Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av energi och näringsminister Ebba Busch, justitieminister Gunnar Strömmer, statsrådet Niklas Wykman och statsrådet Andreas Carlson.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Energi- och näringsminister Ebba Busch besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Carlson, som jag länge har velat ställa frågor till om den allvarliga situationen på E22:an den 3-4 januari. En lastbil körde fast, och ungefär tusen fordon fastnade. Den sista bilen forslades bort efter 38 timmar. Väldigt många människor satt fast i bilarna. Det var mycket oro, hunger, törst och säkerligen också en hel del ilska bland dem som satt där.

Man kan ha tusen frågor om det som hände, inte minst om ansvaret och regeringens ansvar i en krissituation. Politiken är alltid ansvarig för allting. Regeringen styr riket.

I en interpellationsdebatt om E22:an i tisdags där statsrådet Bohlin deltog sa han att invånare alltid ska uppfatta att kriser kännetecknas av handlingskraft, ansvarskänsla och vilja att göra rätt. Jag undrar om statsrådet anser att regeringen har gjort det.

Herr talman! Jag tackar för frågan och engagemanget.

Ledamoten och jag har sedan händelsen mötts här i kammaren i interpellationsdebatter också om andra frågor. Utrymme för att prata om detta har definitivt funnits.

Låt mig säga det självklara: Händelsen på E22:an till följd av snöovädret den första veckan i januari är av största vikt att följa upp så att något liknande inte inträffar igen. Det sa jag redan vid händelsen. Det har också följts upp vid ett möte som statsrådet Carl-Oskar Bohlin har hållit med ansvariga myndigheter. Och Länsstyrelsen Skåne har initierat en oberoende utredning av detta för att dra lärdom, klarlägga och klargöra ansvar.

Regeringen verkar genom de myndigheter som har ansvar för det operativa arbetet. Det är den förvaltningsmodell vi har i Sverige. Man ska självklart kunna förvänta sig att samordning och ansvarskänsla präglar det arbete som görs vid en kris.

Herr talman! Statsrådet! Man kan också aktivera en krisledning. Och det finns en statssekreterargrupp som kan aktiveras vid allvarliga händelser. Ingen vet om den gruppen aktiverades eller om krisledningen över huvud taget aktiverades i samband med detta. Det är vad jag undrar.

Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt frågan.

Regeringen står självklart alltid redo att agera. Det viktiga att påpeka här är att det är ansvariga myndigheter som ska se till att säkra framkomligheten, och när det uppstår en situation som kräver räddningstjänstens verksamhet och även polisiära insatser måste samordningen fungera mycket väl.

Detta ska granskas av en oberoende utredare, vilket Länsstyrelsen Skåne har tagit initiativ till.

Herr talman! Enligt tågstatistik har över 11 000 tågavgångar ställts in under december 2023 och januari 2024. Nästan 1 900 av dem har SJ som operatör. Dessa avbrott har drabbat tusentals resenärer runt om i landet. Vintern är inte över ännu, utan en bit återstår. SJ förväntar sig ändå att problemen med inställda tåg och minskad trafik kommer att fortsätta en bra bit in på våren.

Jag gissar att alla vi i kammaren och regeringen är överens och övertygade om att väl fungerande och pålitliga transportsystem och infrastruktur är avgörande för Sveriges ekonomiska och industriella utveckling liksom för medborgarnas välbefinnande.

Dessa omfattande störningar får inte bara kortsiktiga konsekvenser utan kan också påverka det övergripande förtroendet för tågtrafiken bland medborgarna och näringslivet. Hur avser ministern att agera för att förhindra liknande händelser i framtiden?

Herr talman! Tack för en angelägen fråga, Jimmy Ståhl!

Ingen ska kunna vara överraskad av att vi i Sverige vid den här tiden på året har vinterförhållanden. Mina förväntningar på tågoperatörer är mycket höga. Man ska kunna drifta tåg i ett läge med vinterförhållanden på den svenska järnvägen.

Bakom det som frågeställaren tar upp ligger andra stora problem som har tillåtits växa under alltför lång tid. En underhållsskuld har skjutits fram och puttats på som en snöboll som tillåtits växa. Det är förstås en stor del av problemet med vår järnvägsanläggning.

Jag tycker att situationen är otillfredsställande. Det krävs insatser. Regeringen har sedan dag ett pekat på att underhållet av järnvägen och vägnätet behöver prioriteras upp. Det gäller förstås även för att klara vinterförhållandena.

Herr talman! Precis som ministern påpekar är underhållet av absolut största vikt. Ministern svarade indirekt på det. Men jag frågar ändå om det är något som ministern kommer att prioritera framöver.

Herr talman! Det korta svaret är: Ja.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer. Den avser villkorlig frigivning.

I Tidöavtalet står det att de vill begränsa och i princip utesluta villkorlig frigivning som huvudregel. Samtidigt pågår nu utredningar om hur man ska kunna arbeta mer brottsförebyggande. Jag undrar om inte detta blir lite kontraproduktivt, om man ser det i sitt sammanhang.

Jag har erfarenhet av att arbeta som övervakare. En trigger för att sköta sig inom kriminalvården, delta i behandlingsprogram, förbereda sig för frigivningen och inte återfalla i brott var just möjligheten att få förmånen villkorlig frigivning.

Herr talman! Tack för frågan, Gudrun Nordborg!

Det är helt riktigt att det nu sker ett ambitiöst arbete för att förändra straffrätten. Fokus ligger på brottsoffers upprättelse och på det omgivande samhällets behov av skydd mot grov brottslighet. I det arbetet ingår också frågan om villkorlig frigivning. Jag skulle säga att det kanske är ett av de mest angelägna inslagen i översynen.

Vi vill inte att det, som i dag, ska vara villkorlig frigivning med automatik. Huvudregeln är att man kommer ut efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet, och i kriminalvårdens fall får exempelvis risken för återfall i brottslighet inte vägas in.

Under senare tid har några uppseendeväckande fall diskuterats, till exempel gällande sexualbrott. Personer som gjort sig skyldiga till flera grova sexualbrott och bedömts ha mycket hög återfallsrisk har ändå blivit villkorligt frigivna. Vi vill vända på regeln. En person ska bli villkorligt frigiven om den har skött sig väl och det i övrigt är lämpligt, annars inte.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag har full respekt för att man vill prioritera brottsoffer. Det vill jag själv göra. Men något som jag menar ingår när man har fått ett straff är att det är meningsfullt att man förhoppningsvis ska kunna komma ut som en förändrad person. Det gäller inte minst när det handlar om våld mot kvinnor och barn samt sexualbrott. Där har vi i Sverige ingen press; man måste inte genomgå en behandling. Men om man får ett lockbete för att göra detta tror jag att väldigt mycket skulle kunna vara vunnet.

Herr talman! Straffet måste på ett bättre sätt återspegla brottets allvar. Utgångspunkten kan inte vara att man ska komma ut tidigare än vad straffet säger. Vi vill vända på steken. Självklart är det så att den som verkligen uppför sig, som deltar i behandlingsprogram och som i övrigt deltar i ett återfallsförebyggande arbete i fängelset ska kunna tillgodoräkna sig det vid en prövning av villkorlig frigivning. Men det kan inte vara som i dag, att man med automatik i praktiken släpps ut efter två tredjedelar av tiden och att risken för återfall i brottslighet inte ens får vägas in i bedömningen.

