med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen

Motion 1990/91:Ub147 av Olof Johansson m.fl. (c)

Under hela 80-talet, då många av våra gemensamma
utgifter för den offentliga sektorn har varit ifrågasatta, har
centerpartiet hävdat att kostnader för utbildningsväsendet
inte i första hand skall betraktas som offentlig konsumtion,
utan som investeringar. Att investera i våra barns och
ungdomars utbildning är att investera för framtiden och det
är alltid en lönsam investering. Ett samhälle som inte inser
detta kommer att möta svårigheter i en allt hårdare
internationell konkurrens.

Med den insikten som utgångspunkt har centern drivit
en progressiv utbildningspolitik och aktivt medverkat till de
skolreformer som under efterkrigstiden har lett till att vårt
utbildningsväsende hävdar sig väl vid en internationell
jämförelse. Detta gäller på alla nivåer inom utbildningen.
Men vi är också medvetna om att det nu är hög tid att
anpassa gymnasieutbildningen till de krav som ställs i
dagens samhälle. Den snabba tekniska utvecklingen med
åtföljande höga kompetenskrav inom arbetslivet, den
kraftigt tilltagande internationaliseringen, människors krav
på en högre livskvalitet med ett rikare innehåll i såväl arbete
som fritid och då inte minst ungdomarnas egna krav på att
kunna påverka sin utbildning leder fram till dagens
förändringsbehov.

Centern som pådrivare

I en omfattande partimotion (1982/83:948) drog
centerpartiet upp riktlinjerna för gymnasieskolan. Året
innan hade gymnasieutredningen presenterat sitt
betänkande och mötts av en ganska bister remissopinion.

I centermotionen konstaterade vi bland annat ''att
gymnasieskolan till sitt innehåll och arbetssätt inte präglas
av en sådan verklighetsanknytning som är nödvändig för att
skapa tillräcklig stimulans och motivation. En orsak är den
snäva linjeindelningen som i konkurrenssituationer kan
medföra att elever antas till utbildningar som helt saknar
överensstämmelse med deras intressen och förutsättningar
för utbildning.'' Vi konstaterade vidare att det var
nödvändigt att starkare betona yrkesförberedelsen och
förbättra samspelet mellan skolan och arbetslivet.
''Perioderna i arbetslivet skall vara kontinuerligt
återkommande och inte koncentrerade till enbart en viss
årskurs. De skall utöver att göra utbildningen mera
yrkesinriktad också medverka till att i övrigt höja kvaliteten
på utbildningen genom en ökad verklighetsanknytning, som
i sin tur medverkar till att höja elevernas motivation för
studierna.''

Vi pekade på nödvändigheten av decentralisering där
även dimensioneringsbesluten fattas på lokal nivå och på
behovet av samverkan och samplanering med den
kommunala vuxenutbildningen. ''Det nuvarande
detaljreglerade statsbidragssystemet bör snarast utbytas
mot ett mera schabloniserat statsbidrag som ger utrymme
för en friare och mer behovsinriktad resursfördelning. En
samordning mellan statliga och kommunala medel är
angelägen för att skapa överblick och effektivitet i skolans
användning av resurserna.''

I motionen slog vi fast att ''det framstår som en
huvudfråga för centern att arbeta för ökade kontakter
mellan skolan och arbetslivet för samtliga elever samt för
mindre institutionaliserade former för framför allt viss
yrkesutbildning''. Vidare finns i motionen väl utvecklade
avsnitt om medinflytande och ansvar för eleverna och om
behovet av återkommande utbildning under de
yrkesverksamma åren. Vi redovisade också en
reformstrategi för gymnasieskolan där förändringarna gavs
möjlighet att ''växa fram underifrån'' som ett resultat av ett
utvecklingsarbete i skolan i nära samverkan med
arbetslivet.

I propositionen om Gymnasieskola i utveckling
(1983/84:116) föreslog den dåvarande utbildningsministern
ett reformarbete i gymnasieskolan som till stora delar var
identiskt med centerns förslag -- såväl till formerna som till
sitt innehåll. Det är detta försöks- och utvecklingsarbete
som nu ligger till grund för ''Kunskapspropositionen''.

Propositionens principiella innehåll

Mot den bakgrund som har beskrivits här ovan tar
centern ställning till innehållet i den föreliggande
propositionen. Med de erfarenheter vi har från den
pågående försöksperioden med treårig gymnasial
yrkesutbildning och med kännedom om arbetslivets krav är
det nu motiverat att göra all gymnasial utbildning treårig.
Redan idag väljer 63 % av ungdomarna en treårig
utbildning och många med avslutad tvåårig utbildning väljer
att komplettera denna med en påbyggnadsutbildning
omfattande en eller flera terminer. Den rika förekomsten av
påbyggnadsutbildningar är i sig ett bevis för att många av de
tvååriga utbildningarna inte är tillfyllest för ett inträde på
arbetsmarknaden -- inte ens under en högkonjunktur med
stor efterfrågan på arbetskraft.

