Statsministerns frågestund

Herr talman! Sverige leds just nu av den första regeringen på 20 år vars politik leder till ökade klimatutsläpp. Detta slog Klimatpolitiska rådet fast nyligen och riktade skarp kritik mot högerregeringen.

Statsministerns frågestund

I dag skriver 531 forskare om ökade utsläpp i Sverige och att det skulle vara ett monumentalt svek. Faktum är att Sverige tappar styrfart, och detta beror på Sverigedemokraterna och regeringens politik.

Samtidigt är statsministerns regering minst sagt svajig om vad som gäller framöver. Å ena sidan kan vi läsa att SD hotar med regeringskris om inte reduktionsplikten i praktiken avskaffas. Å andra sidan kan vi läsa att klimat- och miljöministern menar att regeringen ska göra allt den kan för att nå de svenska klimatmålen, som åtta av tio riksdagsledamöter i denna kammare står bakom.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern: Vad är det som gäller? Kommer regeringen att öka koldioxidutsläppen, eller kommer statsministern att presentera åtgärder som gör att Sverige når de svenska och internationella klimatmålen?

Herr talman! För första gången på tolv år har Sverige en regering som har majoritet i riksdagen, som kan förhandla som vuxna människor, som kan lägga fram en budget som går igenom riksdagen och vinner majoritet, som kan lägga fram förslag i normal ordning, så som man brukade göra i politiken i Sverige när man visste vad man ville, och som inte leker rita-gissa-spring i politiken. Det är den stora förändringen.

När det gäller klimatpolitiken är regeringen övertygad om att elektrifiering är svaret på vår tids stora klimatutmaningar. Vi ska bli av med allt fossilt och ersätta det med ren svensk el.

I dag har vi sex svenska kärnkraftsreaktorer kvar. Den förra regeringen har ansvaret för att fyra lades ned, och hade man inte stoppat planerna på att bygga nya hade vi inte haft sex i dag utan tolv. Sverige hade då haft en helt annan förutsättning för ren elproduktion och för att se till att elektrifieringen kan genomföras. Det är den stora skillnaden.

Det som har hänt de senaste åren är att de som har lagt alla ägg i en korg och använder reduktionsplikten som enda metod att nå klimatmålen för vägtransportsektorn till 2030 fick underkänt 2019, 2020 och 2021. Det är bara om man har en bana för reduktionsplikten som gör att dieseln kommer att kosta uppemot 34 kronor litern som man har en chans att klara det.

Min motfråga är: Står Mikael Damberg och Socialdemokraterna fast vid att dieseln ska kosta ungefär 10 kronor mer per liter, för att kunna nå vägtransportmålen inom ramen för de övergripande målen?

Herr talman! Det låter som en stolt statsminister som leder en regering som just nu ökar utsläppen i Sverige. Så lät det inte i valrörelsen. Det kommer vi ihåg. Då lovade Moderaterna att man skulle få ordning på klimatet. Man lovade att Sverige skulle bedriva en ambitiös och mer effektiv klimatpolitik. Statsministern gick så långt att han sa att Åkesson och Sverigedemokraterna har fel om klimatet. Det var en av anledningarna till att man inte kunde samarbeta med Sverigedemokraterna inom just klimatpolitiken.

Nu kan statsministern inte ens svara på om utsläppen kommer att öka eller minska de närmaste åren eller hur regeringens plan för att nå de svenska klimatmålen ser ut. Detta duger faktiskt inte, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att vi inte får något svar på om Socialdemokraterna står bakom en bana för reduktionsplikten som ökar kostnaderna för att köra bensin- och dieseldrivna bilar, tills vi har elektrifierade bilar på plats, till uppemot 34 kronor per liter. Den frågan måste Socialdemokraterna besvara.

Vårt svar är att klimatpolitik och energipolitik hänger ihop. Utan en svensk ren elproduktion finns det ingen klimatpolitik över huvud taget. Alltså skapar vi nu nya förutsättningar för att bygga den rena elproduktion som gör att vi klarar både hushållens ekonomi och klimatomställningen. Den förra regeringen klarade varken det ena eller det andra.

(Applåder)

Herr talman och statsministern! Invandrings- och integrationspolitiken har varit en het sak i Sverige under framför allt de senaste åren. Under de två senaste valrörelserna har den, skulle jag säga, varit en fråga som varit avgörande för väljarna på många sätt.

Sedan valet har Sverige beviljat omkring 15 000 uppehållstillstånd till asylrelaterade migranter. Vi vet - detta är allmänt erkänt och känt i dag - att just den asylrelaterade invandringen de senaste decennierna har inneburit en gigantisk belastning för Sverige, för det svenska samhället, för välfärden, för tryggheten och för många andra delar av vårt samhälle.

Regeringsunderlaget, det vill säga Sverigedemokraterna och de tre regeringspartierna, är därför överens om att det måste ske ett paradigmskifte när det gäller migrationspolitiken. Det är helt nödvändigt med en ny riktning för migrationspolitiken för att vi ska kunna vända utvecklingen i Sverige på många centrala områden. Just migrationspolitiken är också en bärande del av Tidöavtalet.

