kommer vi inte att ha något val; reformer kommer att krävas.

Herr talman! Jag passar på att uppehålla mig något vid Ukraina. Om vi liberaler fick bestämma - och detta driver vi i Europaparlamentet - skulle alla ukrainska varor som förs in i EU vara tullfria. EU ska inte ge med ena handen och ta med den andra. Fullständig tullfrihet borde råda för alla varor från Ukraina. De kvoter som införts för ukrainsk livsmedelsexport borde tas bort - det är min bestämda uppfattning.

När jag nu ändå är inne på ett område som upprör kan jag lika gärna fortsätta till nästa. Vi vill se kraftigt minskade utgifter för EU:s jordbrukspolitik. Och vi vill att de stöd som betalas ut enbart ska gå till omställning av jordbruket och till landsbygdsutveckling. Jordbrukspolitiken bör möjliggöra den gröna omställningen och vara en del i att säkra livsmedelsförsörjningen i händelse av kris eller krig, men den ska inte hålla den fossila ekonomin under armarna.

Herr talman! Jag går vidare till ett annat område. Forskning och innovation är en viktig del av jordbrukspolitiken och också avgörande för att vi ska klara den gröna omställningen, inte minst inom jordbruket.

Vi vill se nya EU-gemensamma regler för GMO och NGT. På så sätt kan vi få ett mer klimatvänligt jordbruk. Med modern teknik kan skördarna öka samtidigt som markanvändningen och användningen av bekämpningsmedel kan minska. Vi vill se liberaliserade regler i Europa så att vi kan spara på jordens resurser och samtidigt stärka jordbrukets motståndskraft, särskilt mot klimatförändringarna. Dagens restriktiva hållning försvårar för forskare i EU gentemot andra delar av världen, och det är problematiskt.

Herr talman! Den politik som förs behöver gynna livsmedel av hög kvalitet. Svenska bönder producerar just livsmedel av hög kvalitet, med god djuromsorg. Man visar stor miljöhänsyn, och svenska bönder måste kunna konkurrera på rättvisare villkor.

Vi vill också se kraftiga begränsningar av långa djurtransporter i EU. Detta är ett område där Europaparlamentet under nästa mandatperiod verkligen behöver leverera, och kommissionen behöver skärpa sig och se till att öka takten i djurskyddsarbetet. Här har man inte levererat under de år som gått, och det är väldigt synd.

Vi vill också att EU:s veterinärmyndighet ska fungera som ett matens och märkningens FBI. De behöver resurser och sanktionsmöjligheter för att säkerställa att alla EU-länder följer regler kring djurskydd, livsmedelssäkerhet och förbud mot antibiotika för friska djur. Det är något som skulle stärka svenska bönders ställning om bönder i andra länder behöver leva upp till strängare krav.

Herr talman! När jag nu är inne på djurskydd kan jag inte låta bli att ta upp betesrätten, en fråga som redan har lyfts här i kväll. Nu framförs återigen tankar om att slopa beteskravet, det vill säga att ta bort kornas rätt till bete. Argumenten handlar om att göra djurhållningen mer lönsam.

Sedan 1988 får alla mjölkkor i Sverige vistas utomhus och beta grönt gräs under somrarna. Mular som är skapta för att beta måste också få göra det. En slopad betesrätt skulle vara helt fel väg att gå. Alla svenska kor ska få vara ute och beta grönt gräs i naturlig miljö. Det är en kvalitetsstämpel för svenskt jordbruk. Svensk mjölk är synonymt med betande kor.

Herr talman! Ja, svenska djurskyddsregler medför i vissa fall ökade produktionskostnader. Men djurvälfärd måste få kosta. Att försöka öka konkurrenskraften genom att försvaga djurskyddet är helt fel väg att gå. Här måste vi vara djurens röst.

Det är i stället EU-lagstiftningen som måste skärpas. Det europeiska djurskyddets miniminivå måste höjas och bli mer som den svenska. Då stärker vi inte bara det svenska jordbrukets ställning - vi gör även livet för djuren i resten av Europa bättre. Här, mina vänner, finns det mycket att göra.

