Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Anf. 35 Victoria Tiblom (SD)

Herr talman! Tack, kollegor i utskottet och utskottens tjänstemän, för arbetet i KU sedan valet! Efter detta val, som inneburit ett regeringsskifte, ska budgetpropositionen överlämnas till riksdagen inom tre veckor efter det att en ny regering har tillträtt.

Därför har vi i regeringsunderlaget ännu inte hunnit förhandla och föreslå nya mål för utgiftsområden eller ge den redovisning av resultat som enligt budgetlagen ska ingå i propositionen och ett innehåll som fullt ut återspeglar regeringens politik.

Vi har dock kommit en bit på vägen i arbetet med att omsätta väljarnas önskan om en ny riktning för Sverige. Jag kommer här att göra några nedslag om det som vi har kommit överens om. Det finns naturligtvis mer att säga. Men detta är några områden jag särskilt vill framhålla.

Herr talman! Nästa år har Hans Majestät Konungen suttit på tronen i 50 år, men det är också 500 år sedan Gustav Vasa valdes till konung. Vem vet, utan Gustav Vasas insatser för landet är det mycket möjligt att denna debatt hade hållits i Köpenhamn.

För att högtidlighålla dessa jubileer och för att kunna stärka säkerheten vid det kungliga slottet höjs anslaget till Kungliga hov- och slottsstaten. Det är bra att Sverige har ett levande och välmående kungahus.

Nästa år tar Sverige över EU-ordförandeskapet. Den parlamentariska dimensionen av EU-ordförandeskapet innebär att riksdagen under det svenska ordförandeskapet våren 2023 kommer att stå värd för totalt åtta konferenser.

Sju av konferenserna äger rum i riksdagen och en i Bryssel. Fem av konferenserna arrangeras varje halvår utifrån en bestämd arbetsordning. Utöver dessa konferenser anordnar riksdagen tre tematiska konferenser på eget initiativ. Riksdagen bestämmer där på egen hand om tema och upplägg.

De tre tematiska konferenserna kommer att handla om demokratin i Europa, EU:s framtida energiförsörjning och den cirkulära bioekonomin. Det är nog så viktiga frågor för de tider vi lever i.

För genomförandet av konferenserna ökas anslaget med 14 675 000 kronor 2023. Något som också kommer att hända 2023 - eller som vi hoppas kommer att kunna genomföras 2023 - är Sveriges och Finlands anslutning till Atlantpakten. Extra medel anslås därför till Regeringskansliet. Det ökade anslaget motiveras även av ett höjt säkerhetsläge. Detta är särskilt angeläget i tider av internationell osäkerhet och, tyvärr, regelbundna attacker på system och andra it-lösningar av illasinnade aktörer.

I dessa osäkra tider anslår vi även extra medel till länsstyrelserna. För att förstärka länsstyrelsernas stöd till kommunernas arbete med civilt försvar ökas anslaget med 60 miljoner kronor från och med 2023. För att genomföra investeringar i länsstyrelsernas digitala infrastruktur och vidmakthålla förmågor inom krisberedskap och civilt försvar ökas anslaget med ytterligare 7 miljoner kronor för 2023. För 2024 och 2025 beräknas anslaget öka med 101 respektive 116 miljoner kronor. Vi genomför förutom detta även andra anslag till länsstyrelserna för att dessa ska kunna bidra till den regionala tillväxten.

En annan viktig myndighet är Integritetsskyddsmyndigheten. För att stärka Integritetsskyddsmyndighetens förutsättningar att värna skyddet av grundläggande fri- och rättigheter i samband med behandling av personuppgifter samt för att säkerställa myndighetens uppgifter att besluta om tillstånd för och utöva tillsyn över kamerabevakning ökas anslaget med 42,8 miljoner kronor för 2023 och med 47 miljoner kronor för 2024.

Detta var något om satsningar som finns i budgeten. Inför våren och vårpropositionen 2024 kommer vi att återkomma med ytterligare förändrade anslag och ännu mer konservativ politik.

Anf. 36 Ida Karkiainen (S)

Herr talman! När vi nu debatterar budgeten och dess avsnitt Rikets styrelse vill jag börja med att säga att vi socialdemokrater lägger fram ett eget budgetalternativ som ska ses som en helhet. Därför avstår vi från ställningstagande och har i stället ett särskilt yttrande inom utgiftsområdet.

Herr talman! Det råder ingen tvekan om att vi lever i en orolig tid med en pandemi som har präglat oss sedan 2020, med Rysslands hänsynslösa krig i Ukraina och med Rysslands energikrig som prövar både ekonomin och sammanhållningen i Europas länder.

Som en följd pressas hushåll och företag i Sverige av både hög inflation och ökande räntor. Lönerna urholkas och räcker till allt mindre. Därtill står Sverige inför en lågkonjunktur med ökande arbetslöshet som följd.

Det svåra ekonomiska läget sätter ljuset på behovet av ett tryggt samhälle, där välfärden levererar i hela Sverige, där vi möter tuffa tider tillsammans och där vi värnar demokrati - den demokrati som vårt folk med stor möda har tillkämpat sig i över 100 år. Det är vår kanske viktigaste uppgift just nu i en värld där demokratin backar och auktoritära krafter tar plats.

Herr talman! Centrala delar för demokratin och för att den ska byggas stark återfinns i detta utgiftsområde: mediestöd, allmänna val, medel för att bekämpa antisemitism, stöd till nationella minoriteter, stöd till politiska partier, anslag till Justitieombudsmannen och Riksrevisionen och, inte minst, anslaget till riksdagen. Detta är institutioner som slår vakt om vår demokrati och de fri- och rättigheter som vår grundlag stadgar.

Herr talman! Vi socialdemokrater kommer alltid att försvara demokratin till det yttersta. Jag citerar Olof Palme: "För oss är demokratin en fråga om människovärde. Och människovärde, det är de politiska friheterna, rätten att fritt få uttrycka sin mening, rätten att få kritisera och bilda opinion. Människovärde - det är rätten till hälsa och arbete, utbildning och social trygghet. Människovärde - det är rätten och den praktiska möjligheten att tillsammans med andra forma framtiden. Dessa rättigheter, demokratins rättigheter, kan inte få vara förbehållna ett visst skikt av samhället. De måste vara hela folkets egendom."

Herr talman! Vi tror att demokratiska samhällen är stabila och att inget kan rucka på de rättigheter som vår demokrati bär med sig, men där tror vi fel. Demokratin är skör. Vem trodde att Kapitolium skulle stormas i januari 2021? Och vem trodde att långtgående statskuppsplaner skulle avslöjas i Tyskland för bara någon vecka sedan? Lägg därtill de begränsningar som sker just nu runt om i världen av aborträtt, hbtqi-rättigheter, religionsfrihet och yttrandefrihet.

Strömningar av hat, hot och konspirationsteorier driver detta. Det riktar sig inte sällan mot journalister, opinionsbildare, politiker och kulturarbetare. Det här är ett snabbt växande hot mot vår demokrati, även i Sverige. Fyra av tio journalister uppgav redan före valrörelsen 2022 att de avstått från att rapportera om ett ämne för att undvika att utsättas för hat och hot. Politiska krafter i Sverige, inte minst trollfabriker och propagandacentraler på den extrema högerkanten, underblåser utvecklingen. Det är oacceptabelt. Därför anser vi att en ny strategi mot hat och hot behöver tas fram.

Herr talman! I detta utgiftsområde råder en relativt bred enighet. Det kanske man inte kan tro ibland när man lyssnar till den politiska debatten. Jag tycker att det är viktigt att peka på detta, inte minst när det gäller frågor som är så grundläggande för vår demokrati.

Men, herr talman, på några punkter i utgiftsområdet råder delade meningar vad gäller vårt budgetförslag. Vi socialdemokrater förstår att en anslagsökning för Regeringskansliet givet det förändrade säkerhetspolitiska läget samt Sveriges ansökan om medlemskap i Nato är befogad. Däremot anser vi att det som regeringen föreslår, nämligen en halv miljard i tillskott för nästa år, är en omotiverat stor anslagsökning.

En annan punkt där vi har delade meningar är anslaget till länsstyrelserna. Sveriges 21 länsstyrelser är centrala för en effektiv statsförvaltning. De har många uppdrag inom ett stort antal områden och ska verka för att ett sjuttiotal nationella mål ska få genomslag i länen samtidigt som regionala hänsyn tas när det gäller att uppfylla dessa mål. Dessutom ska länsstyrelserna med ett helhetsperspektiv arbeta för att främja länens utveckling och se till att det sker en samverkan mellan kommuner, regioner, statliga myndigheter och andra relevanta aktörer i länen.