Min fråga till statsministern är: När kan vi vänta oss att redan genomförda och kanske framför allt kommande åtgärder på migrationsområdet ger en märkbar effekt på den asylrelaterade invandringen till Sverige?

Herr talman! Det är en viktig fråga. Som Jimmie Åkesson säger lägger vi nu helt om kursen på tre riktigt stora områden. Det är kriminalpolitiken, för att komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten, det är hela energipolitiken, med en politik som klarar både hushållens ekonomi och klimatutmaningen, och det är invandringspolitiken.

Det är fortfarande så att Sverige har tagit ett orimligt stort ansvar för den samlade europeiska asylinvandringen, med stora integrationsproblem som konsekvens. Det går inte att komma ifrån.

Vi måste minska invandringen om vi ska ha en chans att klara integrationen. 70 procent av dem som kommer till Norden kommer just till Sverige.

Med det sagt ska jag också säga att vi nu gör stora förändringar, som jag tror att Jimmie Åkesson känner till. En sak är naturligtvis att vi minskar kvotflyktinginvandringen med 80 procent - en omedelbar insats. Vi genomför nu förändringar som leder till EU:s lägsta nivå för asylregelverket. Vi gör förändringar som innebär att de som befinner sig i landet utan rätt att befinna sig här - för att de har kommit hit utan ansökan eller fått avslag - också lämnar landet. Och vi genomför reformer som gör att det inte blir lika generöst att komma till Sverige och omedelbart få tillgång till de svenska välfärdsförmånerna - ett bidragstak och kvalificering in till välfärden. Allt detta sammantaget, skulle jag säga, kommer att ha stor betydelse för att dramatiskt minska den asylrelaterade invandringen till Sverige.

Redan i dag, skulle jag våga säga, börjar vi se effekter av detta, utan att jag har några exakta siffror. I ganska många europeiska länder - Nederländerna, Belgien, Österrike och flera andra länder - ser man just nu en ny stor våg av irreguljär, alltså olaglig, invandring med asylkoppling. Det ser vi inte i samma omfattning i Sverige just nu.

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret! När det gäller just det sista som statsministern är inne på - vi ser migrantströmmar till Europa nu, och vissa länder är hårdare belastade än vad Sverige är just nu - hur bedömer statsministern att Sverige kommer att stå sig i fråga om detta? Är detta någonting som man bedömer att vi fortsatt kommer att vara förskonade från, eller finns det en indikation på att de migrantvågor som nu ändå finns också kommer att söka sig till Sverige? Och om det är så, vad avser man då att göra från regeringens sida på kort sikt för att stävja en sådan utveckling?

Herr talman! Jag tror inte att man ska vara naiv i dessa frågor. Vi har sett dramatiska förändringar förut. Det är alldeles uppenbart. Jag brukar citera Nederländernas liberale premiärminister Mark Rutte som säger att utan fungerande yttre gräns finns det ingen inre Schengen som fungerar, för då kommer många att ta sig till precis det land som de själva vill ta sig till. Det är inte sällan länder som har en stor diaspora från just det land som dessa människor kommer från. Då finns det bevisligen redan många i Sverige. Så jag tycker absolut inte att man ska ropa att den faran är över på något sätt.

Just nu driver vi i EU ett omfattande arbete för att stärka kontrollen av EU:s yttre gräns som är en förutsättning för att kunna hålla en relativt stor öppenhet i Europa. Då är det inte minst länder som Nederländerna, Österrike och Belgien som är mycket drivande. Under vårt ordförandeskap gör vi allt vi kan för att skapa enighet om en sådan stramare europeisk invandringspolitik.

Herr talman! Ulf Kristersson syntes och hördes mycket i valrörelsen när han var i opposition. Han hade lösningar på alla Sveriges problem. Nu är han statsminister, och han har mycket svårt att ge något som helst besked till Sveriges barnfamiljer. Han syns nästan inte till över huvud taget.

Vet statsministern vad det nu kostar att göra pannkakor till fyra barn? Priset på mjölk och smör har gått upp med nästan 40 procent. Priset på ägg har ökat med 30 procent och priset på mjöl med 25 procent. Det är väldigt dyrt att vara svensk i dag.

Boendekostnaderna skenar, och hyrorna höjs. Barn äter framför allt mat i skolan fredagar och måndagar. De vill äta upp sig inför helgen och efter helgen. Och sparpengarna går alltmer, både för småföretagare och för Sveriges löntagare, till att betala hyra och andra typer av löpande kostnader - mat och de mest nödvändiga sakerna. Inflationen i dag beror på att det är höga elpriser, höga matpriser och höga boendekostnader. I var och en av dessa delar har regeringen sagt nej till att sänka priserna. Man gjorde allt för att inte samla matjättarna och se till att komma överens om begränsningar när det gäller ökade priser.