Liberalerna har i decennier arbetat för ett starkare djurskydd för alla djur på europeiska bondgårdar. Den liberala EU-parlamentarikern Marit Paulsen ledde på sin tid arbetet med att få till stånd en europeisk djurskyddslag för minskad antibiotikaanvändning och ökad djurvälfärd. Den satte en lägsta ribba för hur djur får behandlas i Europa. Den har gjort stor skillnad, men arbetet måste fortsätta.

Vi liberaler vill ha ett starkt djurskydd i EU. Vi vill att alla kor ska få beta utomhus.

Avslutningsvis: Med ett starkare Europa får vi ett starkare Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1, om konsekvensanalyser. Den lyder sålunda: "Regeringen bör verka för att konsekvensanalyser alltid görs innan målsättningar antas på EU-nivå." Är det då inte så, kan man fråga sig.

Bakgrunden är att många bindande procentmål har föreslagits av EU-kommissionen och i praktiken antagits på strateginivå. Strateginivån kan sägas vara det första steget för ny lagstiftning som EU-kommissionen föreslår. Det är en tid då konsekvensanalyser saknas. Effekter på till exempel ekonomi, sociala värden, kulturella värden, miljö och landsbygdernas förutsättningar har inte bedömts i det läget. Ändå antas de bindande målen i praktiken, för de ändras inte efter det skedet. Det handlar alltså om ensidiga mål, till exempel att minska växtskyddsmedelsanvändningen med 50 procent eller att minska klimatgasutsläppen med 55 procent.

Åtgärder för att uppnå ett mål för ett värde leder ofta till konsekvenser för andra värden. Det vet vi ju alla. Men det verkar EU inte förstå, inte heller att om man sätter upp ett bindande mål för ett enda värde omöjliggör man ju avvägningar mot andra värden. Då kan man inte hantera de målkonflikter som kan uppstå. Detta förfarande är faktiskt tokigt.

Ett talande exempel är strategin Från jord till bord eller, som den också heter, Farm to fork, som är en del av den gröna given. Där sattes flera bindande procentmål upp som skulle påverka användningen av gödningsmedel och växtskyddsmedel samt andra produktionsbegränsande mål. Höga ambitioner för miljön är naturligtvis bra, men Sverigedemokraterna sa nej till att målsättningarna skulle vara bindande, för vi befarade stora minskningar i livsmedelsproduktionen. Ett arbete pågår ju redan i Sverige, i takt med vad som är möjligt, för att minska användningen av växtskyddsmedel och gödningsmedel. Där kan man peka på kraften i frivilliga åtgärder.

Vi ville åtminstone få se en konsekvensanalys innan man antog bindande mål, men det fick vi inte.

Tack och lov finns det andra som delar vår verklighetssyn. Exempelvis insåg USA:s jordbruksdepartement, USDA, att det kunde bli problem, och de gjorde den konsekvensanalys som vi efterfrågade. De tittade då på Från jord till bord och den så kallade biodiversitetsstrategin. USDA konstaterade efter en noggrann analys att livsmedelsproduktionen skulle minska och livsmedelspriserna öka om det som EU-kommissionen hade föreslagit genomfördes. I det minst allvarliga scenariot av tre skulle det leda till att 22 miljoner människors livsmedelsförsörjning hotades, främst i Afrika. Så illa kan det bli. Och att det skulle minska vår egen beredskap vid kris och krig är ju självklart.

Många länder är i likhet med Sverigedemokraterna kritiska mot Från jord till bord. Därför gick den inte igenom när rådet skulle hantera den. EU-parlamentet har däremot alltför många utopister, så där gick den igenom. Båda instanserna måste dock säga ja för att förslaget ska antas. EU-kommissionen har nu lagt förslaget i sin byrålåda och lobbar för att få medlemsstaterna att ändra sig.

Vi måste byta EU-kommission, och vi måste byta EU-parlamentariker. Gå därför och rösta i EU-valet!

Ett minimikrav för att anta procentmål på EU-nivå är, anser vi, att man innan antagandet åtminstone gör en konsekvensanalys när det gäller effekter på andra värden såsom ekonomi, miljö, sociala och kulturella värden samt förutsättningarna för landsbygderna. Det är det rimliga kravet som nu alla i riksdagen kan ställa sig bakom i och med mitt yrkande. Men det räcker egentligen inte. Målet måste också kunna ändras om det visar sig att det får mycket oönskade effekter för något eller några andra värden. Folkligt stöd och realism är viktiga på riktigt. Det kräver att man kan vara beredd att omförhandla tagna mål när verkligheten visar sig inte stämma med kartan. Detta arbetar Sverigedemokraterna för nu och i framtiden.

