Straffrättsliga frågor

Fru talman! I dag debatterar vi förslag som handlar om straffrätten, som är ett otroligt stort och inte minst viktigt ämne.

De som tittar på denna debatt ser en väldigt liten del av det arbete som ligger bakom detta betänkande. Vi har haft att ta ställning till 280 yrkanden i olika motioner, alltså 280 förslag för att utveckla straffrätten. Det har handlat om sexualbrott, åtgärder mot grov organiserad brottslighet, preskription och straff vid flerfaldig brottslighet, för att nämna något av det vi har tittat på. Det har kommit förslag från enskilda riksdagsledamöter från olika partier, och nu ska vi ta ställning och rösta.

Vi har redan behandlat detta i utskottet, för det är så det fungerar här i riksdagen. Av de 280 förslagen är det 13 förslag som har fått majoritet i justitieutskottet.

Med den parlamentariska situation vi har i dag innebär det inte att det finns majoritet här i kammaren, utan det är totalt nio förslag som också har förutsättningar att få majoritet här i kammaren. Det är alltså endast gällande nio av de 280 förslagen som det inte finns en överensstämmelse över blockgränserna. Det tycker jag är värt att ha i minnet när vi pratar om kriminalpolitik och straffrätt. Man får lätt intrycket av att vi är oerhört oense och bråkar om allt. Så är det inte, och det tycker jag är viktigt att ta med sig.

Anledningen till att så få förslag från motioner gått igenom är inte att vi är handlingsförlamade. Det är viktigt att komma ihåg att det är regeringen som har initiativrätten att komma med lagförslag, och det har kommit väldigt många. Ett sjuttiotal straffskärpningar har skett under den nuvarande socialdemokratiske justitieministern. Mycket är gjort, och mycket är också på gång.

Ett exempel på vad som har gjorts och som är väldigt aktuellt nu i dagarna är den nya lagen om blåljussabotage. Jag vet att vi är många här inne och ute i landet som har upprörts över de bilder och de berättelser som vi har tagit del av via medierna. Vi har sett ett oerhört kraftfullt våld som har riktats mot poliser som har varit ute och gjort sitt jobb.

Jag tror att vi är många som är glada att vi till lagboken har lagt brottet blåljussabotage. Det är ett brott som i den grövre formen har en straffskala som stäcker sig från två års fängelse till livstid. Detta finns nu i verktygslådan för rättssystemet i efterbehandlingen av upploppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! En sak är lagstiftning, och en annan sak är förmågan att lagföra enligt den. Jag kan därför inte låta bli att nämna hur viktigt det är att vi når målet om 10 000 fler polisanställda. Det är vi på väg att göra.

Men det ska också sägas att vi i utskottet med våra straffskärpningar och våra satsningar på polis och rättsväsen aldrig kan göra mer än halva jobbet. När brott väl har begåtts är det viktigt att de klaras upp och att ansvariga får stå till svars. Men helst ska brotten aldrig ske. Det är därför otroligt viktigt med brottsförebyggande insatser. Det handlar om en skola, en socialtjänst och en arbetsmarknad som fungerar även för dem med speciella svårigheter i livet.

Kollektivet kan aldrig ta över individens ansvar för sina handlingar, men vi kan med gemensamma insatser förebygga riskerna för kriminalitet. Vi kan röja stigar mot ett hederligt liv. Vi måste göra vårt yttersta för att bryta segregationen. Sverige kan bättre när det kommer till detta.

För att kort kommentera de motioner som är uppe på bordet i dag vill jag anföra följande.

Vad gäller gängbrottsligheten välkomnar vi utredningen om skärpta straff för brott i kriminella nätverk och de förslag som lämnas där. Flera av utredningens förslag syftar just till att skärpa straffen för brott som begås i kriminella nätverk. I väntan på att de här förslagen ska beredas i Regeringskansliet anser vi inte att det nu krävs ytterligare initiativ i frågan från riksdagens sida.

