Infrastrukturfrågor

Betänkande 2022/23:TU4

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
8 mars 2023

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

Beslut

Nej till att bygga höghastighetsjärnväg (TU4)

Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen om nationell planering av infrastrukturen för 2022-2033. Med anledning av ett yrkande i en följdmotion till skrivelsen riktade riksdagen en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att säga nej till att bygga höghastighetsjärnväg.

Med anledning av yrkanden i två motioner från allmänna motionstiden 2022 riktade riksdagen ytterligare ett tillkännagivande till regeringen, om att etappmålet för växthusgasutsläppen från inrikes transporter bör ligga fast. Det är viktigt att hanteringen av förorenade områden och arbetet med att minska infrastrukturens negativa påverkan på naturmiljön och kulturlandskapet fortsätter, och att takten i transportsektorns omställning till fossilfrihet ökar.

Riksdagen sa nej till övriga motioner från allmänna motionstiden 2022 om olika infrastrukturfrågor som handlar om exempelvis vägar och järnvägar. Riksdagen ansåg bland annat att arbete redan pågår inom de områden som motionerna tar upp.

Utskottets förslag till beslut
Tillkännagivande om att säga nej till att bygga höghastighetsjärnväg. Bifall till motionsförslag om ovanstående. Avslag på övriga motionsyrkanden. Skrivelsen läggs till handlingarna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll dels reservation 11 under punkt 4, dels i övrigt utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 168
Skrivelser: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2023-02-14
Justering: 2023-02-16
Trycklov: 2023-02-17
Reservationer: 50
Betänkande 2022/23:TU4

Alla beredningar i utskottet

2023-01-17, 2023-02-07, 2023-02-14

Nej till att bygga höghastighetsjärnväg (TU4)

Trafikutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen om nationell planering av infrastrukturen för 2022-2033. Med anledning av ett yrkande i en följdmotion till skrivelsen föreslår utskottet att riksdagen riktar en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att säga nej till att bygga höghastighetsjärnväg.

Trafikutskottet föreslår också att riksdagen säger nej till ett stort antal motioner från allmänna motionstiden 2022 om olika infrastrukturfrågor som handlar om exempelvis vägar och järnvägar. Utskottet anser bland annat att arbete redan pågår inom de områden som motionerna tar upp.

Därmed föreslår utskottet att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2023-02-22
Debatt i kammaren: 2023-02-23
Stillbild från Debatt om förslag 2022/23:TU4, Infrastrukturfrågor

Debatt om förslag 2022/23:TU4

Webb-tv: Infrastrukturfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 103 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! I betänkandet som vi ska debattera nu behandlas skrivelsen om nationell planering för transportinfrastrukturen 2022-2033 samt motioner från allmänna motionstiden. Det finns 329 yrkanden i motionerna. Det går alltså inte att tvivla på att infrastruktur engagerar. Det man kan undra över ibland är varför inte infrastruktur dyker upp på listan över de frågor som väljarna prioriterar. En fungerande infrastruktur är ju nödvändig för att man ska kunna ta sig till och från jobbet och att varor ska kunna transporteras inom Sverige och även exporteras. Det är ingen överdrift att säga att infrastrukturen är blodomloppet i det svenska samhället.

I Sverige finns totalt 610 500 kilometer väg, 22 800 kilometer cykelväg, 15 600 kilometer spår och ett fyrtiotal färjeleder. Till det kommer hamnar, farleder och flygplatser. Sammantaget bildar det ett transportsystem.

Fru talman! Jag tänkte göra en jämförelse. Tänk er att Sveriges transportsystem är ett hus - ett hus som i dag har ett tak som läcker, flagnande färg och trasiga fönster. Det är följden av att vi under lång tid inte prioriterat att underhålla vårt hus. När man pratar om de nya projekten i infrastrukturplanen, och det är ofta där debatten hamnar, skulle jag vilja likna det vid att man diskuterar att bygga ett inglasat uterum på vårt fallfärdiga hus. Det är ganska absurt med tanke på statusen på våra transportsystem.

Vi moderater vill prioritera att se till att den räls, de vägar, de hamnar och de flygplatser som redan finns faktiskt fungerar. Det var därför vi i den följdmotion vi skrev till den förra regeringens infrastrukturproposition gjorde en omfördelning från nya projekt till underhåll.

Att underhålla innebär inte lika många bandklippningar i en valrörelse, men bättre underhåll skulle snabbt kunna göra skillnad för alla de människor som är beroende av infrastrukturen för att få vardagen att fungera och för alla de företag som är beroende av transporter för att företaget ska överleva. Det är ett samhällsekonomiskt effektivt sätt att använda skattepengarna och också insatser som snabbare ger effekt än att bygga nytt.

Fru talman! Höghastighetsjärnväg har vi diskuterat många gånger i den här kammaren. Jag misstänker att debatten i dag inte heller är den sista. Alla fyra samarbetspartier var väldigt tydliga innan valet med att vi inte vill bygga höghastighetsbanor där fokus är att få ned restiden mellan ändstationerna. Det är inte lönsamt. I Sverige är vi för få människor för att det ska löna sig ur samhällsekonomisk synpunkt. Det finns många viktiga investeringar och mycket underhåll som har högre prioritet och som riskerar att inte bli av om man fokuserar på höghastighetsprojektet.

Riksrevisionen har granskat kostnadsökningen i infrastrukturprojekt och kritiserat det faktum att det inte finns kontrollstationer under planerings- och projekteringsfasen. Det behövs kontrollstationer där man stannar upp, tittar på kalkylen och gör bedömningen om det fortfarande är värt att satsa på projektet. Det är det vi i regeringen nu gjort med höghastighetsprojektet: Vi har konstaterat att prislappen mångdubblats, och vi har dragit i handbromsen.

Det innebär inte, som en del debattörer säger, att vi inte vill bygga räls alls. Vi tror på järnvägen, framför allt när det gäller pendling och stora arbetsmarknadsregioner. Vi vill fokusera på att bygga bort de flaskhalsar som vi ser i det system som redan finns. Göteborg-Alingsås och Uppsala-Stockholm är de två värsta sträckorna i hela systemet, och gällande nationell plan erbjuder egentligen inte någon lösning alls för dessa sträckor.

Fru talman! Transportsektorn är spännande på många sätt, inte minst när det gäller teknikutvecklingen. Nästa vecka, när det är plenifritt, ska vi moderater i trafikutskottet besöka både Einride, som utvecklar självkörande elektriska lastbilar, och Walleniusrederierna, som håller på att projektera ett oceangående fartyg som drivs med vindkraft.

Det är ibland nästan svårt att hänga med i svängarna; teknikutvecklingen går så fort. När jag började arbeta med trafikfrågorna för ungefär tre år sedan var det ingen som trodde att tunga lastbilar skulle gå att köra på el, men redan nu rullar eldrivna lastbilar ut från våra stora tillverkare. Det stannar inte där: Nya bränslen är på gång, och det som är gemensamt för dem är att alla är fossilfria.

För lite drygt ett decennium sedan kom den första Iphonen, och strax därefter kom den första Teslan. Stor skepsis mötte elbilen, som ju utmanade hela den traditionella bilindustrin. Det var alltså ungefär tio år sedan. I dagsläget står el- och hybridbilarna för 50 procent av nybilsförsäljningen i Sverige.

I dag är det många som är skeptiska till elflyget. Den förre infrastrukturministern sa till och med att elflyget inte kommer att påverka svensk luftfart. Varför skulle inte elflyget utvecklas snabbt när världen mer och mer fokuserar på att ställa om?

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer alla trafikslag att vara fossilfria. Det är en utmaning politiskt. Vi måste ta höjd för teknikutvecklingen och skapa framtidens transportsystem baserat på den utveckling som vi ser är på gång.

Fru talman! Det finns anledning att känna sig hoppfull. Vi moderater bejakar och vill se initiativ för att stödja utvecklingen. Vi vill utveckla ett effektivt transportsystem - inte avveckla transporter.

Jag ser fram emot arbetet med en ny nationell plan, framtagen av partier som inser att vi behöver alla trafikslag och inte ställer trafikslagen mot varandra och som bejakar resande och de möjligheter detta ger till olika möten.

Detta ska också vara en plan som tas fram med fokus på att skattepengarna ska användas så effektivt som möjligt. Politik är att vilja, men politiken kräver också att man prioriterar. För oss moderater är det självklart att fokusera på det som ger störst nytta för de pengar vi satsar - allt annat är ansvarslöst.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.


Anf. 104 Ulrika Heie (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Stockhaus för anförandet.

Precis som ledamoten nämnde i sin inledning är detta ett väldigt stort betänkande. Det finns väldigt många frågor som jag skulle vilja borra ytterligare i. Därför har jag ett antal frågor till ledamoten.

Maria Stockhaus talade om ett inglasat uterum. Det handlade även om underhåll och om att vi ska jobba med pendling; då gällde det Stockholm-Uppsala och Alingsås-Göteborg. Mot slutet sa ledamoten också att vi ska använda skattepengar på ett effektivt sätt, och det anser nog alla som hanterar skattepengar på olika sätt. Jag har ett par frågor om detta.

Att hitta andra finansieringslösningar är ju en viktig del för att använda skattepengar effektivt. Maria Stockhaus tillhör statsministerns parti och har, tror jag, stort inflytande över kommande infrastrukturplanering. Hur ser Moderaterna och Maria Stockhaus på alternativa finansieringslösningar för att kunna lösgöra ytterligare resurser? Både Maria Stockhaus och jag är frustrerade över att det tar väldigt lång tid att bygga olika former av infrastruktur i vårt land. Vi ska också underhålla.

Jag måste också få ställa samma fråga som man ställer sig i Skåne: Varför fick man inte en paus? Varför fick man en annan behandling än Västra Götalandsregionen? Varför stoppades utvecklingen i Skåne? Handelskamrarna undrar. Näringslivet undrar.

Vad var det som gjorde att man kände att man var tvungen att dra i nödbromsen, eller vad det nu var för broms, så otroligt hårt? Det skapade en oerhörd frustration, för vi vet att det tar väldigt lång tid med alla former av planering av detta.


Anf. 105 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Jag tror att Centerpartiet skulle kunna komma överens med regeringspartierna om att börja titta på en alternativ finansieringslösning. Jag tror inte att vi skiljer oss åt där.

Den som tittar på de motioner som vi väckte när vi satt i opposition, och även lite grann på de utspel vi gjorde under valrörelsen, ser att vi faktiskt har varit tydliga med att vi vill att man identifierar ett antal projekt som skulle kunna lämpa sig för andra typer av finansieringslösningar. Öresundsbron är ett väldigt lyckat exempel.

Vi vet också att det finns väldigt mycket privat kapital som skulle vilja investera i infrastruktur. Frågan är bara hur vi hittar bra modeller för det, så att det funkar och inte blir för dyrt för dem som ska använda infrastrukturen.

Detta vill vi absolut titta på. Underhåll är ju något som det är svårare att få in privat kapital och annan finansiering för. Om vi kan se till att en del stora projekt finansieras på annat sätt frigörs ju resurser till underhåll. Jag ägnade en stor del av mitt anförande åt att tala om att vi behöver se till att det som finns på plats faktiskt fungerar.

När det gäller Skåne var det så att sträckan Lund-Hässleholm fortfarande planerades för 320 kilometer i timmen. Detta var inte fallet med Borås-Göteborg eller med Ostlänken. Man hade inte kommit lika långt, och därför fanns det möjlighet att göra ett större omtag.

Nu kommer fokuset att ligga på vad vi behöver göra för att stärka pendlingen i Skåne. Fokuset på att man ska kunna ta sig snabbt mellan Malmö och Stockholm kommer att släppas.


Anf. 106 Ulrika Heie (C)

Fru talman! Jag tackar Maria Stockhaus för svaren. Jag skulle ändå vilja att ledamoten utvecklar lite mer.

Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar 2029, och vi vet att det är bråttom. När vi debatterade just dessa frågor i budgetdebatten alldeles före jul påpekade ledamoten att Danmark inte är klara med sin järnväg, men jag har förstått att de kommer att vara det 2029 på ett sådant sätt att godset faktiskt får möjlighet att nå Sverige. Hur ser ledamoten på hastigheten som behövs för att lösa en hel del av trafiksituationen i Skåne inför den utmaning som står bara några få år bort?

Jag tackar Maria Stockhaus för den positiva approachen vad gäller alternativ finansiering. Jag vill fråga om man från Moderaternas sida är beredd att driva på för att Trafikverket ska få uppdraget att peka ut ett antal större infrastrukturinvesteringar som skulle kunna användas för så kallade OPS-lösningar och att arbeta med detta instrument. I så fall vore det väl ändå ganska bra om detta uppdrag inte får vänta till dess att det kommer en ny infrastrukturplanering mot slutet av denna mandatperiod. Det vore bra att visa att det finns ett tempo. Jag har förstått av flera företrädare för regeringssidan att man tycker att olika frågor har fått ett tempo, inte minst på infrastrukturområdet. Detta skulle vara ett sätt att visa det tempot på riktigt.


Anf. 107 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Vi driver absolut på för att få till detta. Vi behöver identifiera dessa projekt och vara överens om dem för att kunna se vilka finansieringslösningar som finns.

När det gäller Lund-Hässleholm planerade man för 320 kilometer i timmen och hade lagt de nya spåren rakt, mitt ute i naturen. Jag har själv varit där nere och träffat olika intressegrupper. Det har varit enormt stora protester mot de planerade sträckningarna, och det skulle ha lett till en hel del överklaganden om man hade fullföljt de planer som fanns.

Region Skåne har tittat på att bygga spår för 250 kilometer i timmen i anslutning till befintliga spår eller i anslutning till befintlig väg, där jungfrulig mark inte skulle tas i anspråk. Om jag har förstått det hela rätt finns det bland annat en fladdermus som är på väg att dö ut, inte minst i Skåne, och som skulle riskera att försvinna helt om man följde de tidigare spåren.

Möjligheten att komma fram med ett annat läge på spåren innebär att det inte skulle bli några förseningar. Jag tror dock att 2029 är optimistiskt oavsett vilken variant man väljer, med tanke på hur lång tid våra projekt tar. Det gäller att ha en annan beredskap för hur vi ska hantera godset när Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar.


Anf. 108 Linda W Snecker (V)

Fru talman! Nationell plan var från början en S-produkt, som Vänsterpartiet inte tyckte hade särskilt höga klimatambitioner. Vi var kritiska när skrivelsen lades på riksdagens bord, för det behövdes mer för att uppnå klimatmålen.

Detta var dock innan den moderatledda regeringen tog tag i nationell plan och verkligen cementerade att inte ett enda klimatmål uppnås. Moderaterna sätter effektivt stopp för vardagspendlingen i stora delar av Sverige. Vi skulle kunna få ökad vardagspendling och större arbetsmarknadsregioner genom byggandet av nya stambanor och även få ned klimatpåverkan på ett mycket effektivt sätt genom bättre och snabbare transporter.

Regeringen har tagit bort bonus malus, vilket har fått elbilsförsäljningen att sjunka drastiskt. Man har även tagit bort det färdmedelsneutrala reseavdraget.

Regeringens ambitionsnivå vad gäller att vi inte ska inte ska uppnå klimatmålen är hög. Min fråga till Maria Stockhaus är därför: Hur ska regeringen se till att transportsektorn kan minska sina utsläpp med 70 procent till 2030 när man inte vill bygga nya stambanor eller göra något över huvud taget för att underlätta omställningen?


Anf. 109 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Jag vet inte i vilken värld Linda Snecker lever, men inte skulle vi kunna ha nya stambanor på plats till 2030. År 2050 är det väl sagt att de eventuellt skulle vara klara. När man bygger stambanor skapar man dessutom en enorm klimatskuld, för det blir enorma utsläpp vid byggandet. Att detta skulle vara en quickfix för att nå klimatmålen är ett önsketänkande från Vänsterpartiet.

Det handlar om att alla trafikslag måste ställa om och om att använda el, biobränsle och andra typer av bränslen i alla trafikslag för att klara målet. Elektrifieringen av fordonsflottan är därför en stor fråga, och därför satsar vi pengar på en laddinfrastruktur över hela landet.

En höghastighetsjärnväg som är färdig 2045-2050 löser inte människors pendling, utan vi behöver se till att det vi redan har fungerar. På sträckan Uppsala-Stockholm behövs ett spår till, för det påverkar trafiken från hela Norrland. När det gäller sträckan Oslo-Stockholm kan man med ganska små medel öka arbetspendlingen.

Att lägga 400 miljarder på höghastighetsjärnväg som i bästa fall är klar 2050 påverkar inte vår möjlighet att nå klimatmålen 2030, utan det är som sagt rent önsketänkande.


Anf. 110 Linda W Snecker (V)

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att ett regeringsparti inte har bättre koll på när klimatmål och stambanor ska genomföras. Nej, med stambanorna nås inte klimatmålen, men det är en bit på väg för att vi ska kunna transportera oss i Sverige över huvud taget.

Det är som att stora delar av regeringspartierna lever i Stockholms innerstad och aldrig tagit sig utanför tullarna. Man tror att Sverige består av små tunnelbanestationer dit alla enkelt kan åka. Men, Maria Stockhaus, alla i resten av Sverige har svårt att transportera sig och har arbetsmarknader som för små och som inte alls går ihop med arbetslinjen och att man ska försörja sig själv och betala skatt.

Det är inte jag och Vänsterpartiet som tycker att detta är viktigast utan det svenska näringslivet. Företagen vill kunna transportera gods på ett snabbt och effektivt sätt. Det ingår i deras klimatarbete att kunna transportera klimatsmart. Dessutom vill vanligt folk kunna åka till jobbet. Men detta sätter regeringen stopp för när man inte bygger järnväg.

Det är inte en fråga om att antingen rusta upp befintliga banor så att de fungerar eller bygga nytt. Vi behöver göra både och för att Sverige ska kunna fortsätta leva och vara en industrination i framkant som kan producera bland annat de elflygplan som Maria Stockhaus brinner för. Men hur ska de som jobbar på företagen ta sig till jobbet och hur ska företagen kunna importera och exportera sina varor om järnvägen inte fungerar? Det finns ingen logik i den politik regeringen lägger fram.

Jag hoppas att ni får igenom Oslo-Stockholm och fyrspår mellan Uppsala och Stockholm. Frågan är bara hur ni ska lyckas med det.


Anf. 111 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Diskriminering mot stockholmare är ganska vanligt i talarstolen. Men under mina drygt två mandatperioder har jag rest runt i hela Sverige, och är det något jag vet om landsbygden så är det att man där är beroende av sin bil. Och det finns väl inget parti i riksdagen, förutom Miljöpartiet, som hatar bilen så mycket som Vänsterpartiet gör. Ni vill inte satsa på vägar och vägunderhåll, vilket är det man behöver för att kunna köra sin elbil. Man behöver ha laddstolpar för att kunna ladda sin bil och ha möjlighet att ladda hemma.

Det måste också finnas tillräckligt med kraft i nätet för att man ska kunna ladda sin bil. Men ni har ju valt att vara med och lägga ned kärnkraften, vilket gör att vi faktiskt inte har tillräckligt mycket effekt för att människor ska kunna koppla upp sig på nätet och ladda sina elbilar.

Höghastighetsjärnväg lyfts fram som lösningen på alla klimatutmaningar i Sverige. Men när man bygger järnväg skapas en enorm koldioxidskuld, för under byggandet släpper man ut massor i atmosfären. När detta sedan är klart 2045-2050 är troligtvis alla trafikslag fossilfria, och då kan man inte hämta hem denna skuld. Det är bättre att satsa på ett effektivt, fossilfritt transportsystem nu när det sker en fantastisk teknikutveckling än att stirra sig blind på att räls är den enda lösningen.

Det finns dessutom väldigt mycket mer kapacitet på sjön. Det hör man både när man besöker hamnar och när man träffar Sjöfartsverket. Det finns enorma möjligheter att transportera gods på sjön. Det glömmer ni bort, för det är bara järnväg som är lösningen på alla problem. Men det stämmer alltså inte.


Anf. 112 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Jag tänkte på det Maria Stockhaus sa om att driva på. Alla vet att målet är att vi ska ha nettonollutsläpp i trafiken till 2045 och att vi ska minska utsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 2010.

Häromdagen läste jag delbetänkandet från Trafikanalys, som är en produkt på väg till en kommande klimatpolitisk handlingsplan. Där sägs att det är viktigt att vi behåller beslutade styrmedel och kompletterar med nya, att vi inte minskar reduktionsplikten och därigenom sänker ambitionerna och att vi utreder om bränslen för fler trafikslag ska ingå. Det är något av det man säger är viktigt att göra för att nå åtminstone delmålet.

Vad hände då under den gångna mandatperioden? Jo, vi hade ganska många styrmedel, ett program för fordonstrategisk forskning och innovation, Upphandlingsmyndighetens kriterier för upphandling för att få ned utsläppen, Klimatklivet, reduktionsplikt, bonus malus och så vidare.

Jag är lite nyfiken på hur Moderaterna och den nya regeringens tänker gå framåt i dessa frågor. Hur tänker klimatministern och infrastrukturministern driva dessa frågor? Hur ska Sverige sänka utsläppen?