Herr talman! Rysslands fruktansvärda krig mot Ukraina fortsätter. Sveriges stöd behöver öka på alla plan. Samtidigt som vi fortsätter att stödja Ukraina i Ukraina behöver vi också bli betydligt bättre på att stödja ukrainare som befinner sig i Sverige. Regeringen har presenterat ett par bra förslag, bland annat om folkbokföring. Men situationen här och nu är akut. För många ukrainare är situationen otroligt utsatt. 71 kronor är ingenting att leva på. För dem som kämpar vid fronten i Ukraina skapar detta stor stress. Därför vill jag fråga vice statsministern om regeringen kan tänka sig att ändra sig och höja dagersättningen till de ukrainska flyktingarna.

Herr talman! Regeringen delar helt synen att det här är en fruktansvärt tung situation för många ukrainare som är kvar i Ukraina och fortfarande slåss för sin frihet och sin rätt till självbestämmande men i och med det också för hela Europas frihet och grundläggande rätt till självbestämmande.

Vi ser också den tuffa situation som många ukrainare har i Sverige. Därför ser vi nu över om det finns annat som går att göra för att öka etableringen och förankringen i det svenska samhället för nyanlända ukrainare, såsom att underlätta en bra skolgång för de familjer som har barn och underlätta möjligheten att kliva in på arbetsmarknaden och delta i det svenska samhället under den tid man är här. Dagersättningen är dock inte en del som nu ses över specifikt utifrån detta.

Herr talman! 71 kronor är det näst intill omöjligt att klara sig på när man ska mätta magar, skaffa kläder till barnen och så vidare. Det är bra att regeringen ska se över och utreda det här, men det kommer att ta tid. Situationen här och nu är akut. Det vittnar inte minst många hjälporganisationer om.

Min följdfråga är om regeringen kan tänka sig att vidta andra akuta åtgärder för att hjälpa de ukrainska flyktingarna här och nu.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jonny Cato för frågan. Regeringen har lyssnat till de instanser och delar av samhället, inklusive civilsamhället, som jobbar nära nyanlända ukrainare. Många av dem framhåller också behovet av bättre fungerande sjukvård och bättre insatser från Arbetsförmedlingen. Regeringen tittar aktivt på att understödja detta för att fler ska ha en god tid i Sverige och sedan kunna återvända stärkta för att återuppbygga Ukraina.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson. En tidigare frågeställare har redan beskrivit det kaos som råder på den svenska järnvägen. Jag tror att vi är helt överens om att vi måste komma i kapp med underhållet. Men vi måste också ha möjlighet att investera i ny järnväg samtidigt. Där välkomnar jag att Kristdemokraterna har ställt sig bakom det vi har drivit tidigare: att vi måste se över hur vi finansierar detta, till exempel genom en investeringsbudget och genom lånefinansiering. Är det någonting som ni har fått med er övriga regeringspartier på? Är ni överens i regeringen om detta?

Herr talman! Jag tackar Linus Lakso så mycket för frågan. Jag ska i mitt svar redogöra för hur processen kommer att gå till när vi tar fram den proposition som kommer att läggas på riksdagens bord senare under hösten.

Vi tog emot inriktningsunderlaget från Trafikverket för drygt två veckor sedan. Trafikverket hade fått i uppdrag att titta på möjligheten till alternativ finansiering. Inriktningsunderlaget är nu utskickat på remiss. Vi kommer att inhämta synpunkter från olika aktörer, inte minst regionerna runt om i landet. Parallellt med detta kommer partierna i regeringen och samarbetspartiet till regeringen att förhandla om grundläggande principer och om inriktningen för den proposition som kommer att läggas på riksdagens bord. Jag vill inte föregripa den processen. Men med tanke på de uppdrag som vi redan har gett till Trafikverket att titta på alternativ finansiering, inte minst när det gäller investeringar som vi ser krävs i de norra delarna av landet men som uppenbart behövs i hela landet, kommer det att vara en fråga för fortsatt diskussion.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Det låter ytterst intressant. Vi kommer att följa den processen.

Jag skulle vilja ställa en följdfråga, även apropå vad tidigare frågeställare sa. Det råder ett kaos här och nu på svensk järnväg. Utan att peka finger hit och dit skulle jag vilja att statsrådet utvecklade svaret. Hur får vi styr på situationen? Det är tusentals människor som blir strandade på perronger varje dag. Vi behöver snabbt få styr på det här. Jag skulle vilja höra om lite mer konkreta åtgärder som kommer att vidtas i närtid för att komma till rätta med problemen.

Herr talman! Först vill jag välkomna det sättet att se på den här för Sverige mycket allvarliga frågan. Man ska inte peka finger hit eller dit. Det finns goda anledningar till självkritik för alla i den här kammaren med tanke på hur detta har hanterats tidigare.

Det regeringen har gjort är att peka på att underhållet behöver prioriteras. Det krävs också nyinvesteringar, men de behöver ske på ett sätt som gör att de inte tränger undan nödvändiga investeringar i underhåll. Sedan behöver också underhållsarbetet vässas. Det handlar inte bara om mer pengar, utan vi behöver även få mer underhåll för pengarna.

Herr talman! Min fråga går också till statsrådet Andreas Carlson.

För snart tio år sedan tog dåvarande infrastrukturminister Anna Johansson emot en utredning som var skriven av Gunnar Alexandersson. Han radade upp en massa förslag kring hur man skulle kunna få ut mer underhåll. Det handlade om systemstöd, metoder och arbetssätt för planering och underhåll, en nationell underhållsplan baserad på anläggningarnas tillstånd med mera.

Vi kan konstatera att den förra regeringen tog emot utredningen och skickade ut den på remiss men att den sedan försvann i ett svart hål. Resultatet ser vi; det har tagits upp av andra frågeställare. Människor står och fryser på perrongen. Det är ständiga växelfel och avbrott. Vi har helt enkelt en järnväg som ingen litar på och en underhållsskuld på uppåt 130 miljarder.

Hur ser ministern på att det fanns förslag framme redan 2014 men att de ignorerades? Och framför allt: Vad vill infrastrukturministern göra för att minska underhållsskulden?

Herr talman! Maria Stockhaus är inne på en konkret fråga som flera har lyft fram i kammaren. För att anknyta till föregående frågeställare, ledamoten Lakso, finns det som jag sa goda anledningar till självkritik för alla sidor av svensk politik. Detta är ett exempel på det. Det fanns konkreta förslag för tio år sedan. Om man hade gått vidare med dem hade de i flera delar avhjälpt den situation som vi i dag har att hantera. Det här tycker jag manar till självkritik och eftertanke men också en hög takt i arbetet med att komma i kapp med underhållet. Underhållsbehovet har tillåtits växa som en snöboll man puttar på. Vi har nu på järnvägssidan en underhållsskuld som Trafikverket beräknar till 91 miljarder kronor.

Vi har gett Trafikverket i uppdrag att stärka arbetet med järnvägsunderhåll, öka sin beställarförmåga, samverka med underhållsentreprenörer och se till att använda ny teknik och nya innovationer. Uppdraget ska delredovisas nu i februari.