Under EU-ordförandeskapet motarbetar den här regeringen nu aktivt Sverigepriser, det vill säga att vi ska ha svenska priser i Sverige och inte behöva köpa tillbaka vår egen el till höga Europapriser. Och regeringen har avskaffat investeringsstödet som skulle sänka hyrorna. Så vad är det regeringen gör för att sänka den svenska inflationen?

Herr talman! Jag delar faktiskt första halvan av Nooshi Dadgostars beskrivning av det tuffa ekonomiska läget, det tuffaste som vi har haft på många år i Sverige. Alla vi som är fullvuxna - det finns lite olika definitioner på det - vet att Sverige har varit i tuffa situationer förut. Väldigt många av oss minns konsekvenserna av 90-talskrisen. Något färre, men ändå ganska många, vet vad som hände när man misskötte ekonomin på 70- och 80-talen. Det var nämligen förra gången som Sverige hade riktigt hög inflation i kombination med låg tillväxt. Nu har vi dessutom stigande räntor. Det hade vi då också.

Den här regeringen har lärt sig en sak av historien: Missköt inte den svenska statens ekonomi, för då går det åt skogen!

Inflationen är just nu löntagarnas allra värsta fiende. Om vi inte får koll på inflationen blir det en löne- och prisspiral som urholkar reallönerna precis som på 70- och 80-talen. Det låter ibland som att Vänsterpartiet vill komma tillbaka till den tiden. Det vill inte den här regeringen.

Nu gäller det att bekämpa inflationen, se till att vi kommer ur och igenom lågkonjunkturen med kloka reformer som återställer svenska folkets reallöner och samtidigt hjälpa de mest utsatta hushållen, vilket vi nu gör. Det sker bland annat genom automatiska uppräkningar som gör att rätt många system automatiskt ökar med inflationen. Det gäller till exempel garantipensioner, studiemedel och många andra saker. Men det sker också genom speciellt riktade insatser till de barnfamiljer som har det allra tuffast. Det är precis det som den här regeringen nu gör. Om man inte gör det utan blåser på med mer pengar till det mesta eldar man på inflationsbrasan. Och då kommer alla svenskar att få det sämre, inte minst svenska löntagare som är minst skyddade i en ekonomi med hög inflation. Detta är vad den här regeringen gör just nu.

(Applåder)

Herr talman! Det gläder mig att Ulf Kristersson delar också min bedömning att regeringen är mycket osynlig och inte engagerar sig i att sänka inflationen. På alla dessa punkter har regeringen avstått från att sänka just inflationen. Man har bestämt sig för att det är okej om matpriserna går upp med dessa stora summor. Det kommer att öka inflationen. Det är de höga elpriserna som driver denna inflation. Så varför motarbetar denna regering Sverigepriser? Varför ska vi köpa tillbaka vår egen billiga, hemmaproducerade el till höga Europapriser för att andra länder har underskott? Varför var det så viktigt att avskaffa investeringsstödet som skulle sänka hyrorna och med det inflationen? Hur ska denna regering sänka inflationen när ni har avstått på alla dessa punkter?

Herr talman! Jag vill inte alls misstänkliggöra Nooshi Dadgostar för att vilja ha ett ekonomiskt system som fanns förr i en annan del av Europa. Men i vår del av världen sätter alltså inte regeringar priser på helt vanliga varor. Idén om att regeringar sätter pristak prövades i till exempel Östtyskland. Det brukar sluta med gapande tomma hyllor. Det fungerar helt enkelt inte.

Om regeringar vill bekämpa inflationen får de göra det på smartare sätt än så, till exempel genom att öka konkurrensen i sektorer som har dålig konkurrens. Det var alltså Elisabeth Svantesson, inte Vänsterpartiet, som samlade matjättarna till diskussion om hur vi ökar konkurrensen och undviker smygprishöjningar, för att ta ett exempel.

Även utan räntor och utan elpriser stiger inflationen just nu. Det är allvarligt. Om vi inte får bukt med inflationen kommer vi att urholka svenska löntagares ekonomi för mycket lång tid framåt. Det kommer vi inte att tillåta.

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss i ett allvarligt och kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge. Sverige behöver ett starkt totalförsvar och ordentlig försörjningstrygghet i hela landet.

Allt fler börjar förstå att svensk matproduktion är en central del också av vår säkerhetspolitik och en central del av totalförsvaret. Utan mat på bordet har vi inte försörjningstrygghet vare sig i fred eller krig. Trots att den svenska matproduktionen är så oerhört viktig är situationen mycket akut. Många upplever i dag att det är svårt att leva på sitt jordbruk, och effekterna av skenande priser på insatsvaror, bränsle och el samt allt högre räntor slår redan nu hårt. Allt fler jordbruk riskerar att slås ut.

