Allmänpolitisk debatt

Fru talman! Jag tänkte använda mina minuter åt den oro som vi ser på finansmarknaden i vårt land och i Europa. Men naturligtvis ser vi också att den är världsomspännande. Mycket pekar också på - signaler som vi har uppfattat under lång tid - att den har haft sin grund i de amerikanska finansiella systemen. Jag tycker att detta väcker en tanke inför framtiden. Det ger oss en klar och tydlig signal om hur sårbar man är som enskild nation för vad de finansiella strukturerna kan sätta i rörelse på det sätt som har skett under den senaste tiden. Inte minst Europeiska unionen är naturligtvis ett väldigt viktigt instrument för att kunna hantera sådana här viktiga kriser. Vi har i olika sammanhang sett att svenska folket inte i total enighet älskar Europeiska unionen. Många kanske till och med vill stänga sig utanför den. Jag tycker att det som har hänt under den senaste tiden är en viktig signal om att oavsett hur vi agerar och oavsett vilka regler som vi har i vårt land spiller dessa oroligheter över till vårt land på ett sätt som gör att detta manar till eftertanke när det gäller hur vi bygger vårt skydd i framtiden. Det som har hänt i Europeiska unionen, då de ledande länderna har satt sig ned och sagt att man måste ha ett gemensamt regelverk för att hantera detta, är alldeles utmärkt. Det är bra att den svenska regeringen har följt efter i fråga om detta och är beredd att gå in och justera reglerna i vårt land så att vi kan se till att skydda vår finansiella sektor på ett rimligt sätt i detta läge. Där finns det fullt stöd från det socialdemokratiska partiet. I sådana här situationer tycker jag att det är viktigt att vi uppvisar politisk enighet - det är faktiskt landets väl och ve som vi värnar om - och ser till att de strukturer som är beroende av denna marknad kan fungera. Det handlar om företagsinvesteringar, och man måste se till att det finns krediter för landets olika delar. Ytterst handlar det naturligtvis om sysselsättning och jobb åt vanligt folk. Detta är väldigt viktigt att slå vakt om. Jag tycker att regeringen har varit för rigid genom att hålla detta helt för sig själv. Vi skulle ha kunnat ha en bredare dialog över partigränser och över blockgränser. Men det har blivit något bättre under den senaste tiden. Jag ser också i undersökningar att svenska folket tycker att man faktiskt ska hjälpas åt i de politiska systemen i sådana sammanhang. Det är även en indikation på att det bör vara på det sättet i framtiden. Samtidigt har jag noterat att landets finansminister har sagt att det finns en girighet bakom detta, inte minst i andra länder. Vi har sett vilka fantasisummor som delas ut i bonusar och dylika gratifikationer till dem som har jobbat inom dessa marknader inom den finansiella sektorn. Men vi ser också hur det har fungerat i det svenska samhället. Bonussystemen inom dessa marknader har eskalerat under senare tid. De har fungerat som något slags backventiler. När vinsten har ökat har bonusarna följt med. Men om vinsten minskar och om aktiviteten minskar i en positiv riktning så inte följer systemen med ned, utan de sitter kvar. Jag såg att den engelske premiärministern Gordon Brown hade villkorat en del i fråga om bonussystemen. Om staten och skattebetalarna ska gå in på dessa marknader och vara med och rädda dessa institutioner - man kan säga att marknaderna till viss del har havererat - får också de största företrädarna för dessa vara beredda att minska sina egna anspråk. Jag har en fråga till Mats Odell. Vi är inte där än i Sverige. Vi vet inte var detta hamnar. Skulle det vara tänkbart för Mats Odell att sätta det trycket på dessa företrädare här i Sverige? Vi vet nämligen att detta sticker i ögonen på vanliga människor som har placerat pengar i fonder och ser hur deras kapital sjunker ihop medan företrädarna förblir skadefria när det gäller de ersättningar som de tar ut. Skulle Mats Odell kunna tänka sig en sådan åtgärd här i Sverige? Det skulle vara intressant att få svar på. Vi vet som sagt var inte vart detta tar vägen. Baksidan av den finansiella krisen är att vi vet att det blir mindre aktivitet och mindre investeringar. Detta spiller ned på vår nationella marknad, inte minst arbetsmarknaden i sig. Där kan vi inte förlita oss på att EU tar tag i frågan hur vi ska lösa detta när varsel också kommer. Här står regeringen med sitt fulla ansvar när det gäller vilka åtgärder som man ska vidta när varslen kommer som en effekt av lågkonjunkturen men naturligtvis också som en effekt av det som startade oron i den finansiella sektorn. Där tycker jag att vi har sett för lite så här långt just i den delen. Men det är naturligtvis också ett delansvar för en finansmarknadsminister vad som händer när finansmarknaden så att säga släpper sitt grepp och sitt ansvar, vilket håller på att hända. Det får följder för samhället i övrigt också. Det är klart att regeringen också där måste vara beredd att göra insatser.

Fru talman! Skattepolitiken är en väsentlig del av den debatt som vi för i dag. Jag kan trots detta konstatera att när vi diskuterar skatter i dag är det få socialdemokrater som deltar i debatten. Förra året hade vi en livlig debatt som innebar 142 inlägg. I dag är det två personer anmälda i den debatten. Båda kommer från allianspartierna. Det är intressant att höra hur en gammal före detta finanshandelsminister ser på detta. Har Socialdemokraterna insett att alliansregeringen har gjort ett bra arbete så att de inte behöver föra den här debatten, eller har Socialdemokraterna direkt kapitulerat från den skattepolitiska debatten?

Fru talman! Om man lyssnade på partiledardebatten, vilket jag gjorde, och jag tror att även Jörgen Johansson gjorde det, kan man väl säga att det inte var någon som kapitulerade i skattedebatten. Den var ganska intensiv. Skatter är viktiga. Det pekar vi också på i vår stora budgetmotion där vi tar upp detta. Vi har där accepterat de två första jobbskatteavdragen, men vi accepterar inte det tredje därför att vi har andra ambitioner för välfärden. Man kan inte säga både att man ska ha lägre skatter och mer välfärd. Då går inte ekonomin ihop. Säger man att man tycker att systemen är för dåliga - att sjukförsäkringen är för svag och a-kassan för dålig - ska man också finansiera detta. Vi står upp för en ekonomi som är i balans och ser till att vi också ger stadga i ekonomin. Jag kommer aldrig att tveka en millimeter i fråga om att man ska ha ordning på detta. Lovar man mer utgifter ska man också stå upp för att man tar in mer inkomster. Därför säger vi nej till det tredje jobbskatteavdraget. När oron och inte minst varslen kommer är det viktigt att vi ger en signal till de människor som drabbas att de ska känna sig trygga i det svenska samhället. Det gör de med vårt förslag.

Fru talman! Trots allt är det också en signal att man inte deltar i den sakpolitiska debatten om skatter när det finns ett sådant utrymme här i kammaren. Jag kan konstatera att under alliansregeringens tid har 180 000 människor gått från utanförskap till arbete. Statsbudgeten visar överskott, och det finns ett reformutrymme i storleksordningen 32 miljarder. Alliansregeringen har alltså visat ett stort ansvar på detta område. Nu ska jag till Sven-Erik Österbergs försvar säga att jag tycker att det var en ödmjuk och bra framtoning i hans anförande som kanske öppnade en del dörrar för diskussion. Trots det är signalen från Socialdemokraterna rätt tydlig när man inte deltar i den skattepolitiska debatten i kammaren.

Fru talman! Signalen från mig till dig, Jörgen Johansson, är att du har hamnat i ett gäng där man bara tror på skattesänkningar. Du har följt med i det där. Tidigare har vi haft många andra balanserade resonemang om bland annat skatter. Kom ihåg att det under den förra högkonjunkturen faktiskt blev fler jobb! Då fanns det inga jobbskatteavdrag som nu, och vi behövde inte ge oss på a-kassan och sjukförsäkringssystemet. Marknaden fungerade ändå. Jobben kom därför att högkonjunkturen kom. Skattesänkning i en högkonjunktur var ju medicinen för fler jobb. Också när varslen nu kommer hos Volvo är medicinen skattesänkning till dem som redan är i jobb. På vilket sätt hjälper det dem som förlorar jobbet att de som är kvar på Volvo får lägre skatt? Det är fel politik, Jörgen Johansson. Skattepolitik är viktigt. Men använd inte den som medicin för alla åkommor i det svenska samhället, för då blir det i slutändan en stor besvikelse! Det är jag övertygad om.

Fru talman! Först vill jag tacka Sven-Erik Österberg för ett åtminstone inledningsvis väldigt bra anförande om det internationella samarbetet. Det gäller också hans eloge till alliansregeringen. Vad politiken i finansmarknadsfrågor kan bistå med är långsiktighet och förutsägbarhet. Det är vårt viktigaste budskap. Syftet med det finanspolitiska ramverket är just detta. Jag skulle vilja passa på att fråga Sven-Erik Österberg om Socialdemokraternas syn på utgiftstaken. Mona Sahlin sade i partiledardebatten: Högre utgifter behöver högre inkomster. Syftet med utgiftstak är just att det hela ska vara långsiktigt och att det ska innebära en budgetrestriktion. Nya utgifter ska inrymmas under beslutade tak. Vilken budgetrestriktion innebär det då, som jag upplever att Socialdemokraterna gör i sin budget, att först bestämma hur stora utgifterna ska vara och att sedan fastställa utgiftstaken? Vilka signaler skickar det till finansmarknaden, företagen och hushållen i dessa tider av finansiell oro?

Fru talman! Det är verkligen en märklig debatt. Både Roger Tiefensees partiledare och Göran Hägglund har ju i den här diskussionen helt varit ute i periferin. Budgettak sätts utifrån vad kammaren röstar om. När vi lägger fram ett budgetförslag förutsätter det, om förslaget går igenom, att det finns en majoritet i kammaren för vad som är budgettak. Sedan harmoniseras det utifrån överskottsmålet. Det är det som budgetlagen, överskottsmålet och så vidare beskriver. De olika delarna i vår budgetmotion håller ihop. Du kan inte, Roger Tiefensee, säga att alliansregeringen lägger fast ett budgettak för tre år framöver. Om det blev regeringsskifte 2010 skulle det betyda att vi var bundna av ert budgettak i två år innan vi kunde göra vårt eget budgettak och vår egen ekonomi. Det där faller på sin egen orimlighet. Ni har kört in på ett snedspår i hela den diskussionen. Vi lägger fram en motion utifrån att den får stöd av en majoritet i kammaren. Då har vi ett budgettak och har därmed de finansiella strukturerna i ordning - exakt som budgetlagen föreskriver. Blanda inte ihop korten! Det är vad ni har gjort.

Fru talman! Jag har talat med dem som var med om att göra det här, till exempel Per-Ola Eriksson. Budgettak är inte juridiskt bindande, så jag kan inte anklaga Socialdemokraterna för att bryta mot budgettak. Men de följer inte intentionen med budgetlagen och med budgettaken. Tanken var att det skulle vara en utgiftsrestriktion både för den sittande regeringen och för oppositionen. När allianspartierna var i opposition följde vi de regelverken. Det är en intressant fråga som Sven-Erik Österberg själv lyfter fram. Ja, men vilken signal ger det till marknaden om nu Miljöpartiet och Socialdemokraterna inte bara pratat om att samarbeta utan också, mitt i all finansiell oro, gjort ett stort nummer av en historisk höjning av utgiftstaken? Normalt sett har de kanske höjts med 30-40 miljarder. Socialdemokraterna föreslår nu att de från år 2008 till år 2009 höjs med 60 miljarder - med tekniska justeringar; 70 miljarder realt. Vad är det för signal?

Fru talman! När ni var i opposition - du, Roger Tiefensee, sitter med i finansutskottet, och jag har varit ordförande där - lade ni fram motioner med andra inkomster, andra utgifter och andra budgettak. Det är inget fel gentemot vad som gäller. Ni gjorde det under förutsättning att det skulle bli en majoritet i riksdagen för era förslag. Vi har inte stort hopp om att vår motion går igenom; så ser det tyvärr ut. Men när er budget klubbats i finansutskottet och när den tas här i kammaren har vi en budgettaksrestriktion som gäller under budgetåret. Då kan inte vi i finansutskottet väcka nya frågor som innebär att detta budgettak spräcks, för då handlar vi fel i förhållande till intentionerna med budgettaket. Finansutskottet och till och med kanslichefen kommer då att säga att det inte går med tanke på budgettaket. Vi driver nu en alternativ politik som, om den skulle vinna här, är vad som gäller. Då kommer man att förhålla sig till det budgettaket. Det är det som är skillnaden. Ni kan inte diktera villkoren för hur vi ska lägga fram vår motion. Det är det som är skillnaden, och det är det som är feluppfattningen i frågan.

Fru talman! Jag går inte in på diskussionen om utgiftstak utan inleder med att säga att jag håller med Sven-Erik Österberg om hur viktigt det är med samarbetet i EU och att vi gemensamt tar fram ett regelverk för de här sakerna. Min fråga blir därför: Är det inte lite svårt när era samarbetspartner så att säga är så pass kritiskt inställda till EU? En är ju direkt motståndare till EU, och en är möjligen lite ljumt positiv numera. En annan sak som Sven-Erik Österberg tog upp och som är viktig är detta med bonusar. Jag tycker att det är en självklarhet att vi om vi går in med skattebetalarnas pengar också, liksom man gjort i en del andra länder - till exempel i Storbritannien - ska ha tydliga krav. Det ska inte förekomma några excesser när det gäller bonusar - framför allt inte bonusar som gynnar kortsiktigt risktagande, möjligen sådana som gynnar långsiktighet och stabilitet.

Fru talman! EU-samarbetet är viktigt. Som ett direkt svar på Per Bills fråga kan jag säga att jag har varit med om att samarbeta med både Peter Eriksson och Vänsterpartiet under åtta år med de diskussioner som då var. Under hela den perioden hanterade vi EU-frågor. Jag tror inte att man kan peka på att Sverige var svagt i EU-frågor under den perioden. En sak är att ha en långsiktig inställning till EU. En annan sak är att vara konstruktiv i närtid, vilket jag upplevt att Miljöpartiet och faktiskt också Vänsterpartiet har varit i aktuella frågor i EU; det har inte varit några bekymmer. Jag har också sett att Miljöpartiet har gjort en ganska positiv resa i sammanhanget, så där ser jag inte något problem. Vidare tycker jag att det i utrikespolitiken, som detta med EU ändå är, är väldigt viktigt att kunna ha ett långsiktigt samarbete över blockgränsen kring hur Sverige ska hävda sig på en internationell marknad. Inte minst viktigt är detta sett till finansmarknaden. Vi vet ju att pengar med sekundhastighet snurrar runt hela jorden. Det spelar ingen roll vad vi här krampaktigt håller fast vid om det är en utsatt situation. Jag tar tacksamt emot att Per Bill håller med mig om bonusarna. Där har vi alltså precis samma uppfattning.

Fru talman! Jag tror att det trots allt kommer att vara lite skillnad när det gäller att på finansministerposten ha Anders Borg eller Lars Ohly som förhandlare i EU; det är jag ganska övertygad om. Men låt oss återgå till det som vi är överens om, nämligen bonusarna. Det blir viktigt för oss dels att när det - och det blir väldigt snart - kommer en proposition till riksdagen se till att det finns tydliga regler om att de pengar som skattebetalarna eventuellt ska ställa upp med används till att skapa stabilitet i systemet, dels att risken inte finns att det blir en övergång till någon typ av bonussystem som vi inte vill se. Fru talman! I mer än tio år har jag i riksdagen jobbat just med att få de statliga bolagen att föregå med gott exempel och med att man ska ta bort bonusarna i de företagen. Tyvärr har jag ännu inte riktigt lyckats med detta. Kanske kan vi gemensamt göra någonting också åt det.

Fru talman! Nej, i den senaste frågan kan man säga att Per Bill inte har lyckats. Det genomfördes ju lättnader när det gäller bonusar i statliga företag. Sanningen att säga var det väl det som alliansregeringen startade den här mandatperioden med. Om jag inte är helt fel ute var det till och med Maud Olofsson som var ute i just den frågan, så där har Per Bill mer jobb att göra; det kan jag säga. Jag kan hålla med om att det är skillnad mellan Lars Ohly och den nuvarande finansministern. Vad den skillnaden exakt består i kan vi ägna en lång diskussion åt. Det är intressant att kritisera vårt samarbete på olika sätt just nu. Men jag kan inte peka på att vårt samarbete med Miljöpartiet när vi var i regeringsställning på något sätt ställt till det i just EU-frågorna. Sverige var skarpt på den tiden och hade ett väldigt lyckat ordförandeskap under socialdemokratisk ledning. Att det var framgångsrikt var allmänt omvittnat. Jag tror därför att det är ett snedspår att ge sig in på att säga att vi var svaga på den punkten. Det håller jag alltså inte med om.

Fru talman! Tusen personer äger lika mycket som de två och en halv miljarder fattigaste i världen i dag. 2 procent av de rikaste äger lika mycket som hälften av jordens befolkning. Ökade ekonomiska klyftor har vi tyvärr sett även här i Sverige. Det är en politik som gynnar en spekulationsekonomi. Jag tycker att det här är värt att ha med när vi diskuterar konsekvenserna av nyliberalismens verkningar i den så kallade finanskrisen. Alldeles nyss kunde vi höra regeringens ord om att staten inte är någon bra ägare och inte någon utvecklande ägare heller. De statliga bolagen måste säljas. Men nu är det stater som måste gå in och rädda den lovordade marknaden. Men regeringen har tyvärr inte tänkt om utan biter sig fast i sina nyliberala doktriner och planerar att gå vidare med utförsäljningarna som om ingenting hade hänt, bara det har lugnat ned sig lite. Aron Etzler skriver i Flamman om finanskraschen. Han skriver att det är svårt att rädda någon som försöker använda själva räddningsaktionen till att gynna sig själv. Jag tycker att det är en väldigt talande och väldigt tydlig beskrivning av själva nyliberalismens ideologi. Finanskraschen handlar om grundläggande fel i det ekonomiska systemet som har förvärrats av marknadsfundamentalism och nyliberal ekonomisk politik. Spekulationsekonomin är osund och dyrbar, dyrbar inte enbart för det som nu sker utan också för att det leder till att långsiktiga nödvändiga investeringar riskerar att utebli. Borgerliga ekonomer brukar gärna kalla finansmarknaden för smörjmedel där man kortsiktigt kan tjäna mycket pengar. Kortsiktig spekulation blir lönsammare, i alla fall för dem som spekulerar. Det är den här doktrinen som har varit gällande och som gärna framställs som att man skulle kunna skilja ekonomin från politik. Björn Elmbrant skriver i Dagens Arena att de som tror att det finns en ren ekonomi är precis de gynnade som fört det finansiella systemet farligt nära en härdsmälta. Nu är deras tid över. Nu väntar en era av politisk ekonomi. Jag tycker att det bara är att instämma i Elmbrants skrift. Men marknadens jakt på kortsiktig vinstmaximering har lett till att långsiktiga hållbara investeringar uteblir. Girigheten hos de styrande är en logisk följd av kortsiktigheten i systemet. Att skylla finanskrisen enbart på girighet är ytligt och handlar mer om att man inte vill se att systemet leder till återkommande kriser som spelar med människors väl och ve och sätter samhällsekonomin i gungflyn. Tyvärr har vi alltför ofta sett att politiker abdikerat från sitt ansvar. Även om vi lyckas lösa dagens kris kommer vi att befinna oss i en liknande situation igen. Vi har sett det många gånger förr. Det är folket som får stå för förlusterna, medan vinsterna nästan aldrig tillåts utfalla till folkets fördel. Systemet privatiserar vinsterna och socialiserar förlusterna. Inte ens en ursäkt får skattebetalarna. Alltför många ekonomer och politiker har trott på marknadens självreglerande förmåga och har abdikerat. Denna nästan religiösa föreställning har väglett i många politiska beslut. I EU, som nu omhuldas av allt fler partier, är denna marknadsfundamentalism till och med upphöjd till lag. Ett exempel på abdikationen från politiken är att penningpolitiken numera inte bestäms av folkvalda utan av en sorts expertvälde såväl här i Sverige som i EU. Penningpolitiken ska skötas fristående från demokratiska beslut och förtroendevalda. Ett sådant system där politiskt ansvar inte kan utkrävas över penningpolitiken är svårt att förena med grundläggande demokratiska principer. Vi kan också se på den borgerliga politikens härjningar här i Stockholm, där politiker drar runt med den svenska motsvarigheten till subprime -bolag i Stockholms förorter för att locka och lura människor till ombildningar från hyresrätter till bostadsrätter. Vi ser det i LOV, lagen om valfrihet i vård. Vi ser det i den fria etableringsrätten där skattepengar ska föda spekulation. Tyvärr är också vårt pensionssystem uppbyggt på spekulation där vi i stället för att bygga vägar och järnvägar, skapa jobb och klimatomställa använder våra pensionspengar i en tombola. Har du tur och får ett bra utfall kan du kanske leva på din pension. En orättvis fördelningspolitik förvärrar krisen ännu mer. En orättvis skattesänkarpolitik, kombinerad med försämringar för dem som har minst, minskar den totala efterfrågan på varor och tjänster i samhället. Den som har ouppfyllda behov i sin vardag, det vill säga alla de som har sin egen finanskris varenda dag, måste vända på slantarna, medan de som är rika kan köpa aktier och fondandelar. Därmed ställs ännu mer kapital till förfogande till spekulation. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det för en tydlig stabilitet i ekonomin är oerhört viktigt att ha en stark allmännytta, att ha sjukvård och skola som finansieras med skattepengar och att ha starka statliga bolag. Det är någonting att bygga framtiden på. Att utveckla en välfärdssektor är ett skydd mot spekulativt slöseri. Det är något som garanterar människors trygghet och en skälig levnadsnivå. Det är stabiliserande vid ekonomisk nedgång och kriser.

Fru talman! Jag tycker att det är uppfriskande att höra Ulla Andersson i kammaren. Det är väldigt ofta som det ideologiska saknas i kammaren och det bara blir olika nyanser mellan de olika blocken. Men Ulla Andersson och Vänsterpartiet för det röda standaret här i kammaren. Jag skulle vilja fråga Ulla Andersson vilka privata företag hon i första hand tänker skulle förstatligas för att nå den samhällsmodell som hon beskriver.

Fru talman! Jag tror att ett land byggs av folket. Därför ska det också finnas en politisk vilja och en politisk rörelse för att förändra ett samhälle. Det är ingenting vi kan förändra här i kammaren med politiska förslag. Jag ser många områden där vi skulle kunna utveckla samhälleligt ägande. Jag tycker att vi har ett stort ansvar att ta när det gäller till exempel klimatomställningen. Jag tror att vi behöver använda en form av statligt riskkapital där vi skulle kunna vara ägare eller delägare för att gynna biodrivmedel, en energiomställning och så vidare. Men jag tror också att det finns behov av ett ökat statligt bankägande. Jag tycker att det är helt fel att sälja ut SBAB. Jag tycker inte att man bör gå vidare med utförsäljning av Nordea utan snarare tvärtom. Jag tycker att det finns all anledning att fundera över vad vi behöver för att skapa stabilitet i en väldigt orolig tid och för att bygga en bra framtid för dem som lever och verkar här i dag. Jag tror att våra pensionspengar skulle kunna göra bra nytta.

Fru talman! Det här blir ännu intressantare. Du talade väldigt starkt i ditt inlägg om ekonomisk politik. Då trodde jag att politiken skulle formas här i den folkvalda kammaren, men nu talar du om något decentraliserat system där någon sorts kooperation ute i samhället skulle avgöra vilka delar av samhället som skulle föras över från privat ägande till det där mer kooperativa. Jag undrar om du skulle kunna utveckla det ytterligare.

Fru talman! Till skillnad från Göran tror jag faktiskt inte att det är den här kammaren som förändrar vårt land. Jag tror att det är folkets vilja och folkets inställning till det samhälle och den framtid de vill ha som är grunden i byggandet av ett samhälle för framtiden. Därför gör jag dig kanske besviken, Göran. Jag tycker inte att det är min uppgift att lägga fram konkreta färdiga förslag här utan att vara ute och lyssna och sedan presentera förslag. Det gör jag successivt. Bland annat finns det en stark opinion för att öka det samhälleliga ägandet inom banksektorn. Det tycker jag är en bra väg att gå. Men det finns också en stark opinion för att bygga ut allmännyttan. Just den ökande kapitalbildningen hos ett fåtal rika människor leder och gynnar en spekulationsekonomi i fastighetsbranschen, som i sin tur försvårar för vanliga människor att få tag i en lägenhet, vilket i sin tur leder till ökade fastighetspriser. Därför är det så oerhört viktigt att staten tar ett socialt bostadspolitiskt ansvar och bidrar till att stärka allmännyttan runt om i landet, för då får vanliga människor råd att bo och man kan minska spekulationen i fastighetsbranschen.

Fru talman! Det var intressant att höra detta inlägg av Ulla Andersson eller economics by Flamman. Det pågår nu ett ganska brett arbete i Europa för att se till att bland annat svenska skattebetalare ska kunna stå så skadefria som möjligt från de krascher som vi har sett och säkert inte sett slutet på än inom den finansiella sektorn. Ulla Andersson hänvisade själv till att det skulle finnas ett starkt stöd för att socialisera banker. Det arbete som pågår, inte minst inom EU, går ut på att till stora delar se till att skattebetalare i Sverige och hela Europa ska hållas skadefria, det vill säga att man är väldigt tydlig med att man ställer upp med garantier. Om det är så att det behövs stöd ska man ha aktier i utbyte. Man ska också se till att det kan ske hyggliga rekonstruktioner, för stater ska i regel inte driva banker. Varför säger Vänsterpartiet nej till detta bland annat i EU-nämnden? Ni är ju emot att vi ska göra skattebetalarna skadefria.

Fru talman! Det var mycket på en gång. Men jag tycker att skattebetalarna ska få ta del av de vinster som faktiskt finns att hämta ut och att de ska användas till långsiktiga investeringar. Det tycker jag är en ansvarsfull ekonomisk politik. Därför tycker jag också att det är väsentligt när man går in med skattemedel att ställa krav på ett medägande med de pengar som man stoppar in, så att man också får del av vinsterna. Tyvärr har det varit så runt om i världen att man oftast får ta förlusterna. Det tycker jag är ett grundläggande problem. Allt det här bygger i grund och botten på att vi har en ökande ekonomisk ojämlikhet. När man talar om finanskraschen i USA talar man ofta om subprime -lånen, men man talar väldigt lite om att man inte har haft någon löneutveckling i USA. Arbetare i medel- och undre arbetarklass i USA har alltså inte haft någon realinkomstökning på nästan sju år. Det blir en problematik i sig när man är helt hänvisade till att köpa en bostad. Jag tycker alltså att det tas lätt på problematiken. Jag tycker inte att vi ska gå in och överta eller socialisera banker. Jag menar att om det finns aktier till salu ska vi vara en aktiv part och köpa.

Herr talman! Just nu pågår ett samtal och en diskussion om hur vi bäst ska möta den kris vi befinner oss i. Det blir nästan lite apart att som Flamman härinne prata om bankernas övervinster just nu, åtminstone de europeiska bankernas. Svenska banker är enligt Finansinspektionen fortfarande relativt stabila, vilket jag är väldigt tacksam för. Det beror bland annat på de lagar som vi har stiftat i den här kammaren. Nu säger Vänsterpartiet nej i bland annat EU-nämnden till att vi ska ställa upp på detta projekt Europa tillsammans med andra europeiska länder i en framtid som vi delar med de europeiska länderna vad gäller att möta dessa finansiella problem. Då säger Vänsterpartiet att vi ska gå ur EU, att vi inte ska vara med på detta, att vi ska säga nej i Europeiska rådet. Varför säger du nej när vi ska skydda svenska och europeiska skattebetalare mot den kollaps som vi har sett på den finansiella marknaden, som började i USA men också har spritt sig till Europa?

Herr talman! Det är rätt intressant att se det som sker nu, att de som alltför ofta har sagt att staten inte är någon bra ägare nu anser att staten ska gå in och täcka upp och bringa ordning i den oreda som allt det här har ställt till. Det vi säger och också har sagt i EU-nämnden - jag vet inte riktigt vilken tolkning Johan Pehrson har gjort - är att om vi ska gå in med gemensamma medel ska vi också kräva en del av ägarskapet. Det är att ta ansvar för skattebetalarnas pengar. Då kan vi vara med och styra utvecklingen och inte enbart överlämna skattepengarna till någon annan som i sin tur får göra vad de vill med dem. Där är vi mycket tydliga. Vi anser att vi måste ta det här ansvaret, för vi kan inte låta vanliga människor eller företag stå där med rumpan bar. Vi har ett ansvar att ta, och det är vi i Vänsterpartiet beredda att ta. Vi kräver bara det som är mest väsentligt, att vi också ska kunna vara med och påverka och ta del av framtidens vinster. Visst har även banker i Sverige haft en total övervinstmaximering under en mycket lång tid. Och det har varit en brist på konkurrens inom banksektorn. Bland annat därför har vi SBAB.

Herr talman! I början av 90-talet fick vi en allvarlig finanskris i Sverige. Det var en egenproducerad kris med allvarliga följdverkningar i den reala ekonomin. Många blev arbetslösa, och det slog hårt mot många enskilda och familjer. Men i dag kan vi i Sverige skörda en del av det som gjordes då för att klara krisen. Bankerna har ännu inte riktigt glömt i alla fall. De fick också lite tuffare regler att luta sig mot för att säkra finanssystemet. Det politiska systemet lärde sig att en stram ekonomisk politik är nödvändig för att skapa långsiktig trygghet och ge demokratin handlingsutrymme. Det är viktigt att vi inte glömmer den läxan. Vi vet inte i dag hur finanskrisen slutar, men det vi upplevde under 90-talets kris har vi nytta av i dag. Det är uppenbart att regelverken för banker och finansinstitut återigen måste ses över. Den extremt närsynta affärskultur som handlar om att maximera börsvärden de närmaste veckorna är ett slags systemfel som skapar enorma risker i jakten på kortsiktiga vinster och bonusersättningar. Det är också farligt för ekonomin som helhet. Finansmarknaden behöver regler som skapar mer långsiktig säkerhet och långsiktiga ekonomiska värden. Men vi kan inte heller låta stora banker gå omkull. De överenskommelser som har träffats på bland annat EU-nivå är därför sannolikt nödvändiga. Miljöpartiet medverkar gärna också i breda uppgörelser på den nationella arenan för att garantera att människor kan få sina sparpengar säkrade och löner utbetalade och för att företagen ska få tillgång till krediter när det behövs. Det krävs alltså både internationella och nationella insatser för att klara av den kris som vi nu befinner oss i, och det är viktigt att vi lär oss även den här gången. Globaliseringen och den alltmer sammanflätade världsekonomin är ingen trygg hemmahamn. Den är ett stormigt hav med både möjligheter och stora risker. De extremt snabba prisväxlingarna på råvaror de senaste åren är ett bra exempel på det. Oljan kostade för ett par år sedan 25 dollar per fat, i våras 140 dollar per fat - en prisökning på kort tid med mer än 450 procent. I dag är priset nere i 80 dollar igen. Nästa fas i finanskrisens spår kommer att handla om den reala ekonomin, om lågkonjunkturen, om varsel och arbetslöshet och om hur människor och företag ska klara sig när allt inte längre går så bra som det har gjort under de första åren med den borgerliga och moderatledda regeringen. Men nu har vi här ett svar från den moderatledda regeringen. För oss gröna är det uppenbart att vi måste bygga båten mer robust för att tåla stormar och hög sjö. En relativ trygghet kan vi skapa genom att stärka de små företagen och entreprenörskapet. En säkrare farkost får vi om vi producerar förnybar energi här hemma i stället. Det ger jobb och trygghet. I stället för att försöka gjuta mer olja på vågorna bör vi satsa på att ta hand om kraften i vindarna och solen. Att stärka den lokala ekonomin, samtidigt som vi är med i den globala, med mer av forskning, utveckling och företagande ger oss både möjligheter och ett skepp som bättre tål finansvärldens skakningar och konjunkturens skiftningar. Men den viktigaste lärdomen är nog ändå att vi inte får lasta skutan för tungt om vi ska klara den oro och de vågor som globaliseringen oundvikligen bidrar till. Vi måste alltså ha en svensk samhällsekonomi och statsfinanser med god ordning och balans för att vara beredda på kriser och problem som kommer även i framtiden.

Herr talman! Peter Ericsson vill att vi ska bygga detta rejäla skepp på det oroliga havet. Jag undrar om det då inte är centralt att vi bygger detta Sverige tillsammans med så många som möjligt som kan och vill arbeta. Min fråga till Peter Ericsson är: Hur tänker han sig att förslag om friår och minskad arbetstid ska möta detta behov av robusthet? Vi vet ju så väl att arbete i dag också ger välfärd i morgon. Hur ska han komma över detta samband när han är för så mycket mer av tid och betald ledighet?

Herr talman! Det är en felsyn från en del av borgerligheten när man försöker framställa Miljöpartiet så att vårt främsta mål är att folk ska vara lediga i stället för att arbeta. Vi tror att det är viktigt att människor arbetar. Det är viktigt för människors hälsa men också för att vi ska ha en bra samhällsekonomi. Men det är också viktigt att människor får möjlighet att klara av sina liv. Det är så man till exempel ska se frågan om barntid. Där ger vi småbarnsföräldrar större möjligheter att klara av sina vardagsliv genom att ge ett stöd så att de kan gå ned i arbetstid när de har små barn. Borgerligheten väljer i stället att göra småbarnsföräldrar, och helst kvinnor, till hemarbetande som jobbar åt sina karlar. Vi tror att unga människor i dag vill vara med och arbeta även om man har barn, men man måste också klara av sina liv. Frågan om friår kan vi kanske ta senare.

Herr talman! Det blev lite invecklat för Peter Eriksson när han försökte förklara att det är med arbete som vi bygger välstånd. Det är med arbete vi har byggt välstånd. Vi har skapat det vackra och fina land som vi i dag lever i. Men det är också så att arbete i dag ger välfärd i morgon. Det är därför den här regeringen, inte minst med Folkpartiets stöd, har fokuserat så mycket på att människor ska ges möjlighet att försörja sig själva. Alla ska kunna bidra. På så sätt skapar vi ett mer robust Sverige. Vi ser att det finns resurser i dag för att kunna satsa i tider av oro. I tider av strukturomvandling, konjunkturomvandlingar och finansomvandlingar kan vi lösa detta med insatser inom forskning, utbildning och arbetsmarknadspolitik. Jag har en sista fråga till Peter Eriksson. Han har lämnat detta med att bekämpa rikedomen till skillnad från sina koalitionskompisar i Vänstern som bara vill bekämpa rikedomen i stället för fattigdomen. Hur tror Peter Eriksson att han ska klara av att stå emot att återinföra en förmögenhetsskatt i en eventuell koalitionsregering?

Herr talman! Vi har aldrig varit inriktade på att bekämpa rikedomen, men om vi ska klara av en bra samhällsekonomi och satsa på människor som har det svårt och som inte klarar av sin vardag på samma sätt som du och jag måste vi också få in skatter. Vi tycker att det är viktigt och riktigt att de som tjänar lite mer också betalar lite mer i skatt. Det kanske är en ideologisk skillnad. Det är möjligt. Vi ser också att frågan om förmögenhetsskatten är problematisk. Det har jag sagt långt tidigare här i kammaren än under den här mandatperioden. Under den förra mandatperioden valde vi dock att ta bort arvs- och gåvoskatten eftersom vi tyckte att det var viktigare för den reala ekonomin att få bort den. Det har nog större betydelse när det gäller just jobb, som Johan Pehrson nu vill diskutera.

Herr talman! Grattis, Peter Eriksson, till att ni fick ett ja till att stanna kvar i EU. Det tog nästan 15 år, men det är viktigt att nästan alla partier i riksdagen i dag är för EU och för att vi ska verka i EU. Om man bortser från några småsparkar på regeringen finns det faktiskt mycket jag kan hålla med om i ditt anförande. Jag tror möjligen inte att vi är helt igenom den första krisen. Jag tror att den här globala finanskrisen kanske är mer komplex än vad vi tror. Det vi möjligen har gjort nu, och som EU faktiskt har varit designer av, är att se till att förtroendet mellan bankerna och dem som lånar ut pengar till banker har återställts. Men det finns väldigt många dåliga krediter kvar i det här systemet, och det tror jag inte att vi har sett det värsta av ännu.

Herr talman! Jag vill inte ge intryck av att finanskrisen är över och att vi bara kan prata om andra saker. Den första fasen i detta är säkerligen över nu, men det kan mycket väl hända saker som vi inte är beredda på i dag. Det tror jag att man ska vara beredd på. Men i det lite längre perspektivet är problemet ändå till syvende och sist större när det gäller den reala ekonomin. Hur påverkar finanskrisen och effekterna av den reala ekonomin när vi samtidigt har en pågående kraftig lågkonjunktur som drabbar delar av ekonomin? Om finanskrisen i stor utsträckning bidrar till att förstärka lågkonjunkturen kommer det också att ge spin-off-effekter som gör att vi får högre arbetslöshet och människor som kanske inte klarar av att behålla sina bostäder även i Sverige. Eftersom vi har en borgerlig regering som har skurit ned i trygghetssystemen och ställt många utanför kan också det bidra till att förstärka lågkonjunkturen genom att människor ställs på bar backe och måste söka sig till kommunernas socialbidrag i stället.

Herr talman! När jag är ute och träffar representanter för företag, framför allt basindustriföretag, säger de att en av de viktigaste sakerna nu är att få tillgång till billig energi. Jag håller med Peter Eriksson om att det är viktigt med förnybar energi, men det är också viktigt att vi använder de energiresurser vi har så väl som möjligt. Därför är min fråga: Hur har ni tänkt börja avveckla kärnkraftverk och samtidigt inte bidra till att ställa till problem i den reala ekonomin?

Herr talman! Vi vill göra en kraftig omställning. Vi vill bygga om Sverige. Vi vill göra en kraftig omställning när det gäller energi, transportsystem, bostäder och så vidare. Det innebär mycket stora investeringar i Sverige som kommer att påverka under ganska lång tid, men den förändringen ger också utrymme för att successivt avveckla kärnkraften liksom oljan som energiråvara.