Herr talman! När den förra planen antogs av dåvarande regering var naturligtvis vi i oppositionen kritiska mot den.

Nu instämmer Riksrevisionen i kritiken. Rapporten som kom innan jul är nog bland det värsta jag har läst från Riksrevisionen. Man talar om att på grund av den förra regeringens styrning har vi sämre tillgänglighet i hela landet och fler döda.

Dessutom var Trafikverket tydliga med att statusen på anläggningarna var sämre i slutet av perioden.

Hur ser arbetet ut framåt med nya nationella planer för att undvika liknande kritik?

Herr talman! Framför allt handlar det inte om att undvika liknande kritik utan om att ta vara på den expertis som finns.

Vi ska inte avsätta mindre pengar än vad som krävs för att vidmakthålla grundläggande funktioner i anläggningen, som ju Riksrevisionen kritiserade den förra regeringen för. Det var mycket skarp kritik, och detta har vi förstås tagit i beaktande när vi har sagt att vi behöver prioritera underhållet och att vi använder pengarna på ett ännu mer effektivt sätt för att få mer underhåll för pengarna.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer.

Regeringen har under sitt första år fokuserat på att genomföra åtgärder för att möta den kriminalitet som på olika sätt påverkar vanliga människors vardag. Vi måste på alla sätt möta den oroväckande utvecklingen, och nödvändiga förändringar med lagskärpningar måste fortsätta.

Den utveckling som gäller för brottsligheten behöver också mötas med ytterligare åtgärder som motverkar nyrekrytering, främst av ungdomar, men även ger möjlighet att bryta ett brottsligt livsval och därigenom motverka återfall i brott.

Samhällets insatser behöver samordnas för att nå resultat på dessa områden. Som kristdemokrat ser jag också att civilsamhället utgör en viktig kraft som kan bistå i detta arbete.

Vilka åtgärder kan vara aktuella för att bryta nyrekryteringen och motverka återfall i brott? Vilken roll ser ministern att civilsamhället har i detta viktiga arbete?

Herr talman! Tack, Ingemar Kihlström, för en utomordentligt angelägen fråga!

I dag på morgonen fattade regeringen beslut om Sveriges allra första nationella strategi mot organiserad brottslighet. Den rymmer naturligtvis flera viktiga delar, inte minst den centrala del som handlar om att bryta rekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken.

Vi aviserade också att vi i närtid till riksdagen kommer att skicka över en särskild skrivelse som tar sikte på socialpreventiva åtgärder, det vill säga allt det som kommer före rättsväsendets insatser på det här området.

Om jag ska peka på några delar vet vi tack vare entydig forskning att familjen och skolan är helt centrala för att kunna bryta mönster tidigt. Jag är väldigt stolt över att vi i vår budget satsar rekordstora belopp - 400 miljoner, vill jag minnas - på familjestöd. Vi kopplar det till annan lagstiftning på mitt område som höjer kraven och förväntningarna på föräldrar, till exempel när det gäller kriminalitet som begås med lägenheten som bas. Vi behöver både och - både hårdare krav och stöd till alla som vill göra rätt.

Herr talman! Av de intagna har 70 procent olika drogproblem. Tidigare hade kriminalvården en metod, tolvstegsprogrammet, som är ett behandlingsprogram för drog- och alkoholmissbruk med goda resultat. En annan framgångsrik metod för att bryta ett brottsligt livsval var det så kallade klostret på Kumla. Båda dessa verksamheter är nu borta, främst på grund av platsbrist.

Ser justitieministern nyttan med insatser liknande de jag nämnde för att bryta negativa livsval? Kan de bli möjliga igen nu när vi arbetar för fler anstaltsplatser?

Herr talman! Det råder ingen som helst tvekan om att utöver det angelägna syftet att låsa in fler personer under längre tid för att åstadkomma en upprättelse för brottsoffer och skydda samhället mot grov brottslighet måste kriminalvården göra allt vad den kan för att hjälpa enskilda som är inlåsta att komma ut på andra sidan som bättre människor. Behandling när det gäller droger är en utomordentligt central del av det, liksom yrkesträning och utbildning. Det uppdraget ligger fast. Min förhoppning och förvissning är att vi ska kunna utveckla och stärka den delen av verksamheten i den expansion av kriminalvården som nu äntligen är framför oss.

Herr talman! Även jag har en fråga till justitieministern. Den gäller att det i dag huvudsakligen är civila aktörer som fångar upp och sätter ljuset på pedofiler på nätet, alltså de män som söker kontakt med unga flickor och pojkar i syfte att få dem till sexuella aktiviteter - inte sällan fysiska. Bland de civila aktörerna känner vi alla till Dumpen.

Jag kan tycka att det borde vara polisens uppgift att göra detta. Jag är medveten om att myndigheterna måste följa de lagar och regler som finns vad gäller bevisprovokation och brottsprovokation. Det måste inte de civila. Men jag tycker ändå att det borde vara polisen som gör det här jobbet.

Hur ser regeringen på det här? Är det någonting som man jobbar med?

Herr talman! Jag tackar Martin Melin för en oerhört väsentlig fråga. Först vill jag slå fast något som jag är övertygad om att alla här inne ställer sig bakom, nämligen att vi aldrig kan acceptera sexuella övergrepp på barn och unga oavsett om de sker i verkliga världen eller i den digitala miljön. Jag tycker också att vi ska välkomna att civilsamhället vill engagera sig i de här frågorna på ett väldigt konkret sätt.

Med det sagt håller jag med Martin Melin om att rättsväsendet - polis, åklagare och andra - naturligtvis måste få effektivare verktyg för att kunna möta den här problematiken. Tidöavtalet slår fast att utökade möjligheter att använda provokativa åtgärder ska utredas, och vi kommer inom kort att tillsätta en utredning som bland annat ska ges i uppdrag att se på förutsättningarna för att utvidga de möjligheterna. Syftet är att stärka myndigheternas förmåga framför allt när det gäller dold spaning och underrättelseverksamhet.

Herr talman! Jag är nöjd med det svaret.

Herr talman! Jag är nöjd med att Martin Melin är nöjd med svaret och övertygad om att vi med gemensamma krafter kommer att kunna flytta fram positionerna rejält mot den allvarliga brottslighet vi har talat om.

Herr talman! Många svenska hushåll blev förvånade över Skatteverkets nya tolkning vad gäller grönt teknikavdrag för hemmabatterier. Man ska inte längre få stöd för batterier för någonting annat än den egenproducerade elen. Det här skapar stora osäkerheter för svenska hushåll som vill investera i grön energi och bidra till Sveriges energiförsörjning.

Batterier kan skapa många nyttor för elsystemet, inte bara att lagra den egenproducerade elen utan även att exempelvis kunna ladda upp den på natten och sedan köra ut energin när väl belastningen på nätet är som störst.

Skatteverkets nya tolkning skapar hinder för hushåll att använda batteriers fulla potential. Det är lite som att få stöd för en spis men att bara tillåtas koka ägg på den, inte laga omelett.

Regeringen har gjort det tydligt att det är elektrifieringen som kommer att göra att vi når våra klimatmål. Jag skulle vilja höra vilka åtgärder Ebba Busch tänker vidta för att se till att svenska hushåll fortsatt kan investera i hembatterier.