Herr talman! I går träffade jag ett trettiotal ledande företrädare för Sveriges nötköttsproducenter, och många är förtvivlade över läget och avsaknaden av politiska åtgärder för att förbättra situationen. Trots ökade intäkter ökar nämligen också kostnadsläget, och det gör det svårt med lönsamheten och möjligheten att investera framåt.

Det är helt uppenbart att livsmedelsförsörjningen inte fungerar som den ska och att Sverige har ett skriande behov av ett större omtag som inte bara handlar om marginaljusteringar. Regeringen har nu aviserat en översyn av livsmedelsstrategin. Risken kan vara stor att det blir ett nytt dokument i stället för skarpa åtgärder i praktiken.

Min fråga till statsministern är därför: Vad anser regeringen vara de viktigaste konkreta åtgärderna för att öka den svenska matproduktionen?

Herr talman! Jag vill först bara säga att jag helt och fullt delar synen på livsmedelsproduktionens betydelse inom ramen för det bredare totalförsvaret - det civila försvaret. Jag tror att allt fler gör det. Människor som inte visste det förut - det gjorde säkert frågeställaren - vet nu, efter de förfärliga erfarenheterna från Ukraina, att det är många delar av civilförsvaret som vi helt enkelt inte har förstått vidden av att skydda och utveckla.

Jag vill inte alls skryta, men det fanns alltså skäl till att jag för första gången på många decennier utnämnde ett speciellt statsråd - en minister - med ansvar också för civilt försvar. Det behövs nämligen just nu. Detta är ingen restpost bakom det militära försvaret, utan det är en kärnfunktion i statens ansvar för att se till att vardagen fungerar i händelse av krig och kris. Jag vill bara understryka att jag ser precis det problemet också.

Detta är ganska mångfasetterat; det handlar om livsmedel, vilket jag kommer tillbaka till, men det handlar också om infrastruktur av olika slag och om den folkliga beredskapen för att det förfärliga kan inträffa. Allt detta jobbar, som många vet, Carl-Oskar Bohlin mycket hårt med - och det är uppskattat, ska jag säga, tvärs över partigränserna.

När det gäller förutsättningarna för livsmedelsproduktion är det precis som sades här så att det kommer en ny strategi. Avsikten med våra strategier är att lägga fast långsiktiga linjer, inte göra hyllvärmare. Det är en viktig skillnad. I Sverige har vi erfarenhet av båda sorterna: strategier som är strategier bara till namnet och strategier som är till gagn för oss. Detta är en riktig strategi som är till gagn för oss.

Det handlar i grund och botten om att se till att livsmedelsföretag - och i mycket hög grad jordbrukare, förstås - får goda konkurrensförutsättningar i Sverige så att de klarar sig i en tuff internationell konkurrens. Då handlar det bland annat i mycket hög grad om energiförsörjning. Även jordbrukare vill ha fossilfri energiförsörjning så långt det över huvud taget är möjligt. Det handlar också till exempel om att använda reduktionsplikten på rätt sätt, i fordon som inte kan köras på annat sätt. Det var två exempel.

Herr talman! Vi vet också att många svenskar har en väldigt tuff ekonomisk situation och påverkas av de ökade matpriserna.

Vill man ha billigare mat behöver man fokusera på att förbättra situationen för de svenska livsmedelsproducenterna, i alla led. Kostnaderna och regelkrånglet är strukturella problem, och politiken behöver ta ett mycket större och mer omfattande omtag för att göra det både enklare och billigare att bedriva livsmedelsproduktion.

För oss i Centerpartiet är det viktigt att jordbruket får en ökad konkurrenskraft, och vi delar statsministerns bild att konkurrensvillkoren är viktiga också för att öka självförsörjningen. Är regeringen och statsministern beredda att göra en reell översyn av hur man kan minska kostnaderna för jordbruksföretagare och livsmedelsproducenter på kort sikt för att få en ökad produktion?

Herr talman! Det enkla svaret är ja. Sedan förstår jag att det krävs mycket arbete innan detta ja får en konkret innebörd, men låt mig nämna några saker där jag tror att vi delar en principiell syn.

Det ena är naturligtvis äganderätten till skog och mark. Den är otroligt viktig för viljan att långsiktigt investera i sådant som också ger livskraftiga livsmedelsföretag. Det är otroligt viktigt.

Det andra är regelförenklingar. Vi kan se på nästan alla områden i Sverige just nu att reglerna är krångliga och att man ofta förföljs av myndigheters olika regelverk, som överlappar varandra. Jag har fått mig många beskrivningar till del av sådant som många andra företagare ärligt talat skulle bågna under.

Det tredje är naturligtvis EU-regler. Vi har väldigt mycket internationell, europeisk konkurrens - på goda grunder - och den konkurrensen ska ske på så rättvisa villkor som över huvud taget möjligt. Bland annat ska vi inte överimplementera olika EU-regler just i Sverige, för att ta ett konkret exempel.

(Applåder)

Herr talman! Klimatpanelens senaste rapport tecknar en dyster bild. Klimatriskerna för människor, djur och natur är större än någonsin. Utsläppsminskningar måste ske fort om vi ska ha en chans att klara Parisavtalets mål.