Vad gäller flerfaldig brottslighet har regeringen redan tillsatt en utredning för att överväga och föreslå förändringar av strafflagstiftningen som ger uttryck för en skärpt syn på flerfaldig brottslighet. Detta arbete är på gång och behöver inte heller puttas på genom ett tillkännagivande från riksdagen. Vi anser därför att vi saknar anledning att ställa oss bakom motioner som åter yrkar på det som nu redan bereds.

Avslutningsvis vill jag säga någonting om sexualbrotten. Jag och mitt parti välkomnar förslaget i 2020 års sexualbrottsutredning om att höja minimistraffet för våldtäkt från två till tre års fängelse. Det kommer också en proposition i frågan som överlämnas till riksdagen redan nu i vår.

Vi välkomnar även sexualbrottsutredningens förslag att höja straffskalan för köp av sexuell handling av barn genom att minimistraffet höjs från böter till fängelse i lägst sex månader. Regeringen har aviserat att en proposition med ett sådant förslag ska överlämnas till riksdagen nu i vår.

Vad gäller motionsyrkanden om en ny straffbestämmelse om grovt sexuellt ofredande kan konstateras att sexualbrottsutredningen även lämnar ett sådant förslag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till de reservationer där vi har en så kallad falsk majoritet, det vill säga att utslaget i kammaren har förutsättningar att bli ett annat än det i utskottet. Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 2, 9, 19 och 51.

(Applåder)

Fru talman! I dag var rikspolischefen Anders Thornberg i justitieutskottet. Han har pratat med poliserna som varit på plats i de olika delar av Sverige som drabbats av upplopp. Han beskrev hur poliser berättat att himlen var svart av stenar, att de trodde att de skulle dö och att de inte upplevt någonting liknande. En polis fick en sten i huvudet och svimmade av. Då applåderade stenkastarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Många av dem som deltog i upploppen var sedan tidigare kända av polisen och har kopplingar till gängkriminella. Men det fanns också personer som sedan tidigare inte var kända av polisen: kvinnor, äldre och barn som kastade sten tillsammans med sina föräldrar.

En del vill nu prata om polisens beslut att tillåta Paludans koranbränningar, om att det borde ha varit på andra platser och om att det borde förbjudas. Att flytta fokus från Sveriges riktiga problem till att diskutera yttrandefrihetens gränser är inget annat än att relativisera och släta över det våld som vi sett.

Just nu handlar det inte om yttrandefrihetens gränser. Just nu handlar det om att vi i våra förorter ser ett glödande polishat och ett förakt mot den svenska rättsstaten. Det är symtom på mycket stora problem.

Staten har tappat kontrollen i vissa områden. Våldsamma upplopp, illegala vägspärrar och parallella rättssystem förekommer, och folk vågar inte vittna. I delar av Sverige har rättsstaten satts ur spel. I delar av vårt land gäller inte svensk lag. Det är i stället den med mest våldskapital som bestämmer, och vi ser en rättsstat på reträtt.

Den enda vägen framåt mot ett samhälle som håller ihop är total nolltolerans mot den här typen av våldsamma upplopp mot yttrandefriheten, den svenska rättsstaten och svensk polis. Alla som deltar ska omhändertas, frihetsberövas och dömas för brott. I de fall det är aktuellt ska utvisning naturligtvis ske.

Det här betänkandet behandlar många förslag som skulle stärka den svenska rättsstaten.

En majoritet i utskottet vill kriminalisera illegala vägspärrar, men det säger regeringen och regeringsunderlaget med Centerpartiet nej till.

En majoritet i utskottet vill höja straffen för våld mot tjänsteman. Det kan man tycka är extra passande mot bakgrund av vad som har hänt i helgen, men det säger regeringen med regeringsunderlaget tillsammans med Centerpartiet nej till.

En majoritet i utskottet vill införa förvaringsstraff för samhällsfarliga brottslingar, men det säger regeringen med regeringsunderlaget tillsammans med Centerpartiet nej till.

I september har svenska folket möjlighet att säga ja till detta - säga ja till att ta tillbaka kontrollen över hela Sverige.

Fru talman! Rätten till liv och egendom är grundläggande utgångspunkter för en rättsstat och demokrati. Dessa grundläggande rättigheter innebär att man också ska kunna försvara sig mot andra som vill skada ens person eller ens egendom.