Herr talman! Det har varit en väldigt intressant debatt att ta del av. Jag kan instämma i mycket som har sagts. Vi kan återkomma till det. Ulla Andersson liknande finansmarknaden vid ett smörjmedel. Jag skulle nog hellre vilja likna det vid samhällets blodomlopp. Jag vet inte om ni har tänkt på det, men i vanliga fall tänker vi inte på att vi har ett blodomlopp som fungerar ända tills det kommer in proppar i systemet. När infarkten är riktigt nära är det fara å färde, och där befinner vi oss för närvarande när det gäller det finansiella systemet. Vi har kommit därhän att vanliga människor och vanliga företagare nu upplever problemen konkret i sin vardag. När vi nu ska försöka åtgärda detta och bidra till att den här krisen kan klinga av tror jag att det är mycket viktigt för oss politiker att också ha de här människorna framför oss. Det är vanliga människors vardag. Vi måste skydda den vanliga företagaren i det här systemet. Det måste stå högst upp på vår agenda. Problem med blodomloppet uppstår hos oss som individer av olika skäl, men jag tror att det ganska ofta sker efter perioder av mycket omfattande vällevnad. I ekonomierna känner vi till att bubblor av olika slag som brister också övergår till finanskriser. Med en kombination av räddningsoperationer och en bra och god hushållning har ekonomier kommit på fötter igen inom loppet av några år efter en allvarlig infarkt. Våra egna erfarenheter från början av 90-talet är exempel på den typ av åtgärder och eftervård som har varit väldigt lyckosam. Detta bildar nu skola runt om i världen. Sveriges sätt att hantera den stora kris som drabbade vårt system i början av 90-talet har med rätta blivit efterfrågat runt omkring. I länder som Japan har man haft långt större svårigheter att komma på fötter igen. Det som vi klarade av på relativt kort tid har tagit över ett decennium. Om man undantar depression på 1930-talet har de här svårigheterna på ett eller annat sätt klarats ut inom nationer eller åtminstone inom regioner. Genom globaliseringen är vi ju nu så intimt sammanflätade att när USA drabbas av en finansiell infarkt får den nästan lika förödande konsekvenser på andra håll i världen. Vi kan naturligtvis diskutera orsakerna till krisen i USA - det har varit sådana inlägg här - men jag tror inte att vi kommer ifrån att den egentligen har sina rötter i att två halvstatliga bolåneinstitut fick ett uppdrag av Clintonadministrationen att börja ge lån till låginkomsttagare och hjälpa dem till egna hem. Man gav lån till hushåll som knappt behövde sätta in någon som helst egen kapitalinsats i tron att fastigheterna skulle stiga i värde och på så sätt göra familjerna liksom kreditvärdiga i efterhand. Ulla Andersson var inne på en intressant dimension av detta när hon sade att reallönerna inte ökade samtidigt. Jag tror att det är en riktig analys, och det pekar bara på hur komplex hela den här bilden är och vad som krävs för sådana här operationer. När man börjar manipulera grundvalarna - vare sig det handlar om värdegrunden eller om de finansiella institutionerna - är fara å färde, och det var vad som hände. Detta kombinerades också med att man hade bonussystem som premierade extra risktagande för både bankdirektörerna och de agenter som sålde de här lånen med fullständigt orimliga villkor, som innebar att man till och med i de värsta fallen hade negativ amortering. Man fick alltså pengar från banken månad efter månad, och de lades till skulden i tron att fastighetspriserna skulle stiga framöver. Det är naturligtvis oerhört skadligt med den typen av beteende. Men vi måste ändå komma ihåg att grunden var någon typ av missriktad välgörenhet. Den har också utvidgats under Bushadministrationen. Det verkligt svåra var naturligtvis när detta också kombinerades med en lågräntepolitik under Alan Greenspan. Det här tog då ytterligare fart. Det som också hände var att flera investmentbanker började förpacka de här dåliga huslånen i nya former av värdepapper, som man ansåg var säkra och som efterfrågades väldigt mycket av olika investerare. De kunde inte genomskåda de verkliga riskerna, eller i alla fall inte värdera dem på rätt sätt. Frågan är ändå om inte ett nordiskt land har råkat allra värst ut, nämligen Island. Där har vi i Sverige känt ett stort ansvar att hjälpa till i en mycket trängd situation, och vi har ett mycket bra samarbete med den isländska regeringen. Regeringen har i dagarna, som flera talare har varit inne på, aviserat en lagstiftning om statligt stöd till kreditinstitut. Det här är ett förslag som vi i praktiken har arbetat med under lång tid. Hur kan det vara möjligt? tänker den som vet att Europeiska rådet sammanträder i dag. Jag ska strax gå igenom vad det här handlar om, men jag vill först påminna om att grunden ändå är att detta inte ska uppfattas som en brandkårsutryckning. Det här började egentligen efter den förra krisen i Sverige, när Banklagskommittén tillsattes. Den avlämnade sitt betänkande år 2000. Vi hittade detta betänkande i en skrivbordslåda på Finansdepartementet och har sedan dess arbetat med det här. Det vi nu har gjort är att vi har brutit ut delar av det arbetet och försökt anpassa detta till den situation som nu råder. Det innebär inte att vi avslutar arbetet med ett långsiktigt regelverk som tidigare hette Offentlig administration av banker i kris . Vi talar numera om särskild förvaltning. Det arbetet kommer att fortlöpa och fullbordas så småningom, men nu är inriktningen den att på mycket kort tid ta fram ett regelverk som kan användas i dagens situation och som också är anpassat till den utveckling som började i veckan med Eurorådets beslut och som nu fullbordas av Europeiska rådet i dag. Jag tror nog att man kan säga att det här arbetet har varit väldigt framgångsrikt så här långt. Förslaget vill jag beskriva som en verktygslåda för både akuta operationer och rehabilitering. Det kommer bland annat att innehålla omedelbara garantier till delar av bankernas finansiering. Det kommer att innehålla en ny organisation vid Riksgälden för samordning av statens insatser. Det kommer att ske en fondering av medel för att vid behov ge kapitaltillskott till nödlidande banker. Varje sådant tillskott ska givetvis ske med väldigt stor omsorg om skattebetalarnas pengar. Regeringen kommer att kräva aktier - vi har talat om röststarka preferensaktier - i den händelse staten tvingas skjuta till kapital. Jag vill i det här sammanhanget säga att det är självklart att staten, då vi skjuter till kapital, också kommer att skapa ett ansvarsfullt system, precis som vi har gjort i exempelvis Nordea. Där får man alltså köpa aktier genom att avstå löneutrymme. Om det går bra kan då medarbetarna, inklusive cheferna, få köpa aktier till ett lågt pris av företaget. Det är alltså både en egen risk som man tar och ett långsiktigt hållbart system. Ni kan vara övertygade om att vi kommer att se till att motsvarande saker händer i de företag som ska få statligt stöd. Nu har alltså Europas ledare tagit täten i den internationella räddningsaktion som just nu pågår. Sverige har kunnat påverka de gemensamma reglerna därför att vi faktiskt har gjort vår hemläxa baserad på egna erfarenheter. Nu kommer vi att införa regler som stämmer väl med de europeiska men som också tar hänsyn till de svenska förhållandena. Herr talman! Svårigheterna är långt ifrån överståndna, men jag tror att vi har en mycket stabil grund att stå på. Det har kommit upp diskussioner här om Europeiska unionen. Jag tycker att det är viktigt att peka på att USA har ett regelverk - visst. Det har haft en tendens att förändras ganska drastiskt och hastigt efter stora förändringar i omvärlden. Efter den 11 september 2001 kom den så kallade Sarbanes-Oxley-akten, som ju knappast kommer att rendera ett Nobelpris i ekonomi, om jag uttrycker mig försiktigt. Det är också så att vi till skillnad från den amerikanska traditionen just inom Europeiska unionen har kommissionen som en motor som hela tiden driver på att regelverket blir allt mera omfattande såtillvida att det ska täcka in alla de händelser som man kan förutse och att det också blir gemensamt för hela unionen så att våra företag, oavsett om det är ett småföretag i Gnosjö eller en bank i Stockholm, ska ha samma spelplan som vi har runt om i vår världsdel.

Herr talman! Statsrådet pratar gärna om finansmarknaden, men det statsrådet ofta glömmer är väl att spekulation bygger på vinnare och förlorare. Tittar man till exempel på USA kan man konstatera att den stora majoriteten av löntagare, som inte har haft någon reallöneutveckling, är de stora förlorarna, medan topp ett och kanske topp tio i USA hör till de stora vinnarna. Så ser också regeringens politik här i Sverige ut. Ni genomför stora skattesänkningar där två tredjedelar går till den rikaste tredjedelen och där topp tio definitivt får mest. Ni går vidare med att sälja ut våra gemensamma tillgångar. Det skulle vara intressant att höra från statsrådet hur han ser på SBAB:s och Nordeas framtid nu. Men ni gynnar också spekulationen genom vårdval inom vården och genom fri etableringsrätt inom primärvården. Det bygger på att vi ska använda skattemedel till att gynna fortsatt spekulation. Har ni aldrig lärt er den här läxan? Ska vi återupprepa misstagen om och om igen?

Herr talman! Jag vet inte vilken värld Ulla Andersson lever i, men sanningen är att den här regeringen har sänkt inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare. I och med det sista steget med ytterligare 15 miljarder är vi uppe i 65 miljarder, där 97 procent av de heltidsarbetande har fått mer än 1 000 kronor mer kvar per månad. Jag tycker att Ulla Andersson ska betänka det. När det gäller försäljning av statliga företag tror jag att de flesta tycker att försäljningen av statens andel av 6,6 procent av OMX var ganska lyckad. Vi fick ett häpnadsväckande stort belopp för det. Vad gäller försäljningen av Vin & Sprit vet jag inte om Ulla Andersson tycker att just vodkaproduktion tillhör statens kärnuppgifter, men vi får ut betydligt mer genom att ha sålt företaget än om vi hade behållit det. Att Vasakronan numera ägs av AP-fonderna och bidrar till en långsiktig stabilisering av våra pensionsfonder är också något mycket positivt. Nu har vi kvar ett antal bolag på listan. Vi kommer att sälja när det är rätt tid och rätt pris.

Herr talman! Det är intressant att höra statsrådet försvara skattesänkningar på 100 miljoner - jobbskatteavdraget är på 65 miljoner - som sjuka, arbetslösa och pensionärer får betala. Och det kallas ansvarsfullt! Hur du, Mats Odell, än försöker förklara det hela har två tredjedelar av skattesänkningarna gått till den rikaste tredjedelen. Dessutom har kvinnorna fått en mycket mindre andel än männen. Det är den politik ni bedriver. Till detta kommer att ni fryser statsbidragen till kommunsektorn. Ni har alltså råd med oerhört stora skattesänkningar för dem som redan har det bäst, men ni har inte, enligt er som ni säger ansvarsfulla modell, råd att satsa på kommunsektorn - vård, skola, omsorg. Statsrådet tar gärna upp den tidigare räddningen av banksektorn och säger att vi är en modell, men statsrådet verkar ha glömt att det var vanligt folk som fick betala den genom större klasser, större grupper i förskolan och besparingar i äldreomsorgen. Och det är ännu inte återställt.

Herr talman! Om vi tittar på jobbskatteavdraget och de strukturella reformer som regeringen genomfört - och som jag håller med om inte varit någon genväg till popularitet - ser vi att de lett till att ungefär 120 000 fler människor fått bestående jobb, detta till skillnad mot att vi enbart hade litat på konjunktureffekten. Den välfärdseffekten kommer pensionärer till del, och den kommer kommuner till del. Bara 1 procent fler arbetade timmar, Ulla Andersson, innebär för Sveriges kommuner och landsting ett nettotillskott av skattemedel på 4 miljarder kronor. Det är så vi bygger Sverige starkt, alltså genom att se till att människor har arbete. Varenda krona av det som staten satsade i den tidigare bankakuten har eller kommer att återvinnas när också aktierna i Nordea har sålts framöver. Det har således varit en mycket lyckosam operation. Vi ska tillförsäkra att skattebetalarnas medel verkligen säkras i nästa operation, om den blir nödvändig.

Herr talman! Man kanske ska vara lite försiktig med att slå sig för bröstet och säga att all sysselsättningsökning beror på jobbskatteavdraget - i brinnande högkonjunktur. Det kan snabbt slå tillbaka när sedan lågkonjunkturen kommer och jobben minskar. Då får vi en annan debatt, Mats Odell. Stabiliteten och att Japan tog längre tid talades det om. En nyckel till att Sverige så ordentligt lyckades rida ut krisen i början av 90-talet var att det fanns en bred majoritet i denna kammare. Det är något som vi i allra högsta grad ska vara rädda om. Vad gäller krisen i Amerika och så vidare visar den vilken risk ett land tar som satsar på låglönejobben. Precis som Ulla Andersson sade får människorna där inte någon löneutveckling utan pressas ned i lönespiralen. Därmed klarar de inte av sina lån, klarar inte av utvecklingen. Också det är en signal när man gör ett systemskifte på den svenska arbetsmarknaden. Min fråga till Mats Odell är om han är beredd att bredda diskussionen så att den sker över blockgränserna när det gäller den fortsatta hanteringen. Det var, trots allt, lyckosamt i början av 90-talet.

Herr talman! När jag talar om 120 000 bestående jobb är det den bedömning som Konjunkturinstitutet gjort där man värderar om vi enbart hade haft en konjunkturuppgång eller om vi hade genomfört strukturåtgärderna, bland annat jobbskatteavdraget. Det ger en bestående effekt, allt annat lika. Sedan kan naturligtvis konjunkturen gå ned. Det är vi alla väl medvetna om. Det vi gör inför framtiden är mycket stora satsningar på forskning och infrastruktur för att se till att Sverige byggs starkt. Det besked som Anders Borg och jag gav när vi häromdagen träffade finansutskottet var att vi verkligen ser fram emot att också ta in oppositionens synpunkter på detta material. Men vi sade också att det framför allt är en europeisk process och att den styr mer än överläggningar i Sverige vad gäller grunddragen i det paket som vi kallar för stabilitetspaketet.

Herr talman! Jag vill återkomma lite grann till frågan om bonusar. Mats Odell minns säkert börsnedgången 2002 som vid det tillfället skapade en kris i försäkringsbranschen. Som ett resultat av hela den diskussionen gick dåvarande förvaltningsminister Gunnar Lund ut och sade att vi inte ska ha bonusar i statlig förvaltning. Det var helt i enlighet med det som Per Bill vill, som sedan dess jobbat med frågan men inte varit så framgångsrik. Genast efter regeringsskiftet öppnade Mats Odells statsrådskollega Maud Olofsson åter upp för bonusar i statliga verk. Nu är diskussionen aktuell igen, och finansministern har sagt att det är en girighet som råder. Vore det inte lämpligt att Mats Odell som förvaltningsminister gick ut och sade att vi inte ska ha det systemet i statlig förvaltning? Vi ser vilka följder det fått på andra områden där man har belöningssystem som gynnar fel saker. De flesta bonussystem är ett slags backventiler; de följer med upp men ger ingen respons när resultaten blir sämre. Vad ger Mats Odell för besked på den punkten?

Herr talman! Jag tycker att styrelserna i våra AP-fonder och våra statliga bolag agerat ansvarsfullt. Vi har fört samtal med dem om detta. Det bekymmer som finns är ifall vi inte kan rekrytera och behålla de bästa medarbetarna. Tyvärr har vi inom statlig förvaltning en mycket snabb omsättning av personer. Det må gälla dem som arbetar i Riksbanken - de är villebråd på finansmarknaden - eller dem vid Finansinspektionen där nästan en fjärdedel av personalen omsätts varje år. Vi har alltså för dåliga möjligheter att behålla människor. Det gäller också i de statliga företagen. Jag håller med om att vi ska ha system som är långsiktiga och belönar insatser som är rimliga. System som skapar ökat risktagande, som är kontraproduktivt, ska vi brännmärka och ta bort. På den punkten är vi helt överens.

Herr talman! Jag tackar Mats Odell för anförandet. Statsrådet nämnde att Europas ledare tagit täten. Det stämmer. Europas ledare har tagit täten när det gäller att reda ut och göra politiska insatser för att förhindra den finansiella kollaps som annars riskerar att ske på världens finansmarknader. Men det är sannerligen inte Sveriges politiska ledare som tar den täten. Tack och lov för EU-medlemskapet, tack och lov att vi har andra länder som vågar ta de initiativen! Det var inte så länge sedan som Mats Odell sade att det absolut inte var aktuellt att till exempel höja insättningsgarantin. Jag tror att det är viktigt att vi alla är medvetna om att vi ännu inte sett slutet på den finansiella oron. Det kan mycket väl krävas fler insatser framöver. Då behövs breda, politiska, blocköverskridande samtal och informationsforum men också en fortsatt intensifierad europeisk debatt. Mats Odell nämnde bonusarna. Jag tycker att det vore intressant att i debatten i dag få ett besked om att det inte längre är aktuellt att ta bort avrådan från bonusar i statliga bolag. Det vore intressant att kunna ge Maud Olofsson det beskedet så att hon inte längre behöver reformera regelverket i fel riktning.

Herr talman! Initiativen på finansmarknadsområdet kommer från EU-kommissionen. Jag har suttit tolv år i riksdagens finansutskott, i opposition, och lika länge i riksbanksfullmäktige. Jag kan notera att Sverige under de tidigare mandatperioderna var väldigt flitigt och duktigt med att implementera EU-direktiv. Vi ska implementera, men vi ska ta en mycket mer aktiv del i detta och vara mer pådrivande inom EU än vad fallet var under de tolv år jag satt i finansutskottet. Jag tror att 85 procent av de initiativ som kom emanerade från EU. Beträffande insättningsgarantin vill jag säga att vi var före den europeiska processen och höjde garantin till 500 000 kronor. Nu har Europeiska rådet, som just nu sammanträder, kommit fram till att den bör höjas till 100 000 euro. Där har vi sagt att vi naturligtvis ska väga in vad som sker i Europa. Vi låg före Europa, och vi höjde på måndagen till 500 000 kronor. Då ska man komma ihåg, Tomas Eneroth, att det, till skillnad från i många andra länder, gäller per person och bank.

Herr talman! Jag är väl medveten om regelverket i Sverige, men jag noterar att Sverige inte var ledande i denna fråga. Många europeiska statsledare gick in och tog initiativ före oss. Tack och lov att vi har den samordningen och de initiativen. Härifrån gavs i stället väldigt lugnande besked, snarast alltför lugnande. Det var brist på initiativ. Jag ska återigen försöka få ett besked om bonusar. Jag har själv varit ordförande i ett statligt bolag och sett till att vi avvecklat bonusar. Därefter har vi haft en mycket framgångsrik utveckling i det bolaget. Jag tror knappast att det i dagsläget finns stora rekryteringsbekymmer för att hitta ledande befattningshavare även om man inte har stora, excessartade bonussystem. Skulle vi kunna få ett besked från Mats Odell här i dag om att det inte är aktuellt att ta bort rekommendationen att inte ha bonussystem i statliga bolag? Det vore en viktig signal, för Maud Olofssons första signal som näringsminister och ansvarig för förvaltningen av statliga bolag var precis den motsatta. Hon ville ha bonussystem; hon trodde att det var en viktig drivkraft. De senaste årens utveckling har visat att det knappast är en positiv drivkraft för vare sig företagen själva eller samhällsutvecklingen.

Herr talman! Jag tror att Tomas Eneroth och jag är helt överens när det gäller bonussystem som ökar och premierar risktagandet och inte bygger på extraordinära insatser, som exempelvis att man avstår löneutrymme och själv köper aktier. Det har vi i bland annat Nordea, som jag själv är ansvarig för. De högsta tjänstemännen i detta företag har varit föredömen i detta avseende. Dock är arbetet i regeringen fördelat så att jag inte har ansvar för annat än de bolag som finns under min förvaltning. Det här är en fråga som diskuteras i regeringen.

Herr talman! Först har jag en kommentar till att Mats Odell tog äran åt sig för den högkonjunktur vi har haft. Att det var regeringens förtjänst att jobb har tillkommit säger Konjunkturinstitutet inte alls, som Mats Odell påstod. I går när vi hade möte med dem i finansutskottet sade de att deras prognos var mycket osäker. Dessutom har de skrivit att om förvärvsavdragen kommer att ge några jobb är det i framtiden. Så mycket när det gäller den hänvisningen. När det gäller kommunernas ekonomi ställde jag en interpellation till Mats Odell för en månad sedan. Då hade statsrådet ingen aning om att kommunernas ekonomi skulle kunna försämras. Jag tog upp lågkonjunkturen, som då stod för dörren. Nu är vi mitt uppe i lågkonjunkturen och ser alla oroande tecken från kommunerna. Har Mats Odell ändrat uppfattning nu?

Herr talman! Jag vet inte vad Monica Green har tagit in av vad Konjunkturinstitutet har sagt och vad de egentligen har sagt, men de torde vara ostridigt att de strukturella åtgärder som regeringen har vidtagit, både när det gäller olika typer av kollektiva försäkringssystem och när det gäller beskattningen, har en strukturell långsiktig effekt. Det kan vi diskutera i något annat sammanhang, men Monica Green får förete någon sorts dokumentation som motsäger den mycket omfattande litteratur som finns till stöd för detta. När det gäller kommunal ekonomi är det så att vi har lagt en budget och följer utvecklingen väldigt noga. Vi diskuterar situationen med Sveriges Kommuner och Landsting.

Herr talman! Jo, det är visst "stridigt"! Mats Odell påstår att det är "ostridigt" att det skulle vara regeringen som har gjort så att det har tillkommit nya jobb. Det är faktiskt så att det är tack vare att vi har haft en högkonjunktur. Vi är alla glada över att det tillkom många nya jobb 2006 och 2007. Men nu har det tvärnitat. Nu hjälper det inte att vi har ökat klyftorna i samhället. Nu hjälper det inte att de som har jobb har lägre skatt. Nu måste vi se till att de som inte har jobb får jobb. Det kan vi diskutera väldigt mycket. När det gäller kommunernas ekonomi är jag förvånad över att Mats Odell inte i tid har sett de orostecken som vi såg från oppositionens sida. Inflationen har gjort att det blivit dyrare inom hemsjukvården när man besöker sina äldre. Det blir dyrare med skolluncherna, och socialbidragen ökar. Den lågkonjunktur vi nu är inne i gör också att kommunerna får sämre skatteintäkter.

Herr talman! Jag är avundsjuk på Monica Green, som har en så väldigt stor kristallkula och som har sett så mycket av problemen långt innan omvärlden har sett dem. Det kunde vara en tillgång på Konjunkturinstitutet till exempel. Jag tror dock att hon har helt rätt när det gäller att det är viktigt att vi nu ser till att jobbpolitiken fortsätter. Då vågar jag ändå påstå att den budgetmotion som Socialdemokraterna har lagt fram, med den skattechock som har presenterats där, knappast kan vara en utgångspunkt för att se till att jobben växer.

Herr talman! Jag tackar Mats Odell för hans anförande. Statsrådet tog i sitt anförande upp fastighetskrisen och finanskrisen. Han pratade även i ett av de replikskiften vi har hört här om de skattesänkningar som regeringen har gjort. Jag tror att man när man pratar om skattesänkningar och att hushållen har fått lägre skatt ska vara medveten om att detta måste balanseras mot den höjda ränta som väldigt många hushåll nu får kämpa med på grund av den borgerliga politiken. Det finns villaägare som i dag betalar flera tusenlappar extra i ränta på sina villalån på grund av hur den borgerliga politiken har förts. Ett annat område där fastighetskrisen och finanskrisen kommer att påverka framtiden är bostadsbyggandet. Min fråga är: Vilka stimulanser anser bostadsminister Mats Odell att man ska lägga på området bostadsbyggande?

Herr talman! Jag är lite förvånad över Johan Löfstrands utgångshastighet när han talar om regeringens jobbskatteavdrag och att detta skulle vara orsaken till bekymren, mot bakgrund av att Socialdemokraterna nu tycks köpa det mesta av detta. Det kanske är något att fundera över. Om Johan Löfstrand tror att det är regeringen som har höjt räntan kan jag upplysa honom om att vi har en självständig riksbank. Det är den som sköter penningpolitiken. Regeringen sköter finanspolitiken. Finanspolitiken har lättat avsevärt genom den budget som regeringen har lagt fram. Vi har där en positiv och expansiv finanspolitik med 32 miljarder för det kommande året. När det gäller byggsubventioner har jag många gånger förklarat att den vägen har lett fram till en bostadskö på 200 000 människor bara här i Stockholm. Vi har bostadskö inte bara i de 62 kommuner som det gällde 2002. År 2006 var det 122 kommuner. Nu är det över 130 kommuner som uppvisar bostadsbrist. Subventionspolitiken och regleringspolitiken leder in i en återvändsgränd. Vi håller nu på att ändra på den politiken.

Herr talman! Mats Odell och jag har vid ett antal tillfällen här i kammaren diskuterat bostadsbyggandet och den avsaknad av bostadspolitik som den borgerliga regeringen nu har. Jag är orolig för utvecklingen på bostadsmarknaden. Under de senaste två åren har vi sett en oerhört stark minskning av byggandet. Under 2007 minskade byggandet med över 60 procent i stora delar av landet. Framför allt har byggandet av hyresrätter minskat. Minskningen fortsätter under 2008. I och med att vi har gått in i det ganska oroliga finansiella läge som nu råder tror jag att vi kommer att få se en ännu starkare minskning av byggandet. Anser Mats Odell att vi inte behöver ha någon byggnation av hyresrätter eller bostäder över huvud taget? Eller är det så att Mats Odell tror att marknaden i det skakiga läge vi befinner oss i nu kommer att lösa problemet med byggandet?

Herr talman! Bostadspolitik tycks för Socialdemokraterna och Johan Löfstrand vara lika med subventioner till byggföretagen. Den vägen fungerar inte. Vad tror Johan Löfstrand? Om vi skulle ta de 3 miljarder som ni hade i subvention till miljardstinna byggföretag under slutet av er period, när vi nu har haft en överhettning på den marknaden, om vi skulle hälla ytterligare miljarder rakt in i den, skulle det bara fortsätta att höja den kostnad som vi har sett är bakgrunden till att det nu bromsar in. Det har gått från en kostnad på ungefär 1 200 kronor per kvadratmeter i genomsnitt för att bygga en hyresrättslägenhet till 1 700 kronor. Av den skillnaden är bara 20 procent att hänföra till att vi har tagit bort subventionerna. I övrigt är det alltså byggmaterialkostnader och byggherrekostnader som har gått upp. Det löser man inte genom att hälla miljarder på byggföretagen. Är det några som ska subventioneras är det människorna som efterfrågar bostäder. Om de inte klarar av det är det dem vi ska subventionera, inte byggföretagen som bygger.

Herr talman! Vi lever i en historisk tidsperiod. Det finns många som säger det vid många tillfällen. Det här är verkligen ett av de tillfällena. Förra veckan såg vi de värsta börsnedgångarna runt om i världen sedan 1930-talet. I måndags såg vi de största börsuppgångarna på många, många år. Vi ser en volatilitet, det vill säga en slagighet, i hur börsen uppför sig som vi aldrig har sett tidigare. Det är naturligtvis inte bra. Det kan visserligen framstå som positivt att Dow, SMP 500 och Nasdaq allihop gick upp med över 11 procent på en dag. Men om man funderar lite grann inser man också att det är index som består av väldigt välanalyserade företag. Helt plötsligt kan börskurserna skilja på 10-20 procent. Då är någonting problematiskt. Det är också historiskt ur en annan synvinkel. Man brukar normalt säga att ekonomin har en ordentlig bubbla per 70 år eller per mansålder, eller vi ska väl nuförtiden säga personålder. Det kan vara tulpanlökar eller annat som man spekulerar i som sedan ramlar ihop. Vi har nu de senaste tio åren haft två mycket stora bubblor. Vi hade först den så kallade dotcombubblan år 2000 som väl var färdig någon gång år 2002. Där såg vi många bolag som tappade 90, 95, ja kanske 99 procent av sitt värde innan de gick under. Bara sju år senare, år 2007-2008 står vi nu vid nästa riktigt gigantiska bubbla. Den här gången börjar bubblan med amerikanska bolån. Den börjar där, men sedan sprider det sig, och det sprider sig fort. Herr talman! Jag hoppas och tror att många forskare och kloka personer på det här området kommer att ägna tid att fundera över: Hur kommer det sig att vi har två så pass kraftiga bubblor på så pass kort tid? Man borde lära sig av den ena krisen och ha en krisberedskap som räcker resten av ens aktiva liv. Men här har vi två bubblor inom tio år. Jag tror att 2007-2008 års finanskris är värre och mer komplex än dotcomkrisen. Här är det flera olika kriser i en. Den första krisen tror jag möjligen att Mats Odells verktygslåda och det resoluta agerandet av EU och EU:s politiker har klarat, nämligen bristen på förtroende mellan bankerna och mellan allmänheten och bankerna. Vi slipper se människor som står och vill ta ut sina besparingar utanför våra finansiella institut. Men vi har en kreditkris kvar, och vi har tyvärr tydliga tecken på en spill over nere i den reella ekonomin. Stora välkända företag har svårt att få lån, och får de lån tar de kanske upp den plats som de små och medelstora företagen skulle ha haft. Det blir då ännu svårare för dessa företag, och de kommer ännu längre bak i kön. Här har det varit skönt att höra Mats Odell berätta om samarbetet, verktygslådan och att vi är på rätt väg. Jag ska därför hoppa över alla de åtgärder som handlar om vad man ska göra på kort sikt. På kort sikt har vi en viktig sak framför oss. Det är att ta emot regeringens proposition och först att påverka den tills den läggs fram till oss. Sedan ska vi se till att den blir så bra som möjligt och att den passerar riksdagen och andra helst med mycket stor majoritet. På lång sikt måste vi också se till att skattebetalarna inte står för förlusterna. Vi måste också på lång sikt se till att vi får ett globalt, tydligt regelverk. Det behövs globala regleringar av globala marknader. Vi måste också ägna tid åt att fundera över en del av de nya finansiella produkterna. Den så kallade värdepapperiseringen av bolån där man först buntade ihop bolån, skar dem på en annan ledd och sedan sålde dem var inte bra. Än i dag vet många inte om vilka dåliga lån de faktiskt äger. Här behövs åtgärder. Vi har tidigare varit inne på att vi måste komma åt de jättebonusar som funnits på kortsiktighet och höga risker. Vi måste gynna långsiktighet och måttfullhet när det gäller risk.

Herr talman! Jag vill tacka Per Bill för ett mycket intressant anförande. När det gäller den avslutande delen, även om nu Mats Odell inte ansåg sig ha möjlighet att ingripa i Maud Olofssons ansvarsområde, hoppas jag att Per Bill gör det desto mer. Det handlar om att se till att Maud Olofsson tar tillbaka sina krav på att man ska återinföra och ha bonussystem i statliga bolag och i stället återreglerar så att vi inte får den typen av excesser i våra gemensamma bolag. När det sedan gäller de turbulenser som vi har sett på finansmarknaderna och börserna, där Per Bill inledde, ser vi också effekten. Det gäller inte minst för pensionssparare. Det är givetvis tydligast i USA. Där har människor fått se hela sitt pensionskapital raderas inom loppet av någon vecka. I Sverige har vi tack och lov ett annat pensionssystem med en helt annan stabilitet och förankring. Men det finns en del inom PPM-systemet som hanteras inom 790 olika fonder. Jag tror att många av oss funderar på om det verkligen är rätt modell vi valt. Borde inte generationsfonder, en möjlighet till återval i Sjunde AP-fonden och ett förenklat valförfarande vara en väg att gå? Det handlar om att minska risken för att svenska pensionstagare tar på sig onödiga risker och förstör en stor del av sitt pensionskapital. Det vore intressant att höra Per Bills uppfattning i den delen.

Herr talman! Roger Tiefensee kommer alldeles snart att mer i detalj gå in på bonussystemen. Jag tror att det efter den redogörelsen kommer att märkas att vi faktiskt inte står så långt från varandra i denna fråga. Vi kan kanske komma till en gemensam slutsats så att det blir ändringar eller ungefär som vi själva har sagt här i kammaren. När det gäller pensionssparandet gillar jag mångfald. Jag tror ändå att det alltid är klokt att de fem partier som har varit med om pensionsöverenskommelsen då och då återinkallas, eller hur vi ska uttrycka det, och tittar igenom den. Det är en mycket god, långsiktig överenskommelse mellan fem partier som vi ska vårda. Alla förändringar ska göras i enighet. Det finns kanske anledning att titta även på detta nästa gång vi har ett sådant uppdrag.

Herr talman! Jag vill tacka Per Bill för svaret. När det gäller det sista tror jag att det är angeläget. Vi som värnar det svenska pensionssystemet vill inte ha en utveckling där människor väljer fonder på ett sätt som gör att hela deras pensionskapital äventyras. I dag har vi PPM som övervakar systemet på ett väl fungerande sätt. Men vi skulle behöva betydande inslag av generationsfonder, ett förenklat återvalssystem och möjlighet att kunna återvälja Sjunde AP-fonden. Jag välkomnar om det finns en öppenhet också hos Moderaterna att bredda den diskussionen. När vi införde det nya pensionssystemet var det snarast så att Moderata samlingspartiet drev frågan om att en ännu större andel av pensionssystemet skulle hanteras genom spekulation på börsen. I dessa finanskrisens tider ser vi hur farligt det kan vara för något så viktigt som pensionen. Låt oss hitta ett sätt att värna ett långsiktigt pensionssparande. Det gäller att få del av den tillväxt som börsen kan innebära men inte göra det på ett sätt som äventyrar människors framtida pension. Det handlar om den uppskjutna lön som man ska ha rätt att kunna få, och tillika den skatt man betalar som löntagare, skulle jag gärna vilja tillägga.

Herr talman! Jag tänker hålla mig borta från en del av den debatten. Däremot kan jag säga att jag alltid har sett PPM-fonderna som långsiktigt sparande och inte som kortsiktigt spekulerande. Jag tror att man ska ha en väldigt lång horisont när man investerar på börsen. Om man tittar på hur börsutvecklingen har varit från 1970 till i dag kan man ändå se att den har vuxit sakta men säkert. Sedan har det kommit en bubbla och det har gått upp och ned. Sedan har det gått sju åtta år och så kommer det en till bubbla - upp och ned. Men om man tittar på en lång tidshorisont har det ändå varit mycket klokare att sätta en del av pengarna i ett långsiktigt aktiesparande än att låna ut dem till staten.

Herr talman! Det känns angeläget att diskutera finansmarknadsfrågor i denna tid av oro på världens finansmarknader. Det är angeläget eftersom finansmarknaden precis som Mats Odell beskrev det är något av blodomloppet i vår ekonomi. Om man ser ekonomin som kroppen är finansmarknaden blodomloppet. Om inte finansmarknaden fungerar så fungerar inte heller ekonomin. Då riskerar solida företag att få problem. Det är viktigt att kunna få lån till sina investeringar. Det är viktigt att ens kunder kan få krediter för sina investeringar. Det är jättetydligt när det gäller lastvagnstillverkningen i Sverige. Scania och Volvo drabbas av detta. Det är rätt dyrt att köpa en lastbil. Deras kunder som redan har tecknat avtal och vars lastbil är färdigproducerad kan inte få krediter för att köpa den. Därmed skapas problem. I en sådan situation är det viktigt med väl fungerande institutioner. Det är en viktig grundförutsättning om man ska kunna börja reda upp den finansoro vi har. Jag känner mig trygg i att vi har väl fungerande institutioner i den självständiga Riksbanken. Den har en chef som är den i världen som har varit med och rett upp flest av denna typ av kriser. Han har varit med och rett upp 70 stycken kriser i sin tidigare roll på IMF. Vi har en finansinspektion som fungerar och som har ett mycket tydligare uppdrag nu än vad den hade i början av 90-talet. Vi har ett riksgäldskontor som har en ledare, Bo Lundgren, som även han har erfarenheter från den förra krisen. De gör alla rätt saker nu. Vi har ett stort förtroende för dem. Jag tycker att de har agerat snabbt och förtroendeingivande i den här situationen. Det känns också tryggt att vi har ett väl fungerande internationellt samarbete. Mats Odell redogjorde för den uppgörelse som är på gång på EU-nivå. Det gläder mig att det verkar finnas en bred uppslutning här i kammaren för att vi ska få en så bred majoritet som möjligt när det väl kommer till beslut. De erfarenheter vi har gjort i Sverige efter vår finansiella kris i början på 90-talet har spelat roll. Vi vet att Anders Borg och Mats Odell har haft en speciell roll. Anders Borg fick exempelvis inleda vid ett Ekofinmöte just på grund av att Sverige har erfarenheter som vi har bidragit med i sammanhanget. Herr talman! Man kan fundera på vad riksdag och regering kan bidra med nationellt. Det vi kan bidra med är ordning och reda i statens finanser. Det skapar trygghet. Vi kan se att tack vare den ekonomiska politik som har förts under lång tid och framför allt under den senaste tiden har vi skapat stora överskott. Tack vare att vi har ett minskat utanförskap har vi nu stora överskott. I ett läge av oro och där konjunkturen viker har vi resurser att göra reformer i den budget som har presenterats och som ligger på riksdagens bord och ska behandlas under hösten. Vi har 32 miljarder i reformer, medan andra länder går in i den begynnande lågkonjunkturen med att tvingas göra besparingar. Det är en väldig skillnad i förutsättningar. En viktig förutsättning för att vi ska kunna göra det här och för att vi har kunnat göra det är ordning och reda i statens finanser och att det finansiella ramverket, utgiftstak och överskottsmål ligger fast och respekteras. Därför tycker jag, herr talman, att det är förvånande att oppositionen tar så lättvindigt på det finansiella ramverket. Det är ju allmänt känt att Vänsterpartiet helst skulle vilja slopa utgiftstaken helt. Men det som är nytt och har varit känt i ungefär en vecka är att Socialdemokraterna uppenbarligen har anammat en del av Vänsterpartiets syn på utgiftstaken och det finansiella ramverket. Förra hösten presenterade Socialdemokraterna inga egna utgiftstak för 2009 och 2010. I höstens budgetalternativ föreslår man en rekordhöjning av utgiftstaket. Man respekterar inte de utgiftstak för 2009 och 2010 som riksdagen har fattat beslut om. Det man kan se, herr talman, är en successiv förslappning i synen på utgiftstak från socialdemokratin. Det är uppenbart att man från socialdemokratin redan har gått Vänsterpartiet till mötes i frågan. Det är illavarslande. Det är illavarslande att vi har en opposition som inte vill ha ordning och reda i statens finanser. Det bidrar inte till att skapa den trygghet som just nu är så otroligt viktig. Man talar om utgifter och inkomster på en högre nivå, men det bidrar ju till att statens finanser åter skulle bli mer konjunkturkänsliga. Då skulle vi kanske tvingas spara när vi möter nästa lågkonjunktur i stället för att som nu gå in i en lågkonjunktur och investera. Avslutningsvis, herr talman, kommer jag till den diskussion om bonusar som har förts tidigare under debatten. Jag kan lugna kammarens ledamöter med att säga att i de riktlinjer för bolagsstyrning som har kommit från regeringen - jag tror att det var i somras - är det tydligt att det inte ska finnas några bonusar. Ursprunget till den diskussion som har förevarit i kammaren var att när näringsminister Maud Olofsson skulle utvärdera vilka ersättningssystem till statliga bolag som skulle finnas ville hon göra det på ett förbehållslöst sätt. Den utvärderingen är gjord. Det är nu tydligt i riktlinjerna att det inte blir några bonusar. Men jag tycker att det är respektfullt att göra en utvärdering om ersättningssystem på ett förbehållslöst sätt. Detta är orsaken till missförståndet. Nu hoppas jag att kammarens ledamöter känner sig trygga i detta.

Herr talman! Jag tror återigen att Roger Tiefensee får läsa på ganska ordentligt när det gäller utgiftstaken och deras konstruktion. Jag tycker att Sven-Erik Österberg mycket tydligt i talarstolen tidigare redogjorde för hur utgiftstaken ser ut. Bakgrunden till dem känner vi till. Vi känner också till att vi i kammaren här fattar beslut om ramar som talar om vilket utrymme vi därefter har. Efter det faller en del av de utgifter som ligger ovanför utgiftstaken. En annan ordning hade varit att det som kommer att bli den borgerliga regeringens sista budget inför 2010 kommer att låsa upp politiken för 2011 och 2012, och det tror jag att inte ens Roger Tiefensee skulle tycka var något trevligt scenario. Dessutom har vi ett finansiellt sparande som överstiger regeringens. I den meningen är jag inte heller vidare orolig. Mer orolig är jag för den brist på insikt om vad som nu händer på arbetsmarknaden och i samhällsekonomin som alliansens företrädare har. När 10 000 varsel kommer i september säger man: Vi behöver inte justera vår budget. När Konjunkturinstitutet säger att arbetslösheten redan nästa år kan dra upp mot 7 procent säger ni: Vi behöver inte justera vår budget. Det är förvånande att ni inte inser att det är en omställning som nu håller på att ske på svensk arbetsmarknad. Ni inser inte det resursbehov som arbetsförmedlingschefer, näringslivssekreterare, kommunalråd och många andra ropar efter. Ni ser likgiltigt på den kris som just nu sker först i industrin, sedan hos underleverantörer och sedan i tjänstesektorn. Våga agera regering medan ni är där! Börja inte vara i opposition redan före valrörelsen!

Herr talman! Intentionerna med utgiftstaken är att det ska vara någon form av budgetrestriktion. Riksdagen fattar beslut om utgiftstak för nästkommande år och två år ytterligare. Om man då tycker att det som riksdagen har fattat beslut om har noll och intet värde har man en mer lättvindig syn på det finansiella ramverket. Jag har pratat med arkitekter bakom detta ramverk, och de delar min syn på det här. Det finns inget formellt i att föreslå andra utgiftstak. Det är inget formellt brott eftersom utgiftstaken inte är juridiskt bindande. Men en balans på en högre nivå innebär en större konjunkturkänslighet. När det gäller arbetet med varslen har vi tillsatt samordningsmän i Västra Götaland och i Blekinge. Tomas Eneroth ler, men även de fackliga företrädarna och lokala socialdemokratiska politiker är väldigt nöjda med deras arbete. Vi har höjd i vår budget för att kunna göra ytterligare insatser.

Herr talman! Först och främst satt jag i riksdagen när vi fick städa upp efter den förra borgerliga regeringen. Jag kom in 1994 och var med om att konstruera utgiftstaken. Jag konstaterar att det skulle behövas en ordentlig folkbildningskurs inom nuvarande Centerpartiet för att förstå både det ramverket och hur det fungerar i kammaren. Det är uppenbart efter att ha hört både Tiefensee och Maud Olofsson i dagens debatt. När det sedan gäller insatser log jag eftersom jag konstaterar att det inte är så att fackliga företrädare, kommunföreträdare eller ens företagsföreträdare är nöjda med den likgiltighet regeringen uppvisar. Man tillsätter samordningsmän, gott så! Men man uppvisar ju inga resurser. Vad är det som händer när varslen kommer och man inte har beredskap för 10 000 varsel? Jo, först börjar man omfördela inom Arbetsmarknadsverkets område och lyckas få fram 1 ½ miljard som ska tas från andra delar av arbetsmarknaden. Sedan börjar man omfördela utbildningsplatser. Men inte en enda ny krona aviseras. Det intressanta var att höra Roger Tiefensee som nu i sista ansatsen säger: Vi har höjd i vår budget för ytterligare insatser. Så har inte Anders Borg sagt. Så har inte Littorin sagt. Är det så att ni nu börjar inse att ni har låst fast en budget som inte klarar av verkligheten?