Samarbete är i grunden bra, men vi får inte vara naiva. EU förstår inte produktionsförutsättningarna i vårt jordbruk. EU förstår sig inte heller på vår skog men vill använda den som ett verktyg för biologisk mångfald. EU vill ha våra mineraler.

EU vill att Sverige ska betala mer - nu senast gällde det klimatanpassningen under den åttonde miljöhandlingsplanen, och tidigare har det gällt bland annat covidfonden och hållbarhetsfonden. Och ni vet vilket parti som säger nej.

EU vill ha vår el eftersom tyska politiker har lagt ned sin kärnkraft. Och EU vill lagra kol i vår skog för att de själva har försummat klimatarbetet.

Det är väl inte så konstigt egentligen, utifrån ett EU-perspektiv. Sverige är ju EU:s enkla utväg i många frågor. Men resultatet blir djupt orättvist. För svenskarna är detta mycket dåliga nyheter.

Vi sverigedemokrater företräder svenskarnas perspektiv, och vi får inte vara passiva. Vi sverigedemokrater är inte passiva.

EU förstår alltså inte vår verklighet. De vill ha våra naturresurser som vi har ärvt och själva förädlat, och vi får lite tillbaka. Om vi inte passar oss kommer Sverige att bli EU:s Norrland.

Herr talman! Vi är mitt i en underbar tid på året. Våren har gått över i försommar. Solen skiner, och gräset växer. Vi nås av inbjudningar till betessläpp runt om i hela landet. Våra fina kossor ska skutta ut på grönbete, och många är det som vill vara med och uppleva det.

Men med landsbygdsminister Peter Kullgren i spetsen har den SD-ledda regeringen tillsatt en utredning i syfte att undersöka om beteskravet ska tas bort. Vi har varit inne på beteskravet i debatten här i kväll. Sverige är det enda land i EU där mjölkkor har lagstadgad rätt att få beta utomhus under sommaren. Forskningen har dessutom visat att kor mår bra av att beta utomhus. Den biologiska mångfalden mår också bra av de betande mularna.

Min fundering är vad ledamoten Eklöf och Sverigedemokraterna, som är det största partiet i regeringsunderlaget, tycker om beteskravet och den utredning som är tillsatt.

Herr talman! Tack, Malin Larsson, för frågan! Den utredning som Malin Larsson hänvisar till är en del av Tidöavtalet - detta är något som Sverigedemokraterna fick igenom. Det är en utredning som handlar om ökad konkurrenskraft med bibehållet djurskydd.

Vad säger det? Det säger två saker. Utredningen bör komma fram med förslag som ökar konkurrenskraften. Men det ska inte försämra djurskyddet.

I den förra replikväxlingen hörde vi att Socialdemokraterna inte hade ett enda konkret förslag för att förbättra konkurrenskraften i svenskt jordbruk, vilket är väsentligt. Det är helt centralt för jordbrukets överlevnad och fortsatta expansion och tillväxt och för att man ska kunna producera miljövänliga produkter med ett mycket gott djurskydd.

Sverigedemokraterna och regeringen har sett till att en utredning kommer att komma med, förmodligen, flera förslag. Vi vet inte än vad de kommer att föreslå, för de är inte färdiga. De kommer att vara färdiga den 30 juni. Först då får vi noga granska utredningens förslag. Sedan kan vi ha en debatt om beteskrav och om andra saker som - man får vara ärlig - påverkar konkurrenskraften för stora mjölkgårdar.

Den offentliga diskussionen i Sverige är ofta väldigt dålig, även i detta fall. Här förhastar man sig och antar att beteskravet ska avskaffas. Det är ingen som har föreslagit det, vad jag vet. Vi får se vad utredningen föreslår. Sedan är det inte utredningen som bestämmer. Vi får titta på alla de förslag som utredningen kommer fram till - det är förmodligen en flora av förslag. Politiken får välja utifrån dem.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Genom utredningen kan vi också förstå att den SD-ledda regeringen enbart föreslår ett ökat djurskydd på EU-nivå. Det känns som att man skjuter ifrån sig det nationella ansvaret och att man använder detta lite grann som en täckmantel för att ta bort beteskravet.

