Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Betänkande 2020/21:UbU1

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
16 december 2020

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

92 miljarder till utbildning och universitetsforskning (UbU1)

Cirka 92 miljarder ur statens budget för år 2021 går till utgiftsområdet utbildning och universitetsforskning, enligt regeringens förslag. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Pengarna går bland annat till maxtaxa i förskolan, utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet, bidrag till lärarlöner, förstärkning av forskning och utbildning på forskarnivå och till universitet, högskolor och myndigheter inom utbildningsområdet.

Riksdagen sa också ja till regeringens förslag om vissa ekonomiska bemyndiganden, och samtidigt nej till alternativa budgetförslag i motioner från den allmänna motionstiden 2020.

Riksdagen tar beslut om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det gjorde riksdagen den 25 november 2020. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet om fördelning avser steg två i beslutsprocessen.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2020-10-22
Justering: 2020-12-08
Trycklov: 2020-12-10
Reservationer: 1
Betänkande 2020/21:UbU1

Alla beredningar i utskottet

2020-10-22

92 miljarder till utbildning och universitetsforskning (UbU1)

Utbildningsutskottet föreslår att cirka 92 miljarder ur statens budget för år 2021 ska gå till utgiftsområdet utbildning och universitetsforskning, enligt regeringens förslag. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Pengarna går bland annat till maxtaxa i förskolan, utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet, bidrag till lärarlöner, förstärkning av forskning och utbildning på forskarnivå och till universitet, högskolor och myndigheter inom utbildningsområdet.

Utskottet föreslår att riksdagen också säger ja till regeringens förslag om vissa ekonomiska bemyndiganden, och samtidigt säger nej till alternativa budgetförslag i motioner från den allmänna motionstiden 2020.

Riksdagen tar beslut om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det gjorde riksdagen den 25 november 2020. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här förslaget på fördelning avser steg två i beslutsprocessen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2020-12-14
Debatt i kammaren: 2020-12-15
Stillbild från Debatt om förslag 2020/21:UbU1, Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Debatt om förslag 2020/21:UbU1

Webb-tv: Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Ta en fyra för att bli en hundra.

Det var ett nytt uttryck för mig, som jag tyvärr fick lära mig i morse. Det är polisen som beskriver hur unga rekryteras till kriminalitet. Det är ju lägre straff när riktigt unga begår brott - grova narkotikabrott, vapenbrott, till och med mord. Då får man ett lägre fängelsestraff, men man blir hyllad som en hjälte.

Polisen beskrev i morse hur man mer och mer stöter på uttrycket "ta en fyra för att bli en hundra" när man hittar 15- och 16-åringar som begår grova brott, som till och med får beställningsjobb om mord. Polisen vittnar också om att allt fler riktigt unga finns i gängkriminaliteten, en del barn så unga som 10 år.

Vi alla här vet, och all forskning visar, att är det någonting vi kan göra för att förebygga kriminalitet är det att se till att alla barn och unga går ut grundskolan och helst även gymnasiet med fullständiga betyg. Så är det inte i Sverige. I våras lämnade 16 500 elever - det är lika många som 600 klasser - grundskolan utan examen från grundskolan och behörighet till gymnasiet. Det är en tragedi för Sverige, för de barnen och ungdomarna ser en ganska mörk framtid framför sig och blir lätt en måltavla för de kriminella gängen.

Vi moderater kommer aldrig att svika barnen. Alla ska gå ut grundskolan med fullständiga betyg.

För några veckor sedan presenterades en av de större internationella undersökningarna, Timss, där ett sextiotal länder mäter matetematik och naturkunskap mellan sig. Då har vi en skolminister som säger: "Vi ser nu i alla internationella mätningar att den negativa trenden definitivt är bruten. De förbättringar av svenska elevers kunskaper som skett de senaste åren håller i sig. Vi ser dessutom i vår egen statistik att fler elever klarar skolan. Det är sammantaget mycket glädjande och ett styrkebesked för svensk skola."

Så säger utbildningsminister Anna Ekström. Det är Socialdemokraternas reaktion på hur det ser ut i dag i svensk skola. När 600 klasser, 16 500 barn, lämnar grundskolan utan examen är det "glädjande och ett styrkebesked för svensk skola".

Nej, fru talman, det håller inte. Jag är djupt bekymrad över svensk skola. Det vi borde diskutera här i dag är hur vi ser till att alla barn klarar skolan.

Vi moderater har flera hundra förslag, men något jag vill nämna nu och som all forskning visar är det som är mest prioriterat är fler timmar i skolan. Fler timmar i skolan är bra för alla barn - barn som har det svårt, högpresterande barn och barn som ligger däremellan. Det är nödvändigt med fler timmar i både matematik och svenska.

Matematikkunskaperna var det som Timss mätte, där vår kära skolminister tyckte att det var så glädjande besked. Där syns det att Sverige bland alla länder i OECD och EU underpresterar i matematik. I Sverige, där vi säger att vi är ett högteknologiskt land och att vi är högpresterande, ligger vi under snittet i matematikkunskaper jämfört med 60 andra länder. Det är inte ett glädjande besked, som skolministern säger. Det är en förfärande utveckling i svensk skola. Vi måste ha fler timmar i både matematik och svenska med start redan dag ett.

Vi mäter inte heller kvalitet i svensk skola. Det är ganska obegripligt med tanke på att vi mäter kvalitet i alla andra verksamheter och tycker att det är viktigt. Men det kanske mest väsentliga av allt, kvaliteten i svensk skola, mäter vi inte.

Vi moderater förslår att vi inför kvalitetsmätningar, mellan skolor och mellan klasser, så att Skolinspektionen kan granska kvaliteten och vidta åtgärder på de skolor som behöver hjälp att få upp resultaten. Ytterst ska vi stänga skolor som år ut och år in inte presterar en tillräckligt bra grund för våra barn och ungdomar.

Vi moderater tycker också att Skolinspektionen, som vi inrättade under alliansregeringen, är otroligt viktig. Därför lägger vi mer resurser på Skolinspektionen så att den, förutom att hjälpa till med råd, stöd och handlingsplaner, ska kunna granska alla skolors och förskolors kvalitet.

Fru talman! Skolministern väljer att inte vara här i dag och debattera mot oss, till skillnad från senare i dag när högskoleministern är med och pratar forskning och utbildning. I stället väljer skolministern att ha ett digitalt möte där man bland annat återigen tänker driva att friskolorna är det som är Sveriges problem.

Fru talman! Jag och vi moderater tycker inte att det är friskolorna som är Sveriges problem. Problemet är att Socialdemokraterna sviker barnen, lämnar 600 fulla skolklasser varje år till en ganska mörk framtid och inte ens vill diskutera problemen.

(Applåder)


Anf. 2 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Det var en spännande inledning på den här debatten.

Jag ska börja med att hålla med Kristina Axén Olin om en sak: När det gäller att förebygga kriminalitet är det absolut viktigaste att vi ser till att alla barn går ut skolan med godkända betyg. Det håller jag verkligen med om. Sedan håller jag inte med om så jättemycket i övrigt.

I går höll Moderaternas partiordförande Ulf Kristersson sitt jultal. Lite grann av det som han sa tog också ledamoten upp nu men i lite mer svävande ordalag. Kristersson sa bland annat så här: "I Sverige ska vart du är på väg vara viktigare än varifrån du kommer. Utanförskap ska inte gå i arv." Han sa också att svensk utbildningspolitik behöver skärpas och att den ska präglas av höga förväntningar, tydliga krav och fokus på kunskaper.

Det är självklart, och jag håller med. Men hur ska vi lyckas med det i den skola som vi har i dag? Kristina Axén Olin pratade inte ett dugg i sitt anförande om det som ändå bidrar till att inte alla barn klarar sig, nämligen systemfelet som vi har i svensk skola där barn inte längre möts i skolan utan där de sorteras och går i olika skolor.

Vad är Kristina Axén Olins lösning på att öka likvärdigheten? Det har ledamoten inte pratat någonting om över huvud taget. Hon har bara listat alla fel. Vad är Moderaternas lösning?


Anf. 3 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Det är glädjande att Gunilla Svantorp och jag är överens om att inledningen i mitt tal är allvarlig och stämmer. Är det någonting vi ska göra för att förebygga att barn och unga hamnar i kriminalitet är det att se till att de går ut skolan.

Gunilla Svantorp väljer att citera vår partiledare Ulf Kristerssons tal i går då han talade, precis som jag har gjort här i dag, om höga förväntningar, en bra kvalitet i skolan och att alla barn ska kunna lyckas i skolan. Men sedan väljer Gunilla Svantorp att börja tala om systemfelet och att vi borde diskutera systemfelet med att barn sorteras.

Fru talman! Det är precis detta som Socialdemokraterna nu väljer att föra debatt om, nämligen att man vill sortera barnen ännu mer. Socialdemokraterna hyllar nu Björn Åstrands utredning där man pratar om lottning, bussning och kvoter för att lösa svensk skolas problem. Det är väl inte en lösning att börja bussa barn mellan olika bostadsområden och att ta bort besluten hemifrån köksbordet om vilken skola man vill välja!

Prata i stället om hur vi ska göra med de 16 500 barn som inte klarar grundskolan! Det skulle jag vilja höra. Hur kan lösningen på detta vara bussning, lottning och kvotering?


Anf. 4 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Som vanligt får vi inga svar från ledamoten Axén Olin. I stället väljer hon att fokusera på någonting helt annat och står till och med i talarstolen och säger någonting som inte är sant. Det finns inget förslag om att bussa elever någonstans.

Kristina Axén Olin vet lika väl som jag att urval gör man bara om det finns fler sökande än det finns platser. Så ser det inte ut i hela vårt land.

Jag tycker att man ska försöka titta på vad det är som föreslås i Björn Åstrands utredning. Jag är nyfiken på vad ledamoten egentligen har hittat i utredningen. Vad är det som är bra bland alla de 800-900 sidorna? Det måste ju ändå finnas någonting som ledamoten tycker är bra som handlar om likvärdighet.

Jag skulle vilja höra vad ledamoten tycker. Vad är Moderaternas lösning för att öka likvärdigheten i svensk skola?


Anf. 5 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Jag diskuterar gärna med Gunilla Svantorp vad man behöver göra i svensk skola. Jag redogjorde för vad vi tycker i mitt inledningsanförande. Vi behöver se till att alla barn klarar skolan. Det handlar om fler timmar, om att höja kvaliteten, om att mäta kvaliteten, om bättre lärarutbildning, om bättre rektorer, om mer kunskapsfokus och om ordning och reda i skolan. Jag skulle kunna rada upp våra flera hundra förslag om Gunilla Svantorp är intresserad av att diskutera dem.

Men i stället för att diskutera skolans problem väljer Socialdemokraterna att prata om system och hur man ska hålla på med olika kvoter och flytta fokus helt och hållet från vårt stora framtidsproblem, nämligen hur vi ska göra med den svenska skolans utveckling som går åt fel håll.

Mer än vart fjärde barn i årskurs 6 hade streck i betyget nu i våras. Det är en förskräcklig utveckling.


Anf. 6 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Kristina Axén Olin angående ett förslag som Vänsterpartiet lade fram i riksdagen för inte så länge sedan. Det handlar om offentlighetsprincipen. Vi lade fram ett utskottsinitiativ där vi menar att alla uppgifter och all statistik om skolor ska vara tillgängliga för forskare, journalister, oss politiker, föräldrar och alla i vårt samhälle.

Man kan tycka att det är ganska självklart att när vi finansierar verksamheter med skattepengar, som Moderaterna säger sig värna om, ska folket som har betalat dessa skattepengar kunna veta vad som händer på skolorna. Ändå röstade Moderaterna och Kristina Axén Olin nej till det här utskottsinitiativet.

Vi hörde i replikskiftet med Gunilla Svantorp att Moderaterna inte anser att det finns några systemfel. Är det korrekt uppfattat att Moderaterna anser att systemet fungerar bra som det är i dag? Anser ni att jämlikhet och likvärdighet råder i svensk skola, att det inte finns problem med segregerande skolvalssystem, att marknadsskolan inte är ett problem och att vi dessutom inte ska få ta del av de uppgifter som det är vår demokratiska rätt att få ta del av? Är det Moderaternas politik?


Anf. 7 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Daniel Riazat frågar mig om jag inte är bekymrad över segregationen i svensk skola. Jo, Moderaterna och jag är mycket bekymrade över den kunskapssegregation som vi har i svensk skola då 16 500 barn lämnas efter. Om utvecklingen fortsätter så att mer än vart fjärde barn har streck redan i årskurs 6, som jag sa, är det en förfärande utveckling.

Jag är djupt bekymrad över att vi har så pass många skolor där alltför många barn, till och med uppemot hälften, år ut och år in lämnar skolan utan fullständiga betyg. Jag diskuterar gärna mycket mer med Vänsterpartiet och Daniel Riazat hur man kan komma till rätta med den kunskapssegregation som vi har i svensk skola.

Fru talman! Daniel Riazat frågar mig om offentlighetsprincipen. Det finns egentligen både korta svar och långa svar på den frågan.

Synen på offentlighetsprincipen och detta med att resultat och information ska vara öppna för alla att se delar vi moderater och i princip också skolrepresentanter jag träffar. På det sättet kan offentlighetsprincipen låta som en enkel och självklar lösning. Problemet är att offentlighetsprincipen innebär så mycket annat.

Jag satt för några år sedan i stadshuset i Stockholm och vet att rättshaverister kan förstöra processer genom att av ilska begära ut material om allt och ingenting. Samma sak skulle kunna ske för en friskola eller en mindre skola - att någon person av någon anledning börjar begära ut all information om en elev, all dokumentation om en elev och alla samtal mellan lärare och rektorer.

Daniel Riazat har ju en syster som är rektor på en friskola - en ganska liten friskola ute på Järvafältet. Om Daniel Riazat frågade systern hur det skulle vara för en liten friskola om någon begärde ut uppgifter på detta sätt skulle Daniel Riazat förstå mig.


Anf. 8 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag visste inte att den här debatten handlade om våra familjer.

Det är intressant att höra att Moderaterna framställer det som att man vill att uppgifter ska vara tillgängliga. Så ser det dock inte ut när ni röstar i riksdagen, så det får man ta som tomma ord.

Kristina Axén Olin pratar om att vi ska tala med de mindre friskolorna. Det har både vi och tidningen Skolvärlden och andra medier gjort. De menar att det här inte är ett problem. Det här är Moderaternas ställningstagande för att försvara de koncernskolor som har saker och ting att dölja, inte för att skydda de mindre friskolorna.

Dessutom vill jag tillägga, fru talman, att jag har varit skolnämndsordförande. Människor begärde ut uppgifter i princip varje dag, och det var inga problem. Demokratin får ta tid. Människor ska få ta del av uppgifter som de har rätt att ta del av utifrån att de med sina skattepengar har finansierat verksamheten.


Anf. 9 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Jag kan försäkra Daniel Riazat att Moderaterna och jag personligen definitivt tycker att det är viktigt att kvalitetsmätningar, resultat, ekonomi och allt sådant fortsätter att vara offentliga handlingar.

Det finns nu förslag som både SCB och Skolverket har tagit fram på hur man ska kunna lösa detta i framtiden. Jag och vi moderater är absolut villiga att sätta oss ned tillsammans med andra partier och diskutera fram en lösning som möjliggör att de här uppgifterna fortsatt kan vara offentliga.

Att däremot här fatta beslut om ett förslag som får andra konsekvenser är inte vi moderater beredda att medverka till. För en mindre skola kan det betyda att man i princip tvingas stänga. Det finns ingen möjlighet att klara den administrationen om någon eller några personer dagligen börjar begära ut all dokumentation. Det klarar inte en liten skola. Och 93 procent av alla våra friskolor är en eller två enheter.


Anf. 10 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Låt mig först och främst yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation.

När vi för ganska exakt ett år sedan stod i denna kammare och debatterade den senaste budgeten var det ingen av oss som visste vad som skulle komma, att 2020 skulle bli ett år som inget annat i modern tid. Det gångna året har verkligen varit allt annat än normalt, och det har prövat vårt samhälle fullt ut.

Skolan är inget undantag. Lärare har kämpat frenetiskt med att å ena sidan hålla sig friska, å andra sidan se till att skolverksamheterna har kunnat fortlöpa. Eleverna å sin sida har fått en skolgång som inte heller har varit sig lik. Det har varit, och är fortfarande, ett ansträngt läge, och vi är alla djupt tacksamma för de insatser som gjorts och görs.

I förra veckan presenterades Timssrapporten, en internationell studie som mäter kunskaperna i matematik och naturvetenskap i årskurserna 4 och 8. Resultaten har förvisso inte försämrats jämfört med 2015, men att de svenska resultaten i matematik ligger under OECD-genomsnittet får ändå anses vara ytterst otillfredsställande. I naturvetenskap ligger de svenska resultaten strax över OECD-snittet.

Vad som är intressant med rapporten är att när man gör en närmare granskning av resultaten kan man konstatera att Sverige ligger anmärkningsvärt långt efter de allra bästa länderna i båda ämnena när det gäller resultat på avancerad och mycket hög nivå. De bästa elevresultaten är alltså inte tillräckligt många för att vara konkurrenskraftiga med de allra bästa länderna som vi ska konkurrera med i framtiden och även i nutid. Detta är en sak som måste förbättras. Här hade man förväntat sig skarpa reaktioner från den sittande regeringen, men de uteblev. Men resultaten måste förbättras om vi vill att Sverige ska vara en ledande forskarnation i framtiden.

Varför är då de svenska resultaten just medelmåttiga? En stor förklaring, menar vi, ligger i att vi under lång tid har haft just en medelmåttig inställning till kunskap. Det viktiga i politiken har varit hur många elever som passerar gränsen för godkänt, inte hur många elever som presterar toppresultat.

Svensk skolas grundproblem har sedan införandet av enhetsskolan på 1960-talet varit idén om att stöpa alla elever i samma form. I stället för att tala om ökade kunskaper och högre ambitioner fastnar debatten i frågor om systemförändringar och andra perifera frågor. Det är en idéfattig socialdemokrati som står helt handfallen inför framtiden.

Sverigedemokraternas budgetmotion för skolan har tydligt fokus på kunskap och trygghet. Vi vill med kraft ta itu med de saker som inverkar skadligt på kunskapsinhämtningen. Ett exempel på detta är ordningsproblemen. Skolinspektionens skolenkät för år 2020 visade att tre av tio elever i årskurs 5 upplever att andra stör dem på lektionerna, alltså 30 procent. I årskurs 9 har denna siffra ökat till sex av tio elever, 60 procent.

Att inte ha lugn och ro i studiemiljön är allt annat än inspirerande och påverkar kunskapsinhämtningen negativt. Samtidigt visade också Lärarförbundets undersökning från i fjol att lärarna är osäkra på vad de får göra för att upprätthålla ordning i klassrummet. Det är tydligt att det krävs såväl förändrad lagstiftning som föreskrifter, allmänna råd och fortbildning för att ta itu med de här problemen.

I den budget vi nu debatterar föreslår Sverigedemokraterna en satsning på 1 miljard kronor, utöver regeringens satsningar, för att komma till rätta med ordningsproblemen i skolan. Vi menar att Skolinspektionens roll måste stärkas. Vi vill se fler oanmälda besök och fler återbesök. Vi vill att Skolinspektionen ska agera kraftfullt när skolor inte uppfyller minimikraven när det gäller trygghet, arbetsmiljö, upprätthållande av grundläggande svenska värderingar och god undervisning. Vi tycker också att grovt misskötta skolor ska kunna övertas av staten. I vårt Sverige skulle skolor som exempelvis Rörmosseskolan ha stängts för länge sedan.

Vår trygghetsmiljard omfattar även insatser på skol- och klassrumsnivå. Vi vill införa ett tydligt system med jourklasser för de elever som inte fungerar i en normal skolmiljö. Det skulle innebära att de ges extra stöd och undervisning, samtidigt som andra elever får en lugn och trygg miljö i klassrummet och därmed också extra stöd och undervisning. För de elever som är våldsbenägna och utgör ett hot mot andra elever eller lärare ska det dessutom finnas regionala jourskolor. Mobbarna ska flyttas; mobbarna ska inte vara kvar. Det är inte de som blir mobbade som ska flyttas.

En lugn och trygg studiemiljö innebär också att lärarna kan ägna sig åt det som de är utbildade till. Lärarrollen har under decennier förvandlats till att bli något helt annat än att bara undervisa. I dag fungerar läraren som kamratstödjare, socialsekreterare och inte minst byråkrat. Så kan vi inte ha det. Just därför föreslår vi en större satsning för att man bland annat ska kunna anställa kringpersonal som kan avlasta lärarna. Det gäller it-pedagoger, kuratorer, specialpedagoger och administrativt stöd.

Läraryrkets status måste också höjas och de allra bästa studenterna rekryteras till läraryrket. Vi är positiva till det arbete som görs för att bredda rekryteringen till läraryrket, men vi menar att det är viktigt att även göra yrket tillräckligt attraktivt så att de nyexaminerade lärarna stannar kvar i skolan. Detta förutsätter en helt annan lönenivå än i dag. Vi vill därför bland annat ersätta regeringens förstelärartjänster med ett nytt karriärsystem för lärare för att göra yrket attraktivt. Detta ska baseras på utveckling, samordning, mentorskap och krav på ökade elevprestationer. Vår modell ska gälla i hela landet och bestå av olika karriärnivåer. I årets budget satsar vi dessutom 325 miljoner mer än regeringen på just ökade lärarlöner.

Sverigedemokraterna vill också avskaffa det likvärdighetsbidrag som regeringen införde för drygt två år sedan. Bidraget är ett statsbidrag som huvudmännen kan söka för insatser på huvudmannanivå, skolnivå, klassrumsnivå eller lärarnivå. Vi är kritiska till hela upplägget av bidraget. Satsningar ska vara långsiktiga och ha tydliga syften och mål. Det koncept som regeringen nu har valt är mer projektbaserat och garanterar inte någon som helst långsiktighet. Det genererar dessutom mycket tid för själva ansökningsprocessen och även för efterföljande rapporter. Vi menar att de insatser som behövs för att stärka likvärdigheten ska omfattas av det generella statsbidraget till kommunerna. Vi anser också att det absolut bästa receptet för att stärka likvärdigheten i skolan vore att låta staten återfå huvudmannaskapet.

Fru talman! Grunden för en lyckad skolgång läggs redan i förskoleåldern. En trygg och inspirerande miljö stimulerar lusten att lära och väcker nyfikenheten hos barn. Dessvärre möts vi av illavarslande rapporter om hur det ser ut i förskolan: hög arbetsbelastning, underbemanning och ett ökat ohälsotal bland förskolepersonalen. Detta menar vi är viktigt att åtgärda så fort som möjligt. Just därför satsar vi i vår budget 1 miljard mer än regeringen på förskolan. Denna förskolemiljard är öronmärkt men är att anse som ett öppet statsbidrag, det vill säga att det är upp till kommunerna och förskolorna att själva avgöra vad pengarna ska användas till. Som exempel kan nämnas lokalanpassningar, förbättrad vistelse- och arbetsmiljö, nattverksamhet eller annat som är av intresse.

Utöver denna miljard vill vi också slopa karensavdraget för förskolepersonal. Varken barn eller personal ska vara i verksamheten när de är sjuka. Dagens karensavdrag stimulerar inte förskolepersonalen att vara hemma vid till exempel en förkylning. Vi tror att ett slopat karensavdrag skulle öka hälsan hos personalen och dessutom minska risken för smittspridning.