Herr talman! Det är mycket riktigt så att en myndighet har gjort en tolkning här, och den lägger sig regeringen inte i. Men regeringens grundläggande hållning är att det behöver bli lättare att göra rätt. De energival man gör hemma när man till exempel installerar solceller och skapar lagringsmöjligheter i mikrosystem med batterier i det egna huset är ju någonting som vi önskar främja.

Om vi kan få brett stöd i kammaren för den energipolitiska inriktningspropositionen kommer vi också att ha ett system som tydligt säger att det är egenskaperna, sammanhållningen och stabiliteten som ska premieras. Då räknar jag även med att det kan få följdverkningar på vår skattepolitik framöver.

Herr talman! När någon som har varit gift eller sambo ska separera ska en bodelning göras. Det är en process som i dag inte är helt rättvis.

Om parterna inte kommer överens kan tingsrätten utse en bodelningsförrättare. Denna bekostas av parterna själva, och kostnaden delas i regel lika. Förrättaren brukar vilja ha viss förskottsbetalning. En bodelning kan kosta så mycket som 100 000 kronor eller mer.

Socialdemokraterna tog bort rättsskyddet. Det stöd som tingsrätten kan utge är inte tillräckligt. Det drabbar såklart den ekonomiskt svagare parten som kan tvingas ingå en uppgörelse som inte är rättvis enkom för att han eller hon inte har råd att fortsätta att bodela.

Jag vet att regeringen jobbar med den här frågan. Men tiden går, och åtgärderna lyser med sin frånvaro. Jag vill därför fråga justitieministern: När kan vi ha en rättvis bodelningsprocess på plats?

Herr talman! Tack, Angelica Lundberg, för den väldigt angelägna frågan!

Vi har haft glädjen att diskutera frågan många gångar här i kammaren under mitt första år i den här rollen och även tillsammans med civilutskottet så sent som före jul.

Jag vill kvittera det engagemanget med att säga att vi nu äntligen ska säkerställa att det blir en seriös process om frågorna genom att nu under året tillsätta en utredning som tar hela greppet om bodelningsfrågorna.

Det gäller inte minst de situationer som Angelica Lundberg lyfter upp, nämligen där den svagare parten i en skilsmässa kan hamna i en väldigt utsatt situation. Det handlar om de ekonomiska villkoren och ersättningsreglerna kring bodelningsprocessen.

En annan fråga har gällt möjligheten att begära uppskov och se till att bodelningsprocessen drar ut på tiden till den milda grad att tiden i sig blir ett påtryckningsmedel på den svagare parten.

De här frågorna har puttrat under en väldigt lång tid i debatten. Nu ska vi äntligen se till att göra någonting åt det. Vi återkommer under vårens lopp med fina, tydliga och raka direktiv på området.

Herr talman! Järnvägen mellan Borås och Göteborg är som många andra järnvägar runt om i landet i väldigt dåligt skick. Mängder med utredningar är gjorda under de senaste åren om just denna sträcka.

Just nu har arbetet varit pausat, men man har från regeringen sagt att det inte ska påverka byggstarten av en ny järnväg. Uppdraget på sista tiden har varit att hitta en bred samsyn med så många som möjligt för hur en ny järnväg mellan Borås och Göteborg ska gå.

Nu har Västra Götalandsregionen tillsammans med kommunerna en bred samsyn om just denna dragning. Behovet av en ny järnväg är akut och kan inte vänta. Man har väntat tillräckligt länge. Min fråga till statsrådet Andreas Carlson blir därför: Kommer regeringen att se till att byggstarten av en ny järnväg mellan Borås och Göteborg inte blir försenad?

Herr talman! Tack så mycket, Mikael Larsson, för en väldigt relevant fråga!

När regeringen avbröt planerna för stambanorna för höghastighetståg gav vi Trafikverket i uppdrag att titta på just sträckan Göteborg-Borås och vad man kan göra för att få mer arbetspendling och förstärka godstrafik i regionen. Det kom tillbaka med ett antal förslag.

I den processen kom ett initiativ från regionen. Trafikverket har nu fått besked att det kan börja påbörja arbetet igen sedan pausen avbröts med regeringens beslut. Det kan nu ta det förslaget i beaktande, och då gäller bred samsyn.

Om man går vidare med ett förslag där alla är överens om att man kan tänka sig något som försenar byggstart, vilket en del pekar på med de initiativ som har kommit från regionen, kommer jag inte att lägga någon prestige i det. Däremot är det väldigt viktigt att det hålls inom den ram och tilldelning av medel som finns enligt de förslag som har funnits på bordet.

Herr talman! Som riksdagsledamöter har många av oss under den senaste månaden besökt skolor i våra valdistrikt. Många partier försöker också att hjälpa till att ta emot praoelever på våra partikanslier.

I de samtalen är det tydligt att många ungdomar på högstadiet och gymnasiet oroar sig för den ökade kriminaliteten i samhället. För att motverka den behöver vi arbeta på flera fronter samtidigt.

Nu pågår det en utredning om att skärpa straffen för ungdomar som begår brott. Här har barnrättsorganisationer uttryckt kritik mot utredningens inriktning där det viktiga förebyggande arbetet saknas.

Det finns exempel från Danmark med viktiga framgångsprojekt som Aktive Drenge där man identifierar unga killar tidigt, följer upp dem kontinuerligt och samverkar flera aktörer runt den unge och ger ett individanpassat stöd. Det kräver både samordning och tillräckliga resurser.

Min fråga till justitieministern är, på vägnar av de många elever vi möter: Hur jobbar regeringen för att genomföra de kraftiga förstärkningar som krävs för det förebyggande arbetet?

Herr talman! Tack, Amanda Lind, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna!

Jag vill först och främst säga att det är väldigt viktigt att ersätta de påföljder som drabbar barn och unga i åldern 15-18 år med fängelsestraff av en rad olika skäl. Väldigt viktiga skäl är just sociala skäl.

Det pekar också utredaren på som har tittat på ungdomsfängelser. Dagens påföljder hjälper inte unga att komma ur brottslighet. Om man däremot överför dem till kriminalvården som har helt annan erfarenhet och helt andra resurser kommer också förutsättningarna för att bryta mönstret för dem som verkligen har kommit på glid att förbättras högst avsevärt. Därmed lättar vi också trycket på resten av systemet som kan arbeta med de sociala insatserna mot alla andra barn och ungdomar.

Jag ska peka på ett antal väldigt konkreta saker. Det handlar om att riva sekretesshinder för samverkan. Det är helt centralt. Nu tar vi ett stort och brett grepp om detta. Socialtjänsten ska kunna göra ingripande insatser också utan föräldrars samtycke i flera fall. Det är en otroligt viktig sak. Det gäller förstås också att arbeta med familj och skola.

Herr talman! Jag har en fråga till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

Under de senaste tio åren har hushållens skuldsättning ökat. Att ta ett lån för att finansiera en bostad är såklart fullt rimligt. Däremot är det allvarligt att lån för ren konsumtion har ökat och att människor tappar kontrollen över sin skuldsättning.

Hushållens skulder hos kronofogden har nästan fördubblats under det senaste decenniet. Det innebär stora problem för både individen och samhället. I stället för ökad skuldsättning för konsumtion borde politiken stimulera ökat sparande.