I det arbete som har pågått under många år med att bygga upp ett totalförsvar har länsstyrelserna centrala roller när det gäller att verka för att största möjliga försvarsförmåga uppnås i respektive län. Det är viktigt, inte minst i dessa tider.

Herr talman! Därtill ansvarar länsstyrelserna för en rad tillståndsprövningar, inte minst inom områden som är viktiga för den gröna omställningen, som skapar jobb i hela landet. För att bygga ut elproduktionen och säkra energiförsörjningen är länsstyrelserna centrala. Det här är många gånger svåra och komplexa frågor där många aktörer är involverade. Det tar tid - ibland tar det alldeles för lång tid. Detta är en flaskhals i dagens tillståndsprocesser.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen såg detta och gav bland annat länsstyrelserna i uppdrag att utveckla metoder och samverkansformer för att främja en effektiv samrådsprocess enligt miljöbalken. Vi gav också länsstyrelserna i uppdrag att redovisa förslag på insatser som kan effektivisera myndigheternas prövningsverksamhet. Det är en lång kedja av aktörer som är involverade.

Detta är viktiga insatser, som jag hoppas och förväntar mig att den nuvarande regeringen tar vidare. Dessvärre har man inte visat det i budgeten.

Vi socialdemokrater tillskjuter medel i vårt budgetförslag för att ytterligare kunna skynda på de för Sverige så viktiga tillståndsprocesserna. Vi behöver öka takten i klimatomställningen och bygga ett hållbart samhälle samtidigt som vi skapar gröna jobb i hela Sverige. För vi vet att vårt Sverige kan bättre.

Herr talman! Det finns många områden i det här utgiftsområdet som förtjänar att beröras, men dessvärre medger inte tiden i debatten det nu. Glädjande nog återkommer vi till många ämnen under vårens betänkandedebatter.

Anf. 37 Erik Ottoson (M)

Herr talman! Den nya regeringen har överlämnat en budgetproposition till riksdagen som omfattar en väldig massa pengar, för att uttrycka det kort.

Just det här budgetområdet är kanske ett av de absolut viktigaste, även om det inte är ett av de mest omfattande vad gäller volymen pengar. Det handlar om stora delar av värnandet av vår demokrati. Det handlar om den grundläggande funktionen i vår statsapparat, den demokratiska styrningen av Sverige och viktiga värden som mänskliga rättigheter, skyddet för minoriteter och hågkomst av till exempel Förintelsen - en rad viktiga frågor som jag tror ligger de flesta väldigt varmt om hjärtat.

Det handlar även om länsstyrelsernas arbete med en rad viktiga frågor i olika delar av landet. Deras funktion är avgörande för att regeringens politik ska nå hela vägen ut i hela vårt avlånga land. Det arbetas med att försöka förkorta tillståndsprocesserna, vilka har nämnts tidigare, och det pågår ett arbete för att Regeringskansliet ska kunna klara av de nya arbetsuppgifter det innebär att bli medlemmar av försvarsalliansen Nato och att leda arbetet i Europeiska unionen under vårt ordförandeskapshalvår som börjar vid årsskiftet.

När vi befinner oss i en värld som blir alltmer orolig och demokratin ifrågasätts på allt fler håll är internationellt samarbete en av de absolut viktigaste metoderna för att värna demokratin. De senaste decennierna har demokratin varit på stark frammarsch i världen, någonting som många av oss har börjat ta för givet men som i allt större utsträckning ifrågasätts. Ifrågasättandet sker genom inre konvulsioner i demokratier som vi alltid har sett som stabila förebilder i demokratins anda. Det sker också genom Rysslands illegala krig i Ukraina i syfte att stoppa ett lands strävan mot ökad demokrati, öppenhet och internationellt samarbete.

I ljuset av detta har Sverige en viktig roll under det kommande halvåret som ordförandeland i Europeiska unionen. Vi har i bred enighet också fattat ett mycket viktigt försvarspolitiskt beslut - att gå med i försvarsalliansen Nato. Båda dessa saker ställer stora krav på oss som land, och det ställer stora krav på vår regering och vårt regeringskansli. Båda sakerna har så här långt skett i bred enighet.

När vi kom in i Regeringskansliet tog vi därför de beräkningar av vad detta kan tänkas kosta som den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig och lade in dem i budgetpropositionen, helt enligt tidtabell. I riksdagen möts vi av ett särskilt yttrande från Socialdemokraterna som menar att den ökning som de lämnade efter sig i Regeringskansliet är omotiverat stor och som anser att riksdagen bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad som anförs i deras motion om en mer välavvägd ökning till Regeringskansliet.

Jag måste säga att jag personligen blev väldigt förvånad. Är det Natomedlemskapet eller ordförandeskapet i EU som vi ska hoppa över? Vilken uppgift är det som Regeringskansliet inte ska få resurser att genomföra? Statsministerns statssekreterare har varit i konstitutionsutskottet och redogjort för skälen bakom anslagsökningen. Han gav tydliga svar på vad det var som kostade pengar och vad våra siffror på vad detta skulle kunna tänkas kosta grundades på.

Än så länge lyser de konkreta skälen och punkterna på vad vi ska minska på inom Regeringskansliets verksamhetsområde med sin frånvaro i den socialdemokratiska motionen och i deras särskilda yttrande. Att Vänsterpartiet gör en ännu större neddragning får anses vara konsekvent. Vänsterpartiet är emot både Nato och EU, och jag har egentligen inga frågetecken kring det. Men att Socialdemokraterna som ett parti som gör anspråk på regeringsmakten väljer att göra en så drakonisk neddragning för en av de absolut mest centrala funktionerna som ska hantera dessa internationella samarbeten får anses vara uppseendeväckande, givet att det är de själva som har räknat fram siffrorna under sin tid i Regeringskansliet.

Det är genom våra internationella samarbeten som till exempel fredsprojektet Europeiska unionen och den försvarspolitiska alliansen Nato som vi försvarar våra demokratiska värden. Inte på något annat sätt kan vi vara mer effektiva i vår strävan att vidmakthålla en mer demokratisk och fredlig värld än genom dessa internationella samarbetsprojekt.

Internt i Sverige kan vi göra väldigt mycket, och det gör vi. Så sent som för någon dag sedan annonserade kulturministern det fortsatta stödet till våra hågkomstresor. De görs för att hålla vid liv minnet av Förintelsen och dess offer, för att påminna kommande generationer om vikten av öppenhet, demokrati och respekten för alla människors lika värde och för att över generationsgränserna påminna om detta. Demokratin vinns för varje ny generation. Det är när man blir tillbakalutad och inte längre slåss för sin demokrati som den börjar ifrågasättas.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 38 Ida Karkiainen (S)

Herr talman! Vi brukar inte ta replik i det här utskottet så ofta, men när man får frågor som rör en specifik sak tycker jag att det finns skäl att trycka på replikknappen.

Anslagsökningen på en halv miljard till Regeringskansliet motiveras av regeringen med det förändrade säkerhetspolitiska läget och Sveriges inträde i Nato. Man hävdar då att detta var beräkningar som den förra regeringen lämnade efter sig.

Fakta i frågan är att det över huvud taget inte fanns någon politisk ställning till de underlagen. Det är klart att ett regeringskansli, en administration, gärna ser framför sig att den här storleken av anslagsökningar är motiverad. Sedan måste det ju komma till en politisk bedömning om vad politiken tycker är motiverat, och någon sådan gjordes inte. Att hävda att det är Socialdemokraternas beräkningsmodeller som ligger till grund för detta är alltså lite missvisande, måste jag säga. Därför kände jag att jag behövde svara på den frågan.

Om vi tittar på Regeringskansliets utfall 2021 var det lite över 8 000 miljoner. Förslaget för 2023 är 9 584 miljoner. Det är en väsentlig ökning av administrationen inom Regeringskansliet. Det är kanske inte så förvånande att man, beroende på vilken sida man befinner sig på, tycker att motiveringar är mer välavvägda eller inte. Under förra mandatperioden, måste vi påminna oss om, ville Moderaterna gärna öka anslagen till riksdagen men minska dem till Regeringskansliet. Här har vi en politisk balans att ta hänsyn till.

Anf. 39 Erik Ottoson (M)

Herr talman! För att börja i den första änden kan jag konstatera att Ida Karkiainens resonemang bygger på bilden att den socialdemokratiska regeringen inte skulle ha inlett någon form av budgetarbete före valet. Vanligtvis börjar man arbeta med budgeten ganska tidigt i Regeringskansliet. Det är framför allt efter ett val med ett regeringsskifte, som vi har haft nu, som man inte kan inleda arbetet tidigare än så.