Herr talman! Jag vet inte hur noga Tomas Eneroth har lyssnat på Anders Borg och Sven Otto Littorin, men just det som jag säger står i budgeten. Vi har en reformbudget. Vi investerar 32 miljarder tack vare att vi har ordning och reda i statens finanser. Men det finns beredskap för att göra ytterligare saker, just för att vi har bra marginaler i statens finanser. Samordningsmännens uppgift är ju att bland annat samordna de resurserna. Jag tycker att Tomas Eneroth lite lättvindigt bara slätar över att 1 ½ miljard har frigjorts i Arbetsförmedlingens budget. Det är väl bra att de används där de gör bäst nytta. När det finns 14 000 lediga platser på universitet och högskolor kanske det inte är läge att föreslå ytterligare tomma platser utan just omfördela dem till de regioner där de behövs bäst. Jag tycker att samordningsmännen gör ett väldigt bra jobb. Det är bland annat Vänsterpartiets tidigare ekonomiska talesman som gör ett väldigt bra jobb. Jag har stor respekt för honom och hans arbete.

Herr talman! Jag tycker att detta är väl magstarkt av en centerpartist som till och med har varit med under vår tid och hjälpt till att städa upp i den oreda som den förra borgerliga regeringen hade sett till att det blev. Det var bra gjort av Centern på den tiden. Då tog vi ett stort ansvar. Det gjorde Centern också, och det var bra. Att det nu har gått ut något slags talregel från Centern och Maud Olofssons tjänstemän att ni ska svartmåla Socialdemokraternas ekonomi tycker jag är väldigt magstarkt eftersom ni vet vilket hästjobb det var och hur vi byggde upp de stabila regler som nu finns, den ordning och reda som finns i ekonomin och den stabilitet som finns i finanserna. Sedan ska ni till och med försöka svartmåla oss med fel argument. Ni påstår att vi spräcker budgettaket. Det är ju inte ens satt än. Det är framlagt som ett förslag från er, och vi kommer att finna oss i det när ni har röstat igenom det. Men vi har naturligtvis både högre ambitioner och ett högre finansiellt sparande. Jag tycker att det är trist att Centern ska försöka svartmåla oss på det sättet.

Herr talman! De är inte någon svartmålning. Det är ett torrt konstaterande, och jag är besviken över att jag behöver göra det. Jag är väldigt stolt över det saneringsarbete efter den förra ekonomiska krisen och fastighetsbubblan som vi gjorde tillsammans med Socialdemokraterna i början av 90-talet. Jag vet att arkitekterna bakom det också höjer på ögonbrynen över just socialdemokratins alltmer slapphänta syn på utgiftstaken. Om man först bestämmer vilka utgifter man ska ha och sedan sätter utgiftstaken därefter, vad är det för budgetrestriktion som det innebär? Det är bakvänt. Även om budgettaken inte är juridiskt bindande blir det väldigt konstigt. Vilken signal skickar man till marknaden, den marknad som nu befinner sig i stor oro, om man säger att det inte är så noga att följa budgettaken?

Herr talman! Det blir bara värre och värre. Om nu Roger Tiefensee tycker att det är tråkigt att behöva ta upp den här kritiken behöver han inte göra det eftersom det inte ens är sant. Dessutom är det så att ni under förra mandatperioden hela tiden lade fram förslag om högre budgettak än vad vi gjorde. Dessutom hade alla fyra partierna olika budgettak. Om ni nu försöker påstå att det är något nytt påfund från Socialdemokraternas sida, att man har en annan ambition, så är det fullständigt fel. När vi har gått igenom budgetarna har vi sett att ni har haft andra förslag men att ni efter att beslutet har fattats har fått finna er i det beslut som riksdagen har fattat. Det kommer vi också att göra. Dessutom är det nu som ekonomin kommer att bli betydligt sämre. Bnp rasar, produktiviteten rasar och kommunernas ekonomi försämras dramatiskt. Det är under er tid detta sker.

Herr talman! Uppenbarligen är det ömma tår jag kliver på. Det är väl det indignationen från Monica Green beror på. Det är sant, vi lade fram förslag om egna budgettak, men de var hela tiden lägre. Vi hade redan då en ökad restriktion. Vi tyckte att det var rätt att både sänka utgiftskvot och skattekvot. Det som händer när man gör det är att statens finanser blir mindre konjunkturkänsliga. Det är precis det vi ser resultatet av. När vi har mindre konjunkturkänsliga finanser, när vi har ordning och reda i statens finanser kan vi möta en lågkonjunktur med investeringar. Det som hände efter dotcom -krisen var att ni tvingades möta den lågkonjunkturen med besparingar. Det är skillnaden. Det är också den signal som ni skickar till finansmarknad, företag och hushåll. Ni är inte lika noggranna med det finanspolitiska ramverket och därför kommer inte ert alternativ att vara lika tryggt.

Herr talman! Jag ska höja talarstolen så får vi se om vi kan höja debattnivån lite här inne också. Det är skakigt på finansmarknaderna, och effekterna sprider sig. De når Europa och har naturligtvis också nått Sverige med stora konsekvenser för svenska banker, svenska finansinstitut och för svenska företag. Det kommer nu att få återverkningar på konjunkturen, och vi kommer att få ställa nya krav på strukturen. Obalanserna i den internationella världsekonomin är stora och krafterna enorma. Det är till och med så stort och kan blåsa så kallt att riksdagsledamoten Fredrick Federley måste sticka en halsduk för att klara den finansiella kyla som sveper in. Hoppas att den blir lång och räcker till många. Jag vill ändå börja mitt anförande med finanskrisen. Jag tycker att vi nu ser hur regeringen tillsammans med andra regeringar inom ramen för EU-samarbetet möter denna kris på ett väldigt klokt och mycket fokuserat sätt. Vi gör det långsiktigt. Vi ställer nya krav på Sverige framöver. Jag kan notera att Danmark i dag har annonserat att man ska ha en ny folkomröstning om den europeiska gemensamma valutan, euron. Island är på väg i båtar och till och med flygplan till Bryssel för att söka medlemskap. Det vore bra, tycker Folkpartiet liberalerna, om Sverige också på sikt kunde bli medlem i den gemensamma valutan. Det skulle vara stabilt för Sverige, bra för svenska medborgare och bra för svenska jobb. Vi kommer att få se en förändring där vi efter finanskrisen blir tydligare med vad som är verkligt värdeskapande. Jag vill understryka att finansmarknaderna har varit med och skapat mycket välstånd. Men när det går så långt, när instrumenten blir så krångliga att knappt någon kan förstå dem och ingen kan greppa var deras effekter kan sluta när konjunkturen vänder, som vi nu har sett, är det någonting som har blivit fel. Vi behöver få mer genomskinlighet efter denna finanskris. När det gäller strukturkrisen vill jag dock lyfta fram några saker som jag tycker är viktiga. Det är att svensk industri hela tiden möter nya utmaningar. Vi vet också att vi har en energiutmaning framöver som hänger ihop med en klimatutmaning. Vi vet att vi har en demografisk utmaning. Det här är strukturer som förändras, och vi måste möta dem. Då tycker jag att det är intressant, herr talman, att i den här debatten lyfta fram ämnet ekonomi. Vi fick för ett par timmar sedan färska siffror från OECD. Sverige är näst bäst i världen på att ta ut höga skatter. Jag som socialliberal och företrädare för Folkpartiet tycker att vi ska ha höga skatteintäkter, men Sven-Erik Österberg, en god socialdemokrat, sade nyss att det måste vara höga skatter för att få en bra välfärd. Detta är fel. Vi behöver ha höga skatteintäkter och en effektiv statsförvaltning för att ha en god välfärd. Det är inte så att höga skatter är lika med välfärd. En arbetande befolkning med människor som vill utbilda sig och ta risker, med entreprenörer som skapar välfärd, gör att vi får in skattepengar. Då kan vi skapa förutsättningar för en god välfärd för dem som behöver. Det är en viktig skillnad. Här har Socialdemokraterna mycket att göra. Betänk att vi befinner oss i en likviditetskris, att det är slut på pengar i våra banker, ingen vill låna till varandra. Då kommer Socialdemokraterna på snilledraget att återinföra förmögenhetsskatten. Vi bygger en nomenklaturamur runt Sverige för att isolera oss. Kapitalet ska inte flöda in utan flöda ut. Detta är milt sagt ekonomiskt konstigt. Vi har nu på gång en bred socialförsäkringsutredning för att se över våra trygghetssystem. Det är bra. Jag tillhör det parti som var med och uppfann svenska sociala försäkringar för att skapa trygghet, där vi tillsammans finansierar och delar på ansvaret. Det betyder inte att ersättningarna ska vara hur stora som helst eller kan utbetalas under hur lång tid som helst, men de ska vara goda och stabila. Vi satsar också på forskning. Avslutningsvis kommer jag in på konjunkturen. Jag vill påstå att Sverige i dag står väl rustat. Vi gör omfattande satsningar på infrastruktur. Jämför med de tolv år Socialdemokraterna regerade. Vi satsar på forskningen. Jämför med de tolv år Socialdemokraterna regerade. Vi ser till att det finns rejält med platser inom arbetsmarknadspolitiken. Det finns ännu ledig kapacitet. Vi kan komma att behöva skjuta till mer. Skillnaden mot Socialdemokraterna är att vi tror att när det är en god konjunktur drar man ned på arbetsmarknadspolitiken eftersom det finns andra jobb, och när det är dålig konjunktur ökar man den. Om man inte gör så utan hela tiden ökar de offentliga insatserna jobbar till slut alla människor på Ams. Då, mina vänner, blir det inte så mycket stark välfärd. Jag vill också annonsera och vara tydlig med att det finns saker vi kan komma att göra. Vi i Folkpartiet liberalerna vänder på alla stenar för att vara beredda att möta det som kan bli ännu tuffare. Jag tror att vi kan klara oss ganska bra internationellt sett i denna konjunkturkris vi kommer att hamna i, men vi är beredda att pröva allt från rotavdrag till förändrade och förstärkta ränteavdrag, höjda barnbidrag, sänkt skatt för alla pensionärer och att fundera på hur vi kan stödja likviditetstillgången i svenska företag. Det är saker som inte behöver ske här och nu, men vi för en diskussion om dem när vi förvaltar det mandat Folkpartiet fick tillsammans med de andra i alliansen att styra landet. Det innebär att hantera kriser. Vänner, åhörare, tv-tittare, halsduksstickare och kolleger! Fundera på hur Socialdemokraterna hanterade tidigare kriser. Den som undrar om de hanterade dem bra kan med fördel läsa Kjell-Olof Feldts bok om hur de hanterade den bubbla de skapade på 80-talet. Det är ord och inga visor över socialdemokratisk krishantering.

Herr talman och ärade ledamöter av denna kammare, ni på läktaren och andra som eventuellt tittar på debatten! Temat i denna del av den allmänpolitiska debatten handlar om finansmarknader och statliga bolag. Jag fick en tanke när jag såg att Paul Krugman fick Nobelpriset. Det är intressant. Han är en progressiv ekonom som har varit tydlig i sin kritik av Bushs avregleringspolitik just när det gäller de finansiella marknaderna. Han har fått mycket kritik av nyliberala ekonomer, och nu sitter han där med Nobelpriset som ska delas ut i Sverige den 10 december. Dessutom konstaterar många att han faktiskt har fått rätt. Det var en alltför långtgående avregleringspolitik. Det är intressant att notera att George Bush började med skuldövertagande som modell men därefter nu har gått in och diskuterat att ta över ägarandelar. Det kanske blir de största förstatliganden av verksamhet i USA under lång tid. Det är intressant som betraktelse över hur framgångsrik nyliberalismen har varit i så fall. Jag vill ändå påpeka att det här inte är över ännu. Jag är nog lika glad som många andra att euroländerna har tagit initiativ för att lugna marknaden. Jag är glad över det engagemang som flera av Europas ledare har visat. Det har varit viktigt för att få en lugnande effekt på finansmarknaden, men det är inte över än. Det finns mycket som talar för att vi kan ha en fortsatt finansiell oro under lång tid framöver. Det är väl att Sveriges regering saktmodigt agerar och följer efter. Som vi noterade tidigare i replikskiftet tog det sin tid innan både Anders Borg och Mats Odell valde att inse att vi faktiskt har en kris i det finansiella systemet som kommer att påverka det svenska ekonomiska systemet. På motsvarande sätt har man ännu inte kommit till insikt om att vi faktiskt har en kris på den svenska arbetsmarknaden. I flera europeiska länder går man in med ett ökat statligt engagemang, och Island till och med förstatligar tre - tror jag - banker. Det är fascinerade att Sveriges regering - den enda regeringen - har ambitionen att göra sig av med den statliga banken, att minska det statliga ägandet, att minska det statliga inflytandet i bolåneinstitutet SBAB och i Nordea. Det torde vara en extrem uppfattning att regeringen i Sverige mitt under pågående finanskris fortfarande har uppfattningen att Nordea och SBAB ska säljas ut. Om Mats Odell hade varit här - han har lämnat debatten - hade det varit intressant att ta den diskussionen. Jag noterar att Anders Borg i senaste numret av Financial Times sade att det kan bli svårt att nu fullgöra åtagandena att sälja på grund av turbulensen på finansmarknaden. Det är kanske någon borgerlig debattör här som vill ge besked om Anders Borg därmed signalerar att det för närvarande inte är aktuellt att sälja Nordea eller SBAB. Grundfrågorna finns där: Är det viktigt att ha kvar utförsäljningsplanerna med tanke på den oro som finns? Ökar stabiliteten på den svenska finansmarknaden om man säljer SBAB och Nordea? Om vi tittar på ett annat perspektiv: Ökar konkurrensen om SBAB och Nordea säljs? Kommer vi som kunder eller konsumenter att ha någon nytta av ett ökat oligopol på bank- eller finansmarknaden? Det stora bekymret har varit frånvaron av aktörer. Här har SBAB varit en viktig aktör i och med att man har kunnat pressa bolåneräntorna på ett sätt som gör att andra aktörer tvingas följa efter. Det är frånvaron av statligt agerande som har varit ett bekymmer. Nu ser vi ett ökat engagemang i Europa och inte minst i USA. Jag oroar mig även för hur turbulensen på den finansiella marknaden påverkar den reala ekonomin. Någon av talarna - jag tror att det var Roger Tiefensee - uttryckte det på ett bra sätt. Vad är det som påverkar Lastvagnars försäljning? Jo, kapital krävs för att finansiera köp av lastbilar. Det klarar man inte av. Det är en annan typ av kris än den som Volvo PV har - det ska gudarna veta - men det är en tydlig kris som slår inom stora delar av svensk industrisektor. Det riskerar att skapa en situation där det blir frånvaro av investeringar. Om det är något vi behöver, inte minst i den konjunktur vi nu går in i, är det fortsatta investeringar i vårt land. Det här är i stora delar en likviditetskris, inte en soliditetskris. Här finns ändå resurser och möjligheter att göra viktiga investeringar för svensk industri. Här valde Riksbanken vid något tillfälle att lätta på förlåten och föra en diskussion om lånegarantier. Jag är den förste att säga att det vore en intressant möjlighet. Jag har noterat att det i samtalen om Volvos framtid har kommit upp den typen av diskussioner för att möjliggöra investeringar. Samtidigt måste vi alla vara medvetna om att här bör ändå ett fungerande banksystem vara det som ska sköta åtagandet. Det är den allra bästa lösningen, men just nu har vi en inte fungerande finansmarknad. Det vore intressant om det är någon borgerlig debattör här som är beredd att ta upp den handsken och föra ett resonemang om lånegarantier eller hur vi på annat sätt ska få fart på investeringarna i Sverige. När det gäller den andra delen av industrikrisen, att hantera människor som drabbas av varsel, att ge tydliga långsiktiga besked om forskningsinvesteringar för fordonsindustrin, att ge ordentliga verktyg för det näringspolitiska arbete som behöver göras i kommuner och regioner, har regeringen mycket att lära av de idéer som socialdemokratin och fackföreningsrörelsen har och av våra tidigare erfarenheter. Frånvaron av insatser är beklämmande. Det har sagts tidigare i den här debatten, och jag är helt övertygad om att även den regering vi har i landet i dag kommer att behöva revidera sin uppgift att det inte behövs några nya resurser. När 10 000 varsel kommer bara i september är det otvetydigt att vi kommer att behöva göra ytterligare insatser, både arbetsmarknadspolitiska och givetvis näringspolitiska. Här väntar vi fortfarande på besked från regeringen.

Herr talman! Det är med ganska stor förvåning som jag hör Tomas Eneroth med fascination prata om förstatligandet av banker på Island. Det är någonting som jag kan tolka på två olika sätt. Antingen gör Socialdemokraterna just nu en vänstersväng som vi inte har sett i svensk politik sedan SSU tvingade Socialdemokraterna att förstatliga apoteken. Eller också gör man en anpassning för att kunna få ihop ett oppositionsalternativ som också innefattar Vänsterpartiet. Ska jag tolka Tomas Eneroth som att det är Socialdemokraternas nya mening att staten ska använda sina resurser till att socialisera de banker som är fria i Sverige i dag? Det behövs också en nyansering av bilden. Vad är det som är själva grunden till den finanskris som vi ser? Är det fria ekonomier eller statliga regleringar och incitament från politiskt håll som i grunden och botten har lett till den överbelåning som finns? Jag tror att det är det senare.

Herr talman! Jag kan lugna Federley. Nej, det finns inga långsiktiga planer på att förstatliga banker. Jag ville bara ta Island som ett exempel på att staten tvingas gå in när krisen är där. I många europeiska länder och till och med i USA går staten nu in med stöd och engagemang. I det läget blir den svenska positionen att minska det statliga engagemanget något annorlunda. Vårt besked är tydligt. Vi tycker att man ska behålla det statliga inflytandet i Nordea. Vi tycker att man ska behålla SBAB. Det har varit till svensk fördel att ha ett ägande, inte bara kapitalmässigt. Detta är ju verksamheter som har ökat i värde, som har varit en bra placering av svenska egendomar och tillgångar. Det har inneburit att vi dessutom har fått avkastning på det kapitalet, och mycket bättre avkastning än den statsskuldlåneränta som det skulle bli om man säljer bankerna eller SBAB. Nej, där kan jag lugna Fredrick Federley. Det är ingen fara. Däremot delar jag inte alls uppfattningen att det är den statliga regleringen i USA som har lett till finanskrisen, snarare tvärtom. Det man nu pekar på är just frånvaron av regleringar som det stora bekymret. Det är väl det som Paul Krugman också pekar på väldigt tydligt. Det behövs insatser från samhället och politiken. Nyliberalismen har i den meningen fått sig en ordentlig knäck, och det välkomnar jag.

Herr talman! Det är få länder på denna planet som har så oerhört reglerade marknader som USA de facto har. Det må vara så att man i grunden har en marknadsliberal retorik, men det finns oerhört mycket regleringar på den här marknaden. Det var också en uttalad ambition från Bushadministrationen att försöka få bankerna till att låna ut pengar till människor som inte var kreditvärdiga, och detta har varit en viktig del i den finanskris som vi ser. Men det är också så, Tomas Eneroth, vilket Socialdemokraterna kanske kan erkänna, att de svenska bankerna i ett internationellt perspektiv har stått starka och fortfarande står starka, även om det är helt klart att vi inte är ur krisen och vi fortfarande ser utmaningar. Kan det vara ett minskat statligt inflytande i de svenska bankerna som har gjort att de är så pass starka som de är? I så fall är det en klar signal om att vi borde fortsätta i den riktningen och göra oss kvitt Nordea.

Herr talman! Det sista är nog en analys som Fredrick Federley är väldigt ensam om, möjligtvis med stöd av någon liberal tankesmedja. I övrigt inser alla att styrkan i Sverige just nu är stabila statsfinanser, ordning och reda i vår ekonomi. Vi har tack och lov också ett ramverk som jag var med och bidrog till i mitten av 90-talet när vi städade upp efter den förra borgerliga regeringen, såg till att vi har utgiftstak och ordning och reda i statens finanser. Det är det som ger oss en styrkeposition. Men styrkepositionen blir inte bättre om man avhänder sig ägandet i SBAB, med den risk det nu skulle vara om man gjorde en sådan försäljning på marknaden, eller för den delen sitt ägande i Nordea. Tvärtom kan det också vara en styrka att ha den garantin. Det är väl annars ett skäl till att många andra länder i Europa ser vikten av att ha ett statligt institutionellt ägande. Återigen: Det här är en kris för en del av dem som har förespråkat den helt fria marknaden. Vi konstaterar att politiken behövs för att korrigera. Min fråga, som jag hoppas att någon annan tar upp i en replik, är: Är det så att vi även på investeringssidan behöver ett ökat politiskt statligt engagemang? Marknaden borde kunna lösa detta, men vi behöver för de kommande åren ganska snabbt stora investeringar inom bostadssektorn, industrisektorn och andra delar av näringslivet.

Herr talman! Tack, Tomas Eneroth, för konstaterandet att det inte är över ännu. Det är helt rätt. Det är svårt att veta var i ett krisförlopp vi befinner oss, och det ska man ha den största ödmjukhet inför. Därför är jag väldigt glad att man på EU-nivå nu har lyckats samla sig. Man kunde se nationella tendenser, där Tyskland ena dagen sade att det inte var några konstigheter och nästa dag beslutade om en väldigt stor höjning av insättningsgarantin. Det riskerade att bli ett förlopp mellan de europeiska länderna. Att man nu har ett gemensamt agerande är oerhört viktigt. När ni påstår att den svenska regeringen agerar saktfärdigt har ni nog inte riktigt förstått vad som har hänt bakom kulisserna. Där har Anders Borg och andra företrädare för den svenska regeringen på ett påtagligt sätt bidragit till det ramverk som nu håller på att snickras fram på EU-nivå. När det gäller SBAB och Nordea fanns ju Nordea på en säljlista redan under den socialdemokratiska regeringens tid.

Herr talman! Jag noterar att inte heller Roger Tiefensee tog bollen i fråga om hur vi ska kunna se till att garantera investeringar och finansiella lösningar för sådana. Det kanske får bli i ett annat forum. Roger Tiefensee delar uppenbarligen Mats Odells uppfattning att det fortfarande är aktuellt att sälja Nordea. Jag beklagar det, för i detta läge är det en helt felaktig åtgärd. Däremot delar jag uppfattningen att ett samordnat agerande är bra. Euroländernas agerande, som skedde utan svensk medverkan vid bordet eftersom Sverige inte ingår där, var en stark och viktig signal till marknaden. Jag tror att den erfarenhet vi har av bankkrisen i 90-talets början är att ett brett och samordnat agerande är det bästa, det vill säga att man också över blockgränserna vågade ta initiativ. Det är så med många stora och långsiktiga frågor att man borde våga sträcka ut handen, i stället för att själv säga att man klarar av det här ensidigt. Tänk om vi hade haft en regering som vågade vara regering för hela landet och inte bara för några få och som insåg detta: Med den industrikris och den finansiella kris vi har, låt oss sätta oss och göra gemensamma lösningar! Från socialdemokratins sida har vi vid sådana tillfällen varit väldigt aktiva och medverkat, under 90-talskrisen, och vi skulle naturligtvis göra det nu också för att både säkra det finansiella systemet och få säkrad tillväxt och fortsatt utveckling på svensk arbetsmarknad. Den här regeringen väljer de ensligas allé, och det kan jag bara beklaga.

Herr talman! Det har kommit upp tidigare i debatten, och Mats Odell påpekade det, att i morgon kommer regeringen att föra en dialog med oppositionen just om innehållet i EU-uppgörelsen och hur man ser på att vi ska få en så bred uppslutning som möjligt i riksdagen. Jag tycker att det är bra. Det har också Thomas Östros varit glad åt, så jag tycker att Tomas Eneroth borde vara lika glad. När det gäller möjligheter för staten ser jag kanske hellre det som Riksbanken har flaggat om, att man kan vara beredd att gå in och underlätta för företag att få krediter. Vi vet inte, men det kan bli nödvändigt. Jag vet inte exakt hur upplägget skulle se ut, men den flaggningen är nog så viktig. Nordea och SBAB är två företag som vi har aviserat att vi ska sälja, men vi kommer inte att lägga ut dem på börsen i morgon dag, om Tomas Eneroth har trott det.

Herr talman! Tack för att ni varje fall inte i morgon dag lägger ut dem på börsen! Låt oss hoppas att den morgondagen sträcks ut under väldigt lång tid framöver. Det vore ett misstag att sälja dessa verksamheter. Jag har noterat mycket väl att regeringen nu ska informera. Man lägger ju en proposition på riksdagens bord, och det är väl bra att man pratar om den med oppositionen då det är en proposition som är viktig för att möta den oro som finns på de finansiella marknaderna. Jag vill ändå påminna om att det är över ett år sedan Pär Nuder, som då var vår finanspolitiske talesman, sade till regeringen: Bjud nu in oss till en diskussion och offentliggör siffrorna om vad som händer på finansmarknaderna så att vi kan föra ett ordentligt samtal om detta! Men Anders Borg var inte alls intresserad av detta. Så här i efterhand kan vi konstatera att det hade varit en mycket klok åtgärd från regeringen att då bjuda in oppositionen och lyssna på Pär Nuders sakkunskap. Nu lyssnar man förhoppningsvis på Thomas Östros sakkunskap framöver, för vi har ju en erfarenhet av vad som händer. Sverige, som är ett litet exportberoende land, är så oerhört ömtåligt. Man kan inte, likt Mats Odell, säga att det här inte kommer att skada Sverige. Vi vet att vi, som är ett litet, exportberoende land, blir oerhört skadade även när det är finansiell turbulens på andra sidan jordklotet. Alltså måste vi ha den beredskapen. Det är ett sent uppvaknande.

Herr talman! Vi lever i en spännande tid. Det har sagts förut här i dag, och jag instämmer i det. För oss här i kammaren är det som att följa ett historiskt unikt förlopp från första parkett. Till mina forskarkolleger i Lund sade jag: Lämna era vanliga forskaruppgifter och gå ut och titta vad som händer. Ni kommer inte att få fler tillfällen på mycket länge att följa den här typen av ekonomiska förlopp. När man nu befinner sig mitt i det mest turbulenta är det ganska förståeligt att man har anlagt ett ganska snävt perspektiv på krisen. Det handlar om att hitta syndabockarna. Vilka de är har vi fått höra flera gånger: Det är de giriga finansmatadorerna. Det är de slappa regelverken. Det är de vidlyftiga bonussystemen, och det är de obegripliga finansiella produkterna. Herr talman! Det är klart att girighet, belöningssystem, regelverk och svårbegripliga produkter har spelat en roll här. Men att de ensamma har bidragit till den kris vi ser nu tror jag inte ett ögonblick på. Det räcker helt enkelt inte som förklaring. Alla som har följt finansiella bubblors förlopp tidigare inser att det är något som saknas i den kritiken och i den analys som hitintills har gjorts. Det som saknas är en enkel men väldigt central företeelse, nämligen pengar. Det behövs pengar, massor av pengar, för att det ska bli en bubbla. Det behövs så mycket pengar att man skapar rejäla obalanser i det ekonomiska systemet. När dessa obalanser ska rättas till uppstår krisen. Det är ganska viktigt att ha detta klart för sig när man ska försöka få en uppfattning om vad som händer i dag. Låt oss lyfta blicken lite och lämna detta med girighet och se vad det är för obalanser som har byggts in i de ekonomiska systemen. Man behöver inte leta särskilt länge för att hitta de centrala marknaderna. Det är den kinesiska marknaden och den amerikanska marknaden. Amerika har under 2000-talet byggt upp mycket stora underskott både i sin externa handel och internt via sina budgetunderskott. Dessa underskott har varit möjliga att bygga upp därför att det har funnits länder som gärna har lånat ut, och det land jag främst tänker på är Kina. Kina har under samma period kunnat bygga upp så stora resurser att man i dag faktiskt svarar för världens största valutareserv. Då är vi inne på nästa moment i analyskedjan. Det är att regelverken eller bristen på regelverk inte främst är det som kännetecknar de finansiella marknaderna utan det som kännetecknar handelsmarknaderna. Det är relationen på den internationella handelsmarknaden som har varit bristfälligt reglerad. Kina blev medlem i WTO i början av 2000-talet och har sedan dess kunnat agera på denna marknad med en kraftigt undervärderad valuta. Genom denna felaktiga värdering har man kunnat skapa dessa överskott. Det har inte varit tyst. Man har klagat på detta framför allt från amerikanskt håll och sagt att det inte är rimligt att det kan gå till på det här viset, men mer än så har det inte varit. Att man från svensk sida har haft synpunkter på denna ordning har jag inte hört. Härifrån har vi sagt att det centrala med handel och globalisering har varit att vi tar bort tullmurar och sänker gränshindren. Det är oerhört viktigt, men för att den internationella handeln ska utvecklas på ett stabilt och sunt sätt måste det också finnas regler för hur länderna förhåller sig till varandra. Det vill säga att jag finner det uteslutet att vissa länder år efter år kan uppvisa mycket stora överskott samtidigt som andra länder år efter år kan ha samma stora underskott. Det är denna obalans som vi ser i dag, och det är den som vi ser ska rättas till. Då blir det turbulent och jobbigt. I den värld vi lever i, där alla marknader är sammanlänkade med varandra, inte bara de finansiella, kan man inte isolera krisfenomenet till den amerikanska marknaden, utan det spiller självklart över på alla andra internationella marknader. Herr talman! När vi diskuterar den finansiella krisen och vad vi ska göra inför framtiden för att slippa uppleva detta en gång till - slippa att skattebetalare, småföretagare, pensionärer, arbetslösa, unga och gamla tvingas vara med och finansiera en vidlyftig utlåning - måste vi också ha klart för oss vad vi ska titta på. Vad är det för regler vi ska skärpa? Man får gärna ta tag på de finansiella marknaderna, men jag vill också hävda att det nu är tid för att vi här i kammaren också funderar över hur vi ska reglera relationerna på handelsmarknaderna. Hur ska vi förhålla oss till varandra, vi länder som gärna vill delta i det internationella handelsutbytet och som vill ha en garanti för att detta utbyte ska utvecklas på ett stabilt sätt även framöver?

Herr talman! Jag tänkte ta tillfället i akt att prata om ett statligt bolag som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen Posten. Den 1 april i år kallades till en presskonferens där näringsminister Maud Olofsson presenterade en avsiktsförklaring om en fusion mellan den svenska och den danska Posten. Jag ska villigt erkänna att jag trodde att det var ett riktigt aprilskämt. Så var dock inte fallet. Vad Maud Olofsson däremot missade att berätta på presskonferensen var att den kommande fusionen också är ett första steg i att privatisera Posten. Den tredje största ägaren i den svensk-danska Posten kommer förmodligen att bli riskkapitalbolaget CVC, en ägare som den svenska Posten får på köpet eftersom danska staten tidigare har sålt 22 procent av den danska Posten. CVC:s ägande av danska Posten är dock kortsiktigt, och riskkapitalbolaget vill sälja inom fem år. Trots att CVC kommer att bli den minsta ägaren driver den borgerliga regeringen en framtida börsnotering av Posten, något som vi socialdemokrater har motsatt oss. Posten är en viktig del av infrastrukturen i vårt land. Därför är det viktigt att staten också i fortsättningen är en aktiv ägare av bolaget. Men regeringens agerande är mer i linje med den nyliberala tanken att privat ägande är bättre än att äga gemensamt. Det är en ståndpunkt som inte delas av svenska folket. Enligt en opinionsundersökning som har gjorts av fackförbundet Seko vill 61 procent av svenskarna att staten behåller Posten. I mitten av juni gav ändå den borgerliga majoriteten klartecken till regeringen att minska statens ägande i den svenska Posten till 34 procent. Nu har det gått sex månader sedan avsiktsförklaringen, och de glada miner som visades upp i april har förbytts i veckade pannor. Den 27 juni kom det överraskande beskedet att Postens vd hade fått sparken med omedelbar verkan då det enligt styrelsens ordförande inte fanns förtroende för vd:n. Om det fanns andra orsaker vet jag inte, men Erik Olsson sade själv om sin framtid: En sak är dock säker, jag kommer att vara noggrann med vem som är ägare i det bolag jag i framtiden kommer att arbeta i. Vem som nu ska bli vd i den svensk-danska Posten återstår att se. Enligt Postens styrelseordförande går det trögt med att rekrytera en ny styrelseordförande. Den svenska Postens omsättning på 30 miljarder kronor är dubbelt så hög som den hos Post Danmark. Fjolårsvinsten på 1,6 miljarder var även den dubbelt så hög. Själva affären innebär att svenska staten kommer att få 58,2 procent av aktierna i det gemensamma bolaget, och danska staten och riskkapitalbolaget får 38 procent. Själva röstandelarna ska delas lika mellan svenska och danska staten. Nutek konstaterar i sitt remissvar på regeringens proposition att det här är en dålig affär för svenska staten. Jag hade gärna hört varför regeringens egen utförsäljningsgeneral, Mats Odell, anser att svenska staten ska göra en så dålig affär, men han valde att inte vara kvar i kammaren under hela debatten, vilket jag bara kan beklaga. Trots regeringens tidsplan - en optimistisk sådan - är aktieägaravtalet fortfarande inte klart, trots sex månaders förhandlingar. Det aktieägaravtal som finns mellan Post Danmark och CVC ger riskkapitalbolaget rätt att köpa aktiemajoriteten i Post Danmark före 2011, vilket betyder att danska staten får äga högst 47 procent. Annars måste CVC köpas ut. Kan någon borgare här nu redogöra för om Posten måste börsintroduceras eller inte och vad det i så fall kostar för svenska staten att avstå? Varför fick riksdagen inför beslutet i våras inte veta att börsintroduktionen var oundviklig? Vem ska nu bli vd i den svensk-danska Posten? Enligt aktieägaravtalet skulle det vara en svensk. Men sedan Erik Olsson sparkades i våras är det oklart om det kan bli så. Klart är i alla fall att den danske miljardären och företagsledaren Fritz Schur ska bli styrelseordförande i den styrelse som ännu inte är utsedd för den svensk-danska postkoncernen. Är det en desperation från de borgerliga riksdagsledamöternas och regeringens sida när det gäller att genomföra en privatisering som gör att de är beredda att gå med på vad som helst för att driva igenom affären? Finns det någon borgerlig ledamot i den här kammaren som kan förklara varför man vill göra en så dålig affär för svenska staten? Jag skulle vara jätteglad om jag kunde få svar på det.

Herr talman! Det är med förvåning som jag hör Eva-Lena Jansson gå emot fackförbundet SEKO Postens uppfattning om den här affären, som har sagt att man ser det här som en bra affär för att den är långsiktig och trygg. Jag undrar om det är Socialdemokraternas uppfattning att fackförbundet gör en felaktig bedömning eller om det är någonting nytt som har hänt inom socialdemokratin som gör att man vänder sig mot facket och de anställda på det här sättet.

Herr talman! Som jag trodde att de flesta kände till har SEKO och Socialdemokraterna samma uppfattning, att fusionen är bra. Det är bra att vi har en fusion mellan den svenska Posten och den danska Posten. Vi är också helt överens om att vi inte vill ha någon privatisering och börsintroduktion av Posten. Det är mycket tydligt. SEKO har skrivit det. Socialdemokraterna har skrivit det i sin reservation. En framtida fusion har vi ingenting emot, men just privatiseringen och börsintroduktionen är vi motståndare till. Det hoppas jag att Fredrick Federley nu också känner till.

Herr talman! Min tolkning av Eva-Lena Janssons svar måste då vara att fackförbundet i fråga ser detta som en handling för trygghet och för långsiktighet, medan Socialdemokraterna bedömer att den affären absolut inte skapar den tryggheten. Men det skulle också vara intressant att höra på vilka punkter, konkret, du är rädd för att se en privatisering av Posten, om det nu är vad vi får se framöver, och en börsintroduktion. Har det varit till ogagn för människor när vi har avreglerat telemarknaden, till exempel? Människor har kunnat få lägre elpriser, ett större utbud, fler tjänster att tillgå via telenätet, till exempel.

Herr talman! Precis som jag sade i inledningen av mitt anförande anser vi socialdemokrater att Posten är en viktig del av infrastrukturen. Vi anser också att det bör vara i statlig ägo. Det är en uppfattning som vi delar med SEKO. Eftersom vi har haft en reservation i den frågan och vi dessutom har röstat om det tycker jag att kammarens ledamöter borde känna till den reservationen.

Herr talman! "Det finns uppdateringar att hämta." "Antivirusprogrammet måste uppdateras." Känner ni igen dessa meddelanden? Våra datorer uppdateras dagligen. Utvecklingen går framåt. Den statliga förvaltningen måste också uppdateras. Detta kan göras genom utveckling av e-förvaltning. Vad är e-förvaltning? E-förvaltning definieras inom EU som verksamhetsutveckling i offentlig förvaltning som drar nytta av informations- och kommunikationsteknik kombinerad med organisatoriska förändringar och nya kompetenser. Detta innebär att användning av ny teknik inte bara gäller tillgängligheten via Internet utan även användning av bättre elektronisk utrustning, nya programvaror, nya system, som till exempel ärendehanteringssystem. Det finns många villkor som måste uppfyllas för att e-förvaltningen ska anses vara effektiv och nyttig. Den viktigaste förutsättningen är att förvaltningen skapas för människor. Därmed måste den vara så enkel som möjligt för så många som möjligt. Vårt mål är att Sverige ska ha världens enklaste förvaltning år 2010. Människor måste ha tillit till tekniken och förtroende för myndigheternas digitala kompetens. Kommunikationsnäten måste vara robusta, och myndigheterna måste bli bättre på informationssäkerhet. Samtidigt är det viktigt med öppenhet och transparens från myndigheternas sida. Det är angeläget att utöka och utveckla e-förvaltningen. IT måste genomsyra myndigheternas verksamhet. Olika myndigheter, kommuner, landsting, aktörer i näringslivet och även regeringen måste ha samspel och IT-system som "pratar" med varandra. För att uppnå detta behöver vi samordna IT-standardiseringen. Dessutom måste vi bekämpa byråkrati, förenkla och effektivisera förvaltningen. Myndigheternas digitala kompetens och tillgänglighet måste öka. Eftersom lagar och regelverk i huvudsak skapades för pappersbaserad administration måste vi, enligt min uppfattning, utföra en översyn av gällande lagar och därefter uppdatera lagstiftningen. Nya sätt att kommunicera skapar nya utmaningar för den traditionella förvaltningen, till exempel när det gäller hanteringen av spam, cookies och andra temporära Internetfiler. Myndigheterna bör få nya möjligheter att hantera de stora mängder av spam som de får. Spam, alltså oönskad reklam som skickas via e-post, får inte raderas automatiskt, eftersom myndigheterna, enligt gällande lagstiftning, måste betrakta alla inkomna e-postmeddelanden som inkomna handlingar. Cookies och andra temporära Internetfiler som automatiskt sparas i datorn när man besöker olika webbsidor anses av Regeringsrätten som "en hos myndigheten förvarad och allmän handling". Jag tycker att det är helt orimligt att skräpdatafiler som sparas automatiskt ska utgöra allmän handling. I framtiden ser jag en e-förvaltning som gynnas av öppna standarder och öppna system, och det är bra om myndigheter överväger möjligheten att införa dessa. Jag ser även e-röstning som ett komplement till vallokaler och poströstning. Jag ser ett Sverige som med hjälp av e-legitimation röstar i allmänna val via Internet. Herr talman! Regeringen har redan påbörjat ett aktivt arbete med att utveckla e-förvaltningen. Sedan i juli i år är till exempel e-faktura införd på i princip samtliga 220 myndigheter. På regeringens uppdrag analyserade Ekonomistyrningsverket vilka åtgärder som krävs inför ett genomförande av elektroniska inköp i staten. Regeringen föreslår att en e-upphandlingsplattform skapas. För att utvidga e-förvaltningen överlämnade regeringen under våren propositionen Utökat elektroniskt informationsutbyte , som möjliggör ett digitalt samarbete mellan myndigheter för att minska felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, öka myndigheternas effektivitet och förbättra servicen för människor. Det finns också en rad åtgärder som föreslås i budgetpropositionen. Som ett stabsstöd åt regeringen ska det bildas ett råd för strategisk kompetensförsörjning. Statskontoret får utökade resurser och dess roll stärks, speciellt när det gäller arbete med utredning och uppföljning av statlig förvaltning. Verva ska avvecklas i slutet av året, och en operativ e-delegation skapas med huvudsyfte att genomföra regeringens handlingsplan för e-förvaltning. Herr talman! Förvaltningen ska utgå från medborgarnas och företagarnas behov. Vi är på rätt väg mot en bättre e-förvaltning, men vi måste fortsätta att arbeta hårt för att implementera alla goda idéer. E-förvaltning bidrar till ökad e-demokrati och innebär att det offentliga Sverige blir mer tillgängligt för medborgarna tack vare ny teknik. Det ska vara så enkelt som möjligt för så många som möjligt.