Det svenska Klimatpolitiska rådet konstaterar i sin granskning av regeringens klimatpolitik att regeringen för första gången på 20 års tid driver en politik som i stället aktivt ökar utsläppen. Sverige har alltså gått från att vara en del av lösningen till att bromsa klimatomställningen. I dag publicerade Naturvårdsverket sitt underlag till regeringens klimathandlingsplan, och de konstaterar att målen inte går att nå med en kraftigt sänkt reduktionsplikt, som regeringen lovat. Samtidigt kräver 531 forskare åtgärder nu, inte någon gång sedan, någon annanstans.

Före valet hette det att det var en effektiv klimatpolitik Moderaterna ville ha. Det vi ser nu är en effektiv klimatpolitik för att öka Sveriges klimatutsläpp. Miljöministern lovar att det ska komma åtgärder, och SD lovar att det inte ska det. Några åtgärder har vi inte sett röken av.

Håller statsministern ens med forskarna och Klimatpolitiska rådet om att utsläppen måste minska i närtid, eller gör han en annan bedömning av forskningsläget? Om inte, vilka är de konkreta åtgärderna här och nu?

Herr talman! Jag, liksom de allra flesta, delar den hotbild som finns i hela världen - i Europa, i Asien, i Amerika - om vi inte klarar av omställningen från fossilt till fossilfritt. Därom är de allra flesta helt eniga, inklusive jag och den här regeringen.

Vad det här handlar om är hur vi snabbast gör oss fossilfria och bidrar till världens omställning. Där tycker vi olika på minst två punkter, Annika Hirvonen. Vi vill ha fossilfri elproduktion i Sverige; ni lade ned kärnkraften. Det är en tydlig skillnad. Ni ville inte ha ren kärnkraft, och vi vill ha ren kärnkraft. Ju mer kärnkraft Sverige producerar desto mer koldriven och gasdriven el kan vi tränga ut på andra ställen.

Det andra är att vi inte lägger alla ägg i en korg. Reduktionsplikten kan inte vara det enda verktyg man använder för att nå ambitiösa delmål inför total utsläppsneutralitet. Ni har lagt alla ägg i en enda korg: Vi ska dammsuga hela världen på biobränsle - och därmed försinka omställningen till elektrifierade fordon. Det är dålig klimatpolitik. De bör användas där det inte finns några andra alternativ.

Svaret även från den svenska transportsektorn är elektrifiering. Mer ren el, mer laddstolpar och fler eldrivna bilar - det är den omställningen som driver vägtransportförändringar. Det är det ena.

Det andra är elektrifiering av industriprocesser och alla andra saker som vi ska göra, allt inom ramen för ett helt nytt europeiskt regelverk som kallas Fit for 55 och som jag hoppas kan vara färdigförhandlat om bara några månader, under svenskt ordförandeskap. Detta är det nya ramverket för svensk klimatpolitik. Där gör vi allra störst nytta.

Det hade varit ärligare om ni sa som det är: Ni vill bli av med kärnkraften och göra det så dyrt med bensin och diesel att ingen längre har råd att köra bil.

(Applåder)

Herr talman! Jag fattar att statsministerns favoritlösning på klimatkrisen vore den där tidsmaskinen tillbaka till den energiöverenskommelse om 100 procent förnybart som Moderaterna själva var med och skrev under. Jag fattar det.

Men i brist på detta är jag ändå ute efter ett svar på vad statsministern ska göra här och nu. Att klara klimatmålen är faktiskt regeringens viktigaste uppgift, men det ska skötas av någon annan - av EU eller av andra länder.

Klimat- och miljöministern har föreslagit hastighetsbegränsningar i trafiken och höjda trängselskatter. Detta är två bra förslag, tycker Miljöpartiet. Vad tycker statsministern om det? Ska vi sänka hastigheten på våra vägar och öka kostnaderna för att köra bil i städerna, eller finns det några andra ägg i statsministerns klimatpolitiska korg? Han har ju bara plockat bort stöd till elbilar och plockat bort åtgärder som ska sänka utsläppen.

Herr talman! Utan energipolitik har man ingen klimatpolitik - så enkelt är det. Står man utan svar på de stora energifrågorna har man möjligen plakatpolitik men ingen klimatpolitik.

I Tyskland fattar man i dag beslut om att stänga de sista kärnkraftsreaktorerna. Samtidigt växer kolet som energikälla. Det är dålig energipolitik, inte bara för Tyskland utan för hela Europa, eftersom klimatet är globalt.

Sverige ska göra sitt med smart energipolitik, smarta tekniska lösningar och så snabb elektrifiering som möjligt. Europa ska göra sitt och håller just nu på att göra sitt. Fit for 55 är den största europeiska miljösatsningen någonsin. USA är på väg tillbaka in på banan. Till och med Kina, som man kan ha många synpunkter på i andra frågor, visar nu stort intresse för klimatfrågorna. Det är bara med globalt samarbete som vi har någon chans att klara klimatarbetet.