Anf. 113 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Det är viktigt att se till att vi har en fungerande elproduktion i Sverige som kan leverera el så att vi kan elektrifiera den svenska fordonsflottan. Man måste kunna ladda sin bil över hela Sverige, och därför är det viktigt att ta bort de hinder som finns för att anlägga laddstolpar i offentliga miljöer men även i bostadsrättsföreningar. Regeringen tittar nu på hur man kan snabba upp dessa processer.

Vätgas är ett intressant bränsle, och här behöver vi titta vidare på hur vi kan få fram bättre lösningar för vätgas så att man vågar satsa på den. Flera olika bränslen är ju på väg fram, och det är viktigt att vi stimulerar den utvecklingen.


Anf. 114 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Det är jätteviktigt. Men något som man hör efterfrågas när man är ute och träffar branscherna, nästan oavsett för vilket transportslag, är långsiktiga spelregler. De undrar vad vi i politiken egentligen vill att de gör. De måste ju våga investera i till exempel ellastbilar.

Jag besökte en lastbilscentral i Karlstad häromveckan. De hade precis fått sin helt eldrivna tunga lastbil på 74 ton. Deras medskick till mig var detta: Ska vi våga måste vi veta vart vi ska någonstans och vilka styrmedel som ska gälla.

Jag tycker att Moderaterna och statsrådet Carlson är otydliga. Vad är det egentligen som ska gälla framåt? Jag tycker att det är jätteviktigt. Inte minst när man är så kategoriskt avvisande mot att bygga ny järnväg är det viktigt att vi vet och framför allt att branschen vet vad som ska gälla framåt.

Min fråga kvarstår: Vilka styrmedel är det som kommer att bli viktiga? Det behöver branschen veta.


Anf. 115 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Som jag tog upp i mitt förra replikskifte med Linda W Snecker är det faktiskt så att detta att bygga nya stambanor inte löser problemen med att nå klimatmålen till 2030. Det kommer inte att ha någon inverkan över huvud taget, för de kommer inte att vara klara. Det enda det skulle bidra till om vi fortsatte det bygget är mer utsläpp i och med att själva byggandet leder till stora utsläpp.

Regeringen har varit väldigt tydlig. Vi vill se till att vi har fungerande el.

Gunilla Svantorps parti har varit med och lagt ned kärnkraftverk. Vi hade haft lägre elpriser, mer el och större effekt i våra nät om vi hade haft de kärnkraftverken kvar.

Vi kan inte förlita oss på vind, som inte alltid blåser, så länge det är svårt att lagra den elen i någon större kvantitet.

Jag tycker att budskapet från den här regeringen har varit väldigt tydligt. Vi kommer att satsa på att bygga ut laddstolpar. Vi kommer att satsa på att bygga ut laddstolpar för tung trafik och för privatpersoner. Vi kommer att se till att det blir lättare att bygga laddstolpar där man bor så att det är lätt att ladda bilen hemma, där det oftast är billigast. Det är ganska tydligt uttalat; det ser man om man tittar på den budget som har lagts fram, och det är vi ute och kommunicerar när vi träffar intressenter. Det är jätteviktigt att vi håller fast vid det och ser till att människor kan känna sig trygga med att det kommer att finnas elförsörjning så att man kan ladda sin bil.


Anf. 116 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag har en förvånad fråga och ett erbjudande till ledamoten.

Förvåningen gäller Moderaternas inställning här. Ledamoten nämnde i sitt anförande att fullt fokus är på underhåll. Det är ett trasigt hus, och nu ska det underhållas. Jag har lärt känna Moderaterna som ett parti som siktar framåt mot teknisk utveckling och ger hopp åt människor, men nyinvesteringar finns inte på Moderaternas agenda under den här mandatperioden när det gäller infrastruktur. Det är en fråga.

Sedan har vi erbjudandet. När regeringspartierna argumenterar mot stambanor får vi ofta höra att de inte vill ha höghastighetståg, att man inte bara ska åka mellan Stockholm och Malmö snabbare än i dag. Det är inte poängen.

När vi har lyssnat på regionerna i Skåne, i Västra Götaland, i Östergötland och i Jönköpings län får vi ett unisont besked att de inte är intresserade av den höga hastigheten. Det de är intresserade av är kapacitet, räls.

I Sverige bygger man järnväg för 250 kilometer i timmen. Det gör man överallt, så min fråga som är väldigt nära ett erbjudande är om Moderaterna och regeringspartierna skulle kunna tänka sig att omvärdera sin inställning till stambanor om man strök 320 kilometer i timmen och i stället bara byggde för 250 kilometer i timmen och kunde knyta ihop Göteborg, Borås, Ulricehamn, Jönköping, från Linköping och uppåt och från Jönköping nedåt Hässleholm och Lund. Skulle situationen ändras då hos ledamoten?


Anf. 117 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Det är självklart att vi vill bygga nytt. Jag tror också att jag i mitt anförande gav uttryck för optimism kring teknikutveckling och att vi måste ta höjd för den och ha med den i vår planering.

Det som är problemet är att när man antar en nationell plan i juni ett valår är incitamenten ganska stora att trycka in så mycket som möjligt så att man får klippa så många band som möjligt. Sedan är saker och ting inte finansierade, och det har inte gjorts några vettiga prioriteringar i förhållande till vad som är lönsamt.

Jag tror att människor i sin vardag vill veta att när de tar tåget kommer de fram. De vill vara säkra på att det inte är avbrott på grund av spårbrott eller sprickor i spåret.

Vi har ett hus där taket läcker och fönstren är trasiga. Vi måste rimligen se till att det vi har på plats i dag fungerar ordentligt. Och det går mycket fortare att göra det än att bygga nytt, för att bygga nytt tar väldigt lång tid med tanke på de planeringshorisonter vi har för infrastruktur i dag.

Vi är också intresserade av att bygga ny kapacitet i det svenska nätet, men vi vill lägga fokus där vi ser att flaskhalsarna finns i systemet. Vi vet till exempel att Göteborgs hamn håller på att bygga ut och är nästan klar med det medan Alingsås-Göteborg tillsammans med Uppsala-Stockholm är allra rödast och har störst kapacitetsbrist. Då gäller det att vi åtgärdar de kapacitetsbrister som vi har i systemet först, innan vi börjar titta på att bygga ny räls och helt nya sträckningar.


Anf. 118 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tackar så hjärtligt för svaret. Det var ganska upplysande.

Om jag förstår ledamoten rätt är det egentligen inte hög hastighet som är problemet för Moderaterna, utan det är helt enkelt ny räls och att knyta samman regioner - att låta dem som bor i Ulricehamn ha en chans att ta sig på räls till Göteborg, att förenkla för godstrafiken in mot Göteborg genom att avlasta den gamla stambanan med nya banor. Om jag förstår det rätt handlar det egentligen om att ni inte vill bygga mer räls. Men jag kanske har missförstått ledamoten. Det kanske går att komma överens om en satsning på stambanor för 250 kilometer i timmen.

Västra Götalandsregionen har skrivit ett positionspapper där alla partier är överens om hur man ser en framtid framför sig. De är väldigt eniga om att det som är viktigast är sträckan Borås-Göteborg. Den är viktigare än Alingsås-Göteborg, för om vi ska få ordning på Alingsås-Göteborg med underhåll behöver vi också en sträcka som kan avlasta.

Jag undrar hur ledamoten resonerar när de som kan tågtrafiken i VGR gör en annan bedömning än ledamoten själv av vad som är viktigast.


Anf. 119 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Att vi inte skulle bygga räls mellan Borås och Göteborg stämmer inte. Det jag har sagt är att man nu ska titta på kostnadsbesparingar på den sträckan utan att försena bygget. Det är absolut kvar, och det är väldigt tydligt kommunicerat att så är fallet.

Sett till persontrafiken är sträckan Göteborg-Borås jätteviktig, absolut. Men för godstrafiken med allt gods från Göteborgs hamn, som kommer att öka, kommer Alingsås att bli ett jätteproblem om det inte går att skicka godset den vägen. Då kommer det att bli lastbil därifrån, vilket vore väldigt olyckligt.

Tittar man på den nationella plan som ligger i dag ser man inga som helst lösningar för Alingsås-Göteborg i den. Det är anmärkningsvärt med tanke på att Trafikverket lyfter fram den och Uppsala-Stockholm som de sträckor där vi verkligen måste göra något, och det behöver göras nu.

Uppsala-Stockholm äventyrar ju trafiken från hela norra Sverige ned mot Stockholm. Det finns många som vill ha snabbare kommunikationer ned till huvudstaden, och det omöjliggörs om man inte får fyrspår där. Man har nu klippt band där för tredje valrörelsen i rad, men det är fortfarande bara till 15 procent finansierat och ligger fram emot 2033.

Det finns så många andra projekt att bygga som kommer före de stora prestigeprojekten och har större effekt för dem som bor vid och ska använda den här rälsen för att förflytta sig till och från jobbet.


Anf. 120 Daniel Helldén (MP)

Fru talman! Det är intressant att lyssna på Stockhaus.

Bilden är att det här handlar om ändtrafik. Ändå vet vi från de regioner som varit hos oss i trafikutskottet och berättat om de bekymmer de ser med stoppet för nya stambanor vad detta innebär. Det är Borås och Jönköping. Det är Ulricehamn. Det är Norrköping, Nyköping och Linköping. Det är alla de delarna. Det är Hässleholm och Lund.

Vi har en befintlig stambana som vi vet kommer att bli för full när Fehmarn Bält-förbindelsen är klar. EU:s målsättning om att kraftigt öka godstrafiken på järnvägen i hela unionen kommer att göra att våra stambanor blir fulla, vilket gör att den regionala trafiken, som gör att vi kan bygga större arbetsmarknadsregioner, inte kommer att fungera.

Ändå pratas det om att det bara är Stockholm, Göteborg och Malmö det handlar om. Nej, det här handlar om södra Sverige, vars olika delar ska kunna fungera på ett bra sätt och utvecklas. Vi har hört från representanterna att de vill ha detta.

Maria Stockhaus! Ni säger att ni sannolikt kommer att bygga vissa delar av de nya stambanorna men inte de centrala delarna. Hur ska det då fungera med de centrala delarna?

Själv sa Maria Stockhaus så sent som för ett år sedan att man på de viktiga järnvägssträckorna ska kunna köra i 250 kilometer i timmen. Nu vet vi att det inte kommer att fungera på Södra stambanan; man klarar inte de hastigheterna.

Vad är det egentligen för linje som Moderaterna har i det här fallet?


Anf. 121 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! Den linje vi har är att det finns begränsat med pengar och att man måste prioritera de projekt där pengarna gör mest nytta. Det här projektet har fått oerhört mycket kritik av Riksrevisionen och forskare. Vi får inte tillbaka nyttor som motsvarar kostnaden. Prislappen ligger nu på runt 400 miljarder, och det är väl ingen som tror att det kommer att räcka. Om man skulle fortsätta med helheten blir det av framåt 2050. Vid den tiden kommer, som jag sa tidigare, i princip alla trafikslag att vara fossilfria, och då får vi inte några större miljövinster av det här.

Det är bättre att se vad vi har på plats i dag och hur vi kan öka kapaciteten genom att bygga till och bygga om. Till exempel kan vi bygga till så att vi kan ha längre och tyngre tåg och rusta upp stambanorna så att de kan klara 250 kilometer i timmen. Det är betydligt mer kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt lönsamt. Dessutom går det snabbare att göra så i stället för att fortsätta med det här prestigeprojektet.

Man anklagar oss för att ha ideologiska skygglappar, men här finns det en tro på att tåg är lösningen på allt, vilket inte stämmer. Vi måste se till att hela systemet fungerar och att vi bygger på det system vi redan har på plats. Man ska inte bygga ett inglasat uterum på ett hus som håller på att falla ihop. Vi måste se till att det fungerar. Det finns möjligheter att göra förbättringar i det huset för att det ska fungera bättre, så att vi kan få högre kapacitet. Det finns ganska många som har idéer kring hur detta kan göras i befintligt system. Men det har man över huvud taget inte tittat på, utan man hoppar över alla steg och kör rakt på att bygga nytt. Så tycker inte vi moderater att man kan hantera skattepengar.


Anf. 122 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Problemet är att man inte kommer att kunna bo i det där huset, som Maria Stockhaus nämner och som inte underhållits. Man kommer inte att kunna vara där; de som ska åka på rälsen kommer inte att få plats. Det ser man om man tittar 10, 20, 30 år framåt. De planer som finns för godstrafik, persontrafik och regional trafik kommer man inte att klara på befintliga stambanor. Ni vill inte skapa nya banor som gör att vi kan få till en bra trafik. När det är gjort kan vi också rusta upp de banor som finns nu.

Trafikverket har gått igenom järnvägsnätet och talat om var man kan upprusta det till 250 kilometer i timmen. Just för Södra stambanan säger man att det är otroligt problematiskt. Det är gamla banor som har kurvigheter som inte fungerar för de hastigheterna. Det kommer att bli enorma problem när man gör de upprustningarna, och det kommer inte att fungera. Men ni hoppar över hela den delen. Det här är grunden för järnvägsinfrastrukturen i Sverige. Det är detta som gör att man kan komma från södra Sverige till norra Sverige och att man kan klara av den regionala utvecklingen. Men det är någonting som jag ser att Moderaterna helt hoppar över.

Ledamoten skrev själv i en motion så sent som förra året att man på de centrala banorna i Sverige ska kunna köra i 250 kilometer i timmen. Det kommer inte att gå där. Möjligtvis kommer vi att kunna köra med någon form av mjölktågsfart. Allting kommer att stocka sig och sitta fast i det här systemet. Det är inte att ta ansvar för järnvägen.

Det är ingen som har sagt att järnvägen är lösningen på allt. Men om järnvägen inte fungerar så fungerar inte Sverige. Vi måste se till att få ordning på detta.

Maria Stockhaus pratar om 400 miljarder. Det finns olika kalkyler för detta. Men ni säger att nästan 50 procent av hela nätet ska byggas. Att prata om att det kostar 400 miljarder eller 300 miljarder är helt fel.


Anf. 123 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! Det resonemang som Daniel Helldén har om att huset inte går att bo i innebär att vi bygger uterummet först och sitter och har det mysigt i det medan huset faller ihop. Men det finns många människor som är beroende av huset. Den här satsningen berör ju bara södra Sverige, inte norra Sverige med allt som händer där. I norra Sverige finns enkelspårsbanor, banor med dålig kvalitet och extremt dåliga vägar. Detta är ett gigantiskt problem med tanke på de investeringar som görs där uppe.

Om vi lägger alla ägg i den här korgen, så att vi inte har råd att satsa på att rusta upp den järnväg vi har och bygga kapacitet överallt, kommer vi att ha gigantiska problem i norra Sverige. Men det känns som att det inte är intressant för Daniel Helldén. Det enda som är viktigt är att folk kan förflytta sig i södra Sverige. Man glömmer bort allt norr om Stockholm, men det är också viktigt. Väldigt mycket av Sveriges bnp genereras faktiskt där uppe, och det kommer att bli ännu mer av det. Många av de företag som etablerar sig där är väldigt tydliga med att det kommer att bli stora problem om vi inte gör någonting åt infrastrukturen i norra Sverige.

Samma sak gäller för försvarets behov. I och med att vi går med i Nato kommer det att finnas stora behov av att rusta upp de banor som vi har i norra Sverige. Men det kommer inte att finnas pengar till det om vi ska fortsätta med det här prestigeprojektet. I stället ska vi försöka hitta ett system där vi utnyttjar det vi redan har på plats, kompletterar och bygger till det och ökar hastigheten där det är möjligt.


Anf. 124 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Det ska gå att leva, bo och arbeta i hela Sverige - från norr till söder, på öar i både Stockholms skärgård och Bohusläns skärgårdar, i glesbygd likaväl som i stadsbygd, fjällnära likaväl som i Smålands mörka skogar. I hela Sverige ska människor få möjlighet att välja var de vill leva, bo och arbeta.

För att det ska fungera krävs skolor, offentlig och privat service av olika slag och inte minst en väl fungerande transport- och it-infrastruktur. Det krävs att näringslivets godstransporter fungerar för att företagsamhet och arbetstillfällen ska möjliggöras i hela landet. Allt det här kräver teknikutveckling, effektivisering, digitalisering, regelförenklingar och en omställning till elektrifierade transporter, liksom en ökad andel förnybara drivmedel. Det bidrar till goda kommunikationer i hela landet som kan ske utan att miljö- och klimatpåverkan ökar.

För Centerpartiet är det här hjärtefrågor. Under de över 110 år vi har funnits har vi verkat för att infrastrukturen ska fungera i både landsbygd och stadsbygd. På 90-talet - kanske någon minns det - lanserade vi digital allemansrätt. Nu är vi faktiskt snart där. Vi vet alla att det finns brister gällande tåg, bussar och så vidare. Men där människor bor har vi faktiskt snart en digital allemansrätt.

Nu vill jag vända mig till dig som lyssnar och som kanske inte sitter här i kammaren men undrar var man kan läsa om allt det här. Ja, det finns beskrivet i våra kommittémotioner från Centerpartiet, som heter Hållbara transporter med hög tillgänglighet i hela landet, Ökad motståndskraft för transporter och Grön omställning av transportsektorn. Det beskrivs också i det betänkande, TU4 Infrastrukturfrågor, som vi utgår från i denna debatt. Det är på cirka 300 sidor. För den som vill fördjupa sig finns det fantastiskt mycket kunskap att hämta där om hur den svenska infrastrukturen fungerar just nu. Utskottet kommer sedan under hela våren att debattera flyg, sjöfart, it-infrastruktur och så vidare, så mycket av dagens debatt kommer att handla om vägar och järnvägar, vilket redan har visat sig.

Herr talman! I dagsläget finansieras den absolut största delen av all infrastruktur över statsbudgeten. Det har över åren skapat en infrastrukturskuld på omkring 300 miljarder kronor eftersom statens reformutrymme är så begränsat. Det duger inte. Vi måste bygga mer kapacitet. Det gäller inte minst i den oroliga tid som vi befinner oss i just nu.

Vi har också en underhållsskuld. Vi har både en investeringsskuld och en underhållsskuld att förhålla oss till. Både svenska och utländska investerare har visat intresse för att göra långsiktiga investeringar i Sverige. I många med Sverige jämförbara länder fungerar detta redan nu.

Det finns infrastruktur i offentlig-privat samverkan som kallas för OPS. Det kan handla om järnvägar, en motorväg eller en utbyggd hamn. Det kan öppna för fler projekt i Sverige som annars kanske inte hade blivit av eller som åtminstone hade skjutits på framtiden.

Här tänker jag att vi alla som jobbar med infrastrukturfrågor känner en stor frustration över hur lång tid det ändå tar att färdigställa de infrastrukturprojekt som till och med är påbörjade.

Jag har själv förmånen att bo utefter Västra stambanan. Den byggdes 1856-1862, tror jag. Nu var det inte en järnväg av dagens standard. Det måste jag erkänna. Det var enkelspår. Men det blev möjligt att åka från Göteborg till Stockholm på betydligt kortare tid än vad det gör i dag.

Centerpartiet ser till hela landet. Därför vet vi att vi behöver nya stambanor. Stoppet som den här regeringen har gjort är oförståeligt på så många sätt. Det gäller även om man verkligen på djupet försöker förstå och lyssna bakom argumentationen om glasade uterum, något annat eller om det var fladdermöss.

Man måste förstå vad som faktiskt händer när man säger nej till viktig utbyggnad av infrastruktur. Vi var några stycken som hade möjligheten att vara med på ett EU-toppmöte som vi blev inbjudna till av infrastrukturministern.

Våra europeiska grannar hade kanske inte uppfattat läget. De kanske inte följer vår inrikespolitik så jättenära. När man säger att det nu blir stopp i infrastrukturbygget av banan som var en del av ett europeiskt infrastrukturbygge säger de bara: Va, är det möjligt? Hur tänker man? Det är klart att vi är många som vill veta det.

I Skåne är man förtvivlad. Varför fick man inte en paus som Västra Götaland? Jönköping behöver få möjlighet att rekrytera från både öster och väster för att få möjligheten att förstora sin arbetsmarknadsregion. Det var också någonting som Moderaternas företrädare var inne på.

Vi måste också operera bort infarkter av olika slag. Sträckan Alingsås-Göteborg har redan nämnts. Vad kommer inte att hända när Fehmarn Bält-tunneln öppnar? Vi har varit inne på de delarna.

Industrialiseringen i norra Sverige tar fart. Norrbotniabanan har fått ett antal miljarder. Men det går så långsamt. I det läge vi nu är i måste vi fundera över: Hur kan vi på olika sätt snabba upp processerna?

Det finns en annan sak som jag nu kan passa på att nämna. Jag tänker på att några kanske har dragit en lättnadens suck i en del regioner, kanske i Östergötland. Jag tittar på våra östgötska kamrater i utskottet här i kammaren. Man kanske drar en lättnadens suck för att det var så långt planerat att man inte kunde stoppa det hela. Det sa moderaten här i talarstolen. Men man ska dra ned resurser.