Vi kan också konstatera att många andra ställer sig
positiva till propositionens huvudsakliga innehåll. Inte
minst gäller det arbetsmarknadens parter. Svenska
arbetsgivareföreningen skriver t ex i sin analys av
propositionen: ''Näringslivet har länge väntat på denna
proposition. En reformering av yrkesutbildningen i likhet
med de försök som pågått under några år är ytterst
angelägen. SAF finner att förslagen i propositionen tar till
vara erfarenheterna från försöksverksamheten och att
propositionens förslag i stort sett är bra.''

Den gemensamma kärnan av allmänna ämnen i en mer
sammanhållen gymnasieskola med breda ingångar öppnar
nya möjligheter att decentralisera utbildningen till fler
kommuner än vad som nu är fallet. Det nya
statsbidragssystem som riksdagen nyligen fattat beslut om,
verkar åt samma håll. Visserligen kan mindre skolenheter få
vissa svårigheter att erbjuda ett tillräckligt brett utbud med
färre möjligheter till individuella val. Samtidigt visar dock
erfarenheten att befintliga skolor av detta slag visar prov på
kreativitet och uppfinningsrikedom utöver det vanliga och
därför också kan bemästra dessa problem. En liten skola
betyder mycket för den kommun eller ort den ligger i och
får därför ofta ett starkt stöd av sin omgivning.

I ett senare avsnitt kommer vi att peka på de nya
möjligheter den nya informationsteknologin erbjuder när
det gäller att distribuera utbildning i ett decentraliserat
system. Dessa möjligheter kommer naturligtvis också att
underlätta vid etablerandet av mindre gymnasieenheter.

Dagens timplaner karaktäriseras av att de reglerar den
undervisning som skall ske genom att årskurs för årskurs
ange det antal veckotimmar, omfattande 40 minuter, som
varje ämne skall ha. Den nu föreliggande propositionen,
däremot, anger den minsta tid av lärarledd undervisning
som varje elev skall garanteras. Den tiden anges i
klocktimmar, dvs en timme om 60 minuter. Detta
annorlunda sätt att beräkna tiden gör det svårare att göra
direkta jämförelser med dagens gymnasieskola.

Vi ställer oss i huvudsak positiva till att gymnasieskolan
organiseras i ett antal nationella program, även om vi i det
följande kommer att redovisa vissa förslag till förändringar
och kompletteringar av innehållet. Vi noterar med
tillfredsställelse att centerns krav om ökade miljökunskaper
nu kommer att tillgodoses inom samtliga program liksom att
alla elever kommer att få kunskaper om de viktiga
sambanden mellan rätt kost, motion, god miljö och hälsa.

Vår huvudsakliga kritik av propositionens förslag gäller
den otillräckliga tilldelningen av resurser för att klara
kraven på kvalitet i utbildningen. Innan vi går in på våra
ändringsförslag vill vi dock lägga fast ytterligare några
viktiga utgångspunkter för centerns utbildningspolitik -- i
det här fallet för gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Elevdemokrati

En gymnasieskola för alla måste också kunna ge alla
elever en reell möjlighet att påverka sin utbildning, både
vad gäller innehåll och genomförande. Inflytandefrågorna
är viktiga i morgondagens gymnasieskola. De nuvarande
formerna för elevernas formella inflytande kan säkert
stärkas ytterligare, men det löser ändå inte huvudproblemet
i dagens gymnasieskola. Vad det gäller är att åstadkomma
en attitydförändring hos både personal och elever. De
vuxna i skolan måste se eleverna som en viktig och
självskriven samtalspartner vid planering av studiernas
innehåll och genomförande -- en samtalspartner som är
självskriven och kompetent därför att den företräder den
nya generationen, den generation som skolan är till för.

Likvärdig utbildning

Målet måste naturligtvis vara att, så långt detta är
möjligt, garantera en likvärdig gymnasieutbildning i hela
landet. Men begreppet likvärdig utbildning innehåller i sig
flera delar -- likvärdig undervisning, likvärdigt innehåll och
likvärdig tillgång till utbildning.

Likvärdig undervisning kan i första hand säkerställas
genom en lärarutbildning av god kvalitet och av tillräcklig
omfattning. Vi utgår ifrån att det kommande
riksdagsbeslutet om en reformerad gymnasieskola kommer
att åtföljas av en översyn av den nuvarande
ämneslärarutbildningen, som ger den nödvändiga
anpassningen till de krav en modern gymnasieskola
kommer att ställa. Men det är minst lika angeläget att
utbildningen ges en tillräcklig dimensionering så att vi kan
undvika en situation där en stor del av gymnasieskolans
lärare är obehöriga -- d v s saknar utbildning för sitt yrke.

Likvärdigt innehåll skall garanteras av bl a tim- och
kursplanerna. Dessa måste utformas med klara och tydliga
målbeskrivningar -- lika tydliga för både lärare och elever.
Där alternativ ges, t ex med lokal utformning, måste dessa
vara likvärdiga -- inte minst till sitt kunskapsinnehåll.
Lokala profileringar skall kunna finnas liksom lokala inslag
med utgångspunkt från regionala förhållanden och
elevernas individuella behov. Gymnasieskolan skall med
andra ord vara likvärdig men inte likformig.