Herr talman! Jag tänker tala om kommunernas försämrade ekonomi. Det behövs rättvisa i det här landet, inte orättvisa. Det behövs en rättvis fördelning, och det behövs en riktig jobbpolitik som klarar av även en lågkonjunktur. Det är glädjande att vi har haft en högkonjunktur, att det var 153 000 nya jobb som tillkom under Socialdemokraternas senaste år vid regeringsmakten och att 80 000 nya jobb tillkom under förra året. Det var mycket tack vare den internationella högkonjunkturen, men det var också för att vi hade den ordning och reda i ekonomin som vi socialdemokrater hade arbetat fram. Nu står vi tyvärr mitt uppe i en ekonomisk kris, i en lågkonjunktur och en arbetslöshet som ser ut att öka upp till 7 procent nästa år. Detta leder till otrygghet för den enskilda individen och en försämrad ekonomi som i sin tur leder till en försämrad ekonomi för kommunerna, eftersom skatteintäkterna minskar. Det leder till försämrad service i kommunerna, ökade lån i kommunerna, och kommuner och landsting tvingas säga upp människor. Detta är förödande. Tyvärr har den borgerliga regeringen inte sett något av detta och inte haft några åtgärder att ta till för kommunernas försämrade ekonomi. Det har i stället varit helt tvärtom. När jag hade ställt en interpellation till Mats Odell bara för en månad sedan hade han ingen aning om att kommunerna skulle kunna få sämre ekonomi. Det är dessutom så att statsbidragen till kommunerna är frysta. Redan innan finanskrisens utbrott skrev SKL, det vill säga Sveriges Kommuner och Landsting, i sin ekonomirapport att resultatet kommer att försämras, och försvagningen kommer att fortsätta de kommande åren. Det är en konsekvens av att de reella intäkterna inte räcker till. Intäkterna hålls tillbaka av att det generella statsbidraget är nominellt oförändrat, det vill säga krymper rejält. Så skriver SKL i sin prognos innan den här finanskrisen som vi just nu är inne i. Vad skriver man nu? Nu är det än mer alarmerande siffror från kommuner och landsting. Det som händer nu på finansmarknaden bidrar till att konjunkturavmattningen blir ännu djupare och att arbetslösheten blir än högre än vad vi tidigare kunnat förutspå, säger Sveriges Kommuner och Landsting. Sysselsättningen kommer att falla ännu mer nästa år och vänder inte uppåt förrän 2010, det vill säga valåret. Den svagare arbetsmarknadssituationen har tvingat kommuner och landsting att nu revidera sina budgetar, och det kommer att bli nedskärningar. Detta svarar inte den borgerliga regeringen upp mot. Dels kommer klyftorna mellan rika och fattiga kommuner att öka än mer, dels kommer servicen att försämras. Det kommer att innebära att människor får ställas på bar backe. Varför blir det så dålig ekonomi för kommunerna nu? Det ena är de minskade skatteintäkterna som blir en följd av att arbetslösheten ökar så dramatiskt. Det andra är att 57 procent av landets kommuner nu aviserar att man får högre socialbidragskostnader. Det tredje är den galopperande inflationen. Vi har inte haft så här hög inflation sedan vi hade borgerlig regering senast. Det fördyrar också för kommunerna, eftersom de ska göra matinköp till skolbespisningarna, besöka de äldre i hemmen och ha en god service till kommuninvånarna. Allt detta har blivit fördyrat på grund av inflationen. Det finns en lång rad anledningar till att kommunernas ekonomi nu så dramatiskt försämras. Jag beklagar att den borgerliga regeringen inte i tid kan se sådana här orosmoln. Det är kanske för att man har så dålig erfarenhet av att styra ett land eller så vill man inte se problemen. Det kan vara så att man vill ha ökade skillnader. Vi vet att den borgerliga regeringen vill ha skillnader mellan människor. Det gick man till val på. Det ska vara större skillnad mellan dem som är sjuka och dem som är friska, och det ska vara större skillnad mellan dem som har ett arbete och dem som inte har ett arbete. Vad man inte sade i valet var att det också skulle vara större skillnad mellan dem som har ett arbete och dem som har gått i pension. Det sade man inte i valet, men det blev en följd av att det skulle vara större skillnad. Vi satsar på kommunerna. Vi satsar 12 miljarder mer än vad den moderatledda regeringen gör på kommunerna och landstingen. Det gör vi genom kvalitet i skolan. Vi satsar på sjukvården, vi satsar på den allmänna förskolan, på komvux, på Klimp, det vill säga klimatinvesteringsprogram, och på lärlingsutbildningar. Vi ser problemen i tid. Vi vill sätta in åtgärder i tid. Vi vill möta framtiden modernt och smart. Vi vill inte backa in i den helt förvånat som den borgerliga regeringen gör.

Fru talman! Jag tackar Monica Green för ett väldigt engagerat anförande om kommunernas ekonomi. Det som gör mig lite bekymrad när det gäller Monica Greens anförande är att hon inte ser det som regeringen gör med till exempel arbetsgivaravgiftssänkningen, där 3 miljarder kommer kommunsektorn till del. Hon ser inte de resursförstärkningar vi gör när det gäller förlängningen av vårdgarantin och en ny miljard till att minska köerna i vården. Monica Green verkar - och det gör mig bekymrad - inte se vad effekten av den egna politiken blir. När ni återförstatligar fastighetsskatten går kommunerna miste om 2 miljarder per år i den indexeringsuppräkning som ligger i det. När ni tar bort de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga går kommunerna miste om 2 ½ miljard per år, eftersom kommuner också har unga anställda.

Fru talman! Det är inte bara jag som inte ser vad ni satsar i kommunerna. Sveriges Kommuner och Landsting har under ett halvårs tid nu kommit med alarmerande rapporter om sin försämrade ekonomi. De är inte tillgodosedda av den borgerliga regeringens budget. Det jag framför här är inte min personliga åsikt, utan det är de samlade kommunernas och landstingens oro över hur verksamheterna ska fungera framöver. De är oroliga för att de kommer att tvingas att säga upp människor inom sjukvården. De är oroliga för att de inte kommer att kunna ha kvalitet i skolan. De är oroliga för att de inte kommer att ge en bra äldreomsorg för att de nu tvingas skära ned i sina budgetar. Jag framför det som samlade kommuner och landsting har framfört till oss, och jag är förvånad över att Roger Tiefensee inte har hört det.

Fru talman! Vi har hört, och vi levererar också i budgeten, precis som jag sade. Det är sänkta arbetsgivaravgifter där kommunerna får 3 miljarder per år. Landstingen är särskilt ansträngda. Därför förstärker vi resurserna till vårdgarantin, och vi lägger ytterligare resurser när det gäller att korta köerna. Det Monica Green inte ser är att den socialdemokratiska alternativbudgeten skulle innebära mindre fria pengar, eftersom ni både tar bort arbetsgivaravgiftssänkningen för unga och förstatligar fastighetsskatten. Det innebär mindre fria pengar. Ni återför ju specialdestinerade bidrag. På vilket sätt stärker det kommunernas och landstingens ansträngda ekonomi?

Fru talman! Det stärker mycket bra, eftersom vi ger 12 miljarder mer i ökade statsbidrag än vad den borgerliga regeringen gör. Vi vet att de riktade bidragen har varit väldigt effektiva. Vi kan se den satsning som gjordes på skolan och barnomsorgen när vi hade riktat stöd till de kommuner som anställde fler personer i skolan. De fick ett ökat statsbidrag. Då blev det också 6 000 fler anställda i skolan, fler som kunde ta hand om både elever och förskolebarn. Nu när det riktade stödet är borta ökar barngruppernas storlek igen, både inom förskolan och i skolan. Färre vuxna ska alltså ta hand om fler barn. Än värre är det inom fritidshemmen där det är gigantiska grupper med väldigt få anställda. De riktade bidragen ger mycket bra resultat. Det är därför vi ger dem.

Fru talman! I en krissituation behöver man ibland lugna ned sig lite, ta några djupa andetag och fundera på hur situationen egentligen ser ut. Vi vet att arbetslösheten har sänkts under den borgerliga regeringens senaste två år, vilket har kommit kommunerna mycket till godo genom ökade skatteintäkter och fler nya jobb. Fler människor går från sjukskrivning till att faktiskt ha ett arbete, vilket ökar intäkterna. Jobbskatteavdraget har ökat köpkraften hos enskilda människor och därmed förbättrat för det lokala näringslivet. Vi sänker arbetsgivaravgifter, och på punkt efter punkt förstärker vi det som i slutänden blir kommunal ekonomi. Monica Green verkar däremot dra någon form av energi och kraft ur den kris som råder och målar upp en bild som ser mycket värre ut än vad det är. Regeringen har en handlingskraftig budget. Garanterat blir det en handlingskraftig budget också nästa år. Men redan nu, i första läget när det är ett varsel och ingen ännu har blivit arbetslös, går regeringen in med 150 000 kronor per varslad person för att matcha in personen så att han eller hon inte ska behöva bli arbetslös utan faktiskt få ett jobb så snart som möjligt.

Fru talman! Jag vet inte vad Fredrick Federley menar när han säger att det bara är min egen åsikt. Jag sade i mitt förra inlägg att det är Sveriges Kommuner och Landsting som har uppfattningen att kommunernas ekonomi dramatiskt försämras. Och det är bra att jag framför det så att någon lyssnar på det eftersom ni tydligen inte har tagit kommuners och landstings alarmerande uppgifter på allvar. Vi ser till att kommunsektorn får mer pengar. Vi ser också till att köpkraften ökar, eftersom vi ökar barnbidraget. Vi hade höjt barnbidraget om vi hade fått styra. Vi höjer också studiebidraget. Det ökar också köpkraften. Jag håller med om att den borgerliga regeringen är handlingskraftig, men till vad då? Jo, till en mycket stor orättvisa i det här landet.

Fru talman! Det är också intressant att se hur långt den socialdemokratiska ingenjörskonsten sträcker sig. Kommuner och landsting säger att det finns orosmoln. Det är alltså inte så att helvetets gap har öppnat sig i dag, utan de säger att det finns orosmoln längre bort på himlen - och dessa är alliansen beredd att tackla. Men utifrån denna prognos vet Socialdemokraterna redan nu hur man ska specialdestinera pengar till en viss barnomsorgsenhet för att lösa situationen. I alla lägen, och allra helst för mig som centerpartist, är det viktigt att stärka det kommunala självstyret och möjligheten att själv hantera sin ekonomi. Det handlar också om att stärka den lokala demokratin så att våra förtroendevalda i kommuner och regioner har möjligheten att driva en politik där. Riksdagen ska inte använda hårdare tyglar och exakt visa vad pengarna ska användas till, utan man måste skapa ett större utrymme i den kommunala ekonomin att göra de prioriteringar man behöver. Det ser ju så olika ut i Ystad och Kiruna. Ni vill rikta pengarna och sätta hårdare kedjor på kommunerna. Vi vill skapa en större frihet inom den egna budgeten.

Fru talman! Det är inte större frihet att ge 12 miljarder mindre till kommuner och landsting. Det skapar i stället en väldigt stor oro bland de anställda i kommuner och landsting. Det skapar en försämrad service, och man ser också till att de sjuka inte får den vård de behöver. Landstingen säger nu att de är tvungna att säga upp personer. Att vi då ger 12 miljarder mer till kommun- och landstingssektorn tycker vi skapar större frihet än att de ska behöva säga upp personal och dra på sig större skulder. Det ska vara ett kommunalt självstyre - om hur många man ska säga upp på grund av den sämre ekonomin då, eller? Vi tillför pengar, 12 miljarder mer än vad den borgerliga regeringen gör. Det tycker vi ökar valfriheten.

Fru talman! Socialdemokraterna vill höja statsbidraget till kommunerna med 12 miljarder. Socialdemokraterna vill ta bort alliansens sänkning av arbetsgivaravgifterna för unga vilket kostar 7,5 miljarder per år. Socialdemokraterna vill förstatliga fastighetsskatten till en kostnad av 6 miljarder. På vilket sätt gynnas kommunerna av att Socialdemokraterna ger 12 miljarder i ökade statsbidrag och sedan tar tillbaka 12 miljarder kronor?

Fru talman! Andreas Norlén tycker att det jag talar om är ett slags nollsummespel. Det menar jag att det inte är eftersom vi också ser till att köpkraften ökar hos människorna genom att höja barnbidraget och studiebidraget. Vi ser också till att människor har en bättre ekonomisk trygghet. Vi satsar mer på kommunerna än vad den borgerliga regeringen gör, och om regeringen påstår att det är något slags nollsummespel håller jag inte med om det.

Fru talman! Nu diskuterar vi statsbidragen och hur mycket staten ger till kommunerna. Det är det som är frågeställningen här. Monica Green talar om sina 12 miljarder per år, och jag upprepar därför min fråga. Ni vill ta bort sänkningen av arbetsgivaravgiften, vilket kostar kommunerna 7,5 miljarder. Indexuppräkningen av fastighetsskatten förstatligar ni - det kostar kommunerna 6 miljarder under samma period. På vilket sätt gynnas kommunerna av att Socialdemokraterna ger 12 miljarder i ökade statsbidrag och sedan tar tillbaka 12 miljarder kronor?

Fru talman! Ska jag upprepa svaret en gång till? Jag delar nämligen inte analysen om att det är ett nollsummespel. Vi menar att vi tillför mer pengar till kommuner och landsting och att de skriker efter åtgärder nu. Hur intäkterna kommer att se ut framöver när det gäller kommunerna vet vi inte än, vare sig när det gäller fastighetsskatten eller arbetsgivaravgiften. Vi har däremot sagt att vi tar bort arbetsgivaravgiften helt för dem som anställer en ungdom som har varit arbetslös. Det tycker vi är ett mycket bättre sätt att rikta till just de personer som står längst bort från arbetsmarknaden. Vi menar alltså att vi satsar betydligt mer på kommuner och landsting och att vi vågar se problemen i tid och inte sticker huvudet i sanden som den borgerliga regeringen gör.

Fru talman! Den borgerliga regeringen har nu regerat Sverige i två år, och inom det bostadspolitiska området har det skett ett antal ganska stora förändringar. Man har tagit bort en del av de stimulanser som tidigare fanns för bostadsbyggande. Man har ändrat fastighetsskatteregler, och man håller på att diskutera att man ska se över hyressättningssystemet. Vi hade bostadsminister Mats Odell här i kammaren tidigare. Då diskuterade vi fastighetskris och finanskris. Jag ställde frågan till honom hur han tycker att man ska lösa problemen kring bostadsbyggandet, eller den brist på bostadsbyggande, som råder i dag. Jag fick inget svar, men vi kanske kan få svar av någon av mina borgerliga kolleger som är i kammaren nu. Den borgerliga bostadspolitiken, eller avsaknaden av en borgerlig bostadspolitik, anser jag har gett ett antal effekter. Den första effekten är att byggandet av hyresrätter dramatiskt har minskat under de senaste åren. Jämför man 2007 med 2006 har byggandet av hyresrätter minskat med över 60 procent. I Stockholmsområdet är det till och med så att det var tre fjärdedels mindre byggande år 2007 jämfört med 2006, om man ser på de siffror som finns. När vi tittar på 2008 ser vi även här att byggandet av hyresrätter sjunker dramatiskt, och jag tror att byggandet kommer att minska ännu mer efter den kris som vi nu befinner oss i. Vad är den borgerliga regeringens lösning på att bostadsbyggandet och framför allt byggandet av hyresrätter minskar så drastiskt? Jo, lösningen är - ingenting. Det finns inga förslag på hur man ska stimulera byggandet. Bostadsbristen kommer att bestå. En annan del som vi diskuterade tidigare i dag var fastighetskrisen och krisen på kapitalmarknaden. Det finns ett annat område som också har påverkats mycket under de två senaste åren. Det handlar om de oerhört stora räntehöjningar som har varit. Dessa räntehöjningar kan regeringen slå ifrån sig och säga att man inte kan påverka. De styr Riksbanken som är helt fristående. Att vi har en fristående riksbank är bra, men den politik som har förts har faktiskt bidragit till att vi har fått högre räntor. Ni kan prata om skattesänkningar och åter skattesänkningar som har gett pengar till vanliga löntagare, men en barnfamilj med ett medelstort hus får i dagsläget betala upp till 2 000 kronor mer i månaden i höjda räntekostnader. Den borgerliga regeringen skulle behöva införa både ett fjärde, femte och sjätte skattesänkningspaket för att komma i närheten av att kompensera de ökade boendekostnader som den borgerliga politiken på detta område har medfört. Ett annat problematiskt område är arbetet med plan- och bygglagstiftningen. Lagstiftningen har utretts och setts över. Under den socialdemokratiska regeringstiden pågick det ett arbete i Regeringskansliet. När den borgerliga regeringen tog över sade man att detta var en fråga som skulle prioriteras och lösas och att det skulle göras snabbt. Det har nu gått två år. Under denna tid har vi inte sett tillstymmelse till förändring eller konkreta förslag på hur man skulle kunna förbättra plan- och bygglagstiftningen. Regeringen har kommit med två propositioner - det är helt sant - men båda dessa propositioner har i stort sett inte innehållit någonting alls. Den ena propositionen innehöll ett inriktningsbeslut så att man skulle kunna sluta käbbla mellan de borgerliga partierna i regeringen och dra i gång ett utredningsarbete för att förbättra plan- och bygglagstiftningen. Den andra propositionen innehöll ett förslag om att man skulle få bygga lite större friggebodar. Det gladde säkert vissa, men de stora problemen på plan- och byggsidan återstår. När kommer regeringen att lägga fram de efterlängtade förslag som det finns en bred majoritet för i riksdagen? När kommer dessa förslag? Varför prioriterar inte den borgerliga regeringen dessa delar? Vi socialdemokrater vill utveckla bostadspolitiken, inte avveckla den. Jag anser att bostadspolitik är ett mycket viktigt politikområde. Vi ska använda bostadspolitiken för att stimulera samhället och för att se till att motverka orättvisor och segregation. På så sätt skapar vi ett tryggare och bättre Sverige. För det behöver vi en aktiv bostadspolitik. Marknadskrafterna klarar det inte på egen hand.

Fru talman! Johan Löfstrand talar om socialdemokratisk bostadspolitik. I vilken mån Socialdemokraterna har avvecklat sin bostadspolitik eller inte får vi väl se beroende på vad Johan Löfstrand svarar. Vad som förvånar mig något är att Socialdemokraterna har inriktat sig på subventioner för att renovera miljonprogrammet. Man kallar det för en miljardsatsning för miljonprogrammet. Den satsningen består till två tredjedelar av andras pengar än statens. Man kan fråga sig hur man kan utlova det. Tidigare hade vi problem med nyproduktion för att man väntade på subventioner innan man nyproducerade. Tror inte Johan Löfstrand möjligen att det är så att risken finns att fastighetsägare i dag avstår från att renovera i väntan på att få statliga subventioner i stället?

Fru talman! Anti Avsans argumentation innebär att han och den borgerliga regeringen är så övertygade om att de förlorar nästa val så att de räknar med att fastighetsägarna väntar med att renovera. Har den borgerliga regeringen så dåligt självförtroende och är så övertygad om att man kommer att förlora så att man argumenterar genom att säga att fastighetsägarna väntar med att renovera? Jag hoppas att Anti Avsan och Moderaterna är lite mer framåt i debatten och tror sig ha möjlighet att vinna nästa val också.

Fru talman! Jag noterar att Johan Löfstrand undviker att svara på frågan. Det är kanske just av rädsla för att inte vinna nästa val som man inte talar om vad man egentligen tänker göra. Det är ingen bra början att lova subventioner med i huvudsak andras pengar. Har ni förhandlat med näringslivet och kommunerna om att de ska tillskjuta 5 miljarder vardera till er opreciserade satsning under sex-åtta år? Det riskerar samtidigt att medföra att fastighetsägare inte sköter sitt bestånd. Vi har i alla fall uppfattningen att det är viktigt att fastighetsägare sköter sitt bostadsbestånd. Det finns knappast skäl att införa nya subventioner, allra helst som ni själva i er budgetmotion trappar av de gamla subventionerna. De finns kvar i någon mån men trappas av successivt i ert förslag. Jag tror att Johan Löfstrand undviker att svara därför att om han gör det minskar förutsättningarna för Socialdemokraterna att vinna nästa val.

Fru talman! Jag har en replik kvar, så jag kan svara nu. Jag tror att det behövs stimulanser. Jag tror att renoveringsbehovet är stort och att renoveringarna skulle ha behövt börja redan nu. Med de borttagna stimulanserna har bostadsbyggandet tyvärr i stort sett stoppats. Det produceras knappt några bostäder. Framför allt produceras det inga hyresrätter. När det gäller hur den framtida socialdemokratiska politiken kommer att se ut så tror jag att vi måste ha olika typer av stimulanser för att få både mer energieffektiva bostäder och bostäder som håller en hög standard. Jag är helt övertygad om att detta ansvar måste delas mellan olika parter. Jag tycker att staten ska ta sitt ansvar och kommunerna sitt. Jag är också helt övertygad om att de privata fastighetsägarna måste ta sitt.

Fru talman! Johan Löfstrand tar upp bostadspolitiken. Mitt intryck är att socialdemokratisk bostadspolitik över åren har varit att ha så stora utgifter som möjligt snarare än att ha en bostadspolitik som skapar långsiktiga spelregler som gör att bostadsmarknaden blir en fungerande marknad. Jag är kanske inte förvånad, men på något sätt känns det ändå som om socialdemokratin håller på att backa ur sin egen politik. Jag lägger märke till att räntebidragsavvecklingen tydligen är helt okej nu. Förra året tog man upp att den var alldeles för dramatisk. Ändå sitter man fast i att den enda vägen ur detta är att subventionera sig ut. Även Johan Löfstrand måste se att detta inte har varit något framgångsrecept. Det visar historien. Anti Avsan tog ju upp att byggare själva säger att de satt och väntade på nästa subvention innan de byggde vidare. Så var det.

Fru talman! Jag håller delvis med Lars Tysklind. Jag tror att de subventioner som fanns tidigare slog lite fel i vissa avseenden. Jag är dock helt övertygad om att det behövs stimulanser framöver för nyproduktion, för att energieffektivisera de hus som finns och för att rusta upp miljonprogrammet. Jag är helt övertygad om att många kommunala och privata bostadsbolag i dag har råd och möjlighet att göra detta. Jag tror dock att vi skulle få en mycket högre bostadsstandard om vi såg till att skapa ett väl avvägt stimulansprogram som dels gör att fastighetsägarna bygger om sina hus till att bli energieffektiva, dels höjer standarden generellt på det svenska bostadsbeståndet.

Fru talman! Det kanske är en lätt underdrift att säga att det har varit något snedvridet. Byggandet har trots allt slutat med att man har byggt det som politikerna krävt och inte det som konsumenterna har efterfrågat. Det har vi många exempel på, men det har vi inte tid att ta upp här nu. Jag vill ta upp något om plan- och bygglagstiftningen. Det är ett resonemang som jag känner igen. Jag vet inte vad Johan Löfstrand tycker om det krav som man har haft från Socialdemokraterna att det är felaktigt att gå fram med delar av förslag som vi har gjort från alliansens sida. Det gör ju ändå att man kommer framåt i processen. Ert krav har ju varit att man ska lägga fram allt vid ett tillfälle. Jag skulle vara oerhört förvånad om det hade gått snabbare än två år. Beskrivningen av de propositioner som har lagts fram är inte riktig. Vi fick större friggebodar, men det var faktiskt en hel del andra regler också, bland annat en regel som är väldigt viktig för kommunerna, nämligen att man kan göra om översiktsplanen i delar och att man inte behöver göra om hela. Det är ett exempel.

Fru talman! Under den tid då vi hade en socialdemokratisk regering byggdes det, men det kanske inte alltid byggdes helt rätt bostäder. Nu under den borgerliga majoritetens tid byggs det ingenting alls. Man får välja vilket av de två alternativen man vill ha. Jag tycker att det är bättre att det byggs, även om det kanske inte är precis rätt bostäder som byggs alla gångar. När det gäller PBL-lagstiftningen har vi i stort sett en enig riksdag bakom ett antal förslag. Den socialdemokratiska regeringen hann ju under några år börja jobba fram konkreta lösningar på detta. Den dåvarande borgerliga oppositionen var väldigt tydlig med att detta måste tas fram och man var kritisk mot att den socialdemokratiska regeringen inte gjorde något. Nu måste ni upp till bevis och se till att den borgerliga regeringen lägger fram konkreta förslag så att vi kan fatta beslut om dem här i kammaren. Vi väntar på det.

Fru talman! Om man lyssnar på Johan Löfstrands svar till min kollega Anti Avsan kan man dra slutsatsen att skälet till att det inte nyproduceras någonting, som Johan Löfstrand beskriver det, är att det inte finns subventioner för renoveringar. Jag tycker kanske inte att den logiken är riktigt hållbar. Det låter som om det inte byggs något alls, om man lyssnar på Johan Löfstrand. Om man jämför sista kvartalet 2006 och perioden fram till första kvartalet 2008, alltså ett och ett halvt år efter valet, byggs det fler bostäder under den tidsperioden än under de ett och ett halvt år som föregick riksdagsvalet, alltså s-regeringens sista tid vid makten. Det byggs faktiskt nu också. Jag noterar att Johan Löfstrand som vanligt gör ett stort nummer av att socialdemokratisk bostadspolitik är en kraftfull satsning på investeringsstöd. Under de tre år som budgetpropositionen anger satsar man 1,35 miljarder. Före valet var sossarnas subventioner 1,5 miljarder per år. Det är ju en ganska blygsam satsning som man gör väldigt mycket väsen av, eller hur Johan Löfstrand?

Fru talman! Andreas Norlén vill gärna vrida och vända på ord man säger. Om man läser vår budgetproposition ser man att det finns pengar både för renovering och för nyproduktion. Det som Andreas Norlén tar upp när han lyfter fram olika siffror beror på hur man räknar. Jag har en fråga till Andreas Norlén. I mitten av 2010, det vill säga precis före valet, kan vi göra en utvärdering av hur den socialdemokratiska regeringens sista mandatperiod utföll i antalet byggda lägenheter och hur den borgerliga regeringens mandatperiod utföll. Kan Andreas Norlén lova att det under perioden januari 2007-2010 kommer att byggas fler bostäder än vad det gjordes under samma period med socialdemokratiskt styre? Kan du lova det?

Fru talman! Jag har inte för avsikt att framställa något sådant löfte. Inte heller tänker jag lova Johan Löfstrand att det kommer att produceras fler Volvobilar, brödrostar eller gardiner i Sverige under denna mandatperiod än under den föregående mandatperioden. Jag tror inte på planekonomi. Jag tror inte att vi politiker kan ange i en femårsplan att det ska produceras si eller så många bostäder. Däremot kan jag lova Johan Löfstrand att vi har ett väsentligt bättre företagsklimat när den här mandatperioden är till ända än vi hade när den började. Det innebär att det för alla typer av företag, inklusive bostadsföretagen, kommer att vara betydligt lättare att driva sin verksamhet. Jag kan också lova Johan Löfstrand att vi inte kommer att ha infört några investeringsstöd och andra subventioner som snedvrider marknaden och som gör att marknaden bygger bostäder som människor kanske inte efterfrågar. Jag kan lova Johan Löfstrand att vi har en sund bostadsmarknad där det byggs många bostäder. Det är jag helt övertygad om eftersom det byggs redan nu med den politik som vi för. Det kan väl inte Johan Löfstrand vara ledsen över.

Fru talman! Om den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen är så övertygad om att deras bostadspolitik - eller avsaknad av bostadspolitik - är så oerhört mycket bättre än den politik som fördes under den socialdemokratiska regeringstiden varför kan man då inte med lätthet avge ett sådant löfte och säga att det självklart kommer att byggas fler bostäder med den borgerliga regeringens politik? Det är väl inte speciellt svårt att avlägga ett sådant löfte om det nu är så att den borgerliga regeringens bostadspolitik är så oerhört framgångsrik. Andreas Norlén har ju inte möjlighet att svara på detta, men det finns väl bostadssubventioner kvar? Det finns faktiskt en ganska stor subvention till byggandet av äldrebostäder som jag i mångt och mycket anser vara permanentbostäder. Den borgerliga politiken haltar lite. Det finns faktiskt subventioner till vissa typer av bostäder. Där är det okej.

Fru talman! Jag kan börja med att försäkra Johan Löfstrand att den här regeringen ämnar sitta minst ett par mandatperioder till. Vårt självförtroende är starkt och vi ser av hanteringen av krisen att vi också kan hantera mycket svåra politiska situationer. Johan kanske inte ska förbereda sig alltför noga för att sitta i regeringsposition efter valet 2010. Jag har försökt att lyssna på vad Johan Löfstrand faktiskt säger om den socialdemokratiska politiken. De ord som skulle beskriva detta är att det är viktigt med en bostadspolitik. Den ska vara stimulerande. Den ska vara emot orättvisor och den ska vara aktiv. Vad innebär det över huvud taget? Det kanske är samma linje som ni följde innan vi äntligen fick överta makten och börja diskutera bostadspolitik på ett vettigt sätt. Ni har skapat köer som gör att om jag skulle ställa mig i kö här i Gamla stan skulle jag behöva ett anpassat äldreboende innan jag kommer åt ett förstahandskontrakt. På Kungsholmen har jag passerat en bra bit över medelåldern i denna riksdagskammare innan jag kommer åt en sådan lägenhet. Det kallar ni rättvisa. Det stänger ute och skapar en enklav innanför tullarna i storstäderna och gör det omöjligt för människor att komma hit. Är socialdemokraterna beredda att äntligen börja diskutera marknadshyror så att vi får väck de gamla brödköer från Sovjet som i dag finns på bostadsmarknaden i Sverige?

Fru talman! Det är skönt att se att det finns lite självförtroende i kammaren. Det är ju bra att det finns subventioner till äldreboenden i alla fall så att du kan bygga ett sådant i Gamla stan. Jag har inga problem med att lyfta fram den socialdemokratiska politiken. Det finns ett antal områden som vi har sagt att vi måste jobba med. Vi måste se till att man rustar upp miljonprogrammen. Det finns oerhört stora brister i miljonprogramsområdena i dag. Vi måste se till att höja standarden och göra dem mer attraktiva. Vi måste se till att bostäderna blir mer energieffektiva och att energianvändandet minskar i de bostäder som finns i dag. Vi måste lägga mycket resurser och kunnande på att förbättra det. Vi måste också skapa en ny och framåtriktad samhällsplanering. Det handlar om att skapa en samhällsplanering som skapar förutsättningar för att ge alla människor möjlighet att vara delaktiga i samhället för att motverka orättvisor, för att motverka segregation och så vidare.

Fru talman! Det som i dag råder på bostadsmarknaden är kanske ett av de mest orättvisa system som vi över huvud taget har i Sverige. Det är fortfarande strikt reglerat vilket gör att den som kommer hit från ett annat land inte har någon möjlighet att komma åt ett förstahandskontrakt. Det handlar inte om vad du är beredd att betala för ditt boende utan om vilka kontakter du har som skapar möjligheten att bo. Jag hyser lite större tilltro till din kollega Carina Moberg när det gäller detta. Hon säger att det måste få kosta mer att välja ett centralt läge. Därmed skulle man också kunna få en bättre skjuts på byggandet på bostadsmarknaden och vi skulle komma ifrån det som börjar växa fram alltmer, nämligen att människor spar och sliter i många år för att bli kriminella genom att köpa svartkontrakt. Du nämner inte med ett enda ord hur vi ska kunna komma till rätta med detta problem som ni genom årtionden har varit med och skapat. Ni kallar detta för en social bostadspolitik, men den leder bara till social utslagning där den som inte har några kontakter eller pengar aldrig kan få ett förstahandskontrakt i ett attraktivt läge.

Fru talman! Fredrick Federley talade i båda sina repliker om hur svårt det är att komma in på hyresmarknaden i Stockholm, och det är svårt. Men med en borgerlig ledning i Stockholm har det blivit ännu svårare. Ombildningarna i Stockholm går i rasande fart, även om det nyligen har sagts att man ska sluta med dessa ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt. Men de ombildningar som redan har skett och som ligger i pipeline kommer att innebära att det kommer att vara ännu svårare för ungdomar och för andra grupper att ta sig in på hyresmarknaden i Stockholm eftersom det knappast kommer att finnas några hyresrätter kvar att bo i. När man talar om utlåsningseffekter tror jag att man ska vara medveten om vad som händer i Stockholm. Andelen hyreslägenheter i Stockholm kommer att minska drastiskt. Det kommer i mycket större utsträckning att påverka människors möjlighet att få en hyreslägenhet. Jag tror att man måste lösa detta genom att man ökar byggandet och ser till att bostadsområden i ytterområdena blir attraktiva.

Fru talman! Johan Löfstrand tyckte att det var bra att han såg självförtroende i kammaren. Vi som sitter här nere och ser upp mot talarstolen ser också självförtroende här i kammaren, dock kanske utan grund. Johan Löfstrand kan få göra skillnad i förhållande till sin partiledare. Han kan få ge ett svar. Johan Löfstrand gjorde en koppling mellan räntehöjningar och ett minskat utrymme som bland annat drabbar bostadssektorn. Han sade också att räntehöjningarna berodde på regeringen. Då är min fråga till Johan Löfstrand om han om ett halvår eller trekvarts år från samma talarstol också kommer att hylla regeringen om det blir räntesänkningar och om de internationella räntesänkningar som alla nu förutspår också kommer att slå in även på den svenska marknaden. Sedan tog han upp friggebodarna och gjorde möjligtvis narr av dem. Den tillåtna storleken på friggebodarna har ökat från 10 till 15 kvadratmeter, alltså med 5 kvadratmeter eller 50 procent. Friheten är 50 procent större i alliansens Sverige än i Socialdemokraternas Sverige.

Fru talman! Jag ska börja med att tala om friggebodarna. Självklart tror jag att det av väldigt många har tagits emot som positivt att man får bygga större friggebodar. Men de stora problemen inom plan- och bygglagstiftningen finns fortfarande kvar, och de har man inte ens brytt sig om att ta tag i, utan man har prioriterat frågan om fem kvadratmeter större friggebodar. När det gäller räntehöjningarna var det flera aktörer på finansmarknaden som faktiskt pekade på att de väldigt stora skattesänkningar som gjordes i början av mandatperioden skulle påverka inflationen och räntan. Det har mycket riktigt skett. Sedan är jag helt övertygad om att räntan kommer att gå ned. Jag tror faktiskt att Anders Borg har insett att det är oerhört problematiskt och inte hållbart att driva en så expansiv politik att både räntan och inflationen har skjutit i höjden. Vi ser ett antal åtgärder i denna budgetproposition.

Fru talman! Det är väl bra att vi kan enas om att friheten är 50 procent större i alliansens Sverige än i Socialdemokraternas Sverige. Då kan vi kanske också förena oss i förhoppningen om att nya förslag till regelförenklingar som kommer på plan- och byggområdet också leder till en större frihet i alliansens Sverige än i Socialdemokraternas Sverige. Det som Johan Löfstrand sedan säger är intressant. Han säger att räntehöjningarna berodde på alliansregeringen. Av det skälet får man dra slutsatsen att även kommande räntesänkningar delvis beror på regeringen. Sedan säger Johan Löfstrand en felaktig sak. Han säger att regeringen har ändrat politik. Så är inte fallet. Ta till exempel det föreliggande budgetförslaget där det tredje steget av jobbskatteavdraget finns. Det första och andra steget av jobbskatteavdraget har Socialdemokraterna accepterat, men de står lite tvivlande till det tredje steget. Det innebär att med kommande räntesänkningar och med det tredje steget av jobbskatteavdraget kommer vanliga medborgare - dagbarnvårdare, förskollärare, sjuksköterskor och poliser - att få mer pengar i handen, vilket också kommer att gynna bostadssektorn.

Fru talman! Jag hoppas att vi kommer att kunna vara helt eniga om den proposition om plan- och bygglagen som förhoppningsvis kommer att läggas fram för riksdagen innan denna mandatperiod är slut. Det finns åtminstone en stor enighet om de förslag som PBL-kommittén har lagt fram. Jag hoppas att det kommer att vara så även framgent. Den borgerliga regeringen får gärna ta åt sig äran av att räntan sänks. Man har ju varit så duktig när det gäller att ta åt sig äran av att till exempel arbetslösheten har sjunkit. Jag hoppas att regeringen även tar åt sig av kritiken nu när arbetslösheten kommer att stiga.

Fru talman! Vi behöver rädda hyresrätten och lyfta fram klimatperspektivet. Det är kris för hyresrätten. Efter att det statliga produktionsstödet till hyreslägenheter togs bort samtidigt som räntebidragen började avvecklas minskade antalet påbörjade byggen av hyresrätter dramatiskt. Byggandet av hyreslägenheter har minskat kraftigt - med hela 66 procent jämfört med första halvåret 2006. Då påbörjades 5 450 hyreslägenheter mot 2 650 första halvåret 2007 och 1 770 hyreslägenheter första halvåret 2008. Bristen på hyresbostäder är fortsatt stor på många håll. Hyreslägenheternas andel av alla påbörjade byggen av lägenheter i flerbostadshus - bostadsrätt och hyresrätt - har minskat från 52 procent första halvåret 2006 till 41 procent första halvåret 2007 och 29 procent första halvåret 2008. I de tre storstadskommunerna är byggandet av hyreslägenheter extremt lågt. I Stockholm påbörjades högt räknat 180 nya hyreslägenheter första halvåret 2008, knappt 100 i Göteborg och i Malmö bara omkring 30. Totalt har bostadsbyggandet - småhus, bostadsrätter och hyresrätter - minskat med 28 procent sedan 2006. Samhället måste bära det övergripande ansvaret för att trygga bostadsförsörjningen samt att motverka bostadssegregation och hålla nere boendekostnaderna för vanligt folk. Vi måste värna allmännyttan och rimliga hyror. Denna syn på samhällsansvaret för bostadssektorn avspeglades också i inledningen av det tidigare målet för bostadspolitiken. Där framhölls att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader. När riksdagens majoritet hösten 2007 röstade igenom ett nytt politiskt mål för bostadsfrågorna framhölls i stället bostadsmarknadens efterfrågan och utbud utan att någon koppling gjordes till de boendes ekonomiska förutsättningar. Denna omformulering speglar också den marknadsinriktning som bostadspolitiken haft sedan den borgerliga regeringen tillträdde och som fått påtagliga konsekvenser på olika områden. Enligt Hyresgästföreningen kommer 636 000 unga människor att flytta hemifrån under de närmaste fem åren. Det skulle enligt föreningen behövas ytterligare 158 000 bostäder - hyresrätter, bostadsrätter och egnahem - för att tillfredsställa efterfrågan från 245 000 20-27-åringar som saknar men som behöver en egen bostad. Unga människor efterfrågar billiga lägenheter. Det minskade nybyggandet av hyresrätter och utförsäljningen av allmännyttan riskerar tillsammans med förslagen i en ny statlig utredning, EU, allmännyttan och hyrorna , att sänka hyresrätten som upplåtelseform. Utredningen föreslår införande av så kallad efterfrågestyrd hyra för att förkorta kötiderna. Enligt Hyresgästföreningen skulle Stockholm drabbas värst och få hyreshöjningar på upp emot 30 procent. Utredaren medger själv att det kan leda till att folk måste lämna sina hem. Attraktiva områden riskerar att i ännu större utsträckning bli segregerade enklaver där endast höginkomsttagare kan bo. Vänsterpartiet vill stärka hyresrätten. Det behövs en långsiktig satsning på nyproduktion av billiga och energisnåla bostäder. Vi föreslår att staten antar ett nationellt mål. Det handlar då om att det ska byggas 40 000 bostäder per år. Minst hälften ska vara hyresrätter. Det skulle innebära att antalet nybyggda hyresrätter nästan fördubblades. Vi vill också att ca 65 000 bostäder renoveras under samma period. Med klimatsmarta hus, så kallade passivhus och lågenergihus, minskas energianvändningen med uppemot 50 procent jämfört med dagens normhus. Utsläppen av växthusgaser kan halveras i lågenergihus och minskas med uppemot 70 procent i passivhus. Byggandet av klimatsmarta hus har visat sig vara ekonomiskt lönsamt för byggföretagen. De boende sparar tusentals kronor varje år genom minskade energikostnader. I Tyskland och Österrike har klimatsmarta hus redan fått sitt kommersiella genombrott. Vänsterpartiet ser ingen anledning att bygga annat än klimatsmarta hus. Vi föreslår att detta med klimatsmarta hus, så kallade passivhus och lågenergihus, senast 2010 införs som norm för nybyggande av flerbostadshus. För att vara berättigad till stöd för nybyggande från den bostadsfond som Vänsterpartiet föreslår för att finansiera stöd till byggandet av hyresrätter och renovering av hyresrätter måste husen följaktligen vara klimatsmarta. Vi behöver både rädda och klimatlyfta hyresrätten. Och vi behöver ett stöd till byggande av billiga och miljöriktiga hyresrätter. Vänsterpartiet vill finansiera detta genom en bostadsfond och vill bygga 40 000 bostäder per år, av vilka 20 000 lägenheter ska vara hyresrätter.