Fru talman! Sammanfattningsvis innebär Sverigedemokraternas budgetmotion kraftfulla satsningar för att skapa lugna och trygga studiemiljöer, där kunskap och bildning kan frodas och där lärarens roll är att undervisa och arbeta med elevernas kunskapsprogression. Det är hög tid att vi får en ny inriktning på politiken.


Anf. 11 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Sverigedemokraterna gick 2014 till val på att man var emot vinsterna i skolan och välfärden. Under 2015 uppvaktades Sverigedemokraterna av välfärdskapitalister, som oftast tillhör Patrick Reslows före detta parti Moderaterna. I slutet av förra mandatperioden röstade Sverigedemokraterna för att behålla obegränsade vinster och vinstintressen inom skolan.

Just nu har 16 800 lärare skrivit under ett upprop som tydligt tar avstånd från det system med marknadstänk och vinstintresse som vi har i dag. I tidningen har dessa människor kallats för diverse olika saker av Patrick Reslow. De är idéfattiga och tillhör en extrem vänster, bland andra uttryck som Patrick Reslow har använt.

Jag undrar helt enkelt: Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna gick från att 2014 vara ett av de partier som stod upp starkast mot vinsterna i välfärden till att i dag vara det parti i Sveriges riksdag som försvarar vinsterna i skolan mer än något annat parti?


Anf. 12 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Vi ska först och främst hålla isär begreppen. Jag sa inte att de lärare som skrev under var idéfattiga, Daniel Riazat. Jag sa "den idéfattiga vänstern". Det är den idéfattiga vänstern, där även Daniel Riazat ingår, som håller på att driva dessa frågor. Jag sa inte heller att dessa personer var extremt vänster, men de för en diskussion som förs av den extrema vänstern, där också Daniel Riazat ingår. Vi får ha begreppen klara för oss. Man kan inte bara ta lösryckta ord från ett Twitterinlägg, eller vad det var, och applicera hur som helst. Lite anständighet kan vi ha i debatten.

När det gäller beslutet om att godta vinster i välfärden eller inte är det så ett demokratiskt parti fungerar. Man har stämmor där medlemmarna fattar beslut om vilken linje som ska gälla. Det kanske inte finns ett sådant demokratiskt system i Daniel Riazats parti - det vore olyckligt, tycker jag. Men i vårt parti är det medlemmarna som bestämmer vad man ska göra.

Denna debatt tog fart, och det kan kanske vara så att det ibland visar sig att den inställning man har inte stämmer. Då får man ändra sig. Detta kommer oftast underifrån, från medlemmarna.

Vänstern har under ganska lång tid denna höst drivit den här frågan. Varför gör man det? Varför är Daniel Riazat så engagerad i just denna fråga? Det handlar inte om att han står upp för valfrihet eller för att det ska finnas flera olika aktörer i skolan. Det handlar om att han vill ha bort friskolorna helt och hållet, förutom möjligtvis de idéburna friskolorna. Han gömmer därmed debatten och förklär den i andra ord. Jag tycker inte att detta är särskilt bra.

Framför allt tycker jag inte att det är Daniel Riazats sak att ge sig in och diskutera vilka ställningstaganden våra medlemmar gör på våra demokratiska möten.


Anf. 13 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Vi är ett så pass demokratiskt parti att våra ledamöter inte i tid och otid hamnar i skandaler med järnrör på stan eller för att man inte lämnar in sina uppgifter till riksdagen när ekonomin ska redovisas.

När det gäller frågan om vinstjakten vill jag vara tydlig med att det inte finns något att dölja. Vänsterpartiet vill avskaffa vinstintresset och marknadstänket i skolan och värna de seriösa aktörer som finns i skolväsendet. Detta råder det ingen tvekan om.

Men jag undrar hur det kommer sig att man ändrade sig så pass fort. Det skedde faktiskt över en vecka, och det var absolut inte beslut av medlemmar som ledde fram till denna vändning. Därför undrar jag helt enkelt hur mycket de middagar som näringslivet bjöd er på påverkade.


Anf. 14 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag aviserade redan förra gången Daniel Riazat ägnade sig åt personliga påhopp att detta inte är anständigt i denna sal. Jag vill gärna att det tas upp i talmanskonferensen. Vänsterpartiet och Daniel Riazat står här och säger att vissa ledamöter från vissa partier gör ditten och datten och att man därför ska vara ganska tyst när man debatterar. Samtidigt har Daniel Riazats parti företrädare i denna sal som har attackerat polisen vid demonstrationer. Detta glömmer Daniel Riazat bort. Men han kan ju slå upp det i medierna om han vill. Jag tycker inte att vi ska prata om sådana saker, utan vi håller oss till fakta.

Daniel Riazat kan gärna engagera sig i vilka ställningstaganden vi gör i Sverigedemokraterna. Men jag tycker inte att det är den här kammarens uppgift att diskutera vilka prioriteringar våra medlemmar väljer att göra vid våra kongresser. Om Daniel Riazat vill bli medlem i Sverigedemokraterna och föra den debatten där är han varmt välkommen.


Anf. 16 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Patrick Reslow sa alldeles nyss att lärare i utsatta områden med Sverigedemokraternas modell inte längre ska kunna få mer betalt. I stället föreslår ni en karriärtjänstmodell som baseras på en höjning av elevresultaten.

Det vi i dag vet om resultaten är att en blandad elevsammansättning är väldigt viktig. Vi ser inte att en sådan finns i de utsatta områdena. Jag är därför lite nyfiken på hur Patrick Reslow och Sverigedemokraterna tror att man ska lyckas ge de lärare som verkligen gör det allra hårdaste jobbet ute i de utsatta områdena en högre lön med det systemet. Det var den första frågan.

Den andra frågan handlar om att ni med ett pennstreck i en mening raderar hela likvärdighetsbidraget. Jag citerar ur er text: "Vi menar att bidrag behöver vara mer specificerade och riktade än detta bidrag för att bli slagkraftiga." Man blir väldigt nyfiken på hur det stöd man ska få för att öka likvärdigheten ska se ut enligt Sverigedemokraterna.

Patrick Reslow pratade också i sitt anförande, och framför allt i replikskiftet nyss, en hel del om valfrihet. Jag kan inte låta bli att ställa en fråga. Patrick Reslow tycker inte att vi ska ändra det system som Björn Åstrand har kommit fram till i sin gedigna utredning. Varför tycker Patrick Reslow att det är viktigare att januaribarnen kan välja skola än att decemberbarnen kan det?


Anf. 17 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag får tacka Gunilla Svantorp för frågorna. Jag kanske ska börja med den sista, om valfriheten. Jag förstår att Gunilla Svantorp är ute efter kötiden. Vi har från vår sida sagt att vi är villiga att diskutera kötiden, det vill säga när man kan ställa sitt barn i kö till en friskola. Vi är inte beredda att avskaffa kötiden, men visst är det ett problem om man ställer sitt barn i kö redan den dag det föds. Det är kanske rimligare att ha en annan ordning, exempelvis att man i början av varje vårtermin kan anmäla barnet utifrån när det ska börja i skolan. Vi är i alla fall öppna för att diskutera.

Vi för gärna samtal med Gunilla Svantorp och hennes parti om hur man skulle kunna utforma en sådan regel. Problemet är att Gunilla Svantorp och hennes parti aldrig är intresserade av att föra några diskussioner med Sverigedemokraterna. Då är det svårt att komma fram till lösningar.

När det gäller likvärdigheten har vi i vår budgetmotion bidrag till kommuner. Där ingår pengar för att säkerställa att likvärdighet ska uppnås. Men för vår del är det inte bara att strö pengar över områden som är det viktiga. Vi menar att likvärdighet handlar om att vi får ett statligt huvudmannaskap och en tydligare statlig reglering. Vi vill ha fler behöriga lärare, och vi vill stärka läraryrkets attraktivitet. Vi vill ha en stärkt rektorsroll, uppföljning av elevernas kunskapsresultat, ordning och reda i klassrummen och så vidare. Vi vill ha förberedelseklasser och längre tid i dem för elever som inte behärskar svenska språket.

Allt detta glömmer Gunilla Svantorp bort att diskutera. I hennes värld är det nämligen bara utredningen, med strikta, styrda direktiv, som har lösningen på alla problem. Men så är det inte; det blir ingen bra lösning. Vi kommer att stå här om några år och diskutera samma problem igen.


Anf. 18 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Jag hoppas verkligen att vi inte kommer att göra det utan kommer fram till en lösning på hur vi ska möta den ojämlikhet som vi ser i svensk skola.

Likvärdigheten handlar i allra högsta grad om elevsammansättningen. Det nämner inte Patrick Reslow. Jag fick inget svar på hur vi ska lösa frågan med att barn i dag sorteras och går på olika skolor. Det är besvärande för Sverigedemokraterna, tycker jag, att man inte svarar på den frågan.

Jag vill avsluta med att ställa en annan fråga, som handlar om något vi hade uppe i vårt utskott för ett par veckor sedan. Friskolor är i dag skattefinansierade. De utövar myndighet och får betalt för den administration som är kopplad till arkiv, diarier och så vidare. Varför ska då inte medborgare och medier ha insyn i detta? Varför röstade ni nej när vi tog upp frågan om offentlighetsprincipen i utskottet?


Anf. 19 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Att man inte hinner med svar på frågor kanske beror på tidsbrist och inget annat. Det vet Gunilla Svantorp mycket väl om. Nu får jag vara snabb för att hinna med svaren på en minut.

När det gäller friskolorna och skattefinansieringen är det en kvasidebatt. Det finns inget parti i den här riksdagen som inte vill ha insyn. Vad det handlar om är offentlighetsprincipen, som griper an på andra saker, inte minst för de skolor som drivs i bolagsform. Om Gunilla Svantorp inte vill ha skolor i bolagsform, var i så fall tydlig med det och säg det rakt ut! Göm inte detta i någon förklädd offentlighetsprincipsdiskussion! Vi vill alla här ha insyn, precis som vi har haft i alla år. Det är det som är kontentan. Men återigen: Prata med oss, så kanske vi hittar lösningar!

När det gäller elevsammansättningen tycker jag att Gunilla Svantorp gör ett stort fel. Hon säger mer eller mindre rakt ut att det är låga förväntningar som gäller på eleverna i utanförskapsområden. Vi delar inte den synen.


Anf. 20 Roger Haddad (L)

Fru talman! Fram tills Patrick Reslow kom till budgeten, som egentligen är kärnan i den här debatten, tyckte jag att det var ljuvlig julmusik för en liberal skolpolitiker. Han talade om statligt huvudmannaskap, ordning och reda och respekt för lärarna. Tioårig grundskola vet jag inte om han nämnde, men han talade om fokus på kunskap, ökad lärarbehörighet och så vidare. Detta är rakt igenom liberala reformer som vi har drivit under många år, även inom ramen för nuvarande regeringssamarbete.

Men, fru talman, när Sverigedemokraterna påstår sig satsa på skolväsendet i den här budgeten får jag inte - med tanke på Timssdebatten - matematiken att gå ihop. Sverigedemokraterna rycker bort 6,23 miljarder kronor från förskola och grundskola i sitt förslag. På totalen, fru talman, när man räknar samman och summerar hela dagens budgettabell, rycker Sverigedemokraterna bort 1,3 miljarder från statens skolbudget och utbildningsbudget för nästa år.

Hur sjutton går den här beräkningen ihop? På vilket sätt satsar ni mer på skolväsendet än man gör i det liggande förslag som kammaren har att behandla, Patrick Reslow?

Jag håller med om det mesta som sas. Jag tror inte att friskolefrågan är avgörande. Det är inte den viktigaste frågan, utan det viktigaste är grundläggande kvalitetsproblem, grundläggande problem med lärarutbildningen och brist på ordning och studiero i skolan. Men många av de satsningar som behövs kostar pengar. Hur kan ni då spara på det här anslaget, Patrick Reslow?


Anf. 21 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det gläder mig att Roger Haddad tycker att vi är överens om väldigt många saker. Det finns många beröringspunkter. Det gör också att Roger Haddad och jag kan ha en konstruktiv diskussion om vad som behövs i svensk skola. Det är jag positiv till. Jag ser fram emot att vi kan ha en sådan. Jag hoppas också att Roger Haddad nu lyckas hålla emot när pressen från vänsterpartierna är så stark som den är. Det gäller inte minst de här utredningarna, som kan få förödande konsekvenser för valfriheten i skolan och för friskolorna, framför allt de små.

När det gäller Roger Haddads fråga är det rätt att vi vill avskaffa likvärdighetsbidraget, vilket i rena pengar innebär 6,23 miljarder kronor. Vad Roger Haddad inte har tagit i beräkning är våra satsningar på andra utgiftsområden. På utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner föreslår vi enorma satsningar på flera olika saker för att stärka välfärden. I det beloppet ingår också pengar till skolan.

Summa summarum är det inte så att vi anslår mindre pengar till skolan. Tvärtom anslår vi mer pengar till skolan än vad regeringen gör. Det är bara det att det kanske inte syns just på detta utgiftsområde. En del pengar som regeringen lägger här har vi valt att lägga på andra ställen. Anledningen till att vi gör det är att vi inte tror på den här typen av bidrag, som är styrda av en projekttanke som inte är långsiktig. Vi vill i stället att de här pengarna ska ges direkt till kommunerna och användas. Även om vi vill ha ett statligt huvudmannaskap, Roger Haddad, är det trots allt så att skolan i dag är kommunal, och då har vi att förhålla oss till det.


Anf. 22 Roger Haddad (L)

Fru talman! Ingen har drivit frågan om statligt huvudmannaskap så länge som vi. Vi har gjort det från dag ett. Den 8 december 1989 beslutade kammaren med fyra fem rösters övervikt att kommunalisera skolan. Det var ett gigantiskt misslyckande. Vi fortsätter att driva detta gentemot den socialdemokratiska regeringen.

Frågan kvarstår. På totalen - även om ni lägger några miljarder hit eller dit - är summeringen minus 1,3 miljarder på utbildningsbudgeten. Det är en besparing på utbildningssektorn, Patrick Reslow. Dessutom skulle jag avråda från att skicka miljarders miljarder till kommunerna i hopp om att de ska satsa på skolan. Vi har problem med obehöriga lärare, inställda lektioner och vikarier. Man tar bort kringresurser. Man säger till och med upp behöriga utbildade lärare. De här pengarna kan faktiskt kommunerna och grundskolan använda precis som de vill. De kan till exempel anställa speciallärare eller fler lärare. Men detta rycker ni bort, Patrick Reslow.


Anf. 23 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Roger Haddad har fel. Man kan inte bara titta på den här budgeten och säga att vi drar ned med 1,3 miljarder totalt när vi väljer att flytta över vissa kostnader till ett bidrag som ska gå till kommunerna. Det blir oärligt att säga det. Det förvånar mig att Roger Haddad driver detta så pass hårt som han gör. Man tycker ändå att han har varit med så pass länge att han borde veta att om man drar ned med 1,3 miljarder på ett ställe och lägger på kanske 3, 4, 5 eller 6 miljarder på ett annat ställe blir det plus. Han borde lyckas med den matematiken. Roger Haddad får väl gå hem och läsa på om vad det egentligen är vi föreslår på utgiftsområde 25.

När det gäller försvaret av likvärdighetsbidraget: Det är sant att alla de här sakerna kanske skulle kunna vara en lösning. Men vi är inte säkra på att alla pengar kommer att användas till detta. Vi tror att mycket kommer att försvinna i administration av ansökningar och efterrapporter av bidraget. Då har vi inte vunnit någonting. Det är andra saker som löser likvärdighetsproblemen i svensk skola.


Anf. 24 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Eftersom riksdagen genom sitt beslut den 25 november 2020 i det första steget i budgetprocessen gav budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller statens budget för utgiftsområde 16. I stället har vi lagt fram ett särskilt yttrande. Vi har därmed ingen reservation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

Fru talman! Min tidigare partiledare Lars Werner skrev följande 1991, och jag delar hans uppfattning: "De orättvisor som finns i skolan kan inte åtgärdas enbart genom en radikal skolpolitik, det krävs i första hand en rättvis fördelning och jämlika levnadsförhållanden i samhället. Men vänsterpartiet menar att skolan trots det kan fungera betydligt rättvisare än idag och ge alla elever en likvärdig utbildning och likvärdiga förutsättningar inför vuxenlivet."

Det är intressant att det citatet gäller lika mycket i dag som det gällde under 90-talet - eller kanske till och med mer. Därför är det också bekymmersamt att en nedskärningspolitik pågår i majoriteten av landets kommuner avseende skolan och att regeringen inte kompenserar i tillräckligt hög grad för att täppa till de hål som finns just nu och som är akuta.

Fru talman! I ett öppet brev som publicerades av Expressen den 17 november skrev läraren Filippa Mannerheim följande: "Riksdagspolitiker! Jag är svensk medborgare. Jag är lärare. Jag är förälder. Och jag är djupt oroad över svensk skolas framtid. Den svenska skolan har utsatts för ett världsunikt experiment. I den övriga världen är det en orimlighet att aktiebolag kan göra oreglerad vinst på skattemedel. Trots det, skänker vi i Sverige år efter år bort hundratals miljoner kronor till aktieägare i bolagskoncerner - pengar som var avsedda för våra barns utbildning."

Regeringspartiernas respektive svar innehöll en hel del självkritik, vilket jag uppskattar, och till synes en vilja att vara med oss och driva frågorna hårdare. Liberalernas partiledare skrev ett svar som kortfattat visade att Liberalerna varken är ett lärarparti eller ett skolparti. Hon uppmanade dessutom en av landets hjältar, det vill säga lärare, vars dagliga arbete säkerställer vår demokratis överlevnad, det vill säga det läraryrket gör, att engagera sig i demokratin. Det är vad Nyamko Sabuni sa i en artikel.

Sverigedemokraterna menade i sitt svar att Filippa Mannerheim och alla de tusentals lärare som har engagerat sig i frågan att stoppa marknadsskolan försöker att blåsa liv i den enda skolfråga som intresserar och engagerar den idéfattiga vänstern. Deras talesperson uttryckte också att han absolut inte vill ha ett socialistiskt skolsystem.

Då ställer man sig såklart frågan: Har samtliga länder i världen förutom Sverige socialistiska skolsystem? Varför man ställer sig denna fråga är ju för att Sverige är just det enda landet i världen där man gjort det lagligt för aktiebolag att starta skolor och plocka ut miljonvinster från skattemedel utan att ha några som helst begränsningar.

Frågan är aktuell på många sätt, dels ur ett principiellt och demokratiskt perspektiv, dels ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi håller därför med Filippa och alla andra lärare som tar ställning emot marknadsskolan. Vi kan konstatera att 16 800 personer på kort tid har skrivit under uppropet mot marknadsskolan, vilket är glädjande.

Fru talman! När jag kom till Sverige och Falun år 2000 så gick jag i trean. Min första skola hette Främbyskolan där jag gick ända fram till sexan. Det var en fantastisk skola med fantastisk personal.

På den tiden hade marknadsskolan och marknadstänket inte hunnit få det fäste som de fått i dag. Jag sågs inte som kund på en marknad. Rektorn, lärarna och resten av personalen var inte tvungna att slåss om skolpeng med vinstdrivande privatskolor, för de fanns knappt. Överläkarens och brevbärarens barn gick i samma skola. Flyktingens barn och den infödde svenskens barn satt vid samma skolbänk.

Allt var inte perfekt. Jämlikheten och likvärdigheten var redan då på väg att sjunka i svensk skola. Men faktum var att svensk skola fortfarande var bland de mer jämlika och likvärdiga i världen. Det är något vi inte längre är i närheten av.

I dag möts inte barn med olika socioekonomiska bakgrunder på samma sätt i skolan. De ses som kunder på en marknad, och till och med kommunala skolor måste tävla med marknadslogik för att få tillräckligt många elever och därmed finansiering. Detta är inte ett hållbart system.

Att vi kämpar för att avskaffa vinstintressen, vinstuttag och marknadsskolan handlar inte om att vrida tillbaka klockan. Det handlar om att säkerställa alla barns rätt till kunskap och bildning. Det handlar om samhällets framtid. Det handlar om demokrati.

För att skapa en likvärdig förskola och skola behöver utbildningsväsendet befrias från affärsverksamhet och särskiljande skolval. Vänsterpartiet vill därför ha en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd förskola och skola där det är behoven som styr resursfördelningen. Ett utbildningssystem som är jämlikt ger också varje barn och elev goda möjligheter att utvecklas och få sina behov tillgodosedda.

Låt oss inte svika barnen. De förtjänar bättre.

Fru talman! Under denna pandemi har förskollärare och lärare kämpat vecka ut och vecka in för att se till att vårt samhälle ska fungera trots pandemin. Genom att ta hand om barn till individer som arbetar med olika samhällsviktiga yrkan har de sett till att vår välfärd kan hålla igång och vara väl fungerande.

Men det finns mycket som oroar mig. Sjuktalen ökade redan innan pandemin, och de fortsätter att öka ytterligare. Speciellt i de lägre åldrarna kan vi se hur förskollärare slits ut på grund av för stora barngrupper redan sedan innan pandemin. I dag har de också en överbelastning på grund av att väldigt många i personalen är sjuka, och därför blir det en högre belastning på dem som är kvar.

Vänsterpartiet har i sitt budgetförslag anslagit en större budget till utbildningsväsendet än något annat parti. Bland annat har vi satsat 2 miljarder i en riktad satsning på förskolan och en halv miljard till fritidshemmen. Vi har bland annat gjort en satsning på 1 miljard i personalsatsningar på lågstadiet och 300 miljoner för fri kurslitteratur i vuxenutbildningen. Men mycket mer måste till.

Det behövs ett systemskifte i svensk skola. Det behövs en förändring som är en systemförändring och inte att vi år ut och år in i Sveriges riksdag lappar och lagar för att hantera de problem som finns. Problemen är större än så.


Anf. 25 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Det är glädjande att Daniel Riazat talar om förskolan. Förskolan är otroligt viktig. Den är grunden även för skolan. Jag delar verkligen Daniel Riazats önskan om att tala mer om förskolan och hur vi kan hjälpas åt för att råda bot på en del av de problem som nu finns. Senast i fredags stod jag här och talade med Anna Ekström om att vi har 263 förskolor som inte har en enda förskollärare anställd. Det är bekymmersamt.

Jag ser nu hoppfullt på det förslag som vi moderater har lagt fram om att hela förskolans uppdrag, kompetensbehov och behov av rekrytering borde utredas i stället för att vi bara år efter år lägger på mer uppgifter och inte diskuterar hur det över huvud taget ska kunna verkställas. Den delen är jag och Daniel Riazat helt överens om. Jag ser fram emot fortsatta diskussioner.

Men sedan kommer vi till grundskolan. Då talar Daniel Riazat bara om att det behövs systemskifte, fru talman. Sedan talar han om aktiebolag, vinster och marknadsskola. Men inte med ett enda ord berättar Daniel Riazat om hur man ska kunna till rätta med att 600 skolklasser varje år lämnar årskurs 9 utan gymnasiebehörighet och utan godkänd examen.

Jag skulle vilja höra hur Daniel Riazat och Vänsterpartiet tänker lösa de problem vi har i svensk skola. Vad innebär ett systemskifte som lösning för att se till så att barn går ut skolan med fullständiga betyg?