I dag är den lagliga nödvärnsrätten relativt liten. Den som utsätts för ett potentiellt dödligt angrepp har i dag en skyldighet att fly snarare än att ta till våld om detta riskerar att utsätta angriparen för livsfara. Det är varken rimligt eller rättvist att man ska behöva utsätta sig själv för fara eller vara rädd för att göra fel och själv dömas till fängelse när man försvarar sig mot ett angrepp. Nödvärnsrätten måste därför stärkas.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till reservation 31 under punkt 39 från bland annat Moderaterna om stärkt nödvärnsrätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Det hade varit märkligt och enligt mig nästan olämpligt att inte inleda mitt anförande i denna betänkandedebatt om straffrättsliga frågor med att kommentera de våldsamma upplopp som ägt rum i närtid.

Den gångna påskhelgen har Sverige nämligen bokstavligen stått i brand. På flera håll i landet har stora grupper samlats för att kasta sten och molotovcocktails på polis samt tända eld på allt från bussar till skolbyggnader.

Upploppsmännen har visat total likgiltighet inför såväl enskilda polisers som privatpersoners liv och egendom. Det har i många fall funnits ett uppenbart syfte att orsaka allvarlig skada. Totalt har minst 26 poliser skadats och ett fyrtiotal personer gripits eller anhållits, och av dessa har ett fåtal begärts häktade.

Orsaken bakom upploppen, vilka snudd på ödelagt hela stadsdelar, är decennier av politisk inkompetens och feghet. En okontrollerad massinvandring tillsammans med obefintliga krav på anpassning och en kriminalpolitik lämplig för det forna, trygga Sverige har resulterat i den krutdurk som nu antänts runt om i vårt land.

Gnistan som antände krutdurkarna var den danske politikern Rasmus Paludan från Stram kurs. Hans okonventionella tillvägagångssätt för att generera uppmärksamhet har bestått av att han håller tal och eldar koraner - eller påstår att han ska hålla tal och elda koraner.

Detta är två saker som man får göra, även offentligt, om man sökt och fått tillstånd för det. Tycka vad man vill om tillvägagångssättet, själv väljer jag andra medel, men sina poänger har han kanske lyckats framföra.

När poliser tvingas retirera, blir skadade, får sin utrustning stulen och sina bilar uppeldade har någonting brustit i Sverige. Majoritetssamhället har fått ge vika för minaretsamhället. Parallellsamhällen har etablerat dominans och visat att det inte är staten som äger våldsmonopolet i deras områden. Grundlagsstadgade rättigheter har satts ur spel.

Fru talman! Så kan vi inte ha det.

Sverigedemokraterna verkar för fler poliser med bättre verktyg och resurser. Vid upplopp likt detta hade polisen, utöver fler kollegor på plats, behövt vattenkanoner, gummikulor och ordentligt med tårgas för att på avstånd kuva våldsverkarna. Därutöver hade de behövt veta att politiken har deras rygg när de använder sig av sitt våldsmonopol. I dag är så inte fallet. Flera politiker tycks se allvarligare på att någon säger att han ska bränna en bok än att våldsverkare bränner polisfordon på löpande band.

Fru talman! Sverigedemokraterna presenterade i dag ett åtgärdsprogram med 30 punkter som, om det blev verklighet, hade satt stopp för liknande upplopp i framtiden och säkerställt att vi återtar kontrollen över dessa områden.

Det är ett brett paket, och alla åtgärder faller inte inom justitieutskottets ansvar. Anledningen till att jag berör det nu är att helgens kravaller och orsakerna till dem i allra högsta grad berör många av de straffrättsliga frågor vi i dag debatterar, vilket tidigare talare också nämnt.