Vi ser i stället detta som en självklar del av det svenska djurskyddet. Som jag nämnde tidigare visar också forskningen att djuren mår bra av det här. Dessutom är det ett naturligt beteende för våra kor.

I en undersökning som presenterades den 6 juli 2022 tyckte hela 63 procent av de tillfrågade sverigedemokratiska riksdagsledamöterna att beteskravet skulle finnas kvar. Nu, i replikskiftet, berättade ledamoten Eklöf lite stolt att det var SD som fick igenom detta. Jag undrar då: Har Sverigedemokraterna helt bytt fot när det gäller beteskravet och den självklara delen av vårt svenska djurskydd?

(Applåder)

Herr talman! Nej, nu får vi nog ha lite ordning i debatten. Det finns ingenting som säger att det begränsar sig till EU-nivå, och det finns ingenting som säger att beteskravet ska tas bort.

En variant som vi har drivit länge är en betesersättning som man skulle kunna få om man har kor på bete. Det går inte i dag. EU:s regler måste nämligen förändras för att man ska kunna få detta. Vi försökte förändra detta under förra mandatperioden. Inte minst tillsammans med Kristdemokraterna tryckte vi på regeringen, så att de började förhandla om en möjlighet att ge stöd för det beteskrav som vi har - detta för att vi inte skulle bli missgynnade ekonomiskt men fortfarande skulle kunna ha kvar det. Det gick ganska bra. Sedan var det så att EU-parlamentet skulle kunna stödja Sveriges position. Då tvärvände regeringen. Varför då? Jo, man påstod att motkravet var att man skulle få göra likadant på miljöområdet. Då tvärvände den socialdemokratiska regeringen utan att i detalj förklara varför. Malin Larsson kanske kan förklara. Nej, hon har ingen replik kvar. Men det skulle vara väldigt intressant att en annan gång höra varför Socialdemokraterna tvärvände och varför man inte riktigt ville berätta varför man tvärvände.

Det är därför som vi tyvärr inte har möjligheten till betesersättning i dag - på grund av den förra regeringen. Jag vet att vår nuvarande regering jobbar för möjligheter att ge stöd till betande djur. Vi får se om den kan lyckas bättre.

I övrigt måste man naturligtvis invänta utredningens resultat. Jag gissar att det kommer att finnas mängder av spännande förslag för ökad konkurrenskraft med bibehållet djurskydd.

Herr talman! Sverige har goda förutsättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden både bidrar till den globala livsmedelsförsörjningen och stärker vår egen nationella självförsörjning av livsmedel.

I ett grönt och hållbart samhälle är jordbruket centralt. Det svenska jordbruket har alltid varit en viktig del av den svenska självbilden likaväl som en viktig faktor i samhällsutvecklingen.

Bra skördeår har historiskt gett ett välmående samhälle. Så kan det bli igen - och så behöver det vara - genom att vi tryggar vår tillgång på livsmedel som produceras nära, hållbart och ekologiskt. Det handlar om en grön omställning som skapar arbeten i hela landet.

Vänsterpartiet har i tidigare motioner föreslagit att Sverige ska höja ambitionen för vår självförsörjningsgrad från 50 till 80 procent och att vi ska införa ett beredskapslager för livsmedel.

Herr talman! För Vänsterpartiet är det också viktigt med ett starkare ekologiskt jordbruk. Det har flera fördelar, då kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel inte behöver användas.

Vi vill ge stöd för omställningen från konventionellt jordbruk till ekologiskt. Det ger oss en starkare biologisk mångfald likaväl som en stärkt djurvälfärd. Stödet vi vill se riktar sig såväl till omställningen som till produktionen. Vi vill också se en ökning av anslaget för stöd till betesmarker.

För att främja möjligheten till småskalighet och öka djurvälfärden har vi även tidigare föreslagit ett investeringsstöd för mobila slakterier. Antalet slakterier minskar, och det är långa avstånd för många, vilket inte är bra från djurskyddssynpunkt.

Herr talman! Det behövs ett starkt jordbruk om vi ska klara av livsmedelsförsörjningen likaväl som det behövs ett starkt jordbruk inom naturens ramar för att vi ska klara av klimatomställningen.