Ett eget sparkapital minskar beroendet av samhället vid oförutsedda händelser och ger också människor ökad trygghet i bistra ekonomiska tider. Tidigare regeringar gjorde väldigt lite för att förändra situationen trots återkommande varningar från många håll. Dagens regering har aviserat en helt annan politik.

Jag skulle vilja att finansmarknadsministern kort beskriver regeringens strategi för hur vi minskar överskuldsättningen och i stället stimulerar ökat sparande.

Herr talman! Regeringen har föreslagit en trendbrytande politik på området. Vi har presenterat förslag som ska sänka skatten och öka drivkrafterna för att spara. Vi har presenterat ett förslag som ska se till att man sätter stopp för att skattesubventionera olika typer av konsumtionslån som bidrar till den ökade skuldsättningen.

Vi har också skickat ett uppdrag till Finansinspektionen att svara på hur den ser på bolånetaket i ljuset av detta. När bolånetaket infördes fanns det de som menade att det skulle öka blancoskuldsättningen där man inte har någon säkerhet.

Vi har också sett ändrade konsumtionsmönster på nätet där människor kan köpa på kredit och avbetalningar och ständigt möts av den typen av erbjudanden. Därtill har vi haft en mycket stark prisökningstakt i samhället.

Sammantaget har detta satt en press. Vi lutar oss nu emot detta. Här kan man förvänta sig mer.

Herr talman! Det är trygga familjer som lägger grunden för det trygga samhället. Men långt ifrån alla kvinnor och barn får möjlighet att växa upp och leva i en trygg familj. Det är tusentals kvinnor som varje år söker skydd hos kvinnojourerna.

Vi måste göra mer för att motverka mäns våld mot kvinnor och stärka stödet till de våldsutsatta kvinnorna. Det stödet måste vara långsiktigt. Vi kristdemokrater har därför föreslagit besöksförbud i hemmet för gärningsmännen i större utsträckning och också utvidgade kontaktförbud till att omfatta hela kommuner. Detta ska ske i kombination med fotboja och trygghetspaket med larm och pepparsprej för de hotade kvinnorna.

Min fråga är: Vilka åtgärder vidtar regeringen på det här området? Frågan går till justitieminister Gunnar Strömmer.

Herr talman! Tack, Christian Carlsson, för att de här viktiga frågorna lyfts i dagens debatt!

Det är klart att regeringen gör mycket på området. Låt oss börja i de åtgärder som Christian Carlsson redogör för: utvidgade kontaktförbud och säkerställande av att det är den man som misshandlar som får lämna lägenheten och inte brottsoffret. I den typen av åtgärder har vi lagt i den högsta växeln för att säkerställa att det blir förändringar som verkligen står upp för brottsoffrets, typiskt sett kvinnans, sak i de här situationerna.

Låt mig också säga att det är utomordentligt viktigt att stödja civilsamhällets organisationer på området, för vi vet att dessa organisationer, kvinnojourer och annat, ibland når fram på ett annat sätt än vad det offentliga kan göra. Samspelet är utomordentligt viktigt.

Dessutom tycker jag att det är viktigt att skärpa straffen inte bara för dem som ägnar sig åt kriminella gängaktiviteter utan också för de män som slår kvinnor. Vi kommer att återkomma med många välriktade och välmotiverade straffskärpningar.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Niklas Wykman.

Enligt Spelinspektionens siffror har 75 procent av svenskarna spelat om pengar någon gång under det senaste året. Omsatt i pengar är det 3 281 kronor som personer över 18 år i vårt land har spelat bort - per person. Det är en skrämmande siffra, men ännu mer skrämmande är siffran som säger att 50 procent av omsättningen på spelmarknaden kommer från 4 procent av spelarna.

Vi vet samtidigt att spelandet bland de unga vuxna ökar, och det är också inom denna grupp som spelmissbruket ökar. Spelmissbruket kan i dag gå väldigt långt innan det hinner upptäckas, och många av dessa unga vuxna hinner dra på sig stora skulder.

Min fråga till statsrådet är: Hur ser regeringen på att utreda en gräns på 25 år i stället för 18 år för marknadsföring av spel i enlighet med det som Spelinspektionen föreslår?

Herr talman! Precis som nämns i frågan har det kommit ett förslag om att man ska se över åldersgränsen för direktmarknadsföring. Det är ett förslag som man nu tittar på i Regeringskansliet.

Herr talman! För att hantera väderberoende energislag krävs att det finns kraftproduktion som är planerbar, och äntligen finns det en politisk majoritet som förstår detta. Den förstår behovet av baskraft, effekt och leveranssäkerhet, vilket inte minst syns i det gedigna arbete som sker på kärnkraftsområdet.

Men samtidigt vet vi att omställningen går fort och att effekt behövs redan innan den första reaktorn kopplas till nätet. Om vi vill bidra med de förmågor som efterfrågas i och med de mål om leveranssäkerhet som snart når riksdagen är gaskraft det vi kan bygga ut i närtid. Gasturbiner produceras redan i Sverige och kan i dag drivas av annat än naturgas.

Jag vill därför fråga energi- och näringsministern vilken roll hon tror att gaskraften kommer att spela i Sverige i en nära framtid.

Herr talman! Jag vill börja med att svara rakt på frågan: Det återstår att se.

Tobias Andersson är i allra högsta grad en aktiv del i den omläggning av energipolitiken som nu sker i Sverige, där vi ser mer till vad systemet behöver för att i slutändan kunna leverera det vi alla förväntar oss: tillräckligt med el där det behövs, när det behövs och till ett vettigt pris. Detta gör att människor kan planera sitt liv och betala sina räkningar och att företagen kan göra de stora investeringar som behövs för tillväxt men också för att klara den gröna omställningen.

Då är frågan: Finns det en vilja att få loss ännu mer kraftproduktion, där gasturbiner skulle kunna vara en mer aktiv del framöver i väntan på mer av lagringskapacitet och, framför allt, mer av den baskraft som vi vet behövs? Det finns en öppenhet, men det återstår att se vad som händer framöver här i kammaren under våren.

Herr talman! Vi har sedan 1996 en avreglerad elmarknad, där det är marknadens aktörer som gör investeringar i ny elproduktion och där kunder betalar ett elpris. Politiken har satt upp spelregler för till exempel elsystemets leveranssäkerhet, som är mycket viktig, och marknaden har att svara upp mot det. Det har fungerat mycket, mycket bra.

Regeringen har nu emellertid slagit in på en annan väg. Man har bestämt sig för att sätta marknaden ur spel. Det måste bli mer kärnkraft, kosta vad det kosta vill! Allt fler rapporter, nu senast från Blekinge Tekniska Högskola, vittnar om enorma kostnader för staten.

Min enkla fråga till statsrådet Busch är: Vad är regeringens egen bedömning av att det kostar staten och skattebetalarna att tvinga in en redan mogen teknik i stället för att låta marknaden sköta investeringarna?

Herr talman! Min fråga tillbaka till kammaren är: Tycker vi verkligen att det har fungerat särskilt bra hittills? Jag delar inte alls den uppfattningen.

Lyssna till kommunerna! Lyssna till kommunalråden av blå färg, av röd färg och av grön färg, som har tvingats säga nej till företagsetablering på företagsetablering! Lyssna till de pensionärer som fick elräkningar som var större än hela deras pension! Lyssna till de barnfamiljer som tvingats säga: Det blir ingen semester. Det blir inte ens en hemester med de här höga elpriserna!