Nu har det kommit oroande propåer från sydöstra Sverige. Vad kommer att hända med de andra tågbanorna? Kommer man att få möjligheten att ansluta dem? Vad kommer egentligen att hända? Här har alla vi som jobbar med politik ett stort ansvar att se att hela landet hänger ihop. Vi måste ge möjligheter för så många som möjligt att kunna transportera sig så effektivt som möjligt.

Vi driver på för att vi ska nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta och utsläppsminskningar på 70 procent till 2030 från våra inrikes transporter. Det ställer krav på att vi ökar investeringarna i infrastruktur. Vi måste rusta på olika sätt.

Jag har redan varit inne på att vi vill ge Trafikverket i uppdrag att identifiera ett antal projekt från nuvarande nationell infrastrukturplan som är lämpliga att hantera med extern medfinansiering. Privat kapital och pensionsfonder bör ges möjlighet att investera i infrastruktur i Sverige. Här tycker jag att jag fick ett positivt svar från regeringssidan.

I det här sammanhanget vill jag också påtala att vi måste få mer rättvisande samhällsekonomiska kalkylmodeller. De vi har nu fungerar inte riktigt.

Min sista minut av talartiden vill jag använda till något som är mycket mindre än de stora infrastrukturprojekten. Om vi kan finansiera dem på ett annat sätt får vi mer pengar över till det lokala och regionala.

För 1 miljon människor i vårt land börjar och slutar resan hemifrån vid en enskild väg. Här är det otroligt viktigt att man för de uppemot 44 000, 45 000 mil som är enskilda vägar i Sverige i dag får möjligheten att hålla en god kvalitet.

Man får statsbidrag för närmare 8 000 mil. Det är viktigt att de resurserna finns, något som Centerpartiet drivit länge. Det handlar om att människor kan vara med och bidra till att vägar kan vara allmänt tillgängliga och att de tillgodoser behoven och håller en god transportkvalitet. Allt detta är viktigt för en levande landsbygd.

Herr talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer. Men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 35, Åtgärder i transportinfrastrukturen.


Anf. 125 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Ulrika Heie som är ordförande i trafikutskottet står, som jag tolkar det, här och pläderar för att lånefinansiera en höghastighetsbana och att lägga skulden på kommande generationer.

Det är inte nog med att vi förmodligen lägger en underhållsskuld på kommande generationer. Vi riskerar också att lägga kostnaden för ett jättedyrt projekt som höghastighetståg på kommande generationer.

Det var också någon talare från Skåne som talade sig varm för järnvägen där. Jag lovar att jag som skåning definitivt hade gjort detsamma, men inte för höghastighetståg.

Hon nämner även OPS-lösningar. Utöver detta hörde jag någonting om 300 miljarder i underhållsskulder. Vi har en jättestor underhållsskuld för både järnväg och väg. Men siffran 300 miljarder känner jag inte igen.

Var kommer den siffran ifrån, och vilket årtal handlar det om? Är det i dag, är det om tio år eller är det om 30 år? Jag har inte hört att det nämnts en så pass hög siffra som 300 miljarder. Jag frågar alltså om siffran.

Sedan undrar jag om Centerpartiet fortfarande vill bygga höghastighetståg för ett tåg i timmen. Det går i dag ett tåg i timmen i vardera riktning mellan Malmö och Stockholm. Står ni kvar vid den linjen?

Vill ni lånefinansiera, som vissa andra föreslagit, och lägga skulden på kommande generationer för höghastighetsbanan? Eller vill ni ha någon OPS-lösning, som för Nya Karolinska? Det är kanske världens dyraste sjukhus per kvadratmeter.


Anf. 126 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Stort tack, Patrik Jönsson, för frågorna! Vilken tur att jag fick chansen att tala om att det jag sa i mitt anförande var att vi hade en 300 miljarder stor investeringsskuld och underhållsskuld.

Förlåt mig. Nu säger jag fel. Jag säger underhållsskuld på 300 miljarder kronor. Vi har ett behov av att underhålla. Nu tittar ledamoten så konstigt på mig. Jag måste titta i mitt manus. Jag blev lite osäker.

Det ord jag nämnde var infrastrukturskuld. Det var ett ord på i, men inte investering och underhåll utan infrastrukturskuld på omkring 300 miljarder kronor.

Vi har ett reformutrymme som är så pass begränsat. Jag ska gärna återkomma till på vilket sätt jag kan öka förståelsen för hur vi tänker om infrastrukturskuld. Eftersom vi finansierar allting över statsbudgeten blir det väldigt många saker som vi inte kan göra och inte hinner göra.

Jag vill passa på att svara på den första frågan om skulder för kommande generationer. I min värld blir det skulder för kommande generationer om vi inte ser till att bygga ut infrastruktur så att Sverige fortsatt är ett konkurrenskraftigt land, där godstransporter och persontransporter förmår fungera på ett sådant sätt att vi inte bidrar till att inte öka tillväxten på det sätt som vi skulle kunna göra.

Om vi tror att staten ska göra allt, och därmed kunna göra väldigt lite, får vi en skuld till kommande generationer för att vi inte ser till att bygga ut på det sätt som vi ser att vi skulle kunna göra.

När det gäller höghastighetståg pratar vi om tåg i 250 kilometer i timmen.


Anf. 127 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Höghastighetståg är inte 250 kilometer i timmen, och det är Ulrika Heie väl medveten om numera. Jag kan förstå om man som ny i utskottet inte kände till det, men det vet ordföranden mycket väl om nu. Det är 251 och däröver som gäller.

Från Centerpartiet har ni hela tiden fört talan för höghastighetståg, ett tåg i timmen. Vi kan inte köra lokaltåg och inte heller dagens regionaltåg på dessa banor. Då pratar man om regionaltåg som skulle gå fortare än 250 kilometer i timmen.

Frågan kvarstår: Är det fortfarande tåg på speciella banor, som bara är tänkta för detta? Eller är det även för lokaltåg? Har ni svängt i frågan? Det är min fråga till Ulrika Heie.

Jag blir inte riktigt klok på det här med infrastrukturskulden. Det får ledamoten gärna utveckla lite mer. Det skulle jag uppskatta, för jag tror att jag anar lite av vad Ulrika Heie är ute efter: att det önskas byggas mer än vad vi har byggt. Om det är det man är ute efter är frågan: Vad vill vi ha byggt? Är det tåg, är det höghastighetståg eller är det väg? Vad är det vi efterfrågar?

Om det är detta belopp är det mer en partipolitisk fråga än en faktafråga. Är det en underhållsfråga? Vi har en hög underhållsskuld, men det rör sig inte om de här summorna, inte ens om fem sex år.

Slutligen gäller det finansieringsfrågan. Vi tar ett lån, och det ska kommande generationer betala av. Praxis är att vi betalar vår investering med direktanslag, och direktanslagen har historiskt alltid varit betydligt högre. De har varit dubbelt så höga procentuellt som de är i dag. Jag kan bara konstatera att Centerpartiet gärna ser att vi lånar för kommande generationers betalning.


Anf. 128 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Tack för möjligheten att än en gång förtydliga mina svar! Vi behöver öka kapaciteten på den svenska järnvägen. Vi avser inte att föreslå att man ska bygga banor där bara en viss typ av väldigt snabba tåg kan gå. Vi pratar om banor där man kan köra fort, men också långsammare, så att gods- och persontransporter kan samsas på ett bra sätt. Vi behöver fler banor, och det är därför vi vill se nya stambanor byggas i Sverige.

När det sedan gäller vad tågen kallas tänker jag att det har varit ett sätt att tala om att man är emot att kalla dem för höghastighetståg. Det är givetvis riktigt att det finns hastighetsbegränsningar när det handlar om vad man kallar tågen, men jag blev däremot tackad för att jag åkte med SJ high speed train häromdagen. Men det kanske betyder någonting helt annat på engelska. Det går att använda ord och vrida och vända på dem till stor del.

Vi avser inte att lägga skulden på kommande generationer. Om vi inte gör saker är det att skjuta problemen på framtiden. Vi behöver ha en mycket bättre robusthet i hela vårt infrastruktursystem. Jag tänker att också ledamoten är fullt medveten om att järnvägen behöver mer räls och att man behöver satsa på nya system. Vi har inte varit inne på en del av de andra. Vi kan diskutera dem, men det är ju så kort tid vi ska göra detta på.

Den infrastrukturskuld om 300 miljarder kronor som jag nämnde och som ledamoten efterfrågade svar om handlar om att det är en massa saker som vi inte har byggt. Det handlar om att vi skapar förutsättningar att bygga snabbare, för det är först när banorna är klara som de blir effektiva och ger den tillväxt som vi förväntar oss. Om man då väntar sig att det ska byggas banor för tåg i 20-30 år blir det verkligen att lägga skulden på kommande generationer. Så låt oss nu se till att bygga lite fortare!

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Ulrika Heie yrkade bifall till reservation 35. Eftersom det är en reservation från Vänsterpartiet anar vi att Ulrika Heie avsåg att yrka bifall till reservation 36. Jag vill därför ge ledamoten möjlighet att yrka bifall till denna reservation om hon så önskar.)

Tack så mycket, herr talman, för den generositeten, för klargörandet och för möjligheten att rätta mig! Det var givetvis reservation 36 som jag avsåg att yrka bifall till.


Anf. 129 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Hela Sverige ska leva! Det är en slogan som vi politiker ivrigt använder oss av vart fjärde år, nästan alltid under valår. Det är väldigt viktigt med orden och att det inte bara blir ord utan också blir verkstad. Jag är glad över att vi nu har en regering som tänker göra precis så och gå från ord till handling, för hela Sveriges transportsystem måste fungera.

Den nya regeringen prioriterar om och prioriterar rätt. Sverige måste få bättre vägar och ett järnvägsnät som är driftssäkert.

Metaforen med huset har använts förut, och jag tänkte ta den nu också och tala om huset. Vi kan inte börja med att bygga ett exklusivt tak. Man måste börja med att få en säker grund; då kommer huset att stå längre.

Så har det varit en längre tid. Sverige har en enorm underhållsskuld i både vägar och järnvägar. Det fattas 110 miljarder kronor i underhållsskuld fram till 2033. Det går inte bara att säga att det där tar vi sedan. Nej, herr talman, underhållsskulden måste vi börja ta i nu.

Det är glädjande att regeringen lägger 1 miljard kronor på att rusta upp våra vägar i Sverige. Det är viktigt att förbättra villkoren för landsbygden. Pengarna kommer att behövas för att våra vägar ska bli körbara och trafiksäkra. Det blir exempelvis beläggningsunderhåll, linjemålning, broreparationer, trumbyten och viltstaket.

Regeringen kommer också att satsa 2,6 miljarder kronor på laddinfrastruktur i hela landet. Det blir laddstationer för lätta och tunga fordon. Dessutom byggs laddinfrastrukturen ut i hamnar och på kajer. Resan har bara börjat. Hela Sverige ska leva.

Herr talman! Vi fyra samarbetspartier gav beskedet förra hösten att vi lägger ned projektet höghastighetsjärnvägen. Vi menar att höghastighetsjärnvägen inte är rätt väg att gå, för underhållet av befintlig väg och järnvägsnät måste gå först. Med tanke på den gigantiska underhållsskuld som vi har är inte detta projekt samhällsekonomiskt försvarbart.

Vad priset är för detta högriskprojekt är väldigt osäkert. Externa beräkningar pekar på en sammanlagd kostnad på kanske 350 och upp till 400 miljarder kronor. Men vi vet inte exakt - ingen vet. De tidsmässiga vinsterna blir begränsade.

Den förra regeringen valde dock att bortse från faktiska kostnader och kritik från forskare, Trafikverket och Riksrevisionsverket. Man fortsatte att driva på den enskilt största infrastruktursatsningen på många decennier, fullt medveten om att projektet var underfinansierat och att kostnader för bärande delar inte fanns med i beräkningen.

Herr talman! Det var ett glädjebesked som regeringen gav för några dagar sedan: Bromma flygplats ska finnas kvar. Vi ser Bromma som en omställningshubb för det gröna flyget. Elektrifiering och vätgas är framtidens bränsle, eller vingar om man så vill. Flyget kommer att vara en mycket viktig del i det totala transportsystemet och ska ses som en del av den svenska kollektivtrafiken. Flyget ska inte avvecklas, utan utvecklas.

(Applåder)


Anf. 130 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Jag ska inte diskutera Bromma. Det är klart att det ska läggas ned. Vi kan flytta all trafik till Arlanda; det är inget problem, och så kan de flyg som ni tycker behövs få plats där.

Men det är ändå lite spännande när Kristdemokraterna och den nya regeringen här pratar underhållsskuld. Alla vet att vi behöver underhålla det vi har, men det första ni gjorde var att rycka bort 750 miljoner från järnvägsunderhållet och lägga det på vägar. Det är tråkigt att se. En stor del av det skulle användas i år.

Kristdemokraterna har ju infrastrukturministerposten, och Andreas Carlson har varit tydlig i ett antal motioner. Jag måste citera honom: "Idag är bristen på nya stambanor påtaglig och det är nödvändigt att regeringen snarast tar initiativ så att nya stambanor kan byggas. Jönköping är ett naturligt nav i södra Sverige för många olika transporter och transportslag. En förbättrad järnvägskommunikation är därmed en självklar del i att bygga ett 'rundare län' som ger nytta till andra delar av södra Sverige. Satsningen på exempelvis mer regional järnväg blir effektiv om nya stambanor också byggs."

Sedan fortsätter det med alla saker vi vet, utvecklingen av större arbetsmarknadsregioner och så vidare.

Jag vet att ledamoten Oscarsson bor inte så långt från Jönköping, i Ödeshög. Jag bara undrar: Är Kristdemokraternas linje nu att det inte längre är viktigt att få till de här större arbetsmarknadsregionerna, att södra Sverige får de kopplingar som gör att fler kan resa längre sträckor och jobba, fast med kortare tider, och att vi får till en bra järnvägsinfrastruktur för de järnvägar som finns närmast ledamoten?


Anf. 131 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, Daniel Helldén, för jättebra frågor! Det var ju synd att vi inte kunde tala lite om Bromma. Vi hade faktiskt funderingar på att bjuda på tårta där borta, men det gjorde vi inte.

Ledamotens fråga är jätteviktig. Hur tänker vi egentligen? Kristdemokraterna drev faktiskt detta, som ledamoten var inne på. Men så hade vi ett riksting där vi funderade fram och tillbaka i partiet på hur vi egentligen skulle göra. Vi insåg då att det inte gick, att det var för mycket av ett högriskprojekt. Vi har ju, precis som jag alldeles nyss pratade om, en underhållsskuld som är gigantisk.

Vi har i dag en järnväg som det måste satsas på. Vi tycker att det är fel att lägga alla ägg i en korg och säga: Bara vi bygger detta kommer det säkert att bli bra. Vi måste, med de resurser vi har, nu se till att bygga, fixa till och underhålla både järnväg och vägar. Det hänger nämligen ihop, precis som någon var inne på förut. Vi måste se till att ha en driftssäker järnväg och också har vägar som går att åka på och som är trafiksäkra.

Vi har diskuterat olyckor mycket under vintern. Vi måste se till att människor känner att de vägar de åker på är driftssäkra. Flera av oss bor här i Stockholm, men grejen är att hela landet måste kunna ha vägar man kan lita på, som finns och fungerar. Det har vi inte i dag, menar vi.


Anf. 132 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Jag kunde ha ätit tårtan. Det hade inte ändrat min åsikt om hur vi ska göra med Bromma.

Ledamotens närmaste järnvägsstation är väl Mjölby, om jag inte minns helt fel. Nu ska det byggas nya spår ned till Linköping. Men sedan ska man inte fortsätta, utan det ska vara den gamla stambanan - hur långt ned vet vi inte riktigt. Om det är till Lund eller till Hässleholm återstår att se, eftersom ni har stoppat projekten längst ned.

Det vi vet är att den stambana vi har där är gammal, riktigt gammal. Trafikverket säger att det är problematiskt att uppgradera den, och även om man uppgraderar den kommer det att vara fullt på spåren när alla godstågen kommer, när den regionala trafiken ska gå och när vi har en förändring i transportsystemet som gör att fler människor reser med tåg, vilket är målet både nationellt och inom EU.

Då kommer sannolikt de som ska pendla från Mjölby att sitta fast där. Det är möjligt att de kan åka till Skänninge; det kanske går bra. Men annars är frågan hur detta kommer att fungera.

Här förstår jag inte riktigt hur Kristdemokraterna tänker. Vi behöver ju spåren. Och detta är inte heller den enda satsning som görs i Sverige, långt ifrån. Inte heller är detta den sak som äter upp allt. Det ni ändå säger att ni ska bygga kommer att kosta cirka 200 miljarder kronor. Den sista delen, som är ungefär hälften, kanske går på 100-150 miljarder, inte vet jag.

Däremot vet jag att vad ni har gjort är att ta bort de EU-medel som vi hade kunnat få för dessa sträckor, både det som ni har sagt ska byggas och det som vi tycker att man i fortsättningen ska bygga. Det förvånar mig. De pengarna hade väl vi behövt, ledamoten?


Anf. 133 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Återigen tack, ledamoten Daniel Helldén, för dina frågor!

Den första frågan var om pengarna som togs bort från Trafikverket. Det var faktiskt pengar som de själva sa att de inte kunde göra av med. Därför gjorde vi den omfördelningen.

Sedan är det intressant att ledamoten har riktig koll på var jag går på tåget. Sannerligen är det i Mjölby. Jag skulle förstås vilja ha järnväg ända ned till Ödeshög som jag kommer ifrån. Det kanske inte går, men där har vi ju vägar som måste fungera.

Det är väl lite det vi är inne på, och det är ledamoten också: Vi vet att en del av den järnväg vi har i dag sannerligen behöver fixas ordning och rustas upp. Det finns system som inte fungerar och allt vad det är. Det är jättemycket, och där kommer vi tillbaka till att vi har en gigantisk underhållsskuld som vi måste ta tag i. Jag är glad och tacksam över att den här regeringen vill göra detta.

Vi menar att vi ska få till detta på ett bra sätt. Men det ska inte bara vara järnväg utan också vägar. Vägarna är också otroligt viktiga för hela landet. Vi kan inte få allt på järnvägen, och då måste också vägnätet fungera. I dag finns det väldiga brister på många sätt. Åker man i inlandet kan man stöta på vägar som verkligen behöver upprustning.

Jag ser verkligen fram emot att regeringen nu tar tag i detta på ett sätt som jag tror är väldigt positivt. Så tack för din fråga!


Anf. 134 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Vi debatterar betänkandet TU4 om infrastrukturfrågor. Det känns lite viktigt att påminna dem som inte finns här i salen men som kanske sitter hemma och tittar om vad vi egentligen pratar om. Det handlar om 329 yrkanden från den allmänna motionstiden, 20 yrkanden i följdmotioner och också skrivelsen om nationell planering för infrastrukturen.

När man sitter och lyssnar kan man lite grann få intrycket att om vi gör så här finns det inga pengar till det där. Då vill jag ändå påminna om de 799 miljarder som ändå satsades. Av de 799 miljarderna skulle 165 miljarder gå till att vidmakthålla statliga järnvägar, 197 miljarder till att vidmakthålla statliga vägar och 437 miljarder till utveckling av transportsystemet. Det handlar alltså inte om antingen eller; det handlar om både och. Det är väldigt viktigt att komma ihåg det när man lyssnar på debatten, så det vill jag ha sagt först av allt.

Jag har suttit i trafikutskottet i 142 dagar, efter att länge ha jobbat med utbildningspolitik. I dag är den 142:a dagen. Det är roligt att byta utskott och ansvarsområde. Man lär sig en väldig massa saker och träffar nya människor.

Om det här området lär man sig framför allt att det handlar om stora, tunga och dyra investeringar, som egentligen bestämdes för väldigt länge sedan. De flesta sakerna i nationella planen bestämdes inte under förra mandatperioden utan för kanske fyra, fem eller sex mandatperioder sedan. Så måste också vi som är här i dag tänka. Vad ska hända i framtiden?

Det handlar om nödvändiga investeringar. Infrastruktur är kittet som håller ihop Sverige. Det är en förutsättning för jobb och tillväxt, för nya bostäder och inte minst för att öka framtidstron.

Det transportpolitiska målet är tydligt: Vi ska "säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet". Det förpliktar. Det är viktigt.

Till det finns också funktionsmål om tillgänglighet och hänsynsmål om säkerhet, miljö och hälsa. Vi har också ett klimatmål som säger att etappmålet är att minska växthusgasutsläppen från inrikestransporter med 70 procent till 2030 räknat från 2010. Mycket är gjort, men det räcker inte. Som någon sa tidigare: Vi måste öka takten i omställningen.

Vi socialdemokrater har åtta reservationer i betänkandet. Jag tänker uppehålla mig lite mer vid två av dem. Den första handlar om ett långsiktigt hållbart transportsystem. Vi ser att det går att ställa om. Alla vi som är ute och träffar transportbranschen inom olika transportslag ser att de har kommit jättelångt på sina håll. De ställer om för fullt. Det är fler bilar och lastbilar som är elektrifierade. Det går från fossila till förnybara drivmedel. Det går mot effektivare fordon och ökad effektivitet.

Det som efterfrågas från oss, från politiken, är långsiktiga spelregler men också en vilja, en tydlighet, en inriktning. Vart är det vi ska?