Jag skulle vilja mena att det kanske inte riktigt är en rättvisande bild att anta att den sittande socialdemokratiska regeringen inte började med arbetet att förbereda en budget därför att man hade ett val framför sig. Det var åtminstone inte det som förespeglades i debatter och andra sammanhang där Mikael Damberg som dåvarande finansminister signalerade vad man hade tänkt sig att göra och att man hade satt igång Finansdepartementet i olika avseenden.

Det finns absolut en sådan dimension som Ida Karkiainen redogör för, att oppositionen ofta gärna vill dra ned på Regeringskansliet och att regeringssidan gärna vill göra det motsatta. Den uppenbara skillnaden mot förra mandatperioden är att vi då inte hade något Natointräde som gjorde att man behövde dimensionera upp arbetet inom Regeringskansliet. Inte heller hade man något ordförandeskapshalvår i EU som gjorde att man behövde dimensionera upp arbetet i Regeringskansliet. Detta är två för demokratins framtid ganska viktiga frågor som vi nu behöver satsa ganska mycket pengar på - absolut!

Därför är det väldigt märkligt när man, utan någon tydlig motivering om vad man egentligen vill dra tillbaka på, bestämmer sig för att göra en sådan oerhörd neddragning på Regeringskansliet med nästan en halv miljard kronor, 400 miljoner kronor, från Socialdemokraternas sida. Det är ganska stort att minska så pass mycket med en så orolig omvärld och med så stora nya uppdrag som Regeringskansliet ska utföra som man inte har haft tidigare. Att jämföra med tidigare års budgetar blir ju lite äpplen och päron, givet att de nya uppgifterna kommer nu och inte har funnits på samma sätt tidigare.

Anf. 40 Ida Karkiainen (S)

Herr talman! Självklart hade vi påbörjat arbetet med budgeten en lång period innan budgeten skulle beslutas. Givet att det var val är det såklart också frågor som har satts igång under en tidig process. Vi menar dock att en anslagsökning på en halv miljard till ett regeringskansli som under en ganska lång tid faktiskt redan har fått ganska stora anslagsökningar inte är småpengar. Tittar man på utvecklingen av anslaget till Regeringskansliet kan man se att det finns goda möjligheter - tillsammans med det förslag som vi också lägger fram om att förstärka ytterligare givet läget - att prioritera inom Regeringskansliet. Det är vad vi menar.

Vi tycker och hävdar fortfarande att en halv miljard är en alldeles för stor anslagsökning.

Anf. 41 Erik Ottoson (M)

Herr talman! Det är tveklöst så att Ida Karkiainen har en djupare insyn i eventuella effektiviseringsmöjligheter som har funnits i Regeringskansliet. Jag har som sagt aldrig varit minister själv, men det resonemanget i så fall bygger på är att det tidigare har funnits luft i Regeringskansliets budget som nu kan tas i anspråk för de nya arbetsuppgifterna. Det är inte riktigt den bilden vi har fått när den tidigare regeringen har kommit med sina förslag till budget för Regeringskansliet, snarare att det varit väldigt stramt och att de ökningar som den dåvarande socialdemokratiska regeringen kom med var välmotiverade. Det Ida Karkiainen nu beskriver leder kanske till en annan slutsats, att det då fanns luft att ta av.

Samtidigt med detta har svenska folket röstat fram ett regeringsalternativ med en ganska omfattande reformagenda som också ska kunna landsättas. Även det är en viktig demokratisk förutsättning. De nya förslag som väljarna röstade fram i valet ska kunna komma på plats, och det är ingenting som sker över en kafferast. Det måste till ett gediget arbete. Med detta är såklart samtliga i kammaren väldigt bekanta.

När Regeringskansliet får nya arbetsuppgifter och behöver anslag för att hantera dessa, och när dessa arbetsuppgifter har tillkommit i så pass bred politisk enighet, tycker jag fortfarande att det är uppseendeväckande att man utan några närmare beräkningar landar i att 400 miljoner kronor kan användas till någonting annat. Om sanningen ska fram hamnar väl nu dessa pengar i andra utgiftsområden som, vad vet jag, möjligen skulle kunna vara lättare att kommunicera att de är spännande att satsa på än Regeringskansliet.

Anf. 42 Jessica Wetterling (V)

Herr talman! Jag får väl börja med att tacka ledamoten Erik Ottoson för berömmet. Det är alltid roligt att få höra att man är konsekvent, och det stämmer ju. Vänsterpartiet driver en konsekvent politik där satsningar på välfärden är det viktigaste för oss. Men det ska jag redogöra för i mitt anförande senare.

Jag tänkte ställa några frågor till ledamoten. Framför allt välkomnar jag verkligen det besked som kom från kulturministern i går om hågkomstresorna och satsningen på arbetet mot antisemitism. Men de pengarna finns ju inte i utgiftsområde 1 längre, så jag tänkte fråga ledamoten om han möjligtvis vet varifrån de kommer att tas. Och är det då något annat område som kommer att få en minskning i budgeten jämfört med tidigare?

Det var ju väldigt olyckligt med de projektmedel som försvann ur budgeten, säkerligen på grund av ett misstag. Det är jättebra att man åtgärdar det och att det inte blir ett glapp i satsningen. Men min oro gäller varifrån man tar pengarna i framtiden. Är det något annat projekt som nu riskerar att falla mellan stolarna?

Sedan måste jag ändå kommentera den halva miljarden extra till Regeringskansliet. De två största partierna i regeringen och regeringsunderlaget har konsekvent de senaste åren motionerat om en minskning till Regeringskansliet. Sverigedemokraterna minskar med en halv miljard, Moderaterna med minst 100 miljoner per år. Jag har motionerna utskrivna här; det är Erik Ottoson själv som har skrivit under dem.

Jag förstår inte hur det kan bli en sådan skillnad. Är det för att man anställer så många timbroiter att man behöver ha lite extra pengar?

Anf. 43 Erik Ottoson (M)

Herr talman! Timbroiter är onekligen bra att ha. Men för att börja där Jessica Wetterling slutade kan jag konstatera att vi inte hade de här nya arbetsuppgifterna under de åren. Då hade man, som Ida Karkiainen så väl redogjorde för, ett överskott i Regeringskansliets redovisning, och då tyckte vi att det var onödigt att anslå mer medel. Men nu får man nya tunga, viktiga arbetsuppgifter. Natomedlemskapet kommer att ställa stora krav på bland annat hur vi kan utbyta underrättelser och information på ett säkert sätt. Det innebär att vi måste kunna arbeta mycket mer gentemot den här organisationen i form av möten, avstämningar och förhandlingar. Det blir arbete med en mängd ny information som måste kunna bearbetas och leda fram till åtgärder från den svenska sidan i samarbete med våra blivande partner i Nato.

EU-ordförandeskapet talar lite grann för sig självt. Varje gång vi har varit ordförandeland i EU har det behövt innebära en ganska tydlig ökning av Regeringskansliets budget och medel.

Inget av detta har varit sant när det gäller de tidigare åren då vi har föreslagit neddragningar. Då har det snarare handlat om att den dåvarande regeringen ville ha pengar till utredningar som sedan inte alltid kostade så mycket, varför det blev pengar som låg kvar.

När det gäller frågan om hågkomstresorna ligger dessa inte i den här budgeten men kommer att genomföras. Jag är inte helt säker på exakt från vilket anslag pengarna kommer att tas. Det tror jag är en fråga som bäst riktas till kulturministern i en skriftlig fråga eller interpellation.

I statsbudgeten brukar vi generellt inte heller låsa fast regeringen i så "små" satsningar som det ändå rör sig som. Det är 16 ½ miljon, och vi rör oss med ganska mycket större budgetposter. Vilken just detta hamnar i kan jag inte säga på rak arm.

Anf. 44 Jessica Wetterling (V)

Herr talman! Jag får tacka ledamoten för svaret. Jag har ju möjlighet att ställa frågan till kulturministern när hon deltar i en kommande utgiftsdebatt i dag. Men det var ändå värt att hålla en ganska stor presskonferens med två ministrar för en, som ledamoten säger, ganska liten satsning - men oerhört viktig.

Jag har också ett förslag på besparingar som man skulle kunna genomföra under EU-ordförandeskapet.

Regeringen har själv haft presskonferenser där man har betonat vikten av att vi alla hjälps åt under dessa tuffa tider. Att man då behöver hyra ett extra flyg är jättemärkligt. Är det verkligen viktigt i dessa tuffa tider då vi behöver spara?

Dessutom använder man sig av det som kallas effektiviseringar på alla andra områden där regeringen satsar. Man får mindre pengar men kommer ändå att göra mycket mer. Det är lite magiskt, det som regeringen håller på med nu för tiden. Varför kan ni inte bara effektivisera?