Det har inte fungerat när man har snedvridit marknaden och sagt att vi ska premiera ett visst kraftslag i stället för att säga: De här egenskaperna behövs i elsystemet. Nu lägger vi om detta. Nu säger vi att fysiken ska gå före politikens ideologiska låsningar. Om man har de egenskaper som behövs ska man premieras, och baskraften är nödvändig.

Min uppfattning som energiminister är att Sverige inte har råd att inte bana väg för mer baskraft, oavsett i vilken form den kommer. Den exakta summan för detta får vi återkomma till.

Herr talman! Ungefär 90 procent av allt som vi importerar och exporterar till och från Sverige har i sin fraktkedja någon gång gått via sjöfart. Det visar hur beroende vi är av just sjöfart.

I dag äger svenska rederier ungefär 400 fartyg, men inte ens 100 av dessa seglar under svensk flagg. Det är allvarligt, inte minst ur ett beredskapsperspektiv. Det är också ett exempel på vilken usel sjöfartspolitik som har förts de senaste åren. Men med en ny regering på plats följer också en ny sjöfartspolitik - en politik som ser värdet av svensk sjöfart.

Så sent som för några veckor sedan mottog statsrådet Carlson en efterlängtad utredning om hur vi kan stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft.

Herr talman! Jag vill därför ta tillfället i akt och fråga statsrådet Andreas Carlson hur han avser att arbeta vidare för att förbättra villkoren för svensk sjöfart.

Herr talman! Johanna Rantsi sätter verkligen fingret på en mycket angelägen fråga. Den utredning vars förslag vi tog emot tillsatte vi tidigt och med kort utredningstid, just med anledning av hur angeläget det är att stärka sjöfartens konkurrenskraft i Sverige. Ambitionen är tydlig från regeringen, och min ambition är mycket tydlig: Vi ska öka inflaggningen av svenska fartyg. Det är ytterligare viktigt, herr talman, i ett säkerhetspolitiskt läge där rådigheten över den svenska handelsflottan, som till stor del är flaggad utomlands, behöver öka.

Vi har aviserat att vi kommer att bereda förslagen i högt tempo. Det rör stämpelskatten och en översyn av tonnageskatten. Vi har aviserat att vi ska ta fram och bearbeta ett förslag om ett bareboatregister. Vi är måna om att öka kompetensförsörjningen i den svenska sjöfarten. Vi har också för första gången lagt med sjöfarten från början i uppdraget till Trafikverket i den långsiktiga nationella transportinfrastrukturplaneringen.

Herr talman! Det sker alltså mycket på sjöfartens område, och det kommer att ske mycket mer. Och tiden är knapp.

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer.

Domstolsverket betalar varje år miljontals kronor i hyra för Södertälje tingsrätts lokaler. Nu har det framkommit uppgifter som tyder på att fastighetsägaren har kopplingar till organiserad brottslighet och ingår i en större utredning om ekonomisk brottslighet. Det ska sägas att ingen är dömd i utredningen, men åtal är att vänta. Uppgifterna upplevs som väldigt besvärande.

Regeringen har ambitionen att göra, och gör, omfattande insatser mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet. Det nämndes här tidigare av justitieministern att vi nu också har en nationell strategi mot organiserad brottslighet.

Min fråga är därför: Vad kan göras för att förhindra och försvåra att kriminella förvärvar fastigheter rent generellt, men framför allt fastigheter som inrymmer verksamheter inom rättsväsendet eller andra objekt som kan vara känsliga rent säkerhetsmässigt?

Herr talman! Tack, Torsten Elofsson, för denna viktiga fråga!

Låt mig börja med det generella. Det är förvånande att se, när man går på djupet, hur enkelt det är att använda fastigheter och fastighetstransaktioner som verktyg för allt från penningtvätt till annan kriminell verksamhet. Vi stramar åt på alla längder och bredder, höll jag på att säga. Ta bara en så enkel sak som att man inte behöver uppge personnummer eller organisationsnummer när man förvärvar en fastighet! Det kommer vi nu att ändra på.

När det gäller säkerhetskänslig infrastruktur tror jag inte att det är realistiskt att allting alltid ska ägas statligt. Däremot är jag helt på det klara med att vi måste skapa helt andra förutsättningar att kunna gripa in mot oseriösa fastighetsägare.

Det pågår just nu en statlig utredning med tilläggsdirektiv från den här regeringen om möjligheterna att använda statlig förköpsrätt, exempelvis när det handlar om att värna inre säkerhet. Men jag tror också att det krävs en annan syn på upphandlingsregler, tillsyn och tillståndsgivning i den här typen av situationer.

Det som har aktualiserats i Södertälje är alldeles förfärligt och måste tas på största allvar.

Herr talman! Det är kris för bostadsbyggandet i vårt land. Antalet påbörjade nya lägenheter har minskat med två tredjedelar sedan 2022. Varsel och konkurser står som spön i backen. 8 000 byggnadsarbetare går på akassa just nu. Året 2024 ser ut att bli ett stenhårt år för väldigt många i vårt samhälle.

Vi socialdemokrater har i ett och ett halvt års tid varnat för att passiviteten från politiken drar ned svensk ekonomi här och nu och hotar den långsiktiga utvecklingen. Arbetsmarknadens och ekonomins dynamik hämmas. De bostadssociala problemen förvärras. Studentbostäder saknas. Vart tredje barn i flerbostadshus bor trångt.

Vilken åtgärd anser bostadsminister Andreas Carlson är den viktigaste som regeringen genomfört för att möta denna akuta kris i bostadsbyggandet?

Herr talman! Tack för frågan, Markus Kallifatides!

Det stora problemet med bostadsmarknaden är att det inte finns en knapp att trycka på, en åtgärd att vidta, och så är problemet löst. Detta är ett problem som har byggts upp under mycket lång tid. Strukturella problem har tillåtits hämma utvecklingen och funktionaliteten på bostadsmarknaden väldigt länge. Regeringen tar nu tag i detta steg för steg.

Jag förstår att Markus Kallifatides är upptagen med de senaste ett och ett halvt åren. Men hans eget parti satt ju i regering i åtta år med låga räntor och högkonjunktur. Trots det nådde inte byggandet i Sverige under ett enda av de åren upp till det som Boverket varje enskilt år sa behövde byggas i Sverige.

Jag tackar för förväntningarna på den regering som nu har förtroendet, men att tro att vi på ett och ett halvt år skulle kunna lösa alla de problem som det egna partiet inte lyckades lösa på åtta år med högkonjunktur och låga räntor är inte riktigt passande i den här debatten, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

I tider som dessa när många hushåll måste vända på slantarna för att få kassan att räcka till uppvisar samtidigt svenska banker stora vinster. Så stora vinster kan tyckas vara osmakligt i tider som dessa. Partier på vänstersidan har också ivrigt framfört förslag om att beskatta dessa övervinster, trots att det till slut blir bankens kunder som får betala.

Här kan man fundera på om konkurrensen på den svenska bankmarknaden verkligen fungerar. Är det kanske för krångligt att byta bank?