Fru talman! Man kan undra om Egon Frids sifferexercis tjänar något till. Om man säger att regeringen inte har någon bostadspolitik - det är naturligtvis felaktigt - borde det väl finnas en sammanhållen bostadspolitik hos vänsteroppositionen. Jag undrar därför: I vilken mån överensstämmer det som Egon Frid säger med vad Socialdemokraterna vill? Vi vet att Vänsterpartiet inte har några hämningar när det gäller att spräcka budgettak. Det finns hur mycket pengar som helst till det som man vill använda pengarna till. Vi tror inte att lösningen på bostadsbristen, i den mån en sådan förekommer, är massproducerade bostäder i statlig eller kommunal regi. Det finns många avskräckande exempel från länder som inte ligger speciellt långt härifrån. Det är klart att det är viktigt med energieffektivisering och med ett miljöanpassat byggande. Där har vi ingen avvikande uppfattning. Men frågan är hur det ska åstadkommas. Det ska i alla fall inte ske enligt Vänsterpartiets modell.

Fru talman! Nej, jag förstår att Anti Avsan inte instämmer i Vänsterpartiets bostadspolitik. Vår sifferexercis i sig spelar en väsentlig roll. Den är nämligen ett bevis på hur få bostäder som byggts sedan alliansregeringen tillträdde och på hur stor skillnaden har blivit på två år när det gäller det aktiva bostadsbyggandet. Den dramatiska förändringen från den tidigare bostadspolitiken till den nuvarande bristen på en bostadspolitik har drabbat de människor som är i behov av en bostad just genom den stora minskningen av bostadsbyggandet. Naturligtvis är vi alla överens om att vi ska ha ett väl planerat byggande. Vi ska redan från början bygga rätta bostäder, och vi ska bygga utifrån en god planering och utifrån bostäder som människor önskar. Men det viktiga är att vi när vi gör det har en sådan finansiering att den enskilda hyresgästen inte drabbas alltför hårt och inte har råd att efterfråga den färdigbyggda bostaden.

Fru talman! Möjligen skulle Egon Frid ha den här sifferexercisen med Johan Löfstrand och Socialdemokraterna i första hand - detta för att möjligen kunna komma med ett gemensamt alternativ i bostadspolitiken. Johan Löfstrand gjorde ju tidigare här ett stort nummer av att vinna valet på en bostadspolitik som han inte riktigt ville precisera. Men det finns ju ingen bostadspolitik som ett alternativ till den bostadspolitik som alliansregeringen för, utan det spretar åt alla möjliga håll. Vänsterpartiet är dessutom berett att spräcka budgettak både i bostadspolitiken och på alla andra politiska anslagsområden. När man inte tar ansvar för statens ekonomi kan man föreslå massproduktion av bostäder - ja, i princip vad som helst. Men frågan är hur realistiskt det är. Jag frågar igen: Har ni pratat med Socialdemokraterna om det här? Varför har ni inte ett gemensamt förslag? Det är ju bara två år kvar till valet.

Fru talman! Över huvud taget är det en ganska intressant debatt där alliansregeringen opponerar mot oppositionens politik. Min syn på riksdagen är att oppositionen ska opponera mot regeringens brist på politik. Men okej, jag diskuterar gärna bostadspolitik med alla partier i Sveriges riksdag - inklusive alla i civilutskottet. Vi har två år på oss för fortsatta diskussioner om en gemensam bostadspolitik. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ligger mycket närmare varandra i synen på en aktiv bostadspolitik än vad ni i alliansregeringen gör, så ni kan vara lugna på den punkten. Vi har många gemensamma nämnare. Det gäller då synen på dels att vi måste ha en aktiv bostadspolitik, dels att vi behöver någon form av stöd för byggande av billiga hyresrätter. Dessutom måste vi aktivt jobba för att få mer energieffektiva bostäder. Jag är övertygad om att också Mats Odell före 2010 kommer att inse att det krävs ett statligt stöd till byggande av billiga hyresrätter.

Fru talman! Jag ska börja med att chocka kammaren med att säga att jag och Egon Frid är väldigt överens på en punkt. Det handlar då om hyresrättens värde och om att kunna rädda hyresrätten med tanke på den som väljer att inte äga sitt boende. För många är hyresrätten också en möjlighet att komma in på bostadsmarknaden. Dessutom är hyresrätten oerhört viktig för att kunna ha mobil arbetskraft i Sverige som lätt kan röra på sig och då få tillgång en ny bostad. Problemet är bara att den politik som väldigt länge förts av oppositionen har byggt på att man skapat ett tryck på omvandling av hyresrätter till bostadsrätter. Men jag skulle aldrig klandra någon enda människa i denna stad eller i Göteborg eller Malmö som sitter på ett förstahandskontrakt och som kan få sin hyresrätt ombildad till bostadsrätt. Det har skapats ett utrymme för att skaffa sig oerhört mycket pengar. Just på grund av att det är en sådan brist på hyresrätter och utifrån hur de reglerade hyrorna slagit har detta enorma omvandlingstryck skapats. Man kan göra ett klipp på ½ till 1 miljon om man har en hyggligt stor lägenhet i innerstaden. Är Egon Frid beredd att börja diskutera marknadshyror för att få rättvisa på bostadsmarknaden?

Fru talman! Nej, vi är bara överens om den första delen - att hyresrätten är oerhört viktig och att vi ska värna den. Hyresrätten är viktig i många olika avseenden i samhället. Inte heller jag klandrar och dessutom moraliserar jag inte över den person som privat så att säga väljer typen av bostad. Däremot klandrar jag en borgerlig alliansregering som inte bygger tillräckligt många hyresrätter just för att hålla hyrorna på rimliga nivåer. Jag förstår den efterfrågestyrda hyressättning som bostadsmarknadens parter är överens om - att det enda väl fungerande sättet, ett sätt som vi bejakar, är att fastställa hyror genom hyresförhandlingar. Men politiken har en uppgift. Riksdag och regering har i uppgift att tillgodose behovet av bostäder genom att ha tillräckligt många lägenheter eftersom tillgången till lägenheter är avgörande för hyresnivån. Naturligtvis har vi också kostnaden för att producera, något som också påverkar hyresnivån.

Fru talman! Jag tror också att det är oerhört viktigt. Är det så att du som byggherre är intresserad av att kunna få ut i hyra vad som borde vara marknadsmässigt rimligt är du inte lika benägen att bygga hyresrätter. Min direkta fråga till Egon Frid är vad Vänsterpartiet avser att göra för att stimulera ett bostadsbyggande som innebär att vi också kan få fler bostäder i de centrala delarna av de stora städerna. Problemet är ju inte längre förknippat bara med Stockholm, Göteborg och Malmö, utan det sprider sig till andra stora städer. Det är med förvåning som jag noterar att man inte ser logiken i detta. Jag tror inte att det är någon som lyssnar till denna debatt som har gått in i en mataffär där det inte funnits mat, någon som har gått in i en klädaffär där det inte funnits kläder, någon som har gått in i en bilaffär och det inte funnits bilar. De opererar på en fri marknad där utbud och efterfrågan kan mötas, men på grund av regleringarna möts dessa två aldrig på bostadsmarknaden. Det gör att det finns en otrolig efterfrågan och en väldigt liten tillgång. Då måste det bli så att vi antingen borde gå mot marknadshyror, eller så måste det vara Vänsterpartiets mening att vi ska reglera ytterligare områden på marknaden.

Fru talman! Vi behöver en fortsatt reglerad hyresmarknad för att trygga människors möjligheter att få en bra bostad till rimlig hyra. Parallellen mellan en bostadsmarknad med hyresrätter och falukorvspriser på Konsum funkar inte. Tillgång och efterfrågan funkar i varuutbudet, men när det gäller bostadsmarknaden är det komplicerat. Den kostnad det skulle innebära att lägga hela produktionskostnaden för hyresrätter på den enskilde hyresgästen blir så stor att det till slut inte finns en enda hyresgäst som i så fall kan efterfråga varan bostad. Här måste vi ha ett samhälleligt styrsystem som kompenserar den enormt stora skillnaden i produktionskostnad och vad den vanliga människan har möjlighet att betala via sin hyra. Detta vill vi subventionera allmännyttan så att man ska få bättre möjligheter att producera bra och billiga hyresrätter till rimliga hyror.

Fru talman! Bostadsmarknaden blir inte mindre komplicerad av att man dessutom går in med en massa snedvridande subventioner. Men jag skulle vilja hålla med Egon Frid om samma sak som Federley, nämligen att hyresrätten är en väldigt viktig upplåtelseform, liksom alla andra, också de ägarlägenheter som är på gång. Hela tanken att alla upplåtelseformer är viktiga har att göra med att valet var folk ska bo bygger på deras egna önskningar och efterfrågan. I det sammanhanget är det individen som ska kunna efterfråga. Det är därför som alliansen faktiskt har stärkt den enskilda individen genom bland annat jobbskatteavdragen. I Egon Frids värld är det väl andelen hyreslägenheter som på något vis blir ett mål i sig. Man utgår inte alls från enskilda människor, utan det blir politisk styrning. Då kommer man att bygga det politikerna kommenderar fram.

Fru talman! Det handlar inte om att planera fram någonting som inte efterfrågas. Behovet av hyresrätter i dag är ett reellt behov. Jag nämnde tidigare, ni gillar inte sifferexercisen, hur stort behov av just hyresrätter det är. Vi pratar om målgrupper som behöver hyresrätter till rimliga hyror. Det handlar inte om att för planerandets skull planera någonting som inte behövs. Det är en reell efterfrågan på hyresrätter, och det är viktigt för den fortsatta samhällsutvecklingen, för alla människor som står utan bostad i dag. Det är ett statligt och kommunalt ansvar att ha en bostadsförsörjning. Det vill vi påverka genom statliga subventioner för att påskynda det hela.

Fru talman! Det skiljer sig mycket mellan Vänsterpartiet och alliansen. Vi ser att det viktiga är att man skapar långsiktiga spelregler så att efterfrågan och utbud kan mötas. Det arbetet kan man naturligtvis ha synpunkter på, men det måste gå vidare. Bostadsbyggandet har varit reglerat så länge att det naturligtvis fortfarande finns många saker att göra. Jag skulle vilja göra ett litet klargörande gällande passivhus och energieffektivisering. Där är vi överens i sak. Precis om Egon Frid sade är det redan i dag en lönsam affär. Jag förstod egentligen inte varför man kom in med något slags subventioner för det också. Det är snarare brist på kunskap som gör att man inte fått upp ögonen för det. När man väl har gjort det behöver man inga subventioner, utan då är det både nybyggnation och ombyggnation som gäller, för det har visat sig vara en lönsam affär.

Fru talman! Det är lönsamt till viss del, men ska vi använda den nya tekniken på till exempel renovering av det så kallade miljonprogrammets lägenheter är renoveringskostnaderna så höga att de hyresgäster som bor där inte har råd att bo kvar efter renoveringen. Vi tycker att det är ett politiskt ansvar att säkerställa att när vi renoverar lägenheter vars underhåll är eftersatt och som behöver renoveras är det samma hyresgäster som har möjlighet att bo kvar efter renoveringen som bodde där innan. Här måste vi ta ansvar via någon form av lättnader för allmännyttiga bostadsföretag som tar ansvar för renoveringen.

Fru talman! Alliansen har satt upp ett nytt mål för bostadspolitiken: Målet på bostadsmarknaden är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader och att konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Egon Frid har tyckt att detta kanske inte är det riktigt rätta målet. Vari ligger i det olämpliga i att utbud och efterfrågan kan mötas? En annan fråga gäller subventioner. Jag kan tycka att det är tveksamt rent budgettekniskt med en sådan fond som ni uttrycker att ni skulle vilja ha. Vad är det som gör att Egon Frid tror att subventioner skulle kunna fungera i dag när de inte har gjort det under tidigare år då ni delvis har varit med och styrt med den socialdemokratiska regeringen?

Fru talman! De långsiktiga spelregler som vi ser nu och den långsiktighet som alliansregeringen har i bostadspolitiken följer en kurva som går rakt ned mot noll. Fortsätter det här två år till har vi noll nyproducerade hyresrätter. De långsiktiga spelregler som alliansregeringen framhärdar i leder till att vi inte kommer att bygga några hyresrätter. Det är därför jag är emot dem. Sedan frågar Lennart Pettersson vad som är fel med tillgång och efterfrågan. Jag försökte förklara förut att bostadsmarknaden inte är som en annan marknad. Det går inte att jämföra med priserna på falukorv på Konsum. Det är så många faktorer som spelar in. Får vi den tillgång och efterfrågan som alliansregeringen är ute efter får vi enorma hyreshöjningar där det är en stor efterfrågan, som gör att man tränger undan grupper av människor som inte har råd att bo där. Vi från Vänsterpartiet tar ansvar för att alla människor ska ha råd till en billig och bra bostad.

Fru talman! Då vet jag inte hur Egon Frid tolkar detta att efterfrågan och utbud möts. När de gör det blir det balans, och då regleras prisbilden med automatik. Jag har en annan fråga. I ert budgetförslag har ni anslagit 50 miljoner kronor extra till BKN, Bostadskreditnämnden, när det gäller att garantera bostadsbyggande i glesbygd. Min fråga till Egon Frid är: Varför har ni anslagit dessa pengar? Det är nämligen så att det inte saknas några medel på Bostadskreditnämnden, utan tvärtom finns det ett överskott. Då undrar jag varför det finns ett behov från Vänsterpartiets sida att göra det. I något av replikskiftena nämnde Egon Frid att de här subventionerna skulle gå till allmännyttan. Då frågar jag om syftet är sådant att den privata bostadsmarknaden icke göre sig besvär när det gäller de miljarder som ni teoretiskt skulle vilja anslå.

Fru talman! Svaret på den senare frågan är nej. Naturligtvis vill vi att alla som bygger hyresrätter med bästa miljöteknik ska ha rätt till Vänsterpartiets finansieringssystem för att bygga fler hyresrätter. Men jag värnar allmännyttan så mycket att jag nämnde den, men det gäller både allmännyttan och privata byggentreprenörer som vill bygga hyresrätter. När det gäller förslaget att avsätta 50 miljarder till BKN vet jag att det finns pengar hos BKN, men de är inte anvisade till hjälp att bygga egnahem i glesbygden. Därför värnar vi om att man ska kunna få stöd och hjälp att bygga en villa i en glesbygdskommun där man inte har möjligheter att låna på samma villkor som man annars skulle ha kunnat göra. Därför har vi med det här förslaget. Jag missade en tredje fråga. Det får jag be om ursäkt för.

Fru talman! Egon Frid sade i en tidigare replik här att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet står nära varandra i bostadspolitiken. Alliansregeringen vill ha noll kronor i investeringsbidrag. Socialdemokraterna har för de kommande tre åren föreslagit ca 400 miljoner per år. Det blir 4 miljarder på tio år. Vänsterpartiet föreslår 100 miljarder kronor på tio år. Det betyder att Socialdemokraterna ligger väsentligt närmare alliansen än Vänsterpartiet. Det är nästan så att Socialdemokraterna framstår som borgarbrackor som bara föreslår ynka 4 miljarder i investeringsbidrag när Vänstern klämmer till med 100 miljarder kronor. Frågan är då om Egon Frid har förankrat den här bostadspolitiken hos sina tilltänkta regeringskolleger i Socialdemokraterna och om han i detta sammanhang har kallat dem vid deras rätta namn.

Fru talman! Jag väntar på att få bli inbjuden till den gemensamma bostadspolitiska grupp som vi förhoppningsvis ska bilda för att diskutera fram en gemensam bostadspolitik som ska ligga till grund för den samlade oppositionens bostadspolitik inför valet 2010. Jag kan hålla med om att det är en viss diskrepans. Däremot håller jag inte med dig om att Miljöpartiet inte har avsikten att ha några subventioner alls. De har, som jag har läst i deras förslag, ett stöd till miljöinriktat byggande av bostäder, så vi har gemensamma nämnare även där.

Fru talman! Egon Frid har just levererat årets eller mandatperiodens understatement här i kammaren. Det finns en viss diskrepans mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, noga räknat skillnaden mellan 4 miljarder och 100 miljarder. Det är en viss diskrepans. Jag kan hålla med Egon Frid om det. Det kan finnas skäl att påminna Egon Frid, när han talar om hyresrättens kris, om att det i Sverige i dag finns 1,7 miljoner hyresrätter och 890 000 bostadsrätter. Då kan man väl säga att ryktet om hyresrättens död förefaller en smula överdrivet. Det är riktigt, som Egon Frid säger, att det är viktigt med hyresrätter. Självklart är det viktigt för en fungerande bostadsmarknad. Problemet är väl möjligen att Vänsterpartiet gör en felaktig analys av bostadsmarknaden när man funderar på varför det byggs färre hyresrätter än egnahem och bostadsrätter. Problemet är att det är mycket lönsammare att bygga bostadsrätter än hyresrätter. Problemet är dålig konkurrens och höga byggkostnader. Det är att förstå marknaden, men det kanske inte är Vänsterpartiets starkaste gren.

Fru talman! Jag tycker att Andreas Norlén ska sänka sin insinuationsförmåga något. Ett annat understatement som jag i så fall kan göra är att det finns ett samband mellan byggandet av hyresrätter och kostnaderna. Sänker man kostnaderna för nyproduktion och byggande av hyresrätter byggs det fler hyresrätter. Det är därför vi i Vänsterpartiet är så måna om att underlätta byggandet genom att vara med och medverka till att sänka kostnaderna. En annan sak som insinueras är att stödet som vi pratar om ska gå till rika byggherrar. Det stöd som vi pratar om ska gå till allmännyttiga kommunala bostadsföretag som har ett ansvar för att stå för bostadsförsörjning. Det ska hjälpa dem att få ihop sin bostadskalkyl så att de ska kunna producera fler hyresrätter till sina kommuninvånare som har behov av en bra och billig bostad. Det tycker jag inte är någonting som man ska raljera över.

Fru talman! Det är bekant för de flesta att det byggs för lite i dag och att det är relativt dyrt att bygga. Det är också bekant att många kommuner har brist på bostäder medan det i andra är ett överskott. Frågan är då vad som ligger bakom den begränsade byggnationen respektive de höga priserna och vad som kan bidra till en bättre utveckling inom byggsektorn. Med tanke på att det kommer att vara ca 150 000 fler i åldrarna 20-29 år 2015 och att många av dem behöver bostad och att det vid samma tidpunkt kommer att vara ca 300 000 fler än i dag som är 65 år och äldre behöver något hända. Låt mig försöka ta det i kronologisk ordning och börja med mark- och planfrågor. Vi behöver inte bygga på den dyraste och bästa åkermarken i Sverige. Den borde för övrigt kunna klassas som riksintresse. Självklart påverkar det byggkostnaderna. Genom att bygga mer på höjden minskar också markkostnaderna - till nytta och glädje för de boende. Det finns många kommuner som tar rejält betalt för tomterna och gör stora vinster på sina tomtförsäljningar. De kan alltså själva bidra till ett lägre pris för att bygga och bo. Detta är annorlunda i de kommuner som inte får full kostnadstäckning utan där en del får tas ut via kommunalskatten. Och på tal om skatter, varför ska det vara 3 procent i lagfartskostnad när företag köper mark medan det är halva priset för privatpersoner? En sänkning till 1,5 procent för alla borde kunna diskuteras när det gäller bostadsfastigheter. Medan jag ändå är inne på skatter vill jag upplysa om att jag har skrivit en motion i höst om skatteneutralitet mellan olika upplåtelseformer. Vi ska inte gynna eller missgynna någon boendeform, utan var och en ska kunna välja sin bostad efter sina egna resurser, behov och önskemål. Centerpartiet och alliansen vill skapa möjligheter att bygga i attraktiva områden även utanför storstäderna. Med den nya strandskyddslagen kommer det att bli en hel del nya intressanta bostadslägen, och detta kommer att öka byggnationen i småorterna och på landsbygden. Dock är det fråga om dispensområden och i en begränsad omfattning. Ungefär 15 procent av detaljplanerna överklagas. Det är alltför många som överklagar som bara ser till sin egen fördel och sina egna intressen. Jag bedömer att det är fullt möjligt, utan att förändra rättssäkerheten, att förenkla och snabba på beslutsgången, och det arbetet pågår för fullt i Regeringskansliet. Med kortare processer minskar också kostnaderna för byggnationen. Fru talman! Det gäller också att planera rätt. Ett dåligt exempel hemifrån är att det i flera av våra tätorter är hus enbart på den ena sidan av gatan. Det blir självklart dyrt om vi inte förstår att använda infrastrukturen optimalt - både vägar och ledningsnät. Myndighetsutövningen i kommunerna ska vara just myndighetsutövning. Det gäller att skilja på det och rådgivning eller personlig smak hos beslutsfattarna. Som synes kan alltså staten och kommunerna med relativt enkla medel påverka byggkostnaderna i rätt riktning. Strukturen på byggmarknaden håller priserna uppe. Det är få stora företag, hantverkare som är spridda i många företag, låg produktivitet, byggfel och logistikproblem, höga materialpriser, ett lönesystem som inte stimulerar till att bygga rätt, utomhusbyggnation som kan skapa fuktproblem med mera. Här har branschen ett tungt ansvar för att förbättra och förbilliga byggandet. Det gäller både arbetsgivarna och facket. Vi behöver fler företag och fler utbildningsplatser inom hantverksyrkena. Kommuner och branschföreträdare har här ett gemensamt ansvar. Det går inte att skylla på att man inte kan ordna praktik när det är högtryck på marknaden. Därutöver kommer hyreslagstiftningen som en hämmande faktor. Den behöver förändras för att göra det mer intressant att bygga nya hyresrätter. Detta arbete pågår också i Regeringskansliet. De kommande ägarlägenheterna kommer att stimulera till ett ökat byggande. Att äga sin bostad upplevs av många som oerhört positivt. Att det samtidigt innebär en riskspridning för kreditgivarna är också det en positiv faktor. Blir det som i Norge blir det dessutom en ökad hyresmarknad, och det tror jag att alla partier uppskattar, även oppositionen. Till sist, fru talman, minskar vi i budgeten för 2009 kostnaderna för byggföretagen genom att sänka arbetsgivaravgifterna med drygt 3 procent för anställda över 25 år och med 38 procent för dem som är yngre. Med tidigare sänkning för de yngre har kostnaden mer än halverats för dessa. Vi har dessutom sänkt bolagsskatten med 5,7 procent. Jag utgår ifrån att detta kommer att märkas på byggkostnaderna. Centerpartiet och alliansregeringen är på rätt väg. Vi underlättar för byggmarknaden och för de boende genom de beslut som är fattade och de som är på gång. Jag ser fram emot en rationellare värld för hela byggbranschen. (Applåder)

Fru talman! Vad ska man säga efter detta? Jag måste ändå ställa några frågor i de här sammanhangen. När kommer förslagen? När kommer förslagen om en förändring av plan- och bygglagen till kammaren? När kan vi se hur man ska göra med de alltmer ökande kostnaderna för byggandet i vårt land? Det har varit ett stort problem under lång tid. Det har gjorts många bra saker när det gäller detta, men det har inte räckt hela vägen fram. När kan vi se resultatet av det? Man säger att ägarlägenheter kommer att vara attraktivt. Det återstår väl att se vad som händer med ägarlägenheter. Såvitt jag vet har det knappt kommit en proposition på det området. Det finns väldigt lite som säger att vi ska kunna tro på er. Ni har ju inte lagt några konkreta förslag när det gäller bostadspolitiken.

Fru talman! Propositionen om plan- och bygglagen är planerad till maj 2009. Propositionen om instansordningen är planerad till hösten 2009. Jag förmodar att Börje Vestlund vet att lagstiftning tar tid, därav den förskjutningen. Dessutom är plan- och bygglagen en oerhört stor och tung lagstiftning. Det är som Lars Tysklind sade tidigare, att det är en fördel om man kan ta vissa bitar på vägen, och det har vi gjort. Sedan kommer det stora nästa år. När det gäller kostnaderna kan jag inte minnas att Socialdemokraterna vid något tillfälle har tyckt att det skulle vara bra med till exempel utländsk konkurrens. Det är vanligt i alla andra branscher men dock icke i byggbranschen. Vi vet också att vi har en speciell lönesituation där som vi inte ska gå in på nu, men löner och material är de dyra kostnaderna. Dem rår vi inte över som riksdagsledamöter.

Fru talman! Det är fantastiskt att vi ska behöva vänta så lång tid på en proposition som i princip var så långt framme att man var beredd att lägga fram en proposition i början av den här mandatperioden om vi hade fått fortsätta att regera. Men det kanske har tagit så mycket längre tid. Jag noterar att annan icke förberedd lagstiftning gick väldigt snabbt att genomföra i den här kammaren. Då var det inga problem. Vi har haft en byggkostnadsdelegation. Såvitt jag vet är inte den heller avvecklad. Dessutom kan man konstatera att det inte är där problemen ligger i första hand. Varför kostar en tegelsten mer i Sverige än på andra håll i Europa? Varför kostar cement mer i Sverige än någon annanstans i Europa? Vi kan rabbla väldigt länge här, men sanningen är att den här majoriteten inte har lagt fram några förslag när det gäller bostadspolitiken. Man har tagit bort subventionerna, men man har inte orkat komma fram med konkreta förslag. Det är sanningen, fru talman.

Fru talman! Jag vet inte om den socialdemokratiska regeringen hade varit beredd att sätta pris på cement. Det kan näppeligen vara vårt uppdrag. Jag kan ta det en gång till, Börje Vestlund. Jag sade så här: Det finns få stora företag. Det är hantverkare som är spridda i många företag. Det är låg produktivitet, byggfel, logistikproblem, höga materialkostnader och så vidare. Här har branschen ett tungt ansvar för att förbättra och förbilliga byggandet. Jag bedömer att det är branschen som har det ansvaret. Det är inte vi som politiker. Vi kan föra en dialog med byggbranschen, både byggindustrin och facket, för att försöka hitta lösningar som är bra för hela det svenska samhället och svenska folket, men det är inte frågor som ligger inom vårt ansvarsområde. Jag tror inte att någon skulle uppskatta om vi lade oss i lönepolitiken till exempel.

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att Lennart Pettersson är den enda majoritetspolitikern som anmält sig till den här debatten för att debattera bostadsfrågor. Det tycker jag att Lennart Pettersson ska ha en eloge för. Jag har tre korta, enkla frågor till Lennart Pettersson eller majoritetens enda företrädare i den här debatten. För det första undrar jag, Lennart Pettersson, om du anser att äganderättens avdrag på 30 procent för räntekostnader är en subvention. För det andra undrar jag om du, liksom din partivän Fredrick Federley, anser att införandet av marknadshyror är lösningen på problemen på hyresmarknaden. För det tredje undrar jag, Lennart Pettersson, om du är det minsta lilla bekymrad över produktionen av hyreslägenheter och att ungdomars problem att ta sig in på bostadsmarknaden är så stort.

Fru talman! Låt mig börja med den sista frågan. Svaret är ja. Den första frågan gällde om det ska betraktas som en subvention med skatterabatten när det gäller ränteavdrag för eget boende. Jag sade tidigare att jag har skrivit en motion om skatteneutralitet mellan olika boendeformer. I en sådan förhoppningsvis kommande utredning bör rimligtvis även den rabatten vara en pusselbit. Jag upplever att det är så i dag att hyresrätten är diskriminerad just på skattesidan. Stämmer detta med verkligheten finns det all anledning för oss som politiker att ta tag i det och se till att det blir skatteneutralt. När det gäller marknadshyror vill jag säga att vi måste anpassa hyresmarknaden, det vill säga marknadsanpassade hyror, men vi vill inte ha någon vilda västern med fri hyressättning. Bostäder är alltför viktiga för att hanteras på det sättet.

Fru talman! Jag uppfattar Lennart Pettersson och majoriteten så att ni i princip säger ja till marknadshyror och att ni vill lägga fram förslag där ni uppnår neutralitet mellan de olika upplåtelseformerna. Jag ser verkligen fram emot att ni lägger fram sådana förslag. Sedan fick jag inte något svar. Ni pratar gärna om subventioner. Jag upprepar därför frågan. Anser Lennart Pettersson att avdraget på 30 procent för räntekostnader för dem som äger sin bostad är en subvention, ja eller nej? Till sist skulle jag vilja veta vad Lennart Pettersson säger till en ung människa som bor i Stockholmsregionen i dag. Vad är ditt bästa råd till en ung människa som bor i huvudstadsregionen och som söker en bostad? Vad ska den personen göra? Och då, Lennart Pettersson, duger det inte att du upprepar det som ni så ofta gör, nämligen vad tidigare förd politik har lett till. Jag undrar vad ditt råd är nu, i dag.

Fru talman! Man kan tolka ord som man vill. Jag sade inte att vi vill ha marknadshyror, och jag säger det en gång till. Vi vill inte ha några rena marknadshyror, och då talar jag samfällt för alliansen. Jag hoppas att det är tillräckligt klart. Jag ser inte avdraget på skatten som en subvention. Jag ser det som en koppling till kapitalinkomster. På kapitalinkomster skattar man 30 procent. På kapitalutgifter har man ett avdrag på 30 procent. Därför tycker jag att det är helt naturligt att man har rätt att dra räntorna på villor. I nästa steg kommer hur vi hanterar detta om det inte blir skatteneutralt för annat boende. Det behöver också utredas. Jag har inte konkret råd till ungdomar som vill flytta till Stockholm, Carina Moberg. Dels kan jag marknaden för dåligt, dels är marknaden sjuk just i Stockholm. Det krävs andra åtgärder för att lösa de problemen.

Fru talman! Jag tror att jag som socialdemokrat och Lennart Pettersson som företrädare för den borgerliga majoriteten är helt överens om att det har funnits problem med bostadspolitiken. Det finns problem med bostadspolitiken i dag, och de kommer även att finnas ett antal år framöver. Det är inte lätt att bygga bostäder. Före valet hade var femte kommun bostadsbrist. Nu, år 2008, har var tredje kommun bostadsbrist. Nu har den borgerliga regeringen haft makten i mer än två år, och min enkla fråga till Lennart Pettersson, som representerar borgerligheten i dag, är: Vad ska du göra? Hur ska du göra för att Sverige ska få flera bostäder, framför allt hyresrätter?

Fru talman! Jag vet inte om det är min skånska dialekt eller om det är fel på mikrofonen här. Jag uttryckte ju tydligt vad jag tycker behöver göras i mitt huvudanförande. Det är i huvudsak branscherna som har detta ansvar. Jag påtalade också att kommunerna har ett ansvar i detta. Själva markkostnaden är den näst högsta kostnaden i samband med att man ska bygga nya bostäder. Det är klart att om vi i vår kommun kan ta ut 100 000 kronor för en tomt så betalar det inte den totala kostnaden, men man kan jämföra med grannkommunen Landskrona. Gäller det en kustnära tomt kan man plocka ut 800 000 kronor för en tomt. Då finns det ett överskott. Det innebär att kommunerna i mångt och mycket äger de här frågorna själva. Det kan vi inte lägga oss i som rikspolitiker. Branschen och kommunerna är alltså de som i huvudsak har möjlighet att påverka situationen till det bättre.

Fru talman! Bostadsbyggande är en samhällelig fråga och måste angå även staten, inte enbart kommunerna. Vi har ett stort ansvar här i riksdagen, framför allt den regering som regerar landet. Antalet hyresrätter har mer än halverats i vissa regioner. Det finns många ungdomar som väntar på att få bo någonstans. Det finns väldigt många studenter som har det väldigt besvärligt i dag. Att enbart skylla på att kommunerna inte gör sitt bästa är långt ifrån tillfredsställande. Lennart Pettersson, du har i dag ansvaret med tanke på att du tillhör den majoritet som regerar i landet. Vad ska du göra för att det ska bli fler hyresrätter i landet nu?

Fru talman! Jag går tillbaka till det jag har sagt tidigare. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna är en del i detta. Genom att skapa bättre förutsättningar för företagen - dit räknar jag också byggföretagen - förbilligar vi. Genom att sänka inkomstskatterna i form av jobbskatteavdrag ökar vi också förutsättningarna för dem som ska hyra att kunna betala någon krona mer för sin bostad. På så vis kan vi mötas på en nivå som förhoppningsvis fungerar. Sedan kommer jag tillbaka till detta med den ökade konkurrensen. Vi har en materialkostnad i Sverige i dag som ligger högre än den gör runt om. Då är det en konkurrensfråga. Och detsamma gäller där: Vi som rikspolitiker kan inte gå in och styra, utan där gäller konkurrenslagstiftningen. Det är branschen själv som får hantera detta. Man har inte varit duktig på det här. Vi ska inte gå in och styra lönebilden i branschen, precis som vi inte ska på annat håll, utan det är andra aktörer som har huvudansvaret. Vi kan ge förutsättningarna. Andra får anställa.

Fru talman! Bostadspolitiken blir en alltmer brännande fråga, och situationen på bostadsmarknaden diskuteras dagligen i hemmen och mellan arbetskamrater. Det handlar om hur familjens ungdom ska kunna få en hyresrätt, och det handlar om barnfamiljers möjlighet att köpa sig ett hus med dagens höga räntor. Det handlar också om veckopendlare som söker efter en övernattningslägenhet. Har vi då inte en gång för alla byggt bort bostadsbristen? Svaret är nej. Sverige växer, och vi blir fler genom både födelseöverskott och invandring. Vi får också allt fler enpersonshushåll, och unga vill allt tidigare ha en egen bostad. Bostadsmarknaden har inte någonstans, någonsin kunnat trygga rätten till en bra bostad till rimligt pris. Det krävs samhälleliga åtaganden. Marknaden har hittills inte klarat sammanvägningen av enskilda behov och önskemål å den ena sidan och övergripande samhällsmål å den andra. Bostadsbyggandet och val av upplåtelseform handlar om samhällsbyggande. Lösningen på bostadsbrist är inte marknadshyror eller utförsäljning av allmännyttan. Lösningen är enligt min mening att vi ska bygga och bygga mer, framför allt hyresrätter. Här krävs den politiska viljan och modet att investera. Det finns stora skillnader mellan oss socialdemokrater och den borgerliga regering som regerar landet i dag i synen på bostadsmarknaden. Vi menar att samhället har ett ansvar och ska spela en aktiv roll i bostadspolitiken. Med den borgerliga politiken avvecklas hyresrätten steg för steg i allt snabbare tempo. De allmännyttiga bostäderna ombildas till bostadsrätter. Ombildandet ger inga fler hyresrätter, det vet vi. I Örebro har den borgerliga majoriteten påbörjat en utförsäljning av 1 500 lägenheter från allmännyttan till privata bostadsföretag utan att prata med de boende och fråga dem vad de tycker. Dessutom vill den borgerliga majoriteten i Örebro öka den vinst som tas ut ur de allmännyttiga bostadsföretagen. Det handlar om stora summor och stora pengar, och det kan medföra stora hyreshöjningar. Hyresgästföreningen i Örebro har dragit i gång en namninsamling för en folkomröstning i frågan. Segregationen kan självklart brytas om man bygger blandat, inte genom att man enbart byter ägare. Det behövs tydliga och offensiva bostadspolitiska ambitioner. Målet om en social bostadspolitik måste finnas kvar om vi menar allvar med att alla människor ska ha möjlighet att efterfråga bra bostäder till rimliga kostnader. För att öka bostadsbyggandet vill vi införa ett investeringsstöd för att stimulera byggandet av hyresrätter med rimliga boendekostnader. Med fler hyresrätter ökar valfriheten och rörligheten på arbetsmarknaden. Det tror jag definitivt på. En långsiktig satsning på investeringar i miljonprogrammen är nödvändig. Vi måste bygga ekonomiskt och ekologiskt hållbara bostäder. Genom att investera i det som är klimatsmart skapar vi tusentals nya, gröna jobb. Vi vill stimulera omställningen i Sverige genom att satsa på energiforskning. Vi vill satsa på energieffektivisering i miljonprogramsområdena och till exempel klimatbonus för småhusägare som vill investera i klimatsmarta lösningar. Vi måste utveckla den svenska bostadspolitiken, inte avveckla den. Vi måste vara rädda om allmännyttan. Det finns fortsatt mycket att göra kring enskilt och kollektivt boinflytande och hyresgästdeltagande. Vi bör diskutera villkoren för bostadsrättsföretagen, i synnerhet de kooperativa, samt se vad den kooperativa hyresrätten kan tillföra. Den borgerliga regeringen saknar åtgärder för att fler hyresrätter byggs. Det saknas konkreta åtgärder för att ungdomar ska kunna hitta en bostad. De så kallade långsiktiga goda förutsättningarna för byggande, som statsrådet Mats Odell gärna pratar om, finns inte i verkligheten och har inte gett många byggstarter för hyresrättsbyggande under de två år som den borgerliga regeringen haft makten. Regeringen saknar lösningar på hur man ska öka bostadsbyggandet. Det enda som regeringen har kommit fram till är den så kallade efterfrågestyrningen utifrån köpkraft och marknadshyror. Vi behöver en bostadspolitik och en bostadspolitik som håller ihop och utvecklar Sverige. Rörligheten på arbetsmarknaden och studier på annan ort kräver att det finns bostäder att tillgå, främst hyresrätter. En bostadspolitik byggd på ägande är inte modern och minskar valfriheten. Framtiden ligger i en bostadspolitik där de tre huvudsakliga upplåtelseformerna hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt blandas och ges rimliga tillväxtvillkor utifrån sina olika förutsättningar. Staten och kommunerna har dock ett särskilt ansvar för hyresrätten och för en allmännyttig hyresrätt. Vi Socialdemokrater väljer att satsa på välfärden i stället för nya orättvisor och vidgade klyftor i samhället. Det är vårt mål och vår fasta övertygelse.

Fru talman! Några nyckelord som Ameer Sachet nämner är utveckling av bostadspolitiken. När det gäller investeringsstödet redovisade Socialdemokraterna i förra årets budgetmotion en tilltagande avtrappning. I årets socialdemokratiska budgetmotion visar man en ännu större avtrappning av investeringsstödet. Är det möjligen så att Socialdemokraterna inte längre tror på den typen av riktade subventioner? Svaret på den frågan måste rimligtvis vara ja. I annat fall skulle budgetmotionen inte se ut som den gör. På detta område, precis som på många andra områden, går alliansregeringen före och Socialdemokraterna följer efter. Jag kan till exempel nämna jobbskatteavdragets steg ett och två. Ett annat område är ägarlägenheter. Såsom jag uppfattat det är Socialdemokraterna i dag för ägarlägenheter. Ameer Sachet får, fru talman, rätta mig om jag har fel. Jag undrar om Ameer Sachet känner samma otålighet inför införandet av ägarlägenheter som socialdemokraten Börje Vestlund.

Fru talman! Vi ser behoven av fler hyresrätter här och nu. Det måste framför allt byggas fler hyresrätter, men generellt måste det tillkomma fler bostäder i landet. Att titta på siffror kommer inte att leda till någon klar bild, utan själva målet och ambitionen för oss socialdemokrater är att vi vill ändra på den situation som finns i dag. Vi vill att ungdomar, studenter och alla andra som behöver en bostad får det. Det är mycket viktigt för oss. Hur mycket det kostar och hur man ska lösa de frågorna måste tas allteftersom, men det är vår ambition och målet är redan skrivet.

Fru talman! Vi moderater och övriga på allianssidan anser att det ska byggas fler bostäder. Jag tror att den viktiga utgångspunkten är att man ska bygga bostäder som efterfrågas. Det kommer troligtvis i stor omfattning att vara hyresrätter. De olika boendeformerna har varit politiserade under alltför lång tid, och det är en av orsakerna till att vi har problem. Jag undrar fortfarande om övriga socialdemokrater på samma sätt som Börje Vestlund känner otålighet inför införandet av ägarlägenheter och hur det kommer sig att man ändrat uppfattning i den frågan. Det vore intressant att höra.