Anf. 26 Daniel Riazat (V)

Fru talman! När man under ett antal decennier ser att det finns systemfel ser man till att förändra systemet. Så ser det ut inom alla områden. Det gäller i vårt privatliv, det gäller även i arbetslivet, och det gäller också i politiken.

Vi ser att ända sedan 90-talet och framåt har likvärdigheten och jämlikheten minskat i den svenska skolan. När vi också får ta del av rapport efter rapport, forskning efter forskning, som visar vad detta beror på och varför det är fler elever som inte klarar sig i dag måste vi återgå till det som är huvudproblemet, det vill säga systemfelen.

Det finns självklart en rad olika satsningar utöver detta som Vänsterpartiet också vill se. Vi vill förstatliga skolan, vi vill se till att stoppa särskiljande skolvalssystem och mycket annat. Men det finns någonting som i princip alla forskare och vartenda institut som har gått igenom svensk skola i modern tid säger gemensamt, och det är att det är marknadstänket och skolvalssystemet som bildar segregationen och gör att man inte får likvärdig rätt till en bra och jämlik utbildning.

Det här menar jag är ett systemfel, och det här menar forskarna är ett systemfel. De enda som är kvar i debatten och som fortfarande inte erkänner att skolans största problem är just detta systemfel är de partier som måste försvara sina partikamrater som sitter i dessa bolagskoncerner. Dit hör bland andra Kristina Axén Olin.


Anf. 27 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Det vore väldigt intressant att någon gång diskutera länge med Daniel Riazat hur ett förstatligande av skolan ska gå till.

Vem ska sätta lönerna? Vem ska betala lokalhyrorna? Hur ska vi göra med en skolpeng som skiljer sig hundra procent och en elevhälsa som skiljer sig tusen procent åt i Sverige? Det kanske vi skulle kunna ägna några timmar åt att diskutera någon dag, för jag kan ha full respekt för en sådan önskan. Men jag tror inte att den är genomförbar.

Det som vore intressant att prata om här och nu är detta med likvärdighet, jämställdhet och jämlikhet i skolan då Daniel Riazat skyller friskolereformen för att ha ökat skolans segregation. Jag kommer ihåg hur det var på 80-talet och i början på 90-talet när bara de som var rika i Sverige kunde välja en friskola och en privatskola. Det var ingen jämlikhet då, och det var ingen likvärdighet när de som kunde betala extra kunde välja en annan skola än den närmaste skolan.

I dag är det hälften av barnen på Järvafältet som väljer en annan skola än den närmaste kommunala - hälften av barnen. Är det ett hot mot likvärdigheten?


Anf. 28 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag skulle bara vilja upplysa Kristina Axén Olin om att Vänsterpartiet fortfarande kommer att tillåta skolval, eftersom vi vill se att det finns icke vinstdrivande friskolor kvar i systemet. Däremot handlar det om hur systemet är uppbyggt. Vi ser att skolvalet i dag leder till en stor segregation.

Det här är ingenting nytt för Kristina Axén Olin; det här vet Moderaterna om. Denna debatt handlar egentligen enbart om att man just nu vet att det pågår en enorm debatt i samhället där majoriteten av folket, inklusive Moderaternas väljare, vet att detta är ett problem. Då måste man föra bort fokus från de viktiga problemen.

Från Vänsterpartiets sida är det ganska tydligt att segregationen och ojämlikheten i svensk skola måste motverkas. Vi har de förslag som krävs för att komma till rätta med det, och det har inte Moderaterna.

Jag välkomnar det som Kristina Axén Olin sa i det första anförandet om en större förskoleutredning. Det vill jag gärna se.


Anf. 29 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag hörde Daniel Riazat säga att man från Vänsterpartiets sida vill ha kvar skolvalet. Jag undrar därför om Vänsterpartiet säger nej till Åstrands förslag om att minska skolpengen till de fristående skolorna. Det var den första frågan.

Den andra fråga jag skulle vilja ställa handlar om debatten om vinstuttag. Det är en fråga som Vänsterpartiet har tjatat om ganska länge, och de har också mötts av motstånd i den här riksdagen. Det skulle ändå vara rätt bra om Daniel Riazat kunde klargöra för oss och för tittarna hur stor andel av den totala skolkostnaden i landet som utgör för det första friskolornas rörelsemarginal och för det andra eventuella vinstuttag.

Det skulle vara bra om vi hade de siffrorna klara för oss i andel, alltså i procent, av den totala summan av alla pengar som satsas på skolan i landet. Hur stor andel utgör friskolornas rörelsemarginal och därefter vinst - så att vi har proportionerna klara?


Anf. 30 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Patrick Reslow börjar hela sin fråga med att prata om Björn Åstrands utredning gentemot Vänsterpartiets ställningstagande, som vi har haft under jättelång tid. Det visar att Patrick Reslow inte ens har läst förslaget från Björn Åstrand, för det innehåller inte på något sätt förslag som förhindrar skolval.

När det kommer till frågan om finansiering handlar det om att friskolorna i dag är överkompenserade och därför bör få lägre finansiering. Innan Sverigedemokraterna var påtänkta som ett riksdagsparti var i princip alla partier i Sveriges riksdag överens om att 85 procent var det som man skulle kompensera fristående skolor med. Därefter vände vissa partier i frågan, och det blev hundraprocentig finansiering.

Jag tycker att det är väldigt rimligt att, som man har gjort i Björn Åstrands utredning, tillsammans med seriösa forskare ta fram det underlag som behövs för att kunna föreslå ändringar i finansieringen av svensk skola. Jag välkomnar speciellt förslaget från Björn Åstrand om minskad finansiering till friskolor.

Vi vet att friskolor inte har samma samhällsansvar som de kommunala skolorna har. Man är inte tvungen att ta emot elever på samma sätt som kommunala skolor är, och man är inte tvungen att ha förvaltningar på samma sätt som kommunala skolor ändå måste vara med och bekosta.

När det kommer till frågan om själva skolvalet är det ingenting nytt. Vänsterpartiet har alltid sagt att vi är för icke vinstdrivande friskolor, och då måste det ju gå att gå i dessa skolor. Det handlar helt enkelt om att inte ha de segregerande skolvalssystem som vi har i dag.


Anf. 31 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det är inte de stora friskolorna som kommer att drabbas om man ändrar finansieringen. Det är alla de små friskolorna som drabbas; det kommer att slå hårt mot dem.

Det finns två vägar. Antingen gör man den här finansieringsförändringen och slår undan benen för friskolorna. Är det detta som är Vänsterpartiet tankegång när man diskuterar det här? Eller vill Vänsterpartiet ha tillbaka en situation där man ska kunna göra tillägg på skolpengen, det vill säga att man ska ta ut en avgift från eleverna? Är det detta Vänsterpartiet vill?

Man kan inte prata om att man ska bibehålla skolvalet och ändå bedriva en politik som kommer att slå bort en väldigt stor del av de små friskolorna som lever på marginalen och som inte tar ut vinst.

Det intressanta är att Daniel Riazat duckar för den andra frågan: Hur stor andel av den totala skolkostnaden i landet utgör friskolornas rörelsemarginal och vinst? Daniel Riazat vill nog inte tala om detta, för han vet redan svaret. Det är en ytterst, ytterst marginell kostnad.


Anf. 32 Daniel Riazat (V)

Fru talman! I ärlighetens namn har inte jag den siffran i huvudet. Jag sitter inte heller i sammanhang tillsammans med välfärdslobbyister tillräckligt ofta för att minnas den just nu.

När det kommer till frågan om de små friskolorna och att de skulle bli utslagna kan vi i så fall säga så här: Jag lägger fram ett förslag i morgon som innebär att koncernskolorna får mindre finansiering. Går Sverigedemokraterna med på det då? Svaret är nej.

Därmed är det här bara tomma ord, för Sverigedemokraterna har aldrig värnat de mindre friskolorna. Sverigedemokraterna har bara värnat de organisationer och företag som också såg till att Sverigedemokraterna bytte fot och ändrade ställningstagande i frågan om vinster i välfärden 2015, ingenting annat. Sverigedemokraterna står inte på barnens och elevernas sida. Sverigedemokraterna står på marknadens sida.


Anf. 33 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Skolans uppgift är att förmedla kunskap, att stimulera elevernas intellektuella utveckling och att förbereda barn och ungdomar för vuxenlivet.

Skolan har också ett bildningsuppdrag. Bildning handlar mycket om kunskap för personens egen inre utveckling och mognad och leder till att man får en ökad förståelse för sig själv och omvärlden. Det handlar inte bara om att plugga rådata till exempel inför ett prov eller för att komma in på en utbildning.

Svensk skola är dessvärre inte i toppform, även om utbildningsministern talar om styrkebesked för svensk skola. När svenska elever 1995 började delta i Timssundersökningarna av elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap låg deras prestationer långt över OECD-snittet. Under en följd av år dalade dock resultaten, vilket ledde till att alliansregeringen från dag ett, när den tillträdde 2006, inledde ett omfattande reformarbete som 2010 resulterade i en ny läroplan för grundskolan.

I 2015 års mätning, när den nya läroplanen hade varit i bruk under fem år - man kanske kan säga fyra år, eftersom det tar lite tid att implementera allt - kunde man redan se att resultaten direkt hade vikt av uppåt. Det är en trend som dessvärre hade planat i den undersökning som vi fick redovisad för oss förra veckan. I naturvetenskap presterade eleverna i den senaste undersökningen över OECD-snittet, men i matematik ligger de fortfarande under. I båda ämnena har man långt kvar till de resultat som svenska elever, deras jämnåriga, uppnådde 1995.

Till detta kan läggas att var fjärde elev lämnar grundskolan med underkänt betyg i något eller några ämnen. 16 procent av eleverna saknar godkända betyg i så många ämnen att de saknar behörighet till gymnasiet. Inte nog med det. Skolan har problem med bristande likvärdighet. I vissa skolor klarar de flesta eleverna godkända betyg, i andra bara en fjärdedel. Detta kan inte beskrivas med något annat ord än misslyckande.

Vad vill då Kristdemokraterna göra för att alla elever ska få förutsättningar att klara godkända resultat? Att ha gått ut skolan med godkända betyg är nyckeln till vidare studier och yrkesliv. Det är också det i särklass starkaste skyddet mot utanförskap. Därför behöver vi lägga all kraft på att vända dagens situation.

Många studier har konstaterat att undervisning ledd av skickliga lärare är det bästa sättet för elever att nå målen för undervisningen. Mycket tyder på att senare decenniers resultatförsämringar i den svenska skolan kan förklaras av att den lärarledda undervisningen har minskat. Svenska elever får mindre lärarledd undervisning än elever i andra OECD-länder. Svenska elever är garanterade 6 890 timmars undervisning under grundskolan. Det är nästan 10 procent mindre än OECD-genomsnittet på 7 538 timmar. Till det kommer fenomenet med lärarlösa lektioner, som ytterligare urholkar undervisningstiden.

Vi behöver vända denna utveckling. Framför allt är det viktigt att lärarna får tid för undervisning. Kristdemokraterna föreslår därför särskilda medel - 260 miljoner kronor - för mer lärarledd undervisning. Eftersom det i dag råder brist på behöriga lärare kan medlen inledningsvis användas till att anordna fler platser för akademiker med ämnesbehörighet som behöver komplettera den pedagogiska delen. Medlen kan likaså användas till att delfinansiera obehöriga lärarvikarier så att de kan göra en komplettering för att bli behöriga

Fru talman! Alla barn och unga är olika. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att elever i behov av särskilt stöd ska kunna få undervisning som är anpassad efter deras behov, vad gäller både gruppstorlek och lärarens kompetens, i stället för att till varje pris integreras i den ordinarie skolan. Med större tillgång till specialpedagoger och speciallärare skulle det vara möjligt att organisera skolan på ett mer flexibelt sätt.

Man skulle kunna göra som i Finland, som utskottet har besökt. Det vore naturligt att en stor andel av eleverna av och till, vissa lektioner i veckan, ingick i en specialgrupp för undervisningen. Det kan gälla både dem som behöver särskilt stöd för att få tillräckliga utmaningar och dem som behöver mer stöd för att över huvud taget klara utbildningens mål och krav.

Dessvärre har det länge varit brist på speciallärare och specialpedagoger. På grund av kommande pensionsavgångar och en stor andel obehöriga bland dem som arbetar med specialpedagogiskt stöd kommer den nuvarande bristen att öka. Kristdemokraterna anslår därför 230 miljoner kronor för kompetensutveckling för dessa personalkategorier.

En annan orsak till att många inte uppnår skolans kunskapskrav är att eleven har bristfällig kunskap i svenska språket. För att ytterligare förstärka vikten av det svenska språket föreslås fortbildning för svensklärare inom svenska som andraspråk med en satsning på 150 miljoner kronor.

Fru talman! En stor del av ett barns utveckling grundläggs under barnets tidiga år. Kristdemokraterna menar att föräldrar bör kunna välja den omsorg som är bäst för deras barn. Det måste finnas en väl utbyggd barnomsorg med olika alternativ. Barnomsorgen ska hålla hög kvalitet, och storleken på barngrupperna måste minska.

Det finns mycket forskning om anknytningen för små barn. De yngsta barnen behöver små grupper - Skolverket har som riktvärde angett sex till tolv barn - med några få fasta vuxna att knyta an till. I större barngrupper med många skiftande vuxna finns stor risk att barnet utvecklar otrygghet.

Häromveckan hade jag förmånen att lyssna till barnpsykologen Anders Broberg, professor emeritus vid Göteborgs universitet. Han ingick i forskargruppen för den stora longitudinella forskning som ligger bakom en stor del av den kunskap som finns om olika typer av svensk barnomsorgs effekter på barn.

Det är positivt att det finns allmänna riktlinjer för barngruppernas storlek och att statsbidrag ges till de huvudmän som minskar dem. Jag tror att få av oss över huvud taget greppar hur mycket dagens överbefolkade förskolegrupper, med utarbetade förskollärare och barnskötare och ett förskoleuppror som vi alla har kontakt med, skiljer sig från hur situationen var på 1970-talet när forskningen inleddes.

Studien omfattar 150 barn: 50 i daghem, som det hette på den tiden, 50 hos dagmamma, det vill säga dagens familjedaghem, och 50 barn var hemma med en förälder eller båda föräldrar som avlöste varandra. Anders Broberg berättade att en förskola som skulle ingå i försöket organiserade om, då de tyckte det var för många barn. Det var tolv barn på fyra vuxna i gruppen. De delade därför upp gruppen i två delar med sex barn i vardera grupp. Så mycket skiljer det i dag. Många grupper går även långt utöver detta.

Kristdemokraterna vill därför lagstifta om ett maximalt antal barn i förskolans barngrupper. Vi vill bryta utvecklingen och lägger till extra pengar i statsbudgeten. Vi vill att kommunerna skjuter till en del. Vi tror också att föräldrarna helt säkert är beredda att bidra lite mer genom en höjning av maxtaxan.

Sveriges barn och unga och alla som jobbar för att ge dem förutsättningar att utvecklas till sin fulla potential förtjänar bättre.

(Applåder)


Anf. 34 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag har en fråga till Gudrun Brunegård. Ledamoten fick i augusti en fråga av tidningen Skolvärlden. Den lät så här: "Anser du att offentlighetsprincipen även bör omfatta fristående skolor som är skattefinansierade?" På denna fråga svarade Gudrun Brunegård ja.

Jag undrar därför varför Gudrun Brunegård röstade nej när förslaget om offentlighetsprincip lades fram i utbildningsutskottet.


Anf. 35 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Tack, Daniel, för att jag får tillfälle att förtydliga detta. Jag uttryckte mig slarvigt. Det erkänner jag. Jag är ofullkomlig, och jag svarade slarvigt på frågan.

Men om du hade läst resten av svaret, där jag utvecklade det hela, hade du sett att jag tryckte på att det är nödvändigt med offentliga uppgifter som ligger till grund för föräldrars och elevers skolval. Det kan till exempel gälla hur stora elevgrupper man har, vilka resultat man har i nationella prov och vilka betygsresultat man har. Det gäller uppgifter som är offentliga i dag, men som under en period tyvärr blev sekretessbelagda.

Jag beskrev också det som andra talare har varit inne på under dagen, nämligen att det finns annan lagstiftning för de skolor som ligger under bolagslagstiftningen, till exempel. Där är det en väldigt sträng bolagssekretess som man inte löser hur enkelt som helst.

Det jag tryckte på i det sammantagna svaret var att vi behöver hitta ett sätt att komma förbi sekretessen när det gäller de uppgifter som är nödvändiga för att man ska kunna jämföra resultaten och kvaliteten i olika skolor och för att vi ska kunna värna den fortsatta rätten att välja skola.


Anf. 36 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag önskar att det som Gudrun Brunegård precis sa stämde, men jag har läst ledamotens svar i Skolvärlden, och där stod det bara "ja" och ingenting annat. Det fanns alltså inget resonemang som Gudrun Brunegård just nu försöker hänvisa till.

Vi vet ju, och Skolverket har sagt det själva, att det förslag som regeringen har kommit med om tillfälliga lösningar egentligen inte är någonting önskvärt. De har också sagt att de vill se offentlighetsprincipen. Idéburna skolors riksförbund har sagt att de vill se offentlighetsprincipen. Lärarfacken har sagt att de vill se offentlighetsprincipen.

Även Gudrun Brunegård har sagt att hon vill se offentlighetsprincipen, men sedan blev det ändå ett nej från Kristdemokraterna. Jag förstår fortfarande inte varför Gudrun Brunegård röstade nej till offentlighetsprincipen.


Anf. 37 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Det är möjligt att resultatet i Skolvärlden byggde på en artikel från Altinget och att det var där det mer ingående resonemanget fanns.

Oavsett vilket är det Kristdemokraternas inställning och min uppfattning att så som offentlighetsprincipen ser ut med alla de följdeffekter som det skulle medföra för mindre skolor är det väldigt svårt att införa det rakt av.

Det förslag om en sekretessbrytande regel som regeringen har lagt fram tillgodoser ju det som vi behöver för att ge elever och föräldrar möjlighet att välja och för att vi politiker ska kunna se och jämföra olika skolors resultat för att sätta tryck på vissa och ge extra medel till vissa för att de ska kunna ge eleverna de bästa förutsättningarna.


Anf. 38 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! 2020 är året då det mesta är inställt eller framflyttat. Det är året som skapar mycket oro, rädsla och även sorg hos en del. Det är året då många i yrken där man inte kan jobba hemifrån sliter väldigt hårt. Vi ser det i förskolan, vi ser det i skolan, vi ser det i lokalvården, vi ser det i busstrafiken - vi ser det i många olika sektorer. De jobbar för oss alla. Det är bara tillsammans som vi klarar av det här som vi är i just nu. Jag vill skicka en hälsning och ett tack till alla dem som verkligen jobbar tillsammans för oss alla!

Vi står här för att debattera budgeten inför 2021, framför allt utgiftsområde 16, som handlar om utbildning och universitetsforskning. Fokus är på höjda kunskapsresultat, fler behöriga lärare, stärkt kompetensförsörjning, bättre möjligheter till utbildning i hela landet och investeringar i forskning och innovation för att möta samhällsutmaningarna och för att återstarta ekonomin.

Vi har under hela året sett att vi har gjort en hel massa saker för att kanske framför allt möta konsekvenserna av pandemin. Vi har till exempel tolv eller till och med tretton ändringsbudgetar, av vilka de allra flesta har kommit fram i god samstämmighet och i enighet om att det här måste vi göra just nu.

Sedan 2016 har vi byggt ut Kunskapslyftet till att i dag omfatta lite drygt 144 000 platser. Det är nya och viktiga utbildningsplatser för dem som nu behöver ställa om i pandemins spår. Vi har investerat resurser så att vi i dag har 33 600 fler som arbetar i skolan - viktiga vuxna som finns där för barnen och ungdomarna.

Vi har mycket att vara stolta över. Vi har en fantastisk personal som varje dag möter barnens kunskapstörst i skolan. Vi har fjärdeklassare och femtonåringar som står sig väl i internationella jämförelser. Vi gör varje år stora investeringar i utbildning, forskning och innovation. Det är bra.

Men vi har också stora utmaningar, inte minst det som ni har hört i vår debatt hittills, nämligen det som handlar om den bristande likvärdigheten. Vilken familj du är född i spelar stor roll för vilka resultat du uppnår. Vi har en stor och ökande segregation som vi menar beror på ett systemfel som vi måste rätta till. Vi har även en lärarbrist, vilket kanske är det allvarligaste av allt.

Vi försöker hela tiden att rätta till just det som handlar om likvärdigheten. Vi inför olika saker: likvärdighetsbidraget, som är det kanske allra största och allra viktigaste, Samverkan för bästa skola, förstärkning av statligt stöd för bättre språkutveckling i förskolan, förstärkning för att öka läsförmågan, kraftig ökning av statligt stöd till skolor med störst utmaningar och riktade satsningar för bättre arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor.

Allt det här och mer därtill gör skillnad. Men det räcker inte. Det ser vi. Förra mandatperioden tillsattes Skolkommissionen. Det var duktiga forskare som gick på djupet, som analyserade, som hade långa, djupa diskussioner och som till slut enades om vilken väg Sverige behöver gå för att vi ska göra någonting åt den bristande likvärdigheten och den ökande segregationen.

Efter detta har vi tillsatt utredningen med Björn Åstrand på samma tema. Den hann dock knappt presenteras innan vissa var ute och totalsågade den. Man kan verkligen fundera på om de som gör det har läst utredningen. Jag kan bara tipsa om att läsa den, för den är bra. Det finns mycket bra bakgrundsmaterial och många bra problemformuleringar som vi behöver fundera på, oavsett vilket parti vi tillhör.

Kliva-utredningen presenterades häromdagen. Den handlar om stärkt kvalitet och likvärdighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk. Även där finns många bra förslag som vi behöver fundera på.

Vad är det då som saknas? Jo, det saknas en gemensam problembeskrivning. Jag och många med mig ser den allra största utmaningen: den att vi inte kan ge ett likartat svar på viktiga frågor. Varför har vi en skola i vårt land? Vad ska vi ha vår gemensamt finansierade välfärd till?

Om man är intresserad och går tillbaka för att läsa utredningar som har format tidigare reformer i vårt land ser man att det finns några bärande tankar bakom den moderna skola som vi har i dag, även om den just nu inte fungerar. En av de bärande tankarna var att barn från olika bakgrunder ska mötas i skolan. Den andra bärande tanken var att man skulle undvika en tidig sortering utifrån familjebakgrund.

Har vi den skolan i dag? Nej, det tycker jag verkligen inte att vi har. Vad är det som förhindrar det? Det vet vi alla. Det är ett systemfel. Sedan kan man prata bort det systemfelet om man vill, men det är ett systemfel.

I dag har vi ett skolval som sorterar barn. Vi har en resursfördelning som påstås vara rättvis men som segregerar. Vi har en skola där barns och ungas resultat har blivit affärshemligheter. Vi har en skola där resursstarka hem kan välja bort andra barn. De kan välja bort det som har varit själva syftet med skolan: att möta barn från andra bakgrunder för att öka förståelsen för olikheter och för att lära sig att respektera andra människor.

Vi har en skola som i stället för att samverka runt det viktiga syftet utbildning och bildning tvingas in i en konkurrenssituation och tävlan. Det är på grund av att vi har släppt in ett marknadstänk i något som faktiskt inte är en riktig marknad.