Sedan 2017 har vi ett klimatpolitiskt ramverk, med klimatmål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd, som säger att vi inte ska ha några nettoutsläpp alls 2045. Vi har en klimatlag som gäller sedan den 1 januari 2018. Och en klimatpolitisk handlingsplan ska tas vart fjärde år.

Socialdemokraterna är tydliga med att det här måste gå snabbare än i dag. Det är jätteviktigt. Branschen efterfrågar som sagt långsiktighet. Vart är vi på väg? Nu väntar vi spänt på den klimatpolitiska handlingsplan som förhoppningsvis snart kommer från miljö- och klimatministern.

Det är viktigt att ha ett långsiktigt hållbart transportsystem. Därför kommer vi att yrka bifall till reservation nummer 11.

Den andra reservationen är gemensam för hela oppositionen, det vill säga S, V, C och MP. Den handlar om det som vi har pratat lite om i dag: nya stambanor för tåg. Vi vet att det är trångt på spåren. Många godstransporter får inte plats. Persontrafiken på tåg ökar, men det gör inte godstrafiken på samma sätt. Det beror på att det är för trångt på spåren. Därför behövs fler stambanor.

Det är dessutom inte enkelt att uppgradera och underhålla spår som används varje dag. Då blir det stopp. Det behöver byggas fler stambanor, så att man också kan underhålla dem som redan finns. Vi menar att nya stambanor är viktiga också för att skapa plats för mer godstransporter och för mer regional pendling på det befintliga nätet.

Med det yrkar jag bifall också till reservation nummer 40.

Slutligen vill jag säga att det inte är någon tvekan om vart Socialdemokraterna vill. Vi vill framåt. Vi vill att människor i vårt land ska ha framtidstro och tro på att vi ser någonting där framme som är bra och viktigt för både dem som lever nu och dem som kommer efter. Jag hoppas att det var så man tänkte på 1800-talet, att man hade en vision när man på den tiden vågade bygga nya järnvägar.

Investeringar i framtiden skapar jobb och ger hopp om framtiden. De ger nya möjligheter och ökad frihet. Man behöver inte ta ett jobb exakt där man bor, utan man kan åka några mil, eftersom det går ganska snabbt att förflytta sig.

Därför är det viktigt att vi i politiken bestämmer oss för vart vi vill, hur vi ska styra åt det hållet och vilka styrmedel vi ska använda. Vi socialdemokrater har den senaste mandatperioden tydligt pekat i vilken riktning vi vill. Jag skulle önska att den nya regeringen var lika tydlig.

(Applåder)


Anf. 135 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Gunilla Svantorp för hennes debattinlägg. Jag vill ställa några frågor och göra några konstateranden.

Socialdemokraterna har styrt från 2014 till 2022. Under den tiden har vi sett en dramatisk utveckling när det gäller kostnaderna för byggande och underhåll. Jag vill minnas att den genomsnittliga kostnadsökningen på baskontrakten för underhåll på järnväg är 74 procent. Siffrorna är väl ungefär liknande på vägsidan.

Trafikverket tillkom i april 2010 och har under största delen av sitt liv styrts av Socialdemokraterna och för den delen även Miljöpartiet. Där har personalökningen varit runt 3 500 personer från cirka 6 600, en ökning med mer än 50 procent. Samtidigt har antalet entreprenörer i järnvägsbranschen minskat.

Nyligen rapporterades ett nytt rekord för tågförseningar. Man får gå tillbaka cirka tio år för att hitta så pass låga siffror.

Det finns också en kraftig underhållsskuld.

Vi kan konstatera att det mesta har gått utför under Socialdemokraternas tid vid makten. Nu har man inte makten längre. Jag vill därför ställa en enkel fråga till Gunilla Svantorp som är tillbakablickande. Är ni nöjda med ert styre under de åtta år som har varit?


Anf. 136 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Man vill självklart alltid göra mer. Men vi har ändå medverkat till väldigt mycket bra saker under den gångna mandatperioden. Vi har bland annat sett till att kommuner och regioner har fått 22 ½ miljard mer i ökade generella statsbidrag. Det är väldigt viktigt för att kunna anställa fler personer i välfärden, till exempel busschaufförer som kör människor till deras jobb och så vidare.

Jag är allra mest stolt över att vi har sett till att öka de generella statsbidragen. De gör skillnad för människor, oavsett var man bor. Titta på vilken kommun och region som helst under förra mandatperioden så ser du att de har fler anställda än före 2018. Det är jätteviktigt.

När man ska samarbeta med andra partier får man inte exakt som man vill. Det ser kanske Patrik Jönsson nu när Sverigedemokraterna samarbetar med regeringen och ingår i ett majoritetsstyre, även om de är utanför regeringen. Man får inte riktigt som man vill.

Jag tror nog att Sverigedemokraterna får bestämma sig för om de ska vara i opposition eller en del av majoriteten. De är uppenbarligen en del av majoriteten, eftersom de är med och petar i det mesta som handlar om det nuvarande styret.

Som svar på frågan: Ja, jag är nöjd, framför allt med att vi har sett till att fler människor kan anställas i kommuner och regioner. Sedan finns det massvis med fler saker jag skulle vilja se, men jag skulle vilja ställa frågan tillbaka till Patrik Jönsson: Vad är det viktigaste som Sverigedemokraterna vill driva igenom under de fyra år som kommer?


Anf. 137 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Nej, jag tänker inte sabotera mina kommande två minuter, utan jag tänker använda mitt anförande till att berätta vad vi vill. I stället tänker jag fokusera på den fråga jag precis ställde.

Jag tog upp en del stora och riktigt allvarliga problem för infrastrukturen. Det kan säkert vara så att Socialdemokraterna har skjutit till pengar till ett viktigt projekt för att rädda fladdermöss, men det har inte med infrastruktur att göra. Vi kan väl hålla oss till ämnet? Jag vore väldigt tacksam om vi kunde göra det.

En sak som Socialdemokraterna har gjort - och som kanske har minskat arbetslösheten - är såklart att Trafikverket har kunnat anställa fler administratörer, men det är inte det vi är ute efter. Det jag ifrågasätter är helt enkelt socialdemokratins förmåga att styra. Vi ser fler tågförseningar. Vi ser fler administratörer och färre personer som jobbar med direkt underhåll på väg och järnväg. Vi ser en kraftigt ökad underhållsskuld.

Det finns en trygghetsaspekt, nämligen att vi ser fler och fler bli - hur ska jag säga - påhoppade. Det är anställda som blir dåligt behandlade, till exempel busschaufförer och tågvärdar. Tryggheten har sjunkit drastiskt under Socialdemokraternas tid vid styret. Förseningsminuterna på grund av spårspring har kraftigt ökat.

Listan kan göras lång, och man kan ju vara nöjd med detta. Man kan vara nöjd med att man skjuter till mer pengar men inte får mer underhåll utan tvärtom bara fler människor som sitter och administrerar.

Jag hade verkligen uppskattat en summering av detta, inte av vad som har skett i andra sektorer. Det är ändå transportinfrastruktur vi debatterar här, varför jag hade uppskattat en saklig debatt om just den punkten och inte om annat som berör samhället.


Anf. 138 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Låt mig först säga att jag inte har pratat om några fladdermöss. Jag vet inte vad ledamoten syftade på, men jag har inte pratat om det. Jag har hållit mig till ämnet ända till nyss, då jag fick frågan vad jag är mest stolt över att det socialdemokratiska partiet gjorde under den förra mandatperioden. Jag svarade på frågan. Det som är absolut viktigast för mitt parti är välfärden i vårt land, och den har vi satsat väldigt mycket på.

När det handlar om en myndighet som ligger under infrastrukturministern har Patrik Jönsson nu alla chanser i världen att påverka den, för det är ju regeringen som styr myndigheterna. Nu kan han alltså verkligen påverka. Nu har han chansen att rätta till alla de fel han tycker uppstår i olika myndigheter.

Som svar på frågan vad som har hänt på trafikområdet skulle jag vilja hänvisa till de nationella planer som har funnits under dessa åtta år och vad de har inneburit i form av nya infrastrukturprojekt och nya satsningar. Sedan vet ju både Patrik Jönsson och jag att det finns önskemål om mycket mer utöver det som redan har blivit av, men det har också hänt väldigt mycket.

I en oppositionsroll, eller vad man nu ska kalla det som Patrik Jönsson har varit i fram till det senaste valet, handlar det såklart om att hitta det som är fel och inte det som är bra. Jag förstår därför att Patrik Jönsson står och letar upp allting som var dåligt under den förra mandatperioden, men när han nu är i majoritet har han alla möjligheter att rätta till det.


Anf. 139 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! I betänkandet hänvisas det till Socialdemokraternas partimotion, där partiet menar att trafikslagen bör samspela bättre för att man ska få till sömlösa och intermodala transporter. Det är viktigt med en ökad överflyttning av godstrafik till sjöfart och järnväg, och för att det ska lyckas behöver trafikslagen samspela bättre.

Dessutom lyfter motionärerna fram att regeringen bör se till att vi har en god infrastruktur till och från våra hamnar, och de betonar också vikten av en väl fungerande sjöfart för bland annat handel och näringsliv och för att realisera en överflyttning av gods till sjöfart. Min fråga till Gunilla Svantorp, herr talman, är: Om nu sjöfarten är så viktig, varför strök man Västra stambanan från Alingsås in mot Göteborgs hamn? Det är Sveriges värsta flaskhals på järnväg och kopplingen till den största och viktigaste hamnen i Sverige. Varför togs den bort ur planbeslutet i juni 2022?


Anf. 140 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Jag ska vara ärlig och säga att jag satt i utbildningsutskottet och jobbade med utbildningsfrågor då. Jag vet inte hur man planerade på den tiden - jag var inte delaktig i det arbetet - men jag vet att vi i den nationella planen har väldigt mycket som vi vill utveckla. Som jag sa förut finns det 437 miljarder kronor till utveckling av transportsystemet och allt som allt 799 miljarder.

Maria Stockhaus vet lika väl som jag att det finns önskemål om mycket mer vägar, järnvägar och hamnar än vad som kommer med; det finns alltid mer vi skulle vilja göra. Som vi hörde tidigare i dag handlar det även om regionerna, som ju gör sina prioriteringar. Vad jag har förstått har Västra Götalandsregionen gjort en annan prioritering, och det är klart att man som minister lyssnar på vad regionerna i stort gör. Vilken prioritering gör de? Om regionerna enas om något de tycker är viktigt får vi ändå hoppas att ministern lyssnar på dem. Det tycker jag är jätteviktigt att man gör.

Jag skulle vilja upprepa min fråga från tidigare till Maria Stockhaus. Vad är det viktigaste framöver? Vad tänker Maria Stockhaus driva på för i arbetet för en transportsektor som ställer om, mer än laddstolpar? Laddstolpar är jätteviktigt, men det finns mer som behöver göras - kanske inte minst på drivmedelssidan.


Anf. 141 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! Det är viktigt att det man skriver i sina motioner hänger ihop. Här är det att man har sålt sig till Miljöpartiet och höghastighetstågen som gör att man tar bort en så viktig sträcka som biten in mot Göteborgs hamn från Alingsås.

Det är möjligt att den sträckan inte är av avgörande betydelse för Västra Götalandsregionen, men vårt ansvar är ju att se till helheten. Detta handlar om att det kommer att bli problem för export från och import till hela Sverige när hamnen byggs ut men infrastrukturen till och från hamnen inte följer med.

Samma sak hände faktiskt här i Stockholmsområdet: Man har byggt ut Norviks hamn men strök Tvärförbindelse Södertörn, vilket gör att transporter till och från den hamnen blir mycket svårare. När man skriver i en motion att man vill att transportsystemet ska hänga ihop och att det är viktigt att få över godstrafik till sjöfarten måste man också se till att infrastrukturen till och från hamnarna fungerar.

Som jag har sagt tidigare är de två sträckor i vårt järnvägssystem som har högst belastning Alingsås-Göteborg och Uppsala-Stockholm. Sträckan Alingsås-Göteborg är avgörande för Göteborgs hamn, som man nu har satsat stora pengar på att bygga ut för att man ska kunna ta in de allra största fartygen. Problemet är att det kommer att vara svårt att ta godset från Göteborgs hamn, därför att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet strök den här viktiga sträckan ur den nationella planen. Det finns en liten satsning på någon växel, men det hjälper inte med tanke på de stora mängder gods som ska komma.

Vill man att godset ska gå på järnväg måste man se till att det hänger ihop. Om 90 procent av godset kommer in i en hamn måste det också gå att transportera därifrån, och det går inte i dag.


Anf. 142 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Jag tycker att det är lite spännande att lyssna på ledamoten Stockhaus upprördhet över att någon sträcka ströks. Ledamoten verkar ha glömt vad som hände när hennes eget parti styrde förra gången och hela Norrbotniabanan bara försvann med ett penndrag. Snacka om att se till att hela Sverige hänger ihop och att man kan förflytta sig!

Jag ska vara ärlig och säga att detta är något vi är jätterädda för. Vad kommer att hända? Man pratar mycket om vad som händer i norr, men kommer man att stå fast vid att det ska fortsätta att utvecklas och byggas enligt planerna uppe i norr - eller kommer man att använda de pengarna till att exempelvis sänka skatterna? Då räcker ju inte pengarna till, för då blir det ännu fler saker som kommer att behöva flyttas ut.

Innan man anklagar oss för en massa saker, herr talman, kan man alltså gå tillbaka och titta på sin egen historia. Vad var det som hände under den tiden man styrde förra gången? Sedan kan vi om högst fyra år se facit för vad som har hänt under den här mandatperioden.


Anf. 143 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Det är spännande att läsa varandras reservationer. Man lär sig en del och funderar över hur olika saker hänger ihop.

Jag har en ganska kortfattad fråga till ledamoten Svantorp.

I en av reservationerna står det: "De satsningar som finns i den nuvarande nationella planen innebär den största infrastruktursatsningen någonsin, med massiva satsningar på järnväg, vägar och sjöfart. Detta kommer att skapa jobb, nya bostäder och ett mer klimatsmart transportsystem. Vi vill också starkt betona att det är centralt att investeringstakten i infrastrukturen hålls uppe när Sverige går mot tuffare ekonomiska tider."

Det var precis vad ledamoten framförde i sitt anförande, att vi måste öka takten. Då kanske ledamoten har listat ut vad frågan är. Ett sätt att öka takten handlar ju om att man kan hitta annan form av finansiering. Min fråga är: Hur ställer sig Socialdemokraterna till breda infrastrukturpolitiska överenskommelser där också alternativ finansiering, till exempel OPS-lösningar av olika slag, kan vara ett bra sätt att finansiera?


Anf. 144 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Än så länge har vår partikongress sagt att vi inte ska ha det. Det är vad jag har med mig.

Alla vi som har läst boken Sjukt hus inser att det där med privata pengar in i offentligheten och privata pengar som ska tjäna pengar på något som vi alla har gemensam nytta av kanske inte är jättebra.

Sedan kan privata pengar självfallet se olika ut. Ledamoten var i sitt anförande inne på pensionsfonder och annat, alltså inte aktiebolag som ska tjäna pengar. Vi är öppna för det mesta, men just nu, som det ser ut efter den senaste partikongressen, är det inte riktigt lika öppet, och då har inte vi det mandatet. Så ser det ut, ärligt talat.

Men jag tycker att det är spännande. Vi har sett Öresundsbron, men där var det lånefinansiering från två länder. Vi ser att bron kom och att den nu faktiskt snart ger pluspengar. Det är klart att jag också tycker att det är intressant att titta på, men vi har inte det uppdraget ännu.


Anf. 145 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Då hoppas jag att ledamoten och övriga ledamöter från Socialdemokraterna i utskottet får möjligheten att på olika sätt lyfta fram alternativa finansieringsmodeller som partiet kan acceptera och som kan göra att man kan öka takten i infrastrukturinvesteringarna med hjälp av dem framöver.


Anf. 146 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Det är bra att jag får tydliggöra att jag inte tror att mitt parti kommer att vara delaktigt i att på något vis se till att det blir som i skolans värld, där det kommer in pengar som gör att pengar som skulle ha gått till utbildning går till annat, det vill säga vinster och utdelningar från de aktiebolagsdrivna skolorna. Detta system behöver vi inte ha i infrastruktursektorn, och det kommer jag aldrig att bidra till.

Jag tycker däremot att det är viktigt att titta på hur det kan se ut i övrigt, men det ska inte vara något som man kan tjäna pengar på.


Anf. 147 Helena Gellerman (L)

Herr talman! I dag ska vi debattera landets infrastruktur.

Låt mig först konstatera att vi liberaler ser landets olika transporter som ett system där alla trafikslag behövs. Det är det effektiva utnyttjandet av varje trafikslags fördelar som bygger ett sammanhållet transportsystem i Sverige. Därför behöver vi ett ökat fokus på hur olika trafikslag samverkar. Det är tiden dörr till dörr som är viktig, inte minst för persontransporter.

Ett effektivt transportsystem påverkar möjligheterna att välja jobb och skola och vad vi gör på vår fritid. Samtidigt är företag beroende av pålitliga godstransporter och tillgång till rätt kompetens. Sveriges konkurrenskraft och möjligheten att driva företag i hela landet är starkt beroende av fungerande transporter.

Nuvarande infrastruktur behöver underhållas. Det är den mest effektiva användningen av våra skattemedel. Samtidigt ökar behovet av transporter, och vi måste investera i ny kapacitet. Här krävs ett helhetsperspektiv på nationell nivå. Vi behöver bygga bort flaskhalsar på våra vägar och i järnvägsstråken och satsa på smidiga byten vid persontransporter och fungerande knutpunkter för lastning och lossning av gods. Omlastning från tåg och lastbil till sjöfart i våra hamnar och effektiv kollektivtrafik till större flygplatser är bara två exempel.

Sverige är ett stort exportland och har dessutom stora behov av utländsk arbetskraft för att kunna fortsätta att ta vara på teknikens möjligheter. För att underlätta och prioritera de gränsöverskridande transporterna krävs en större samordning framför allt med våra grannländer men även att vi påverkar mer inom EU och på global nivå.

Herr talman! Det finns ett stort behov av ny infrastruktur för att underlätta arbetspendling och möta näringslivets behov av transporter. Pengarna räcker inte till allt, och därför krävs prioritering. Det är mot denna bakgrund som vi liberaler säger nej till utbyggnaden av nya höghastighetsbanor i södra Sverige, ett projekt som troligen skulle ha kostat närmare än 400 miljarder. Det är pengar som kan göra betydligt större nytta för Sverige.

Att Sveriges största flaskhals för både person- och godstransporter, järnvägssträckan Göteborg-Alingsås, inte finns med i den nationella infrastrukturplanen är för mig ett symtom på att den prioriteringsprocess som funnits under åtta år inte fungerar. Detta behöver vi åtgärda snarast. Och även om nya höghastighetsbanor stoppas är det viktigt att se att de tre redan utpekade sträckorna täcker ett behov av att just bygga bort flaskhalsar.

Herr talman! För att vi politiker ska kunna prioritera rätt är de samhällsekonomiska kalkylerna för projekten oerhört viktiga som beslutsunderlag.

Höghastighetsbanorna är ett exempel på hur kostnaderna har tredubblats och alltså blivit tre gånger dyrare ställt mot de initiala kalkylerna när beslutet om höghastighetståg togs. Liberalerna vill se betydligt högre träffsäkerhet hos de kritiska initiala kalkylerna, vilka avgör om ett projekt prioriteras eller inte. Kalkylerna behöver också tydligare tillvarata godsets betydelse för Sveriges utveckling, vilket i dag är undervärderat.

Satsningar på vägnätet har under en rad år varit nedprioriterat, vilket främst drabbat vägnätet på landsbygden. Det slår hårt eftersom bilen ofta är det enda alternativet för persontransporter på landsbygden. Det minskar också möjligheten för längre och tyngre lastbilar som ger effektiva godstransporter och som dessutom är bättre för klimatet. Det är därför viktigt med ökade vägsatsningar som möjliggör bättre standard på vägarna, inte minst på landsbygden.

Herr talman! Transportsektorn står för en tredjedel av de svenska inhemska koldioxidutsläppen, och 90 procent av dessa kommer från vägtrafik. Den svenska fordonsflottan måste därför bytas ut till eldrivna fordon. Laddinfrastrukturen är i dag en begränsande faktor, då utbyggnaden går alldeles för långsamt. Människor tvekar inför att köpa elbil eftersom det inte finns tillräckligt med laddplatser. Detta gäller kanske framför allt flerbostadshus, då de som bor i villa själva kan bestämma.

Det krävs en översyn av regelverk för att underlätta utbyggnaden, krav på ökat antal laddplatser på parkeringar och olika stödåtgärder. Under övergången till eldrivna fordon är biodrivmedel och även elektrobränslen viktiga för att snabbt få ned vägtransporternas klimatutsläpp.

Övergången till eldrivna fordon startade lite senare för tunga transporter, och för att skynda på utvecklingen tog Liberalerna initiativ till Elektrifieringskommissionen, som har fokuserat på hur tunga transporter ska elektrifieras. Som ett resultat av detta behöver vi ge ellastbilar fortsatt stöd, dels genom lastbilspremier, dels genom laddinfrastruktur, under en övergångsperiod tills marknaden har tagit över och fungerar av sig själv. Dessa stöd till lastbilar och till laddinfrastruktur behöver på ett tydligare sätt samordnas för att få en större effektivitet.