Fru talman! Som Anti Avsan säger ska det hela bygga på efterfrågan. Alla signaler och siffror från myndigheter, framför allt Boverket men även Statistiska centralbyrån, visar att det uppenbart finns stor efterfrågan på hyresrätter. Det som inträffat under de två år som borgerligheten haft makten är att nyproduktionen av hyresrätter halverats och mer än halverats i vissa regioner och vissa städer. Det gör att ungdomar och studenter är otåliga eftersom bostadsmarknaden inte fungerar. Det fanns problem före valet, det erkänner jag, men problemen har i dag dubblerats. Framför allt gäller det efterfrågan på hyresrätter. Den typen av bostäder finns inte, vilket är mycket bekymmersamt.

Fru talman! Det gläder mig att Ameer Sachet säger att byggandet ska följa efterfrågan. Det är nämligen precis vad vi uttryckt i våra bostadspolitiska mål. Det är glädjande att vi är överens om det. Jag har två frågor. Ni sätter av drygt 1,3 miljarder till nyproduktion av bostäder under dessa tre år. Hur många lägenheter avser det? Ni sätter också av 250 miljoner till miljonprogrammet. Jag vill påstå att det rimligtvis måste vara orättvist mot alla andra som själva får renovera. De i miljonprogrammet har genom åren haft lägre hyra på grund av hyresförhandlingar som inte gett utrymme för de nödvändiga reparationer som skulle ha genomförts under 30-40 år. Hur förklarar ni för alla andra att de själva får stå för kostnaderna medan staten ska gå in med statliga subventioner i miljonprogrammet?

Fru talman! Självklart styr efterfrågan produktionen. Lennart Pettersson har dock glömt en sak, nämligen att enligt det mål vi haft och kommer att ha framöver måste vanliga löntagare, studenter och ungdomar ha rimliga kostnader för boendet. Den modell som den borgerliga majoriteten nu vill driva på är att marknaden mer och mer bestämmer hyrorna. Det gör att vi i slutändan kommer att ha marknadshyror. Det passar långt ifrån alla i vårt land med tanke på att vi har många grupper som inte har den ekonomiska styrka som krävs för att kunna betala de högre hyrorna. Det är en poäng som Lennart Pettersson och andra borgerliga företrädare ständigt glömmer bort. Det ramlar hela tiden in siffror från de borgerliga företrädarna om att vi satsat eller satsar 2 miljarder, 10 miljarder, 20 miljarder. De verkar vara mer intresserade av dessa siffror än av att redovisa sin bostadspolitik.

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar på mina frågor. Jag ska i stället försöka svara på dem själv. Om vi utgår från att dessa 1,35 miljarder ska användas till 50 000 lägenheter innebär det en fördelning på 27 000 kronor per lägenhet. Det i sin tur innebär 202 kronor i månaden i hyressänkning. Samtidigt säger ni socialdemokrater att ni inte vill ställa upp på det tredje steget i jobbskatteavdraget. Om man har en lön på omkring 22 000 kronor betyder det att man får ungefär 225 kronor mer i månaden. Det är alltså ett nollsummespel. Era subventioner till nyproduktion ger således inte en enda krona över i plånboken till dem som har de normala inkomsterna och ska bo i dessa lägenheter. Varför ska vi då ställa upp på det med skattepengar?

Fru talman! Lennart Pettersson vill gärna föra debatten bort från det som är själva kärnan, nämligen bostadsfrågorna, och i stället blanda in alla möjliga andra frågor. Visst kan man göra det, men faktum är att det byggdes 120 000 bostäder i landet under den period vi senast hade makten. Jag vill se de siffror som finns i dag och de kommande två åren med tanke på att ni kommer att inneha regeringsmakten i ytterligare två år, om inte något speciellt inträffar. Om ni åtminstone kommer upp i 100 000 kan vi säga att ni närmat er det lilla mål som vi haft. Vi har stora ambitioner. Vi vill gå vidare. Vi ser behoven. Miljonprogramsområdena måste renoveras, och vi behöver hitta någon form av modell för det. Vårt förslag är att staten, om vi får majoritet efter 2010, tillsammans med kommunerna och bostadsbolagen, både kommunala och privata, försöker hitta en finansieringsmodell. Miljonprogrammen behöver renoveras.

Fru talman! Också jag är naturligtvis glad över att vi har samma målsättning, nämligen att det ska byggas mer och byggas varierat. I sitt anförande tog Ameer Sachet upp att detta var en politisk fråga som blivit mycket het under den senaste tiden. Min uppfattning är dock att bostadsfrågan varit het under de senaste decennierna och att ett av de stora problemen kanske varit att det blivit en förutsättning för en mängd politiska beslut och politiska regleringar. Om man ser långsiktigt på det hela, bakåt i tiden, har marknaden varit väldigt reglerad vilket jag menar varit det stora bekymret när det gällt att få en väl fungerande marknad. Om man tittar på det hela i ett Europaperspektiv är marknaden nästan ingen annanstans så pass reglerad som i Sverige. I de flesta fall fungerar den dessutom ganska mycket bättre. Ameer Sachet sade i sitt anförande också att man inte ska ta in andra delar av marknaden i bostäder, utan bostadsmarknaden måste ses som en enhet. Jag tycker att det är fel, för det finns mycket annat, tillväxt och sådant, som kommer med.

Fru talman! Christine Jönsson har naturligtvis rätt i att det behövs fler bostäder. Där har vi samma uppfattning. Som vi ser det är problemet i dag att det byggs färre bostäder generellt, framför allt hyresrätter, vilket jag nämnt flera gånger. Jag nämnde i mitt anförande att det fanns problem under den tid vi var i majoritet. Det finns problem även i dag, och de har kanske blivit fler. Det kommer också framöver att finnas problem som måste undersökas på alla möjliga sätt och lösas på något sätt. Bostadspolitiken är ett komplicerat politiskt område. Det har med staten att göra, men det har framför allt med kommunerna att göra. Att bygga bostäder kostar. Då måste man hjälpas åt. Vi i Europa har olika modeller. Vi har alltid haft olika modeller. Vi valde här i Sverige att ha tre olika upplåtelseformer. Framför allt ska man bygga hyresrätter.

Fru talman! Min uppfattning är att ett av de stora bekymren med svensk bostadspolitik har varit att allmännyttan har varit så pass dominerande. Det tror jag att vi inte är överens om. Hade man historiskt sett låtit ett antal mindre hyresvärdar få större spelutrymme hade man inte stått med de bekymmer man har i dag. Det du säger gällande studenter och andra som har svårt att komma in på bostadsmarknaden tror jag är ett specifikt problem som man inte kan bygga bort utan som man kanske måste diskutera som ett enstaka bekymmer och ett enstaka problem. Hur löser man till exempel detta i de städer som har studentbostäder? Hur får man fler bostäder där? Men framför allt tror jag att det är allmännyttan som har varit för dominerande under de senaste åren.

Fru talman! Allmännyttan har en viktig och stor roll i kommunerna. I vissa kommuner är det allmännyttan som har möjligheten att erbjuda lämpliga bostäder till sina medborgare. Privata bostadsföretag lyser med sin frånvaro i vissa kommuner. I vissa områden, till exempel här i Stockholms kommun, finns det privata bostadsföretag som äger husen. De har inte tänkt bygga fler hyresrätter. Frågan om bostadspolitiken grenar sig i andra frågor, som gör att det långt ifrån finns enkla svar på alla frågor. Men man måste ha någon form av ambition. Ni har visat er ambition genom att säga att alla frågor ska lösas via någon form av marknad. Vi socialdemokrater håller inte med. Vi tycker att samhället, staten och kommunerna, ska vara med och hitta lösningar.

Fru talman! Vi är överens, Ameer Sachet och jag, om att det behövs ett ökat byggande. Det behövs fler bostäder i landet. Den relevanta frågan är: Varför byggs det inte tillräckligt många bostäder i Sverige? Jag skulle gärna vilja veta Ameer Sachets svar på den frågan. Fru talman! Jag kan ge mitt svar på frågan: Därför att det finns ett antal problem på marknaden, i första hand att det är dyrt att bygga bostäder i Sverige i dag. Det är höga kostnader för arbetskraft och byggmaterial. Det har drivit upp kostnaderna mycket mer än konsumentprisindex. Alliansens lösning på detta är ett bättre företagsklimat. Vi sänker arbetsgivaravgifterna rakt över. Vi sänker arbetsgivaravgifterna specifikt för unga. De unga under 26 som arbetar i byggsektorn blir väsentligt billigare för byggföretagen att ha anställda. Detta bör, om konkurrensen fungerar, leda till lägre kostnader. Vi ger också Konkurrensverket i uppgift att jobba med konkurrensfrågorna i samhället, till exempel på bostadsmarknaden. Varför är detta fel, Ameer Sachet?

Fru talman! Andreas redovisar detta väldigt fint och frågar mig som representant för Socialdemokraterna, som sitter i opposition i dag, och vill ha ett antal svar på varför det inte byggs. Vem är det som sitter i regeringen? Det är inte jag. Vi har en borgerlig regering, och du tillhör majoriteten och sitter i riksdagen. Du kan påverka dina egna i Rosenbad. Men det är klart att man kan gömma sig bakom väldigt många ord. Du nämnde bland annat konkurrens, arbetskraftsbrist och högre kostnader. Flera borgerliga företrädare nämnde tidigare överhettning. Ni gömmer er bakom de här orden och vill inte på något sätt handskas med kärnfrågan. Det handlar om bostadsbyggandet och framför allt om hyresrätter. Byggandet av hyresrätter har mer än halverats. Det är ni som sitter vid makten. Vi vill jättegärna se någon form av plan. Hur många fler hyresrätter blir det inom den närmaste tiden? Ungdomar kommer inte att ha arbetsgivaravgiften någonstans, men de måste ha tak över huvudet.

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick något svar på frågan vad Ameer Sachet tror är orsaken till att det byggs för lite i Sverige. Men jag ska inte ställa den frågan igen. I stället skulle jag vilja konstatera att Egon Frid från Vänsterpartiet var uppe här och redovisade sin syn på bostadspolitiken. Bland annat vill han ha statliga investeringsstöd på 100 miljarder på tio år. I ett tidigare inlägg från Socialdemokraterna talades det om 400 miljoner per år. Om man multiplicerar det med tio blir det ungefär 4 miljarder. Skillnaden blir ungefär 96 miljarder kronor på tio år mellan Socialdemokraternas och Vänsterpartiets politik. Jag skulle gärna vilja att Ameer Sachet recenserade Egon Frids insats i debatten. Anser Ameer Sachet att Egon Frids politik är klok och bör ligga till grund för en gemensam oppositionspolitik på bostadspolitikens område? Eller kommer den gemensamma politiken att landa någonstans mittemellan, kanske på 50 miljarder i subventioner? Kan vi få någon prognos för vad oppositionen tycker gemensamt om bostadspolitiken?

Fru talman! Andreas gillar och älskar de siffror som står i motionerna som oppositionen har skrivit och glömmer att han tillhör den borgerliga majoriteten, som har ansvaret för att det ska byggas fler bostäder i landet här och nu. Det ska främst byggas hyresrätter, för där ligger efterfrågan från i synnerhet ungdomar och studenter, som jättegärna vill bo någonstans, framför allt i storstadsregionerna, Stockholm, Göteborg och Malmö. Men det finns ett stort behov även i andra städer. Som jag sade tidigare hade före valet var femte kommun brist på bostäder. Under de två år ni har regerat har det ökat till var tredje kommun. Du skulle som representant för majoriteten för min del jättegärna kunna anta någon form av plan. Kan du svara på frågan: Hur skulle du bygga fler bostäder, framför allt hyresrätter? Det är frågan. Det är där kärnan är. Du är inte en oppositionell riksdagsledamot. Du tillhör majoriteten i dag.

Fru talman! Ledamöter! Det är inte alltid lätt att vara siste talare. Det kan bli lite upprepningar. Men bostadspolitiken är ett så viktigt ämne att jag tror att det kan tåla att höras flera gånger. Bostadsbristen är en allt hetare fråga. Antalet påbörjade hyresrätter minskade med 63 procent under första halvåret 2007 jämfört med 2006. Under innevarande år har minskningen fortsatt. I borgerligt styrda kommuner säljer man ut allmännyttiga bostäder eller ombildar dem till bostadsrätter. I Stockholm har det gått med en sådan fart att stadshusmajoriteten nu tvingas sansa sig. Den förda politiken har mötts av kraftiga protester från medborgarna. Bostadspolitiken är även en het fråga på lands- och glesbygden, som i Jämtlands län. Det handlar bland annat om hur våra ungdomar ska få tag på en lägenhet, så att de kan flytta hemifrån. En del i vårt läns och hela inlandets problem är att ungdomarna väljer att flytta härifrån. En attraktiv boendemiljö är en liten pusselbit i ett gott liv och kan förhoppningsvis medverka till att motverka utflyttning. Unga vuxna i gruppen 16-30 år flyttar mest av alla. Det är också denna grupp som står för familjebildandet, vilket innebär att när det är dags att skaffa barn och bilda familj gör man det någon annanstans. Vi tappar med detta både flyttarna och deras barn, vilket långsiktigt är förödande för vårt län. Detta är inte en fråga som kan överlåtas till marknaden. Här krävs politisk vilja och mod. Av 400 000 unga utan egen bostad i Sverige är 46 000 föräldrar till små barn. Antalet personer utan egen bostad har ökat under senare år. Detta uppger Hyresgästföreningen i en rapport. Ungdomar har fått allt svårare att etablera sig på bostadsmarknaden. Detta hänger bland annat samman med att bostadsbristen har ökat. En av de viktigaste faktorerna är svårigheten att få en hyresrätt. En konsekvens av bostadsbristen är att många ungdomar inte kan få en egen bostad med förstahandskontrakt, utan i stället tvingas till olika former av tillfälliga lösningar, som andrahandsboende, inneboende etcetera. Närmare hälften av landets kommuner uppger att de har brist på bostäder som ungdomar efterfrågar. Antalet har ökat det senaste året. Bristen på bostäder för unga är mest utbredd i storstadsregionerna och på högskoleorter. De särskilda insatserna för att unga ska kunna skaffa egen bostad har paradoxalt nog minskat i takt med att bostadsbristen har brett ut sig, enligt Boverket. Ungdomarna efterfrågar framför allt små, billiga lägenheter. Under de närmaste åren kommer allt fler unga att komma ut på bostadsmarknaden, vilket ställer ytterligare krav för att möta deras behov av bostäder. Flyktingar, äldre och funktionshindrade är andra grupper där behoven ej kan tillgodoses. Vad gäller tillgången på hyreslägenheter med inriktning på flyktinghushåll visar Boverkets uppföljning att utvecklingen är mycket oroande. Det är en utveckling där 72 kommuner år 2006 visade på en brist. Det har växt lavinartat till 142 kommuner år 2008. Vad gäller äldre och funktionshindrade uppger mindre än hälften av kommunerna att de har behovet täckt när det gäller särskilda boendeformer för äldre, vilket är betydligt färre än för några år sedan. När det gäller särskilt boende för funktionshindrade är situationen sämre än för den äldre åldersgruppen, och läget har försämrats under det senaste året. Med utgångspunkt från kommunernas bedömningar och planer enligt bostadsmarknadsenkäten kan man konstatera att situationen är allvarlig och har förvärrats under den moderatledda regeringens tid vid makten. Enligt tidningen Vår bostad säger Mats Odell: "Vi kan inte subventionera nybyggande av bostäder, det har inte folkhushållet råd med." Däremot har Sverige tydligen råd att ge dem som redan har ännu mer. Det enda svar vi hört så här långt är: skattelättnader till den som har en stor bostad och hyr ut rum. Det är dags att göra nytt. Vi behöver ta ett helhetsgrepp om de sociala villkoren i boendet. Den moderatledda regeringen raserade med förödande effekter en svensk bostadspolitik. Det statliga investeringsbidraget för att bygga nya hyresbostäder togs bort, investeringsstimulansen för mindre hyres- och studentbostäder försvann och räntebidragen snabbavvecklades. Enligt Statistiska centralbyrån och senaste Boindex pekar bostadsbyggandet klart nedåt. Bostadsbyggandet kan råka i ännu värre kris med lågkonjunkturen, hög inflation och ett fortsatt högt ränteläge. Nedmonteringen av bostadspolitiken är ett av flera områden där regeringspolitiken innebär ökade klyftor, vilket är särskilt problematiskt för ungdomar, invandrare och äldre med låga inkomster. För att bostadsbristen i Sverige ska kunna lösas behöver vi återigen införa subventionerat byggande av hyresrätter. Annars kommer det inte att byggas någonting för vanligt folk. I ett pressmeddelande med Mats Odell som avsändare sägs bland annat följande: Högern lovade under valrörelsen att skapa förutsättningar för en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi har inte trott att en sådan är beroende av statliga subventioner till byggarna och har därför avskaffat investeringsbidragen och inlett avvecklingen av räntebidragen. Den moderatledda regeringen kommer att kämpa hårt för att ta itu med dessa problem och har redan vidtagit en rad åtgärder för att få till stånd en positiv utveckling, vilket Boverket nu kan konstatera också har börjat ske. I dag är detta inte längre sant. Bostadsmarknaden fungerar sämre än på många år. Bland annat har påbörjade hyresrätter minskat med 63 procent under första halvåret 2007 jämfört med 2006. Under innevarande år har minskningen fortsatt. Om man enbart tar rubrikerna enligt Boverket indikatorer kan man enkelt följa utvecklingen av Mats Odells bostadspolitik: Maj 2007: Bostadsbyggande i hög takt. September 2007: Brist på resurser kan bromsa byggandet. Mars 2008: Bostadsbyggandet minskar i år. Juni 2008: Betydande minskning av bostadsbyggandet. Den moderatledda regeringen kan väl knappast vara nöjd med en sådan utveckling. Kommunerna visar på att allt fler har svårt att klara ungdomars, flyktingars, äldres och funktionshindrades behov. Mats Odell är ansvarig för denna utveckling där tron på marknaden och marknadskrafterna har varit ledstjärna. Med resultatet i handen: Är den moderatledda regeringen med Mats Odell som ansvarig beredd att ompröva bostadspolitiken?

Herr talman! Det finns skäl i den här debatten att framhålla att det nog är politikernas uppgift att skapa förutsättningar för en fungerande bostadsmarknad. Stundtals får man uppfattningen att det skulle vara politikerna själva som skulle bygga husen. Så är inte fallet. Jag noterar att Socialdemokraterna känner en kraftig beröringsångest inför vissa frågor. Det gäller till exempel frågan om ägarlägenheter. Jag har ställt den frågan tidigare, och jag ställer den även i det här fallet. Möjligen får jag svar av Gunnar Sandberg. Hur kommer det sig att man har ändrat uppfattning, och i så fall varför? Vi som sitter i alliansen inte bara förklarar vad vi gör, vi genomför också en konsekvent och genomtänkt bostadspolitik. Motsidan har i egentlig mening en avsaknad av bostadspolitik som man beskyller alliansregeringen för. När man ska fråga om alternativen är det beröringsångesten som lyser stort och tydligt. Man vill inte prata om det. Hur är det med dessa frågor?

Herr talman! När det gäller ägarlägenheter vill vi se vad som står i utredningen. Vi har varken sagt ja eller nej, utan vi avvaktar och ser. Det vi har sagt är att vi behöver en mångfald på bostadsmarknaden. Vi har ju bostadsrätten, som jag tycker är så mycket bättre än ägarlägenheterna skulle vara. Många vill inte äga lägenheten. Där har vi hyresrätten. Den är vi i avsaknad av. Det är också sådana, som jag sade i mitt anförande, som det är mest brist på. Utvecklingen går åt fel håll med er politik.

Herr talman! Jag vet inte hur Gunnar Sandberg räknar. Det finns 1,7 miljoner hyresrätter och 890 000 bostadsrätter i Sverige. Det saknas i varje fall inte hyresrätter i förhållande till bostadsrätter. Sifferexercis har vi hört tidigare från Vänsterpartiets sida. När man ställer frågor om alternativet till alliansregeringens bostadspolitik får man svaret: Vi sitter i opposition. Finns det då inte anledning att tydliggöra läget? Hur förhåller det sig med den fråga som Andreas Norlén ställde tidigare och inte fick något svar på? Det skiljer 96 miljarder mellan Vänsterpartiets och Socialdemokraternas politik när det gäller bostadssubventioner. Vad är lösningen i den situationen? Som det är nu finns det inte ett samlat alternativ. Det lyser helt med sin frånvaro. Det finns inte heller enskilda alternativ som kommer att kunna få gehör. Socialdemokraterna kan väl ändå inte tro på det?

Herr talman! Om ett och ett halvt år kommer vi att ha en färdig bostadspolitik. Det kan Anti Avsan vara övertygad om. Men du får vänta. Jag säger samma sak som ni sade när vi hade regeringsmakten. Ni sade att vi hade en avsaknad av en bostadspolitik. Vi hade ingen bostadspolitik, och ni trodde inte på vår politik. Ändock byggde vi 120 000 bostäder, något som ni inte trodde var möjligt. Vi klarade av det med vår politik. Om du väntar, Anti Avsan, tror jag nog att vi kommer att ha en politik som väljarna kommer att ge sin röst för.

Herr talman! Gunnar Sandberg sade att han tyckte att bostadsrätt är bättre än ägarlägenhet. Då kan man bara rekommendera Gunnar Sandberg att välja bostadsrätt. Det är egentligen det som vår politik går ut på. Det är egentligen inte politikers sak att välja för människor. Det tycker åtminstone vi att enskilda människor ska få göra själva. Gunnar Sandberg tog upp problemen med att man flyttade ifrån Jämtland. Det borde glädja Gunnar Sandberg att regeringen nu bereder ett nytt förslag till strandskyddslagstiftning. Där ska man få chansen att utveckla landsbygdsområden och kunna bygga i väldigt attraktiva lägen. Jag vet inte om Gunnar Sandberg har tagit del av den remiss som varit ute och om han tycker att det är ett bra steg för Jämtlands del.

Herr talman! Jag tycker att det är jättebra att man utreder strandskyddsproblematiken så att det kan byggas. Men det är kanske inte de bostäderna man efterlyser. Vi bygger småhus i Jämtland, men vi bygger inga hyresrätter. Vi bygger en del bostadsrätter. Det är framför allt hyresrätterna vi behöver även på landsbygden. Det är ungdomarna som flyttar därifrån. Jag tror inte att de efterfrågar de bostäder som vi kommer att bygga strandnära.

Herr talman! När man hör socialdemokrater prata om detta talar de å folks vägnar om vad människor efterlyser och inte efterlyser. Det kanske är den politik de för. Man kan ta del av hur det är i många andra kommuner. Det är trots allt en kommunal angelägenhet hur man planerar för boende och sådant. Det byggs hyresrätter den dag som i dag är även på landsbygden även om efterfrågan inte är så stor. Det är ganska naturligt att det inte byggs så mycket där. Men det som kanske är ännu viktigare för Sverige som helhet, och då naturligtvis också för Jämtland, är den jobbpolitik som alliansen har och som gör att man har förutsättningar att bo överallt i landet. Det är det som är grunden för att man över huvud taget ska efterfråga en bostad.

Herr talman! På landsbygden är inte problemet att det saknas byggbara tomter och mark att bygga på. Problemet är att det är för dyrt att bygga där med den politik som förs i dag. Det är absolut omöjligt att bygga hyresrätter - vilket jag vill återkomma till, det är ju det ungdomarna och även andra efterfrågar - utan bidrag och utan subventioner.

Herr talman! Jag har två frågor. Socialdemokraterna skriver på sin hemsida att "kommunerna måste också tillåtas att ta sitt bostadspolitiska ansvar". Samtidigt uttrycker ni synnerligen vulgärt att slakten av allmännyttan måste stoppas och att allmännyttan är garanten för att det ska gå att uppnå något som kan kallas rättvisa på bostadsmarknaden. Hur vill ni egentligen ha det? Ska kommunerna få möjligheten att själva förfoga över sin bostadspolitik eller ska riksdag och regering styra detta? Det är den ena frågan. Den andra frågan gäller att ni kritiserar oss väldigt för en dålig bostadspolitik. Men ni säger inte ett ord till Vänsterpartiet. Det skiljer 450 miljoner mellan er och oss 2009, men det skiljer nästan 100 miljoner mellan er och Vänstern. Samtidigt är det enda som skiljer investeringsstöd. Ska jag tolka det så att investeringsstöd är skillnaden mellan god och dålig bostadspolitik?

Herr talman! Den bostadspolitik vi har sett hittills är inte framgångsrik. Ni kan inte sitta här och känna er stolta över den utveckling som sker i Sverige i dag av bostadspolitiken. Det byggs allt färre lägenheter. Det går nedåt. Ni saknar förslag. Om jag sitter här och rabblar upp en massa förslag som vi skulle ha - vad skulle det innebära? Det skulle inte byggas mer ändå, för det är inte våra förslag som skapar byggandet. Det är era förslag som skapar byggandet. Ni får väl lägga över makten på oss så ska vi komma med förslagen. Vi har en del förslag - väldigt bra förslag. Men vi ska utveckla det här ännu mer så att vi kommer stärkta om ungefär ett och ett halvt år med en riktig bostadspolitik.

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar på frågan om ifall kommunerna ska få lov att hantera sin bostadspolitik eller inte. När det gäller det andra är det inte så, Gunnar Sandberg, att ni har många förslag. Ni har två förslag. Det ena är ett investeringsstöd på 400 miljoner, och det andra är investeringar i miljonprogrammet - ett handslag med byggsektorn - på 50 miljoner. Vill du påstå att de två förslagen är skillnaden mellan en god socialdemokratisk bostadspolitik och en dålig allianspolitik inom bostadssektorn? För mig känns det ytterst marginellt.

Herr talman! Det talas om förslag som är bra eller dåliga. Det spelar egentligen ingen roll. Det är ju svenska folket som efterfrågar bostäder som inte finns. Det byggs alldeles för få bostäder. Jag ser en del av era förslag. Det är sänkt skatt på hyreshus, sänkt skatt för den som hyr ut hus, avskaffande av investeringsstöd och räntebidrag, en kommunal hyresgaranti för unga - som det bara är 19 kommuner som efterfrågar - och så vidare. Det är inte tillräckliga förslag. Ni får återkomma med bättre förslag.

Herr talman! Först och främst är det värt att påpeka att det låter på Gunnar Sandberg som att det inte byggs någonting alls här i riket. Om man tittar på Statistiska centralbyråns statistik och jämför sista kvartalet 2006 och perioden fram till och med första kvartalet 2008 - ett och ett halvt år - byggdes det fler bostäder under den perioden än under Socialdemokraternas sista ett och ett halvt år vid makten. Det byggs faktiskt i Sverige i dag också. Jag noterar med viss förvåning att Gunnar Sandberg står här och säger att det inte spelar någon roll om förslagen är bra eller dåliga. Det är ett intressant uttalande för en politiker. Jag tycker nog att det har en viss betydelse om förslagen är bra eller dåliga. Jag tycker till exempel att vår idé om att det ska bli enklare och billigare att driva företag, till exempel byggföretag, bör ha en rätt stor positiv effekt även på byggsektorn. Sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt bolagsskatt, förbättrad konkurrens och annat gör att man får mer drag i bostadssektorn och i andra sektorer i samhället. Tycker inte Gunnar Sandberg det också?

Herr talman! Jag håller med dig, Andreas. Det är klart att det ska läggas fram bra förslag. Det spelar roll att förslagen är bra. Självklart är det så. Jag lyssnade till Mats Odell tidigare i dag; han var ju med ett tag här. Han sade att man självfallet inte ska ge subventioner till byggarna under goda tider eftersom byggkostnaderna har stigit från 1 200 per kvadratmeter till 1 700 kronor per kvadratmeter. Ni har ju sänkt skatterna. Jag tror att ni har sänkt skatterna för att ge svenska folket större köpkraft så att de kan efterfråga bostäder. Men när de nu inte gör det - ska ni då ta till fler skattesänkningar? Är det lösningen på bostadsproblematiken?

Herr talman! En del av de sänkta skatterna, till exempel den sänkta inkomstskatten, gör självfallet att folk har mer pengar över för att konsumera till exempel bostäder. Syftet är dock framför allt att det ska löna sig bättre att arbeta, vilket är ett effektivt sätt att bekämpa arbetslösheten på. Jag skulle avslutningsvis vilja väcka en annan fråga, nämligen den som jag har ställt tidigare till socialdemokrater här i dag och inte fått något svar på: Vad är alternativet? Vi fick höra Egon Frid från Vänsterpartiet som vill ha 100 miljarder i investeringsstöd under tio år. Socialdemokraterna tycks under samma period vilja ha ungefär 4 miljarder i investeringsstöd. Det är en skillnad på 96 miljarder. Som vänsterpartisten själv sade här är det en viss diskrepans mellan förslagen. Jag tror att det skulle vara intressant för väljarna att få veta vad det är som gäller. Är det 4 miljarder på tio år, är det 100 miljarder eller är det mittemellan - kanske 50 miljarder?

Herr talman! Väljarna ska få veta vad det är som gäller när det är dags att gå till val 2010, Andreas Norlén. Men det är två år fram till valet, och det är nu man behöver bostäder. Det är nu det efterfrågas bostäder, och det kommer det säkert att göras 2010 också. Jag tycker att det är ni som ska ta fram en bostadspolitik, för den saknar vi i dag. Det råder total brist på bostadspolitik. Det här är ni förmodligen inte nöjda med, och jag hoppas att ni går hem och gör er hemläxa.

Herr talman! Nu ska vi gå över till att diskutera närings-, klimat- och energipolitik. Grunden för vår välfärd har skapats av våra råvaror, som vi förädlar i det som vi i dagligt tal kallar för basindustrin. Fram till i dag har den förhållandevis billiga elenergin kompenserat de högre transportkostnader som har belastat den svenska industrin. Orsaken till det är att vi ligger geografiskt i utkanten av de stora marknaderna. Därför har vi högre transportkostnader än jämförbara konkurrentländer. Malmen och skogen har vi sett som råvaror. Jag tycker att vi ska räkna in energin här också. Det är självklart att vi ska vidareförädla våra råvaror så långt som möjligt. Att exportera el för annat än att trygga elmarknadens funktionssätt är inte heller någon bra affär. Vi ska förädla den och skapa det mervärde som de anställda i industrin åstadkommer med dessa råvaror. För att det ska fungera måste vi ha en långsiktig förutsägbar energiproduktion. Det finns nog inget område där behovet av långsiktiga spelregler är större än på det energipolitiska. Vem vågar göra investeringar när man inte vet vilka spelregler som gäller om två år? Regeringen ger inga besked. Jag hade förväntat mig att näringsminister Maud Olofsson skulle vara här och delta i debatten i dag, men det är hon inte. Regeringen har under hela mandatperioden talat om behovet av blocköverskridande överenskommelser. Vi har väntat på inbjudan till de diskussionerna. Men den har inte kommit. Frågan är inte död för det. I stort sett varje dag, på ett eller annat sätt, blir vi uppvaktade om behovet av just blocköverskridande överenskommelser. Det är fackföreningsrörelsen, det är näringslivet och det är energibolag som frågar vad det är som ska gälla efter 2010. Det har gått så långt att vi själva gjorde en inbjudan till de politiska partierna för att få till stånd en diskussion, men regeringspartierna uteblev. Sedan gjorde Svenskt Näringsliv och fackföreningsrörelsen en inbjudan, men inte då heller såg vi till regeringspartierna. Jag har kunnat konstatera att Maud Olofsson säger att hon inväntar EU. Folkpartiet talar om att vi ska bygga fyra nya kärnkraftverk. Ola Alterå säger att vi inte kan investera i någon kärnkraft före 2020 på grund av åtagandena när det gäller förnybar energi. Statsministern är bekymrad över vad som händer med åtagandet för förnybar energi. Med sådana signaler är det väl inte underligt att marknaden är mer eller mindre förtvivlad. Herr talman! Det kostar oss många arbetstillfällen om regeringen inte kan samla ihop sig till en uppfattning och sätta sig ned med oss för att diskutera en långsiktig energiöverenskommelse. Vi förlorar i tempo. Vi har sett det som viktigt att vi kan vara föregångare på energi- och klimatområdet. Nu åker regeringen världen runt och berömmer sig av de insatser som vi har gjort i det här landet. Det är gamla insatser som beslutades under förra mandatperioden. Vi skulle gärna se att vi kunde fortsätta med den politiken i framtiden också. Men på grund av uteblivna besked riskerar vi att förlora i tempo, och vi kommer att stå där i framtiden utan ny teknik. Det är nämligen så att den som inte gör den nödvändiga omställningen i tid är den som kommer att förlora på omställningen. Den kan inte sälja sin nya teknik till någon annan. Herr talman! Regeringspartierna står ensamma. I dessa tider när vi upplever varsel och oro på arbetsmarknaden och behöver alla jobb som vi över huvud taget kan hitta behövs det spelregler så att människor får en framtidstro och så att vi får skattebetalare även i framtiden.

Herr talman! Jag blev lite intresserad på slutet när Alf Eriksson pratade om att regeringen åker runt världen och pratar om insatser som görs i Sverige. Det är klart att Sverige i många stycken är ett föregångsland. I nästa mening sade han att det var gamla insatser och att de insatserna hade gjorts under en tidigare mandatperiod. Jag är intresserad av vilka insatser konkret det är som Alf Eriksson pratar om.

Herr talman! Vi är i det här landet världsledande på flera områden när det gäller förnybar energi för att nämna ett exempel. Vi ligger väldigt långt framme när det gäller fjärrvärmeutveckling. Vi skulle kunna komma betydligt längre. Vi ligger bra framme när det gäller utveckling av alternativa drivmedel. Men vi skulle behöva smörja det maskineriet med nya åtaganden och stöd för pilotanläggningar. Det är så pass intressant att man från den amerikanska sidan är över och studerar vad som finns på den svenska marknaden för att kunna använda det där hemma. Visst är vi långt framme, men vi får inte tappa det försprång som vi har.

Herr talman! Anledningen till att jag ställde frågan var att jag ville höra om det var något specifikt beslut som den socialdemokratiska regeringen hade fattat. Vi är väl alla överens om att de här åtgärderna när det gäller fjärrvärme och alternativa drivmedel är bra och att vi har en väl utvecklad miljöteknik i det här landet som bland annat amerikanerna är intresserade av. Det var därför jag ställde frågan.

Herr talman! Mycket av de här satsningarna har gjorts under förra mandatperioden och mandatperioden innan. Då hade vi en blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken. Vi hade en stor majoritet i riksdagen bestående av s, v och c. Det bildade en stabilitet. Det bildade också en grund så att näringslivet vågade investera och satsa riskpengar i den här marknaden. Det är klart att om man står inför situationen att inte veta om Folkpartiets förslag om att bygga fyra nya kärnkraftverk kommer till stånd är det inte säkert att man vågar göra några satsningar på förnybar elproduktion.

Herr talman! Alf Eriksson efterlyser en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna och alliansregeringen. Jag trodde att Alf Eriksson kanske mer var inriktad på en energiöverenskommelse inom sin egen oppositionskartell, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det skulle i så fall vara väldigt intressant om Alf Eriksson ville ge oss andra ett litet stalltips om hur oppositionens samlade energipolitik kan komma att gestalta sig. Hur många reaktorer vill ni stänga nästa mandatperiod med Maria Wetterstrand som energiminister?

Herr talman! Det är enkelt för regeringen att försöka lasta över problematiken på oppositionen, men så lätt kommer ni inte undan. Det är faktiskt så att det är ni som sitter på regeringstaburetterna. Vi tänker inte låsa upp oss i några bestämda uppfattningar om hur det ska se ut framöver eller sköta energiförhandlingar via riksdagens talarstol eller i massmedierna. Vi ser seriöst på den här frågan. Vi vill sätta oss vid förhandlingsbordet utan att ha några uppbundna uppfattningar som gör att vi inte kan träffa någon överenskommelse.

Herr talman! Jag noterar att Alf Erikssons besked tycks vara att oppositionen för dagen inte har någon energipolitik, i vart fall inte i kärnkraftsfrågan. Det är naturligtvis också ett besked till väljarna. Jag kanske inte får något svar på min fråga om hur många reaktorer ni vill stänga nästa mandatperiod. Blir det en, två eller tre? Alf Eriksson behöver inte precisera sig i detalj. Det räcker med en uppfattning om hur stor del av kärnkraften som ska avvecklas och hur fort det ska gå. Han behöver inte ange exakt antal reaktorer men kanske kan ge en liten hint om det är ungefär en eller ungefär fem. Det skulle vara intressant att få en liten fingervisning.

Herr talman! Vi har i grunden inte ändrat uppfattning när det gäller den långsiktiga energipolitiken. Som jag säger kommer vi att delta i sådana förhandlingar med öppna mandat. Det är ingen hemlighet utan sagt precis på det sättet att vi ska behålla de kärnkraftsaggregat vi har tills vi kan ersätta dem med förnybar energi. Sitta i glashus och kasta sten på oppositionen - jag vill återigen påpeka att det inte är vi som bär ansvaret, tyvärr, för då hade det sett annorlunda ut på det energipolitiska området. Det är faktiskt ni som sitter med ansvaret. Här spretar uppfattningarna, som jag har redogjort för tidigare, åt alla håll, från att ni ska bygga mycket förnybar energi till att ni ska bygga fyra nya kärnkraftverk. Den spretigheten och bredden har vi inte inom oppositionen.

Herr talman! När jag anmälde mig till debatten för någon vecka sedan hade jag tänkt prata lite grann om Växande företag - fler i arbete . Det är en rapport som Vänsterpartiet alldeles nyligen har gett ut. Det finns en hel del återgivet i vår budgetmotion. Med tanke på vad som händer i dag i samhället runt om i världen kan man inte låta bli att prata lite grann om den finansiella oron som drabbar inte bara oss i Sverige utan som är världsomfattande. Det sammantaget med den vikande konjunkturen gör att läget är allvarligt. Det är just bristen på tilltro till det finansiella systemet som gör att företagen i dag har det svårare än tidigare. Just bristen på riskkapital är helt avgörande för företagsamhetens utveckling i Sverige. Det här är speciellt allvarligt på landsbygden. Det var redan tidigare problem för företag att låna pengar på banken och att få riskkapitalister att satsa. Den finansiella krisen i dag innebär ännu större problem och svårigheter för företagen. Att i det läget ha som mål att sälja ut den sista andelen av svenska banker som staten fortfarande äger är för mig svårt att förstå. Här har vi möjlighet att använda vårt ägande till att vara en garant för att se till att det finns ett finansiellt riskkapital för företag så att de kan investera, inte bara i nya maskiner utan också i form av uppköp. Just bristen på tilltron i dag som vi ser mellan bankerna, mellan riskkapitalet och bankerna, gör att vi står inför en större kris än vad vi kanske har sett början på än. Därför blir frågan vilken roll staten har i detta läge. Den måste vara att se till att det finns riskkapital till investeringar och framtidssatsningar för att främja en utveckling inom energiomställningen i stället för att vi ständigt ser att det är utländska riskkapitalister som försöker nå framgång när det gäller svensk miljöteknik. Det är tyvärr så att miljöförändringarna och klimatförändringarna inte tar paus bara för att det är en finansiell kris i samhället eller en begynnande lågkonjunktur. De fortgår oavsett hur läget ser ut. Därför har vi en möjlighet i dag, om staten vill ta initiativet, att våga satsa i en miljöteknikfond för att se till att de innovationer som finns i Sverige inom miljö- och teknikområdet också kan omvandlas i produkter och tjänster som vi har nytta av i Sverige och även i omvärlden. Miljö- och teknikområdet är det område som vi ser har den största potentialen i framtiden för en växande export. Det är viktigt att inse och förstå att just exporten är oerhört viktig för svensk ekonomi i sin helhet. Därför är det oroande, herr talman, att se att den svenska exportandelen alltså har minskat de senaste 50 åren. Det är ingenting jag beskyller alliansen för utan det här är ett faktum. Därför måste vi också göra insatser, framför allt så att små och medelstora företag når ut på exportmarknaderna. Vi har de senaste åren helt missat de nya marknaderna, nämligen Kina och Indien. Där har vi tappat relativt sett gentemot våra konkurrerande länder. Därför måste vi, precis som Vänsterpartiet föreslår i budgetmotionen, öka satsningarna på exportnäringarna genom att se till att Exportrådet har de resurser som, tyvärr, alliansregeringen har dragit ned på, se till att exportrådgivningen på hemmaplan för företag fungerar bättre än tidigare. Vi behöver också bygga upp ett stödsystem i Sverige så att vi minimerar marknadens oförmåga att lösa kriserna när det gäller. Vi ser återigen det paradoxala i att i kapitalismens högborg USA är man tvungen att förstatliga delar av bankväsendet för att garantera att det finns kapital för företag att låna så att de vågar investera igen. Bara tanken på att fortsätta att sälja ut Nordea förefaller för mig i det här läget väldigt oseriös. När det gäller energipolitiken i övrigt har jag under två års tid väntat på en inbjudan från Maud Olofsson. Under två års tid har jag ställt frågan och fått till svar att inbjudan kommer. Under två års tid har det stått i finansplanen att det kommer samtal. När? Nu är min talartid snart slut. Jag kommer att lämna kammaren efter mitt anförande. Det beror inte på någon brist på respekt för er utan för att jag har min dotter här i staden, och jag vill gärna träffa henne i kväll.