Både våra gemensamma skattepengar och alltför många barn lämnar skolan. Det är ett helt sjukt system. Pengarna hamnar i aktieägarnas fickor, barnen som misslyckas i skolan går en oviss framtid till mötes - och vi håller på och pratar om något helt annat.

Jag menar att vi behöver mötas runt samma bord. Vi behöver vrida och vända på alla stenar och titta på allt som utredningar, Skolkommissionens forskning och Björn Åstrand och många fler tagit fram åt oss. Vi behöver genomföra huvuddragen i det som kommit fram. Sedan behöver vi naturligtvis skruva på det så att det blir riktigt bra. Det behöver vi göra för våra barns skull och för vårt gemensamma, offentligt finansierade samhälles skull.

Med det yrkar jag bifall till förslaget.


Anf. 39 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Gunilla Svantorp talar sig varm för Björn Åstrands utredning. Jag har också läst Björn Åstrands utredning, och jag kan försäkra Gunilla Svantorp att vi är överens om problembilden som beskrivs i utredningen.

Däremot kommer Björn Åstrand inte med några förslag på hur man gör med alla de skolor som inte presterar.

Jag skulle vilja höra hur Gunilla Svantorp och Socialdemokraterna ser på Bengtsgården i Bengtsfors, Maserskolan, Viskaforsskolan, Fittjaskolan, Karsby International School, Gullstensskolan, Stora Sätraskolan, Gårdstensskolan, Gamlestadsskolan, Nytorpsskolan i Göteborg, Utmarksskolan, Vättleskolan, Dalhemsskolan, Norretullskolan, Fuxernaskolan, Sofielundsskolan, Bäckahagens skola, Farsta grundskola, Hagsätraskolan, Hökarängsskolan, Lillholmsskolan, Nivrenaskolan, Ronnaskolan, Hovsjöskolan, Sylteskolan, Ersängsskolan, Västerholms friskola och Katolska skolan av Notre Dame.

Alla dessa skolor - och det är inte bara de utan egentligen ännu fler - har Skolinspektionen nu självpåtaget bestämt sig för att inspektera efter att de i tio års tid ställt till så att mindre än hälften av barnen når kunskapsmålen.

Björn Åstrand har inte med ett ord berört hur detta ska lösas i utredningen. Jag skulle vilja höra vad Socialdemokraterna har för lösning. Hur ska vi komma till rätta med de här skolorna så att de blir så bra att de också har kö?


Anf. 40 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Med det inlägget visade Kristina Axén Olin att hon inte har läst Björn Åstrands utredning, för det är just detta han hela tiden pratar om.

Det är de skolorna som misslyckas på grund av hur sammansättningen av elever ser ut, på grund av systemfelet, på grund av det som jag sa i talarstolen alldeles nyss - att barn inte längre möts i skolan utan delas upp. Jag tycker att det är lite fräckt att stå här och påstå saker när man inte ens har läst det.

Jag förstår inte hur Moderaterna kan försvara ett system som tillåter att barn delas upp och som tillåter att pengar som vi gemensamt lägger på vår gemensamma skola bara slussas ut - till och med ut ur vårt land slussas de. Det är viktigare för Moderaterna att vi har kvar aktiebolagsformen, att vi har kvar bolagstänket och att vi har kvar marknadsskolan än att vi ser till alla dessa 16 000 barn som ledamoten Kristina Axén Olin pratar om i alla debattinlägg.

Jag har ännu aldrig hört Kristina Axén Olin komma med ett förslag om hur systemet ska förändras, för det är klart att det handlar om ett systemfel. Hur vill Moderaterna ändra systemet så att de 16 000 barnen - och deras lärare, som sliter jättehårt - också kan få en chans att ta sig vidare i livet? Har Kristina Axén Olin några förslag på det vill jag gärna höra dem.


Anf. 41 Kristina Axén Olin (M)

Fru talman! Vi har 50 miljoner mer till Skolinspektionen. Vi vill införa kvalitetsmätningar. Vi har mer pengar till karriärlärarsystem. Vi har mer pengar till rektorssatsningar i utanförskapsområden. Vi har flera hundra förslag, men jag kommer gärna hit tjugo gånger till i dag och redogör för dem.

Det är intressant att höra Gunilla Svantorps lösning för skolorna som jag läste upp, där inte ens hälften av eleverna klarar att bli godkända efter årskurs 9. Lösningen som ni socialdemokrater förespråkar är att flytta beslutet från köksborden hemma hos familjer där man väljer skola. I stället ska vi kvotera barn, flytta barn, bussa barn och lotta barn för att blanda in andra elever i dessa dåliga skolor, för då skulle de skolorna bli bra.

Det hjälper ju inte att fler barn går i dåliga skolor. Vi måste lyfta de här skolorna eller stänga dem eller komma med en lösning på hur de ska bli bra. Det hjälper väl ingenting att tvinga alla barn att gå i en dålig skola.


Anf. 42 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! I går sa Moderaternas partiledare så här i sitt jultal: "Riktig prevention är att ta hand om sina egna barn, men också att bry sig om andras ungar."

Det tycker jag är ganska klokt. Det är bara det att när man fortsätter strida för ett system som puttar ut väldigt många barn, då tar man inte ansvar för andras barn. Då tar man bara ansvar för sina egna barn, för att de ska ha rätt att välja, och inte för barnen som inte har rätt att välja eftersom kön blev full redan innan de kom till den kommunen eller flyttade eller vad de nu har gjort.

Jag kan inte ställa en fråga, men om jag hade kunnat ställa en fråga till Kristina Axén Olin skulle jag ha skickat med att vi är det enda landet i världen som har det här systemet. Varför funderar inte de borgerliga partierna lite mer på varför vi har det system vi har?


Anf. 43 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Eftersom hon tycker så mycket om att prata system tänkte jag ställa frågan till Gunilla Svantorp om hon ser något problem med att det finns långa processer för till exempel en friskola som vill utöka antalet platser i kommuner.

Det är faktiskt så att en kommunal skola kan utöka antalet platser bäst den vill. Kommunen kan bygga nya skolor och så vidare. Men när en friskola ska utöka antalet platser, eller vill göra det, möter den oftast motstånd från kommunerna.

Är det detta som genererar köproblematik i vissa kommuner? Kan det vara så?

När det gäller det här med bussning och lottning hörde jag Gunilla Svantorp säga att man inte föreslår bussning. Samtidigt är man uppenbarligen för kvotering eftersom man hänvisar till Åstrands utredning.

Vi har haft en situation i Göteborg och har nu en situation i Trollhättan där man bussar elever, där nioåringar får färdas över hela stan för att komma till sin skola.

Är det detta som är lösningen för Gunilla Svantorp? Ska vi låta nioåringar bussas till skolan över hela stan och ryckas bort från sina skolkamrater och liknande? Är det bättre? Är det kontentan av den här sociala blandningen? Den lösningen tror inte jag på, men det skulle vara intressant att höra Gunilla Svantorps reaktion.

Om det nu är så att skolan sorterar, som Gunilla Svantorp säger, varför vill Socialdemokraterna i så fall över huvud taget ha skolval? Jag ställer frågan till Gunilla Svantorp precis som jag gjorde till Daniel Riazat. Hur får man ihop den förändring av finansieringen av friskolan som föreslås med att säkerställa att friskolorna faktiskt finns kvar?


Anf. 44 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Jag tycker att den första frågan som Patrick Reslow ställde var intressant - den om att det är så svårt för friskolorna att bygga ut.

Så ser det faktiskt inte ut. Det är fyra gånger vanligare att friskolorna ansöker om nyetableringar än att de ansöker om att få utvidga sin skola. Man kan fundera på hur det kommer sig. Det kan ju möjligtvis ha att göra med att om en skola blir tillräckligt stor kommer det barn från alla olika socioekonomiska bakgrunder dit, och då kanske man inte kan göra lika stor vinst. Det kanske är bättre att ha en liten enhet så att det ändå går att göra vinst på skolan.

Jag tycker att vi ska vara ärliga i den här debatten. Det är inte så värst många som får nej, utan man vill i stället starta nya skolor.

Patrick Reslow vill inte alls prata om den utmaning som forskarrapport efter forskarrapport visar på och som OECD år ut och år in redovisar till oss. Likvärdigheten brister - alla barn i vårt skolsystem får inte samma chans. Det vill inte Patrick Reslow prata om.

Vi har ju sett att Patrick Reslow och hans parti vill dela upp barn, helst efter ursprung och beroende på var de kommer ifrån. Ett sådant system vill inte jag och mitt parti ha. Vi vill ha ett skolsystem som handlar om det som var ursprungstanken - ett skolsystem där barn möts i skolan och där barn får en chans att skaffa sig respekt för olikheter och att möta dem som de inte möter hemma. Det vill inte Patrick Reslow; det är uppenbart.


Anf. 45 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det vill vi visst; ingenting som vi har sagt skulle stå emot en sådan tanke. Däremot menar vi att insatserna ska göras där de behövs. Det är inte systemet i sig som är fel, utan det är vad som händer inne i systemet.

Vi menar att man inte har satsat tillräckligt mycket på att se till att de elever som är nyanlända behärskar det svenska språket. Om elever slussas in alldeles för tidigt i klasserna är det klart att de inte kan tillgodogöra sig undervisningen på samma sätt.

Problemen med behöriga lärare, läraryrkets attraktivitet, rektorsrollen och så vidare kräver kraftfulla insatser både lagstiftningsmässigt och när det gäller föreskrifter och allmänna råd.

När det gäller friskoleetableringar och att utöka verksamheten kan jag säga tack och lov för att inte Socialdemokraterna har sista ordet när det gäller det kommunala veto de vill ha. Vi vet hur det ser ut i socialdemokratiska kommuner; där säger man nej till varje friskoleutökning som finns.


Anf. 46 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Detta är en tydlig debatt där vi verkligen står på olika sidor. Jag tycker att det är beklagligt. Skolan skulle må väldigt bra av att vi satte oss runt samma bord och försökte att diskutera och att åtminstone hitta samma problemformulering. Men när Patrick Reslow säger att det är inom systemet som det blir fel har vi inte ens samma problemformulering. Jag tycker verkligen att det är beklagligt.

Precis som Daniel Riazat lyfte upp här ser vi många tusental av dem som står i klassrummen varje dag som protesterar just mot systemet. De protesterar inte mot vad som händer i klassrummet, utan de protesterar mot det system som inte ger dem möjligheter att vara sitt allra bästa jag, oavsett om det handlar om lärare eller elever.

Jag hoppas att Patrick Reslow och Sverigedemokraterna kommer att ändra sig och tycka att barnen är viktigare än aktiebolagen.


Anf. 47 Fredrik Christensson (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Vi befinner oss just nu i en väldigt speciell tid. År 2020 är ett år som inget annat. Coronakrisen påverkar hela samhället, inte minst skolväsendet.

Inledningsvis vill jag rikta ett stort tack till alla lärare, elever, skolledare, förskollärare, forskare och studenter för den flexibilitet och omställningsförmåga de har visat under coronapandemin och för att de på så sätt snabbt kunnat ställa om i denna mycket speciella tid. Tack!

Fru talman! Lyssnar man på den här debatten kan man lätt glömma att den faktiskt handlar om budgeten och utgiftsområde 16, där vi genomför mycket viktiga satsningar för att återstarta ekonomin och investera i utbildning för att fler barn ska mötas av behörig personal i förskolan och för att fånga upp fler barn så att de får en chans att gå i förskolan och att få en bra start där.

Budgeten har med förslag som gör att fler får chansen att klara grundskolan och fler utbildningar som leder till arbete. Detta är otroligt viktigt i den situation som vi ser på arbetsmarknaden i dag, där många människor blir korttidspermitterade, varslade eller arbetslösa eller inte alls får chansen att komma in på arbetsmarknaden. Att investera i utbildningen är en nyckel för att möta krisen. Det görs dessutom stora satsningar på såväl forskning som innovation. Detta är också viktigt för att Sverige ska komma starkare ur den här krisen.

På förskolans område görs en satsning på ytterligare 100 miljoner för att fånga upp fler barn och stärka barns språkutveckling i förskolan. Vi vet att språket är en nyckel för att kunna ta till sig andra kunskaper och för att kunna tillgodogöra sig utbildningen på ett bra sätt.

Det görs satsningar på lovskola, läxhjälp och läsning. Skolinspektionen får medel för att kunna arbeta med och följa upp att alla skolor är bra skolor, vilket är en nyckel.

En skolmiljard finns med i budgeten för att öka undervisningstiden och se till att personalförstärkningar sker samt för att förbättra förutsättningarna för den personal som just nu sliter otroligt mycket.

Dessutom sker en särskild satsning på skolor i utsatta områden. Detta är också en nyckel - för att klara utvecklingen i Sverige och för att stärka skolan måste de skolor som har allra svårast förutsättningar få bättre möjligheter, framför allt för att de elever som går i dessa skolor ska få bättre förutsättningar att lämna grundskolan med fullständiga betyg.

Fru talman! Den enskildes valfrihet är en central del av den svenska välfärdsmodellen. Därför behövs en mångfald av aktörer och goda villkor för enskilt drivna verksamheter inom välfärden som underlättar för enskildas aktiva val. Detta är en bärande del av januariavtalet. Vi har dock under det senaste året sett problem när det handlar om skolstatistiken och hur den nya omprövningen i domstolar ställt till det så att statistik inte blivit tillgänglig. Detta är ett problem när det gäller att följa resultaten i svensk skola men också för föräldrar och elever när de ska välja skola.

Centerpartiet har därför drivit på för den tillfälliga lösning som nu är ute på remiss för att lösa problematiken så att statistik åter kan bli tillgänglig. Det finns också en satsning i budgeten på 10 miljoner för att Skolverket ska ha resurser och förutsättningar att åter publicera statistik och se till att den är tillgänglig. Det är en nyckel för svensk skola och för svensk valfrihet. Öppenheten och transparensen ska öka, inte minska.

Fru talman! Läget på arbetsmarknaden har kraftigt försämrats av covid-19. Detta ökar behovet av utbildningar i hela landet, och det görs en rad satsningar i den budget som i dag finns för att få fler utbildningar till jobb.

För Centerpartiet är det viktigt att det blir fler utbildningsinsatser; det är en nyckel för de företag som före krisen skrek efter kompetens. Vi ser det både i den privata och i den offentliga sektorn, med brist på lärare, undersköterskor, barnskötare med mera.

Budgeten innehåller flera stora ökningar på yrkesvux så att fler kan få ett arbete via yrkesutbildningar på gymnasial nivå. Folkhögskolorna satsades det på i en av de extra ändringsbudgetar som presenterades under detta år. Vidare införs det en möjlighet för arbetsgivare att investera i utbildning för anställda som är korttidspermitterade så att man nyttjar den tid som människor får över under en korttidspermittering till att stärka deras kompetens så att såväl de anställda som företaget står bättre rustade efter krisen.

Yrkeshögskolans utbud förbättras också i den budget som i dag diskuteras. Det är en nyckel för att få människor i arbete och för att klara denna omställning. Den här satsningen innebär sammanlagt 50 000 årsplatser 2021 för yrkeshögskolan. Det görs satsningar på korta kurser och på långa utbildningar, just för att se till att mer av den kompetens som företagen skriker efter kommer på plats. Här är yrkeshögskolan en nyckel eftersom utbildningarna utformas tillsammans med arbetslivet. Inte minst korta kurser har en särskild roll med anledning av att människor har korttidspermitterats.

Centerpartiet har också drivit på för en förstärkning av Lärcentrum, så att man oavsett var i landet man bor får möjlighet att ta till sig utbildningar, till exempel om man har långa pendlingsavstånd till utbildningsorter. Det sker även en satsning på att stärka kvaliteten på distansutbildningar. Det är viktigt inte minst med tanke på att många utbildningar under detta år har ställts om till att bedrivas på distans.

Fru talman! Jag är ensam deltagare från Centerpartiet i denna debatt. Jag vill därför avslutningsvis tala lite om forskning och högre utbildning, som den andra rundan i utskottet behandlar.

Inom den högre utbildningen och högskolan görs också ett antal utbildningsinsatser just för att möta hur coronakrisen har påverkat arbetsmarknaden. Det är satsningar på fler utbildningsplatser, det är korta utbildningar för yrkesverksamma - kopplat till det jag just lyfte upp om möjligheten att under tiden man är korttidspermitterad utöka sin kompetens - och det är satsningar på livslångt lärande.

Det görs även en rad satsningar på det som utskottet ofta diskuterar: att säkerställa att fler kan och vill utbilda sig till lärare, så att fler elever i grund- och gymnasieskolan ska mötas av behöriga och utbildade lärare inom de områden man läser. Det handlar om kompletterande pedagogisk utbildning och om vidareutbildning för dem som är obehöriga.

Fru talman! På torsdag presenteras den forskningspolitiska propositionen. Ända sedan Thorbjörn Fälldin 1982 ledde den borgerliga regering som lade fram den första forskningspropositionen har regeringar varje mandatperiod levererat en forskningspolitisk proposition med inriktningen för kommande år.

Jag kommer inte att gå händelserna i förväg vad gäller den kommande propositionen. Men utifrån det betänkande och de budgetsatsningar som vi i dag diskuterar kan jag konstatera att det nästa år, framför allt tidigt i budgetperioden, görs rejäla satsningar på just forskning och innovation för att Sverige ska stå bättre rustat och klara krisen. Det handlar till exempel om en tillfällig satsning för att kompensera för minskade intäkter för lärosäten när privata finansiärer på grund av pandemin inte längre har råd att investera i forskning och utveckling. Men det handlar även om forskningsinfrastruktur, basanslag och innovationssatsningar.

De statliga investeringarna i forskning och utveckling är viktiga i den forskningsproposition som lämnas i veckan. Men det är också viktigt att komma ihåg att två tredjedelar av de investeringar som görs i forskning och utveckling är privata investeringar. Att säkerställa att företag och andra finansiärer har möjlighet och vilja att investera i Sverige är alltså en nyckel. I den budget som diskuteras i dag men även andra utgiftsområden finns viktiga satsningar på att säkerställa att till exempel expertskatter förbättras och FoU-avdrag utvidgas. Det är nycklar för att Sverige ska stärkas som kunskapsnation.

Fru talman! Budgeten som i dag behandlas bidrar till att fler ska få en bra start i förskolan, till att ge fler chansen att klara grundskolan, till fler utbildningar som leder till jobb och till att företag och människor kan ställa om i den pandemi och situation som vi just nu är inne i. Dessutom görs viktiga framtidsinvesteringar i forskning och innovation.

(forts. § 8)


Anf. 48 Roger Haddad (L)

Herr ålderspresident! Liberalerna sätter skolan och utbildningen först, och jag vill börja med att yrka bifall till utbildningsutskottets förslag. Det handlar i huvudsak om vilka statliga anslag vi nästa år vill ge förskola, grundskola, gymnasium, yrkeshögskola samt högre utbildning och forskning.

Jag har haft förmånen att gå i en bra skola med lugn, studiero och respekt för lärare samt en rektor som alltid var närvarande. På den tiden - det var ett antal år sedan - hade man respekt för lärarna och rektorerna. Även föräldrar hade faktiskt respekt för skolan, för lärarna och för rektorerna. Jag har lyssnat noga på de tidigare talarna, herr ålderspresident, och tyvärr kan jag konstatera att man missar eller riskerar att missa grundproblemet i svensk skola, nämligen kvaliteten i undervisningen och den allt större andelen obehöriga lärare. Det bidrar tyvärr till den pedagogiska segregation som har varit ett problem i åtminstone tio år.

Många av de anslag eller ekonomiska förslag som finns i detta budgetbetänkande är ytterligare ett sätt för staten att gå in i ett system som vi menar inte fungerar fullt ut. Det handlar om att lappa och laga och sy till ytterligare en tygbit på lapptäcket. Det är ingen hemlighet att vi i Liberalerna var emot kommunaliseringen av skolväsendet. Det har lett till orealistiska och oacceptabla kvalitetsskillnader. Det har lett till skillnader i ambition och i satsningar, och det har lett till att det inte är lika villkor på lokal nivå. Det kan skilja sig inte bara mellan och inom kommuner utan till och med inom skolor.

Det finns inget viktigare, herr ålderspresident, än att alla elever oavsett vilken skola de går på - oavsett om det är en fristående eller kommunal skola och oavsett vilken kommun de bor i - möter de allra bäst utbildade och mest erfarna pedagogerna. Forskningsrapport efter forskningsrapport sedan åtminstone 2007 bekräftar detta. Jag har tagit del av bland annat en doktorsavhandling från Uppsala universitet, och 2015 gjordes en studie vid Malmö universitet som tittade på hur lärarbehörigheten påverkar resultaten. Det har alltså kommit flera rapporter.

Vi kan ha synpunkter på underlaget i Pisamätningen, men i den senaste slås det ändå fast att det inte spelar någon roll hur mycket pengar vi skickar in i utbildningssystemet. Det har heller ingen direkt effekt hur personaltätheten ser ut på en skola, utan det är lärartätheten samt lärarnas kvalitet, utbildning, behörighet och ämnesbehörighet som spelar roll. Det finns ingen viktigare faktor. Jag vet att några vill vrida fokus mot någonting annat i skoldebatten, men även ni vet att den absolut viktigaste faktor som vi kan påverka för att höja undervisningskvaliteten och höja kvaliteten i skolan är lärarnas insatser i klassrummet.

Det är därför vi är engagerade i att ha en bra lärarutbildning. Det är därför vi bokstavligen tjatar om att kvaliteten måste ökas, herr ålderspresident. Antagningskraven måste skärpas, och genomströmningen måste öka. Fler måste examineras från lärarutbildningen, och de bästa studenterna måste lockas till läraryrket. Men lärarutbildningen kan inte ensam lösa lärarbristen. Det finns just nu inget mer akut problem i svensk skola än kvaliteten på undervisningen, vilken är kopplad till - och, skulle jag vilja säga, direkt påverkad av - lärarbristen. Det skulle behöva rekryteras 45 000 lärare inom förskola, grundskola och gymnasieskola de närmaste tio tolv åren.

Vårt huvudproblem, om jag får lyfta upp det här, är förskolan och grundskolan. Även i förskolan, som vi under många år har lyft upp som en stark förebild också internationellt, börjar vi nu se skillnader i kvalitet. Även tillgången till utbildad personal skiljer sig markant beroende på i vilken stadsdel eller kommun jag råkar ha mina barn i förskoleverksamhet. Några av oss är småbarnsföräldrar, och vi följer denna oerhört viktiga verksamhet varje dag när vi lämnar och hämtar våra barn i förskolan. Vi vet hur viktigt det är med det pedagogiska, med bemötandet och med att man har ett pedagogiskt ledarskap i barngrupperna - med utbildade förskollärare.

Här ser vi att siffran är 40 procent - 60 procent av dem som arbetar inom förskolan i dag har inte någon förskollärarutbildning. Andelen barnskötare är också relativt hög, och Lotta Edholm presenterade nyligen en utredning där hon tittat på kvaliteten i barn- och fritidsprogrammet och barnskötarutbildningen. Hon konstaterade det bekymmersamma att det finns en grupp personal inom förskolan som inte har någon relevant pedagogisk utbildning över huvud taget. Det måste angripas. Därför måste vi få till fortbildning, och därför måste vi få till det språklyft i förskolan som Liberalerna har arbetat aktivt för i den här budgeten. Vi måste lyfta språknivån, och vi måste lyfta barnens ordförråd. Vi måste öka deltagandet i förskolan, inte minst i de utsatta områdena.