I betänkandet finns bland annat frågan om våld mot tjänsteman. I de våldsamma upplopp vi har sett nu har brottsrubriceringarna huvudsakligen varit våldsamt upplopp och blåljussabotage, men det finns även mildare typer av hot och våld mot tjänstemän än det hänsynslösa våldet som utövats under helgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Detta regleras i brottsbalkens 17 kap. 1 §, och den som döms för att med våld eller hot ha förgripit sig på en tjänsteman i dennes myndighetsutövning döms i dag till böter eller fängelse i högst två år. Detta anser utskottet, på nytt, vara alldeles för låga straff. Böter borde inte återfinnas på straffskalan när någon utövat våld mot en tjänsteman, utan det borde vara givet att påföljden blir fängelse. Därför vill vi se en egen brottsrubricering för våld mot tjänsteman eftersom det i all väsentlighet är ett grövre brott än hot.

Har någon verkat för att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet finns som bekant bestämmelsen om blåljussabotage, men det finns enligt utskottet ändock en brist i gränszonen mellan dessa båda brottsrubriceringar. Det gläder mig att vi i utskottet funnit stöd för detta, men det är synd att vi saknar denna majoritet här i kammaren.

Här kommer Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att rösta mot vårt förslag, varför man även framgent kommer att kunna utöva våld mot exempelvis en polis men ändock dömas endast till böter.

Fru talman! Utöver denna del av betänkandet skulle jag vilja hinna beröra vårt förslag om en civilkuragelagstiftning. Det tangerar nämligen samma tema. Laglydiga medborgares civilkurage är otroligt viktigt, inte minst i förorterna. När människor med sunda värderingar och normer vågar säga ifrån, vågar stå upp mot vad som är fel och vågar ingripa och avbryta brott utgör det en central, normgivande funktion för omgivningen. Då stävjas brott, då fostras goda samhällsmedborgare och då byggs trygghet och tillhörighet i samhället. Polis, ambulans och brandkår varken kan eller borde vara överallt hela tiden, och därför bör vi som medmänniskor agera med civilkurage.

Tyvärr har civilkuraget fått stå tillbaka, sannolikt alltmer som en konsekvens av det tilltagande våldet men också på grund av den tilltagande segregationen vilken begränsar vår tillhörighet. I de värsta fallen gestaltas det i att brotts- eller nödutsatta människor filmas eller fotas av förbipasserade snarare än får undsättning och hjälp.

Civilkurage kommer från värderingar, kultur och civilsamhälle, inte huvudsakligen från politiken, men någonting tror vi att vi kan göra. Därför föreslår Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna införandet av en civilkuragelagstiftning. Jag önskar också yrka bifall till just den reservationen, nummer 26.

Med de förslag som Sverigedemokraterna har på det straffrättsliga området tillsammans med vår övriga politik hade Sverige kunnat gå en annan framtid till mötes. Det skulle vara en framtid utan korankravaller och en framtid i vilken majoritetssamhället etablerar dominans och säkrar våldsmonopolet.

Fru talman! Vi debatterar motionsbetänkanden om straffrättsliga frågor. Det är ett stort antal motioner som har inkommit och som vi nu behandlar, och många är väldigt bra. Jag vill också tacka för det stöd som många kollegor har visat för Centerpartiets motioner på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Centerpartiet har till stor del fokus på de kanske allra mest utsatta. Vi har en hel del idéer om hur vi kan bekämpa sexualbrottslighet mot barn, köp av sexuell handling av barn mellan 15 och 17 år, koppleri, sexualbrott på internet som vi debatterade nyss med mera.

Jag vill lyfta fram två saker som jag tycker är särskilt viktiga.

Den ena saken är inte vår idé från början. Jag har kanske haft svårt att värdera problemets omfattning. Det är vad som kallas omvandlingsterapi, alltså att man gör anspråk på att kunna påverka framför allt hbtq-personer till att inte ha vad man anser vara en sexuell avvikelse.

Det här är ett bruk som förekommer runt om i landet och som måste stävjas. Det är framför allt Folkpartiet och Liberalerna som har drivit på i frågan, ska jag erkänna. Jag vill tacka dem för det arbete som de har gjort, för det är oerhört viktigt. Jag tror att fler och fler kommer att upptäcka att det här är något som vi måste adressera, inte minst i och med MUCF:s rapport om ämnet som kom i vintras och som lyfter fram problemet. Jag hoppas att fler kommer att ansluta sig till motionen så småningom. Idén är att försöka ta fram ett förbud mot så kallad omvandlingsterapi.