Herr talman! Vi fick höra en del oroliga ord om finanskrisen och de problem som följer därav för företagen. Det ställdes en fråga om statens roll. I motsats till Vänsterpartiet är min uppfattning att statens grundläggande roll är att skapa bra spelregler för den finansiella sektorn och att i den mån det behövs bidra till ökad stabilitet på finansmarknaderna, till exempel på det utmärkta sätt som Riksbanken och Riksgäldskontoret har agerat för att tillföra kapital när det har behövts. Regeringens arbete har också haft den tydliga inriktningen att gemensamt i Europa skapa stabilitet och bra spelregler. Det är också regeringens uppgift att se till att finanspolitiken bidrar till trovärdighet för Sveriges avsikt att hålla ordning på sina offentliga finanser. Hur kan Vänsterpartiets ansvarslösa expansionspolitik enligt talarens uppfattning bidra till finansiell stabilitet i Sverige?

Herr talman! Det var en rolig omvandling. Det vi nu har upplevt är att den fullständigt avreglerade finansiella marknaden har kollapsat. Det är en fullständig härdsmälta. Det är inte så att enskilda personer har varit kriminella. De har agerat utifrån de lagar och den ordning som har gällt, och de har byggt upp en bubbla där det har varit lönsamt att tjäna pengar på pengar. Det säger vi fullständigt nej till. Det enda som skapar värde i samhället är att satsa och investera i produktion av varor och tjänster. Vi behöver ytterligare reglera den finansiella marknaden så att den fungerar. Vi behöver se över bankernas ensidiga möjlighet att säga upp lån, vilket har gjort att företag går i konkurs. Detta är en oansvarig politik.

Herr talman! Kent Persson säger nej till att tjäna pengar på pengar. Att tjäna pengar på pengar brukar vi andra kalla ränta. Det innebär, som jag tolkar det, att Kent Persson vill avskaffa det ekonomiska systemet som vi i dag känner det genom att till exempel avskaffa företeelsen ränta. Det är ett helt nytt ekonomiskt system, praktiserat kanske i andra länder vid andra tidpunkter med blygsam framgång - för att uttrycka sig försiktigt. Jag tycker att frågan kvarstår: Givet det ekonomiska system vi i dag har i Sverige är det viktigt att staten och regeringen står för en finanspolitik som ger trovärdighet och som visar att man har ordning på de offentliga finanserna. Till och med Socialdemokraternas Mona Sahlin har anfört i tämligen skarpa ordalag att Vänsterpartiet för en ansvarslös finanspolitik som hon inte kan tänka sig att stå bakom i regeringsställning. Då är frågan återigen: På vilket sätt skulle Vänsterpartiets finanspolitik med kraftig expansionism bidra till finansiell stabilitet och därmed gynna Sveriges näringsliv?

Herr talman! Till skillnad från alliansregeringen gör vi en stor satsning på kommunsektorn som helhet. Kommunsektorn är en viktig förutsättning för ett fungerande svenskt näringsliv. Ungefär 500 miljarder upphandlas av den offentliga sektorn varje år. En stor del går till framför allt småföretag i småkommuner. Vi vill nu göra det lättare för småföretag att vara med och upphandla, för det är krångligt i dag. Lagen om offentlig upphandling är krånglig, och den behöver ses över för att göra det lättare. Det här är viktigt. Grunden för en välfärdsstat, grunden för att vi har ett näringsliv över huvud taget, är att vi har en välfärd som vi kan luta oss mot. Det handlar om skola, infrastruktur, vägar, järnvägar och telekommunikationer. Det är grundförutsättningen för att företagen ska kunna växa här. Vi ska kratta i manegen för företagen så att de ges möjlighet att växa här i Sverige. Det är vår politik.

Herr talman! Debattören efterlyser mer riskvilligt kapital, och i detta syfte menar han att Vänstern, och givetvis riksdagen, borde verka för att Nordea skulle förbli statlig. Med anledning av detta skulle jag vilja ställa frågan: På vilket sätt borde Nordea göra andra bedömningar än dagens redan existerande banker gör för att bidra till att öka riskkapitalet? Det är det som frågan handlar om. I denna finanskris, liksom den finanskris vi hade i Sverige i slutet av 80-talet och början av 90-talet, har bedömningen varit att man har för stor risk. Nu står du här och säger att vi ska ha större tillgång till riskkapital från statligt ägda banker. Frågan är: Hur skulle Nordea göra andra bedömningar än de bedömningar banker gör i dag?

Herr talman! Det är självklart att Nordea inte kan göra andra bedömningar än enligt de ägardirektiv som man har. Det är i så fall riksdagen som ska fastställa ägardirektiven. Men det kan inte heller vara så att staten eller skattebetalarna ska gå in och rädda banksystemen när de kollapsar, som de var tvungna att göra i början av 90-talet. Den politik som förs av alliansen i dag är att sälja ut Nordea. Om det sedan går över styr ska man köpa tillbaka banken. Det är dålig politik. Vi ska använda och förvalta vår gemensamma egendom i form av statliga företag så att det gagnar utvecklingen. Det är brist på riskvilligt kapital i dag. Man kan dagligen läsa att riskkapitalbolag inte kan låna upp från banker till exempel, och på det sättet kan de inte fortsätta att garantera verksamhet i företagen och går i konkurs. Så ser verkligheten ut i dag.

Herr talman! Det ska bli intressant att höra den här debatten, om att vi har en finanskris som är orsakad av att banker och finansinstitut har tagit för stora risker, att man har lånat ut pengar med för dålig säkerhet. I denna debatt har då Vänsterpartiet propagerat för att vi i stället ska ha en statlig bank som går in och tar risker. I princip är det samma sak. Det blir ändå skattebetalarna som får ta smällen när Nordea inte klarar av att göra det som amerikanska banker inte har klarat av att göra. Det ni föreslår är ingenting annat än en kris fast i ett annat namn. Det som är viktigt att göra för banker och finansväsen är att se till att goda affärsidéer kommer fram men undvika att skattebetalarna får ta notan. Ni har egentligen inget annat recept. Du säger att vi ska ha mer riskvilliga investeringar, och du vill att Nordea ska göra detta. Då tycker jag att ni borde framföra sådana förslag här i kammaren så att vi kan debattera dem på allvar, för jag tycker inte att det är så mycket allvar i det du säger.

Herr talman! Det är väl så att det här är betydligt allvarligare än vad många tycks tro. Vi ser åtminstone effekterna, och det är ökade varsel och ökade konkurser. Det är ett problem när det inte finns riskvilligt kapital att tillgå. Jag vill påminna kammaren: Vad hade ABB och Ericsson varit om staten inte hade gått in och gjort satsningar, riskvilligt satsat på utveckling så att de företagen har kunnat utvecklas? Det är just det som har varit framgångsreceptet i Sverige, samarbetet mellan stat och företag. När det inte finns riskkapital kommer utländska riskkapitalister hit till Sverige och försöker ragga upp innovationer och idéer och utveckla dem, förhoppningsvis här i Sverige men oftast utomlands. Det är till exempel ett solcellsföretag i Uppsala, som i dag finns nere i Tyskland. Det är inte en bra politik.

Herr talman! Kent Persson säger att han i två års tid har väntat på en inbjudan till breda energisamtal. Var lugn, Kent Persson! Den kommer. Jag vet inte om Kent har sett att det internationellt har hänt en del i klimat- och energifrågorna under de här två åren. Bland annat har EU tagit en målsättning om 20-20-20, det vill säga att vi ska minska koldioxidutsläppen med 20 procent, energieffektivisera med 20 procent och ha 20 procent förnybart i systemen. Jag tycker för min del att det är rätt bra om vi har det här på plats innan vi för svensk del sätter oss vid förhandlingsbordet. Var lugn! Inbjudan kommer. Dessutom kommer vi att bjuda in både Miljöpartiet och Vänsterpartiet till våra överläggningar. Jag läser i Socialdemokraternas stora klimat- och energimotion från i fjol att man säger att Vattenfall ska erbjuda Europas lägsta energipriser till industrin. Delar Kent Persson den synen?

Herr talman! Den första delen, att den här inbjudan kommer till både Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vet jag inte riktigt hur man ska tolka. Faktum är att det var för nästan exakt två år sedan som vi första gången fick inbjudan av Maud, vår näringsminister, direkt här i kammaren till samtliga politiska partier. Det här har jag hört ett visst antal gånger, inte bara här i kammaren utan även i tv. Jag får väl vänta ytterligare en tid, bara det inte blir som i pjäsen I väntan på Godot , där det inte blev någonting. I övrigt är det så att vi är olika politiska partier, och vi gör olika bedömningar i olika frågor. Men jag kan försäkra Jan Andersson att när det gäller energipolitik och näringspolitik står Socialdemokraterna och Vänsterpartiet oerhört nära varandra - betydligt mycket närmare än vad du tycks tro.

Herr talman! Ja, inbjudan kommer. Det var intressant att höra att ni står så oerhört nära varandra i det här. Är det då så att Kent Persson delar synen att Vattenfall ska erbjuda Europas lägsta energipriser till basindustrin? Om nu Vattenfall skulle göra det, hur är det tänkt att det ska göras? Hur tänker man sig att det ska fungera i förhållande till fri konkurrens och regler om statsstöd? Jag tycker att man är ute och fiskar i ganska grumliga vatten när man försöker förespegla dem som nu tappar sina jobb, inte bara av energiprisanledning, att man ska lösa det här på något sätt när det faktiskt inte är möjligt att genomföra i verkligheten.

Herr talman! Det blir lite märkligt. Jag vet inte vem du ställde frågan till. Det borde uppenbarligen vara Alf som svarar på den frågeställningen. Du hade ju tidigare möjlighet att begära en replik till Alf om Vattenfall och deras förslag. Vi är olika politiska partier, och du vet lika väl som jag att det här inte är någon fråga som vi driver i Vänsterpartiet. Hur det här ska gå till vet inte jag, utan det är en fråga som du bör ställa till Socialdemokraterna, som har drivit den. Allt annat är orimligt.

Herr talman! För mig som ledamot inte i näringsutskottet utan i utrikesutskottet är det nästan en arbetsskada att alltid koppla det som sker på hemmaplan till ett lite större skeende, det vill säga det som händer i resten av världen. När min lönsamma hemmafabrik Norrsundets pappersbruk lades ned samtidigt som företaget i stället expanderade i Brasilien började åtminstone mina tankar snabbt förflytta sig över Atlanten, och jag började fördjupa mig i temat svenska och europeiska bolags agerande i andra länder. I början handlade det mest om pappersbruken och om den utveckling som jag sedan flera år redan uppmärksammats på av latinamerikanska miljöaktivister som besökt mig för att få Miljöpartiets stöd mot skövlingen av Amazonas och andra skogar och mot etableringen av smutsiga och miljöstörande industrier i deras hemländer. Relativt snart dök naturligtvis annat än pappersbruken upp på agendan, i synnerhet olika energibolags agerande på flera olika kontinenter. Det går inte att särskilja utvecklingen av vårt näringsliv i Sverige och utvecklingen i andra länder. Som vanligt hör allt ihop. Herr talman! Temat för debatten här är näringsliv och energi. Det är två frågor som onekligen hör nära samman. Inte minst gäller det när man tittar utanför Sveriges gränser, där kampen om vinsterna från de fossila bränslena engagerar företag från hela världen och där metoderna inte alltid är särskilt rumsrena. Häromdagen avgick hela regeringen i Peru - i stället för att vänta på att bli avsatt - på grund av en korruptionsskandal där det norska oljebolaget Discover Petroleum var inblandat. Skandalen har fått namnet Petrogate, och det säger väl allt. Andra svenska och europeiska oljebolag som antingen agerar klart i strid med de regler som gäller eller utnyttjar de kryphål som finns är, för att bara ta några exempel, det svenska Lundin Oil, som verkar i krigets Sudan, det spanska Repsol, som har haft kontakter med Colombias paramilitärer, franska oljebolag i Burma etcetera. Olje- och gasfyndigheter och alla pipeliner driver befolkningar på flykt, många gånger ursprungsbefolkningar. Vinsterna kommer i de flesta fall de stora bolagen och vissa korrupta politiker till del, medan fattigdomen hos befolkningen i stället ofta ökar. Men det är inte bara de privata bolagen som agerar i marginalen av vad som kan anses lagligt eller moraliskt riktigt. Vi behöver inte gå längre än till vårt statliga Vattenfall, som med hög miljöprofil i Sverige bryter kol i Tyskland, med stora konsekvenser för den berörda befolkningen, som också där tvingas bort från sina hemtrakter. Stora Enso, som delvis ägs av finska staten, ägare till Norrsundets bruk, etablerar sig nu mer och mer i Latinamerika och kritiseras av miljörörelserna - inte så mycket på grund av utsläpp från fabrikerna men på grund av skogsskövling och bekämpningsmedel. Det spanska Endesa - till stor del statligt även det - bygger dammar i Latinamerika och tvingar indianbefolkningen från deras hem och marker, bland annat i Patagonien i södra Chile. Det enda positiva med den dammen är att det åtminstone inte handlar om ett fossilt bränsle och därför inte späder på klimatpåverkan. Men när den energi som utvinns ska transporteras 200 mil till huvudstaden utan en enda avstickare på vägen undrar man ju varför man inte hellre bygger en solcellspark i den betydligt mer närbelägna Atacamaöknen, där förresten Boliden en gång på 1970-talet, med då obefintlig miljölagstiftning, förorenade stora områden som de sedan aldrig har behövt ta ansvar för. I ett land som Chile, där alla naturtillgångar har sålts till privata aktörer, blir det svårt för regeringen att styra valet av energi till annat än det bolagen är beredda att betala för. Endesa äger 80 procent av allt vatten i Chile. Resten äger andra utländska bolag. Det kärnkraftsälskande landet Frankrike är ute och missionerar om kärnkraft i många länder runt om i världen. Tanken är att franska bolag ska få bygga dem, förstås. Men vem ska sedan ta hand om avfallet? I studier som har gjorts om radioaktiv strålning har det visat sig att landet Benin strålar. Orsaken är dumpat radioaktivt avfall. Även på andra ställen i fransktalande Afrika känner vi till att det finns radioaktivt avfall dumpat. Kan det ha något samband? Förmodligen. En lukrativ handel verkar också vara att sälja avfall, till exempel elektronikavfall, till länder utan eller med dålig miljöskyddslagstiftning. Vårt elektronikavfall är ett stort problem i flera länder i Afrika. Jag blir uppmärksammad på det här problemet allt som oftast när jag träffar besökare från Afrika här i riksdagen. Miljöpartiet har gått i täten för en omställning till nya bränslen, och Sverige ligger väldigt långt framme, som flera har sagt, när vi jämför oss med andra länder. Vi har miljötekniken. Vi har företag med både kunskap och resurser att investera i andra länder. Inte minst har vi ett mycket gott rykte, och förtroendet för oss och det som förknippas med Sverige är mycket stort. Därför är det viktigt att det goda rykte vi har på det här området inte förstörs av svenska bolag som agerar i andra länder. I Afrika har nyligen det svenska företaget Sekab kritiserats för sina etanolprojekt i Tanzania, där det gäller sockerrör, och i Moçambique, där det gäller jatroba. Projekten kritiseras i huvudsak eftersom de tar mark i anspråk som tidigare användes för livsmedelsförsörjning. När det gäller sockerrören krävs mycket vatten, vilket också riskerar att försämra förutsättningarna för annan odling i närområdet. I Tanzania tvingades tusentals personer att flytta på grund av det svenska etanolprojektet. Med grund i de här exemplen har nu jag och några andra miljöpartister skrivit en motion där vi kräver att man ska ställa krav på att de svenska bolagen tar både sociala och miljömässiga hänsyn och gör konsekvensbedömningar när man investerar i andra länder. Det ska gälla också europeiska bolag.

Herr talman! Jag kommer i fred. Jag vill inleda med att säga det till Bodil Ceballos. Jag skulle ha kunnat ta en replik om hur de tre partierna på vänsterkanten ska kunna förena sig eller om hur en bensinskattehöjning med 2 kronor litern kan slå i olika områden av Sverige, men jag avstår från det, för jag tycker att Bodil Ceballos inlägg var kolossalt intressant. Jag håller kanske inte med om allt, exempelvis när det gäller kärnkraften, men kopplingen mellan global energipolitik och utrikespolitik är viktig. Bodil Ceballos berörde den västra och södra delen av världen, men hon nämnde inget om den östra, där jag vill påstå att det finns en koppling mellan statsledning och företag, nämligen Ryssland och Gazprom. Jag undrar bara om Bodil Ceballos skulle vilja utveckla sin syn på detta. Vi har ju sett hur ett land använder energileveranser som ett politiskt vapen. Vi har sett det i Georgien, i Baltikum och på fler ställen.

Herr talman! Jag kan gärna diskutera Gazprom. Vi ser ju denna politik också på hemmaplan, med den planerade gasledningen i Östersjön, som Miljöpartiet redan på ett väldigt tidigt stadium tog avstånd från och har försökt väcka opinion kring. Vi vet också att många andra här i riksdagen inte vill se denna ledning i Östersjön. Precis som du säger använder Gazprom och ryska staten energin som en del i ett politiskt projekt. Man använder den också för att binda upp och sätta press på andra länder och för att ha makten över olje- och gasleveranser. Naturligtvis är det ett stort problem. Det som jag nu tog upp i stället - Gazprom har vi ju diskuterat väldigt mycket här i riksdagen - har vi inte diskuterat lika mycket. Det gäller hur våra bolag hanterar andra delar av energipolitiken, som är precis lika viktiga.

Herr talman! Jag tycker att det inlägg som Bodil Ceballos höll var kolossalt intressant. Återigen: Jag kanske inte håller med om alla aspekter, men jag tror att det är viktigt att man visar på den typ av kopplingar som finns och på den cynism som präglar en del av den globala omvärlden. Jag vill återkomma till det som jag ur ett svenskt Östersjöperspektiv ändå ser som ett reellt hot mot oss. Vi har mer eller mindre statligt kontrollerade bolag i vår närhet som använder energi- och gasleveranser som ett verktyg eller rent av som ett politiskt vapen i olika internationella konflikter. Det oroar mig. Det är viktigt att man från olika partier och från olika ledamöter upplyser om de faror som ligger i det. Storbritannien har redan nu inlett en diskussion om sitt oerhörda beroende av rysk gas och varnar för den faran. Kärnkraften kan naturligtvis vara ett alternativ. Där har Bodil Ceballos och undertecknad möjligtvis olika åsikt.

Herr talman! Jag läste en studie som visade att om vi skulle ersätta alla fossila bränslen med kärnkraft från de uranfyndigheter vi känner till i dag skulle uranet räcka i ett år. Den är alltså knappast ett alternativ i den omställning som vi alla vill ha. Jag delar mycket av din oro, Hans Wallmark, för hur man använder oljan och energin i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det finns andra sådana problem som vi kanske kommer att ha nära inpå oss väldigt snart. Då handlar det om Arktis och om risken för att där få in hela konflikten om oljan, gasen och energin. Det måste vi vara väldigt uppmärksamma på. Vi har samma problematik i hela Kurdistan. Vi har alltså krutdurkar runt omkring. Vi kan få en även på hemmaplan. Det är viktigt att vi är väldigt uppmärksamma och att vi tillsammans, faktiskt alla partier här, ser till att vi inte någonsin hamnar i en sådan situation.

Herr talman! Våra svenska städer som växte fram på 1600- och 1700-talet växte nästan alltid fram i närheten av floder och strömmar. Tillgången till vatten och strömmande vatten har alltid varit en förutsättning för både transporter och energiförsörjning. Hela vår svenska välfärd har i princip byggt på tillgången till vatten. Man kunde se en liknande symbolik när malmfälten började exploateras för drygt 100 år sedan. För att kunna försörja dessa stora industriprojekt med energi startade man en ganska industriell uppbyggnad av vattenkraften, som fortfarande i dag är den största producenten av energi för oss, tillsammans med kärnkraften. Tillgång till billig, säker och miljövänlig energi har varit en garant för vår svenska välfärd. I dag jobbar ungefär 400 000 personer inom den elintensiva branschen. Givetvis är det också en förutsättning för en framtida välfärd att svenska företag kan garanteras billig, säker och miljövänlig energi. Men det här är givetvis ingen självklarhet. Det är ingen självklarhet att vi i all framtid ska ha en billig och säker el, utan det beror på de beslut som fattas här. Det beror också till viss del på om de beslut vi en gång har fattat ska gälla för alltid. Det är vi som berättar vilka förutsättningar industrin ska ha när det gäller tillgång till billig och säker el. Man kan generellt säga att energimarknaden och energipolitiken består av tre delar som i någon mening står i konflikt med varandra. En del är givetvis effektivitet. Vi måste ha en elmarknad, som jag sade, som kan ge billiga elpriser. Vi måste ha en marknad som fungerar och en reglering som är relevant och som faktiskt leder oss framåt. En annan del är givetvis miljön. Generella utsläpp har vi kunnat besegra. Men klimatutmaningen är den stora utmaning som står framför oss när det gäller miljöfrågorna. Det finns också en annan del som kanske handlar om försörjningssäkerhet. Det handlar givetvis om geopolitiska förutsättningar. Men det handlar också om marknadens stabilitet och leveranssäkerhet. Vi bör som politiker naturligtvis ta hänsyn till alla dessa delar. Om drygt ett decennium kommer stora delar av vår elproduktion att börja fasas ut. Den första av de nuvarande tio svenska reaktorerna kommer att stängas. Enligt Energimyndigheten har man konstaterat att vi kommer att ha en brist om ingenting görs. De alternativa energislag som föreslås och som för närvarande byggs ut i en takt som kanske motsvarar de ökade behov vi har just nu kommer inte att kunna ersätta de stora nedläggningar när det gäller energi som kommer att ske inom 10-20 år. Frågan om framtidens energiförsörjning hänger därmed i luften. Vi har redan sett flera företag som har stängt sin verksamhet. De säger att det är på grund av att energipriserna börjar bli alltför höga. Fortfarande är energipriserna, relativt resten av världen, låga i Sverige. Men det finns ingen garanti för att det förblir så. Det finns inga svar. Därför tror jag att många av de beslut som företag och industrier vill fatta dröjer. Vi kan också konstatera att de styrmedel som finns, huvudsakligen via skatter och utsläppsrätter, är effektiva när det gäller att styra hur el produceras och konsumeras. Men frågan är om vår klimatpolitik styr bättre eller om den styr dyrare. Låt mig ge ett exempel! Sedan 1990 har vi ökat våra utsläpp av koldioxid i Sverige. Det beror givetvis på hur man räknar, för vissa energislag är undantagna från Kyotoprotokollet. Men om man exempelvis hugger ned en skog för att förbränna den tar det någonstans mellan 20 och 420 år innan den uppväxande skogen åter kan binda koldioxid. I ett kort perspektiv är det dessutom så att en nyproducerad och uppväxande skog ger mer koldioxid än vad som binds. Det här är ingenting som bara vetenskapen har konstaterat. Även Greenpeace har sagt att detta kan vara problematiskt. Med detta vill jag säga att förnybara energislag inte bara är oproblematiska. När man ser på frågan om miljö- och klimatomställning bör man ha en bredare blick än vad vi kanske för närvarande har. Det finns också stora välfärdsutmaningar som kommer av höjda elpriser. Man har räknat med att elpriserna, med en oförändrad energipolitik gentemot 2020-2030, kanske kommer att ha stigit med 50 procent om 25 år. Man räknar då med välfärdsförluster på ungefär 22 miljarder per år, som det skrevs i en rapport. Detta är då oaktat de välfärdsförluster som kan komma genom att industrier väljer att lägga ned i stället för att investera och oaktat hur våra andra sociala system klarar att hantera de problem som kan uppstå om vi inte klarar av att bygga våra företag starka inför framtiden. Är det klimatsmart att göra allting till alternativ? Ja, mer eller mindre, kanske man kan säga. Men jag tror också att man i denna tid av förnybara energikällor bör titta på livscykelanalyser. Man kan exempelvis titta på kärnkraften. Den producerar ungefär 2 gram fossilt koldioxid per kilowattimme. Vattenkraften producerar 5 gram. Vindkraften producerar faktiskt uppåt 10 gram. Detta kan då jämföras med kolkraften som ligger på 700 gram. Men det som är viktigt nu, herr talman, är att det inte dröjer med besked. För jobben och klimatet behövs det besked om framtidens energi.

Herr talman! Jag delar Jan R Anderssons oro, att bristen på besked kan vara negativ för utvecklingen. Men jag skulle gärna vilja höra om Jan R Andersson delar den uppfattning som Ola Alterå gav till känna för en tid sedan - jag tror att det var i Svenska Dagbladet - att det inte är möjligt att bygga ut kärnkraften i Sverige eller att bygga nya kärnkraftverk före 2020 på grund av våra åtaganden. Som förslaget nu är ska 49 procent av vår energiproduktion bestå av förnybar energi. Delar Jan R Andersson Ola Alterås uppfattning?

Herr talman! Jag tror att jag och Alterå som faktiskt har föräldrar som är uppvuxna på samma ställe, vid samma å, har ungefär samma uppfattning. Det viktigaste handlar inte om att vi ska starta en ny kärnkraftproduktion i dag. Jag tror att det är viktigt att vi kan ha en forskning som möjliggör att nya typer av reaktorer forskas fram och att vi har en kompetens när det gäller att driva kärnkraften vidare. Men det absolut viktigaste är att vi så snart som möjligt kan få besked om vilken inriktning energipolitiken ska ha. Då är frågan om kärnkraften väldigt intressant. Det är noterat att Alf Eriksson tidigare sade: I grunden har vi inte ändrat uppfattning. Detta innebär väl att Socialdemokraterna därmed har ställt sig vid sidan av och sagt att kärnkraften fortfarande - ni har ju inte ändrat uppfattning - ska fasas ut med start 2020 och därefter. Där har jag och Alterå kanske en annan uppfattning, att kärnkraften bör vara kvar efter 2020.

Herr talman! Det vore väsentligt om Jan R Andersson och övriga på den här kanten kunde diskutera sig samman om det här signalsystemet. Det ligger ju en del i det här, att det nog inte går med bördefördelningen före 2020. Men det handlar då om att samla ihop sig och lämna signaler till marknaden om att det nog är det andra som vi måste satsa på fram till 2020, för att man ska uppnå de här 49 procenten. Vi har i grunden inte ändrat uppfattning. Nej, vi har sagt att vi ska köra de här kärnkraftverken, och vi ska avveckla dem så småningom. Så småningom innebär det naturligtvis att de inte håller i evinnerliga tider. Då måste de ut, och de ska till dess vara ersatta med annan förnybar energi.

Herr talman! Fortfarande dröjer beskedet i den frågan från socialdemokratin. Kan vi garantera efter 2020 att ha en fortsatt billig, miljövänlig och säker produktion av elkraft? Det är ungefär som Energimyndigheten konstaterar, att möjligheten att ersätta den kärnkraft som börjar att fasas ut efter 2020 med alternativ energi inte finns. Jag har inte hört några nya besked från Socialdemokraterna om att man skulle kunna bygga ny kärnkraft när den nuvarande kärnkraften fasas ut. Jag ser inte att vi i dag behöver bygga ny kärnkraft, men när den kärnkraft vi har kommer att fasas ut kan vi inte ersätta allt det med alternativ energi, av flera skäl. Det är rent tekniskt och praktiskt inte möjligt. Det är också för att kärnkraften i dag är klimatsmart och billig. Vill vi upprätthålla den elintensiva industrin i Sverige bör vi ge den den förutsättning som i dag redan finns, det vill säga god försörjning.

Herr talman! Jag ska börja med att rikta mig till Socialdemokraterna och Alf Eriksson. Det var en rätt dyster bild av vår värld som Alf tecknade här. Upp med mungiporna! Jag ska komma till varför när vi pratar om energin. Först vill jag säga att som alla vet gick alliansen till val på att skapa flera arbeten, på att skapa ett bättre företagsklimat. Jag kan konstatera att vi har haft stora framgångar när det gäller att få folk från utanförskapet in i arbete. Tittar vi på årets budget - jag ska inte prata om det som vi har gjort tidigare - har vi ett kraftfullt paket riktat mot företagarsektorn, 7 ½ miljarder i sänkning av arbetsgivaravgifterna, vilket gör att det blir billigare för företag att anställa. Det är något som har oerhört stor betydelse i dessa dagar när vi ser att det är pressat med varsel och så vidare. Dessutom, som en parentes i kanten, kan man säga att kommunerna får 3 miljarder extra som en följd av arbetsgivaravgiftssänkningen. Vi sänker bolagsskatten med 7 miljarder, från 28 till 26,3 procent. Inför valet var ungdomsarbetslösheten en av de stora frågorna. Jag kan konstatera att vi väldigt lyckosamt har sänkt arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år. När det gäller den gruppen vill Socialdemokraterna göra det sammanlagt 13,6 miljarder dyrare för arbetsgivarna att ha ungdomarna anställda. Jag är nöjd med det vi har gjort, och jag hoppas verkligen att man inte straffar den här gruppen som har det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Om vi tittar på klimat- och energipolitiken är det en klimatdebatt i morgon eller på fredag, men klimat och energi hänger så intimt ihop att man måste prata om båda två när man tar upp de här frågorna. Vi gör satsningar på precis det som har nämnts från talarstolen. Vi sätter av 875 miljoner för att tekniken som ska ta steget från forskning och utveckling till demonstrationsanläggningar för att gå vidare till kommersialisering ska få ett bättre läge. Det handlar till exempel om andra generationens biodrivmedel. Vi sätter av nästan 340 miljoner för att underlätta spridningen av teknik som är klimatsmart, bra för klimatet och ur energisynpunkt men som ännu inte riktigt har förmågan att klara sig på marknaden. Det kan till exempel handla om solceller. Miljöbilspremien har varit en succé. Vi sätter av ytterligare pengar för miljöbilssatsningen. Avslutningsvis kan man säga att vi också satsar rejält på att göra det lättare att etablera vindkraft med en förenklad tillståndsprocess. Vi har hört flera gånger från talarstolen att det inte investeras något i energibranschen, för man vet inte vad förutsättningarna blir. Tittar vi på energibranschen som energisektor är det en av de största investerarna i svensk ekonomi. Det investeras oerhörda summor i energiproduktion. Tittar vi på förra årets utfall av hur mycket förnybar energi som levererades ökade vi med en och en halv terawattimmar. Det är inga småsmulor. Det är en 2-procentig ökning av förnybar energi. Så visst händer det saker och ting på energiområdet, och investeringarna står inte stilla, Alf Eriksson. Så upp med mungiporna!

Herr talman! Jan Andersson nämner vad alliansen gick till val på. Jag tror inte att ni gick till val på att ni skulle höja arbetsgivaravgiften för småföretag som i dag är 2 ½ procent högre än den var då. Vi straffar inte heller några ungdomar. Vi hjälper dem. De som anställer arbetslösa ungdomar slipper enligt vårt förslag arbetsgivaravgiften. Vi riktar vårt stöd till dem som behöver det mest. Men det var inte det som var min huvudpoäng i den här repliken. Jag vill höra Jan Anderssons uppfattning, hur han tolkar Ola Alterås uttalande om kärnkraften och 2020. Menar ni i Centerpartiet att dörren är stängd för kärnkraftsbygge före 2020? Eller försöker ni med detta pressa fram att åtagandet om 49 procent förnybar energi är för högt? Vill ni pressa ned det?

Herr talman! Precis som jag sade i avslutningen på mitt anförande: Om vi tittar på förra året ökade vi med en och en halv terawattimme förnybar energi. Jag är inte särskilt bekymrad över att vi skulle sänka ambitionerna när det gäller förnybarhetsmålet. Det tror jag inte att Alf Eriksson är heller. När det gäller kärnkraften är det väl lite av en hypotetisk fråga. Även det tror jag Alf Eriksson begriper. Även om vi i dag skulle bestämma oss för att bygga nya kraftverk som drivs med kärnklyvning skulle de inte finnas på plats till 2020. Det är inga småfjuttanläggningar som man bygger hur som helst, utan det är långa processer för att få dem på plats. Så i perspektivet 2020 är det närmast en icke-fråga. 13,6 miljarder sätter regeringen av för att sänka arbetsgivaravgifterna för unga, oppositionen i form av Socialdemokraterna 650 miljoner.

Herr talman! Ja, det blir billigare om man riktar det till dem som behöver det. När det gäller kärnkraftsfrågan, ska jag tolka Jan Andersson som att vi kan avföra från dagordningen att diskutera nya kärnkraftverk före 2020? På så vis har vi fått ett besked i dagens debatt. Jag har en till fråga till Jan Andersson. Under våren fattade riksdagen beslut om en ny fjärrvärmelag. I samband med detta beslutade vi i kammaren att det skulle tillsättas en utredning om trepartsinträde för fjärrvärmen. Det handlar alltså om dem som har energi som i dag ofta går ut i intet, om hur man skulle kunna ta till vara den energin i fjärrvärmenätet. Det skulle tillsättas en utredning om detta. När kommer den utredningen?

Herr talman! Alf Eriksson säger att det blir billigare om man riktar detta till dem som behöver det. Regeringens sänkning av arbetsgivaravgifterna för unga omfattar alla. De 650 miljoner som Socialdemokraterna sätter av går till 5 000 individer. Är det så att nr 5 001, 5 002 och 5 003 inte behöver detta? Det är en väldig skillnad i ambitionsnivå mellan 650 miljoner och 13,6 miljarder. Alf Eriksson frågar hur han ska tolka detta med kärnkraften och 2020. Alf Eriksson ska tolka det precis som jag sade det. Min bedömning är att även om vi i dag beslutade att bygga nya verk finns det inget som kan leverera före 2020.

Herr talman! Precis som Jan Andersson sade finns det en punkt på dagordningen i morgon som heter Miljö och klimat. Dock vill även jag drista mig till att i dag koppla ihop energifrågor och klimat. Energin är ju en av huvudpunkterna när det gäller klimatfrågan. Detta är en av de största utmaningar vi har. Jag tror aldrig att vi i mänsklighetens historia har haft en så stor utmaning som att få bukt med klimatförändringarna. Då gäller naturligtvis att vi måste satsa väldigt brett på energikällor som inte släpper ut koldioxid. Som vi från Folkpartiet ser det handlar det inte om antingen förnybar energi eller kärnkraft. Det ska vara både-och. När det gäller förnybar energi har vi ju det ambitiösa målet att till 2020 ha en 49-procentig andel sådan. Det mandatet har vi på oss, och det står vi fast vid. Hur gör man då för att kunna uppfylla detta ambitiösa klimatmål? Som jag sade tidigare är fortsatt användning och utveckling av kärnkraften en av grundförutsättningarna, förutom naturligtvis att utveckla förnybar energi. Här vill jag en gång för alla slå fast en sak, herr talman: På något vis verkar det ofta i diskussionen som om det fanns ett motsatsförhållande här. Det motsatsförhållandet finns inte. Vi måste kunna satsa på både-och för att radikalt kunna minska koldioxidutsläppen. Folkpartiet stöder naturligtvis fortsatt utbyggnad av vindkraft och det planeringsmål som finns när det gäller vindkraft. Här har alliansregeringen en tydlig inriktning, inte minst när det gäller att man vill samordna miljöbalken och plan- och bygglagen för att skapa förenklade tillståndsprocesser. Även en del statliga myndigheter har i sina regleringsbrev fått direkta uppdrag att stödja etablering av vindkraft. Bland andra Försvarsmakten har i sitt regleringsbrev att man ska titta på sådana etableringar. Herr talman! Debatten om förnybar energi har kretsat väldigt mycket kring vindkraft, men det finns också andra förnybara energikällor som på kort sikt skulle kunna ge ett värdefullt tillskott av energi och samtidigt mer eller mindre direkt påverka sysselsättning och tillväxt. Som vi har varit inne på några gånger är ju miljöteknik någonting som ger sysselsättning och tillväxt. På västkusten, i Lysekil, finns det långt framskridna planer på att starta en kommersiell tillverkning av vågkraftverk. Det skulle innebära att man inom en kort tid skulle kunna anställa upp till 250 verkstadsarbetare i en sådan industri. Med tanke på de varsel vi nu har inom fordonsindustrin i Västsverige är det naturligtvis speciellt intressant att man skapar ny industri. Ett problem i sammanhanget har visat sig vara att just vindkraften pekas ut i så många lägen. Bland annat i regleringsbreven står det om satsning på vindkraft. Vågkraften kommer då i skymundan om man ska väga olika intressen mot varandra. På det sättet finns en risk att de stora forskningsframgångar som finns just inom vågkrafttekniken hindras från att kommersialiseras, vilket de faktiskt har möjlighet att göra. En grundläggande förutsättning för utvecklingen av vågkraft är att man kan få i gång en referensanläggning i Sverige. I ett sådant sammanhang är det naturligtvis oerhört viktigt att vågkraft jämställs med vindkraft i beslutsprocesserna. Herr talman! Som jag inledde med är det inte så att Folkpartiet bara förordar fortsatt användning av kärnkraft. Vi förordar också en kraftig utveckling av förnybar energi - det ena utesluter absolut inte det andra, och det är det som enligt vår syn ger en ansvarsfull energipolitik. Vindkraft och vågkraft bör alltså ha samma förutsättningar att utvecklas. Då är det viktigt att man använder erfarenheter av det arbete som har skett kring vindkraften och förenklade tillståndsprocesser så att det även kommer vågkraften till del.

Herr talman! Lars Tysklind kommer från en del av Sverige där det finns ett stort raffinaderi med gott om överskottsenergi som man i dag inte använder. Vilken är Lars Tysklinds uppfattning om det här med trepartstillträde till fjärrvärmenäten där man kan koppla ihop detta? Vilken är Lars Tysklinds uppfattning om den utredning som jag efterfrågade tidigare? Är detta något vi bör påskynda? Det kan inte vara lätt att vara alla goda gåvors givare. Jag får nämligen inte den här ekvationen att gå ihop, Lars Tysklind. Ni är för förnybar energi och vill bygga ut den förnybara energins andel till 49 procent, men samtidigt säger ert parti att ni ska bygga fyra nya kärnkraftverk. Den ekvationen får jag inte att gå ihop, såvida vi inte ska producera en oerhörd mängd förnybar energi för att komma upp i paritet med kärnkraftsproduktionen.

Herr talman! När det gäller kärnkraften är huvudinriktningen från Folkpartiets sida att vi ska köra de kärnkraftverk vi har i deras tekniska livslängd och sedan ändå ha en beredskap för att planera för att ersätta dem. I första hand ska vi alltså egentligen driva samma mängd kärnkraftverk. Det är inte fråga om alla goda gåvors givare. Jag tror bara att vi måste tänka om. Vi har inte fått några besked från Socialdemokraterna heller. Alf Eriksson pratade om något slags öppet mandat, och vi fick ingen redovisning av hur Socialdemokraterna ser på kärnkraftens framtid. Ur Folkpartiets synpunkt har vi väldigt tydligt redovisat hur vi ser på frågan, och det tror jag att debatten mår väldigt bra av.

Herr talman! Nej, Lars Tysklind, orsaken till att vi inte har gått ut och sagt något är att vi inte ska störa en framtida blocköverskridande överenskommelse genom att binda fast oss någonstans. Men ni har gått ut och sagt att ni vill bygga fyra nya kärnkraftverk. Det är det jag inte får att gå ihop med ett samtidigt bejakande av målet om 49 procent förnybar energi. Den första frågan handlade om att ta vara på den överskottsenergi, eller spillvärme som det i dagligt tal kallas, som bland annat kommer från raffinaderiet i Lysekil. Jag träffade i förra veckan företrädare för industrin längs västkusten, och vi kunde ganska snabbt räkna ihop att där fanns tio terawattimmar som i dag går rakt ut oanvänt. Det ska till en väldig energieffektivisering om vi ska kunna ta till vara på dem, och där vill jag höra Lars Tysklinds uppfattning

Herr talman! När det gäller spillvärme som vi diskuterar här används ju till en del spillvärmen från Preemraffen i Brofjorden i dag. Man har byggt ut en del kulvertsystem, och naturligtvis är det en energikälla som definitivt ska tas reda på. Man kan koppla det till diskussionen vi hade om kärnkraften förut. Även där finns det en hel del spillvärme som bara försvinner. Ska man se långsiktigt på det ska man faktiskt ta reda på den också. Jag tycker att man ska sträva efter att få in detta i fjärrvärmenäten.