Likvärdig tillgång innebär bl a att gymnasieskolan
utformas så att den kan lokaliseras även till mindre
kommuner och befolkningssvaga regioner. Det innebär att
tim- och kursplaner måste konstrueras så att de möjliggör
samläsning både mellan olika utbildningsvägar inom samma
årskurs och mellan olika årskurser inom samma
utbildningsväg. Tim- och kursplanerna måste också
utformas på ett sådant sätt att de underlättar samverkan
med kommunal vuxenutbildning och med AMU.

Våra förslag

Gymnasieskolans grunddrag

Eftersom den grundstruktur för gymnasieskolan som
anges under detta avsnitt kommer att anges direkt i
skollagen är det viktigt att här markera, vad beträffar de
nationella programmens stuktur, att vi gentemot
föredragande statsrådet har en delvis avvikande
uppfattning.

All erfarenhet visar att många av de elever som efter
grundskolan söker sig till gymnasieskolans
yrkesutbildningar är ''skoltrötta''. De har ofta uppfattat
grundskolans undervisning som allt för teoretisk och
abstrakt. Detta gäller naturligtvis långt ifrån alla, men för
den stora grupp det ändå är frågan om gäller det att göra
ingången i gymnasieskolan så flexibel som möjligt. Detta
kan ske på olika sätt, dels genom att ytterligare understryka
att de redovisade timtalen avser alla tre åren tillsammans,
vilket innebär att tiden kan läggas ut på ett flexibelt sätt över
de tre årskurserna, dels genom att medge grendelning redan
i årskurs ett där så är befogat.

Att öppna möjligheten för en sådan grendelning kan
vara ett sätt att möta den kritik som med visst fog har riktats
mot den alltför stora bredden i vissa program. Den stämmer
vidare väl överens med de synpunkter som framförs under
avsnittet 3.4 De nationella programmen, där det sägs: ''För
att det första året skall bli så konkret och engagerande som
möjligt för eleverna blir det en viktig uppgift för de enskilda
skolorna att lägga upp undervisningen och välja innehåll på
ett sådant sätt att eleverna känner igen sig och får tillfälle
att tillämpa kunskaperna på den gren de väljer från årskurs
2. Inget hindrar heller att skolan gör klassindelningen på ett
sådant sätt att den speglar elevernas val av gren.''

Centern föreslårAtt riksdagen uttalar att tiden för de
gemensamma ämnena kan läggas ut på ett flexibelt sätt
under de tre åren.Att grendelning skall vara möjlig även
i årskurs 1.

Förhållandet mellan landstingskommuner och
primärkommuner

Enligt propositionen skall landstingskommun ha rätt att
före primärkommunerna anordna utbildning på sådana
nationella program som avser naturbruk och omvårdnad.
Redan idag är det många kommuner som anordnar
utbildning inom vårdlinjen med stöd av skolöverstyrelsens
medgivande. För dessa kommuner föreslås nu en särskild
övergångsbestämmelse som ger denna rätt även efter
ikraftträdandet av gymnasiereformen. Nu finns det även
kommuner som bedriver utbildning inom omvårdnadslinjen
inom försöksverksamheten med treårig gymnasial
yrkesutbildning. Vi förutsätter att även dessa kommuner
kommer att omfattas av de nämnda
övergångsbestämmelserna.

Centerns förslag

En kommun som vid ikraftträdandet, med
skolöverstyrelsens medgivande, bedrev utbildning på
omvårdnadslinjen, får även fortsättningsvis anordna
utbildning på ett nationellt program som avser omvårdnad
utan medgivande av landstingskommun.

Elevers rätt att bli mottagna på de nationella
programmen i olika gymnasieskolor

Vi har inga invändningar mot de förslag som redovisas
beträffande elevernas rätt att, under vissa givna
förutsättningar, söka till och bli antagna vid olika
gymnasieskolor. Vi vill dock redan nu markera att vi ställer
oss avvisande till tanken att överklagningsärenden av detta
slag skulle avgöras av domstol, i detta fall länsrätten.
Regeringen bör överväga denna fråga i samband med de
kommande förslagen om förändringar i skollagen.

Centerns förslag

Att riksdagen avvisar förslaget om beslut att inte ta
emot viss sökande till gymnasieskolan skall kunna
överklagas hos länsrätten.

De nationella programmen i gymnasieskolan

Under denna rubrik har vi valt att göra några
påpekanden om utbildningar som saknas och som enligt vår
mening borde ha varit omnämnda inom respektive
program. En sådan komplettering kan dock inte göra
anspråk på att vara heltäckande, varför vi utgår ifrån att det
kontinuerligt kommer att göras översyner i takt med att
arbetsmarknadens behov förändras.

Byggprogrammet

Här saknas utbildning för plåtslagare och då avser vi i
första hand utbildning för byggplåtslageri. Utbildningen bör
anordnas som egen gren inom programmet. Vissa delar av
yrkesområdet har fler beröringspunkter med
hantverksyrkena, varför viss utbildning även kan
förekomma inom detta program.