Det är också därför vi även i grundskolan och skolpolitiken generellt fokuserar på de utsatta och särskilt utsatta områdena. Det är nämligen där vi har skolenheter med decennier av låga resultat. Det är där vi har lärarflykt och rektorsbyten samt elever som inte får möta de utbildade, bra lärare de egentligen ska möta. Det är här den pedagogiska segregationen slår med full kraft - förutsättningarna, jämlikheten och villkoren är inte desamma för den som råkar gå på en viss skola som råkar ligga i en viss stadsdel.

Det är detta som engagerar oss liberaler, och det måste vara ett fokus även för svensk utbildningspolitik att lyfta alla skolor och inte bara fokusera på de 15 procent av eleverna som går i de fristående skolorna. Vi ska fokusera på 100 procent av skolenheterna, och vi ska fokusera på de kommunala verksamheter som underpresterar och har underpresterat under många år.

Vi måste lyfta upp forskning kring framgångsrika skolor, där det viktigaste är att man har en gemensam bild och inriktning. Det viktigaste är att man har ett fokus på kunskap och elevernas förutsättningar och att de får rätt stöd. Det andra är att man har tillgång till utbildade, ämnesbehöriga och behöriga lärare. Jag hör fortfarande i utbildningsdebatten att man vill göra det lite enklare att bli lärare. Man vill skapa ännu en omväg för människor att komma in på lärarutbildningen eller få ut en lärarlegitimation, och man säger att det inte gör så mycket att skolor anställer obehöriga lärare. Men det har direkt effekt på resultaten och på kvaliteten, herr ålderspresident.

Liberalerna kommer att fortsätta lyfta upp skolan och utbildningsväsendet, och inte bara genom den extra skolmiljarden och språklyftet. Vi kommer att fortsätta jobba för att staten ska överta huvudmannaskapet, för det kommer på allvar att öka likvärdigheten, kvaliteten och villkoren i hela landet.


Anf. 49 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Herr ålderspresident! Det har varit en omfattande och intressant debatt hittills. Utbildning följer en egentligen i stort sett genom hela livet och väcker många diskussioner. Alla har synpunkter på hur utbildningen ska utföras. Att vi inte alltid är överens har framkommit här under debatten.

Eftersom vi inte alltid är överens vill jag inleda med att Moderaterna avstår från ställningstagande när det gäller beslutet om statens budget inom utgiftsområde 16. Vi redovisar i stället vårt ställningstagande i vårt särskilda yttrande.

Herr ålderspresident! Jag går nu vidare till utbildning och universitetsforskning. Det är områden som alltid är aktuella, egentligen i vilken verksamhet som helst. Just nu kan man väl säga att det är medicinsk forskning och vaccinforskning som är högaktuellt.

Herr ålderspresident! Själv har jag haft förmånen att studera både på högskola och på universitet - en möjlighet jag önskar att fler ska få, oavsett bakgrund. För att nå detta är det förstås viktigt med ett bra skolsystem. Som min kollega Kristina Axén Olin tidigare i debatten förtjänstfullt redogjort för är det väldigt viktigt att skolan fungerar, från förskola till grundskola och gymnasium, så att man kan nå till högskola och universitet.

Jag har besökt flera högskolor och universitet och tänker fortsätta med det när pandemin tillåter. Flera lärosäten samarbetar, och många har olika inriktningar. Detta är någonting som vi moderater vill uppmuntra ännu mer.

Vi ser även att de så kallade holdingbolagen, som har funnits under snart 30 år, fortsätter att utvecklas och förbättras, detta för att forskning och utveckling från lärosätena ska nå ut till samhället och näringslivet. Vi debatterade detta för två veckor sedan, när Riksrevisionen i en rapport hade kommit med svidande kritik mot regeringen för bristande styrning och förvaltning.

Herr ålderspresident! Vi moderater har under flera år drivit att digitaliseringen måste öka inom utbildningsområdet. Detta tycker vi inte att regeringen har prioriterat tillräckligt mycket. Sedan i våras har det dock varit skarpt läge såväl på gymnasiet som inom högskola och universitet. Det har satt stor press både på föreläsare och på elever och studenter, och naturligtvis också på att den tekniska utrustningen ska fungera. Det har varit väldigt skiftande kvalitet på undervisningen, och det kan bara bli bättre. Många ställer krav på att det måste kunna fungera eftersom detta nog kan hålla på ytterligare en period. Studenterna saknar förstås sina kurskamrater, kanske också sina föreläsare och inte minst de aktiviteter som brukar förknippas med högre studier. Det har varit en prövning för många under våren och hösten, och troligtvis fortsätter den även nästa år. Det är alltså mycket som behöver göras på området.

Moderaterna vill ändå fortsätta att utveckla distansstudier. Det är någonting som används mycket utomlands, till exempel, och vi vill kunna använda det ännu mer. Naturligtvis vill vi dock också kunna ha fysiska föreläsningar igen.

Som tidigare nämnts råder det stor brist på förskollärare och lärare. I förhållande till regeringens förslag vill se vi en höjning av anslaget Särskilda utgifter inom universitet och högskolor med 45 miljoner kronor. Höjningen avser satsningar på att utöka karriärtjänstreformen till att också inbegripa förskollärare, fler vägar in både till förskolläraryrket och till läraryrket genom en kompletterande pedagogisk utbildning samt en satsning på ytterligare vägar till dessa yrken.

Vi föreslår en satsning på Teach for Sweden. Här finns det flera goda exempel på personer som till exempel är civilingenjörer och utbildar sig inom pedagogik, och även får praktik under utbildningen, för att sedan kunna undervisa i naturorienterande ämnen i utanförskapsområden. Många goda exempel har setts här, och det vill vi prioritera.

Herr ålderspresident! Vi vill även satsa 20 miljoner kronor för att stärka möjligheten för studenter som inte valt lärarutbildningen från början att ändå komma in i läraryrket. Vi vill också se till att man kommer tillbaka till läraryrket. Tyvärr är det väldigt många lärare som har lämnat yrket, som kanske älskat yrket men sett att det inte har fungerat. Vi hoppas kunna få tillbaka dessa till läraryrket.

Vi måste också ha skickliga rektorer till skolorna, framför allt skolor med särskilda utmaningar. Vi vill göra en särskild satsning på kompetensutveckling för att dessa rektorer ska fungera på de här skolorna och framför allt stanna kvar under en längre tid. Ett stort bekymmer är att rektorer stannar väldigt kort tid på sina arbetsplatser. Detta vill vi prioritera så att de stannar kvar och får en bättre arbetsmiljö.

Herr ålderspresident! Sverige är ett litet land men ett stort land när det gäller forskning och innovation. Moderaterna ser med oro på att regeringen inte satsar tillräckligt på kvalitet och excellens inom forskningen. Vi riskerar att bli omkörda både nationellt och internationellt, både från EU och från övriga världen.

Vi var några parlamentariker som i går var med i en panel där vi diskuterade forskning i Sverige men även i ett internationellt perspektiv. Huvudbudskapet var att forskningen ska vara reproducerbar och transparent. Detta är någonting som vi ställer oss bakom från Moderaternas sida.

Herr ålderspresident! En väldigt lyckosam medicinsk forskning är just vaccinforskningen, som jag talade om inledningsvis. Den har gjort stora framsteg på kort tid, som alla vet. Nu går den kanske inte riktigt så fort som man kan tro, utan den grundar sig på många års grundforskning, kanske upp till 20 år av virusforskning. Man har också samarbetat för att kunna nå målen så här snabbt. Det är förstås fantastiskt att man på kort tid kan nå sådana här stora resultat och framgångar.

Moderaterna tycker att det är väldigt viktigt med virusforskning, inte bara om covid-19 utan även om andra virusformer, och vill gärna ha ett nationellt virusforskningscentrum.

Herr ålderspresident! Vi hade hoppats att den forskningspolitiska propositionen nu hade varit presenterad. Det har vi inte riktigt, men nästan - vi får vänta i ytterligare några dagar. Jag vet dock att högskoleminister Matilda Ernkrans är här som sista talare, så jag hoppas att vi kommer att få lite mer information om propositionen än den som redan har läckt ut.

Vi kommer förstås att återkomma med fler förtydliganden av vad Moderaterna tycker om forskningspolitiken. Man kan bli lite otålig när man inte få höra det redan nu, men vi väntar på att Matilda Ernkrans ska presentera propositionen. Vi kommer att återkomma med många fler förslag och synpunkter på hur Sverige kan utveckla sin forskningspolitik.

Herr ålderspresident! Som jag nämnde inledningsvis avstår Moderaterna från ställningstagande när det gäller beslutet om statens budget. Vi har nu redovisat vårt särskilda yttrande, en redovisning som min kollega Kristina Axén Olin inledde och som jag själv har fortsatt.

(Applåder)


Anf. 50 Robert Stenkvist (SD)

Herr ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation i betänkandet, vilket även Patrick Reslow har gjort.

"Aldrig förr i mänsklighetens historia har så många skrivit så mycket med så lite att säga så få" - Alvesson och Paulsen, 2017.

Förra gången jag stod här i en debatt om detta ämne tog jag upp frågan om samhällsrelevans för forskningen. Efter det har samhällsdebattörer i böcker och tidningsartiklar tagit upp samma sak, bland andra Hanne Kjöller i sin bok Kris i forskningsfrågan. Det vore självklart hybris om jag trodde att jag var först med att uppmärksamma problemet, men det stärker min uppfattning att fler tar upp exakt samma problematik.

Det finns också många inom akademin som håller med om problemet - och självfallet sådana som försvarar rådande system; det finns det alltid. Faktum är dock att andra nationer har gått om oss forskningsmässigt och att vi inte får ut det vi borde, taget i beaktande de pengar vi faktiskt lägger på forskningen.

Forskningen ska vara fri, men till exempel beslutar ju råden vilka ansökningar som ska bifallas och ges anslag. Alla ansökningar beviljas inte anslag, oavsett vem som tar besluten. Friare än så har forskningen aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. Råden, lärosätena och de som beslutar vilka projekt som ska få anslag måste, menar vi, ta större hänsyn till samhällsrelevans än vad som är fallet i dag. Vi menar att det måste forskas på de utmaningar vårt samhälle står inför i dag.

När jag senast i går skummade igenom Vetenskapsrådets utlysningar för i år var min bedömning att samhällsrelevansen faktiskt har ökat något, det ska sägas. Men angelägna ämnen som uppenbart inte prioriteras av Vetenskapsrådet är utanförskap, gäng- och klankriminalitet och vägar ut ur kriminalitet, bara för att nämna några exempel.

Det finns massvis med angelägna områden i vitt skilda discipliner. Hur påverkar teknikstrulet med våra datorer människors blodtryck och välbefinnande? Det skulle jag vilja veta.

Forskningen ska ju någonstans tjäna samhället, även om man aldrig i förväg kan veta vad som blir samhällsomvälvande forskning. Det finns gott om exempel där någon fått fram forskningsresultat av en slump som med tiden blivit oerhört betydelsefulla för samhället och mänskligheten.

Det hindrar dock inte att det måste finnas några gränser och någon styrning av forskningen. Det kan till exempel finnas en vits med att återigen forska på ett område där forskningsfrågan är besvarad. Men det är inte rimligt att kasta ut ett antal miljoner på saker som redan är genomforskade flera gånger om.

Arpi och Wyndhamn kom också ut med en bok under året där de tog upp det som jag har tjatat lite om här i talarstolen ett antal gånger, alltså detta med genusvansinnet inom akademin.

Låt mig ta upp en fråga som de inte behandlar i sin bok men som jag tycker förtjänar att diskuteras. Den form av genustänk som verkar förekomma på de flesta av våra högskolor och som representeras av Nationella sekretariatet för genusforskning är en direkt postmodernistisk teori. Postmodernismen och dess förgreningar i till exempel genusvetenskapen förnekar de vetenskapliga principer som hela vårt högskoleväsen bygger på, inklusive högskolelagen.

Till exempel förnekas kategorier, vilket redan där gör den mesta vetenskapen omöjlig att bedriva. Man anser att språket är ett instrument för makt i sin helhet, och man anser att vetenskap egentligen inte är något annat än förtryck som praktiseras av dem med makt mot dem som inte besitter någon makt. Om vi följde de här principerna skulle vi lika gärna kunna lägga ned hela vårt högskoleväsen.

Den genusvetenskap som genomsyrat och på vissa håll påtvingats lärosäten och kurser är en direkt utlöpare av den senare postmodernismen, som är direkt vetenskapsfientlig. Alla teorier ska självklart ges utrymme och diskuteras inom högskolan, men ska sådana ideologier få styra verksamheten i vår högskolevärld? Vi menar att det är direkt absurt.

Med det sagt ska självklart alla ha samma förutsättningar och möjligheter: män och kvinnor, olika socioekonomiska bakgrunder - det ska inte spela någon roll. Saker som hudfärg eller härkomst ska självklart inte heller spela någon roll. Det här är ju självklara, grundläggande liberala värderingar som vi alla står bakom, gissar jag.

Herr ålderspresident! Slutligen vill tala lite kort om våra främsta satsningar på budgetområdet.

Vi vill satsa extra på kärnenergiforskning, för vi är övertygade om att kärnenergin kommer att behövas i framtiden om vi ska kunna fasa ut fossila energikällor. Ska vi köra Teslabilar i framtiden måste vi faktiskt hämta krämen någonstans ifrån. Redan nu börjar vårt elnät bli svajigt och instabilt på grund av att vindkraftverken producerar el med sämre kvalitet.

Vi har ett nationellt energisystem som är sammankopplat med omvärlden, men för att få säkerhet och stabilitet i systemet under årets alla dagar måste vi ha tillräckligt med rotationsenergi, som det kallas. Det ger inte vindkraften tyvärr.

Vi vill satsa extra mycket på rymdverksamheten då vi tror att det främjar hela den svenska högteknologiska sektorn. Det ger dessutom en massa spinoff-effekter. Vi vill också gärna se att Sverige ligger i framkant när det gäller rymden, taget i beaktande de begränsade resurser som vi ändå har. Vi kan inte riktigt mäta oss med Ryssland och USA. Det tror jag att alla förstår.

Som allmän inriktning är vi övertygade om att högskoleväsendet måste inrikta sig mer på kvalitet än enbart på kvantitet, vilket är fallet i dag. Allt kan inte bara handla om hur många högskoleplatser vi har, utan det måste också handla om vad studenterna lär sig och att de kan göra något meningsfullt med sin utbildning.

Vi avskaffar produktivitetsavdraget i vår budget med föresatsen att dessa pengar inte ska gå till fler platser utan till att höja kvaliteten på utbildningarna genom till exempel mer lärarledd undervisningstid.

Dessutom höjer vi det allmänna basanslaget efter samma principer: mer kvalitet, inte mer kvantitet, inom högskolan.

(Applåder)


Anf. 51 Fredrik Christensson (C)

Herr ålderspresident! Det är alltid intressant att höra Robert Stenkvists anföranden. Jag har haft förmånen att läsa den budget som Sverigedemokraterna har presenterat till riksdagen. Den väcker några frågor hos mig, och jag är nyfiken på att höra hur Sverigedemokraterna resonerar.

För det första tycker jag och Centerpartiet att den fria, nyfikenhetsdrivna forskningen och forskningsintensiteten är viktig. Men Sverigedemokraterna föreslår i sin budget minskade anslag till Vetenskapsrådet på 100 miljoner. Hur förklarar Sverigedemokraterna detta?

För det andra: När man presenterar en budget för Sveriges riksdag är den ens målsättning och vision för vad man själv skulle ha gjort om man hade förutsättningar att få en majoritet för den. Jag konstaterar att det väcker en del frågor när jag läser budgeten, kopplade till den reservation som Sverigedemokraterna också har lagt. Där skriver man att för minskade kostnader för administration föreslås en sammanslagning av Malmö universitet och Lunds universitet samt av Mälardalens högskola och Södertörns högskola. Detta ger en besparing på 55 miljoner respektive 95 miljoner redan nästa år.

Hur ser Robert Stenkvist på möjligheten att genomföra en sådan här sammanslagning på väldigt kort tid, som det faktiskt är? Och vad ser han för risker med hur besparingarna kan påverka verksamheterna?


Anf. 52 Robert Stenkvist (SD)

Herr ålderspresident! Vi har dragit bort 100 miljoner från Vetenskapsrådet för att göra forskningen ännu friare och ger de pengarna, och mer därtill, till högskolorna och universiteten. Vi anser att forskningen då blir ännu friare.

Bakgrunden är lite det som jag tog upp i mitt anförande om att vi anser att man inom hum-sam-området nog kan skära ned på de anslag som Vetenskapsrådet ger. Mitt anförande handlade just om att det är många områden som är genomforskade och att anslag kanske också ges till forskning där absolut ingen kommer att läsa den färdiga forskningsrapporten.

Mycket av den kritik som Hanne Kjöller tar upp i sin bok riktas mot Vetenskapsrådet och hum-sam-området. Men det är inga pengar som försvinner från forskningen - absolut inte, inte en krona!

De får lite mindre pengar att röra sig med, och de pengarna är i princip två stora anslag om jag räknar rätt när jag tittar på det här.

När det gäller sammanslagningen har det varit vår politik länge att vi vill att små lärosäten ska samarbeta administrativt med större lärosäten för att spara in på administrativa kostnader. Nej, det går inte att genomföra det här på ett år, men RUT, riksdagens utredningstjänst har tittat noggrant på det här, och vi har tagit fram pengar. Jag har inte det här i minnet - det skulle jag ha haft - men vi har estimerat hur mycket vi skulle kunna spara bara på den administrativa personalen. Det är en försiktig neddragning. Man skulle säkert kunna göra ännu större administrativa vinster, men vi har gått försiktigt fram. Det är klart att det tar längre tid än ett år att genomföra det här. Så är det absolut.


Anf. 53 Fredrik Christensson (C)

Herr ålderspresident! Tack för svaret, Robert Stenkvist!

Jag tycker att det sista som Robert Stenkvist säger är anmärkningsvärt. Han säger att det inte går att genomföra på ett år, men ändå finns det med i Sverigedemokraternas budget att de här neddragningarna ska ske för att uppnå det som Sverigedemokraterna har som mål.

Vi delar inte uppfattning i sak, men jag håller med om att samverkan mellan lärosäten absolut kan bli bättre.

När man presenterar ett sådant här förslag för Sveriges riksdag med så pass kraftiga besparingar och ett förslag på sammanslagningar förväntar jag mig av Sverigedemokraterna att det också går att genomföra under det budgetår som man föreslår att besparingen ska göras för att finansiera andra åtgärder som Sverigedemokraterna lyfter fram.

När det gäller Vetenskapsrådet har vi, som jag sa inledningsvis, uppenbarligen skilda uppfattningar. Jag tycker att den fria forskningen från Vetenskapsrådet och forskningsintensiteten är en viktig nyckel för att stärka forskningskvaliteten i Sverige och därmed driva på utvecklingen.

Det är dock inte i motsats till att satsa på ökade basanslag till lärosätena som är en viktig del i forskningssystemet. Det är också en del i den budget som vi i dag debatterar.


Anf. 54 Robert Stenkvist (SD)

Herr ålderspresident! En sammanslagning skulle naturligtvis ta tid, och det är självklart möjligt att man inte kan göra fulla besparingar första året. Men vi har låtit RUT utreda det här och har noggrant och väldigt försiktigt beräknat det för att vara seriösa. Man skulle kunna spara mycket administrativ personal på en sammanslagning. Och varför inte lägga de pengarna i förlängningen på undervisning och forskning?

Det finns inget egenvärde i att ett jättestort universitet som Lund ligger några mil bort från ett universitet i Malmö. Varför kan de inte samarbeta administrativt? Jag tror att det är tre eller fyra mil mellan städerna, men det vet Patrick Reslow, som är skåning, bättre än jag. Alltså, det här är resursslöseri.

Om Centern kan göra bättre beräkningar, gör det då! Då kanske vi kan lägga fram förslag om sammanslagningar, så kan vi lägga pengarna på bättre saker än ren administration.

Just det här med kvaliteten var anledningen till att vi drog bort 100 miljoner från Vetenskapsrådet, på hum-sam-området, märk väl. Vi tycker att forskningen på andra områden har jättebra kvalitet. Men här brister det, och vi har sett det år efter år. Jag brukar skumma igenom Vetenskapsrådets utlysningar varje år. De brister i kvalitet. Jag tror att kvaliteten höjs om vi för över de här pengarna till enskilda lärosäten i stället. Och då blir forskningen faktiskt ännu friare.


Anf. 55 Gunilla Svantorp (S)

Herr ålderspresident! Jag kunde inte låta bli att begära replik, ledamot Robert Stenkvist. Jag hade absolut inte tänkt göra det, men det går ju inte att låta detta få stå oemotsagt.

All forskning ska vara fri så länge den inte heter genusforskning. Då får den definitivt inte vara fri, för då är det någonting fel på den och leder inte någonstans.

Alla vi som någon gång sysslat med genusforskning - själv sitter jag till exempel i styrelsen för Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet - vet hur oerhört viktig den forskningen är just när det handlar om maktstrukturer och att man oavsett kön, sexuell läggning och andra faktorer ska ha samma rättigheter i samhället som alla andra. Om jag skulle lyfta fram någon forskning är det den som är absolut viktigast. Den vill Robert Stenkvist och Sverigedemokraterna bara ta bort helt och hållet.

Vid Centrum för genusforskning i Karlstad har vi ett stort projekt som heter Genusakademin. Där kan företagare, väldigt många små bolag, delta och titta på hur de tillsammans kan utmana normer, vilket gör att deras tillväxt ökar. Dessutom har Genusakademin fått pengar från EU:s regionala utvecklingsfond, ganska mycket pengar. Tycker inte Robert Stenkvist och Sverigedemokraterna att sådan forskning som utvecklar företagen i Sverige är viktig?


Anf. 56 Robert Stenkvist (SD)

Herr ålderspresident! Som jag sagt förut flera gånger här i talarstolen vill och kan vi inte förbjuda någon genusforskning. Däremot ska regeringen inte beordra genusforskning genom regleringsbrev och annat.

Vi som riksdag och styrande kan inte förbjuda någon forskning över huvud taget. Men vi kräver att högskolelagen följs. Där står det att all forskning ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Jag skulle vilja lägga till sunt förnuft, för det saknas ibland.

Om forskningen inte bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet bryter det faktiskt mot högskolelagen. Då kan ju de partier som vill försöka att förändra högskolelagen. Jag tror inte att det är en framgångsfaktor.

Vi är inte emot all genusforskning. Låt mig säga klart och tydligt att det finns jättebra och viktig genusforskning, som dessutom bygger på vetenskapliga grunder.

Man vill inte upprepa allt man har sagt förut varje gång man går upp i talarstolen. Men det jag kritiserar är den postmodernistiska inriktningen på genusvetenskapen. Som jag sa i talarstolen bryter det mot hela det grundläggande vetenskapliga tänket.

Jag har nu suttit ett par veckor och läst litteratur, och jag bara häpnar över alla märkliga idéer. De hör inte hemma i svensk högskola och strider mot det ni har formulerat i högskolelagen. Det är helt vansinnigt!

Däremot är vi för vettig genusforskning, självklart.