Den andra saken som jag vill lyfta fram är det som kallas sexsomni. En märklig åkomma, kan tyckas.

Ekot gjorde en granskning - jag har för mig att det var 2016 - där man kartlade 20 eller om det var 18 våldtäktsdomar. 10 av dem fick friande utfall, och i 5 av dessa fall hade gärningspersonen hänvisat till att man hade begått handlingen i sömnen.

Det här har granskats av internationella forskare på området, som forskar på somnambulism och andra saker. De säger att det kan förekomma att någon begår olika sexuella handlingar i sömnen men att inget tyder på att det skulle ha varit fallet i just de här rättsfallen.

Jag vill inte kommentera domarna, men det är viktigt att rättsvårdande myndigheter får möjlighet att förstå vad det här handlar om så att vi inte hamnar i en praxis där man kan skylla på att man sov när man begick ett brott. Tänk om vi skulle tillämpa det på bankrån eller vad som helst. Man gick i sömnen när man gjorde det, och därför ska man undkomma straff.

Så här kan vi inte ha det, fru talman. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 16 om sexsomni.

Det är ju bra att som politiker berätta vad man vill göra och inte bara vad man inte vill göra. Men jag vill lyfta fram ett exempel på saker som vi inte går med på i dag.

Det handlar om illegala vägspärrar. Det kan tyckas vällovligt att vilja stävja ett sådant bruk. Men vi hade det här på tapeten för några år sedan, och när vi då analyserade rättsläget fann vi att det redan finns goda möjligheter att beivra den typen av brottslighet inom gällande rätt. Det kan vara fråga om minst fyra olika lagar och bestämmelser - olaga tvång, sabotage, ordningsstörning eller till och med trafikbestämmelser. Det skulle kunna vara brottet som heter föregivande av allmän ställning, det vill säga att man utger sig för att vara polis. Om man vill komma åt de illegala vägspärrarna är det mycket enklare - med tanke på att vi har en begränsad tid här jorden - att ändra i någon av de lagarna i stället för att införa ett helt nytt brott för illegala vägspärrar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Annat som vi inte går med på i dag gäller ärenden där beredningen är långt framskriden. Då finns det inte skäl att rikta ett nytt tillkännagivande, eftersom vi har en produkt väldigt nära riksdagens bord.

När vi inför nya lagar är det viktigt att vi utvärderar dem och ser vad de leder till, vad de kan ha för verkan, innan vi börjar konstruera nya. Ibland känns det som att det finns ett ständigt tryck på framför allt skärpta straff. Regeringen skärper straffen, och så har vi en ny debatt som fortfarande handlar om skärpta straff när vi gjort en straffskärpning, utan att se vad den har lett till. Det är möjligt att man har moraliska skäl att alltid vilja ha högre straff. Men om man alltid har högre straff i precis alla frågor kommer vi att förlora den viktiga aspekt av straffutmätning som är proportionalitet, där vi tycker att vissa brott är allvarligare än andra. Det är den huvudsakliga anledningen till att vi inte går med på det.

Fru talman! Visste du att brottsoffrets otrohet kan leda till sänkt straff för gärningsmannen?

Tänk dig att en kvinna som lever med en destruktiv och våldsam man som misshandlar henne skulle vara otrogen och att mannen som misshandlar henne - alltså förövaren, han som begår brottet - skulle kunna hänvisa till att kvinnans otrohet är ett kränkande beteende och då få ett lägre straff.

I dag finns det i 29 kap. 3 § brottsbalken en skrivning om strafflindring, och genom olika lagändringar har strafflindringsskälet om annans uppenbart kränkande beteende kommit att betyda otrohet. Det här är ju inte rimligt, särskilt som vi vet hur få anmälningar om mäns våld mot kvinnor som resulterar i en fällande dom.