Anf. 45 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Effektiviseringar sker. Det ska gudarna veta. Det är en förutsättning för att det ska gå ihop.

När det gäller just detta med flyget ska jag säga att det alltså inte är så att vi hyr extra flyg, utan det handlar om ökade driftsmedel till det befintliga regeringsplanet, som kommer att behöva flyga mer när vi rör oss i EU-kretsar på det vis som vi behöver som ordförandeskapsland som ska leda förhandlingar och så vidare. Det är en flytt av medel.

Detta är viktiga frågor som kräver sitt arbete för att vi på lång sikt i internationellt samarbete ska kunna vidmakthålla demokratin.

Varför fanns det då skäl till detta med presskonferensen? Jo, det fanns en väldigt omfattande debatt och oro kring dessa frågor. Att då bara smyga ut ett pressmeddelande om det hade varit lite i underkant givet frågans dignitet. Alla frågors dignitet mäts inte i kronor och ören. Det finns större värden än pengar, och det tror jag att en vänsterpartist känner till.

Anf. 46 Jessica Wetterling (V)

Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt, för jag kommer nog att tala en aning längre än jag har anmält. Men jag ska försöka att göra det effektivt.

En budget handlar ju om prioriteringar. Men det handlar också om att faktiskt möta den verklighet och de utmaningar man står inför. Regeringspartierna och Sverigedemokraterna hade säkert väldigt trevligt i sin skimrande bubbla på slottet. Men nu, när deras budget möter verkligheten, spricker den snabbare än man hinner säga "löftesbrott".

I valrörelsen gavs många löften som nu snabbt har brutits eller blivit fantasifullt omtolkade. Regeringens och Sverigedemokraternas gemensamma budget präglas av en handfallenhet och stor passivitet både inför våra stora strukturella samhällsproblem och inför effekterna av den pågående kostnadskrisen. Den möter inte den ångest många nu känner inför de skenande mat- och elpriserna. Den hanterar inte behovet av att reglera elmarknaden. Den svarar inte upp mot de klimatmål en nästintill enig riksdag beslutat om, och den skapar inte heller bättre arbetsvillkor inom välfärden. Det blir inga investeringar i vare sig infrastruktur, välfärd eller klimat.

Men slottspartierna har den senaste tiden upplyst sina väljare och oss andra om att man säger en sak före valet och en annan sak efter valet. Nonchalansen när det gäller att nå våra klimatmål har avfärdats med: Gör vi inte det så gör vi inte det.

Budgetpropositionen präglas av löftesbrott och en imponerande tilltro till att ha uppfunnit en universell metod att komma till rätta med världens alla problem som slottsgänget möter på sin färd. Man ska göra saker mer effektivt. Det är det nya ledordet som gäller för allt: bistånd, välfärd, klimatarbete och så vidare. Biståndet ska användas mer effektivt och hjälpa fler genom att man ger mindre och frångår en långvarig princip om enprocentsmålet, trots ett fruktansvärt krig i Europa, trots klimat- och svältkatastrofer och trots att ett fruktansvärt rekord slogs i somras, då antalet människor på flykt nådde 100 miljoner.

Regeringens klimatarbete ska också bli mer effektivt genom att vi ska predika för andra länder samtidigt som vi sänker våra egna ambitioner och abdikerar från klimatmålen.

Och om bara alla välfärdsarbetare hade kunnat jobba lite mer effektivt! Ja, säg det till alla som arbetar i välfärden. De har kämpat och slitit under hela pandemin och lovades mer än bara applåder. Nu kan vi konstatera att det var applåder och nedskärningar som blev tacken till dem som under pandemin kallades välfärdens hjältar - de som utbildar kommande generationer och tar hand om oss när vi drabbats av sjukdom eller när vi behöver stöd och hjälp i vardagen. De kan oftast inte jobba hemifrån eller vobba. Det är de som ser till att vår samhällsservice fungerar, antingen det är pandemi eller ej, när vi andra kunde bunkra toalettpapper och pasta och vänta tills det värsta var över. Tänk om någon bara hade berättat för dem lite tidigare om den magiska lösningen på alla världens problem!

Det är nästan förvånande att det ens finns avsatta medel i budgeten till dessa ändamål. Slottsgängets logik är ju att mindre resurser leder till att mycket mer blir gjort.

Fru talman! Detta är givetvis varken sant eller något mer än en världsfrånvänd föreställning från dem som saknar kontakt med verkligheten. Utifrån min erfarenhet av att själv ha varit en av dessa anonyma välfärdsarbetare kan jag faktiskt berätta att vi som jobbar i välfärden är människor av kött och blod. Våra räkningar kan inte betalas med vackra ord. Vår mat kan inte betalas med applåder. Och när våra kroppar går sönder på grund av tunga lyft, underbemanning och stress förtjänar vi en trygg sjukförsäkring och sedan en värdig pension.

Det är dock tydligt att regeringens mirakellösning inte gäller alla. I dessa tider - när mantrat från ministrar är att vi måste hjälpas åt i kristider och att tuffa år väntar eftersom vi lever i tider av skenande inflation, krig och elkris och vi alla förväntas dra vårt strå till stacken - är det vissa som undantas. Vissa behöver inte alls spara och minska sina utgifter som alla andra. Kungen får till och med i denna kristid extra pengar för att kunna ställa till ett ordentligt firande. I den totala budgeten är det visserligen enbart 4 miljoner. Det är en liten del av budgeten. Men det sänder en signal om att en sak gäller för vissa och en annan sak för andra.

Det handlar om prioriteringar när arvoden till riksdagsledamöter räknas upp och regeringen dessutom ger alla med redan höga löner en rejäl skattesänkning, som om det vore en naturlag. Då måste det ändå konstateras att slottspartierna ger mest till dem som redan har mycket. För oss riksdagsledamöter blir skattesänkningen ungefär 1 000 kronor i månaden. Man prioriterar att lägga 13 miljarder - dubbelt så mycket som man ökar kommunernas statsbidrag med - på en skattesänkning åt dem som tjänar drygt 50 000 i månaden.

Fru talman! Det handlar om prioriteringar. Att oppositionspartier kritiserar en regerings budget tillhör inte ovanligheterna, men att Moderaterna kritiserar sin egen regering är inte riktigt lika vanligt. Men utifrån det haveri elprisstödet är jämfört med det i valrörelsen utlovade högkostnadsskyddet är det inte helt oförståeligt. Uppenbarligen trodde Skånes moderater på sitt vallöfte. Regeringens pm om att man säger en sak inför valet och en annan efter valet verkar inte ha nått dem.

Det verkar inte heller ha nått befolkningen i norra Sverige att de inte skulle inkluderas, trots att deras elpriser också har skenat. Stödet som skulle komma i god tid före jul och göra att folk klarade vintern väntas nu komma tidigast i februari. Det är inte konstigt att förtroendet för regeringens partier och stödpartier har sjunkit drastiskt. Vänsterpartiet har ett eget förslag som inkluderar alla hushåll oavsett var i landet man bor och som är mer rättvist utformat.

Även SKR:s ordförande Peter Danielsson är moderat. Han konstaterar att den ökning av generella statsbidrag som Ulfs, eller i praktiken Jimmies, gäng avsätter är otillräcklig. Enligt SKR:s egna beräkningar skulle det behövas mellan 20 och 30 miljarder i nya statsbidrag. Nu kommer man att få en bråkdel av detta, och det kommer att leda till att välfärden drabbas av besparingar och nedskärningar. Eller som SKR:s chefsekonom sammanfattar det:

"Att det som kallas för satsningar ibland kan innebära neddragningar är inget ovanligt i statens budgetar. .

Det är inte heller ovanligt att ett riktat bidrag, avsett för ett ändamål ena året, styrs om till ett annat ändamål nästa år, innan arbetet med det som skulle göras från början är klart, och då kallas en ny 'satsning'. - - -

Jag upphör inte att förvånas över hur stor uppfinningsrikedomen är för hur samma pengar ska täcka olika saker flera gånger. Budget efter budget. Problemet är ju bara att det inte går ihop i verkligheten."

Det handlar om prioriteringar. I Vänsterpartiets budget finns de medel som SKR efterfrågar i generella statsbidrag och inte bara i en fantasi. Nu är det inte tid för brutala nedskärningar i välfärden. De som sliter i ur och skur, som kämpade innan och under pandemin, förtjänar och lovades mer under pandemin. Och alla partier sa att de drog lärdomar av en underdimensionerad välfärd och sjukvård. Men de löftena verkar vara glömda nu.

Fru talman! Det allra viktigaste i vår budget är att vi prioriterar vår gemensamma välfärd. Nu står vi inför stora utmaningar och en hård press. De som gör jobbet kommer med regeringens och Sverigedemokraternas budget att förlora kollegor.