Att prata om jordbrukets utmaningar är inte att vara kritisk mot jordbrukandet som sådant, utan egentligen tvärtom. Det är de facto så att dagens jordbruk ger stora klimatutsläpp, och det driver på klimatförändringen. Det behöver vi göra någonting åt tillsammans. Om vi inte tar tag i de problem som finns kopplade mellan jordbruk, klimat och biologisk mångfald kommer vi att göra oss själva en otjänst.

Skulden ligger inte hos enskilda lantbrukare. Skulden ligger hos oss tillsammans - vi som har varit med och skapat ett system för jordbruket som i längden inte är ekologiskt hållbart.

Vi behöver ett jordbruk och en livskraftig livsmedelsförsörjning; det är inget att hymla med. Men det vi behöver är ett jordbruk inom naturens gränser. Vi ser nu början av vad som händer när vi inte håller oss inom naturens gränser och ramar, och ingen av oss vill vara med och uppleva vad en kraftig ökning av jordens medeltemperatur skulle innebära.

Herr talman! Kemisk bekämpning är fortfarande den vanligaste bekämpningsmetoden mot oönskade växter och djur inom jordbruket. Kemikalier från bekämpningen ger negativa effekter för den biologiska mångfalden och kan på både kort och lång sikt påverka människors hälsa. En rik biologisk mångfald är nödvändig för vår matförsörjning och bidrar bland annat till pollinering och bekämpning av skadegörare.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel är fortfarande för hög i det konventionella jordbruket i Sverige. I det ekologiska jordbruket är dock väldigt få bekämpningsmedel tillåtna. Kemikalieinspektionen har konstaterat att samtidigt som det konventionella jordbruket blir mer intensivt ses en ökning av risken för negativa effekter på vattenlevande organismer.

I det svenska miljöövervakningsprogrammet konstateras regelbundet förekomst av bekämpningsmedel i vattendragen i jordbrukslandskapet. Myndigheten anser att det krävs genomgripande förändringar för att komma bort från det kemikalieberoende som livsmedelsproduktionen nu lider av, vilket förutsätter insatser för att utveckla och införa alternativ till kemisk bekämpning.

Jag och mitt parti anser att Sverige, i likhet med Frankrike och Danmark, måste använda nationell reglering och nationella styrmedel i större utsträckning för att minska användningen av bekämpningsmedel. Vi vill att en handlingsplan antas med detta syfte. Jag anser att Sverige bör anta en handlingsplan för att fasa ut användningen av skadliga kemiska bekämpningsmedel.

Jag yrkar därför bifall till reservation 19.

Herr talman! Vi har en jordbrukspolitisk debatt om MJU16. Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation 3 under punkt 2, som avser Sveriges strategiska plan för gemensam jordbrukspolitik 2023-2027.

Vi måste öka svensk livsmedelsproduktion för att minska vårt beroende av andra vid en eventuell kris; det är något som vi har hört och som är viktigt i det läge vi befinner oss i. För att lyckas med detta är god lönsamhet nyckelord. Det krävs en god lönsamhet för att kunna ta de rätta stegen och göra de rätta valen för att bli mindre beroende av insatsvaror som kommer utifrån. Det kan handla om handelsgödsel eller diesel. Det finns möjligheter med exempelvis biogas, där man både kan uppnå ett större oberoende av diesel och minska beroendet av handelsgödsel.

Det dyker upp nya hot på himlen, och Europa befinner sig i krig. När vi ser risker som vi skulle kunna hamna i, herr talman, med radioaktiva utsläpp kan jag själv känna att detta blir en tuff fråga när det gäller jordbruk över huvud taget. Det skulle kunna hända saker som är helt enorma när det gäller hela Europas livsmedelsproduktion, och det är svårt att ta höjd för detta. Men vi måste tänka tanken.

Det finns också andra risker, och det är något som jag tycker att regeringen duckar för. Under överskådlig tid kommer vi att leva under trycket av ett klimathot. Vi såg det 2018, när vi fick extremt små skördar på grund av torkan, som säkerligen till stor del berodde på klimatet. Vi kommer att se mer av extremväder. Om vi inte gör någonting åt klimatet kommer vi också att minska möjligheten till en ökad lönsamhet i svenskt lantbruk. Det hänger ihop, en del på kort sikt och en del på lång sikt.