Det var nog aldrig meningen att lagstiftningen skulle hamna där den nu har hamnat när regeringen gjorde dessa ändringar i lagstiftningen 2010. Syftet med regeringens förslag var att både försvårande och förmildrande omständigheter skulle ges ökat genomslag vid straffvärdesbedömningen av brott i allmänhet. Första punkten i bestämmelsen ändrades så att brottet i stället för att ha föranletts av någon annans grovt kränkande beteende ska ha föranletts av någons annans uppenbart kränkande beteende. Ni vet, juridisk-tekniska saker som behövs vid lagstiftning.

Fall där misshandel har föregåtts av otrohet eller omoraliskt beteende från brottsoffrets sida har även historiskt sett behandlats mildare. Men i och med lagändringen 2010 har det blivit tydligt i lagstiftningen att även provokationer av mindre styrka omfattas av den aktuella strafflindringsgrunden.

Vänsterpartiet anser att det är orimligt att målsägandens otrohet eller i övrigt omoraliska beteende ska kunna ges juridisk relevans och ligga till grund för strafflindring. Det är så lagstiftningen tolkas i dag.

Det finns andra sammanhang där kränkande beteende bör kunna beaktas vid bedömningen av straffvärdet. Vi vet ju att lagstiftning inte är svart eller vit. Det kan till exempel handla om ett fall där den tilltalade tidigare blivit misshandlad och sedan misshandlar sin förövare. Det kan dock, enligt vår mening, inte antas vara lagstiftarens mening att otrohet ska kunna beaktas som en förmildrande omständighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Därför anser vi att regeringen bör tillsätta en utredning av 29 kap. 3 § 1 brottsbalken om uppenbart kränkande beteende i syfte att klargöra att otrohet inte får beaktas som en förmildrande omständighet vid domstolens bedömning av straffvärdet.

Jag yrkar bifall till reservation 43. Det finns många bra förslag i betänkandet om straffprocessen som vi diskuterar i dag, men vi väljer att yrka bifall endast till reservation 43.

Fru talman! Sverige ska vara ett tryggt land att leva i, oavsett om man bor på landsbygden, i en stad eller i en förort. Ett fungerande rättssamhälle förutsätter att den som bryter mot lagen lagförs och straffas. Detta är viktigt för att skydda laglydiga, ge brottsoffer upprättelse och upprätta ett signalsystem för vad som är rätt och fel men också för att ge förbrytaren möjlighet att sona sitt brott.

Det betänkande vi nu debatterar, Straffrättsliga frågor, innehåller som tidigare talare har sagt 13 tillkännagivanden till regeringen. Av dessa har 9 majoritet, och av dem är det 3 som vi är helt eniga om. Och så är det, som sagts, 4 som har falsk majoritet. Jag ska kort beröra några av de områden det gäller.

Antalet anmälda sexualbrott har ökat kraftigt de senaste tio åren. Uppklaringsfrekvensen för dessa brott ligger på ungefär 20 procent. Enligt den senaste trygghetsundersökningen uppger 5,6 procent av alla svenskar att de har utsatts för sexualbrott.

Sexualbrotten drabbar främst kvinnor. Drygt 20 procent av alla kvinnor oroar sig för att bli utsatta för sexualbrott, och 38 procent av alla kvinnor känner sig otrygga om de går ut i det egna bostadsområdet sent på kvällen.

Detta är oacceptabelt. Samhällets reaktion mot sexualbrott måste vara entydig och kraftfull. Sexualbrott är en grov kränkning av den personliga integriteten. Det krävs ytterligare skärpningar av straffen. De tillkännagivanden vi har om bland annat skärpt straff för våldtäkt och för köp av sexuell handling av barn visar att det som gjorts hittills inte är tillräckligt utan att ytterligare åtgärder krävs på detta område.

Fru talman! När det gäller ett annat område, stöldbrott, är detta något som måste bekämpas mycket effektivare än i dag. Stölder av bilar, båtmotorer, bildelar och jordbruksmaskiner åsamkar, liksom andra stöldbrott, individer och företag stor skada och bidrar till ökad otrygghet i samhället.