Vänsterpartiet vill i stället höja ambitionerna i välfärden. Med våra satsningar möter vi de behov som finns och satsar samtidigt på att öka personaltätheten. Vår budgetmotion innehåller flera ytterligare satsningar. Vi vill bland annat införa ett investeringsstöd för samhällsfastigheter, stärka vården i glesbygden och avsätta resurser för att stärka socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor.

Vi gör detta inom ramen för en budget i balans. Det blir möjligt eftersom vi gör helt andra prioriteringar. Vi fördelar krisens påfrestningar helt annorlunda. Den som under en lång tid har haft det mycket gott ställt har helt andra marginaler än den som under en lång tid har fått räkna kronorna i slutet av varje månad.

Det handlar om prioriteringar och om att mildra de konsekvenser som kommer av en skenande inflation. Det gör att pensionärer slipper somna med en klump i magen, att ensamstående föräldrar inte tvingas hoppa över måltider och känna ångest inför högtider och att sjukskrivna slipper mötas av ett ekande tomt kylskåp. Det är politik för solidaritet och jämlikhet.

Fru talman! Det är att ta ansvar i en svår och osäker tid.

Vi har många förslag på hur vi kan ta oss igenom detta tillsammans. Vi vill bland annat halvera biljettpriset i kollektivtrafiken, införa ett riktigt högkostnadsskydd i tandvården, stärka a-kassan och en massa mer. Vi har också en kraftfull miljö- och klimatpolitik samtidigt som vi satsar på välfärden.

Men vad vill Vänsterpartiet satsa på under detta utgiftsområde? Det kanske ledamöterna i mitt utskott undrar. Vad skiljer vårt förslag från slottsgängets? Jag har redan redogjort för minskningar på de anslag som rör riksdagsledamöters arvoden samt hovstaten. Vi anser dessutom att ökningen av Regeringskansliets anslag med en halv miljard är horribel. Motiveringen i budgetpropositionen är bristfällig, och det är tydligt att regeringspartierna, som ville dra ned på anslaget med drygt 100 miljoner senast för två år sedan, nu när de inte längre är i opposition har fått feeling och dragit till med en rejäl summa för att kunna finansiera framför allt Timbrotjänstemän i Regeringskansliet. Som sagt: När slottsgänget vädjar till folket om att spara och ha förståelse är det tydligt att det inte riktigt gäller dem själva.

Vi nästan dubblar anslaget till Sametinget, urfolket samernas parlament. Det skulle möjliggöra en språksatsning som vi alla vet är mycket angelägen. Det går faktiskt inte att tillräckligt understryka hur akut situationen är för de samiska språken samtidigt som Sametingets resurser är starkt begränsade. Till skillnad från budgetpropositionen satsar vi också på att stärka djurskyddsarbetet - det glömde jag att säga.

En märklig sak i regeringens budget är att man tar 2 ½ miljon från Sametingets budget för att finansiera konsultationsordningen. Man ger alltså de pengarna till länsstyrelserna i de nordliga länen. Givetvis ska länsstyrelserna ha de medlen, men varför ta det från Sametingets anslag? I vår budget ger vi tillbaka dessa medel till Sametinget samtidigt som länsstyrelserna givetvis också får 2 ½ miljon för att kunna genomföra sitt arbete med konsultationsordningen. Vi avsätter också medel i vår budget för att inrätta en samisk nationalscen.

Vi mer än fördubblar anslaget till den nationella minoriteten romer. Sverige har antagit en strategi för romsk inkludering med målet att den rom som fyller 20 år 2032, alltså om tio år, ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som inte är rom. Halva tiden har nu gått, och enligt utvärderingen av Länsstyrelsen Stockholm har arbetet tappat både fart och genomslagskraft. Därför behövs ett långsiktigt statsbidrag för arbetet med romsk inkludering. Vi avsätter medel i vår budget för att inrätta ett nationellt center för romska frågor.

Fru talman! Budgeten i sin helhet och i varje utgiftsområde är en fråga om prioriteringar. Det är tydligt att regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar dem som redan har mycket i stället för att hjälpa alla hushåll igenom denna kristid. I stället för att ge stöd till dem med låga löner eller låg pension prioriterar man riksdagsledamöters skattesänkningar. Och i stället för att ge kommunerna kompensation och stötta i denna svåra tid tvingar man dem till nedskärningar som kommer att slå hårt mot välfärden och faktiskt försämra för oss alla.

Anf. 47 Andre vice talman Julia Kronlid

Jag kan påminna om att detta är en debatt som handlar om utgiftsområde 1 Rikets styrelse.

Anf. 48 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Det är väldigt intressant att lyssna. Det var mycket som inte rörde utgiftsområde 1, och några saker behöver man bemöta, till exempel det allmänna snacket om effektiviseringar.

Jag tror att man möjligen kan välja att tolka det på lite olika sätt. Det vi menar med effektiviseringar handlar inte om den litania som vi regelbundet får höra från Vänsterpartiet om att springa snabbare. Problemet med ineffektiva arbetssätt inom den offentliga förvaltningen handlar i huvudsak om ledarskap, fru talman. Ledarskapet måste bli bättre. Vi pratar alldeles för sällan om ledarskap i offentlig förvaltning. Vi måste bli bättre på att använda och hushålla med de resurser vi har.

Hur kommer det sig att privata alternativ inom välfärden till exempel lyckas göra saker till en lägre kostnad och ha nöjdare medarbetare och nöjdare brukare? Det finns ju en anledning till detta. Man arbetar bevisligen på ett annat sätt.

Hur kommer det sig att det inte finns något linjärt samband mellan nöjda medborgare och nöjda brukare inom verksamheter och att man ökar budgeten när det ligger inom det offentliga? Varför finns det inte ett sådant linjärt samband när vi faktiskt mäter det? Det lyser med sin frånvaro överallt där man mäter saker, men det lyser inte med sin frånvaro i Vänsterpartiets retorik.

Anf. 49 Jessica Wetterling (V)

Fru talman! Först och främst vill jag tipsa ledamoten Erik Ottoson om Tankesmedjan Balans. Jag tror att han skulle uppskatta både deras böcker och deras blogginlägg. Jag tror att de skulle ge en ökad förståelse för välfärdens utmaningar, som ledamoten behöver.

Sedan funderar jag på när ledamoten själv var ute på golvet i en välfärdsverksamhet. Det var nog ganska länge sedan. Är det någonting som behövs i välfärden är det mindre av mätande och administration och mer av tillit till välfärdens proffs, alltså de som jobbar på golvet.

Jag håller med om att det behövs närvarande chefer och ett bra ledarskap, men det är inte svaret på allt. När det gäller new public management kom faktiskt hela Västra Götalandsregionen - alla partier - överens om att det var ett otyg. Man ändrade om i Västra Götalandsregionen till denna mandatperiod, för man tycker inte att det fungerar med en beställar- och utförarmodell på det sätt som nyligen var typ välfärdens bibel.

Jag måste också bemöta ledamotens påståenden lite, som inte stämmer. Privata företag har lägre löner, sämre arbetsvillkor och sämre utbildad personal. Det finns också avslöjanden om hur man har fyllt i brukarnas kundnöjdhetsenkäter på egen hand. Det kanske gör att man får bättre betyg.

Anf. 50 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Det är väldigt intressant att veta att Vänsterpartiet helt och hållet underkänner till exempel Socialstyrelsens egna undersökningar om hur väl verksamheter fungerar. Det kan vara intressant att känna till.

Jag bor i en annan landsända än ledamoten, så när det gäller new public management i Västra Götalandsregionen är jag inte riktigt lika insatt. Jag kan bara konstatera att det inte finns något linjärt samband mellan ökade anslag och nöjdare brukare eller patienter, nöjdare elever, bättre betyg eller någonting annat. Det linjära sambandet finns inte. Finns det någonting som underbygger den tesen från Vänsterpartiets retorik annat än att man tycker sig ha funnit ett logiskt samband som sedan inte visar sig vara verksamt?

Det handlar om ledarskap i väldigt stor utsträckning, och när vi säger "effektiviseringar" menar vi att varje skattekrona som vi tar ifrån hårt arbetande och slitande människor på golvet i våra välfärdsverksamheter, de som står för bulken av våra skattemedel, måste användas på ett ansvarsfullt sätt. Ständiga ökningar utan krav på effekt är inte vägen framåt. Vi har sett för mycket av det under de gångna åren.