Herr talman! Alla regioner har olika förutsättningar för tillväxt och utveckling. De bästa kunskaperna om de lokala förutsättningarna finns lokalt, inte centralt. Därför vill vi socialdemokrater fortsätta att utveckla den regionala utvecklingspolitiken som syftar till att skapa en hållbar tillväxt i hela landet. Målet för den regionala utvecklingspolitiken är väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet. En bra livsmiljö med ett brett utbud av socialservice, utbildning och kultur höjer allas livskvalitet och stärker regionernas attraktions- och tillväxtkraft. Vi tycker att det är viktigt att den nationella nivån, tillsammans med företrädare för regionerna, utformar en strategi för att utveckla regionernas och landsbygdens möjligheter. Före valet lovade de borgerliga partierna en mängd åtgärder till de boende i glesbygden. Nu kan vi se resultatet av två år med en moderatledd regering. Resultatet är ökade klyftor mellan människor och också mellan landets olika delar. De rika får mer, och de som redan har det svårt får det ännu sämre. Regeringens politik gynnar ensidigt storstadsregioner och de rika kommunerna runt Stockholm i synnerhet. För Norrlands del innebär det att avsevärda samhällsresurser har försvunnit från regionen, vilket inte är till fördel för fortsatt utveckling i Norrland och dess glest bebyggda delar. Exempel på vad som har skett är följande. Den borgerliga regeringen drar ned på antalet högskoleplatser i ett läge där ungdomskullarna växer. Det här sker framför allt vid de mindre och medelstora lärosätena. Regeringen tog bort var tredje plats på den kommunala vuxenutbildningen. På mindre orter är behovet av vuxenutbildning som störst. Den ökning som vi nu ser i budgeten handlar om en tredjedels återställare. Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har ökat. Många villaägare på landsbygden fick höjd fastighetsskatt, inte sänkt som utlovats. Sänkt fastighetsskatt får man framför allt om man bor i storstadsområdenas miljonvillaområden. I stället för utlovade sänkta arbetsgivaravgifter fick småföretagarna i Norrland höjda arbetsgivaravgifter. När det gäller utvecklingen av bredbandsstöd kan vi konstatera att regeringen har bromsat utvecklingen. När det gäller telefon kan vi konstatera att vissa hushåll i Norrlands inland och Småland inte har någon fast telefoni. Regeringen gör ingenting åt det problemet. Planerna på Norrbotniabanan är skrotade. Polisutbildningen dras ned kraftigt, och det är skolorna utanför Stockholm som drabbas hårdast. Den borgerliga regeringen vill också sälja ut vartannat apotek. Därmed riskerar olönsamma apotek i glesbygden att så småningom läggas ned. Posten ska börsintroduceras. Det kommer helt säkert att påverka postutdelningen i svårtillgängliga delar av Sverige. Sedan har vi de förändringar i det kommunala skatteutjämningssystemet som har genomförts. Det län som jag representerar, Jämtlands län, tappade 44 miljoner. Det är pengar som kommuner och landsting inte kan lägga på vård, skola och omsorg. Det blir mindre resurser till det. Utförsäljningen av Telia, som också planeras av regeringen, kommer att medföra att ett säkert telenät inte längre kan garanteras. Vi ser hur de statliga myndigheterna rationaliseras och centraliseras, och det saknas en analys av effekterna för glesbygden av detta. Sedan har vi skattelättnaderna för hushållsnära tjänster. Det har glesbygdens medborgare inte råd med. Av de ansökningar som kom in, som är drygt 52 000, kom 342 ansökningar från Jämtlands län. I Härjedalens kommun var det 11 ansökningar och i Östersunds kommun 228. Då kan man fråga sig var de som använder sig av de här hushållsnära tjänster finns. Jo, de finns i Nacka, Täby, Kungsbacka, Danderyd och Lidingö. Var och en av de här kommunerna har fler ansökningar än hela Norrbottens län. Men medborgarna i de glest befolkade delarna av landet får naturligtvis vara med och betala den här subventionen som den borgerliga regeringen har infört för de högavlönades köp av hushållsnära tjänster. Effekterna av förändringarna i trygghetsförsäkringarna är mycket stora. Det här säger vi socialdemokrater nej till. Det är en orättvis politik. Vi vill att hela Sverige ska leva. För oss är det självklart att rika kommuner och landsting ska dela med sig för att hjälpa människor i andra delar av landet så att de också kan få en bra välfärd.

Herr talman! Berit Andnor och jag har, som boende i de norra delarna av landet, en gemensam utmaning. Det började bra när Berit Andnor pratade om den regionala kraften som kommer underifrån. Men sedan häpnade jag över den verklighetsbeskrivning som Berit Andnor gav av situationen, i alla fall i min del av landet. Jag kommer från Norrbotten, som aldrig har haft så många människor i jobb. Sjuktalen har sjunkit radikalt. Vi har lyckats få rejäla satsningar på forskning, utveckling, infrastruktur och annat. Det gör att det finns en positiv möjlighet för Norrbottens utveckling. Vi har utmaningar kvar. Trots låg arbetslöshet minskar befolkningen. Vi har en utmaning i att stärka attraktionskraften, men det är en utmaning som vi också delar med många andra delar av landet. Hur kommer en skattehöjning på hundratals miljoner som drabbar Norrbottens näringsliv att göra Norrbotten mer attraktivt för människor och företag?

Herr talman! Det är en positiv utveckling i Norrbotten. Det hälsar jag med tillfredsställelse. Men det är inte tack vare den borgerliga regeringens politik, Stefan Tornberg, som det går bra för Norrbotten, utan det är tack vare de investeringar som den tidigare, socialdemokratiska regeringen har gjort bland annat i branschprogram, infrastruktur och genom att omfördela från de rikare delarna av vårt land till de delar av vårt land där det krävs en skatteutjämning som fungerar. Där är det den borgerliga politiken, och därmed också Centerpartiet och Stefan Tornberg, som sviker glesbygden och Norrbotten. Låt oss ta Norrbotniabanan, Stefan Tornberg. Hur känns det att åka hem och förklara att denna bana inte ska byggas? Hur det känns det att komma hem och förklara att Norrlands inland är förlorare på den borgerliga regeringens politik? Det är fakta. Det är verkligheten, Stefan Tornberg.

Herr talman! Det är just fakta som talar emot Berit Andnor. På område efter område kan vi räkna hem hur utvecklingen har sett ut för enskilda människor, företag och regionen som sådan under de senaste åren. Berit Andnors beskrivning av de satsningar som regeringen gör stämmer inte alls med verkligheten. Vi har nu en rekordstor satsning på infrastruktur. Det tomrum av ofinansierade satsningar som den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig har den nuvarande regeringen sett till att rätta till. Vi kan fullfölja Haparandabanan och satsningar på annan infrastruktur. Vi kan rusta upp stambanan. Norrbotniabanan finns med som ett projekt i det som vi ska diskutera som prioritering jämfört med andra satsningar på den regionala nivån. Så Berit Andnor kan vara lugn. Den nuvarande regeringen vill ha utveckling i hela landet.

Herr talman! Det tar sig i alla fall inget uttryck i den budget och den politik som den borgerliga, moderatledda regeringen för. Centerpartiet, som före valet bredde ut sig vitt och brett om vad som skulle göras och vilken regionalpolitik som skulle föras, står ju tomhänt. Det finns ingenting. Jag noterar att Stefan Tornberg inte med ett ord bemöter alla de punkter som jag räknade upp. Ta skatteutjämningen! Det finns ingenting av det som Stefan Tornberg kommenterar. Ta infrastrukturen! Det är ju en bluff, det som Stefan Tornberg nu säger, att ni skulle ha säkrat infrastrukturutbyggnaden i Norrlands inland och i de norra delarna av vårt land. Det är ju inte på det sättet. Ta frågorna om bredband! Ta frågorna som handlar om universiteten och utbildningsplatserna! Är det verkligen så, Stefan Tornberg, att Centerpartiet så sviker sin egen politik att ni ställer upp på den moderata politiken när det gäller den högre utbildningen? Det är ju så det är.

Herr talman! Jag har haft anledning att följa debatten om fastighetsskatten de senaste åren och har tagit emot mängder med samtal från människor till exempel på västkusten, i Mälardalen och i Norrland. När jag går in och tittar i varje enskilt fall som jag har följt upp - då ska man veta att varje enskilt fall är unikt - har jag ännu inte funnit någon som har fått en höjd fastighetsskatt i förhållande till tidigare. Därför är det med stort intresse jag skulle vilja se den redovisning som Berit Andnor kan visa av att man har fått en höjd fastighetsskatt.

Herr talman! Jörgen Johansson vet väl lika bra som jag att den uppföljning som har skett av just fastighetsskatten, som ju är ett av de största sveken av ett löfte som den borgerliga regeringen har gjort sig skyldig till, visar resultatet att fastighetsskatten har höjts i stora delar av vårt land, just i glesbygdens och landsbygdens område. Det måste Jörgen Johansson också vara medveten om. Då har vi naturligtvis kunnat följa upp det lokalt och regionalt, men det är framför allt också Villaägarna, som ju är stora intressenter inom det här området, som själva i sin statistik lägger fram detta. Det har varit tydligt för oss alla att effekten har blivit den att det är villaägarna i glesbygden och på landsbygden som har fått vara med och betala de fastighetsskattesänkningar som har skett i storstadsområdenas rika områden.

Herr talman! Det här är en direkt osanning. Så är inte alls förhållandet. Villaägarnas beräkningar har vi kritiserat. Man har inte tagit med den första sänkning som alliansregeringen gjorde direkt efter regeringsskiftet i sina beräkningar. Det är dessutom så att den höjning av fastighetsskatten som nu sker hade skett även i det gamla systemet. Därför måste man göra jämförelserna utifrån det förhållandet. Jag tycker ändå att vi ska hålla det här på en saklig nivå. Jag har ännu inte sett någon som har förlorat på den förändring som vi har genomfört när det gäller fastighetsskatten - utom en grupp. Det är de som arrenderar ut mark till människor som har hus på ofri grund. De som arrenderar ut marken är förlorare, och det bör man se över. Men låt oss återkomma till det.

Herr talman! Då tycker jag att Jörgen Johansson ska ta och ägna lite tid åt Villaägarnas Riksförbund och övertyga dem om att de har fel i sina bedömningar. Detta är ju en mycket stor orättvisa, som den borgerliga regeringen även på det här området har genomfört. Slott och koja beskattas lika. Det är fullständigt orimliga skattesänkningar som en del villaägare i de rika storstadsområdena har fått. Betydande skattesänkningar har gått till dem som har det allra bäst, medan de hela tiden har fått betalas av dem som har de lägsta inkomsterna och som har de villor som inte har särskilt höga taxeringsvärden. Det är ju på det sättet, Jörgen Johansson. Även på det här området är den borgerliga regeringen förespråkare för en omfördelning som går ut på att man tar ifrån de fattiga och ger till de rika.

Herr talman! Ja, det var ju en rad svepande, kritiska beskrivningar av regionalpolitik som Berit Andnor levererade här, som hon beskyller alliansregeringen för att inte ha tagit fasta på. Jag tror snarare att det är tvärtom, att det är tillkortakommanden från ett långvarigt socialdemokratiskt styre som har krävt en hel del förändringar. Låt mig då fästa uppmärksamhet på det Berit Andnor säger om att sälja ut apotek. Här handlar det om att identifiera ett problem som resten av Europa har identifierat till skillnad från Sverige under socialdemokratiskt styre, nämligen att vi har mellan två och fyra gånger så få utleveransställen av läkemedel per capita, per invånare, som resten av Europa. Då är min fråga till Berit Andnor: Hur tror hon att det kan missgynna tillgängligheten för läkemedel för det svenska folket att man nu i stället säljer in fler utleveransställen?

Herr talman! Det jag har gjort här, Finn Bengtsson, är att jag har räknat upp de förslag som den borgerliga regeringen har lagt fram i den här riksdagen och som också den borgerliga majoriteten i denna riksdag har beslutat om. Det handlar bland annat om förändringarna när det gäller vuxenutbildningen, förändringar när det gäller bredbandsstöd, infrastruktur och så vidare. Och nu hade Finn Bengtsson en möjlighet att lyssna till detta. Jag konstaterade att det inte finns någon av dem som tidigare har begärt ordet som på någon punkt har kunnat säga att det har varit felaktigt. När det gäller apoteken handlar det naturligtvis om att om man säljer ut vartannat apotek innebär det att man lägger ansvaret på privata intressen. Vi har sett hur detta har genomförts i Norge. Där är det tre multinationella företag som har tagit hand om apoteken. Det som det handlar om är naturligtvis att det är privata intressen som kommer att styra var man etablerar sig, Finn Bengtsson. Det begriper väl vem som helst.

Herr talman! På alla andra ställen där privata intressen får lov att distribuera saker och ting till folk brukar det följa tillgänglighetsökningar. Det omvända har vi sett i andra system där det råder ransoneringspolitik och svårigheter att få det som för livet är nödvändigt, till exempel läkemedel. Jag skulle ändå vilja be Berit Andnor att reflektera en liten sekund och kanske ge oss ett svar: Tycker Berit Andnor att det är förvånansvärt att Sverige är det enda land som ännu inte har en reform av apotekets ökade utbud av distributionsställen, eller tycker Berit Andnor att det är normalt att Sverige ska skilja ut sig från resten av Europa till exempel så att vi har betydligt sämre tillgänglighet till just dessa ställen men också sämre tider för öppethållande?

Herr talman! Finn Bengtsson, för oss som bor i Norrlands inland är det oerhört viktigt att vi har möjlighet att ha apotek. Jag betvivlar mycket starkt - det finns ingen erfarenhet som säger emot att jag har rätt - att de privata intressena skulle garantera olönsamma apotek i Norrlands inland. Det är det som det handlar om. Tillgängligheten kanske blir mycket bättre här i Stockholm, till och med i Östersund. Men vad det handlar om är att se till att vi har en trygg och säker läkemedelsförsörjning med tillgänglighet för hela befolkningen i hela landet. Det kan inte privata vinstintressen garantera, Finn Bengtsson. Det kan bara staten göra. Och vi har, som Finn Bengtsson mycket väl vet, en god tillgänglighet. Vi har säker läkemedelsförsörjning, och vi har dessutom en mycket god tillgänglighet och låga priser, vilket också är viktigt för kunderna. Men det handlar ju hela tiden om vems intressen man gynnar, Finn Bengtsson. Är det medborgarnas, eller är det privata vinstintressens?

Herr talman! Precis som föregående talare vill jag också diskutera regionalpolitik och regional tillväxt, dock kanske med utgångspunkt i en annan del av landet, nämligen Sveriges sydligare. Inom min valkrets finns bland annat Sveriges sydligaste udde. Också den diskussion som Berit Andnor förde visar att det finns stora skillnader mellan hur de olika regionerna ser ut. Det man kan vara överens om är att regionerna har stor betydelse för Sveriges tillväxt, men även i utvecklingen i Europa totalt märker man att regioner och regionala kluster för hela länders tillväxt vidare. Det finns olika problem och olika förutsättningar. När det gäller de svenska regionerna vill jag framför allt diskutera gränsregionerna. Det finns gränsregioner såsom Öresundsregionen mot Danmark men också stora delar mot Norge och Finland. Om man tittar på arbets- och boenderegionerna ser man att de utökats kraftigt vad gäller pendlingsavstånd. I dag är det inte ovanligt att man pendlar från min hemstad Lund till såväl Halland som Småland och Blekinge, och naturligtvis till hela Skåne. Så ser det säkert ut också på flera andra ställen i landet. Det som kanske skiljer Skåne från många andra regioner är att man där även pendlar till andra sidan sundet, till Danmark. Det gäller inte bara till Köpenhamn utan också till stora delar av Själland. Många svenskar jobbar i Danmark, och många danskar bor i Sverige. I dag hörs fler danska än svenska röster i Bunkeflo och Västra Hamnen i Malmö. Om man går och handlar eller går på restaurang i Köpenhamn och stora delar av Själland är det de svenska rösterna som hörs. I dag är det heller inte ovanligt att svenska ungdomar får sitt första jobb på den danska sidan. När det framför allt under de senaste decennierna varit svårt att få arbete i stora delar av Skåneregionen har en räddning för många ungdomar varit att de fått sitt första jobb på andra sidan sundet. Det är viktigt med bra infrastruktur, både beträffande vägar och järnvägar. Det gäller såväl inom Sverige som, liksom i vårt fall, i Öresundsregionen via bron över till Danmark. Det som kanske varit ett bekymmer och som man kan fundera på är förståelsen från myndigheternas sida för det nya sättet att leva, att man måste anpassa regelverket både till gränsregionerna och till det utökade pendlandet. Jag är i dag en flitig tågresenär mellan Stockholm och Malmö-Lund-området och också inom Öresundsområdet. Jag har fått många reaktioner från sådana som långpendlar. De har problem bland annat med skattemyndigheter och andra myndigheter som inte tycker att man ska ha stora pendlingsavstånd. De vill helt enkelt skriva vederbörande på den adress i andra delar av landet där han eller hon till exempel har sin övernattningslägenhet. Det är en väldigt trångsynt inställning. Myndigheterna har inte följt med i utvecklingen, alltså att det i dag är ganska vanligt att folk pendlar långa avstånd. Synen på pendling måste således bli annorlunda. Förutsättningarna måste bli bättre för pendling såväl inom Sverige som mellan de olika gränsregionerna. Låt mig återvända till Öresundsregionen. Den är viktig både för Sveriges tillväxt och för Danmark. Det finns en del hinder som vi måste fortsätta att arbeta med. Det gäller skatter, försäkrings- och trygghetssystem och naturligtvis även pensionssystemen. Man kan också fundera på det skatteavtal som ingicks av den förra regeringen och som innebär att personerna skattar där de jobbar och inte där de bor. Det betyder att många kommuner, bland annat min hemkommun, får betala för barnomsorg och skola men får inte tillbaka de kostnader de har på grund av det skattesystem som finns. Jag tycker att det är viktigt att titta vidare på dessa frågor. Samtidigt är det viktigt att se på detta som något positivt. Det kanske är den viktigaste frågan att lyfta fram i dag. Både myndigheter och vi politiker måste se pendling och förstorade arbets- och boenderegioner inom landet och mellan olika länder som en förutsättning för den framtida tillväxten.

Herr talman! En del av dessa frågor är ju kända och har diskuterats. Efter den borgerliga regeringens tillträde kallade det ansvariga statsrådet för nordiska frågor till ett stort möte där alla fick lägga fram sina synpunkter på vad som behövde förändras. I samband med det mötet var det inget fel på höjden på svansföringen när det gällde hur fort allt skulle gå och saker och ting förbättras. Nu skulle jag vilja veta vad som har förändrats och förbättrats för de människor som pendlar över Öresund efter det att den borgerliga regeringen tillträdde.

Herr talman! Vi har turen att även ha före detta ansvarig minister i kammaren. Det jag tror är det viktigaste är kanske inte hastigheten, utan det allra viktigaste är enligt min uppfattning att pendlingsmöjligheterna i form av kollektivtrafik finns och utvecklas. I dag är det svårt att på ett hyfsat sätt pendla över sundet trots att det finns många tågförbindelser. Det andra är att fortsätta att arbeta med dessa frågor. Det som har hänt, och som jag tycker varit en av de viktigaste bitarna, är att till exempel Arbetsförmedlingen i Malmö i mycket större utsträckning i dag jobbar med arbetsförmedlingen i Köpenhamn. Det har blivit en mycket större och bättre samordning än det varit tidigare. Det jag tycker att vår minister ska prioritera är kanske inte i första hand skatteavtalet, som jag snarast ser som ett kommunalt problem, utan de trygghetssystem som finns för den enskilde. Det ska man prioritera.

Herr talman! Jag inser att det finns svårigheter. Jag ska i mitt anförande återkomma till det. Det jag observerade i samband med Skånemötet var att det utlovades en mängd förändringar i hög hastighet. Det som Christine Jönsson säger om kollektivtrafiken är i så fall något som Region Skåne har att se till. Vad gäller samarbetet har det i många herrans år funnits en arbetsförmedling för Öresund. Det är knappast något som tillkommit nu. Vi får återkomma till debatten.

Herr talman! Fortfarande är den viktigaste delen att fortsätta arbeta med den enskildes bekymmer vad gäller pendling. Det handlar om sjukförsäkringar, pensionsförsäkringar och föräldraledighet. Dessa delar ska vara prioriterade. Kollektivtrafiken kan i och för sig vara Region Skånes bekymmer, men samtidigt är den en viktig förutsättning för att det hela ska fungera. När det gäller Arbetsförmedlingen tycker jag att man framför allt fått upp medvetenheten. Det har tagit ganska många år att bli medveten om att så pass många människor pendlar över till den andra sidan. Det är viktigt att man jobbar med dessa frågor och verkligen informerar om vad som händer med exempelvis sjukförsäkringen eller pensionsförsäkringen. Det samarbete som i dag finns mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra har, som jag uppfattat det hela efter att ha arbetat med dessa frågor i många år, först nu fått den vikt som det skulle haft redan för ett antal år sedan.

Herr talman! De senaste veckorna har varit minst sagt dramatiska i världen och också påverkat politiken inte bara i vårt land utan även globalt. Vi är väl mitt inne i en internationell finanskris som vi förhoppningsvis, men inte alls säkert, har sett crescendot av. Vi ser också effekter av en global konjunkturavmattning. Dessa faktorer påverkar och är beroende av varandra. Det jag skulle vilja tala om är de regionala konsekvenserna, de lokala konsekvenserna och de globala konsekvenserna av den utvecklingen. I Sverige har vi mötts av besked om stora varsel inom för Sverige viktiga industrisektorer. Det har påverkat vissa regioner mer än andra, men effekterna märks i hela landet om än i olika grad. Talarlistan i dag är rätt bra. Christine Jönsson talar om Sveriges sydligaste del och därefter kommer jag och har den nordligaste, med Treriksröset, inom mitt område. Samtidigt är både likheterna och skillnaderna stora mellan regionerna i de olika delarna av Sverige. Även jag brottas med de utmaningar som gränshinder och annat innebär för att vi ska kunna ta till vara tillväxtkraften fullt ut. I ett sådant läge, med de utmaningar vi står inför, är det viktigare än någonsin med en konsekvent politik för jobb och företagande. En sådan politik är den absolut viktigaste regionalpolitiska insatsen för att skapa förutsättningar för människor och företag att utvecklas och växa. Jag gläds över den budgetproposition som regeringen har gjort med stora satsningar på forskning och utveckling och på infrastruktur, med tydliga signaler om ett ökat regionalt ansvarstagande. När vi står inför snabba förändringar i vårt land och i vår omvärld gäller det att snabbt mobilisera de regionala resurserna. Det var tydligt i mitt län när vi hade en betydligt mindre strukturförändring med industrinedläggelser, som ändå var relativt stora på de orter de drabbade. Även nu har det skett i Västra Götaland. Det finns dock en avgörande skillnad. I Västra Götaland kunde man få ett tydligt engagemang från folkvalda politiker. Man fick en kraftsamling mellan staten och den folkvalda regionen. I mitt län, Norrbotten, finns inte de folkvalda med i arbetet på samma sätt. Där är ansvarsfrågan betydligt otydligare. Den regionala kraften kommer inte fram på samma sätt. Fru talman! Sverige håller på att stöpas om. Jag vill ta fasta på det som en enig ansvarskommitté presenterade i ett betänkande för snart två år sedan. Det var ett betänkande som föreslog ett ökat regionalt ansvarstagande och som nu har fått ett rungande ja från de lokala och regionala politikerna, politiker som ser de utmaningar som finns, som ser möjligheter som finns i den egna regionen och är beredda att ta ansvar. Initiativ tas nu runt om i vårt land för att få möjlighet att själva ta det här ansvaret. Ansökningar om att bilda regionkommuner har lämnats in till regeringen från flera landsting. Jag delar denna uppfattning. Det handlar om att skapa effektivitet, få en bättre samordnad stat på den regionala nivån, ersätta stuprören med en samordnad hängränna och få ett samlat statligt agerande. Staten har ansvar för utvecklingen i hela Sverige. Men det gäller också att staten har en geografi som är anpassad till de folkvalda regionerna. Det handlar om att skapa förutsättningar för regional tillväxt och att de folkvalda politikerna lokalt kan bli delaktiga i den regionala utvecklingen på ett bättre sätt. Det handlar om att skapa en region som går i bättre takt med den lokala kommunen. Det handlar om demokrati, att flytta besluten närmare människorna och ge medborgarna bättre möjlighet att utkräva ansvar och få ett tydligare regionalt företrädarskap. Vem har ansvaret? Vem kan företräda mig i regionen? Är det den statligt utsedde landshövdingen eller det folkvalda regionrådet? Men inte minst handlar det om att kunna säkerställa en likvärdig hälso- och sjukvård i hela vårt land. Det är den kanske viktigaste välfärdssektorn, där medborgarna i vårt land inte är beredda att acceptera de skillnader som nu finns. Vad jag förstår finns det också en stor samsyn i kammaren om att dagens landsting många gånger är alldeles för små för att klara av det uppdraget. Fru talman! Det handlar om att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Då måste vi också ha en hållbar samhällsorganisation. Sverige är på den nationella nivån övertungt för att klara av de utmaningar vi står inför. Den regionala och lokala kraften måste få större möjligheter. Därför ser jag det som självklart att vi går vidare med att permanenta försöksregionerna och att det blir en positiv och skyndsam hantering av de regionala initiativ som har tagits, men också att staten tar sitt ansvar och att vi får en ny statlig länsindelning, men också en tydlig tidsplan för en regionalisering av Sverige.

Fru talman! Stefan Tornberg säger att han är nöjd med regeringens politik. Den moderatledda regeringen har nu lett landet i två år. Är Stefan Tornberg nöjd med att arbetsgivaravgifterna har höjts för de små företagen? Är Stefan Tornberg nöjd med att bredbandsstödet har tagits bort? Har det gynnat Norrbottens län? Är Stefan Tornberg nöjd med att skatteutjämningssystemet har förändrats och att resurser har flyttats från landets glesare delar, Norrbotten och Jämtland, till storstadsområdena? Är Stefan Tornberg nöjd med att medborgarna i Norrbotten får vara med och betala de subventioner som går till högavlönade för hushållsnära tjänster? Är detta exempel på de där tydliga signalerna som nu kommer om det regionalpolitiska ansvar som den här regeringen tar? Eller finns det andra exempel, Stefan Tornberg?

Fru talman! Berit Andnor radar upp frågorna och undrar om jag är nöjd. Jag kan säga att jag är tillfreds med det som har hänt sedan valet. Jag är tillfreds med att vi har fått en regering som ser till de enskilda människornas och de enskilda företagens möjligheter, genom att skapa förutsättningar för dem att se möjligheterna lokalt, i stället för att trycka på en utveckling uppifrån. Erfarenheten från dessa två år visar att det är framgångsvägen. Det kan jag se i mitt eget län, Norrbotten, som aldrig haft så många i sysselsättning, som aldrig haft så låga sjuktal, som aldrig haft en så positiv utveckling. Men jag är inte nöjd med befolkningsutvecklingen. Jag är dock än mer orolig för vad det skulle innebära för mitt län och andra regioner i Sverige om oppositionens politik gick igenom, med höjda skatter och inte minst med osäkra besked. Vad är det man vill egentligen? I den osäkra tid vi är i nu behöver vi en klar ledning. Vi behöver en tydlig linje och en politisk vilja att utveckla hela vårt land.

Fru talman! Det är väl en självklarhet att satsningar på jobben och på företagen är en grundläggande fråga för att skapa utveckling i hela landet. Men är då Stefan Tornberg nöjd med att arbetsgivaravgifterna för de små företagen har höjts av den borgerliga regeringen? Det kan väl knappast vara på det sättet man skapar stimulans till de små företagen, som vi har så gott om i vår del av landet, på det sättet jobben skapas? Är ökade klyftor någonting som Stefan Tornberg tycker skapar utveckling och framtidstro? Det är ju det som sker. Är Stefan Tornberg verkligen nöjd med den omfördelning som sker från de norra delarna, de glesa delarna av vårt land, till de rika storstadsområdena och de rika storstadskommunerna? Skatteutjämningssystemet har förändrats, Stefan Tornberg. Hur kan Stefan Tornberg stå här och vara nöjd?

Fru talman! Ja, jag är nöjd med den satsning som den regering som vi har nu har gjort på företagandet. Mångmiljardsänkningar av arbetsgivaravgifterna har genomförts för företagandet. Men jag är än mer tillfreds med det fokus som regeringen har haft på att rikta arbetsgivaravgiftssänkningarna till de människor som står längst från arbetsmarknaden: ungdomar, invandrare och långtidssjukskrivna. Vi ser också effekterna. Vi ser dem i mitt län, vi ser dem i Jämtland och vi ser dem i Skåne. Vi ser hur vi har fått en politik som ser till de enskilda individernas och de enskilda företagens möjligheter i stället för att trycka ned en samhällsmodell uppifrån. Ja, jag är tillfreds. Men det finns mycket kvar att göra för att utveckla Sverige.

Fru talman! Ingen kan väl ha missat den senaste utvecklingen och tillväxten som har skett i Öresundsregionen de senaste tio åren. Det är något ganska stort som håller på att växa fram mellan två länder. Det som uppstår är en arbets- och bostadsmarknad som är långt större än vad vi har sett tidigare. Framtidsutsikterna är antagligen ännu ljusare efter beslutet att bygga den fasta förbindelsen över Fehmarn bält. Med kommande snabbtågsförbindelser mellan Malmö-Köpenhamn och de stora centrumen i norra Europa blir antagligen Öresundsregionen det strategiskt viktigaste utvecklingsområdet i Sverige. Om man tar till vara de möjligheterna i Öresundsregionen innebär det att Skåne alltmer kan bidra till välfärden i hela Sverige. Men det kräver nationell uppmärksamhet och kraftsamling kring att ta vara på möjligheterna. Vi som bor där nere upplever väl inte alltid att regeringen har det fokuset. Den allmänna uppfattningen hos oss är nog att om det hade varit vår huvudstad som haft dessa möjligheter till utveckling hade det gjorts mer för att understödja, och fortare. Den socialdemokratiska regeringen gjorde stora ansträngningar för att underlätta utvecklingen inte minst genom att identifiera de hinder och problem som fanns för att gå vidare. Tyvärr får väl sägas att intresset vid det tillfället inte var lika stort på danska sidan. Men nu signalerar hela Danmark över partigränserna ett mycket större intresse för att tillsammans utveckla regionen. Därför borde det vara ett gyllene tillfälle för den svenska regeringen att ta chansen. Men den här regeringens insatser har inskränkts till att kalla till ett möte och utlova snabba insatser, och sedan dess har ingenting hänt. Frustrationen är mycket stor. Det är bara prat och ingen verkstad alls. Fru talman! För att högtidstalen om regionbildning och integration ska bli verklighet krävs det att verkligheten för vanliga människor, de enskilda, gör det möjligt att delta och bidra till integrationen. Jag håller med Christine Jönsson om att vi kanske för mycket har fokuserat på systemlösningar och för lite på att lösa enskilda människors problem. Det måste göras. Låt oss ta utgångspunkt i gränsgångarnas egna upplevda problem och hur deras egen dagordning ser ut. Jag lyssnade på dem för någon månad sedan när samtliga politiska partier var inbjudna till Föreningen Öresundsmedborgare. Huvuddelen är danska medborgare som bor i Sverige och arbetar i Danmark. De har väldigt tydligt tre frågor. Den första handlar om att de danskar som är bosatta i Sverige inte har rösträtt i Danmark. Jag har min ståndpunkt i den frågan. Men jag tror att det är bäst om vi i den här kammaren inte lägger oss i den danska grundlagen. Den andra stora frågan för dansk-svenskarna är deras stora oro för att tvingas in i den usla svenska a-kassan. Regelverket är sådant att även om man arbetar i Danmark är det de svenska a-kassereglerna som gäller och tillämpas om man blir arbetslös. Jag kan lova att det verkligen var fruktan som människor uttryckte på detta möte. Dessa danskar sade: De värsta som kan hända är att vi blir arbetslösa, för då får vi följa de svenska a-kassereglerna. Det beskrevs som fattighjälp. Det borde stämma till eftertanke bland de borgerliga ledamöterna i den här kammaren att det i grannlandet Danmark, där det finns en annan borgerlig regering, förs en helt annan politik när det gäller arbetslöshetsersättningen. Den politik som förs i den här kammaren gör att våra grannar i Danmark betraktar oss som ett u-land på det här området. Den tredje frågan som dominerade mötet var att de församlade danskarna så entydigt uttryckte att de vill betala skatt i Sverige där de tar del av välfärden, skolor och allt annat. De vill både göra rätt för sig och känner också en tilltagande oro att man nu ska börja titta snett på dem och framför allt att de ska börja utpekas som snyltare nu när kommunernas ekonomi snabbt förändras. Det finns tyvärr lite fog för det och lite tendenser i den riktningen. Den här frågan måste lösas nu. Den har växt fort. Antalet danskar som har flyttat över på den svenska sidan har vuxit enormt de senaste åren. Det är en stor fråga. Jag trodde också att det var uppenbart för regeringen och att man lade ner en stor energi på att lösa frågan. Döm om min förvåning när jag några dagar efter mötet med gränsgångarna läser i Fokus Öresund som ges ut av Öresundsbrokonsortiet den första och enda intervju som har skett med vår finansminister när det gäller skatteavtalet. Där förespeglar han att regeringen inte alls tänker agera på något som helst sätt. Det är ord som "översyn", "eventuellt", "en rad faktorer att beakta", "om det kan förbättras" och "för tidigt" som förekommer. Det sägs inte någonting om viljeinriktning och tidtabell och inte ett ord om handling. Som det är nu får de svenska kommunerna cirka en tredjedel av de skatteintäkter som de skulle ha haft om dessa människor i stället hade skattat i Sverige. Om man lyssnar på de danska gränsgångarna är det tre saker i fokus. Det är rösträtt i Danmark. Det får de själva lösa. Det är bra a-kassa. Det kräver regeringsskifte i Sverige. Det är rätten att betala skatt där man bor. Det kräver en regering som agerar. Ett par år till ser det mörkt ut.

Fru talman! Jag tror att varje region anser att man inte har den förståelse från sittande regering som man borde ha. Det framkom definitivt i Berit Andnors inledningsanförande, och det har kommit fram tidigare här i kammaren att man vill ha en ökad förståelse. Jag har själv suttit i Öresundskommittén i ganska många år. Jag tyckte också att den dåvarande s-märkta regeringen inte hade den förståelse som man skulle ha. Det jag däremot ser som en skillnad genom åren gäller inte regeringsskiftet. Det är snarare kraften i regionen. Man har i dag mycket större förståelse för att det faktiskt händer någonting nere i Öresundsregionen och att man har en kraft i det. Det finns olika skillnader. Det finns skillnader i pensionssystem, a-kassa och föräldrapenning. Det viktigaste när man till exempel tar ett jobb i Danmark är att man får stöttning och information om vilka skillnader som finns. Det har jag inte upplevt att man har fått tidigare.

Fru talman! Jag relaterar den dagordning som gränsgångarna själva satte upp, Christine Jönsson. Där var a-kassan det stora problemet och rädslan för att dras in i de svenska a-kassereglerna. Man oroade sig för hur man skulle kunna klara sin familj och sitt uppehälle. Det är riktigt att vi inte är kända för någon falsk blygsamhet från den skånska delen av landet. Det har inte blivit sämre av att framgångarna för regionen har varit som de varit. Vi talar inte om stöd. Vi talar faktiskt om en situation där Skåne som jag ser det kan bidra till Sveriges välfärd genom att man tar till vara möjligheterna. Det är det viktiga i vårt budskap.

Fru talman! Där delar jag Leif Jakobssons uppfattning. Det är viktigt att se den förändring som har skett och den styrka som finns. Det jag var inne på i mitt inledningsanförande är att det i dag är en mycket större region. Det innebär också att tillväxten i till exempel stora delar av Småland, Halland och Blekinge också är kopplad till den tillväxt som sker i Öresundsregionen. Det är en av de positiva delarna att man har fått en regionförstoring. Det har inneburit att till exempel stora delar av östra Skåne och västra Blekinge, som tidigare har haft stora bekymmer med framför allt arbetslöshet, i dag finns i en region som klarar av ta ett antal av deras arbetskraftspendlare. Det är mycket positivt som har skett under de här åren.

Fru talman! Därom är vi överens. Problemet är när vi ska över sundet och ta till vara de möjligheterna. Jag tror att vi kan vara överens om att mycket mer hade kunnat ha hänt. Poängen är för resten av kammaren som inte kommer från våra bänkar. Det handlar om att man faktiskt inser att om man satsar på den utveckling som vi erbjuder blir det bra för hela Sverige.

Fru talman! Jag lyssnade med intresse på vad Leif Jakobsson sade. Jag var också intresserad av vad han inte sade. Jag kanske skulle kunna få veta lite mer om det sistnämnda. Det gäller det skatteavtal med Danmark som den socialdemokratiska regeringen slöt under Bosse Ringholms finansministertid. Vad tycker Leif Jakobsson om innehållet i det avtalet?

Fru talman! Som situationen har utvecklats, precis som jag beskrev det, med tusentals danskar som har bosatt sig på den svenska sidan är det klart att det inte är tillfredsställande. Det gäller kanske inte för pengarna, men däremot för dessa danskars egen självkänsla. De säger själva: Vi vill känna att vi gör rätt för oss. Vi vill se grannarna i ögonen och kunna gå på föräldramöte i skolan och veta att vi är med och betalar skolan. Det är det viktiga. Det handlar om att kunna ta till vara det positiva. Om vi inte löser det är jag lite rädd för att det kommer att bli en diskussion om danska friåkare i sydvästra Skåne när det blir lite tuffare tider med arbetslöshet och annat. Det vill jag inte vara med om.

Fru talman! Det var nog inte särskilt svårt att med utgångspunkt från skatteavtalet se att det blev ett mycket förmånligt avtal för Danmark och ett mycket oförmånligt skatteavtal för Sverige. Det är självklart när man sitter i ett sådant avtalsförhållande att det är svårt för en regering i ett land att få till stånd de ändringar i avtalet som är mycket angelägna. Men jag tycker att Leif Jakobsson ska vara lite tydligare med att det var en socialdemokratisk regering som slöt ett skatteavtal med Danmark som var oförmånligt för Sverige.

Fru talman! Det är klart att det krävs två för en tango och för att skriva ett avtal. Men den ena parten kan faktiskt uttala att man vill ha en förändring. Finansministern orkade inte ens med detta i intervjun, utan han konstaterar bara att det krävs mer tid och att man måste tänka och utvärdera. Det är det jag vänder mig mot, för det är så väldigt tydligt. Återigen: Huvudsaken är inte pengar. Det handlar om den danska kolonin och den danska befolkningen och att de ska få känna att de är med och finansierar det välfärdssamhälle som de gillar.

Fru talman! Också jag lyssnade med positivt intresse på Leif Jakobssons anförande om gränshinder och de hinder för utveckling som det innebär. Jag kommer själv från Norrbotten. Jag upplever att vi har samma men också helt olika utmaningar. Det finns likheter; vikten av att kunna skapa en gemensam arbetsmarknad är densamma. Jag sitter också i Nordiska rådet och dess näringsutskott där jag har fått information. Ibland framhåller man det svensk-danska samarbetet med de bilaterala avtal som har tecknats mellan Sverige och Danmark som ett föredöme för övriga Norden. Men om jag ska tro på Leif har inte det fungerat på ett bra sätt. Det gäller till exempel rösträtten och ett avtal mellan arbetsmarknadsministrarna. Vilka alternativ ser Leif Jakobsson till den typen av överenskommelser? Vilken är den framkomliga vägen när det gäller att få bort gränshindren?

Fru talman! Det finns ett föredöme som Nordiska rådet är med och finansierar, nämligen Grensetjänsten mellan Norge och Sverige. Där tar man mycket mer individualiserat upp den enskilde gränsgångarens situation och försöker lösa den med hjälp av myndigheter och sådant. Det tror jag är det enda sättet. Jag tror inte att vi kan hitta så mycket särlagstiftning och undantag att vi klarar alla våra olika gränsförhållanden med olika socialförsäkringssystem och annat. Det måste handla om att försöka informera enskilda. Jag kan inte förstå varför det hittills inte har kommit fram en kompletterande försäkringsmarknad som skulle kunna täcka de luckor som uppstår mellan de olika systemen. Kan man bara identifiera problemen borde man kunna försäkra sig mot dem. Det tror jag är den viktigaste lösningen för den enskilde.