Förr var det exempelvis omöjligt att få med sitt gamla telefonnummer när man bytte operatör. Först efter att lagstiftaren 1999 satte ned foten och beslutade att man skulle kunna ta med sitt telefonnummer mellan olika operatörer blev detta möjligt. På samma sätt borde rimligen ett bankengagemang kunna göras med några knapptryck. Detta är dock sannolikt inget som bankerna kommer att föreslå på eget initiativ.

Därför vill jag fråga finansmarknadsministern om regeringen har några planer på att se över lagstiftningen för att förenkla bankbyten och därmed förbättra konkurrensen på den svenska bankmarknaden.

Herr talman! Tack, Eric Westroth, för denna fråga i ett angeläget ärende!

För att börja med bankskatten har vi ju redan en sådan i Sverige. Den orsakar stora problem bland annat för Kommuninvest, som står för en väldigt stor andel av kommunernas upplåning för finansiering av välfärdsinvesteringar. De är problemtyngda i och med den skatten. Jag noterar att det, bland annat från Socialdemokraterna, har föreslagits nya sådana här skatter som med stor sannolikhet skulle övervältras direkt på hushållen och leda till ännu högre boendekostnader i ett redan pressat läge. Det är inte en politik som regeringen står bakom.

Det är också väldigt svårt och komplicerat att få igenom den typen av skatter. Det är stor risk att det skulle bli ett stort budgethål, och det vore mycket oansvarigt mot de offentliga finanserna att göra på det sättet och göra av med pengar som är svåra att få in.

När det kommer till möjligheten att byta bank har jag tidigare pratat om exempelvis möjlighet att få amorteringsunderlag digitalt. Där har jag nu också noterat att Finansinspektionen har agerat. Det pågår alltså ett arbete i den riktning som riksdagsledamoten efterfrågar.

Herr talman! Företags utsatthet för brott har kommit att bli en allt viktigare fråga för näringslivet. Inte minst är handeln i svenska städer hårt drabbad av butiksstölder. Enligt Svensk Handel stjäls det för 8 ½ miljard kronor per år i svenska butiker. Det slår hårt mot handeln men påverkar också priser, service och utbud av varor. Stölderna drabbar också arbetsmiljön för alla som jobbar inom handeln.

Vid kontakt med handlare hemma i Västerås möter jag ofta en hopplöshet och en känsla av att staten inte har tagit detta problem på tillräckligt stort allvar. Vi får många vittnesmål om hur stöldbrott trots gott bevisläge inte går till åtal.

Känslan av hopplöshet återspeglas också i det faktum att en tredjedel av handlarna inte bryr sig om att polisanmäla stölder. Faktum är att butiksstölder många gånger i praktiken har blivit straffria när brotten sällan utreds och påföljderna, i de fall de döms ut, är löjeväckande låga.

Jag vill därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer vad han avser att göra för att motverka butiksstölder.

Herr talman! Tack, Mikael Damsgaard, för ett återkommande och kontinuerligt uppmärksammande av dessa viktiga frågor!

Jag ska lyfta fram tre saker som regeringen avser att göra.

Det första är att se över det så kallade tillträdesförbudet. Det kom till för att stödja butiksägare men är i praktiken rätt krångligt att få till. Vi vill vända på steken och typiskt sett ge butiksägaren rätt att avgöra vem som ska vistas i butiken och inte. Vi vill också göra det brottsligt att inte lämna en butik eller annan lokal om man har fått en tillsägelse efter ordningsstörning eller brottslighet.

Det andra jag vill lyfta fram är den så kallade mängdrabatten. Upprepade butiksstölder straffas i praktiken inte, av det enkla skälet att mängdrabatten gör att man bara räknar de första brotten och inte dem som kommer därefter. Var och en förstår att det är särskilt problematiskt när det handlar om just den här typen av snatterier och stölder.

Det tredje och sista rör uppklaringen av de så kallade vardagsbrotten. Det är ett entydigt uppdrag till den nya rikspolischefen: Uppklaringsprocenten när det gäller medborgarnära brottslighet, inte minst mot butiksägare, måste upp.

Herr talman! I går släppte Socialstyrelsen sin senaste rapport om skade- och dödsfallsutredningar. I rapporten kan man se en allvarlig koppling mellan psykiskt och fysiskt våld. Det finns flera ärenden där det enbart förekommit psykiskt våld innan ett mord har begåtts. Man ser också att det psykiska våldet inte tas på allvar när en person söker hjälp mot det.

Det finns en färdig utredning på regeringens bord om psykisk misshandel som ny brottsrubricering. Remissinstanserna är övervägande positiva, men detta finns inte med på regeringens propositionslista för 2024.

Justitieministern, riksdagsledamoten Sofia Amloh och jag hade en väldigt givande dialog om detta i kammaren i juni förra året. Då upplevde jag att vi var överens om att det är angeläget att bättre kunna säkerställa våldsutsattas trygghet och rätt till frihet. Inte minst är det väldigt viktigt ur ett barnrättsperspektiv.

Jag vill fråga justitieminister Gunnar Strömmer om riksdagen kan förvänta sig en proposition från regeringen om straffansvar för psykiskt våld och i så fall när.

Herr talman! Tack, Sanna Backeskog, för att vi återigen får tillfälle att diskutera de här viktiga frågorna!

Det råder ingen som helst tvekan om att det inte bara är fysiskt våld utan också psykiskt våld som vi måste komma åt med olika åtgärder, inklusive den straffrättsliga vägen.

Det är helt riktigt att det finns en utredning och ett förslag. Det man möjligtvis kan säga är att en majoritet av remissinstanserna var positiva, medan de som ska hantera det rättsligt var mer problematiserande när det gäller den valda vägen att hantera det straffrättsligt.

Man kan enkelt uttryckt säga så här: Ja, jag tycker att riksdagen ska förvänta sig att regeringen ska återkomma i frågan. Jag kan inte säga exakt när det kommer att ske, men när vi väl gör det ska vi göra det med en lösning som kommer att funka straffrättsligt i praktiken så att det också får den avsedda effekten, nämligen att värna även de kvinnor som utsätts för ett förödande psykiskt våld av sin partner.

Herr talman! Riksdagen har röstat igenom ett tillkännagivande om att öppna upp för så kallad gårdsförsäljning, och regeringen arbetar med att ta fram ett förslag om detta.

Eftersom besök på bryggerier, destillerier och vingårdar är populärt i andra länder är det rimligt att anta att gårdsförsäljning kan komma att bli positivt även för svensk besöksnäring, inte minst ute i våra landsbygder. Sverige ligger dock där det ligger, vilket gör att den svenska vinproduktionen är blygsam. Vi har däremot framgångsrika destillerier av vodka, whisky och gin, och det vore därför olyckligt ur ett näringsperspektiv om regeringen landar i förslag som undantar producenter av spritdrycker från gårdsförsäljningen.

Min fråga går till Ebba Busch: Kommer ministern att inom ramarna för sina politiska ansvarsområden göra sitt yttersta för att gårdsförsäljningen ska utformas på ett sätt som gynnar svenska destillerier, svensk besöksnäring och svensk landsbygd?

Herr talman! Det är härligt med lite bredd på frågorna i dag! Jag tackar Eric Palmqvist för frågan.