När det kommer till frågan om ledarskap inom den offentliga förvaltningen tror jag att det är någonting vi alltjämt behöver fullfölja och prata mer om. Vi pratar alldeles för sällan om det, och vi pratar alldeles för ofta om siffror. Det handlar inte bara om närvarande chefer; det handlar om förståelse för hur man bedriver stora, komplexa verksamheter på ett effektivt sätt. Där har vi mycket att lära av dem som går i konkurs om de misslyckas i stället för att bara begära högre anslag från hårt arbetande skattebetalare när de själva inte klarar av uppgiften.

Anf. 51 Jessica Wetterling (V)

Fru talman! Jag tror kanske att vi får göra ett gemensamt studiebesök, ledamoten Ottoson och jag, så kanske vi kan lära oss mer om välfärdens utmaningar.

Jag håller faktiskt helt med Erik Ottoson om en sak, och det är att varje skattekrona som staten tar in ska gå till rätt saker. Det ska inte gå till en massa vinster, utan det ska gå till verksamhet.

Och är det några människor som jobbar hårt är det de som jobbar inom vår välfärd. De behöver bättre arbetsvillkor, fler kollegor, bättre arbetsskor - det finns väldigt mycket som skulle kunna göras för att förbättra verksamheten på ett sätt som gör att folk inte sliter ut sig och, enligt Erik Ottoson, blir en belastning för vårt gemensamma system eftersom de inte bidrar till varje skattekrona.

Jag måste ändå bemöta snacket om mätbarhet. Ända sedan jag tog studenten har jag, innan jag blev riksdagsledamot, jobbat i välfärden. Det går att sätta upp en massa olika mål om hur man ska behandla personer och vad man ska checka av. De ska få sin frukost, de ska få sin lunch och de ska få sina tänder borstade. Men varje sådan liten checkbox som kan kontrolleras är bara vad som ska göras och inte hur. Man kan borsta tänderna på en person på oerhört många olika sätt. Man kan göra det på ett bra sätt, och man kan också göra det på ett dåligt sätt.

Det är svårigheten i det system som Moderaterna har bidragit till att bygga upp, där allting ska gå att mäta: De ser inte att det finns väldigt många saker som inte går att mäta när man jobbar med människor.

Anf. 52 Gudrun Brunegård (KD)

Fru talman! Efter denna allmänpolitiska debatt ska vi försöka att återgå lite grann till utgiftsområde 1.

Regeringen har lagt fram ett förslag till budget där de olika delarna nu behandlas utskott för utskott. Konstitutionsutskottet hanterar Rikets styrelse, det vill säga statschefen, med Kungl. Hov- och Slottsstaten, riksdagen, Regeringskansliet och länsstyrelserna och ett antal organ och institutioner som Justitieombudsmännen, Riksrevisionen och Sametinget. Utskottet hanterar också demokratipolitik och mänskliga rättigheter, nationella minoriteter, medierna och insatser för att stärka delaktigheten i EU-arbetet.

Ett par punkter som har väckt uppmärksamhet tidigare under debatten är anslagsökningen på 500 miljoner kronor till Regeringskansliet med anledning av det allvarligt förändrade säkerhetspolitiska läget, Sveriges ansökan om medlemskap i Nato och ökade resurser för att hantera det svenska ordförandeskapet i EU. Det är helt nödvändiga ökningar, och det är märkligt att vissa partier vill spara på detta.

Jag vill också nämna det ökade anslaget till riksdagen med 14,6 miljoner kronor kopplat till det svenska EU-ordförandeskapet under första halvåret 2023. Syftet är att riksdagen förväntas skapa arenor där parlamentariker från EU:s medlemsstater, Europaparlamentet, kandidatländer med mera träffas för att diskutera aktuella frågor av gemensamt europeiskt och parlamentariskt intresse. Riksdagen kommer att stå värd för åtta konferenser, varav en kommer att ha konstitutionsutskottet som värd.

Fru talman! Flera talare har kommenterat olika punkter i budgetförslaget för utgiftsområde 1. Huvuddelen av mitt anförande vill jag därför lägga på en av grunderna för vår svenska demokrati - respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi som politiskt folkvalda i Sveriges riksdag måste vara demokratins och de mänskliga rättigheternas väktare, såväl här i Sverige som internationellt. "Målet är sektorsövergripande och ska genomsyra all politik", som det formuleras i betänkandet. Vi har som nation ställt oss bakom internationella deklarationer. Det förpliktar. Vi ska ha ett starkt rättsligt och institutionellt skydd av de mänskliga rättigheterna. I offentlig verksamhet ska finnas ett samordnat och systematiskt arbete med mänskliga rättigheter. Därför är det nödvändigt att vara både ödmjuk och lyhörd, inte bara gentemot internationella granskningar utan även när det kommer olika rapporter om brister.

En sådan öm tå gäller religionsfriheten, en omistlig del av de mänskliga rättigheterna. Jag vill citera artikel 18 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: "Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor."

Religionsfriheten finns inskriven också i Sveriges grundlag, i delvis annan språkdräkt men med samma grundinnehåll. Även i FN:s barnkonvention, som numera är svensk lag, fastslås barns rätt till en tro.

År 2020 publicerade Sveriges kristna råd en enkät som omfattade omkring 400 kristna skolungdomar från olika kyrkotraditioner. Resultatet var chockerande. Varannan ung person hade upplevt kränkningar i skolan med anledning av sin tro i form av förlöjligande och nedsättande värderingar från omgivningen. Än värre var att hälften av dessa kränkta ungdomar hade upplevt kränkningen från sin lärare.

Enligt Diskrimineringsombudsmannen är religion eller trosuppfattning en diskrimineringsgrund. I förra veckan publicerades DO:s slutredovisning av ett regeringsuppdrag om diskriminering som har samband med religion. Han beskriver att särskilt trakasserier och diskriminering av troende elever, av alla religioner, är ett omfattande problem.

Att denna rapport nu har avlämnats är viktigt för att man ska kunna komma till rätta med problematiken. I 2000-talets Sverige ska vi värna om den mänskliga rättigheten att ha en tro - och att avstå från att tro. Båda grupperna ska mötas med samma respekt.

Ett närliggande område som vidrörts lite grann här under dagen är antisemitism. Det är ett systematiskt gissel som drabbat judisk befolkning runt om i världen i tusentals år. Enskilda personer med judiskt ursprung beläggs med schabloniserade egenskaper och utsätts för en svartmålning och ett skuldbeläggande som under århundranden utgjort grogrund för pogromer och inte minst nazitidens försök att förinta alla judar.

Tack och lov lyckades man inte, även om såren lever kvar hos dem som överlevde. För mig ligger berättelserna nära, då jag i tonåren blev nära vän med den tysk-judiska konstnärinnan Lotte Laserstein, född 1898. Hon hade den stora turen att få en inbjudan till Sverige 1938, den sista månaden som gränsen var öppen för judar att lämna Tyskland. Men i stort sett hela hennes släkt blev utplånad. Bara en syster överlevde som ett nervvrak, svårt traumatiserad, och ett kusinbarn i Schweiz.

Om detta må vi berätta så att det inte upprepas. Därför är det så viktigt att regeringen understrukit att hågkomstresorna till kontinentens koncentrationsläger ska fortsätta för att nya generationer ska få möjlighet att på plats inse att det fasansfulla som hänt inte ska få hända igen.

Anf. 53 Malin Björk (C)

Fru talman! Den liberala demokratin är en fantastisk uppfinning. Med den har avgörande kliv framåt tagits genom historien - för individer och för samhällen. Ett samhälle som styrs av den liberala demokratins principer levererar samma rättvisa och samma friheter till alla. Den enskilda människan ges möjlighet att forma sitt eget liv, och medborgerliga rättigheter skyddar individen mot statligt förtryck och begränsar majoritetens makt över individen.

För att vaka över dessa fri- och rättigheter krävs en effektiv förvaltning, där respekt för olika minoriteter och för rättssäkerheten är helt central. En rad institutioner som är ämnade att säkerställa just detta återfinns inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse, som vi behandlar i debatten här i dag.

Att värna den liberala demokratin i Sverige i oroliga tider med krig i vårt närområde och i en omvärld stadd i snabb förändring är oerhört angeläget. Det får inte finnas utrymme för kliv tillbaka vad gäller de fri- och rättigheter som vi erövrat genom årens lopp.

Fru talman! Ett av de områden som berörs i det betänkande vi nu avhandlar är arbetet mot antisemitism, som flera tidigare talare varit inne på. Det är ett arbete som aldrig kan eller får anses vara slutfört. I det arbetet har inte minst Forum för levande historia ett viktigt uppdrag att med demokratistärkande insatser motverka antisemitism och andra former av rasism i skolor och i annan bildningsverksamhet.

Under många år har det inom ramen för detta arbete anordnats hågkomstresor, resor till Förintelsens minnesplatser. Det är ett oerhört angeläget arbete för att vi aldrig ska glömma de avskyvärda brott som begåtts historiskt, som vi behöver minnas och lära av.