(Applåder)

Herr talman! Den kanske enskilt viktigaste uppgiften för den nya moderatledda regeringen är att knäcka de kriminella gängen och öka tryggheten. Då måste straffen skärpas och fler lagföras. De som lagförs måste också avtjäna sina straff - hela sina straff.

I dag har Sverige skakats av nyheten om ännu en fritagning. Denna gång handlar det om en rymningsbenägen intagen från ett av Sis särskilda ungdomshem. Det är en person som enligt uppgifter i flera medier är dömd för mord.

Det är andra gången på kort tid som en rymning sker under kriminalvårdens vakt i samband med en transport. Jag förstår att statsministern inte kan kommentera det enskilda fallet, men hur ser regeringen på detta mycket allvarliga problem med rymningar och fritagningar?

Herr talman! Jag har än så länge bara tagit del av medieuppgifterna, men de är allvarliga nog. Jag skulle säga att detta är oerhört upprörande. Om detta visar sig vara sant är det en skandal att det har skett en spektakulär rymning för andra gången på kort tid.

Detta väcker väldigt många frågor. Bland annat väcker det frågor till Kriminalvården. Vad har de gjort för att tillåta detta att inträffa, och vad borde de ha gjort för att undvika det?

Det väcker också frågor till denna kammare och till regeringen. Vilka lagar måste ändras så att detta inte kan inträffa?

Jag tycker att det är skandalöst att en person som kan ha berövat en annan människa livet kan marschera iväg med hjälp av beväpnade kompisar.

(Applåder)

Herr talman! Det svenska energisystemet och dess elproduktion har länge tagits för givna. Under de senaste mandatperioderna har beslut dock fått negativa konsekvenser, vilket gör att vi i dag måste prioritera en vändning i svensk energipolitik. Kristdemokraterna tycker att regeringen gör helt rätt prioriteringar.

En fråga som inte har fått lika mycket utrymme i debatten är den värdefulla och välkomna paus gällande miljöprövningarna av vattenkraften som regeringen har beslutat om och som nu har införts. Vattenkraften är inte bara en viktig del för vår energiförsörjning utan även en viktig del för bland annat våra lokalsamhällen ute på landsbygden.

Det finns, trots pausen, många frågor om behandlingen av och attityden till framför allt den småskaliga vattenkraften. Detta måste förändras. Kommer regeringen att använda denna paus för att vidta åtgärder som gör det möjligt för framför allt den småskaliga vattenkraften att finnas kvar och som ser till att den inte riskerar att drivas ut?

Herr talman! Jag brukar ibland säga att man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Detta är också ett sätt att säga att det ibland handlar om att göra svåra avvägningar. Alla vill skydda de arter som är beroende av våra vattendrag. Alla vill också ha mer fossilfri el. Det är en klassisk avvägning där kloka beslut måste fattas.

Alla vi som tycker att vattenkraft, vindkraft, solkraft och kärnkraft är framtidens energislag - såvitt vi just nu vet - har goda skäl att slå vakt om den vattenkraft som finns, även den småskaliga. Därför fattade regeringen beslutet att rädda den undan ytterligare nedläggning i ett läge där det råder akut brist på just ren el.

Sedan måste man ta ställning långsiktigt. Kan man hitta lösningar som förenar dessa två intressen, eller måste man välja mellan två olika intressen? Kan vi bygga ut andra kraftslag så att vi kan avstå småskalig vattenkraft, eller måste vi ha den i längden? Detta är de frågor som vi just nu prövar.

Herr talman och statsministern! För de allra flesta är ofrivilligt barnafödande något som hör historien till, men så är inte fallet för många av de kvinnor som kommit till Sverige från länder där hederskulturen är en del av samhällsnormen.

När flerbarnstillägget infördes 1982 hade det en viktig fördelningspolitisk betydelse. I dag är det dock en kvinnofälla som försvårar integrationen och som försämrar möjligheterna för många kvinnor att lära sig det svenska språket och förvärvsarbeta.

För att bryta den negativa utvecklingen behöver vi se över våra bidragssystem och förändra flerbarnstillägget. Alla kvinnor ska ha makten att bestämma över sitt eget liv. Då kan inte samhällets svar vara att fler barn ska leda till högre bidrag.

Med anledning av detta undrar jag hur statsministern ställer sig till att förändra flerbarnstillägget.

Herr talman! Jag håller helt med om analysen. Det finns en betydande risk att våra bidragssystem - i grund och botten oavsiktligt, ska jag ärligt säga - leder till bidragsfällor och att det som infördes med de bästa av intentioner, steg för steg och styckevis, många decennier senare i praktiken har lett till en situation som vi inte vill ha. Det kan löna sig bättre att ha många olika sorters bidrag än att arbeta. Självständigheten, inte minst för utrikes födda kvinnor, blir av ett helt annat slag än vad vi vill att den ska vara i Sverige.