Anf. 57 Gunilla Svantorp (S)

Herr ålderspresident! Det är inte jag utan ledamoten Robert Stenkvist som står och säger att genusforskningen inte bygger på vetenskapliga grunder. Jag tycker faktiskt att det är ganska upprörande.

Jag skulle vilja att Robert Stenkvist utvecklar det som han sa i tidigare replikskifte om att man minskar anslaget till Vetenskapsrådet på grund av brister i kvaliteten när det handlar om hum-sam. Det är någonting som i alla fall ingen av oss andra har sett, så jag skulle vilja att ledamoten utvecklar det.


Anf. 58 Robert Stenkvist (SD)

Herr ålderspresident! Min uppfattning är att det kan bero på att det knappt är några utanför akademin som läser utlysningarna, och då är det ju ingen som ser någonting.

Jag håller inte med om allting som Hanne Kjöller skrivit i sin bok. Det finns en hel del som jag inte håller med om, men jag gör det om just det hon skrev om att man bedriver forskning i frågor där forskningsfrågan redan har besvarats gång på gång. Varför fortsätter man att ge anslag till detta? Jag förstår inte det.

Dessutom tycker jag att man måste kunna titta på forskningen utifrån. De inom akademin vill att bara de själva ska bedöma varandra - det är ju en sådan kultur. Men här är det ju skattepengar som det är fråga om. Vi måste också kunna titta på forskningen utifrån. Man ser att det finns jättemånga märkliga forskningsrubriker och områden när man kollar igenom listan över utlysningar.

Vi måste kunna göra omprioriteringar för att höja kvaliteten på forskningen. Det är ju lite vårt jobb. Vi ska titta på forskningen, på anslag och vad som sker och göra bedömningar, i den mån vi kan. Mycket av detta kan bara bedömas inom akademin, men då är det vår uppgift att skapa självreglerande och självkontrollerande system, så att vi inte kastar ut en massa miljarder på forskning som inte leder någonstans och aldrig kommer att leda någonstans. Med detta sagt är det svårt att veta exakt vilken forskning som kommer att slå igenom.

Vår uppgift är också att försöka höja kvaliteten på forskningen.


Anf. 59 Ilona Szatmari Waldau (V)

Herr ålderspresident! En stor del av budgeten för forskning ska vi fördela och debattera med anledning av den forskningspolitiska propositionen. Den skulle enligt planen ha presenterats i november men kommer nu i stället i slutet av den här veckan - lite grann som en julklapp till oss ledamöter så att vi inte ska vara sysslolösa under jul- och nyårshelgen, nu när vi inte kan umgås med nära och kära. Tack!

Vänsterpartiet hade i stort sett samma förslag till anslag för forskningen som regeringen och avser att förtydliga forskningspolitiken och hur anslagen ska fördelas i vår följdmotion med anledning av propositionen. En skillnad som vi redan nu vill tydliggöra är vikten av forskningsmedel till forskning utan djurförsök.

Jordbruksverket driver sedan 2014 ett 3R-center, ett center som hade finansiering fram till i år. Begreppet 3R står för replace, det vill säga ersätta, reduce, det vill säga begränsa, och refine, det vill säga förfina, och innebär att djurförsök ska ersättas eller begränsas. Nu finns det en majoritet i riksdagen för att 3R-centret ska fortsätta verka; Vänsterpartiet hade dock i sitt budgetförslag med en utökning. 3R-centrets roll är bland annat att vara en samlande arena för kunskap och samarbete om 3R-frågor både i Sverige och inom EU. Centret bidrar till att sprida kunskap om hur man kan forska utan djurförsök eller minimera djurens lidande. Men ska man kunna sprida kunskap måste ju kunskapen finnas där, och den behöver öka.

Från Vänsterpartiets sida menar vi därför att det behövs mer forskning om hur man ska kunna forska utan djurförsök. Vi föreslog därför i vår budgetmotion en fördubbling av anslaget till Vetenskapsrådet för att finansiera forskning och utveckling av alternativa metoder till djurförsök, något som verkligen behövs.

Herr ålderspresident! I höst ökade antalet platser på universitet och högskolor kraftigt. Tyvärr har också avhoppen från utbildningarna ökat kraftigt denna höst. Flera lärosäten har rapporterat om att antalet avhopp är betydligt större än vad som motsvaras av utökningen. Vid Stockholms universitet ökade till exempel antalet antagna med 2 procent, men antalet avhopp har ökat med 30 procent jämfört med 2019. I Karlstad ökade antalet antagna med 16 procent, men avhoppen har mer än fördubblats.

Samtidigt som fler antagits till våra lärosäten har det varit svårare att studera när mycket av studierna har fått skötas digitalt. Det är naturligt med en del avhopp; det kan handla om jobberbjudanden, felval och ändrade privata förhållanden. Men det är oroande med denna stora ökning av antalet avhopp. Avhoppen kostar samhället miljarder, och den som hoppar av har kvar sina studieskulder. Avhoppen resulterar också i tomma platser på utbildningar som verkligen behövs.

I Vänsterpartiets budgetmotion hade vi flera förslag som skulle kunna minska antalet avhopp från högskoleutbildning. Vi har föreslagit en kraftig satsning på studentkårerna, både för det studiesociala arbetet och för att stärka det studentfackliga arbetet. Studentkårernas arbete är viktigt för studenternas välbefinnande och därmed också för deras möjligheter att klara sina studier.

En annan av våra satsningar är att höja ersättningen per student med 1 000 kronor. En sådan höjning skulle höja kvaliteten på utbildningarna och öka möjligheten att stödja dem som behöver stöd för att genomgå en högskoleutbildning. Tyvärr brister både det pedagogiska stödet och det extra stödet. Jag tror på en breddad rekrytering och på att alla ska ha möjlighet att studera på högskolan. Men då måste vi ha en högskola som har resurser och möjlighet att ta emot studenter med skiftande bakgrund och erfarenhet.

Om fler ska våga söka en högre utbildning och rekryteringen ska kunna breddas måste stödet till studenter med funktionsnedsättning byggas ut. Därför utökar vi också stödet till Specialpedagogiska skolmyndigheten, som beviljar stöd till studenter med funktionsnedsättning. I vår motion, som ska behandlas i vår, kommer vi att lägga fram ytterligare förslag om stöd till dessa studenter.

I dag är det få funktionsnedsättningar som ger rätt till anpassade högskoleprov. Personer med funktionsnedsättning och diabetiker kan få anpassade provsituationer, men de kan inte garanteras detta. För att fler ska få rätt till anpassade högskoleprov och anpassade provsituationer ökar vi också UHR:s budget för högskoleprovet i denna del. Personer med funktionsnedsättning är underrepresenterade bland dem med högre utbildning och bland dem med gymnasieexamen. Alla ska ha likvärdiga möjligheter att göra högskoleprovet - allt annat är diskriminerande.

Herr ålderspresident! Alla barn som drömmer om att dansa, spela teater eller lära sig spela ett instrument ska ha möjlighet att göra det. Vi är inte där än. Fortfarande finns det många barn som inte har råd på grund av föräldrarnas ekonomi. Risken finns att ännu färre barn kommer att få möjlighet att gå i kulturskolan eftersom det råder så stor brist på kulturpedagoger.

Kulturskoleklivet är en del av den nationella satsningen på kulturskolan och syftar till att utbilda fler pedagoger. Detta för att kunna korta köer och ersätta alla dem som går i pension de kommande åren. Riksdagen har också beslutat om denna satsning, och i budgeten för 2019 och framåt fanns 40 miljoner avsatta för fler utbildningsplatser. Dessa 40 miljoner fick inte plats på den servettskiss som riksdagen beslutade om 2018. Regeringen har sedan valt att inte tillföra de medel som Moderaterna och KD tog bort utan nöjer sig med en halvering av den satsning som beslutades när regeringen samarbetade med Vänsterpartiet.

För Vänsterpartiet är kulturen viktig, och i vår budget föreslår vi en ökning av anslaget med 20 miljoner kronor jämfört med regeringen. Jag kan bara beklaga att regeringen och dess samarbetspartier väljer att inte satsa på kulturskolan och framtidens kulturskapare.

Nu hade jag tänkt sluta, men eftersom jag saknar replikrätt måste jag ändå som ett tillägg få framhålla genusvetenskapens vikt för kunskap om och förståelse för hur kön och genus påverkar samhället och människors möjligheter.

I övrigt, herr ålderspresident, hänvisar jag till Vänsterpartiets särskilda yttrande och avstår från ställningstagande om budgeten då vår rambudget fallit.


Anf. 60 Pia Steensland (KD)

Herr ålderspresident! Kvalitet och excellens ska vara ledande inom högre utbildning och forskning. Den högre utbildningens viktigaste uppgift är att förmedla kunskap.

Jag vill inledningsvis rikta ett stort och varmt tack till alla de medarbetare på lärosätena runt om i landet som har klarat av att göra en fantastisk omställning nu under pandemin. Och tack till alla er studenter som, trots att det har varit svårt i många lägen, också har klarat av att hänga med i omställningen! Det som krävs är kompetenta högskolelärare och forskare och en stimulerande arbetsmiljö men också studiesocial trygghet, oavsett pandemi eller inte.

Studentkårerna på lärosätena runt om i landet har en viktig roll för att driva på för en hög kvalitet i högre utbildning, bevaka studenternas situation och säkerställa att lärosätena förebygger sexuella trakasserier och psykisk ohälsa. Enligt en rapport från Universitetskanslersämbetet 2017 är studentkårerna dessvärre kraftigt underfinansierade. Vi kristdemokrater har uppmärksammat detta och de problem det medför. Det är glädjande att även regeringen nu i denna budget har uppmärksammat problemet och höjt stödet till studentkårerna. Tack för det!

Herr ålderspresident! Utveckling av ny kunskap är centralt för att Sverige ska kunna vara en konkurrenskraftig kunskapsnation. Forskningen har en avgörande roll för tillväxt och utveckling men också för att säkerställa välfärden på längre sikt. Inte minst är detta påtagligt inom hälso- och sjukvården. Dagens forskning blir morgondagens livräddande behandling eller kanske vacciner som hjälper oss att ta oss ur en pandemi.

Forskningen behöver långsiktiga och stabila villkor, vilket ställer krav på ändamålsenlig resursfördelning till universitet och högskola. Vi kristdemokrater välkomnar att regeringen nu höjer basanslagen, de medel som tilldelas direkt till universitet och högskolor. Men vi anser att det är angeläget att det införs krav på att en andel av basanslagen öronmärks och används för att säkra tydliga, trygga och attraktiva anställningar och villkor för unga forskare.

För, herr ålderspresident, som forskare är det naturligt och självklart att utsättas för konkurrens. Detta är jätteviktigt, oavsett om det gäller anställningar eller anslagsansökningar. Excellens ska vara ledande.

Men samtidigt är det oerhört tärande med de synnerligen otrygga anställningsvillkoren inom akademin. Jag kan ta mig själv som exempel. Jag disputerade 2002. Efter år av olika postdoktorsstipendier, som i sin tur följdes av flera tidsbegränsade anställningar som staplades på varandra och främst baserades på extern finansiering, fick jag till slut, efter närmare 14 år, mitt livs första tillsvidareanställning - men då på villkoret att jag skulle dra in pengar till min egen lön genom externa forskningsanslag. Då var jag 43 år och hade varit docent i flera år.

Herr ålderspresident! Mitt fall är på inget sätt unikt. Men jag tror att det är få utanför den akademiska sfären som vet hur osäkra och otrygga anställningsvillkoren faktiskt är på lärosätena i vårt land.

Vi kristdemokrater menar att det är viktigt med bättre och tryggare anställningsformer för att stimulera unga forskare och deras utveckling till framstående och världsledande forskare. Det krävs mer förutsägbara karriärvägar. Vi vill se en nationell karriärstege med tydliga steg, där tillsättningen av tjänsterna baseras på vetenskaplig kvalitet och pedagogisk kompetens. Transparenta, kvalitetssäkra och jämlika kriterier är en självklarhet, liksom att granskningen av meriterna görs av externa, oberoende experter.

En öronmärkning av medel från basanslaget till just detta ändamål vore en god investering, dels för Sveriges konkurrenskraft och styrka som kunskapsnation, dels för att minska stressen i forskarens vardag. Pressen och stressen som är kopplad till att dra in externa medel till doktoranders löner och till de faktiska kostnaderna för forskningen är mer än tillräcklig.

Herr ålderspresident! Forskningens autonomi är avgörande för att stimulera de bästa och mest innovativa forskningsidéerna. Lösningar på många samhällsutmaningar har vuxit fram genom kreativitet och kunskap som har genererats genom långsiktiga investeringar i just den fria forskningen. Det fria forskningsstödet ska därför utgöra den stora merparten av forskningsfinansieringen, och tilldelningen ska styras av vetenskaplig kvalitet. Att regeringen nu ökar resurserna till de externa statliga forskningsfinansiärerna i den aktuella budgetpropositionen är angeläget och välkommet.

Kristdemokraterna ser likväl ett behov av att komplettera det fria forskningsstödet med ett par strategiska forskningssatsningar. Jag vill därför avslutningsvis lyfta fram att vi tycker att det är angeläget att inrätta nationella forskningsprogram inom två områden som vi menar behöver särskild uppmärksamhet. Det handlar dels om att stärka kvinnors hälsa, dels om att stärka de äldres hälsa. Vi öronmärker därför sammantaget 250 miljoner kronor per år för dessa ändamål inom den utsatta ramen för Vetenskapsrådet och Forte.

Herr ålderspresident! Med respekt för tiden nöjer jag mig med att berätta lite om den satsning som vi föreslår på kvinnors hälsa. Det saknas i dag kunskap om flera så kallade kvinnosjukdomar - sjukdomar som endast drabbar kvinnor eller där kvinnor är överrepresenterade bland de drabbade. Det handlar om endometrios, PCOS, det vill säga polycystiskt ovariesyndrom, fibromyalgi, ME/CFS och lipödem. Brist på kunskap medför inte sällan att diagnostiseringen blir svår och att utvecklingen av effektiv behandling hindras. Bristande vård och behandling medför stora samhällsekonomiska kostnader kopplade till exempelvis psykisk ohälsa, arbetsbortfall, sjukskrivningar samt vård och behandling.

Men framför allt är det mänskliga lidandet kopplat till dessa sjukdomar oerhört stort. Kvinnor beskriver ofta att deras vardag påverkas negativt av sjukdomen i sig men också av att de känner sig begränsade i sina mål och drömmar om familj, fritid och karriär. Det är därför angeläget att öka kunskapsläget vad gäller orsaker till och olika aspekter på så kallade kvinnosjukdomar.

Herr ålderspresident! Den exakta utformningen av dessa nationella forskningsprogram bör formuleras av relevanta forskningsfinansiärer och forskarsamhället. Det är så man på bästa sätt tillvaratar forskarnas kunskap, kreativitet och förmåga till såväl problemformulering som problemlösning.

Herr ålderspresident! Detta är några av de reformer som vi prioriterar inom området forskning och högre utbildning. Då budgetalternativet bör ses som en helhet avstår vi från yrkanden i ärendet, men vi står självklart bakom samtliga av våra förslag och vårt särskilda yttrande.

(Applåder)


Anf. 61 Maria Nilsson (L)

Herr ålderspresident! Ungefär ett år har gått sedan vi förra gången stod här i talarstolen och debatterade dessa områden. Det är ett år som har lärt oss att inte ta något för givet. Det är ett år som mer än tidigare satt fokus på behovet av forskning och vad forskningsframsteg betyder för mänsklighetens överlevnad.

Pandemin har inte enbart visat på behovet av forskning. Den har också visat på behovet av mer utbildad personal inom vård och omsorg. Det är den personal som har burit oss genom det här året.

Herr ålderspresident! Jag kommer att återkomma till det jag nyss nämnde, men jag vill börja i en annan del av utbildningssystemet. Förra veckan kom resultaten av Timsstudien, som mäter elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap i årskurs 4 och årskurs 8. Resultaten för 2019 visar att svenska elever jämfört med andra deltagande länder presterar under genomsnittet i matematik. Det gäller både årskurs 4 och årskurs 8.

Ibland framstår det som att det som händer inom den högre utbildningen och forskningsvärlden är isolerade händelser. Men framgångsrik forskning bygger på framgångsrika forskare, och de uppstår inte ur ett vakuum. Grunden till en framgångsrik forskningsnation läggs inte på Chalmers. Den läggs på Hammarkullsskolan, Taubeskolan och alla de andra grundskolorna runt om i Sverige. Den förädlas sedan genom högre utbildning, internationella samarbeten, tillgång till den bästa forskningsinfrastrukturen, säkra anställningsvillkor och naturligtvis möjligheter att bygga excellenta forskningsmiljöer.

När vi debatterar detta betänkande - jag fokuserar på högre utbildning och forskning - vill jag stanna inför fyra delar som vi från Liberalernas sida vill understryka särskilt. Vi är stolta över de kommande årens ökning av forskningsbudgeten. Vi arbetade hårt för den, och vi kommer att arbeta ännu hårdare framöver för ökade forskningsanslag. Vi välkomnar också ökade basanslag till lärosätena. Det är välbehövliga tillskott.

För det första har nog få här inne missat att Liberalerna alltid försöker få in orden "hög kvalitet" när det kommer till skolan och till högre utbildning och forskning. Vi är inte ensamma om det. Men det är inte bara orden "hög kvalitet" och "excellens" som är viktiga, utan också det faktum att de ska genomsyra högre utbildning och forskning. Har du valt att studera vidare, investera i din framtid och ta studielån måste vårt ansvar vara att din utbildning till sjuksköterska, civilingenjör eller något annat motsvarar högt ställda kvalitetskrav. Det gäller samtliga lärosäten som ger utbildningarna i fråga.

Från Liberalernas sida kommer vi att följa frågan om utbyggnad av högre utbildning noggrant. Vi ser ett behov av detta, samtidigt som utbyggnad av högre utbildning alltid måste göras genom att man sätter kvaliteten i utbildningen i fokus. Kvantitet får inte finnas på bekostnad av kvalitet. Likaså måste forskningskvaliteten stå i centrum för alla forskningssatsningar.

Professor Gunnar Öquist, tidigare ständig sekreterare för Kungliga Vetenskapsakademien, har utvärderat nordisk forskning och konstaterat: "Jag tror att man i Sverige, Norge och Finland är mer toleranta mot medioker forskning än i Danmark." Detta är något som vi ständigt måste arbeta med. Oavsett om man bedriver forskning inom rysk litteratur eller kvantfysik är excellens det absoluta målet. Vi välkomnar det tillskott i budgeten som möjliggör utbyggnad av excellenscentrum, så att spjutspetsforskning ges de allra bästa förutsättningarna.

För det andra vill jag särskilt lyfta fram lärarutbildningen. Om 15 år kommer det att saknas 45 000 lärare, enligt Skolverkets prognoser. Bristen är alarmerande. I budgeten presenteras ett antal satsningar för att skapa fler vägar in i läraryrket, som det brukar kallas. Det handlar om kompletterande pedagogisk utbildning och vidareutbildning av obehöriga lärare och förskollärare. Att fortsätta arbeta för att läraryrket ska bli så attraktivt som möjligt kommer Liberalerna att ägna mycket kraft åt kommande år. Det gäller inte minst att förbättra arbetsmiljön och underlätta för lärarna att koncentrera sig på sitt undervisningsuppdrag.

För det tredje sker stora satsningar på forskningsinfrastruktur och European Spallation Source, ESS, i Lund. Modern forskning blir alltmer beroende av avancerad utrustning. Det handlar om stor datakapacitet, renrum, avancerade teleskop eller acceleratorer. Det brukar kallas forskningens infrastruktur. En av dessa satsningar är materialforskningsanläggningen ESS. Men dessa jättesatsningar behöver också förvaltas och utvecklas, och infrastrukturen behöver tillgodoses på bästa sätt.

Det är bra att det kommer en utredning om forskningsinfrastruktur. Det är även bra att vi i budgeten säkrar en långsiktig finansiering av anläggningen ESS.

För det fjärde, herr ålderspresident, finns i budgeten satsningar på forskarskolor och ett tydligt fokus på humaniora och samhällsvetenskap. Det har Liberalerna drivit på under parollen bildningslyft. Det här är ämnesområden som länge har stått tillbaka men som spelar stor roll för utvecklingen av samhället och kvaliteten i det offentliga samtalet.

Samhället berikas med en djup och en långsiktig motståndskraft mot förenklingar och fördumning. Ett samhälle som saknar kunskaper i latin, filosofi, grekiska och idéhistoria är ett fattigare samhälle. En vital akademisk undervisning förutsätter forskning i de ämnena.

Slutligen, herr ålderspresident: Det viktigaste skälet att satsa på ny kunskap är att vi behöver den för att klara de utmaningar mänskligheten står inför. Det handlar om att hålla tillbaka temperaturhöjningen i atmosfären, utrota fattigdomen, bekämpa pandemier och andra sjukdomar och på andra sätt främja utveckling som ger fred, frihet och välstånd. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 62 Mats Berglund (MP)

Herr ålderspresident! Sverige är och ska fortsätta att vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en framstående kunskapsnation. Ibland hör vi motsatsen, att det går utför. Men korrekt är att Sverige är ledande.

Vi ligger högt i rankningar som mäter innovationer. Vi satsar mer än nästan alla andra länder räknat i resurser per capita. Vi har en hög andel universitetsutbildade och många forskare. Vi har ett generöst utbildningssystem med studiemedel och avgiftsfria universitet. Vi har lockat till oss viktiga infrastruktursatsningar som i sin tur rekryterar högprofilerade forskare från hela världen.

Så kan vi fortsätta. Men en ledande position måste också försvaras. Vi behöver fortsätta satsningarna för att inte tappa mark. Det gäller kanske främst kvaliteten i verksamheten. I både forskningen och den högre utbildningen behöver vi värna och stärka kvaliteten.

Men vi satsar inte bara för att rankas högt. Vi behöver utbildning, forskning, samverkan av hög kvalitet för att möta samhällsutmaningarna.

Vi behöver utbilda fler studenter för att möta kompetensförsörjningen, inte minst i välfärdsyrkena. Vi har ett stort framtida behov av lärare, läkare, förskolepedagoger och vårdpersonal. Men också inom industrin och näringslivet finns behov inom en rad sektorer.

MP-S-regeringen har därför sedan den tillträdde haft ett väldigt stort fokus på kompetensförsörjningen. Vi är mitt uppe i en historiskt stor utbyggnad av antalet platser i högskolan. Den satsningen intensifieras nu inför 2021 med medel för 19 000 nya platser som är finansierade. Det är viktigt. För kvaliteten i utbildningen måste hänga med i den kvantitativa utbyggnaden.

Kvaliteten i den högre utbildningen har sin grund i den nära kopplingen till forskning. För att vi ska lyckas med att försörja hela landet med till exempel lärare är det viktigt att lärarutbildningarna finns på orter över hela landet. För att kvaliteten i utbildningen ska följa med krävs också forskning och starka forskningsmiljöer på alla lärosäten. De mindre universiteten och högskolorna bör stimuleras att profilera sig tydligare för att klara kvaliteten och konkurrensen. Distansutbildning och nätbaserat lärande är viktigt, och det kommer bli än mer betydelsefullt.

Studenter behöver också mer tid med lärarna. Det finns inga genvägar till hög kvalitet i utbildningen. Miljöpartiet vill därför att minst tio timmar lärarledd tid på de flesta högskole- och universitetskurserna ska ses som ett absolut minimum. Med den överenskommelse vi har med januaripartierna tar vi klivet mot det målet, men vi kommer att fortsätta att driva detta.