Centerns förslag

Utbildning för plåtslagare bör anordnas inom
byggprogrammet.

Elprogrammet

Vid utformningen av detta program bör särskilt beaktas
att flera av de yrkesområden som utbildningarna leder till
omfattas av särskilda behörighetsbestämmelser. Vi lägger
här inget förslag utan återkommer till frågan under en
särskild rubrik.

Energiprogrammet

I den nuvarande gymnasieskolan utbildas personal för
sjöfartens behov främst inom DU-linjen som finns på 32
orter i landet varav 8 har fartygsteknisk gren. Utbildningen
är till omfånget större än de utbildningar som är grenar
inom nationella program, som avses vara riksrekryterande.
Även inom sjömansutbildningen finns behörighetskrav som
grundas på internationella överenskommelser om
sjösäkerhet.

Centerns förslag

Inom energiprogrammet inrättas en nationellt
fastställd gren benämnd Sjöfart.

Hantverksprogrammet

Inom industriprogrammet kommer det att finnas en gren
för Textil och konfektion som naturligen riktar sig mot
storskalig industriell produktion. Däremot kommer den
knappast att vara lämplig för sådana yrken som återfinns
inom textil/beklädnad/hemslöjd såsom vävare,
sömmerskor, skräddare etc. Dessa yrkesområden bör
istället föras in under hantverksprogrammet och där bilda
ett alternativt första år med textil inriktning.

Centerns förslag

Inom hantverksprogrammet inrättas utbildning med
textil inriktning.

Hotell- och restaurangprogrammet

Enligt propositionen skall detta program utbilda elever
för flera yrken inom hotell, restaurang och storhushåll.
Efter ett grenlöst första år delar sig programmet i de två
grenarna Hotell resp. Restaurang. Vi menar att det är
nödvändigt att även kunna erbjuda en tredje gren benämnd
Storhushåll.

Centerns förslag

Inom programmet Hotell och restaurang bör det
finnas en tredje gren för utbildning inom storhushåll.

Naturvetenskapsprogrammet

Vi återkommer under en gemensam rubrik till frågor
som gäller förstärkningar av de båda studieförberedande
programmen.

Omvårdnadsprogrammet

I annat sammanhang har regeringen föreslagit att
tandhygienistutbildningen förlängs från 40 till 80 poäng.
Samtidigt skulle det finnas möjlighet att välja
tandsköterskekurs för att erhålla dubbel kompetens.
Centerpartiet har i detta sammanhang hävdat att det även i
fortsättningen bör finnas tandsköterskeutbildning på
gymnasial nivå. Mot den bakgrunden föreslår vi nu att
tandsköterskeutbildning inrättas som gren inom
omvårdnadsprogrammet.

Centerns förslag

Inom omvårdnadsprogrammet inrättas gren för
utbildning av tandsköterskor.

Samhällsvetenskapsprogrammet

Under en gemensam rubrik återkommer vi till vissa
frågor som är gemensamma för de studieförberedande
programmen. Vi ser inget hållbart skäl till att den
sammanlagda garanterade undervisningstiden för eleverna
inom det samhällsvetenskapliga programmet skall omfatta
mindre tid än inom det naturvetenskapliga programmet.
Därför bör tiden i första hand utökas med de 100 timmar
som skiljer mellan de båda programmen. Genom detta
påslag skapas bl a större utrymme för karaktärsämnena
inom de tre grenarna, dvs ekonomi, språk och historia. Den
ökade timramen ger också utrymme för att återföra ämnet
geografi till det samhällsvetenskapliga programmet.

Centerns förslag

Att den sammanlagda garanterade
undervisningstiden för eleverna inom det
samhällsvetenskapliga programmet i första hand utökas
med 100 timmar.

Gemensamma frågor för de studieförberedande
programmen

Den fråga som har tilldragit sig störst intresse i den
allmänna debatten om den nya gymnasieskolan är
omfattningen av den garanterade undervisningstiden för
eleverna inom de båda studieförberedande programmen. Å
ena sidan kan man med fog hävda att det vore till fördel med
fler timmar inom den garanterade ramen eftersom det ger
större möjligheter att ge ett eller flera ämnen mer tid i
timplanen. Samtidigt skall man dock vara medveten om att
detta kräver mer resurser, dvs sektorsramen måste tillföras
mer pengar.

Vidare innebär en utökning av den garanterade tiden att
elevernas möjligheter att göra individuella val inom
programmen minskas i motsvarande grad liksom
kommunernas möjligheter att ge gymnasieskolan en egen
profil genom lokala beslut. En utökning av den garanterade
tiden måste också vägas mot det angelägna behovet att ge
eleverna på de studieförberedande programmen tillfälle till
ämnesanknuten praktik. Även dessa elever behöver
konkreta erfarenheter av arbetslivet och möjlighet att knyta
ihop skolans ämnesundervisning med tillämpningar i arbets-
och samhällslivet.