Herr talman! Flyget och sjöfarten behöver också ställa om från sitt beroende av fossilt bränsle. För flygets del sker nu en lovande utveckling av elflyg, inte minst genom etableringen av en ny flygplansindustri i Västsverige, Heart Aerospace. Elflyget kan före 2030 få genomslag för kortare distanser, upp till 40 mil.

Liberalerna ser positivt på den nyligen presenterade utredningen om statens ansvar för Sveriges flygplatser, där tillgänglighet, klimat och samhällsviktigt flyg prioriteras. Stort fokus ligger på framtidens flyginfrastruktur, där laddinfrastruktur, nya bränslen och elflygets möjligheter att effektivare binda samman Sverige tar plats.

Det är viktigt att se att elflyg kan göra att alla flyg inte behöver gå via Stockholm utan man kan få fler direktflyg mellan svenska orter.

Sverige ligger långt fram i klimatomställningen för sjöfart, där nya fartyg för el, vind och nya bränslen tas fram. Här måste svenska hamnar möta behovet av laddinfrastruktur och nya bränslen. Jag vill lyfta fram Göteborgs Hamn, Skandinaviens största hamn, för deras målinriktade arbete för att få bort klimatutsläppen genom att samla aktörerna i hamnens hela transportkedja runt en grön vision. Vi behöver fler sådana initiativ om vi ska klara klimatomställningen.

Herr talman! Ska vi klara våra klimatmål och effektivisera våra transporter krävs det forskning, innovation och teknisk utveckling, inte minst inom vägtransporter som står för 90 procent av klimatutsläppen. Vi behöver utveckla självkörande, eldrivna fordon som är uppkopplade och som underlättar för den delningsekonomi som kommer i samhället. Vi behöver ha en lagstiftning som möjliggör att vi kan utnyttja denna snabba tekniska utveckling och se till att den samtidigt uppfyller säkerhetskrav och kraven på personlig integritet. Digitaliseringen ger stora möjligheter där tillgången på data ingår som en del av infrastrukturen och ger ett trafiksäkert och effektivt transportsystem.

Liberalerna står bakom utskottets förslag till beslut, som jag yrkar bifall till. Och det är viktigt att vi nu prioriterar alla trafikslag för att vi ska få ett effektivt transportsystem.

(Applåder)


Anf. 148 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Från Sverigedemokraterna står vi bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar för tids vinnande bifall till reservation 50 om att dela upp Trafikverket i ett vägverk och ett banverk, alltså den ordning som rådde före 2010.

Herr talman! Dyra saker som man ärvt eller fått till låns ska man vårda. Landets infrastruktur är någonting vi har fått från våra tidigare generationer och ska ge till våra barn. Det smärtar mig att infrastrukturen har tillåtits förfalla i ett par decennier.

Herr talman! Jag ska göra en liknelse med en bil där ett barnbarn har fått låna morfars bil en längre tid. Morfar är då jättesnäll. Men när barnbarnet ett år senare lämnar tillbaka bilen har den gått 4 000 mil. Bromsbeläggen är slut och bromsskivorna har förstörts. Luftfiltret är igensatt så att bilen inte går ordentligt. Oljelampan lyser, och motorn håller på att skära. Bilen är smutsig, och det ligger fullt med tomma läskburkar på golvet. Är det i detta skick som man ska lämna tillbaka bilen?

Herr talman! I vilket skick vill vi lämna över vår infrastruktur till våra barn? Vill vi lämna över mer än 1 000 spårväxlar som måste bytas ut? Sverige har i dag över 10 000 växlar och över 1 400 mil statlig järnväg. Av räler och växlar är runt en femtedel slitna och behöver bytas ut. Och här pratar vi om mångmiljardbelopp, pengar som under en lång tid saknats hos Trafikverket. Det saknas helt enkelt pengar för att byta ut infrastrukturen i den takt som den slits. Resultatet såg vi tydligt under förra mandatperioden i form av en mängd uppkomna sprickor i räler och växlar med akuta trafikstopp och hastighetsnedsättningar som följd. Att byta en växel kostar flera miljoner, och det behövs omfattande planering och projektering.

Vi har vägar som är så slitna att det hotar själva vägkroppen. Låter man vägen slitas så mycket att man i princip måste bygga upp den igen pratar vi såklart om helt andra summor än att underhålla samma väg.

Jag skulle kunna lägga mer än en timme på att rada upp exempel på kostnader som av olika anledningar uppstår på grund av den uppkomna underhållsskulden. Det är fråga om potthål, vägbankar, trummor, kontaktledningar, ställverk och sliprar. Vi kan konstatera att vi har en gigantisk underhållsskuld.

Transportföretagen har beräknat att underhållsskulden enbart för statliga vägar uppgår till 42 miljarder år 2030. Det är mindre än sju år dit.

Trafikverket beräknade för drygt ett år sedan att underhållsskulden på järnvägssidan uppgår till 43 miljarder. Bara under tiden som jag står här och pratar rinner flera tusenlappar iväg, och underhållsskulden bara fortsätter att byggas upp. Det slutar i och för sig inte för att jag slutar prata.

Herr talman! Med detta sagt måste det mest centrala, inte bara denna mandatperiod utan även de kommande två tre mandatperioderna, vara att arbeta av denna underhållsskuld och se till att komma i kapp. Vi måste ha en långsiktig plan och få ned de skenande kostnaderna i sektorn. Vi behöver omfördela pengar. Vi behöver minska Trafikverkets svällande personalbudget och i stället få ut dessa pengar till direkt underhåll i spåret.

Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringspartierna redan gjort en fundamental omprioritering. Vi kommer nu i och med detta betänkande att besluta att stoppa megaprojektet höghastighetståg. I och med detta kommer vi att spara ett par hundra miljarder som i stället kan läggas på bättre underhåll och andra mer genomtänkta utbyggnationer av vårt järnvägsnät.

Höghastighetstågsprojektet var ett av de största feltänk som vi har haft på senare tid. Det går i dag cirka ett snabbtåg i timmen mellan Malmö och Stockholm i vardera riktningen och cirka 1,4 mellan Göteborg och Stockholm. För dessa tåg ville man från regeringen Reinfeldts sida från början och sedan från tidigare socialistiska regeringar bygga järnväg för minst 300 miljarder. Men sannolikt hade kostnaden med dagens utveckling inte landat där utan stannat på kanske 600 miljarder. KTH pratade tidigare om 400 miljarder, och det har hänt mycket sedan dess. På dessa spår skulle inte godståg eller lokaltåg framföras. Dessutom föreslogs stationslägen långt utanför stadskärnorna. Det är en glädjens stund att vi sätter stopp för detta projekt.

Från Sverigedemokraternas sida vill vi se en långsiktig upprustning av underhållet och även ett ökat stöd till kommunernas vägunderhåll. Det handlar om stärkt vinterväghållning på våra vägar, där de som utför vinterväghållningen ges bättre möjligheter att preventivt förebygga snö- och isbildning, mer utfört beläggningsarbete, stärkt underhåll av trummor, fler nya spårväxlar, många kilometer ny kontaktledning, ökad utbytestakt av allt - listan kan göras hur lång som helst. Men det är viktigt att man tänker långsiktigt och gör upp en bra plan.

Men det handlar inte bara om underhållet. Vi måste även stärka ny- och utbyggnationen av väg och järnväg. Nu stoppar vi höghastighetstågen. Men det innebär inte att vi stoppar utbyggnaden av det svenska järnvägsnätet - tvärtom. I stället gör vi en förnuftig omprioritering där vi tittar på både industrins och resenärernas behov. Vi ser till de dagliga pendlarna som ska till jobb och utbildning så att de får förbättrade spår och vägar. Vi ska stärka möjligheterna för både lokal och regional pendling.

Jag ska nämna några av våra prioriteringar. En del finns såklart med i den nationella planen. Men i vissa fall vill vi tidigarelägga. Det blir fyrspår mellan Hässleholm och Lund, i görligaste mån utmed befintlig sträckning så som kommunerna och regionen i Skåne vill. Det blir fyrspår hela sträckan mellan Stockholm och Uppsala. Det handlar också bland annat om att spaden sätts i backen för Ostlänken, att Borås och Göteborg får ett modernt dubbelspår med fokus på arbetspendling och att det ansluter till Landvetter, att Ostkustbanan blir dubbelspårig i hela sin sträckning, att det blir fyrspår mellan Göteborg och Alingsås, att det blir dubbelspår mellan Hässleholm och Kristianstad och att Norrbotniabanan färdigställs.

Vi får inte glömma att majoriteten av transportabetet utförs på vägarna. Utan bilen och lastbilen stannar Sverige! Samspelet mellan vägar, hamnar och järnvägsterminaler och förbindelserna till flygplatser måste funka. Den ökade trafikmängden måste beaktas, och till exempel behöver E6:an genom Skåne göras om till sexfilig motorväg. Man behöver fortsätta rusta upp E22:an och starta bygget av Tvärförbindelse Södertörn. Hela E20 måste få minst två-plus-två- men helst motorvägsstandard. Det är några projekt som måste komma till stånd snarast möjligt. Befolkningen ökar, produktionen ökar och infrastrukturen måste planeras och byggas för rådande och kommande förutsättningar.

Avslutningsvis tänkte jag gå in på en av betänkandets viktigaste frågor, som rör Sverigedemokraternas reservation 50 om att återgå till ett vägverk och ett banverk och låta Trafikverket gå i graven. Jag har under cirka 23 av mina 25 yrkesverksamma år arbetat på SJ, Banverket och Trafikverket. Jag var el- och bandriftledare och ansvarade under ungefär tio års tid för Banverkets, sedermera Trafikverkets, infrastruktur och olyckshantering.

Redan 1989 började jag sommarjobba på SJ. På den tiden var det mycket folk ute på stationerna. Även de mindre stationerna var bemannade, ofta av en tågklarerare och någon som sålde biljetter. Underhållet utfördes i egen regi, men givetvis togs externa entreprenörer också in för att utföra arbete. Året innan jag började hade underhållet av och investeringarna i infrastrukturen brutits ut och hamnat under det nybildade Banverket. Gott så.

Det var mycket som rationaliserades. Den division jag jobbade med, SJ Express, lades ned 2000 på grund av dålig lönsamhet. Vi transporterade grejer i godsfinkor, och de tåg som kunde ha godsfinkor fasades successivt ut. Färre personer utförde underhåll, och även det effektiviserades. Stationerna började i allt större omfattning fjärrstyras. Tågklarerarna och biljettförsäljarna försvann. SJ AB bildades 2001. Samtidigt blev SJ Fastigheter till Jernhusen och SJ Gods till Green Cargo.

Runt 2002 började jag på Banverket. Det jag fick uppleva då var hur Banverket successivt lade ut sitt underhåll på externa bolag i område efter område i stället för att bedriva det i egen regi.

År 2009 blev både Banverket och Vägverket av med sin projekteringsavdelning, som omvandlades till Vectura Consulting AB. Dödsstöten för Banverket och Vägverket kom den 1 april 2010 när Trafikverket bildades. Det var inget aprilskämt, utan det hände på riktigt. Det är jag den förste att beklaga. Denna sammanslagning blev inte bra. När chefstjänster skulle tillsättas var det meriterande om man på järnvägssidan kom från vägsidan och vice versa, trots att dessa är väsensskilda. Redan här påbörjades kompetensbristen på Trafikverket.

Att egenregiverksamheten upphörde var än värre. Därmed försvann de givna karriärvägarna inom verket där de som kunde sin anläggning blev stråkförvaltare och chefer med mera, och därmed ökade beroendet av externa konsulter. Man lade till och med ut så viktiga saker som besiktning av den egna anläggningen på konsulter.

Herr talman! Tiden är sedan länge inne att återgå till ett vägverk och ett banverk. Sammanslagningen funkade inte, utan Trafikverket blev en svårstyrd byråkratisk koloss som har dragit på sig stark kritik i otaliga riksrevisionsrapporter. Ett kvitto på Trafikverkets misslyckande är att man sedan starten 2010 ökat sin personal med över 50 procent, trots att anläggningsmassan är i stort densamma. Medan verket svällt med över 3 000 nya skrivbordstjänster har antalet järnvägstekniker sedan millennieskiftet minskat med över 3 000. Om man byter ut dem som faktiskt underhåller vår järnväg mot personer bakom ett skrivbord, är det då konstigt att underhållsskulden växer?

Från Sverigedemokraternas sida kan vi konstatera att det skulle finnas stora fördelar med att staten bedriver en del av basunderhållet i egen regi. Den rena beställarorganisationen måste bort eftersom den urvattnar verkets kompetens och dess koll på sin egen anläggning. Genom egenregiverksamhet förbättras möjligheten att rekrytera kompetent och verksamhetserfaren personal såsom förvaltare, projektledare och verksamhetsutvecklare.

Vi vill se egenregiverksamhet i både ett kommande vägverk och ett kommande banverk. Vi menar att Infranord och Svevia bör gå upp i respektive verk och därmed avvecklas som bolag. Den kvarstående andelen av marknaden bör fortsatt vara upphandlad. Med dessa ord, herr talman, ser jag med tillförsikt fram emot en bättre svensk infrastruktur och en givande debatt.


Anf. 149 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Ledamoten Jönsson talade mycket om förändringar av myndigheter och bolag, och det finns intressanta saker där. Men jag tänkte inte prata om det utan i stället gratulera Sverigedemokraterna som har fått igenom mycket av sin politik och lyckats skrota de nya stambanorna. Ur mitt, Miljöpartiets och flera andra partiers perspektiv kan jag bara beklaga det, men så ser det ut.

Sverigedemokraterna var också med och ryckte bort 750 miljoner från järnvägsunderhållet. Pengarna lades i stället på vägar. Jag förstår att vägarna är av större vikt för SD än järnvägarna. Det har pratats mycket om bilar, hus och annat som inte underhålls. Man kan också prata om pengar i det här sammanhanget. Ledamoten Jönsson sa att det sannolikt skulle fara iväg och helt plötsligt kosta kanske 600 miljarder om man skulle bygga nya stambanor. Även om det inte kostar 600 miljarder är det ändå ett bollande av siffror - 300-400 miljarder - och prat om ett megaprojekt som inte behövs. Men de andra banorna som Jönsson ändå säger ska byggas - är de gratis? Finns det inga kostnader för dem? De låg ju i det här projektet, så frågan är vad man sparar in på att skrota de centrala delarna av stambanorna.

Jag undrar också över något som var uppe i ett tidigare replikskifte som jag inte var med i. Diskussionen handlade om vad snabba tåg är. Jag vill gärna höra ledamotens definition av ett höghastighetståg.


Anf. 150 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Jag tackar Daniel Helldén för gratulationerna. Det är absolut en glädjande seger, framför allt för att vi kan lägga pengarna på rätt saker och inte på fel saker.

Jag tänker först svara på frågan, som är väldigt relevant, om att banorna skulle vara gratis. Vissa sträckor ligger redan i planen, och det stämmer att de inte är gratis. Ostlänken är faktiskt byggd på det sätt som Sverigedemokraterna förespråkade, med konventionell teknik och för 250 kilometer i timmen. Det är en bana där det finns stort behov av att förstärka kapaciteten. Det finns också stort behov av att förstärka kapaciteten på de sträckor som är utpekade i den nuvarande nationella planen. Hässleholm-Lund är en väldigt central del, och den står vi sverigedemokrater som sagt bakom.

Det är inte fel i sig att bygga järnväg på andra sträckningar, men vi måste se var det behövs bäst just nu. Man kan prata om höghastighetstågprojektet och väldigt snyggt svänga om det till nya stambanor, som den gamle infrastrukturministern Eneroth gjorde. Det var skickligt. Om man hade gjort det från första början hade man förmodligen haft större möjligheter att få stöd för det, eftersom en lägre kostnad följer av att man använder en annan byggteknik.

Förr räknade man med ungefär 1 miljard per mil dubbelspårsjärnväg som byggdes med konventionell teknik på enkel mark, men nu pratar vi om helt andra summor. Ostlänken innehåller till exempel mycket tunnlar på grund av topografin. Det stämmer alltså att man inte kommer att spara jättemycket, men man kommer att spara en del pengar på att bygga på annat sätt på befintliga sträckor - men resten av sträckorna vill vi inte bygga eftersom pengarna behövs på andra ställen.


Anf. 151 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Då förstår jag det som att Sverigedemokraterna är öppna för att bygga fler stambanor i Sverige men vill lägga just dessa pengar någon annanstans.

Jag är fortfarande nyfiken på vad höghastighetsbanor och höghastighetståg är. Jag förstår detta med konventionell teknik. Det finns en skillnad där, även om det finns beräkningar på att man kan bygga ännu snabbare järnväg med annan teknik, som också blir billigare än konventionell teknik. Detta kan vi ju diskutera.

Jag undrar också hur Sverigedemokraterna ska hantera Södra stambanan när det kommer att vara fullt på de spåren. Sverigedemokraterna säger att pengarna måste läggas någon annanstans just nu, men detta är ju projekt som har en löptid på minst 20 år. Hur vi ska klara de transportbehov som vi vet kommer att finnas ligger ju långt fram.

Är det så att Sverigedemokraterna helt enkelt vill prioritera över transporterna från järnväg till väg? Det är ju detta som kommer att hända när man inte kommer fram på Södra stambanan - när det blir för fullt med godståg när till exempel Fehmarn Bält-förbindelsen kommer, när vi ska ha fler människor som reser med tåg och när vi vill ha mer regional trafik. Men Sverigedemokraternas idé är kanske att dessa transporter inte ska finnas på järnvägen.


Anf. 152 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Det stämmer att vi styrde över pengar till vägunderhåll. Det rörde sig om 750 miljoner och ett tillskott på 250 miljoner, vill jag minnas, för att underhålla vägar.

Jag tror att även ledamoten Helldén inser att vi har ganska dåligt underhåll också av vägarna och att det finns ett behov av att underhålla dem. Här var dock grunden att Trafikverket sa, vilket jag är den förste att beklaga, att man inte kunde göra av med pengarna - man hade för mycket pengar. Jag hinner inte utveckla ett resonemang om det här, men jag tycker att det är sorgligt att Trafikverket inte kan hantera detta bättre. Det är verkligen dåligt.

Höghastighetsbana är ett vedertaget begrepp för tåg som körs i minst 251 kilometer i timmen. Tåg med en maxhastighet på 250 kilometer i timmen kallas snabbtåg.

År 2014 lämnade Fredrik Reinfeldt statsministerposten. Den regeringen lämnade efter sig projektet med höghastighetståg. Hade man från början nöjt sig med tåg som går att köra som alla typer av tåg - lokaltåg, godståg och regionaltåg - utöver tåg som går i 250 kilometer i timmen hade vi nog haft en annan inställning och projektet kommit längre, för vi håller med om att behovet finns.

Om Daniel Helldén tittar på siffror på hur många tåg som går söder respektive norr om Hässleholm ser han att det är rätt stor skillnad. Det varierar såklart längs med sträckan, men behovet är mycket större upp till Hässleholm. Norr om Mjölby, eller Linköping, ökar behovet av Ostlänken.

Det handlar om prioriteringar. Jag önskar att vi hade mer pengar.


Anf. 153 Linda W Snecker (V)

Herr talman! Det var den 3 oktober som regeringen och SD fattade sitt största näringsfientliga beslut: att hafsigt skriva i en motion att de sa nej till att bygga höghastighetsjärnväg.

Det behövs nya stambanor, för det är fullt på Sveriges järnväg. Järnvägen behöver rustas upp och byggas klart. Det behövs kostnadskontroller, för Trafikverkets projekt blir alldeles för dyra. Men det behövs framför allt mer kapacitet för att de långsamma godstransporterna inte ska hamna framför X2000. Detta är inte ett val mellan att laga och rusta upp det som redan finns och att bygga nytt, utan båda alternativen behövs. Men regeringen vägrar.

Transportsektorn står för en stor del av utsläppen. Vänsterpartiets fokus, till skillnad från regeringens, är att sänka transportsektorns utsläpp med 70 procent till 2030, precis som transportsektorn själv vill göra. Det är klimatmålen som ska vara styrande i infrastruktursatsningar, för den infrastruktur som byggs kommer också att användas.

Det finns ingen i transportbranschen som ställer olika transportmedel mot varandra. Det är bara regeringen som gör det. Det finns ingen i transportbranschen som är emot, eller som inte vill göra, en klimatomställning och sänka transportsektorns utsläpp till 2030. Det är bara regeringen som är emot detta. Det är för dyrt, säger regeringen. Men vad kostar det kommuner, regioner, företagare och näringsliv att man stoppar och pausar planeringen av nya stambanor, som har pågått i 10-20 år? Det kan inte regeringen svara på.

Men, herr talman, det som är mest fascinerande - eller deprimerande, beroende på vilket perspektiv man har - är att regeringspartierna med hull och hår har svalt Sverigedemokraternas konspirationsteorier om höghastighetståg. Enligt dem verkar inte dessa tåg stanna vid någon station mellan Stockholm och Göteborg; stationerna verkar ha försvunnit. Enligt Sverigedemokraterna åker inte ens vanligt folk tåg. Enligt Sverigedemokraterna går det inte ens att frakta gods på tåg.