När en person väl lagförs och döms för ett eller flera brott måste straffen fånga upp brottens allvar. Bakom varje outrett bostadsinbrott finns brottsoffer som drabbats av en integritetskränkning genom brottet och sedan möter ett rättsväsen som inte upplevs reagera tillräckligt kraftfullt.

Några förändringar har visserligen genomförts, men vi och en majoritet i utskottet tycker inte att det är tillräckligt. Det behövs skärpningar, och därför handlar ett av tillkännagivandena om skärpt straff för grov stöld.

Fru talman! Precis som många talare före mig har konstaterat har vi de senaste dagarna sett händelser som utgör attacker på vitala samhällsfunktioner. Detta visar hur utsatt man är när man har en central funktion i vårt samhälle. Det är oacceptabelt att man som polis, brandman eller sjukvårdspersonal riskerar både sin hälsa och sitt liv i den samhällsfunktion man har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Under mer än ett decennium har en ny typ av brottslighet etablerat sig i Sverige. Det rör sig om brott mot utryckningsfordon som brandbilar, polisbilar och ambulanser. Det sker också attacker mot kollektivtrafik och mot socialtjänst och sjukhus.

Enligt en rapport från Polisförbundet upplever sju av tio poliser att utsattheten för hot och våld ökat de senaste två åren. De senaste dagarnas händelser visar vad som pågår i vårt samhälle.

Kriminella som grips hotar också poliser genom att berätta att de vet var de bor och känner till deras familjemedlemmar. Detta måste samhället reagera skarpt på. Rättsstaten hotas när en polis hotas.

Angreppen på vitala samhällsfunktioner stannar dock inte vid vare sig socialtjänsten eller polisen. Hot mot vårdpersonal ökar också på sjukhus i flera större städer runt om i Sverige.

Sammantaget bidrar allt detta till ett samlat angrepp mot vitala samhällsfunktioner, som allvarligt bryter ned grundläggande normer i samhället. När det gäller angrepp mot personer som är anställda inom vitala funktioner bör straffen skärpas, särskilt när angreppen är organiserade. Brott mot vitala samhällsfunktioner bör vara en särskild straffskärpningsgrund. Det krävs kraftiga åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till reservation 24.

Fru talman! Straffen bör också skärpas för grov organiserad brottslighet. Kristdemokraterna anser att de som begår brott inom ramen för organiserad brottslighet måste få betydligt skärpta straff. I vår omvärld finns det många framgångsrika exempel på detta. I exempelvis Danmark finns möjligheten att utdöma dubbla straff för den som begår brott inom ramen för organiserad brottslighet. Straffen måste skärpas väsentligt.

Vi vill också se en möjlighet att förbjuda kriminell organisering. Detta behöver naturligtvis utredas noggrant då det kräver en grundlagsändring. Vi menar dock att en sådan är befogad då den grova organiserade brottsligheten får ett allt starkare grepp om samhället. Utskottet delar också oron för den grova organiserade brottsligheten, och ett av tillkännagivandena gäller skärpta straff för grov organiserad brottslighet.

Fru talman! Det är också viktigt att skärpa straffen för narkotikabrott. Påföljderna är i dag för låga för grova narkotikabrott. Den som säljer narkotika behöver få ett kännbart straff. Vi anser att straffskalorna för grovt och synnerligen grovt narkotikabrott bör höjas.

Vi kristdemokrater anser att den utveckling som skett när det gäller bland annat ökad grov brottslighet men även brottslighet som drabbar vanliga invånare, som stölder och sexuella övergrepp, kräver en uppdatering av straffrätten. Detta ser vi på det område vi debatterar i dag.

Tyvärr har dagens S-regering trots stora utfästelser inte lyckats lösa uppgiften att trycka tillbaka de olika formerna av brottslighet och fullt ut återskapa tryggheten i vårt samhälle. För mig innebär detta att det behövs en ny regering med ökat fokus på dessa frågor.

Straffrättsliga frågor

Vi kristdemokrater ställer oss bakom de tillkännagivanden som görs i betänkandet och ger vårt stöd till de förslag och reservationer vi lagt fram men yrkar som sagt bifall endast till reservation 24.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)

Kriminalvårdsfrågor