De timtalsreduktioner som propositionen redovisar
leder fram till en besparing på sektorsanslaget som beräknas
till 330 milj. kr. För att möjliggöra angelägna
kvalitetsförstärkningar föreslår vi att denna besparing
återföres till kommunerna.

Som en följd av detta föreslår vi att den garanterade
undervisningstiden för de båda studieförberedande
programmen utökas till 1 850 timmar för vart och ett av
programmen. Det innebär att det naturvetenskapliga
programmet utökas med 100 timmar i förhållande till
regeringens förslag och det samhällsvetenskapliga med 200
timmar. I det senare förslaget ingår då vårt yrkande om
likställighet mellan de båda programmen, dvs 100 timmar
inom det samhällsvetenskapliga programmet för särskilt
angivna ändamål.

Enligt propositionen kan den kommun som så önskar
utöka den lärarledda tiden med upp till 10 % med samma
kostnadstäckning som idag. Med vårt förslag tillförs
kommunerna ökade ekonomiska resurser vilket i sin tur
ökar deras möjligheter att lägga ut denna extra resurs.

Den utökade tiden inom timplanen som blir resultatet av
våra förslag skall naturligtvis användas till viktiga
kvalitetsförstärkningar av de studieförberedande
programmen. Ämnen som språk, historia och
religionskunskap framstår i detta sammanhang som särskilt
angelägna och vi återkommer under särskilda rubriker till
konkreta förslag. Den mer exakta utformningen av
timplanen med fördelning på ämnen måste dock anses vara
en fråga för den kommitté för läroplans- och
kursplanefrågor som inom kort skall inleda sitt arbete.

Det är väsentligt att kvaliteten i gymnasieutbildningen är
god och ger bra grund för fortsatta högskolestudier.

Centerns förslag

Den i propositionen aviserade besparingen om 330
milj. kr. avvisas och resursen återföres till kommunerna via
sektorsanslaget.Den garanterade undervisningstiden för
de naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga
programmen utökas till 1 850 timmar.

Gymnasieskolans språkprogram

I annat sammanhang har vi från centerns sida redovisat
förslag för en reformering av grundskolans läroplan när det
gäller vid vilken tidpunkt de främmande språken skall
introduceras och vilken omfattning de bör ha.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag i detta
avseende att eleverna börjar läsa engelska redan i årskurs 1
på lågstadiet och att ytterligare ett främmande språk --
företrädesvis tyska eller franska -- blir obligatoriskt i årskurs
7.

Med denna tidigare introduktion av språken lägger man
en bättre grund för gymnasieskolans språkprogram som
därigenom kan göras både djupare och bredare. Den
läroplansöversyn som skall inledas inom kort kommer att ha
till uppgift att även se över grundskolans läroplan varför det
nu blir möjligt att utveckla en helhetssyn på
språkprogrammen inom hela skolväsendet.

Centerns förslag

Att läroplanskommittén får till uppgift att beakta de
möjligheter som ett samordnat språkprogram erbjuder när
det gäller att bredda och fördjupa gymnasieskolans
språkundervisning.

Religionskunskap i gymnasieskolan

För många av dagens ungdomar ter sig de existentiella
frågorna allt viktigare. Frågor om livets yttersta mening och
syfte, frågor om rätt och orätt, om etik och moral gör sig allt
mer påminda. Olika livsstilar ställs mot varandra och många
känner sig villrådiga. Eftersom vi dessutom lever i ett
mångkulturellt samhälle så konfronteras inte minst de unga
med kamrater som kommer från en annan kulturkrets med
andra religioner och med andra värderingar. Skolan har här
en viktig uppgift att ge sina elever kunskaper och
vägledning även i de svåra livsåskådningsfrågorna.

Med vårt förslag ges ett ökat utrymme för ämnet
religionskunskap på de studieförberedande programmen.
Men det räcker naturligtvis inte. Frågorna och problemen
är desamma även för de elever som valt en gymnasial
yrkesutbildning. Särskilt påtagligt är detta för dem som
studerar inom omvårdnadsprogrammet där den framtida
yrkesrollen ställer speciella krav i umgänget med
vårdtagarna. Ämnet religionskunskap behövs således inom
samtliga program i gymnasieskolan.

Vi föreslår därför att ämnet religionskunskap skall ingå
i den gemensamma kärna av ämnen som eleverna skall
garanteras inom samtliga program. Tiden skall omfatta 30
timmar.

Centerns förslag

I den gemensamma kärnan som skall ingå i samtliga
program skall -- utöver regeringens förslag -- även ingå 30
timmar religionskunskap.

Arbetsplatsförlagd utbildning

En av de viktigaste delarna i gymnasiereformen är den
arbetsplatsförlagda utbildningen. Genom den får eleverna
en verklighetsanknuten del av sin yrkesutbildning och
skolan får tillgång till den avancerade tekniska utrustning
och den kompetens som finns i arbetslivet. Genom den
arbetsplatsförlagda utbildningen minskar också behovet för
skolan att investera i stora produktionsutrustningar.