Vi behöver både bredd och spets i våra forskningssatsningar. Utan spets tappar vi kvalitet. Utan bredden finns inget underlag för en spets. Vi behöver därför rikta resurserna till ökade basanslag till lärosätena för att de ska klara av att vara de goda arbetsgivarna och skapa starka forsknings- och läromiljöer. Där vill jag verkligen trycka på det som Pia Steensland tidigare nämnde i debatten om att lärosätena måste stärka arbetsmiljöerna och anställningstryggheten. Men vi ska också satsa på den fria forskningen via forskningsråden. Det är de som är bäst skickade att klara av att fördela medel i konkurrens.

Samverkan med det omgivande samhället, med offentlig sektor, civilsamhället och näringslivet ger incitament och förutsättningar till hög innovationskraft. En stor satsning på forskningens infrastruktur, dyrbar utrustning och stora anläggningar, görs i den här budgeten. Det kommer också att vara avgörande för att bibehålla spets och hög internationell kvalitet i den forskning som bedrivs på Sveriges lärosäten under lång tid framöver.

Herr ålderspresident! I budgetpropositionen framgår flera av de satsningar som regeringen gör inför både kommande år 2021 och inför den forsknings- och innovationspolitiska propositionen som kommer att presenteras senare i veckan. Där finns, förutom de stora satsningarna på den fria grundforskningen, basanslagen och forskningens infrastruktur, också flera riktade satsningar som tioåriga forskningsprogram inom ett antal samhällskritiska områden.

Häromdagen meddelade ministern för högre utbildning och forskning, tillsammans med miljö- och klimatminister Isabella Lövin, att klimat blir det största nationella forskningsprogrammet när den nya forskningspolitiska propositionen presenteras. Vi inrättar också ett nytt forskningsprogram om hav och vatten. För klimat och miljö, hotet mot den biologiska mångfalden, det är vår tids ödesfrågor. Här finns behov av mer kunskap. Det gäller både hur vi ska ställa om våra liv och våra samhällen för att motverka klimatförändringarna och hur vi ska anpassa oss till klimatförändringarna som är här och nu.

Det här sista, klimatanpassning, handlar om hur vi ska klara starka vindar, översvämningar, torka och extrema temperaturer. Men det handlar också om hur vi globalt och här i Sverige ska hantera den situation som uppstår när hundratals miljoner människor världen över tvingas lämna sina hem - och kanske också sina hemländer - på grund av klimatförändringar och katastrofer. FN har prognostiserat 200 miljoner klimatflyktingar innan seklets mitt. Det är om 30 år.

En annan nyhet som kommunicerades förra veckan var att Mälardalens högskola blir universitet. Det är ju inte hur lättvindigt som helst man inrättar ett nytt universitet. Men här finns forskning och utbildning av hög kvalitet, många forskare och aktiva doktorander. Det finns också ett stort intresse från regionen, inte minst från näringslivet.

Mälardalen har en mer än tusenårig historisk koppling till Bergslagens gruvnäringar. Det var också en region som tidigt slog vinst av näringsfrihetens införande under mitten av 1800-talet då den svenska snilleindustrin blomstrade med en mängd livskraftiga verkstads- och industriföretag. Att vi nu får ett nytt universitet mitt i den här regionen pekar mot en ny era i den utvecklingen med goda samarbeten med dagens och morgondagens industriföretag som ABB, Bombardier och Northvolt, men också med alla de många nya innovativa företag som nu kan få möjlighet att växa.

Herr ålderspresident! Jag har uppehållit mig mest vid forskningen. Jag ska avsluta med att ytterligare nämna någonting om utbildningen också.

Några av de viktigaste delarna i budgeten som avser utbildningen är: Satsningar på det livslånga lärandet, satsningar på utbildningar i hela landet, en decentraliserad utbildning, bättre tillgång till distanskurser, en kraftsamling för fler och bättre rustade lärare - det är jätteviktigt - och starkare hälso- och sjukvårdsutbildningar.

Vi behöver säkra en likvärdig utbildning med hög kvalitet i hela landet. Vi behöver bredda rekryteringen till högskolan så att fler får chansen. Men breddad rekrytering innebär också att vi kommer att behöva ta hand om våra studenter på ett bättre sätt. Vi har sedan länge tyvärr sett en ökning av psykisk ohälsa bland studenter. Det är verkligen alarmerande. Psykiska besvär är vanligare bland studenter än bland yrkesverksamma i motsvarande åldersgrupper. Det finns därför en satsning på studentkårerna med i budgeten. Studenthälsan får också ytterligare medel. Vi tar den här utmaningen på största allvar.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.


Anf. 63 Robert Stenkvist (SD)

Herr ålderspresident! Jag ska bara komma med några funderingar och inte anta ett demagogiskt tonläge här.

Jag hajade till lite när Mats Berglund pratade om att lärarhögskolorna ska finnas över hela landet. Om jag minns rätt från förra mandatperioden lades några lärarutbildningar ned på grund av bristande kvalitet. Jag undrar hur Berglund ser på det här. Kan det vara så att man faktiskt måste koncentrera vissa utbildningar till vissa orter för att få tillräcklig kvalitet?

Det finns regionalpolitiska hänsyn att ta; jag är den förste att erkänna det. Men det handlar om en avvägning och en balans mellan dessa regionalpolitiska hänsyn och att upprätthålla kvaliteten på olika utbildningar.

Jag tror inte att man kan ha lärarutbildningen spridd på för många orter över hela landet, för det måste finnas kvalificerad och kunnig personal som driver utbildningarna.

Det är min fråga till Mats Berglund. Hur ser han på den här balansen?


Anf. 64 Mats Berglund (MP)

Herr ålderspresident! Tack, Robert Stenkvist, för att du begär replik! Debattreglerna tillåter ju inte mig att begära replik på tidigare anföranden.

Jag måste ta tillfället i akt och säga att jag blir väldigt orolig när jag hör Robert Stenkvist prata så aggressivt och så attackmässigt mot utvalda teorier i forskningen och samtidigt, i samma andetag, prata om forskningens frihet.

Vi har sett precis de här attackerna i framför allt de högerextrema politiska grupperna runt om i Europa. Vi har sett hur man till exempel i Ungern - ett land som Sverigedemokraterna gärna hänvisar till - med denna retorik förbjuder den här typen av utbildning och stänger lärosäten.

Jag skulle gärna vilja veta vad du vill med de här attackerna mot genusteori och postmodernism.

Jag ska svara på dina frågor också. Jag tycker att det är otroligt viktigt med lärarhögskolor över hela landet. Vi vet att studenter stannar kvar på de orter där de examineras och i de regionerna, men det är väldigt svårt att få examinerade lärare, läkare och vårdpersonal att flytta till orterna. Därför är det oerhört centralt att vi har utbildningar över hela landet men också att vi satsar mer på distansutbildning så att vi får en kompetensförsörjning i de här yrkena i hela landet.

Ja, det har funnits problem med lärarutbildningar. Det tycker jag. Men vi har gjort en stor reform, och vi börjar komma till rätta med det. Vi ökar antalet platser nu, och jag tror att det kommer att finnas ett stort sug. Läraryrket har blivit mer populärt, så jag tror att det finns alla möjligheter att sköta lärarutbildningarna över hela landet. Det är min förhoppning och tro.


Anf. 65 Robert Stenkvist (SD)

Herr ålderspresident! Nej, det är ytterst få sverigedemokrater som hänvisar till Ungern. Vi tycker om Orbáns invandringspolitik; det är ingen hemlighet. Men jag har över huvud taget inte hört någon som hänvisar i övrigt till Ungern, för vi vet inte ens hur hans system ser ut. Jag har läst lite i svenska tidningar om det, och det kan stämma eller det kan inte stämma - jag har ingen aning. I verkligheten har jag alltså hört ytterst få ledande sverigedemokrater som har hänvisat till Ungern.

Jag hade inte tänkt säga det här, men när det gäller postmodernismen är det den som är hotet. Jag läser svart på vitt: De tvivlar på det vi kallar vetenskap. De anser att det är en maktstruktur. Jag förstår inte hur man inte kan inse detta; det är helt obegripligt.

Jag har varit på ett Rifoseminarium. Jag poppade in på en lunch, och där var det en postmodernistisk professor i etik från Lund. Jag tänker inte nämna hennes namn, för hon är inte närvarande. Vi var 40 personer som satt där, och hon stod och föreslog på allvar att vi skulle avskaffa den parlamentariska demokratin.

Jag bara gapade, och så tittade jag mig omkring. Det var ingen som reagerade. Hon stod och föreslog på allvar att vi skulle avskaffa det jobb vi sitter här och gör nu. Jag undrade: Vad är hotet? Hon föreslog att man skulle ersätta detta med lagar och regler för mänskliga rättigheter. Då kan man fråga sig vilka som skulle besluta om dessa lagar och rättigheter. Jag fick aldrig tillfälle att fråga, för sedan avbröts seminariet.

Jag tycker att Mats Berglund ska syna postmodernismen lite närmare i sömmarna utan skygglappar för öronen och ögonen och verkligen kolla vad det här är för någonting. Har jag fel? Jag hoppas att jag har fel, men jag tror faktiskt inte det.


Anf. 66 Mats Berglund (MP)

Herr ålderspresident! Jag är forskare själv, och jag har många kollegor som använder delar av eller hela teoripaket av den postmodernistiska teoribilden. Det är egentligen ett stort kluster av teoribilder; det måste man väl ändå säga.

Jag har också många kollegor som använder genusteorier. Det har jag själv också gjort i min egen forskning. Jag är medlem i Sveriges kvinno och genushistoriker, till exempel.

Det är klart att man blir beklämd när den här typen av anekdotisk bevisföring sker mot enstaka forskare för att diskreditera en hel teori. Men det är inte det som är det otäcka. Det otäcka är att vi har riksdagsledamöter från ett parti som använder samma retorik som högerextremistiska politiker runt om i Europa, till exempel i Ungern.

Ni behöver inte från Sverigedemokraternas sida säga att ni tycker att Ungern är ett föregångsland i alla delar, men vi har sett att ni använder samma retorik kring just de här frågorna. Det är precis samma attacker, och i Ungern har vi sett hur det har lett till att man förbjuder vissa delar i undervisningen och att man stänger universitet.

Det är därför jag är orolig, och det är det svaret jag skulle vilja ha. Vad är det ni menar med de här attackerna mot enskilda metoder och enskilda teorier i forskningen? Nu får Robert Stenkvist tyvärr inte svara på det, men vi får återkomma till den här diskussionen.


Anf. 67 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Herr ålderspresident! Under året har coronapandemin prövat vårt samhälle. Påverkan har varit stor både för enskilda och på hela samhället. Människor är sjuka, folk förlorar sina kära, företag permitterar och människor har blivit av med sina jobb.

För att hantera pandemin och dess effekter har regeringen och riksdagen tillsammans med kommuner och regioner jobbat intensivt under året.

Jag är väldigt tacksam över det jobb som också våra universitet och högskolor har gjort under året. Man har ställt om sin verksamhet från campusundervisning till att ske digitalt på distans. Det har varit en stor omställning som våra lärosäten har tagit sig an, ansvarsfullt och med studenternas bästa i åtanke.

Studenterna har också visat ett stort ansvar för sina studier och för att begränsa smittspridningen. På universitet och högskolor har man dessutom producerat handsprit, hjälpt till med provtagning och levererat visir till vården. Studenter har ställt upp och frivilligt gått in och avlastat sjukvården när det har behövts som mest. Jag är stolt över våra högskolor och universitet men också över våra studenter.

Jag är också stolt över det arbete som har gjorts för att ge fler möjlighet att utbilda sig genom pandemin.

Vi ser ett ökat söktryck till högre utbildning i spåren av en förändrad arbetsmarknad. Hela 407 000 personer hade sökt sig till en utbildning inför höstterminen. Även inför vårterminen ökade antagningarna med 10 procent jämfört med förra året. Vi ser också en stor ökning i antalet sökande till vårdyrkena. Det ger hopp inför framtiden. Det är tydligt att pandemin har gjort att fler vill hjälpa till i dessa livsviktiga yrken.

Fler behöver hitta en ny väg i livet. Då ska det starka samhället finnas till hands. För den som har varslat ska möjligheterna att kunna vidareutbilda sig öka. Här ges nya möjligheter till bristyrkesutbildningar, såsom läraryrket. För den som vill bli sjuksköterska och bidra till välfärden finns goda förutsättningar och förbättrade möjligheter att studera där man bor, oavsett var i landet det är.

Jag är glad över att vi har kunnat möta det ökande behovet av utbildning med en rekordstor utbyggnad av högskolan. För 2021 föreslår regeringen medel som möjliggör närmare 19 000 nya utbildningsplatser så att fler kan studera på universitet och högskola. Att vi gör denna satsning på utbildning är dubbelt positivt, dels får många människor möjlighet att studera och få en sysselsättning, dels ser vi till att stärka upp med utbildning med inriktning mot vårdyrken, läraryrket och andra bristyrken inom välfärd och näringsliv som samhället och arbetsmarknaden så väl behöver. En investering i utbildning är en investering i både människan och samhällsbygget.

Totalt innebär utbyggnaden att Kunskapslyftet inom högskolan ökar från 25 000 platser för 2021 utifrån prognosen i den förra höstbudgeten till i stället cirka 44 000 nya platser under 2021. Detta är en förstärkning för 2021 med 1,7 miljarder kronor till högre utbildning. Det blir 2,4 miljarder om vi även tar med studiemedlen. I utbyggnaden ligger pengar till programplatser, korta kurser för yrkesverksamma, basårskurser och satsningar på utbildning i hela landet.

Det starka samhället ska finnas till hands och möta upp med utbildning när både människan och arbetsmarknaden behöver det. Tillsammans med satsningar på vårt robusta och världsunika studiemedelssystem, studentkårerna och studenthälsan kan studenter och samhället stå rustade för att ta sig igenom krisen.

Herr ålderspresident! En annan viktig del i att stå starkt rustad i krisen, och i kommande kriser, är de satsningar som vi gör på forskning och innovation. Väldigt snart kommer jag att kunna presentera en forsknings- och innovationsproposition som vi har tagit fram i ett samarbete i mitten av svensk politik. Inom kort kommer jag att kunna presentera propositionen i dess helhet, men redan nu finns en del att säga om hur vi satsar för att Sverige även fortsättningsvis ska vara en ledande forskningsnation

Att investera i forskning och innovation skapar jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Det krävs för att återstarta ekonomin under pandemin. Det krävs också för att bygga kompetens, välfärd och konkurrenskraft som möter våra samhällsutmaningar. Forskningen behövs för att lösa klimatutmaningen, för att skapa trygga och starka samhällen och inte minst för att möta kommande pandemier och andra hälsoutmaningar.

Forskning och innovation bidrar till utvecklingskraft över hela landet. Det stärker vårt samhälle. Forskningen angår oss alla, och den ska finnas på plats för att förbättra samhället och våra gemensamma liv. Det fria kunskapssökandet är också av grundläggande betydelse för att skydda och stärka demokratin. Sveriges universitet och högskolor är ett värn för den fria åsiktsbildningen, och den akademiska friheten och den fria forskningen ska därför främjas.

I budgetpropositionen för 2021 föreslår och beräknar regeringen en kraftig nivåhöjning av de statliga satsningarna på forskning och innovation. Det blir en förstärkning med ytterligare 3,4 miljarder redan 2021. Åren 2022, 2023 och 2024 beräknas satsningarna till 3,2, 3,3 respektive 3,75 miljarder kronor. Detta är investeringar i svensk forskning och innovation med 13,6 miljarder över fyra år. Det är en 10-procentig ökning av den statligt finansierade forskningen.

Detta är en framtung proposition, och den ger oss mycket goda förutsättningar att fortsätta att bedriva världsledande forskning och möta våra viktigaste samhällsutmaningar. Till skillnad från många tidigare forskningspolitiska propositioner görs nästan hela nivåhöjningen redan det första året av fyraårsperioden. Det behövs dock i spåren av pandemin, där behovet av en återstart av samhället och ekonomin är stort och där finansiering från stiftelser och näringsliv förväntas minska på grund av pandemin.

Staten tar därmed ett ansvar för att upprätthålla satsningarna på svensk forskning och innovation vid en tidpunkt då samhället och ekonomin liksom forsknings- och innovationssystemet utsätts för särskilda påfrestningar då samtidigt behovet av forskning är stort. Med stora satsningar på utbildning och forskning i hela landet står Sverige bättre rustat att ta sig igenom denna och kommande kriser. Som minister för högre utbildning och forskning är jag naturligtvis stolt över att kunna presentera dessa satsningar som ligger i mitten av svensk politik. Det här är satsningar som stärker människan, forskningen och arbetsmarknaden.

Herr ålderspresident! Då jag inte haft replikrätt vill jag avsluta med att säga några ord till Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Jag lyssnade noga på Moderaternas talesperson. Jag såg och hörde stoltheten hos henne när hon berättade att hon läst på högskola och universitet, och jag hörde hur glad hon var över det. Moderaterna verkar tycka att det är viktigt med en politik för universitet och högskolor.

Jag kan utifrån Moderaternas politik dock konstatera att detta verkligen inte gäller för alla. De har ju plockat bort möjligheten till högskolebehörighet för ungdomar på gymnasiernas yrkesprogram. Så byggs ett klassamhälle där man stänger dörrar. Jag vill ha ett starkare samhälle som öppnar dörrar, där utbildning och bildning ska finnas för individen genom hela livet och över hela landet.

Jag vill vara väldigt tydlig mot Sverigedemokraterna. Jag betackar mig för Sverigedemokraternas samhällsrelevans. Det är en framtid som förskräcker. Sverigedemokraternas samhällsrelevans är alldeles uppenbar i det de uttrycker i ord och i sin budget. Den ligger helt i linje - i en rak linje - med andra auktoritära, högerkonservativa och högerextrema krafter när de skär ned på Malmö universitet, Södertörns högskola och alla de konstnärliga högskolorna. Konstnärlig forskning får inga pengar i Sverigedemokraternas framtid. Vetenskapsrådet och humsam ska bort. Jämställdhet finns det inte plats för i Sverigedemokraternas framtid.

Jag betackar mig för Sverigedemokraternas samhällsrelevans. Den är ofri, inskränkt och farlig. Den är långt ifrån den svenska modellen och långt ifrån det starka samhälle som jag vill vara med och bygga. Den visar också med all tydlighet att forskning och akademi - fri forskning och fri akademi - och att det fria kunskapssökandet verkligen är ett värn för demokratin. Så ska det fortsätta att vara.

(Applåder)


Anf. 68 Pia Steensland (KD)

Herr ålderspresident! Tack, Matilda Ernkrans, för att du är här i dag! Det är väldigt angeläget och viktigt. Forskning är precis som du beskriver otroligt viktigt för Sveriges framtid.

Jag kunde inte undgå att se att statsrådet nickade igenkännande när jag i mitt anförande beskrev de otrygga anställningsförhållanden som dessvärre råder på lärosätena. Det gläder mig också att Mats Berglund som representant från regeringspartiet Miljöpartiet instämde i vikten av att säkerställa trygga anställningsformer inom akademin.

Jag skulle därför vilja att statsrådet lite grann utvecklar regeringens tankar och idéer om hur man ska säkra en bättre arbetssituation. Är det så att regeringen, precis som vi kristdemokrater, är intresserade av att inrätta nationella karriärsteg, till exempel? I dag ser det ju väldigt olika ut på olika lärosäten.

Jag skulle också vilja veta vad statsrådet tänker om idén att faktiskt viga en del av basanslaget just till att säkra upp de här anställningsformerna.


Anf. 69 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Herr ålderspresident! Tack, Pia Steensland från Kristdemokraterna, för engagemanget i högre utbildning och forskning, inte minst när det handlar om trygga anställningsförhållanden.

Regeringen har sedan tidigare identifierat att vi behöver fortsätta att jobba med trygga högskolor. Det här är en stor sektor med många anställda och många studenter, och det är klart att man måste bli bättre på att ge trygga anställningsförhållanden. Det är ett sätt att rekrytera och få behålla de allra bästa och att ta till vara den kompetens som finns.

Jag kommer att utveckla detta också i den forsknings- och innovationsproposition som alldeles strax kommer att kunna presenteras för Sveriges riksdag.


Anf. 70 Pia Steensland (KD)

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för det glädjande svaret! Jag ser verkligen fram emot julklappen i form av forskningspropositionen.

Jag skulle också vilja lyfta en annan fråga som är oerhört angelägen i den pandemi som vi befinner oss i nu och i den kris som finns inom vården. Vi har en vårdpersonal som har kämpat så oerhört hårt under våren för att hantera pandemin. De har ställt om på ett fantastiskt sätt och klarat det här. Sommaren medförde dock alldeles för lite tid för återhämtning, och pandemins andra våg sliter väldigt hårt på inte minst dem som nu kämpar för att rädda liv. Vi hör alarmerande rapporter om att det är otroligt svårt.

Det var glädjande att fribeloppet togs bort under innevarande år just för att studenter skulle kunna hjälpa till inom vården och stötta i de delar där så är lämpligt. Vi diskuterade frågan i utskottet, och jag uppfattade ändå att ministern var lite försiktigt positiv och att det kanske skulle kunna göras något även kommande år.

Herr ålderspresident! Jag skulle vilja veta om statsrådet kan ge några positiva besked inom detta område.


Anf. 71 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Herr ålderspresident! Debatten om studiemedel kommer att föras under morgondagen, men då jag inte har möjlighet att vara med på den debatten utan kommer att företrädas av riksdagsledamöter från utbildningsutskottet ska jag ändå ge ett svar nu.

Det är sant att vi har slopat fribeloppet under det här året, och vi gjorde det helt enkelt för att ingen skulle behöva fundera över hur det påverkar studiemedlen om man går in och jobbar i vården.

Regeringen har ju hanterat coronapandemin som så att vi måste vara beredda att fatta beslut allt efter hur pandemin utvecklar sig. Det här är en sådan fråga som vi naturligtvis tittar på och ser hur vi ska ta oss an för kommande år.

Ibland blir det en del missförstånd i debatten, och för att studenter ändå ska känna sig trygga vill jag vara tydlig med att även om vi har en begränsning av fribeloppet - något som vi hade sedan tidigare, efter årsskiftet - innebär det att till exempel en sjuksköterskestudent kan jobba nästan halvtid på ett halvår utan att slå i fribeloppsgränsen.

Utbildning och universitetsforskning

Jag känner mig därför övertygad om att våra studenter som har möjlighet att bidra i vården också kan fullfölja sina studier. Att vi kan hålla i och examinera sjuksköterskor är ju viktigt det med, för de behövs ute i vården.

Regeringen är som sagt beredd att fatta beslut allteftersom hur pandemin påverkar oss.

(forts. § 10)


Anf. 101 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag kände mig tvungen att begära replik efter det statsrådet sa om SD.

Utbildning och universitetsforskning

De nedskärningar som statsrådet tog upp är rent administrativa nedskärningar. Man kan ju göra vinster på att samordna administrationen, och de pengarna kan ju gå till undervisning och forskning. Det är bra och något alla vinner på.