Vi i Vänsterpartiet vill bygga nya stambanor och färdigställa alla järnvägsobjekt som finns med i nationell plan. Vi vill också bygga färdigt projekten snabbare än vad som är föreslaget. Höghastighetsbanorna behövs, för det är fullt på spåren. Men eftersom högern verkar ha något slags hang-up på just höghastighetståget kan jag nu leva med "bara" nya stambanor. Hastigheten är inte lika viktig; det viktiga är att tågen kommer fram.

Det viktigaste med nya stambanor är dock de regionala resorna, som Linköping-Norrköping, Göteborg-Jönköping, Göteborg-Borås och Malmö-Jönköping. Enligt beräkningar sker den största delen av resandet mellan de mellanliggande stationerna - inte från ändpunkt till ändpunkt.

Med nya stambanor frigörs kapacitet på de ordinarie spåren, där godstransporter kan ske. Därför lägger Vänsterpartiet 170 miljarder mer än regeringen på upprustning och utbyggnad de kommande tio åren. Med Vänsterpartiets förslag kan stambanor färdigställas till 2030. Det går att bygga åtta till tio mil spår per år.

Dessa nya stambanor ska lånefinansieras, för det är det enda sättet att bygga ny infrastruktur. Staten måste även ha en investeringsbudget, vilket innebär att kostnaden för investeringar fördelas över deras livslängd. Dessutom har EU uppmanat medlemsländerna till stora och hållbara investeringar, och det råder nu full flexibilitet i EU:s finansiella ramverk. Det är bara att bygga. Det är nu som Sveriges järnväg ska kopplas ihop med resten av Europa.

Vänsterpartiet satsar 60 miljarder mer än regeringen på underhåll av järnväg.

Vänsterpartiet satsar 9 miljarder mer än regeringen på vägunderhåll, för Sveriges vägar ser inte bra ut.

Vänsterpartiet föreslår en reducering för att fler ska kunna köpa en elbil - till skillnad från regeringen, som har kraschat elbilsmarknaden över en natt.

Men, herr talman, frågan är om inte nationell plan har spelat ut sin roll. Den här skrivelsen kommer att bli ett pappersflygplan som kommer att virvla iväg någonstans. Det är uppenbart att partier kan byta åsikt från en dag till en annan angående långsiktiga investeringar på flera miljarder. Nationell plan ger inte de långsiktiga förutsättningar som behövs för infrastrukturen.

Vi ser hur företag, myndigheter, kommuner och regioner tror på vad som sägs i den här kammaren. De tror på de beslut som vi fattar. Ändå väljer regeringen att sätta dem som tror på oss på pottkanten.

Ett av mina första politiska uppdrag var 2007. Vi skulle titta på det nya resecentrum som skulle byggas i Linköping, för snart skulle Ostlänken komma. Vi skulle äntligen kunna åka snabbt både till Stockholm och till Jönköping.

Det är tur att det har byggts så mycket av Ostlänken och att investeringarna har varit så stora att regeringen inte kan stoppa sträckan. Men Ostlänken är inte klar, och resecentrum är inte byggt, långt ifrån.

Så ser den moderatledda politiken ut. Det är Sverigedemokraternas konspirationsteorier och fördomar som styr.

Jag yrkar bifall till reservation 40.


Anf. 154 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Det hade varit klädsamt och gagnat debatten om den förts lite mer sakligt från ledamoten Sneckers sida. Jag hade många debatter med Jens Holm, och det hedrade honom att han alltid var saklig. Linda W Snecker är en duktig politiker, och jag tror att åhörarna, väljarna och medborgarna hade vunnit på en mer saklig debatt.

I mitt anförande räknade jag upp nio järnvägsprojekt som vi prioriterar. Jag räknade också upp fyra vägprojekt. Hur kan Linda W Snecker mena att vi inte tycker att järnväg är viktigt? Jag förstår inte det. Jag tror att jag lade mest talartid på frågan om godsets möjlighet att komma vidare i Sverige.

Låt mig ställa en saklig fråga som jag kanske kan få ett sakligt svar på. Jag föreslog som sagt nio järnvägsprojekt: fyrspår hela vägen till Uppsala från Stockholm, färdigställande av Ostkustbanan, vilket kostar kanske 30 miljarder, och Hässleholm-Kristianstad, en kostnad på cirka 2 miljarder enligt Trafikverket, och så vidare. Alla dessa projekt skulle rymmas inom ramen för vår omprioritering från höghastighetsprojektet. Vill inte Linda W Snecker att dessa projekt ska genomföras?


Anf. 155 Linda W Snecker (V)

Herr talman! Man ska absolut vara saklig i debatten, och därför är det så intressant att det inte används sakliga argument mot höghastighetståg utan olika hittepåargument, som att det inte gynnar en förstoring av arbetsmarknadsregioner.

Ni pratar mycket om den regionala arbetspendlingen, Patrik Jönsson, och det är just den nya stambanor underlättar. Hela klimatomställningen hänger på att vi börjar resa på ett annat sätt, mer kollektivt. Näringslivet ropar på mer järnväg, för det ingår i företagens klimatomställning och hela affärsmodell att ställa om.

Järnvägen är alltså otroligt viktig, men ni lägger ned satsningen på stambanorna. Det pausas och stoppas. Det är ingen satsning; det är att backa. Det behöver rustas och byggas nytt. Det säger näringslivet och transportbranschen.

De nio projekten ingår i Vänsterpartiets följdmotion. Vi nämner Norrbotniabanan, Nya Ostkustbanan, Alingsås-Göteborg, Borås-Göteborg, Industrispåret och Inlandsbanan. Vi vill bygga järnväg till Sälenfjällen. Vi har enorma ambitioner för att all sorts resande ska öka på järnvägen - särskilt i Skåne, som jag vet att Patrik Jönsson brinner lite extra för. Vi har även med Bohusbanan, Lysekilsbanan, Kinnekullebanan, Stångådalsbanan och Tjustbanan. Vi lägger sammanlagt 170 miljarder mer på Sveriges infrastruktur än vad Sverigedemokraterna och regeringen gör.


Anf. 156 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för ökad saklighet.

Det har tidigare gått järnväg till Sälen, men den är uppriven.

Vi är definitivt sakliga i vårt underlag när vi säger att det går ett snabbtåg i timmen mellan Malmö och Stockholm i vardera riktningen. Det är fakta.

När det gäller kostnadsberäkningarna känner vi alla till vilka kostnadsökningarna i projekten är, för det har Riksrevisionen rett ut. Ska det kosta 300 miljarder men läggs på 70 procent är vi vips uppe i 500 miljarder. Det är inte osakligt.

Det är en sympatisk tanke att anslå högre direktanslag till investeringar i infrastruktur. Jag tror att det finns stora poänger med det. Då hade vi haft helt andra möjligheter. Jag är väl medveten om att Vänsterpartiet var det enda partiet som förespråkade mer pengar till infrastruktur i infrastrukturplanen, vilket såklart skulle finansieras genom högre skatteintäkter. Det är absolut en intressant tanke, och förr i tiden lades det ju dubbelt så mycket pengar på infrastruktur.

Man får ingen ekonomi i höghastighetståg, Linda Snecker, och framför allt behövs de inte. Vi behöver kunna köra lokaltåg och godståg. Runt 95 procent av pendlingen består av korta resor lokalt och regionalt. Jag hade personligen gärna minskat restiden till Stockholm med en timme - vi delar ju tåg ibland, och det hade inte varit fel - men det är inte där den begränsade summa pengar vi har gör mest nytta.


Anf. 157 Linda W Snecker (V)

Herr talman! Jag talade ganska länge i mitt anförande om hur dessa stora investeringar ska finansieras, och jag sa inte ett ord om skattehöjningar. Nya stambanor ska finansieras genom låneinvesteringar och en statlig investeringsbudget, för det är enda sättet att kunna göra sådana här stora och dyra infrastruktursatsningar. Dessutom finns EU-medel, men dem har regeringen sett till att Sverige inte får eftersom man inte ansökt om dem. Därför har Sverige förlorat flera miljarder som kunde ha lagts på just infrastruktur.

Jag vet inte var jag ska börja. Det är som att Sverigedemokraterna fortfarande lever i en värld där människor pendlar korta sträckor och arbetsmarknaden inte har ändrats. Men företagen vill ju att deras anställda ska komma i tid till jobbet och att arbetsmarknaden ska bli mycket större. Och det kan den bli om det finns kollektivtrafik på nya stambanor att ta sig till jobbet med.

En sak som Patrik Jönsson och jag är överens om är Trafikverkets ökade kostnader för projekt. Riksrevisionen pekar på att Trafikverket kanske sätter en för låg första siffra för att få igång investeringarna och att kostnaden sedan ökar oproportionerligt mycket. Det är inte bra, och vi måste ta tag i det. Som politiker måste vi ha en realistisk siffra på vad infrastruktursatsningar kommer att kosta. Visst har vi inflation och oförutsedda händelser, men Trafikverket måste kunna leverera mer tydliga och sanningsenliga siffror. Arbetet med detta kan vi faktiskt göra tillsammans i utskottet.


Anf. 158 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Vi behöver nya stambanor i södra Sverige. Vi behöver järnvägskapacitet som möter den efterfrågan som vi kan räkna med när mer och mer av transporterna ska gå på järnväg. I dag fastnar resenärerna i eviga förseningar, och spåren är fulla med tåg som kör i olika hastigheter och blockerar varandra.

Överflyttningen av gods från väg till järnväg är nödvändig, och EU driver på alla medlemsländer att kraftigt öka graden av gods på järnväg. Långväga transporter ska över huvud taget inte ske med lastbil. Mellan Danmark och Tyskland byggs nu Fehmarn Bält-förbindelsen, som kommer att mångdubbla godstransporterna på järnväg upp genom Sverige.

I detta läge stänger regeringen tillsammans med SD ned satsningarna på nya spår.

Regionerna står på kö för att vädra sin besvikelse och oro. Kommer verkligen något av det som regeringen ändå säger sig vilja bygga att bli av? Hur försenat och med vilken kvalitet? Och varför skrotar regeringen regionförstoringarna? I och med att man helt avslutat all planering för de centrala delarna som utgår från Jönköping har man på ett effektivt sätt stängt ned alla planer på större arbetsmarknadsregioner. Linköping, Borås, Göteborg, Värnamo och Hässleholm saknar nu kopplingen uppåt. Jobb, tillväxt och ett hållbart transportsystem är som bortblåsta. Över regionernas optimism och framtidsanda läggs nu en tung, våt filt.

Det är det här vi ser hos den nya regeringen. Samtidigt har man på ett effektivt sätt slarvat bort mångmiljardstöd från EU då man ryckt bort spåren ur EU:s kartmaterial för det nya transeuropeiska järnvägsnätet. Vi står ensamma och blottade uppe i norr när resten av unionen satsar. I pengar kan det röra sig om runt 30 miljarder i EU-stöd, stöd för ett sammanlänkat Europa, som nu fryser inne på grund av att regeringen är så angelägen att städa bort allt vad nya stambanor heter. Även för de sträckor där regeringen säger sig vilja bygga brinner pengarna inne. Det är så att man tar sig för pannan.

För bara något år sedan stod dagens regeringsföreträdare upp för nya stambanor. Dagens infrastrukturminister motionerade så sent som förra riksdagsåret och åren dessförinnan med de argument som näringslivet och politikerna i regioner och kommuner nu återkommande pekar på: regional tillväxt, utökade arbetsmarknadsregioner och fungerande järnvägsinfrastruktur. Det här är i dag som bortblåst.

Från Moderaternas sida har det motionerats så sent som förra riksdagsåret och deklarerats att Sveriges viktigaste järnvägar ska hålla en hastighet om 250 kilometer i timmen. Men med nedmonteringen av planeringen för nya stambanor i södra Sverige stoppar de nu den möjlighet som nya spår ger vad gäller hastighet samtidigt som de stryper möjligheten till ny, nödvändig kapacitet. Regeringspartierna står därmed inte längre upp för Sveriges järnvägar.

Herr talman! I dag behandlar vi såklart även andra frågor, till exempel frågan om laddinfrastruktur.

För att vi ska klara av omställningen inom transportsektorn är elfordon en av de viktigaste pusselbitarna. Vi har länge sett en stark trend mot elfordon i nybilsförsäljningen, och de tunga fordonen på el blir allt fler.

EU har alldeles nyss beslutat att förbjuda försäljning av personbilar som har en förbränningsmotor. Året sattes till 2035. Det är snart; det är 12 år dit. Vi hade gärna sett att det kommit tidigare.

För tunga fordon är just nu förslaget ett förbränningsmotorförbud 2045. De motorer som vi historiskt förknippat med vägtrafiken är alltså på väg bort.

Men egentligen borde det inte sättas ut några nya förbränningsmotorer alls på vägarna. Under de kommande två decennierna kommer de som sätts ut att kräva flytande bränsle som huvudsakligen är oljebaserat. Det är ett stort problem ur klimatsynpunkt. Förbudet borde komma tidigare.

Vi har ju nationellt haft stödsystem för att skynda på övergången till elbilar. Men i höstas skrotade regeringen som alla vet premien till elbilar, bonus malus, över en natt. Detta bromsar utvecklingen mot elfordon och kommer att innebära fler fossilbilar än vad klimatmålen mäktar med. Det skapar också en otrygghet hos konsumenterna inför statliga regleringar. Det är olyckligt och desillusionerande att man tvärt avvecklar stödsystem. Man måste tänka på ett annat sätt om man ska göra det.

Det som nu behöver göras är att se till att det finns tillräckligt med laddstolpar runt om i landet, för vid sidan av priset är rädslan för att inte kunna ladda bilen den största bromsen för övergången till elbil.

För privatpersoners normala vardagliga körande är det inte ett större problem. För alla som bor i eget hus finns tankstationen i princip på sidan av huset. För dem som bor i flerfamiljshus är det lite knepigare, men framsynta fastighetsägare går nu före och visar att det inte är så komplicerat. Det är när vi kommer till det nationella vägnätet som problemen syns. Tryggheten att kunna ladda längs vägnätet måste finnas.

Det bör därför tas fram en nationell plan för utbyggnaden av laddinfrastrukturen i hela landet. Jag vill särskilt peka på behovet av ökat statligt ansvar för de vita fläckarna på kartan över laddstolpar.

Herr talman! Elektrifieringen är en av pusselbitarna för att få till ett hållbart transportsystem och en fossilfri framtid. En annan viktig pusselbit är ett transporteffektivt samhälle där de resurskrävande transportsätten bil, lastbil och flyg får en mindre andel av transportutrymmet. Det är en fråga om att använda de vägtransporter som behövs mer effektivt men framför allt att främja de transportslag som är kapacitetsstarka.

Vi har under vintern sett hur infrastrukturminister Andreas Carlson gått helt på tvärs mot dessa mål och talat sig varm för mer bilåkande i städerna, fler godstransporter på väg och ökat flygande. Man har flyttat underhållspengar från järnväg till väg, 750 miljoner, och stoppat utbyggnaden av nya stambanor.

Vi ser här en tydlig trend. Men om vi tillfälligt bortser från ministerns gir mot ett transportslösande samhälle ser vi att det trots allt finns olika åtgärder att vidta för att skapa ett hållbart samhälle.

På den statliga sidan är det framför allt Trafikverket som måste få ett tydligare uppdrag att arbeta för ett transporteffektivt samhälle - eller transportsnålt, som det också heter. Det saknar vi.

Samtidigt finns det hinder för Trafikverket att på ett bra sätt arbeta med det som kallas fyrstegsprincipen, en princip som syftar till god resurshushållning och smarta åtgärder först, innan man i sista hand till exempel bygger en väg. Bland annat begränsar förordningen om statlig medfinansiering till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar möjligheten att medfinansiera cykelåtgärder och beteendepåverkande åtgärder, så kallad mobility management. Här finns mycket att göra.

Även förordningen med instruktion för Trafikverket uppfattas begränsande och skulle behöva kompletteras med skrivningar som anger att Trafikverket ska arbeta med åtgärder som kan påverka transportefterfrågan och val av transportsätt samt åtgärder som ger effektivare användning av den befintliga infrastrukturen.

Herr talman! Det som svider mest för Sverige just nu är att regeringen tillsammans med SD strypt utbygganden av nya stambanor, kraftigt försvårat expansionen av järnvägstrafiken i södra Sverige och ställt till det för godstrafiken, den regionala persontrafiken och det nationella järnvägsresandet. Vi kommer att fortsätta ha huttrande resenärer som står och väntar på försenade tåg. Vi riskerar att i decennier få leva med en undermålig infrastruktur och stå som landet i norr där tågen går i på sin höjd 200 kilometer i timmen trots att alla är överens om att högre hastigheter och ökad kapacitet på spåren är det som behövs. Det är bedrövligt.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vår gemensamma reservation 40 om byggandet av nya stambanor och reservation 15 om ett långsiktigt hållbart transportsystem.


Anf. 159 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Jag kände att Daniel Helldén och jag inte var riktigt klara med varandra i kväll, så jag begärde replik för att ta en liten diskussion till. Det är ett gyllene tillfälle, och kvällen är ung.

Jag ställde tidigare en fråga till Gunilla Svantorp från Socialdemokraterna om hon var nöjd med hur det hade funkat. Jag ska inte upprepa frågan helt identiskt; den är nog för omfattande. Hon gav då en reflektion över den tid som varit. Men faktum är att det inte bara är Socialdemokraterna som styrt, utan vi har även ett annat parti som fått nöjet att vara med. Jag antar att Helldén sett det som ett nöje i alla fall. Jag ser er väl snarare som medskyldiga.

Väldigt mycket har faktiskt gått åt det sämre hållet. Det gäller till exempel underhållsskulden och tågförseningarna. Det första kvartalet 2022 är det kvartal som haft sämst punktlighet sedan 2013. Kostnadsutvecklingen är nu ett reellt problem, och det tror jag att vi delar uppfattning om. Det är inte helt enkelt att lösa, men man har ändå tillåtit det skena. Man har också tillåtit antalet anställda på Trafikverket att svälla.

Nu tror jag inte att jag får en fråga om landstinget och sjukvården, utan jag tror att jag får ett konkret svar av Helldén. Känner du dig som representant för Miljöpartiet nöjd med det ni uträttade de gångna två mandatperioderna? Ni vill ha höghastighetståg, men på åtta år har det inte byggts en meter järnväg, till exempel. Frågan blir densamma. Jag vill också förbereda ledamoten på att jag i nästa replik kommer att ställa en fråga om laddstolpar.


Anf. 160 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Ja, ledamoten Jönsson, att det borde ha gått fortare och hänt mer på infrastrukturområdet är helt uppenbart. Vi borde ha satsat mer pengar på utbyggnaden. Men det är inte så att det inte har byggts järnväg under dessa år. De stora projekt som det har arbetats med har kommit ganska långt. Det gäller till exempel Ostlänken. Man börjar i princip med de första delarna nu efter att ha antagit detaljplanerna. Det är ju inte så att ingenting är på gång. Men det här är saker som tar lång tid. Hade jag suttit i regeringen hade jag sannolikt drivit på för ännu större satsningar, men jag satt inte där.

Patrik Jönsson talar om kostnadsutvecklingen och Trafikverket. Jag kan hålla med om att man kan diskutera Trafikverkets effektivitet. Jag har själv haft med dem att göra som kommunpolitiker här i Stockholm. Det har inte alltid varit så enkelt. Saker har fastnat i olika delar och på olika nivåer. Man behöver se över detta.

Kostnadsutvecklingen för projekt har varit enorm var man än tittar runt om i Sverige och Europa, skulle jag säga. Även när det gäller bostadsmarknaden är det fråga om ett systemfel av större art.

Jag har själv varit med och fattat beslut om cykelprojekt - då är det fråga om mindre belopp. Men jag har haft förmånen att följa dem ända från första idén till att de genomförts, och under den tiden har kostnaderna stigit enormt. Det har att göra med skillnaderna mellan ett inriktningsbeslut och det slutgiltiga genomförandebeslutet. Fram till att det är genomfört tar det hemskt lång tid. Man måste fundera lite grann över vad som händer däremellan.


Anf. 161 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Det var väl ett tämligen nyktert svar. Man är sällan helt nöjd efter att ha styrt en period.

Jag ser allvarligt på vissa saker. Kostnadsutvecklingen har vad jag kan se varit högre än i till exempel kommuner och regioner i just den här sektorn. Det är inte direkt löneutvecklingen som har knäckt det hela, även om det är många anställda.

När det gäller hur man har skött saker och ting som kommit till stånd får jag väl ändå ge Helldén lite kredd, för i Stockholm har det faktiskt skett grejer. Sedan tycker inte jag att de är positiva. Men visst har det hänt grejer. Det får man ändå säga. Det har rullat på.