Därför är det glädjande att vi i KU har enats om skrivningar i dagens betänkande som särskilt lyfter fram arbetet med hågkomstresor, där vi noterar att förutsättningarna för dessa resor har stärkts över tid och framhåller att vi utgår från att denna verksamhet får fortsatt stöd.

Fru talman! Eftersom majoriteten i riksdagen har antagit en budget med en annan inriktning än vad Centerpartiet föreslagit avstår vi från ställningstagande när det gäller hur anslagen ska fördelas inom utgiftsområde 1. Men vi lämnar ett särskilt yttrande om vår politik inom området. I den delen vill jag lyfta fram en för oss viktig lagändring som infördes förra året inom ramen för arbetet med att stärka minoriteters rättigheter. Jag tänker då på konsultationsordningen för Sveriges samer.

Syftet med lagen är att säkerställa samernas rätt till delaktighet i beslutsprocesser på alla nivåer i samhället och att stärka samernas inflytande i frågor som de särskilt berörs av. Konsultationsskyldigheten gäller i beslut som kan få direkt inverkan på samernas språk, kultur, näringar eller ställning som urfolk.

I regeringens budget föreslås att de medel som anslås för konsultationsordningen ska flyttas från Sametinget, där de finns i dag, till länsstyrelserna.

Det här motsätter vi oss. Vi i Centerpartiet anser det viktigt att dessa medel ligger kvar hos Sametinget. Det är Sametinget som företräder samernas allmänna intressen vid konsultation, och därför ska medlen ligga där.

Fru talman! Slutligen vill jag säga något om en utveckling som oroar.

Tyvärr har vi under senare år sett att allt fler anställda i den offentliga förvaltningen utsätts för sådant som påtryckningar, trakasserier och även hat och direkta hot. Det kan röra sig om handläggare eller chefer vid myndigheter som utsätts av enskilda personer men även av grupper och ibland till och med av uppiskade drev.

Det är viktigt att vi gör vad vi kan för att stävja en sådan utveckling, för det är helt oacceptabelt att du som offentliganställd på grund av ditt ämbete hängs ut på sociala medier och kanske får motta trakasserier eller hot hemma i din bostad och ibland även mot dina nära och kära. Det är en del i att värna den svenska demokratin att se till att tjänstepersoner fredas från yttre påverkan så att beslut kan fattas rättssäkert och neutralt.

Här vill jag lyfta fram att vi alla bär ett ansvar för hur det offentliga samtalet förs - inte minst vi politiker, då vi ju ofta uttrycker oss i offentligheten. Så här i juletid vill jag därför skicka en hälsning till alla kollegor här i kammaren och även till dem som lyssnar utanför den: Vilka ord du väljer har betydelse, så välj dina ord med omsorg!

Anf. 54 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Budgeten för rikets styrelse är föremålet för denna debatt, budgeten som lägger grunden för riksdagens förvaltning liksom för Regeringskansliets.

Detta är den del av budgeten som sätter mål för arbetet med de nationella minoriteterna, demokratipolitiken, politiken för mänskliga rättigheter och medierna samt den granskning som utförs av riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen. Det är den del av budgeten som helt enkelt är avgörande för att vi ska ha en vital liberal demokrati.

De utgiftsökningar som finns på det här området beror framför allt på två stora och viktiga internationella samarbeten som Liberalerna gått i bräschen för att Sverige ska ingå i: Europeiska unionen, där Sverige varit medlem sedan 1995, och Nato, som just nu behandlar vår ansökan om medlemskap.

Europas länder står inför stora problem som ska hanteras: den ekonomiska situationen i Europa, elkrisen, klimatkrisen och inte minst Rysslands krig mot Ukraina.

Marit Paulsens ord "hellre byråkrater än soldater" står sig väl än i dag. Vid förhandlingsborden i Bryssel enas vi om att sätta press på Ryssland. Vid förhandlingsborden hittar vi gemensamma lösningar på elkrisen och klimatkrisen. Vid förhandlingsborden tar vi oss an de utmaningar som unionen står inför, oavsett om det handlar om att snabbt godkänna vaccin för att hantera en pandemi eller att gemensamt minska våra utsläpp av koldioxid. Och under första halvan av 2023 är det Sverige som håller i ordförandeklubban för EU-samarbetet.

Fru talman! Det andra viktiga internationella samarbetet är Nato. Det räcker långt med byråkrater, men i det läge världen befinner sig i just nu behöver vi tyvärr också soldater som försvarar vår liberala demokrati. Alla tror ju inte på demokrati. Ryssland anser sig ha rätt att med politiskt och militärt våld rita om Europas gränser.

Att ensam inte är stark och att det finns behov av ett medlemskap i Nato har varit liberala insikter och ståndpunkter sedan förra seklet. Såväl det kommande Natomedlemskapet som det rådande säkerhetsläget i världen skapar nya uppgifter för Regeringskansliet, länsstyrelserna och kommunerna. De senare två är viktiga i arbetet med att säkerställa samhällets krisberedskap och civila försvar.

Fru talman! Slutligen några ord om hågkomstresor. För ett par år sedan besökte jag Auschwitz. Det är när du är på plats som du får förståelse för vidden av den grymhet som Förintelsen innebar. I dag är det få överlevare kvar som kan berätta. När Hédi Fried nyligen gick bort tystnade en av de starkare rösterna. Därför blir hågkomstresor än viktigare.

Fler unga behöver få kunskap om denna mörka tid i vår historia och om vad ett samhälle som gör skillnad på människor i förlängningen kan leda till. Därför välkomnar jag att regeringen aviserar ett ambitiöst arbete mot antisemitism, där hågkomstresor även i fortsättningen kommer att vara en viktig del.

Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 55 Jan Riise (MP)

Fru talman! Sverige präglas av höga energipriser, inflation, klimatkris och en kraftig förlust av biologisk mångfald, vilket skapar stora parallella utmaningar. Samtidigt pågår ett krig i Europa och svältkatastrofer och extrem fattigdom i andra delar av världen.

Miljöpartiets budget för 2023 visar att det går att tänka nytt. Sverige kan nå klimatmålen trots tuffa ekonomiska tider och en osäker omvärld samtidigt som man ökar jämlikheten, stärker jämställdheten och tar tag i de stora välfärdsutmaningarna. Miljöpartiet vill bygga ett nytt, grönt folkhem. Att alla ska med och att ingen ska lämnas utanför är ord som beskriver tron och övertygelsen om att demokratin och delaktigheten är nycklarna till framtiden.

Vårt budgetförslag ska ses som en helhet, och då det har fallit i förhållande till den stora rambudgeten kommer vi att avstå från att ha några ytterligare synpunkter, men jag kommer lite snabbt att redogöra för de punkter där Miljöpartiets förslag skiljer sig från regeringens budget när det gäller utgiftsområde 1. Jag kommer att lägga viss tyngdpunkt på begreppet demokrati.

Vi kommer att minnas år 2022 framför allt för det brutala och opåkallade ryska angreppet på Ukraina. Utan att på något vis vilja förminska andra händelser, som protesterna i Iran eller våldet på våra egna gator, har vi sett hur demokratin skadas och hur lögner och fake news använts för andra syften än demokrati, delaktighet och möjligheter att påverka.

Demokratin minskar i världen. För tio år sedan levde nära hälften av alla människor i länder som kallades demokratier. I dag är den andelen mindre än en tredjedel. Det är en alarmerande utveckling som uppmärksammas inte minst inom EU. Demokratin i Europa kommer därför att vara tema för en av de stora konferenser som anordnas i Sverige under ordförandeskapet första halvåret 2023, till min glädje med konstitutionsutskottet som värd.

Fru talman! Miljöpartiets budgetmotion för utgiftsområde 1 innehåller ett antal förstärkningar jämfört med regeringens förslag. Vi föreslår inledningsvis att anslaget till Sametinget ökas med 24 miljoner kronor. Min partikamrat och goda vän Amanda Lind kommer att diskutera detta lite mer i detalj alldeles strax.

Miljöpartiet föreslår också att anslaget till Regeringskansliet med mera ökas med 15 miljoner kronor. Detta ska inte på något vis tolkas som att vi ändrat åsikt i fråga om Nato, kärnvapen eller annat. Men vi vill tydliggöra behovet av en långsiktig finansiering av de svenska kulturråden utomlands. De spelar en viktig roll för dialog och för att göra Sverige mer tillgängligt. Vi tycker också att en modell för finansiering på lite längre sikt bör utvecklas.