För att den arbetsplatsförlagda utbildningen skall
fungera på avsett vis och för att skolan skall lyckas att skaffa
fram alla de utbildningsplatser som kommer att krävas med
en fullt utbyggd treårig yrkesutbildning krävs det att
kontakterna mellan skolan och näringslivet är väl utbyggda.
Goda arbetslivskontakter innebär att skolans personal är
kunnig och väl medveten om de speciella förhållanden som
gäller i arbetslivet likaväl som att arbetslivets företrädare
får en god insikt om skolans problem och möjligheter. Det
nuvarande systemet med lokala yrkesråd har i de allra flesta
fall visat sig fungera mycket bra och den
organisationsformen bör utvecklas ytterligare.

Även om formerna för det formella samarbetet kan
stärkas ytterligare så är det i sig ingen garanti för ett väl
fungerande samarbete. Ett likformigt regelverk är
naturligtvis inte heller eftersträvansvärt på detta område
utan de lokala förutsättningarna bör avgöra hur man
utformar sitt samarbete. Frågan är dock av en sådan vikt att
det bör redovisas i den kommunala skolplanen hur skolans
arbetslivskontakter är tillgodosedda.

Centerns förslag

Skolans arbetslivskontakter skall redovisas i den
kommunala skolplanen.

Reformens genomförande

Innan vi går in på tidpunkten för reformens
genomförande vill vi slå fast att skolans viktigaste resurs är
dess personal. För att reformen skall lyckas är det
nödvändigt att skolledare, lärare och alla andra som arbetar
i skolan är väl informerade och förberedda inför de
förändringar som nu skall genomföras. Med
kommunaliseringsbeslutet och beslutet om ett nytt
statsbidragssystem är det kommunerna som har det yttersta
ansvaret för personalens fortbildning men staten måste ta
sin del av ansvaret genom att ställa tillräckliga resurser till
förfogande.

Av propositionen framgår att reformen skall genomföras
så att all intagning till gymnasieskolan läsåret 1995/96 avser
de nya programmen. Intagningen till programmen får starta
inför läsåret 1992/93.

Den statliga regleringen av nuvarande gymnasieorter
avvecklas dock först fr o m budgetåret 1993/94. Detta leder
till att en kommun som i det nuvarande systemet inte har
rätt att driva egen gymnasieutbildning först måste träffa
avtal med andra kommuner om gymnasieutbildning för
''sina egna'' elever för det första året av reformens
genomförande för att därefter planera för
gymnasieutbildning i ''egen regi''. Det naturliga måste vara
att den statliga regleringen upphör att gälla samma år som
reformen inleds, d v s 1992/93.

Centerns förslag

Den statliga regleringen av nuvarande gymnasieorter
avvecklas fr o m budgetåret 1992/93.

Reformens finansiering

I ett tidigare avsnitt har vi redovisat förslag som återför
en del av den finansiering kommunerna skulle bidra med till
sektorsanslaget (330 milj kr). Den andra delen består av ett
rationaliseringskrav på ca 0,5 % per år under en
fyraårsperiod. Det bör noteras att rationaliseringskravet är
beräknat på hela sektorsanslaget, således inte bara på
gymnasieskolan. Omfattningen på rationaliseringskravet
kan jämföras med det besparingskrav som drabbat skolan
i årets budgetproposition. Den besparingen uppgår till 355
milj. kr. vilket motsvarar ca 1,3 % av sektorsanslaget. Att
döma av de olika partiernas motioner finns det en majoritet
i riksdagen som accepterar årets besparing.

Vi framhöll i vår motion om det offentliga skolväsendet
(Ub259) att ett sektorsbidrag som är utformat som ett
generellt finansiellt stöd till kommunernas hela
undervisningsväsende måste få hanteras av kommunerna
själva. Illa underbyggda och bristfälligt motiverade, av
staten initierade, besparingsförslag, som drabbar
kommunerna, kan uppfattas som att statsmakterna nu
ändrat uppfattning i detta avseende.

Det är dock i dagsläget svårt att bedöma vilka
möjligheter kommunerna har att skapa en så rationell
organisation som kommer att krävas för att besparingsmålet
skall uppnås, i all synnerhet som det spänner över en lång
tidsperiod. Vi menar därför att det bör ankomma på den
parlamentariska arbetsgrupp för uppföljning av
statsbidragssystemet, som riksdagen beslöt om i samband
med propositionen om ansvaret för skolan, att också följa
denna fråga. Om det visar sig att kvaliteten i undervisningen
blir lidande eller reformen på annat sätt riskerar att
misslyckas på grund av rationaliseringskravet, bör
kommittén påtala detta för regeringen.

Centerns förslag

Den parlamentariska kommitté som skall tillsättas,
med syfte att följa och utvärdera statsbidragsreformen, bör
även få i uppdrag att utvärdera gymnasiereformens
finansiering.