När det gäller det forskningsanslag som vi tar bort från de konstnärliga högskolorna överför vi dessa pengar krona för krona till basanslaget. Detta måste man fatta när man läser tabellen. De förlorar inte en enda krona på detta. Vi för bara över anslaget från forskningen till deras basanslag.

Är det Victor Orbán som har föreslagit en sådan här modell? Nej, det är Pam Fredman i slututredningen.

När det gäller lärosätenas frihet vill vi egentligen ha mer frihet, inte mindre, som jag har påpekat en massa gånger nu. Vi vill två saker.

Det första är att den forskning och undervisning som sker ska följa högskolelagen och bygga på vetenskap. Man gjorde en jätterestaurering i Norge när man tog bort sådant som inte uppfyllde kraven, och då är det Norge vi pratar om, inte Ungern.

Det andra är att lärosätenas frihet ska bli större och att postmodernistisk ideologi inte ska påtvingas lärare när anslag söks. Erik Ringmar ska till exempel inte tvingas ha studentlitteratur av Judith Butler när han håller kurser i historia. Skillnaden mellan statsrådet och mig är att statsrådet vill att Ringmar ska tvingas ha med boken i litteraturlistan medan jag vill ha mer frihet. Ingen lärare ska bli påtvingad böcker i sin kurslitteratur. Jag tror att det är tvärtemot Orbáns politik.


Anf. 103 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Jag vill bara ha fört till protokollet att det är Sverigedemokraterna som drar parallellerna till en viss person och ett visst land.

Det som jag mycket tydligt uttrycker är att det går en absolut rak linje i det som Sverigedemokraterna för fram i sin auktoritära, högerkonservativa, högerextrema ideologi. Det är en ideologisk utgångspunkt i hur ni ser att man ska begränsa den fria forskningen och välja ut vilken forskning som ur ett politiskt perspektiv är värdig att genomföras eller inte. Det är en del av den ideologiska tradition där Sverigedemokraterna befinner sig tillsammans med andra runt om i världen.

Det är ändå anmärkningsvärt att det var just på Malmö universitet och Södertörns högskola som det fanns lite administrativa vinster så att man kunde göra neddragningar där. Det är väl ändå med precision som man kan göra neddragningar på alla de konstnärliga högskolorna på just den konstnärliga forskningen. Det var just där Sverigedemokraterna hittade förändringarna när det gäller högre utbildning och forskning. Dessutom var Sverigedemokraternas Robert Stenkvist i sitt anförande väldigt tydlig med att han och partiet inte tycker att jämställdhet är speciellt viktigt eller något som en fri akademi och en fri forskning ska hänge sig åt.

Jag vidhåller att detta är samma auktoritära väg som vi ser andra exempel på i vår omvärld, där både konsten och den fria forskningen i och med det hotas och där auktoritära högerkonservativa regeringar begränsar både utbildningen och forskningen utifrån sin ideologi. Det är inte en väg som jag och regeringen tänker ta. Vi tänker stå upp för den fria forskningen.


Anf. 104 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Dessa högskolor råkar ligga väldigt nära varandra. Det är tre mil mellan Lunds universitet och Malmös - numera - universitet, och samma sak med Mälardalens högskola och Södertörns högskola. Det är geografiska områden med precision, fru talman.

Nej, vi vill inte förbjuda någon forskning, mer än vad som görs i dag. Det är råd - Vetenskapsrådet och de andra råden - som beslutar vilka som ska få anslag eller inte. Alla får inte anslag; det är jättemånga som inte får det. Är det auktoritärt styre att neka anslag?

Regeringen styr med sina regleringsbrev. Jag tror att våra regleringsbrev skulle bli mindre styrande än regeringens och ge mer frihet. Om vi inte vill påtvinga lärare kurslitteratur, är vi auktoritära då? Det är ju regeringen, eller det som utlöper från regeringen, som är auktoritär och som påtvingar lärare kurslitteratur. Vi vill ju inte göra det. Om man vill ha en bok av Judith Butler får man ha det. Gör som ni vill! Det är detta vi säger. Vi vill ha mindre tvingande regler än vad regeringen vill. Hur man kan få det till auktoritärt förstår jag inte. Vi vill ha mer frihet, inte mindre frihet.


Anf. 105 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Jag förstår om Sverigedemokraterna har lite svårt att fatta. Ta bara en sådan sak som förs fram här i debatten: att det är regeringen som bestämmer kurslitteratur på våra universitet och högskolor. Det är ju falskt. Det stämmer inte. Det gör inte regeringen. Så jag förstår om det är lite svårt för Sverigedemokraterna att förstå.

Men jag kan hjälpa Sverigedemokraterna. Så här är det: I den auktoritära, högerkonservativa, högerextrema ideologiska tradition där Sverigedemokraterna befinner sig följer det som Robert Stenkvist och Sverigedemokraterna uttrycker en rak linje. Det är precis det som vi ser hända i andra delar av världen. Detta visar med all tydlighet att vi måste värna den fria forskningen och den fria akademin och att det fria kunskapssökandet på våra universitet och högskolor är ett värn för demokratin. Detta tänker jag fortsätta att stå upp för.


Anf. 106 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag inleder med att svara på statsrådets fråga angående möjligheter för fler att läsa på högskola och universitet. Frågan uppkom när man införde att alla yrkesutbildningar skulle bli treåriga och teoretiska och även vara högskoleförberedande. Då blev bekymret att inte alla som inte var studiemotiverade ville läsa på gymnasiet.

Det blev en stor diskussion om vad som skulle göras, varpå Moderaterna ändrade sig och sa att man i stället ska kunna välja bort de högskoleförberedande ämnena. Man kan välja så att det blir en yrkesutbildning utan de ämnena, eller så kan man ha kvar dem. Sedan kan man givetvis ångra sig senare i livet - man kanske vill läsa vidare i alla fall. Då finns förstås möjligheter att komplettera. När man har gjort det är det viktigt att högskoleprovet finns kvar som en andra chans. Även moderater kan ändra sig när det blir fel. Vi vill alltså att det ska finnas högskoleförberedande yrkesutbildning men att man ska kunna välja bort de högskoleförberedande ämnena.

Sedan har jag några frågor om forskningspropositionen, som statsrådet nämnde. Vi är väldigt positiva till det som vi har hört hittills. Vi har förstås inte hört allt ännu. Jag vet inte om vi ska kalla det julklapp eller inte; det återstår väl att se om några dagar. Vad vi vill vara säkra på är att de stora ekonomiska satsningarna också höjer kvaliteten och att det inte blir mer av samma som redan finns och som kanske inte riktigt räcker till.

Sista frågan gäller satsningarna på studenthälsan och hur de ska ske. Det är en jätteviktig fråga, och kvaliteten varierar mycket mellan olika studenthälsor. Jag har själv suttit i styrelsen för Akademihälsan och såg att behovet var väldigt stort men att det också var väldigt begränsat hur mycket studenthälsan fick och kunde göra. Därför vill jag gärna höra hur satsningar ska ske på studenthälsan.


Anf. 107 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström och Moderaterna!

Det som jag reagerade på var att den moderata riksdagsledamoten var väldigt glad över den möjlighet som hon själv hade fått att gå på både högskola och universitet och också uttryckte att detta är viktigt för att kunna stå stark på inte minst arbetsmarknaden.

Det är samtidigt alldeles uppenbart att Moderaterna tillhör dem som plockade bort och begränsade möjligheten till högskolebehörighet för alla elever som går på yrkesgymnasieprogram. Det går inte att säga något annat än att detta visar på en syn på människan och samhället där inte riktigt alla ska få det riktigt lika lätt att ta sig vidare till högre utbildning. Jag delar inte den synen. Jag tycker att om man har kunskaperna, ambitionen, möjligheten och viljan ska man ha möjlighet att ta sig vidare till en högre utbildning. Vi vet dessutom att vi har väldigt stora yrkesområden som behöver mer utbildad personal och som kräver högre utbildning - lärare, sjuksköterskor, ingenjörer och andra. Man får nog ändå ta ansvar för den politik som man själv företräder.

Jag ser mycket fram emot att presentera forskningsinnovationspropositionen i dess helhet. Det är självfallet så att den svenska forskningen vilar på kvalitet. Detta är också något som vi tillsammans med likasinnade i Europa driver på för mycket tydligt, för det är klart att vi ska ha den bästa forskningen av allra högsta kvalitet. Jag känner mig väldigt trygg med att det är det vi kommer att kunna fortsätta ha med en nästan 10-procentig höjning av forsknings- och innovationsbudgeten framåt i tiden.

Jo, det är ytterligare pengar som vi fördelar till studenthälsan. Vi ser nämligen att det behövs, inte minst nu när många studenter sliter hårt med studier på distans när de egentligen skulle ha varit på campus.


Anf. 108 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag vill återigen förklara för statsrådet att Moderaterna hade synen att det är viktigt att kunna gå på gymnasiet. När elever valde bort att gå på gymnasiet gjorde vi det möjligt att välja bort de studieförberedande ämnena. Men vi har ändrat oss och sagt att det är viktigt att möjligheten finns. Vi tycker absolut att det ska vara möjligt. Jag är fortfarande väldigt glad att jag har haft möjligheten, och jag vill att många andra också ska ha den. Vi tycker alltså att alla elever ska ha möjlighet att gå treårigt gymnasium som är högskoleförberedande.

Den som vill gå en yrkesutbildning och inte vill ha det teoretiska ska dock ha möjlighet att välja bort det. Det ska gå att komplettera senare. Gymnasieutbildningen är nämligen också väldigt viktig, även om det givetvis är viktigt att sedan komma ännu längre och vidare. Vi ser därför fortfarande med oro på att vissa som tycker att det är för teoretiskt väljer att inte läsa gymnasiet, men bilden är att alla ska ha möjlighet att läsa den utbildning de önskar. Det har man rätt att göra.

När det gäller forskningen i Europa har man inom forskningsvärlden sett en ganska stor oro just för satsningen i Europa, eftersom man inom EU ändå har satsat mindre pengar än tidigare. Vi har diskuterat detta tidigare. Det satsas mindre pengar inom forskningen, vilket gör att man känner en stor oro för att forskningskvaliteten ska minska både inom EU och i Sverige. Jag ser dock fram emot propositionen, givetvis. Jag hoppas också att det jag säger inte stämmer utan att vi kommer att satsa ännu mer än vi gjort tidigare och att vi kommer att hålla hög klass och inte bli förbisprungna, vilket vi håller bli att bli just nu.


Anf. 109 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Sett i relation till bnp hör Sverige till de länder som lägger mest på forskning och utveckling, nämligen 3,4 procent av bnp. Det är dock ingenting som gör att vi kan luta oss tillbaka, utan vi måste snarare inse att vi behöver göra ytterligare lite till om vi ska behålla den positionen. Det är också anledningen till att vi har kunnat förhandla fram en 10-procentig ökning till forskning och innovation de kommande åren, och vi ligger oerhört starkt till redan nästa år - i den här forsknings- och innovationspropositionen är budgeten för forskning och innovation nio gånger så stor år ett än vad den har varit tidigare. Det är ju för att vi ska kunna vara ett ledande land också när det gäller forskning. Budgeten är framförhandlad i mitten av svensk politik, och det är jag väldigt glad över.

En del där vi också stärker den svenska forskningen handlar om att vi aviserar att Mälardalens högskola ska bli Mälardalens universitet. Det kommer att ge en enorm utvecklingskraft inte bara till den här regionen utan också till den svenska forskningen och det svenska forskarsamhället. Det finns alltså mycket spännande här som kommer att stärka kvaliteten men också se till att vi har forskning i hela landet.

Så sent som i förra veckan mötte jag en av Nobelpristagarna, och hon fick Nobelpris för forskning som hon till del hade genomfört vid Umeå universitet. Jag vet inte hur Marie-Louise Hänel Sandström ser på det, men vissa till henne ideologiskt närstående ledarsidor - kan man väl säga - brukar inte alltid vara helt för att vi ska ha högre utbildning, högskolor och universitet runt om i hela landet. Umeå universitet kanske inte betraktas som ett prestigeuniversitet av vissa, men jag tycker att det är ett fantastiskt universitet. Nobelpristagaren sa också själv att det var avgörande för henne att hon fick bedriva sin forskning vid just Umeå universitet, med de förutsättningar som fanns där, och det visar väl på vikten av att vi har stärkt forskningen i hela vårt land.


Anf. 110 Ilona Szatmari Waldau (V)

Fru talman! Tack för de inblickar vi fick i den forskningsproposition som ska presenteras, statsrådet Matilda Ernkrans!

Det jag vill prata om nu är dock inte forskning utan basutbildning. Vi är överens om att det är bra att högskolor och universitet byggs ut med fler platser så att fler av våra ungdomar och andra kan välja att studera, men jag saknar information om vad regeringen har för planer för att minska avhoppen. Jag tog upp det i mitt anförande, men statsrådet nämnde det inte i sitt anförande.

Vi vet ju att våra lärosäten och universitet har jobbat väldigt hårt och lyckats bra med att ställa om till digital undervisning, men samtidigt ser vi att avhoppen har ökat mycket mer än antalet nyantagna vid universiteten och lärosätena. Det skulle kunna vara en indikation på att det inte har fungerat så bra och att studenter som kanske inte kommer från studievana hem av olika skäl inte har klarat av studierna. Därför skulle jag vilja veta lite grann hur statsrådet har tänkt lösa det problemet, om vi kan kalla det ett problem.

Jag konstaterar att det i budgeten inte finns någon utökning av pengen till, det vill säga ersättningen för, varje student. Det har vi i Vänsterpartiets budgetförslag just för att man ska kunna jobba mer med studenter och ge ett bättre pedagogiskt stöd. Vi saknar i dag också riktlinjer för hur ett pedagogiskt stöd ska se ut. Jag tror att alla lärosäten jobbar bra med detta, men det finns ingen enighet och ingen riktlinje. Det gör att det finns brister här och var.


Anf. 111 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Tack för frågorna, Ilona Szatmari Waldau!

Jag vill börja med att säga att det verkligen är en historisk utbyggnad av högskolan som vi klarar av att göra. Jag menar att den är riktig nu när pandemin prövar oss och när fler faktiskt vill och ska kunna ta sig igenom en högre utbildning. Det är 19 000 fler utbildningsplatser inför 2021, och vi gör strategiska forskningssatsningar. Vi höjer alltså det strategiska forskningsanslaget, basanslaget, till våra högskolor och universitet med 900 miljoner permanent. Vi gör också en extrasatsning om 500 miljoner redan nästa år för att man ska klara av utbyggnaden av högre utbildning och kunna knyta an till forskningen.

Vi har också hört här i debatten om det bildningslyft som kommer att presenteras i forsknings- och innovationspropositionen. Vi gör satsningar på studentkårerna, och vi gör satsningar på studenthälsa, och allt detta gör vi naturligtvis för att vi ska se till att våra studenter får de allra bästa förutsättningarna att i denna pandemi ändå ta sig igenom sina utbildningar. De ska kunna examineras och gå vidare ut i arbetslivet stärkta efter utbildningen.

Med det sagt vill jag vara tydlig med att vi lägger mycket fokus på att se till att studenterna faktiskt klarar den utbildning de har kommit in på. Det är viktigt. Men jag tycker att man i Vänsterpartiet kanske ska vara lite försiktig med hur man använder siffror. Att räkna procent när det gäller siffrorna för ökning och avhopp ger en helt annan storleksbild än att räkna fysiska personer och antalet antagna. Ta Karlstads universitet, exempelvis: De har tagit in 1 881 fler, och avhoppen är 215. Siffrorna stämmer, men om man räknar detta i procent är alltså antagningen 16 procent och avhoppen 104 procent. Det blir väldigt märkligt att räkna det i procent.


Anf. 112 Ilona Szatmari Waldau (V)

Fru talman! Man kan hålla på och bortförklara olika procentsatser bara för att det handlar om få personer, men faktum kvarstår att avhoppen från flera av våra lärosäten och universitet har ökat. Jag tycker att det är viktigare att ta till sig den signalen och diskutera hur det ska kunna åtgärdas än att angripa siffrorna i sig. Jag hade önskat få ett bättre svar, helt enkelt.

Vi är överens om att utbyggnaden av antalet utbildningsplatser är viktig, och jag tycker att det är en bra satsning från regeringen. Vänsterpartiet har verkligen välkomnat den och stöder den fullt ut. Men när man ökar antalet utbildningsplatser ökar man också antagningen, och då kommer det exempelvis in studenter som inte kommer från en studievan bakgrund. De kan behöva mer och extra stöd, och då behöver man se över hur man jobbar med det pedagogiska stödet. Jag tror inte att statsrådet nämnde det.

Slutligen vill jag beröra att statsrådet tog upp satsningen på studentkårerna. Vänsterpartiet tycker verkligen att det är bra att regeringen äntligen satsar på studentkårerna, men satsningen skulle behöva vara dubbelt så stor för att täcka behovet. Det gjordes en utredning av vad studentkårerna skulle behöva när kårobligatoriet avskaffades, men de summorna gick ju aldrig ut till studentkårerna. De blev i stället mycket lägre. Nu har regeringen lagt dit hälften av det som behövs om man vill att studentkårerna ska göra samma arbete som de gjorde när alla studenter var tvungna att vara medlemmar i studentkåren. Jag välkomnar alltså satsningen, men den är inte tillräcklig.


Anf. 113 Statsrådet Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Jag vill återigen understryka att vi gör en historisk utbyggnad. Det är viktigt för att möta inte minst en förändrad arbetsmarknad utifrån pandemin. Vi följer upp det med stora satsningar på de strategiska forskningsanslagen till universitet och högskolor, som gör att man kan klara av forskningsanknytningen när vi också bygger ut den högre utbildningen. Vi gör ett bildningslyft, vi satsar på studentkårerna och vi satsar på studenthälsan. Detta tycker jag visar regeringens engagemang för att vi ska ha en högre utbildning som håller hög kvalitet och där våra studenter på universitet och högskolor kan må bra och klara sina studier.

Sedan måste man naturligtvis alltid jobba med högskolepedagogiken. Det är någonting som har blivit än mer tydligt under pandemin. Många universitet och högskolor vittnar också om att man nu lägger ytterligare engagemang på att klara av att ge utbildningar på distans som tidigare har getts på campus.

Jag skulle dock vilja säga så här: Är det någonting som vi borde ta med oss från denna debatt om högre utbildning och forskning är det väl att vi ska vara varsamma om fakta och statistik. Då tycker jag - det har ingenting med att förringa problemet att göra, och jag har ju också visat vad vi gör för insatser - att det är lite slängigt att göra de här jämförelserna i procent. Vi kan titta på Karlstads universitet. Ja, det är 215 avhopp, men det är också 1 881 nya personer som antagits till utbildning. Det blir en mer rättvisande bild av vad som faktiskt har hänt, till exempel på Karlstads universitet, om vi använder de siffrorna. Det tycker jag att vi behöver ta ansvar för tillsammans.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utbildning och universitetsforskning

(Beslut skulle fattas den 16 december.)

Allmän miljö- och naturvård

Beslut, Genomförd

Beslut: 2020-12-16
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Statens budget inom utgiftsområde 16

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    a) Anslagen för 2021Riksdagen anvisar anslagen för 2021 inom utgiftsområde 16 enligt regeringens förslag.Därmed bifaller riksdagen proposition 2020/21:1 utgiftsområde 16 punkt 6 och avslår motionerna

    2020/21:1932 av Patrick Reslow m.fl. (SD) yrkande 5,

    2020/21:2774 av Ebba Busch m.fl. (KD) yrkande 23,

    2020/21:3108 av Patrick Reslow m.fl. (SD),

    2020/21:3190 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V),

    2020/21:3203 av Ebba Busch m.fl. (KD) yrkandena 6 och 29,

    2020/21:3319 av Kristina Axén Olin m.fl. (M) yrkande 3,

    2020/21:3332 av Kristina Axén Olin m.fl. (M) yrkandena 1-8 och 10-14,

    2020/21:3405 av Sofia Damm m.fl. (KD) yrkandena 14 och 41,

    2020/21:3409 av Sofia Damm m.fl. (KD) yrkande 18 och

    2020/21:3626 av Gudrun Brunegård m.fl. (KD) yrkandena 1, 2, 8, 9, 11-13, 15, 16, 38, 39, 46, 74 och 83.b) Bemyndiganden om ekonomiska åtagandenRiksdagen bemyndigar regeringen att
     1. under 2021 för anslaget 2:65 Särskilda medel till universitet och högskolor besluta om kapitaltillskott på högst 11 000 000 kronor till holdingbolag knutna till universitet för finansiering av idébanksmedel,
     2. att under 2021 för anslaget 3:1 Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation besluta om bidrag på högst 800 000 000 kronor till European Spallation Source ERIC (ESS),
     3. under 2021 ställa ut statliga garantier för överbryggningslån till European Spallation Source ERIC (ESS) för initial drift och färdigställande av den europeiska spallationskällan, kreditgarantin får uppgå till högst 600 000 000 kronor och gäller som längst t.o.m. 2030,
     4. under 2021-2023 för anslaget 3:1 Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation besluta om medlemskap i följande konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur, s.k. Eric-konsortier: Aerosols, Clouds and Trace Gases Research Infrastructure (ACTRIS-ERIC) med en årlig medlemsavgift på högst 2 500 000 kronor, European Marine Biological Resource Center (EMBRC-ERIC) med en årlig medlemsavgift på högst 1 000 000 kronor, European Plate Observing System (EPOS-ERIC) med en årlig medlemsavgift på högst 1 500 000 kronor, European Solar Telescope (EST-ERIC) med en årlig medlemsavgift på högst 6 000  000 kronor och European Open Screen Infrastructure (EU-OPENSCREEN-ERIC) med en årlig medlemsavgift på högst 2 000 000 kronor och att under 2021-2023 besluta om finansiering av de årliga medlemsavgifterna i följande konsortier: Council of European Social Science Data Archives (CESSDA-ERIC) med en medlemsavgift på högst 2 500 000 kronor, Common Language Resources and Technology Infrastructure (CLARIN-ERIC) med en medlemsavgift på högst 1 000 000 kronor, Survey of Health, Ageing and Retirement in Europe (SHARE-ERIC) med en medlemsavgift på högst 1 500 000 kronor, Biobanking and Biomolecular Resources Infrastructure (BBMRI-ERIC) med en medlemsavgift på högst 2 500 000 kronor, European Social Survey (ESS-ERIC) med en medlemsavgift på högst 1 500 000 kronor, Joint Institute for VLBI in Europe (JIVE-ERIC) med en medlemsavgift på högst 1 800 000 kronor, European Advanced Translational Research Infrastructure in Medicine (EATRIS-ERIC) med en medlemsavgift på högst 1 800 000 kronor, European Research Infrastructure for Biomedical Imaging (Euro-Bioimaging-ERIC) med en medlemsavgift på högst 1 000 000 kronor och Integrated Carbon Observation System (ICOS-ERIC) med en medlemsavgift på högst 10 000 000 kronor,
    5. under 2021 för anslaget 3:1 Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation besluta om medlemsavgift till det gemensamma företaget för ett europeiskt högpresterande datorsystem (Euro-HPC) på högst 25 000 000 kronor,
    6. under 2021 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som regeringen föreslår.Därmed bifaller riksdagen proposition 2020/21:1 utgiftsområde 16 punkterna 1-5 och 7.
    • Reservation 1 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M001159
    SD010052
    C50026
    V00423
    KD00319
    L30016
    MP30013
    -1001
    Totalt281018293
    Ledamöternas röster