Detta måste man se nyktert på. Man måste se problemen.

Det exakta svaret på frågan är att vi från regeringens sida nu tittar på hur vi ska utforma den bidragsreform som vi utlovade i regeringsförklaringen. Det handlar både om bidragstak - att man inte kan lägga bidrag på varandra - och om en successiv kvalificering in till de svenska välfärdssystemen. Denna fråga finns med i den analysen. Jag lovar att vi kommer att återkomma så fort vi är klara med den.

(Applåder)

Herr talman! Det sker just nu ett paradigmskifte i svensk politik. Vi har en regering som väljer att öka utsläppen. Det kan ju, som statsministern precis sa, bero på att man nu har majoritet.

I dag presenterade Naturvårdsverket sitt underlag till klimathandlingsplan. Det var ofullständigt, eftersom regeringen inte har gett besked om reduktionsplikten. Myndigheten har helt enkelt fått gissa sig till vad statsministerns regering vill. I medierna läser vi att det största partiet i regeringsunderlaget hotar med regeringskris om inte regeringen sänker reduktionsplikten till noll.

Min fråga till statsministern är: Vem ska betala en minskning av reduktionsplikten? Ska det ske på bekostnad av skogsbruket och innebära förbud mot avverkning? Ska Sveriges bilister få sänkta hastighetsgränser och ökade trängselavgifter eller bara få köra bil vissa dagar i veckan? Vad är beskedet från statsministern till svenska folket? Vem betalar för sänkningen av reduktionsplikten?

Herr talman! Jag förstår att de partier på vänsterkanten som egentligen bara har två svar på alla klimatfrågor, nämligen lägg ned kärnkraften och öka reduktionsplikten, är bekymrade just nu. Det borde ni vara, för vi tänker precis tvärtom.

Vi börjar med energipolitiken och bygger ut den svenska rena elproduktionen. Det skapar förutsättning för elektrifiering så att vi kan bli av med allt det fossildrivna. Fordonsflottor och industrier ska elektrifieras. Vi fångar också in koldioxid från källan med ny teknologi, och vi samarbetar internationellt. Det är riktig klimatpolitik som fungerar på riktigt - inte symbolpolitik som ska hindra människor på svensk landsbygd från att använda bilen.

(Applåder)

Herr talman! Vi har alla nåtts av de massiva protesterna gällande parternas överenskommelse om elva timmars dygnsvila mellan arbetspassen. Jag kan instämma i att det i grunden är bra för folkhälsan och personalen att man får den vila som krävs. Men för många som arbetar dygnspass får detta konsekvenser för deras schemaläggning och vardag, och de hotar nu med att lämna sina yrken.

Sverige har tidigare tolkat direktivet från EU med förnuft, vill jag påstå. Men efter kritik har parterna stramat åt i frågan, och nya avtal är ingångna.

Inom exempelvis personlig assistans leder förslaget till att brukarnas tillvaro präglas av fler personalbyten, och för personalen blir det svårt med schemaläggning och privatliv. För personal inom ambulans och räddningstjänst ser situationen likadan ut.

Kravet kommer mest troligt att leda till ökad bemanningsproblematik inom inte minst vården, som redan är utsatt, men även inom andra yrkesgrupper som arbetar dygnspass.

Hur tänker statsministern säkerställa att vi inte får en allt tuffare bemanningssituation på grund av den nya, snävare tolkningen av dygnsvilan, som nu drabbar många yrkesverksamma som därför hotar med massuppsägning?

Herr talman! Även jag har tagit del av de omfattande protesterna och har stor respekt för dem. Samtidigt vill jag vara varsam med att överpröva parternas överenskommelse. Det är en god tradition i Sverige att vi inte gör det och inte försöker fatta politiska beslut om detta.

Jag hoppas att man hittar en lösning inom ramen för en korrekt tolkning av EU-rätten som gör att Sverige inte hamnar i stora svårigheter.

Herr talman! "Det är när ondskan klär sig i kostym och lägger sig till med lånad vokabulär, som den är riktigt farlig. Att bli insläppt och bli tagen i hand är ondskans högsta önskan, ty väl inne och accepterad, kan den sprida sig som en smittsam epidemi." Så skrev förintelseöverlevaren Emerich Roth till Moderaterna när Moderaterna valde att börja samarbeta med Sverigedemokraterna.

Nu hör vi Sverigedemokraternas företrädare, bland andra ordföranden i justitieutskottet Richard Jomshof, sprida konspirationsteorier och rasistiska lögner om islamisering och folkutbyte.

Historien har lärt oss vad hets mot och lögner om minoriteter kan leda till. Hédi Fried och Emerich Roth har många gånger påmint oss om detta.

Statsminister Ulf Kristersson är svaret skyldig om hur han och hans regering kan acceptera ett samarbetsparti som sprider lögner, hets och hat mot muslimer, invandrare, hbtq-personer och andra minoriteter i Sverige i dag. Varför säger statsministern inget om detta?