Detta innebär också att vi för att stärka lönsamheten och parera de negativa effekterna av ett förändrat klimat måste investera mer i bevattningsmöjligheter. Vi måste investera mer i möjligheter till avvattning för att klara översvämningar. Det är något som har fungerat tillbaka i tiden.

Nya hot dyker upp, och det är svårt att låta bli att nämna vargproblematiken. Man kan tycka att det inte borde vara någon stor fråga, men det är en stor fråga inom inte minst mjölkproduktionen. Det handlar också om skrämseleffekten. Och om vi ska ha en ökad lammproduktion är en minskning av vargpopulationen enormt viktig.

Vi ska inte heller glömma vildsvinen. Vi har haft problem med dem ett tag. Det går lite upp och ned, men det är fortfarande en stor problematik inte minst när det gäller ängsmark. Det är svårt, och ibland mer eller mindre omöjligt, att restaurera en ängsmark där vildsvinen har bökat upp.

Lönsamheten på våra lantbruk i dag är väldigt olika. Vi har områden där man bygger sina lantbruk på ren växtodling eller på stor mjölkproduktion, men många av de företag vi har bygger på en kombination av skogsbruk och mjölkproduktion. Vi har i dag ett sätt att räkna på CO2-utsläppen. Om man skulle se dessa lantbruk tillsammans skulle de ha en mer balanserad utsläppsdel. Men i dag väljer vi att inte titta på CO2-utsläppen på det sättet, utan vi tar intäkterna för CO2-utsläppen någon annanstans på skogssidan.

Framtida möjligheter för att stärka våra företag finns på energisidan. Biogasen har vi nämnt. Det handlar också, absolut, om solparker. Det finns även en hel del som har investerat i vindkraftssystem. Kombinationerna gör de här företagen mycket starkare och är en viktig del i en helhet.

Sedan måste vi stanna upp ett ögonblick och titta på vart vi är på väg. Under lång tid har lantbruken blivit större och större. Det leder till viss del till en ökad belastning i form av längre och längre transporter. Men systemet har inte drivit i annan riktning, och i en del andra länder syns detta tydligt. Förvisso finns länder med större produktionsenheter än i Sverige. Danskarnas enheter är ungefär dubbelt så stora. Men däremot hos finnarna är de hälften så stora som i Sverige. Där måste vi nästan sätta ned foten eftersom detta driver i olika riktningar - i dag styr vi lite i den delen.

Ibland låter det som att vi kan påverka en stor del av lönsamheten. Vi kan påverka och underlätta en del i fråga om regelförändringar och färre regler, men vi befinner oss på en öppen marknad där konkurrensen finns och priserna sätts på helt andra ställen än i Sverige. Mjölkpriserna sätts på en mjölkbörs i Nya Zeeland. Spannmålspriserna sätts på börser i Europa. Världshändelser som kriget i Ukraina och inte minst att Egypten inte haft råd att köpa spannmål har gjort att det har blivit ett överskott på spannmålsmarknaden och därmed ett lägre pris. Detta sker hela tiden. Vi har i och för sig lärt oss att hantera delarna, men de gör mycket för totalekonomin.

Herr talman! Jag tänkte som avslutning lyfta upp det som är en stor styrka för svenskt lantbruk och en möjlighet för framtiden. Det är lätt att glömma. Svenskt lantbruk har varit duktigt på att bygga upp egna anläggningar för att ta emot produkter och köpa förnödenheter. Vidare har det varit fråga om att samverka. Maskinringar är ett sådant exempel. Det har inneburit att man har kunnat använda dyr miljömässig teknik även på mindre gårdar tack vare att man har samverkat.

Just en stark kooperation i en rörelse som man äger stärker inte bara lantbrukare utan den stärker hela Sverige. Ett exempel som har nämnts tidigare är att Lantmännen har kunnat köpa tillbaka hela slakteridelen till Sverige från finska HK Scan. Det är en jättestyrka i dessa tider.

Samma företag äger en stor del av livsmedelsindustrin i Europa, där vinsten oavkortat går tillbaka till de svenska lantbruken och stärker företagen. Det sker oavsett om det handlar om att sälja entreprenadmaskiner i Tyskland och Baltikum eller att sälja frysta brödprodukter i Europa. Med hjälp av fiffighet och finurlighet som har byggts upp under lång tid har detta blivit möjligt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)