För att bland annat stärka genomförandet av klimat- och energiomställningen på lokal och regional nivå tycker vi att anslaget 5:1 för länsstyrelserna bör ökas med drygt l00 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Vi vill även öka anslaget 6:1, som ni vet gäller allmänna val och demokrati, med 47,9 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Vi tänker att det är viktigt att ta till vara de ungas engagemang.

Ett instrument för att öka ungdomars deltagande i demokratin är att sänka rösträtten från dagens 18 år till 16 år. Det har redan genomförts i flera länder och också föreslagits för EU-val. Miljöpartiet vill sätta av resurser i budgeten för en försöksverksamhet i ett antal kommuner inför valet 2026. Vi menar att det är nödvändigt att engagera fler i arbetet för en starkare demokrati, särskilt nu med de utmaningar vi står inför.

En nationell demokratifunktion, som har föreslagits av kommittén Demokratin 100 år, bör förverkligas. Vi i Miljöpartiet tänker att länsstyrelserna är lämpliga regionala kontakt- och samverkanspunkter för det.

Fru talman! Den senaste tiden har det varit en hel del tal om de så kallade hågkomstresorna. Till min glädje har vi alla här samma uppfattning, och utskottet har tagit med hågkomstresor i betänkandet. Hågkomstresor gör det möjligt för gymnasieungdomar att besöka minnesplatser för Förintelsen, till exempel Auschwitz. Det är viktiga resor som efter vad tonåringarna själva berättar ger nya insikter och en större förståelse för vikten av tolerans och att stå upp för sina åsikter. Det är bra att regeringen slutligen gav besked att man avsätter lika mycket som vi gjort tidigare för hågkomstresor även 2023. Det är dock beklagligt att beskedet kom sent och att det bara handlar om ett ettårigt stöd. Miljöpartiet förutsätter att det blir långsiktigt i nästa budget.

Slutligen bör anslaget 8:1, mediestöd, ökas med 50 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag för att ytterligare stärka förutsättningarna för oberoende, granskande journalistik. Mediebranschen utmärks av en tilltagande koncentration med ett antal allt större ägare. Vi måste därför fortsätta att bidra till mångfalden och bland annat bygga bort så kallade vita fläckar, det vill säga områden i landet med svag journalistisk bevakning, så att lokala medier får bättre förutsättningar att verka.

Anf. 56 Amanda Lind (MP)

Fru talman! För ett par veckor sedan deltog jag vid samiska minnesdagen som ägde rum här i Stockholm. Dagen arrangerades för att minnas de övergrepp och den hårdföra assimilerings- och kolonialiseringspolitik som det samiska folket utsatts för genom historien.

Att minnas någonting handlar inte bara om att inte glömma. Det är viktigt att vi alla påminner oss om att det handlar om att låta det som hänt - historien och vår kunskap om den - faktiskt förändra hur vi agerar här och nu och framåt.

Fru talman! Riksdagen har antagit ett mål om att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Det innebär att regeringen och riksdagen har förbundit sig att säkerställa att dessa folkrättsliga åtaganden följs och får genomslag i lagstiftningen.

Sverige har dessvärre under de senaste åren fått alltmer kritik internationellt för att vi inte lever upp till våra åtaganden vad gäller behandlingen av urfolket samerna. Inte minst FN:s rasdiskrimineringskommitté har vid flera tillfällen kritiserat Sverige. Min och Miljöpartiets syn är att Sverige är och ska fortsätta vara en förebild när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, och att det är vårt gemensamma ansvar att agera för att så ska vara fallet.

Fru talman! Sverige har mycket att lära av andra länder som har kommit längre i sina försoningsprocesser och i dialogen med sina urfolk. Där har vi också kunnat se att relationen mellan urfolk och stat förbättrats. Dit vill jag att vi också ska komma, men det kräver ansträngningar och långsiktiga åtaganden. Det räcker som sagt inte med ett enkelt "förlåt".

I regeringsförklaringen 2019 markerade den regering där jag tillträdde som kultur- och demokratiminister att urfolket samernas självbestämmande och inflytande stärks. Så sa statsministern i regeringsförklaringen.

Under förra mandatperioden såg S- och MP-regeringen till att vi äntligen fick en konsultationsordning på plats och att en sanningskommission för det samiska folket inrättades. Vi genomförde den största satsningen på nationella minoritetsspråk på över tio år, vilket har möjliggjort förstärkning av samiska språkcentrum, och vi har även förstärkt det nordiska språksamarbetet Giellagáldu.

Fru talman! Att våga, vilja och kunna tala sitt språk är centralt för många människors identitet. Därför är det av yttersta vikt att vi ger språken möjlighet att överleva och stärker språkbärarnas möjlighet att återta, använda och utveckla sina språk.

Fru talman! En levande kultur förutsätter också ett levande språk. Genom ett rikt samiskt kulturliv öppnas dörrar för att fler ska kunna beröras av, lära känna och vilja veta mer om den samiska kulturen. Ann-Helén Laestadius, Britta Marakatt-Labba och Linnea Axelsson är bara några exempel på samiska konstnärer som har berört många under de senaste åren. Den samiska kulturen, med sin bredd av uttryck, har som vi vet under lång tid osynliggjorts i majoritetssamhället och fått stå tillbaka. Vi behöver göra mer för att ge samisk kultur möjlighet att blomstra.

Detta, vill jag understryka, gäller naturligtvis samtliga nationella minoriteter: tornedalingar, sverigefinnar, judar och romer. Det är en fråga om mänskliga rättigheter. Jag är glad att vi har stärkt arbetet med att hålla samtliga minoritetsspråk vid liv, att vi har sett till att kunskaperna om den nationella minoritetspolitiken har kunnat stärkas, både i förvaltningen och gentemot befolkningen, och att vi har stärkt de organisationer som företräder de nationella minoriteterna.

Vi stärker också budgeten för nationella minoriteters kultur. Det rör dock ett annat utgiftsområde, så det ska jag inte fördjupa mig i nu.

På det här utgiftsområdet avsätter Miljöpartiet 24 miljoner kronor mer än regeringen för att stärka urfolket samernas kultur. Mer specifikt vill vi avsätta 19 miljoner för att Giron Sámi Teáhter ska kunna utvecklas som en nationell scen för samisk scenkonst. Detta, fru talman, finns det brett stöd för bland kulturpolitiker i de fyra norra regionerna, och det är en utveckling som jag hoppas att kammaren ska kunna stötta brett under denna mandatperiod - ett steg vi ska kunna ta.

Vi stärker också Sametingets möjligheter att stötta ett rikt samiskt kulturliv - insatser som Återstartsutredningen efter pandemin pekar på som viktiga. Det samiska kulturlivet har precis som det svenska drabbats hårt av pandemin till följd av begränsningarna, restriktionerna och de uteblivna biljettintäkterna.

Vi avsätter också medel för att staten ska kunna gå in och finansiera återförandet av kvarlevor och offergåvor. Detta är ett arbete som behöver påskyndas, som riksdagen har markerat genom utskottsinitiativ. Detta är en skamlig historia som vi har att göra upp med.

Vi markerar också i vår budget behovet av en permanent finansiering av Giellagáldu samt språksatsningarna för de nationella minoriteterna. Jag tycker att det är beklagligt att regeringen inte visar fler ambitioner på detta område. Jag förutsätter att en ambitionshöjning kommer att komma under mandatperioden och att de stöd som behöver förlängas verkligen förlängs i kommande budgetar.

Rikets styrelse

Avslutningsvis vill jag påminna kammaren om det gemensamma ansvar vi har, över partigränserna, för att uppmärksamma och stärka urfolket samernas rättigheter och möjlighet att utöva sin kultur. Den sanningskommission som är tillsatt och som nu arbetar måste vi tillsammans ta emot på ett seriöst och långsiktigt sätt.

Det allra sista jag gjorde i rollen som kultur- och demokratiminister innan Miljöpartiet lämnade regeringen var att närvara vid den ceremoni i Uppsala domkyrka då Svenska kyrkan överlämnade sin officiella ursäkt till det samiska folket för århundranden av övergrepp och kolonialt förtryck som man medverkat i och bidragit till. Nu har även en andra ursäkt överlämnats i Luleå domkyrka.

Denna ursäkt har föregåtts av ett mångårigt arbete från Svenska kyrkan för att avtäcka historien, se den i ljuset och, kanske viktigast, formulera en väg framåt. Svenska kyrkan har formulerat ett antal åtaganden för att omsätta ursäktens ord i handling, för att i nästa steg uppnå försoning och förlåtelse. Det har funnits en insikt om att detta är en längre resa att göra.

Den svenska staten - regering, riksdag och samtliga riksdagspartier - behöver på samma sätt ta ansvar för den pågående sanningskommissionens resultat så att vi på sikt kan uppnå både en försoning och också naturligtvis ett blomstrande samiskt kulturliv.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)