Det här jobbas det aktivt med på Regeringskansliet, men det är, som många har förstått, inte helt okomplicerat. Regeringens uppfattning är att vi ska försöka lyckas med en ordning där vi kan möjliggöra för gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker, samtidigt som Systembolagets monopol värnas.

Småskalig, hantverksmässig gårdsförsäljning tror jag skulle vara väldigt positivt för besöksnäringen på landsbygden. Det vore ju fantastiskt att kunna ta sig en liten IPA till sin pipa på den skånska slätten och i andra delar av landet när man är på besök! Men det är inte särskilt roligt om vi får en situation där EU i efterhand valsar in, och så har vi slagit sönder den alkoholpolitik som också har varit en viktig del av folkhälsopolitiken i Sverige.

Vi tror att det finns en väg framåt här, och vi jobbar med det. Vi återkommer!

Herr talman! Min fråga går till justitieministern.

Vi kan glädja oss över de många lagar som nu presenteras i snabbt tempo och som tillsammans gör Sverige tryggare. Men i kulturutskottet möter vi representanter från de kulturella och kreativa branscherna, och där brottas man med att till exempel den svenska filmbranschen har drabbats av illegala strömningstjänster. Vi pratar om en halv miljon svenskar som använder dessa, och det påverkar naturligtvis ekonomin för svensk film. Också illustratörer och formgivare ser sitt material användas utan lov.

I grunden handlar allt det här om immaterialrätten. Min fråga till justitieministern är hur man resonerar kring de immaterialrättsliga problem som drabbar de kulturella och kreativa branscherna.

Herr talman! Tack, Peter Ollén, för att du lyfter den här väldigt viktiga frågan!

Vi vet att det här är ett stort och utbrett problem och att konsekvenserna för kulturutövare och andra är väldigt omfattande. Det handlar om immaterialrättsintrång som naturligtvis är olagliga.

Jag noterade nyligen med tillfredsställelse den första domen avseende det som numera kallas för grovt upphovsrättsbrott, en påföljd som infördes relativt nyligen, och den handlade just om illegal ip-tv. Påföljden blev skarp: fängelse i två år och sex månader och dessutom skadestånd på hisnande 195 miljoner kronor för den som dömdes. Förhoppningsvis kommer det också att ha en starkt brottspreventiv effekt när var och en förstår vad som kan bli konsekvenserna av att ägna sig åt den här typen av illegal verksamhet.

Jag vill också lyfta att polis och åklagare har specialister som arbetar med frågorna, och Skatteverket gör kontroller på ett väldigt aktivt sätt. Vi kommer att följa detta noga, och jag är också beredd att vidta ytterligare åtgärder om det krävs.

Herr talman! Min fråga går till bostadsminister Andreas Carlson.

I slutet av januari läste jag i Svenska Dagbladet: "Årets hyreshöjning högsta på över 30 år". Även om inflationen är lägre och räntorna förväntas falla något framöver är hyrorna generellt mycket höga.

Bostadsministern har tidigare i debatter med mig talat sig varm för det tillfälliga stödet till barnfamiljer inom bostadsbidraget för att skydda de mest utsatta. Det gäller dock endast till den 30 juni i år, så min fråga är: Vad gör att bostadsministern tror att de ekonomiska förhållandena blir bättre för dessa barnfamiljer den 1 juli i år?

Herr talman! Som Leif Nysmed vet har det här stödet förlängts; det är någonting som vår regering har prioriterat. Vi har också förstärkt detta stöd, som för en barnfamilj kan innebära upp till 2 100 kronor extra per månad. Det här är ett mycket viktigt stöd för alla de barn i cirka 111 000 familjer som får bostadsbidrag.

Vi följer förstås utvecklingen, och frågan kan bli föremål för diskussion när vi tar fram den budget som ska gälla framöver. Jag utesluter inte att det kan krävas ytterligare åtgärder för de hushåll som drabbas allra hårdast när situationen är så pass tuff som den är. Det gäller i synnerhet dem med allra lägst marginaler och de barnfamiljer och barn som det berör. Vi får återkomma i frågan.

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer och handlar om att det förekommer att vårdnadshavare eller förmyndare stjäl pengar från barn som de har ansvar för. Det kan till exempel handla om pengar som ett barn har ärvt från en avliden förälder eller annan släkting.

Som lagen är utformad i dag är det många gånger godtyckligt vad man får använda barnets pengar till, vilket gör att vissa vårdnadshavare med hjälp av olika kreativa upplägg använder barnets pengar till egen konsumtion.

Kan det finnas anledning att se över gällande lagstiftning för att få bukt med problemet att vårdnadshavare och förmyndare stjäl tillgångar från barn som de ska skydda och ge en trygg och bra uppväxt?

Herr talman! Tack, Martin Westmont, för att den här frågan lyfts! Det är naturligtvis en oerhört angelägen fråga. Var och en förstår vilka sociala och ekonomiska övergrepp som kan ligga bakom de situationer som Martin Westmont lyfter upp. En aspekt är förstås vårdnadshavare, och det är kanske den mest komplicerade frågan. I förmyndarfrågor eller förvaltarfrågor, om vi vidgar det ännu mer, aktualiseras alltför ofta samma problematik.

Vi ser ännu inte på de här frågorna inom ramen för några formaliserade processer, men de har också aktualiserats från andra håll, exempelvis när det gäller förvaltarfrågor. Jag ber därför att få återkomma och tar också gärna emot förslag på en konstruktiv väg framåt, för det problem som Martin Westmont lyfter upp är reellt, det drabbar alltför många och konsekvenserna kan också bli förödande.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Niklas Wykman.

Regeringens förslag om att fasa ut ränteavdragen på lån utan trygga säkerheter riskerar att bli betungande för sårbara hushåll. Att fördyra för redan hårt prövade skuldsatta, som regeringen föreslår, är inte en seriös väg framåt för att få bukt med den överskuldsättning som ökar.

Ökningen av obetalda skulder drabbar främst unga, ensamstående föräldrar och äldre med låg pension som måste låna pengar för att köpa mat. Det här riskerar att skicka människor i ännu djupare skuldsättning.

Min fråga är därför: Varför ska de som lånar för att köpa en bil eller en båt få göra avdrag på räntan, medan de som tvingas låna för att klara livets nödtorft inte ska få göra samma sak?

Herr talman! Ibland är en samhällsutveckling sådan att man inte bara kan möta den med åtgärder som känns bekväma att genomföra. Jag delar frågeställarens bedömning att det kan finnas fall då en avskaffad möjlighet att göra avdrag på räntor kan drabba dem som redan har det tufft. Därför är detta inte regeringens enda åtgärd på området. Jag har lämnat flera myndighetsuppdrag till bland annat Kronofogdemyndigheten för att bättre hjälpa och stötta dem som har fastnat i olika typer av skuldproblem. Fler åtgärder kommer att vidtas på området för att motverka utvecklingen.

Frågestund

Frågeställaren ger oss dock inte hela storyn. Det lånas till att konsumera på nätet, till att spela och till många andra sammanhang där staten rimligtvis inte bör subventionera den typen av skuldsättning.

Att man kan låna till studier, till sin bostad och till sin bil är fullt naturligt och nödvändiga inslag för att ekonomin ska fungera väl. Men att låna till konsumtion, spel och annat försätter människor i en svår livssituation, och det bör inte uppmuntras.

Frågestunden var härmed avslutad.