Betyg och läroplaner

Efter upprepade initiativ från centerpartiets sida tillsatte
skolministern hösten 1990 en parlamentarisk beredning
med uppgift att ge förslag till ett nytt betygssystem i
grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala
vuxenutbildningen. Beredningen är för sitt fortsatta arbete
beroende av den läroplansöversyn som aviseras i samband
med propositionen om gymnasieskolan. Ett förslag till ett
nytt betygssystem måste rimligen vara relaterat till
bestämda mål i de kommande kursplanerna.

Om betygsättningen görs kunskapsrelaterad, blir
kunskaper värdefulla och skolans verksamhet respekterad.
Det är därför särskilt viktigt att den kommande läroplanen
redovisar en kunskapssyn som betonar förståelsen för
helhet och sammanhang och förmågan att använda
kunskaperna, så att det inte enbart blir de lätt mätbara
kunskaperna som premieras i skolans undervisning.

Centerns förslag

Elevernas arbete i gymnasieskolan skall
dokumenteras genom målrelaterade betyg.

Den kompetensinriktade vuxenutbildningen

I propositionen påpekas, med all rätt, att det fortfarande
finns stora utbildningsklyftor att överbrygga och att nya
ständigt uppstår. Det finns stora skillnader i
utbildningsnivåer mellan individer, mellan äldre och yngre,
mellan infödda svenskar och invandrare. Men det finns
också en regional dimension i skillnaderna i utbildning som
i sin tur samspelar med näringslivsstrukturen i landet.
Tillväxten -- även inom utbildningsområdet -- sker i första
hand i storstadsområdena och i universitetsorterna medan
andra delar av landet -- med en sämre utbildningsstruktur --
riskerar att ytterligare utarmas.

Med det nya statsbidragssystemet går alltid reurserna till
hemkommunen som i sin tur endera skall erbjuda
utbildning på hemorten eller betala för utbildningen i någon
annan kommun. Huvudprincipen är att man skall studera i
hemkommunen i första hand och i annan kommun först när
den utbildning man efterfrågar saknas i den egna
kommunen. För många vuxenstuderande kan det dock
finnas goda skäl att mer fritt få välja studieort. Det kan vara
fördelaktigt att anpassa studierna till arbetstider och
arbetsresor eller att kunna studera på andra tider än vad
som erbjuds i hemkommunen. För många elever kan det
vara mer fördelaktigt att studera på distans eller med en
annan studietakt än den som erbjuds i det reguljära
utbudet. Kort sagt, det kan finnas många särskilda skäl.

Mot den bakgrunden borde det vara lämpligt att införa
regler när det gäller hemkommunens skyldighet att ikläda
sig betalningsansvaret för vuxenstudier på annan ort som
liknar dem som skall gälla för gymnasieskolan. Där sägs att
den som med hänsyn till sina personliga förhållanden har
särskilda skäl att gå i skola inom kommunen skall jämställas
med hemmaungdomen etc. På motsvarande sätt bör
särskilda skäl kunna gälla för vuxenstuderande, som vill
studera på annan ort.

Centerns förslag

Den som på grund av sina personliga förhållanden har
särskilda skäl att studera på annan ort skall omfattas av
samma rättigheter som den som studerar på hemorten.

Distansutbildning -- statens skolor för vuxna

I propositionen föreslås att statens skolor för vuxna skall
upphöra och att verksamheten skall vara avvecklad senast
den 1 juli 1992. Samtidigt aviseras att en särskild utredning
skall tillsättas för att belysa hur en utveckling av
distansutbildning skall komma till stånd inom det offentliga
skolväsendet, framförallt inom komvux.

Centern har under en längre tid förordat att en
kraftsamling borde ske av de resurser som strävar mot att
utnyttja alla de möjligheter som den moderna tekniken
erbjuder, när det gäller att distribuera utbildning på distans.
I motioner till årets och föregående års riksmöte har vi
redovisat den utveckling som sker, inte minst inom
etermediaområdet. Vi har pekat på den kompetens inom
området som finns inom Utbildningsradion (URAB), vid
vissa högskolor och inom statens skolor för vuxna. Vi har
vidare fäst uppmärksamheten på de behov av
distansundervisning som föreligger för svenska elever som
vistas utomlands och då främst på gymnasienivå.

När det gäller den verksamhet som bedrivs vid statens
skolor för vuxna så är behoven väl vitsordade. För mer än
10 000 elever spridda över hela landet är
distansundervisning den enda tänkbara formen för
vuxenutbildning. Många gånger gäller det utbildningar som
inte finns tillgängliga inom rimligt avstånd från hemorten
eller är så udda att de endast kan erbjudas i denna form. I
andra fall är det elevens personliga förhållanden som gör
det omöjligt att studera på annat sätt. Bundenheten till hem
och familj, fysiska eller psykiska handikapp, bristande
ekonomiska resurser etc är hinder som redovisas men som
kan överbryggas med distansundervisningsformen.
Möjligheten att studera i den takt som passar den egna
förmågan och att samtidigt upprätthålla ett förvärvsarbete
är ytterligare ett gott skäl. Dessutom är utbildningsformen
billig, både för individen och för samhället.