Ledamoten pratar om laddstolpar. Det finns ett ökat intresse bland åkerier för att ställa om till transporter på el. Sverige är väl efter Norge det land som haft bäst utveckling för elbilar. I södra Europa är det betydligt sämre. Jag kan tycka att det är fullständigt horribla beslut som har tagits gällande vår kärnkraft. Man har monterat ned kärnkraft för hundratals miljarder - trygg och stabil baskraft till vårt elnät. Det hjälper inte att vi har en laddstolpe när vi inte får ström fram till den. Det funkar kanske i dag, men det kommer inte att funka i framtiden.

Att man kan ladda när det blåser ute är inte tillräckligt. Och det räcker inte ens då, för bygger vi ut det här massivt kommer nätet inte att räcka till vid den sista leverantörspunkten. Det fungerar inte om varenda bilägare i vartenda villaområde har en elbil eller om alla åkerier har elfordon. Det kommer kanske att komma in sju lastbilar samtidigt till en punkt för att ladda medan man äter middag, vilket man gör klockan tolv på dagen i Skåne. Då knäcker man det.

Vilken är Miljöpartiets strategi för att bygga ut elnätet och se till att vi har baskraft?


Anf. 162 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Det här är intressanta frågor om saker som behöver utvecklas. Men när jag har tittat på de här sakerna har jag sett att det inte är så mycket el och kraft som behövs för att man ska kunna ladda personbilar. Det finns en idé om att en vanlig bil ska laddas fullt över natten, vilket sällan behövs, eftersom det går åt så lite el. En bil körs ungefär 3,3 mil om dagen i genomsnitt. Där finns inte något egentligt problem. Om man styr över det så att det sker nattetid finns den effekt som krävs. Det finns också effekt i nätet.

När det kommer till de tunga transporterna och nyttotrafiken, som går mycket mer, finns det större problem, och dem måste vi lösa. Jag vet att det vurmas för kärnkraften i det här sammanhanget, men med den utbyggnad av vindkraft som kommer att ske - det låter i alla fall så på en minister i regeringen - kommer vi att ha den kraft vi behöver.

Vad vi behöver göra är att se till att bygga ut ledningsnätet och elserviserna. Där finns flaskhalsarna. Vi har till exempel varit hos Postnord i Rosersberg, och där har man diskuterat att ha laddplatser. Men kommer lastbilarna in där och ska lasta på och man laddar dem samtidigt blir det stora problem. Man skulle teoretiskt kanske kunna använda järnvägens kraft som finns där, men man måste hur som helst se till att det kommer in mer el. Det är helt nödvändigt.

Det handlar inte så mycket om brist på el utan om att få fram den till de punkterna. Detta måste vi gemensamt arbeta för. Annars kan vi inte få den omställning vi behöver. Som jag sa tidigare har EU sagt att det 2045 inte längre ska säljas lastbilar som drivs på något annat än el.


Anf. 163 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! Att investera i ny järnväg är väldigt dyrt. Vi har alla sett prislappen. Det tar också väldigt lång tid. Dessutom leder byggnationen till stora utsläpp. De satsningar som Miljöpartiet föreslår bygger på dagens utsläppsprofil men kommer att stå färdiga i en tid när sannolikt alla färdslag kommer att vara mer eller mindre fossilfria. Att utgå från att utsläppen 2035 kommer att se likadana ut som 2023 är orimligt med tanke på den teknikutveckling som sker. Dessutom kommer det här att kosta skattebetalarna hundratals miljarder i onödiga investeringar när vi ser att alla trafikslag ställer om.

Tidigare har Miljöpartiet varit med och drivit utfasning av fossil uppvärmning av våra hus. Man kan undra när Miljöpartiet här i Sverige likt Die Grünen i Tyskland kommer att inse att vi håller på och ställer om alla trafikslag. Att ensidigt krama tåg och cykel är inte riktigt rimligt med tanke på den utsläppsprofil vi ser framöver. Framtiden är inte så himla långt borta. Den är när det gäller vissa trafikslag redan här.


Anf. 164 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! I sina analyser har Trafikverket redan räknat bort i princip alla utsläpp från bilarna. I ett längre perspektiv finns det inga utsläpp längre, säger man. Det är lite märkligt, för vi vet att det kommer att finnas kvar massor av bilar med förbränningsmotorer även 2045.

Men visst sker det en omställning. Det är helt uppenbart att den kommer. Men det handlar också om ett hållbart transportsystem och resurseffektivitet. Vi vet att järnvägen är det mest effektiva man kan ha. Det finns de som påstår att om man åker elbil och fyller den med fyra personer så skulle den vara bättre än tågen. Det stämmer inte.

Vi behöver bygga ett transportsystem som är resurseffektivt och som också gör att vi inte tar den plats och yta som bilarna tar framför allt i städerna. Jag tänker på att infrastrukturministern vill ha fler bilar i städerna.

De som bor i städerna vill inte ha fler bilar i städerna. Till slut är vi tillbaka i hur det var på 50-talet när det var en massa bilar överallt. Vi byggde trafikleder, parkeringshus och annat. Det är inte den framtid vi behöver. Vi måste också tänka på effektiviteten på andra områden. Det är en resurseffektivitet.

Det är självklart dyrt att bygga järnväg. Det är en långsiktig investering, och den kostar pengar. Det är heller inte särskilt billigt att bygga för bilar. Titta på Förbifarten här i Stockholm. Med den finansieringsform man har är den snart uppe i 70 miljarder. Det är enorma belopp. Titta på alla de koldioxidutsläpp som det bygget släpper ut. Men det talar man sällan om.


Anf. 165 Maria Stockhaus (M)

Herr talman! Vi kommer säkert att ha kvar förbränningsmotorer, men de kommer kanske inte att gå på fossila bränslen. Även där finns det möjligheter att ställa om.

När det gäller vad som är ett effektivt samhälle är det därför som vi har samhällsekonomiska kalkyler. Det är för att se om de investeringar vi gör i infrastruktur är lönsamma. Får vi tillbaka nyttor som helst motsvarar eller ger mer än vad vi lägger ned i infrastruktur?

Med det resonemang som Daniel Helldén för borde rimligtvis de samhällsekonomiska kalkylerna peka på att det skulle vara lönsamt att bygga järnväg. Men framför allt när det gäller höghastighetsprojektet visar det sig att det är våldsamt olönsamt.

Det är flera som har kritiserat det, inklusive Riksrevisionen, och sagt att det inte är rimligt. Vi har inte följt fyrstegsprincipen, vilket Daniel Helldén själv nämnde i sitt anförande. Investeringen är dessutom extremt olönsam.

Det är viktigt att vi använder de skattepengar som vi har klokt. Hur ska vi hämta hem den enorma koldioxidskuld som växer under bygget av höghastighetsbanan om alla trafikslag är fossilfria när den är klar?


Anf. 166 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Det låter som att en bil eller en lastbil inte har några utsläpp när de byggs och kör runt eller när vägarna byggs. Det är ett märkligt sätt att se på det.

Det finns många diskussioner om de kalkyler som finns för järnvägsprojekt och hur man beräknar dem. Vad är en samhällsekonomisk kalkyl? Det finns en stark kritik. Framför allt kan man inte räkna in godstrafiken. Man vet inte riktigt hur man ska hantera den.

De samhällsekonomiska kalkyler man använder när man gör beräkningarna handlar mest om att försöka jämföra olika projekt. Det handlar egentligen inte så mycket om pengar utan om ett sätt att på något vis försöka värdera det.

Vi vet också att när det kommer till bilåkande värderas det alltid upp mer i sammanhangen, vilket är konstigt. Det har att göra med att den som kör en bil säger att det är mer värt att bli av med en minut än den som sitter på tåg. Det handlar om själva sättet att mäta det på.

När man sitter på tåg har man det bättre. Det värderas lite mindre. Den tiden har liksom ingen betydelse. Man kan sitta och läsa en bok, och då tycker man att det kan ta lång tid. De kalkylerna handlar inte så värst mycket om samhällsekonomi på det sätt som vi tänker oss.

Vi får ha någon idé om att det rullar in och ut pengar. Det är ett sätt att jämföra olika projekt. Jag tycker att man borde se över de sätten. Det är också någonting som vi har framfört som parti.

Man borde se över hur Trafikverket gör dessa samhällsekonomiska kalkyler för järnvägen. Vi vet att man gör det ett helt annat sätt i andra länder. Det är långsiktiga satsningar. De har sådan betydelse för regionerna, godstrafiken och persontrafiken att de har en stor nytta även om man pratar om samhällsekonomisk nytta.


Anf. 167 Rashid Farivar (SD)

Herr talman! Jag börjar min fråga med en historia om min bakgrund. Jag är i grund och botten ingenjör och kommer från Volvo Cars. Jag har arbetat i många år med förbränningsmotorer. Det gäller bland annat våra motorer för diesel med fyrcylindriga tvålitersmotorer, tvåliters bensinmotorer och trecylindriga motorer.

Jag har sett utvecklingen i vårt företag. Den var ett direkt resultat av Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik med omställningen. Jag har sett hur duktiga ingenjörer som brann för tekniken blev utkastade från företaget. Det var bara för att det inte fanns någon förståelse för tekniken. Det fanns ingen förståelse för det globala perspektivet med tekniken.

Jag ser att ledamoten Daniel Helldén jublar över att försäljningen av bilar med förbränningsmotorer kommer att förbjudas år 2035 på grund av European Green Deal. Finns det någon teknisk förståelse bakom det? Det gäller allting vi har här. Mina kläder, Daniel Helldéns kläder, den här talarstolen, mina skor och maten vi äter har kommit hit med en bil med förbränningsmotorer.

Varför är man så fientlig mot förbränningsmotorer? Vi utvecklar i Sverige världens bästa motorer med de bästa avgasreningssystemen. Det är min fråga. Varför är man så fientlig?


Anf. 168 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Jag vet inte om det är fientlighet. Det är kanske snarare en teknikutveckling som är positiv. Elbilar är ingenting nytt. Det fanns redan i början av 1900-talet. Utvecklingen tog sedan en annan vändning.

Nu har man lyckats konstruera så bra elbilar att vi inte behöver förbränningsmotorerna. Varför ska vi förbränna saker och ting i till exempel stadsmiljöerna där det är ett stort problem? Det är inte ett lika stort problem när man kommer ut på landsbygden.

Även om man har en fantastiskt bra teknik för att rena avgaserna får man ändå ganska stora luftkvalitetsproblem med dem. Någonting som man glömmer bort är att även om man kör på HVO eller någonting annat är det till exempel samma utsläpp av kvävedioxider som det är för en dieseldriven lastbil eller bil.

Jag har jobbat mycket i stadsmiljö. En bil och en lastbil som inte har förbränningsmotor låter inte alls på samma sätt. Det finns något positivt i det.

Det är inte en teknikfientlighet eller en fientlighet mot tekniken i sig. Kan man använda el i fordon är de enormt effektiva. Av den el som man skickar in är det en otroligt stor del som också går ut i framdrift av bilen. Med förbränningsmotorer gör man av med en herrans massa energi för att värma upp motorn och ventilera bort värmen.

Man ska såklart använda tekniken. Det tycker jag är positivt. De beslut som man nu har fattat i EU är alldeles utmärkta. Det gäller för personbilarna. Om man fattar beslut för tunga fordon från 2045 vet vi ännu inte. Det är också en alldeles utmärkt utveckling för miljö, hälsa och klimat.


Anf. 169 Rashid Farivar (SD)

Herr talman! Tack, Daniel Helldén, för svaret!

Det handlar om helhetsperspektivet, det globala perspektivet och hela livscykeln. Jag tycker att politikerna ska vara teknikneutrala. Under omröstningen för European Green Deal var Sverigedemokraterna det enda partiet från Sverige som röstade emot den.

När det gäller elbilar handlar det om batterierna. Först och främst kommer 98 eller 99 procent av råmaterialet i batterierna som används i Europa från Kina. Det gäller till exempel litium, som bryts i Kina. Kobolt, som används för att stabilisera batterierna, plockas av barnarbetare i Kongo. Sedan skickas det till Kina, och Kina skickar det till Sverige och resten av Europa.

Jag kommer från den här industrin. De senaste fyra åren har jag jobbat med elbilar, batterier och laddning. Någon dag var jag Volvos bästa gubbe för laddning. Det är inte etiskt att köra en elbil i dag, för det finns barnarbete och slaveri bakom laddbilar - bakom batterierna i elbilar.

Hur går det ihop med era värderingar gällande mänskliga rättigheter, Daniel Helldén? Och igen: Vad har ni för helhetsperspektiv när det gäller hela livscykeln?


Anf. 170 Daniel Helldén (MP)

Herr talman! Jag kan börja med det sista: livscykelperspektivet. Såvitt jag vet arbetar man nu med processer för att återvinna batterier från elbilar och tunga fordon. Vi har en tillverkare uppe i Skellefteå, Northvolt, som arbetar med den processen. Jag ser att ledamoten Rashid Farivar skakar på huvudet, men det är i alla fall vad de säger till mig.

Vi har möjligheten att återvinna batterier. Därmed kan man med tiden få till det här så att det blir cirkulärt. Jag hoppas verkligen att man driver på så att det blir så, och det är också en idé som EU arbetar med för att det ska bli på det sättet. Vi har befunnit oss i ett läge där man har kasserat bilbatterier, och det är självklart inte ett sätt som vi kan arbeta på.

När det gäller råvarorna finns begreppet urban mining, det vill säga att vi har en herrans massa tippar och annat där det finns mineral som kan användas i batterier. I Kiruna, till exempel, finns LKAB:s högar med en hel del metaller som behövs i de här sammanhangen. Det handlar också om de nya gruvorna, men huruvida det är bra att bryta dem kan diskuteras.

Kobolten brukar tas upp som ett exempel. Jag tror att ungefär 60 procent av kobolten kommer från Kongo. Det betyder att det också kommer från andra håll. Man måste se till att göra detta på ett bra sätt.

Det finns nu också batteritillverkare på svensk front som säger att de har en helt ny teknik där man inte alls behöver de här råvarorna. Jag kan inte svara på om det stämmer eller inte, men det sägs att det är på gång. Denna teknikutveckling måste vi få till.

Herr talman! Man kan ju också titta på vilka det var som producerade oljan när fossilbilarna kom en gång i tiden.


Anf. 171 Rashid Farivar (SD)

Herr talman! Jag står bakom samtliga sverigedemokratiska reservationer i betänkandet, men jag yrkar bifall endast till reservation 50.

Herr talman! Anläggningar, strukturer och system som säkrar grundläggande välfärdsfunktioner i ett samhälle definieras som infrastruktur. Transport av varor, personer, tjänster, energi och information omfattar i princip den viktigaste delen av vår moderna och kollektiva infrastruktur.

Säker, trygg och effektiv transport av varor, personer, tjänster och ibland energi är beroende av väl fungerande vägar, järnvägar, sjöfart och luftfart. Alla dessa olika transportslag är viktiga. De är beroende av varandra, och de ska komplettera varandra.

Många av oss i Sverige tar ibland vår transportinfrastruktur för given. Vikten av infrastruktur märks först när den slutar fungera, till exempel när tåget är försenat, när bussen inte kommer, när paket du väntar på inte dyker upp eller när feministisk snöröjning införs i din kommun eller stad.

Eftersom rubriken för betänkandet sträcker sig över ett brett område kommer jag att avgränsa mitt anförande till endast vägtransport, alltså det mesta som rullar på gummihjul på våra vägar. En annan anledning är att jag kommer från näringslivet. Som jag just berättade har jag arbetat i över ett decennium med forskning och utveckling inom bilindustrin.

Sverige är ett export- och importberoende land som sträcker sig ganska långt från norr till söder. Det är naturligt att mat, kläder, varor och industrins behov transporteras långa vägar för att nå rätt destination med tillfredsställande tajmning och förhållanden. Närmare 70 procent av godstransporterna i Sverige sker på våra vägar.

På samma sätt är boende i landsbygden och utanför tätorterna helt beroende av en fungerande väginfrastruktur för att näringslivet ska fungera bra. Den är också viktig för att den essentiella samhällsservicen såsom vård, polis, räddningstjänst, hemtjänst med mera är lätt tillgänglig när medborgarna behöver den.

Därför ska fokus alltid vara på att upprätthålla bra kvalitet, kapacitet och säkerhet på våra vägar, dygnet runt och året om, oavsett väderförhållanden och årstider.

Herr talman! Den svenska väginfrastrukturen mår inte bra i dag. Det finns stora behov av kontinuerlig utbyggnad och kontinuerligt underhåll av vägar överallt i hela landet. Därför är det högst rimligt att prioritera vad som kan fungera bättre i dag framför vad som förmodligen eller kanske, förhoppningsvis, kommer att fungera om 20 eller 30 år.

Med det sagt: Ett stopp för att bygga höghastighetsjärnvägen, som samarbetspartierna har lagt fram som förslag, kommer att frigöra enorma ekonomiska resurser just för att uppnå dessa målsättningar gällande vår väginfrastruktur. Höghastighetsjärnvägen kan kort sammanfattas som ett rent ideologiskt projekt, dömt att misslyckas.

Under veckan gästades trafikutskottet av den svenska åkerinäringen. Många utmaningar och problem lyftes upp, men bland det värsta var den allvarliga brottsvåg som dagligen drabbar yrkesförarna och åkeriföretagen. Dieselstölderna är fortfarande på oerhört höga nivåer, och trenden är ökande. Många förare väljer att hålla tanken tom över natten och tanka först innan man kör iväg. Övriga får borrhål i tanken. De kan inte ens köra och väljer verkstaden i stället. Det är extremt beklagligt.

Herr talman! Det finns alltså en stor utbyggd marknad i Sverige under radarn där man kan sälja och köpa stulen diesel. Vi vet ju att dyr svensk diesel inte smugglas till grannländer, där den är betydligt billigare. Stöldligor använder svenska lastbilar och åkerimaskiner för att plocka reservdelar. Min kollega Thomas Morell skickar ibland bilder av lastbilar som har blivit vandaliserade på det här sättet. De saknar dörrar, fönster, däck och hjul. Det är extremt beklagligt. Ibland hämtar man dessa reservdelar utifrån en beställningslista.

Våra vägar används för att smuggla in knark, vapen, sprängmedel och människor. Stöldgodset transporteras i motsatt riktning av utländska kriminella gäng.

Trots skärpta krav på cabotagetrafik, kör- och vilotider samt användning av färdskrivare i enlighet med yrkestrafiklagstiftningen och det nya europeiska mobilitetpaketet fortsätter utländska lastbilschaufförer och aktörer att bryta mot regler. Kontroller utförs alltför sällan av tull eller polis.

Det är därför inte fel att konstatera att vägen är Sveriges största brottsplats.

Sverigedemokraterna vill införa skärpta, mer heltäckande och bredare poliskontroller och inspektioner på våra vägar samt straffskärpning vid exempelvis cabotagetrafik.

Herr talman! Den gröna omställning som påtvingas Sverige och svenskarna av byråkrater och globalister i Bryssel i form av European Green Deal har skapat enorma utmaningar och oftast problem för både person och godstransporter. Förra veckan klubbade Europaparlamentet igenom nya emissionsmålsättningar som innebär ett förbud mot försäljning av person- och skåpbilar med förbränningsmotor från och med 2035 - ett helt ogenomtänkt förslag som gick igenom. Emissionskraven för bussar och lastbilar skärps också ytterligare i det nya beslutet. Sverigedemokraterna var det enda parti som röstade emot förslaget.

Vi sverigedemokrater är för hållbarhet och en grön omställning, men den ska ske i en takt som inte skadar grundläggande välfärdsfunktioner i samhället eller medborgarnas dagliga liv och ekonomi drastiskt. Annars finns det en risk att insatserna slås tillbaka och vi inte får någon omställning alls.

Det här området, elektrifiering, är bland de största utmaningar Sverige och hela Europa har framför sig. Tekniken för att utveckla och tillverka nya drivlinor med noll emission samt energilagringssystem är redan tillgänglig - något jag själv har arbetat med. Problemet är brist på kapacitet för att leverera energi dit där den behövs och med rätt tajmning. Detta problem är extremt synligt inom tung trafik och tunga transporter.

Det som saknas generellt är en långsiktig plan, en road map, för utbyggnad av Sveriges laddinfrastruktur där hänsyn tas till både energi- och effektförsörjningen av hushållen, näringslivet, industrin och transportsektorn. Nyckeln till en framgångsrik elektrifiering, inte bara i Sverige utan överallt i hela världen, är tillgång till billig energi i form av kilowattimmar och tillgänglig effekt i form av kilowatt vid rätt plats och med rätt tajmning. Lyckas vi inte lösa detta på ett genomtänkt och hållbart sätt kommer den gröna omställningen att orsaka vårt välfärdssamhälle enorma ekonomiska, sociala och kanske mänskliga skador.


Anf. 172 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Min partikollega Ulrika Heie, trafikutskottets ordförande, redogjorde tidigare i kväll för Centerpartiets breda politik på det stora område som vi i kväll debatterar, infrastruktur. Jag själv tänkte ägna några ord åt den fråga som kanske har varit svårast och mest på läpparna när det gäller infrastruktur, nämligen stambanor.

Ofta har vi fått höra att det är ett prestigeprojekt med stambanor. Det är en ganska konstig och märklig syn, för egentligen handlar det om ett projekt som binder samman människor, som får drömmar att komma till liv, som ger möjligheter att bo och verka i stora delar av landet och som knyter samman regioner och orter med varandra. Jag tycker inte att det är så mycket prestige. Jag tycker att det handlar om att tänka på hur människor har det och hur de kan få det bra i framtiden.

Jag är ingenjör, och jag tänkte i mitt anförande vara en aning fyrkantig och rada upp nio argument för att beslutet att stoppa stambanor är en dålig idé.

Det första är att regeringen inte meddelar en enda ekonomisk kalkyl eller konsekvensutredning runt beslutet. I över tio års tid har det pågått en planering. Olika orter och städer har väntat med sin stadsplanering. Man kanske har haft viss stadsplanering för nya stationslägen, näringslivet har stått och väntat på att etablera sig och människor har önskat bostäder och funderat på om man ska flytta till dessa orter. Vad kostar det egentligen att säga nej till stambanor? Det har vi faktiskt ingen aning om, vilket är ganska märkligt när man fattar ett så stort beslut.

Det andra är att det beslut man fattar är ett väldigt upphackat beslut. Olika delar av stambanorna ska på något vis finnas kvar, men man ger olika besked. Det kan lätt ses som att man gärna vill se en splittring hos regionerna och aktörerna. Det är ganska olyckligt. När man dessutom bygger små delar järnväg för att sedan kanske i ett senare skede förlänga dem får vi ett mycket dyrare projekt än om vi hade gjort rätt och riktigt och tagit det i sin helhet från början.

Det tredje är regionförstoringen, förmodligen den största sak vi nu går miste om - att människor och näringsliv på olika orter får en större geografisk area tillgänglig, att näringslivet kan blomstra i Jönköping, att man kan bo i Göteborg och samtidigt jobba i Jönköping eller bo i Ödeshög och kanske jobba i Borås. Detta kommer vi nu inte att få se. I stället kommer det att fortsätta vara små arbetsregioner som inte hänger samman. Det gynnar inte svensk tillväxt.

Det fjärde är godstrafiken. Det är väldigt hård belastning in till Göteborg, som flera debattörer har redovisat här. Det mesta går in på Västra stambanan, och det ska samsas med pendeltåg, fjärrtåg och regiontåg. Får vi nya stambanor på plats frigör vi också kapacitet för mer gods så att vi kan få ut vår export ur landet i Göteborgs hamn och även få in gods i Sverige och vidare ut i landet.

Det femte är det civila försvaret. Det är väl känt att när man hamnar i orostider, som vi nu har gjort i Sverige och Europa, måste fokus öka på det civila försvaret. Redundant och robust järnvägs- och spårtrafik är en av de viktigaste aspekterna för att vi ska kunna ha ett starkt civilt försvar. Den måste kunna transportera både människor och gods på ett redundant och säkert sätt.

Det sjätte är underhållet, en fråga som också varit i stort fokus här i afton. Det är rätt och riktigt som regeringspartierna säger att vi har en väldig underhållsskuld. Problemet är bara att om vi ska utföra underhåll på överbelastade järnvägar är det förfärligt svårt. Hur gör man det? Man kanske behöver stänga trafiken mellan Göteborg och Stockholm ett halvår eller ett år. Det blir nästan omöjligt utan kraftiga problem och förskjutningar i svensk kollektivtrafik. Har vi ett redundant system blir underhållet dessutom mycket lättare.

Det sjunde är också något som har nämnts här i afton. När Europa satsar på att binda ihop städer och regioner med varandra med tåg och när man bygger Fehmarn Bält-förbindelsen, som ska vara klar 2029 och där vi får ihop regioner i södra Danmark med regioner i norra Tyskland, säger Sverige samtidigt nej. Nej, binda ihop orter i Sverige med tåg ska vi inte göra.

Det åttonde är att detta tyvärr inte är någon politik för hela landet. Man går helt miste om det perspektivet. Vad ska Harald Hansson i Hökerum tänka när lokala partiföreträdare kämpar för regionen och för att binda ihop orter när riksdagspolitikerna i samma parti samtidigt säger nej till stambanor och att man ska sluta fokusera på hela landet?

Det nionde, som jag tror är en väldigt viktig sak att komma ihåg och någonting vi kanske skulle ha kunnat komma överens om i kammaren, är att vi kunde ha talat på ett annat sätt om hastigheten. Ofta får vi höra från regeringspartierna att vi säger nej till höghastighetståg, men frågan är om vi inte hade kunnat komma överens om att bygga stambanor där vi sänkte hastigheten från 320 till 250 kilometer i timmen, precis som för all räls som byggs i Sverige. Kanske hade vi då hittat varandra. Där finns i alla fall en öppning. Därför är det olyckligt att regeringen fattar ett stoppbeslut.

Herr talman! Ska vi bygga ett starkt Sverige måste vi klara både nyinvesteringar och underhåll. Nya stambanor är väsentliga ur oerhört många perspektiv. Jag har kort redovisat nio stycken.

Jag yrkar bifall till den gemensamma reservationen 40 under punkt 13 om nya stambanor.

I detta anförande instämde Ulrika Heie (C).


Anf. 173 Helena Gellerman (L)

Herr talman! Det var en intressant uppräkning av vad nya stambanor skulle kunna tillföra.

För Liberalerna handlar det främst om den enorma kostnadsökningen i projektet. Centerpartiet ingick i Alliansen när vi tog beslutet att stå bakom att bygga nya stambanor. Då kostade de 120 miljarder. I dag kostar de 360 miljarder, och då har man ändå inte räknat om alla sträckor som går till Jönköping. Det kan alltså befaras landa en bra bit över 400 miljarder.

På tre sträckor finns det motiv för att fortsätta utbyggnaden. Det är Järna-Linköping och Göteborg-Borås. Man bör även titta på Lund-Hässleholm.

Det fascinerar mig att hela diskussionen här i dag nästan bara har gällt stambanor. Centerpartiet har ett hjärta för att hela landet ska leva. Men vi hör bara diskussioner om stambanorna, som främst är till för att det ska gå snabbare att resa mellan Göteborg och Stockholm och mellan Stockholm och Malmö.

Om man bara skulle bygga de här tre sträckorna skulle det kosta ungefär 200 miljarder. Med beslutet att stoppa sträckorna till Jönköping får man 200 miljarder som skulle kunna läggas på att bygga ute i landet. Man skulle kunna bygga Norrbotniabanan och många stopp mellan Göteborg och Oslo.

Hur resonerar Centerpartiet när de inte vill lägga de pengarna på andra sträckor i landet?


Anf. 174 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Det handlar egentligen inte om att folk ska åka från Göteborg till Stockholm på ett nytt sätt, vilket jag också talade om i mitt anförande. Det är inte poängen. Poängen är att man på den sträckan ska kunna ta sig från till exempel Borås till Jönköping eller från Linköping till Ulricehamn.

Av 100 procent som åker på sträckan skulle kanske 20 procent ta sig från ändstation till ändstation. Det är inte det som är idén med de nya stambanorna. Idén är, precis som jag sa i anförandet, att knyta ihop regioner med varandra. Vi ska knyta ihop städer som inte är ihopknutna i dag. Om jag ska ta mig från Göteborg, där jag bor, till Linköping låter det sig inte göras med tåg i dag. Om man bor i Jönköping och jobbar i Göteborg är det också helt omöjligt att hitta vettig pendling.

Det handlar om att knyta ihop regioner och orter med varandra. Det är ett projekt för hela landet. Jag håller alltså inte med ledamoten om att det inte skulle handla om hela landet.


Anf. 175 Helena Gellerman (L)

Herr talman! Den forskning som finns pekar entydigt på att det är den nära pendlingen, där man har många stopp och sammanför mycket människor inom en begränsad region - till exempel Göteborg-Borås och sträckningen runt Göteborg - som gör att man får tillväxt i landet. När folk kan ha nära till träffpunkter skapas innovation. Det är därför vi står bakom att ha fler stopp på sträckorna i stället för att bara titta på de långa, övergripande sträckorna.

Handen på hjärtat - hur många som bor i Ödeshög kommer att jobba i Göteborg? Hur många som bor i Jönköping kommer att ha jobb i Göteborg? Man kan också titta på hur mycket en tågbiljett skulle kosta och vad det skulle kosta att ha ett jobb i och pendla till Göteborg. Det är saker man inte har tittat på.

En annan punkt när det gäller detta är att Centerpartiet också brinner för klimatfrågorna. Den här nya stambanan skulle vara klar runt 2045, kanske 2050. Det är efter 2045 man skulle få fördelarna av att eventuellt bygga ut stambanor. Man skulle kunna lägga de 200 miljarderna på till exempel Göteborg-Alingsås i stället och få igång överflyttningen mellan sjöfart, järnväg och lastbil. Man skulle även kunna göra andra sträckor som snabbt skulle ge klimatnytta, kanske inte till 2030 men till 2035.

Även den prioriteringen från Centerpartiet förvånar mig. Varför vill man inte lägga pengarna på sådant som snabbt kan betala sig när det gäller klimatet?


Anf. 176 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Forskning när det gäller att få till arbetspendling visar, om jag minns rätt, att man under alla tider har velat ligga någonstans runt 45-50 minuter. Även om man levde av att samla ved var arbetspendling på ungefär 45 minuter lagom. Sedan blev det lite för långt. Om vi bygger ihop Jönköping med Göteborg med stambanor skulle den sträckan, enligt de planer som ligger, ta 50 minuter, och från Borås till Göteborg skulle det vara 35 minuter. Vi skulle få en regionförstoring.

Ledamoten Gellerman har rätt i att det bildas starka innovationskluster i de större städerna och runt de större hubbarna. Med en regionförstoring kan oändligt många fler människor få tillgång till de miljöerna. Om vi inte bygger ut med stambanor tvingas människor bo nära orterna.

Att vi som ett första steg prioriterar Göteborg-Borås må vara rätt nu när beslutet väl är taget. Men i så fall måste vi absolut, precis som regionföreträdarna säger, förbereda för att kunna bygga till Ulricehamn och Jönköping. Vår tillväxt i Sverige är helt beroende av att ha stora regioner och att man kan bo längre bort från centralorterna. Det är helt enkelt så det hänger samman.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 mars.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2023-03-08
Förslagspunkter: 20, Acklamationer: 16, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Infrastrukturplanering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkandena 2, 7, 10, 11, 13 och 16,

    2022/23:112 av Saila Quicklund (M),

    2022/23:140 av Kalle Olsson och Anna-Caren Sätherberg (båda S),

    2022/23:298 av Jan Ericson (M),

    2022/23:620 av Gudrun Brunegård (KD) yrkandena 1 och 2,

    2022/23:833 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 1,

    2022/23:1233 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 1 och 9,

    2022/23:1298 av Kristoffer Lindberg m.fl. (S) yrkande 2,

    2022/23:1641 av Martina Johansson och Mikael Larsson (båda C) yrkande 3 och

    2022/23:2140 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkande 15.
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (V)
    • Reservation 3 (C)
    • Reservation 4 (MP)
  2. Ett transportsystem för medborgare och näringsliv i hela Sverige

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 4,

    2022/23:834 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 36,

    2022/23:931 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 11,

    2022/23:934 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 3,

    2022/23:936 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 2,

    2022/23:943 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 9,

    2022/23:964 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 2,

    2022/23:1014 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 40,

    2022/23:1015 av Jimmy Ståhl m.fl. (SD) yrkande 14,

    2022/23:1016 av Patrik Jönsson m.fl. (SD) yrkandena 14, 17 och 30,

    2022/23:1030 av Johan Hultberg (M) yrkande 6,

    2022/23:1123 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 3,

    2022/23:1124 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 2,

    2022/23:1298 av Kristoffer Lindberg m.fl. (S) yrkande 1,

    2022/23:1672 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 16,

    2022/23:2140 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 2, 4 och 45,

    2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 43 och

    2022/23:2228 av Eric Palmqvist (SD).
    • Reservation 5 (S)
    • Reservation 6 (SD)
    • Reservation 7 (V)
    • Reservation 8 (C)
    • Reservation 9 (MP)
  3. Ett jämställt transportsystem

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:834 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 3 och 30 samt

    2022/23:1673 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 155.
    • Reservation 10 (C)
  4. Ett långsiktigt hållbart transportsystem

    Kammaren biföll reservation 11

    Beslut:

    Kammaren biföll reservation 11

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkandena 1 och 5,

    2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 22,

    2022/23:853 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 1, 4 och 5,

    2022/23:998 av Martin Kinnunen m.fl. (SD) yrkande 21,

    2022/23:1233 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 3, 4 och 6,

    2022/23:2112 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 9,

    2022/23:2140 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 5-7 och 19 samt

    2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 71.
    • Reservation 11 (S)
    • Reservation 12 (SD)
    • Reservation 13 (V)
    • Reservation 14 (C)
    • Reservation 15 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S091016
    SD20629
    M570011
    C00213
    V00213
    KD16003
    MP00153
    L14002
    Totalt899111950
    Ledamöternas röster
  5. Infrastruktur för elfordon

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 19,

    2022/23:36 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 30,

    2022/23:834 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 65,

    2022/23:853 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 7.1, 8, 18, 41, 42, 44 och 45,

    2022/23:1124 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 20,

    2022/23:1672 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 60 och 61,

    2022/23:2140 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 13 och 14,

    2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 41 och

    2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 76.1, 96, 97, 103 och 104.
    • Reservation 16 (S)
    • Reservation 17 (V)
    • Reservation 18 (C)
    • Reservation 19 (MP)
  6. Ett robust transportsystem

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:832 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 1, 2, 6 och 8 samt

    2022/23:2262 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkandena 35 och 36.
    • Reservation 20 (C)
    • Reservation 21 (MP)
  7. Ett gränsöverskridande transportsystem

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:9 av Daniel Helldén och Emma Berginger (båda MP) yrkande 2 i denna del,

    2022/23:37 av Rasmus Ling (MP),

    2022/23:102 av Mikael Damsgaard och Caroline Högström (båda M) yrkande 1,

    2022/23:137 av Niklas Karlsson (S),

    2022/23:185 av Jörgen Grubb och Nima Gholam Ali Pour (båda SD),

    2022/23:353 av Jonny Cato m.fl. (C),

    2022/23:362 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkandena 1 och 2,

    2022/23:384 av Joakim Sandell m.fl. (S),

    2022/23:627 av Cecilia Engström och Larry Söder (båda KD),

    2022/23:657 av Magnus Berntsson (KD),

    2022/23:670 av Magnus Resare (M),

    2022/23:713 av Louise Eklund (L),

    2022/23:738 av Nicklas Attefjord m.fl. (MP) yrkande 3,

    2022/23:811 av Ida Karkiainen (S),

    2022/23:1016 av Patrik Jönsson m.fl. (SD) yrkandena 21 och 23,

    2022/23:1028 av Johan Hultberg (M) yrkande 5,

    2022/23:1100 av Ann-Sofie Alm (M),

    2022/23:1120 av Catarina Deremar m.fl. (C) yrkande 4,

    2022/23:1256 av Camilla Hansén m.fl. (MP) yrkandena 4 och 5,

    2022/23:1528 av Kjell-Arne Ottosson (KD),

    2022/23:1611 av Niels Paarup-Petersen och Jonny Cato (båda C) yrkandena 1 och 3,

    2022/23:1694 av Robert Hannah och Cecilia Rönn (båda L) yrkandena 1-3,

    2022/23:1791 av Ulrika Heindorff m.fl. (M) yrkandena 1 och 2,

    2022/23:1928 av Alireza Akhondi m.fl. (C),

    2022/23:1997 av Denis Begic m.fl. (S),

    2022/23:2114 av Boriana Åberg m.fl. (M) yrkandena 3, 4 och 11 samt

    2022/23:2140 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 9 och 39.
    • Reservation 22 (S)
    • Reservation 23 (SD)
    • Reservation 24 (C)
    • Reservation 25 (MP)
  8. Forskning och innovation

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:1014 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 46,

    2022/23:1016 av Patrik Jönsson m.fl. (SD) yrkandena 53-56 och

    2022/23:2190 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 49.
    • Reservation 26 (SD)
    • Reservation 27 (C)
  9. Fyrstegsprincipen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 6 och

    2022/23:2105 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 7.
    • Reservation 28 (V)
    • Reservation 29 (MP)
  10. Trafikprognoser och samhällsekonomiska analyser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 12,

    2022/23:853 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 11,

    2022/23:1028 av Johan Hultberg (M) yrkande 6,

    2022/23:1123 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 8,

    2022/23:1124 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 18,

    2022/23:1233 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 2,

    2022/23:1632 av Martina Johansson och Elisabeth Thand Ringqvist (båda C) yrkande 2 och

    2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 28.
    • Reservation 30 (V)
    • Reservation 31 (C)
    • Reservation 32 (MP)
  11. Åtgärder i transportinfrastrukturen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkandena 14, 17 och 18,

    2022/23:9 av Daniel Helldén och Emma Berginger (båda MP) yrkandena 1 och 2 i denna del,

    2022/23:834 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 37, 45, 47 och 63,

    2022/23:853 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 28,

    2022/23:937 av Eric Palmqvist m.fl. (SD) yrkande 20,

    2022/23:1014 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkandena 17, 19 och 22,

    2022/23:1016 av Patrik Jönsson m.fl. (SD) yrkandena 3, 25, 26, 28, 29, 31 och 32,

    2022/23:1030 av Johan Hultberg (M) yrkandena 5 och 8,

    2022/23:1038 av Johan Büser (S),

    2022/23:1123 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 5,

    2022/23:1233 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 27 och 28,

    2022/23:1672 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 55 och 57,

    2022/23:1891 av Alireza Akhondi (C),

    2022/23:2140 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 3, 22, 23, 25, 30 och 38 i denna del och

    2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkandena 29 i denna del och 61.
    • Reservation 33 (S)
    • Reservation 34 (SD)
    • Reservation 35 (V)
    • Reservation 36 (C)
    • Reservation 37 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 36 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S608516
    SD10639
    M560012
    C12003
    V00213
    KD16003
    MP00153
    L14002
    Totalt942018451
    Ledamöternas röster
  12. Näringslivspott

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 20,

    2022/23:1014 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 45 och

    2022/23:1016 av Patrik Jönsson m.fl. (SD) yrkande 1.
    • Reservation 38 (SD)
    • Reservation 39 (V)
  13. Nya stambanor för höghastighetståg

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att säga nej till att bygga höghastighetsjärnväg och tillkännager detta för regeringen.Därmed bifaller riksdagen motion

    2022/23:6 av Thomas Morell m.fl. (SD, M, KD, L) och

    avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 8,

    2022/23:9 av Daniel Helldén och Emma Berginger (båda MP) yrkande 2 i denna del,

    2022/23:304 av John E Weinerhall m.fl. (M),

    2022/23:698 av Niklas Sigvardsson m.fl. (S),

    2022/23:834 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 43,

    2022/23:1592 av Sofia Amloh m.fl. (S),

    2022/23:1715 av Johan Andersson m.fl. (S),

    2022/23:2140 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 28 och 38 i denna del och

    2022/23:2175 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 29 i denna del.
    • Reservation 40 (S, V, C, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 40 (S, V, C, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S091016
    SD64009
    M570011
    C02103
    V02103
    KD16003
    MP01503
    L14002
    Totalt151148050
    Ledamöternas röster
  14. Europeiska revisionsrättens rapporter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2022/23:1016 av Patrik Jönsson m.fl. (SD) yrkande 19.
    • Reservation 41 (SD)
  15. Övriga särskilda infrastrukturåtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
  16. Enskilda vägar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:834 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 68,

    2022/23:1014 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 43,

    2022/23:1045 av Anna-Belle Strömberg och Malin Larsson (båda S),

    2022/23:1795 av Magnus Jacobsson (KD) yrkandena 1 och 2 samt

    2022/23:1896 av Daniel Bäckström och Helena Lindahl (båda C).
    • Reservation 42 (SD)
    • Reservation 43 (C)
  17. Finansieringsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:3 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkandena 9 och 21,

    2022/23:834 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 1,

    2022/23:1016 av Patrik Jönsson m.fl. (SD) yrkande 24,

    2022/23:1155 av Dennis Dioukarev och Jimmy Ståhl (båda SD),

    2022/23:1233 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 8,

    2022/23:1611 av Niels Paarup-Petersen och Jonny Cato (båda C) yrkande 2,

    2022/23:1798 av Magnus Jacobsson (KD) och

    2022/23:2114 av Boriana Åberg m.fl. (M) yrkande 2.
    • Reservation 44 (SD)
    • Reservation 45 (V)
    • Reservation 46 (C)
  18. Produktivitet, effektivitet och kostnadskontroll

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:84 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkandena 19 och 20,

    2022/23:834 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 2 och

    2022/23:2140 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 8 och 26.
    • Reservation 47 (S)
    • Reservation 48 (V)
    • Reservation 49 (C)
  19. Myndighetsstrukturen inom transportområdet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2022/23:1011 av Patrik Jönsson m.fl. (SD).
    • Reservation 50 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 50 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S910016
    SD06409
    M570011
    C21003
    V21003
    KD16003
    MP15003
    L14002
    Totalt23564050
    Ledamöternas röster
  20. Regeringens skrivelse Nationell planering för transportinfrastrukturen 2022-2033

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2021/22:261 till handlingarna.