Mot den här bakgrunden vore det oklokt att avveckla en
väl fungerande verksamhet, innan man vet vad som skall
sättas i stället. Den kommande utredningen kommer
sannolikt att leda fram till att det skisserade
distansundervisningsinstitutet bör inrättas, men det är
enligt vår mening lika sannolikt att ett sådant institut för
utveckling av pedagogik, material, metoder och teknik
också i fortsättningen skall ha elever. Sverige behöver även
i framtiden någon form av ''rikskomvux'' som kan svara upp
mot de stora utbildningsbehov som uppenbarligen finns,
även i kommuner med väl utvecklad kommunal
vuxenutbildning.

Det finns ytterligare en faktor som måste vägas in i det
nu aktuella beslutet. Enligt propositionen har
kommunerna -- med det nya statsbidragssystemet -- fått
resurser för vuxenutbildning med hänsyn tagen till
befolkningsunderlag m m. I det sammanhanget får man
dock inte glömma bort, att riksdagen beslutat om ett
successivt införande av det nya systemet med en fyraårig
''bidragstrappa''. Alla kommuner har således inte likvärdiga
möjligheter att nu ta på sig kraftigt utökade uppgifter inom
vuxenutbildningsområdet.

Centerns förslag

Att riksdagen avvisar regeringens förslag att avveckla
statens skolor för vuxna.Att riksdagen tillstyrker
förslaget om en samlad översyn för att utveckla formerna
för distansundervisning.Att denna översyn samordnas
med den översyn som också skall göras beträffande svensk
undervisning i utlandet.

Förestående läroplans- och kursplanearbete

I tidigare avsnitt av denna motion har vi lämnat en del
kompletterande förslag när det gäller de nationella
progammen för yrkesutbildning. Förslagen är på intet sätt
heltäckande men de belyser ändå de problem som föreligger
när det gäller att utforma yrkesutbildningar som svarar mot
adekvata behov. Ett sätt att komma till rätta med detta är
att dra nytta av den kompetens som finns hos företrädare
för de olika branscherna och hos arbetsmarknadens parter.
I det kursplanearbete som har bedrivits i samband med de
pågående ÖGY-försöken har denna kompetens tagits
tillvara i de olika kursplanegrupperna. Vi utgår ifrån att så
också kommer att bli fallet i det läroplans- och
kursplanearbete som nu förestår.

Centerns förslag

I det kommande läroplans- och kursplanearbetet bör
företrädare för arbetslivet ges tillfälle att medverka.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tiden för de gemensamma
ämnena kan läggas ut på ett flexibelt sätt under de tre åren,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att grendelning skall vara möjlig
även i årskurs 1,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fortsatta möjligheter
för kommuner att få anordna utbildning på
omvårdnadsprogrammet,

4. att riksdagen avslår proposition 1990/91:85 såvitt avser
förslaget om att beslut att inte ta emot viss sökande till
gymnasieskolan skall kunna överklagas i domstol,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av plåtslagare inom
byggprogrammet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning för sjöfartens
personalbehov inom energiprogrammet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning med textil inriktning
inom hantverksprogrammet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning för storhushåll inom
hotell- och restaurangprogrammet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av tandsköterskor
inom omvårdnadsprogrammet,

10. att riksdagen avslår proposition 1990/91:85 såvitt
avser förslag om reduktion av antal timmar i de
studieförberedande programmen,

11. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:85 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökning av det samhällsvetenskapliga
programmet med, i första hand, 100 timmar,

12. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:85 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökning av den garanterade
undervisningstiden för de naturvetenskapliga och
samhällsvetenskapliga programmen till 1 850 timmar,

13. att riksdagen till bidrag till driften av det kommunala
offentliga skolväsendet för budgetåret 1991/92 anvisar 330
000 000 kr. utöver regeringens förslag, eller således 30 606
451 000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett samordnat språkprogram för
grundskolan och gymnasieskolan,

15. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:85 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i den gemensamma kärnan som
skall ingå i samtliga program -- utöver regeringens förslag --
även skall ingå 30 timmar religionskunskap,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skolans arbetslivskontakter
skall redovisas i den kommunala skolplanen,

17. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:85
som sin mening ger regeringen till känna att den statliga
regleringen av nuvarande gymnasieorter avvecklas fr.o.m
budgetåret 1992/93,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning och utvärdering av
gymnasiereformens finansiering,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betyg i gymnasieskolan,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten att studera på annan ort
inom vuxenutbildningen,

21. att riksdagen avslår proposition 1990/91:85 såvitt
avser förslag om avveckling av statens skolor för vuxna,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samlad översyn för att
utveckla formerna för distansundervisning,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning med den översyn
som skall göras av svensk undervisning i utlandet,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetslivets medverkan i det
kommande läroplans- och kursplanearbetet.

Stockholm den 14 mars 1991

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Görel Thurdin (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Karin Söder (c)

Gunnar Björk (c)

Gunilla André (c)

Pär Granstedt (c)

Börje Hörnlund (c)

Karin Israelsson (c)

Agne Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Larz Johansson (c)