Herr talman! Jag tror inte på konspirationsteorier vare sig från höger eller vänster och vare sig de riktar sig mot muslimer eller judar. De är lika förfärliga i alla situationer och har varit det under mycket lång tid, och i vårt polariserade sociala medier-drivna klimat kommer de nog tyvärr att fortsätta att vara det. Låt oss andra i stället ägna oss åt vuxet samtal.

Man ska dock inte förringa problematiken kring islamism, för det är något helt annat. Denna extremism är farlig på riktigt, och den måste man kunna prata öppet om utan att anklagas för att fara med farligheter.

Jag tänker inte kommentera enskilda uttalanden utan konstaterar bara att extremisterna i Sverige göds av ett samtalsklimat där alla vi andra inte kan föra ett vettigt samtal med varandra.

(Applåder)

Herr talman! Mäns våld mot kvinnor är en evig pandemi mot tusen och åter tusen kvinnor och barn. Årets statistik över kvinnor som har blivit mördade av en man som de har eller har haft ett förhållande med är helt obegriplig, förfärande och oacceptabel. Fram till 2020 dödades cirka 15 kvinnor årligen, men första veckan i april i år dödades sex kvinnor på sju dagar, i samtliga fall misstänkta relationsmord. Betänk om detta hade varit mord kopplat till gängkriminella kretsar, hur hade mediebilden sett ut då?

Det bästa vore om en kvinna i en våldsam relation fick stöd och hjälp att lämna mannen tidigt i relationen. Därför har Centerpartiet föreslagit att ett nationellt lämnaprogram införs med långsiktigt ekonomiskt stöd, en lämnapenning, och bostad via en nationellt samordnad bostadskö, det vill säga väldigt likt det stöd som ges avhoppare från kriminella kretsar.

Hur ställer sig regeringen till att införa ett sådant stöd? Eller finns det andra förslag från regeringen i denna fråga?

Herr talman! Jag delar helt beskrivningen. Jag brukar säga att den grova, dödliga gängkriminaliteten och mäns våld mot kvinnor är helt olika men lika vidriga och ska tas på samma stora allvar.

Jag delar också uppfattningen att den grova gängkriminaliteten ger mer rubriker i medierna, kanske för att den sker mycket mer synligt. Det gör inte det andra dödliga våldet mindre allvarligt på något sätt, nästan tvärtom eftersom det är svårare för alla andra att ingripa.

Regeringen tar detta på mycket stort allvar. Vi kunde till slut enas om att åtminstone förlänga straffen för grov kvinnofridskränkning förra gången vi hade flera mord på kort tid. Nu tar vi nya steg och skärper straffen, låter fler ha fotboja vid kontaktförbud och utökar de förbudsområden där en misstänkt gärningsman inte får vistas för att skydda fler kvinnor som håller på att bryta upp från en sådan relation.

Herr talman! Vi har hört här att det är ganska stora skillnader på vad mitt parti och oppositionen tycker mot vad regeringspartierna och samarbetspartiet Sverigedemokraterna tycker när det gäller miljö- och klimatfrågor.

Det finns dock en fråga där vi länge har varit eniga, åtminstone på papperet, och det gäller fisket och sill- och strömmingsbestånden i Östersjön. Här finns stora problem med storskaligt fiske som dammsuger upp fisk som går till industri och inte humankonsumtion. Det gör att det inte finns någon fisk kvar till småskaliga fiskare nära kusterna.

Jag blev glad när statsministern i sin regeringsförklaring läste upp att trålgränsen för det storskaliga fisket skulle flyttas ut. Men det tycks även denna gång bara bli en tummetott i form av ett experiment som ska pågå till 2027.

Kommer statsministern och regeringen att flytta ut trålgränsen permanent för att skydda fisket?

Herr talman! Låt mig först kvittera. Jag tycker att det är genuint viktigt att tala i klartext när man tycker olika och när man tycker lika stå upp för det och göra slag i saken. Jag tycker att det är befriande i politiken att man ibland vågar stå upp för olika åsikter och ibland vågar erkänna att man har samma åsikt.

Vi är starkt engagerade i frågan om att begränsa det kustnära storskaliga trålfisket, och regeringens absoluta ambition är att göra verklighet av det jag sa i regeringsförklaringen: Detta får inte fortsätta.

Men som alltid när man ska ändra på lagar måste det beredas efter konstens alla regler, och det tar ofta längre tid än man själv tycker skulle vara nödvändigt när man är engagerad i något.

Men svaret är ja, vi ska ta itu med frågan och kommer att förverkliga det löfte vi hade i regeringsförklaringen.

Herr talman! Tintin, åtta år, bodde i Luleå. Hans föräldrar låg i vårdnadstvist under lång tid. Tintin var rädd för sin pappa och ville inte åka till honom. Ändå tvingades Tintin att åka till pappa. Tänk att ett litet barn på åtta år tvingas åka till en pappa som han är rädd för, helt ensam.

Nu finns inte Tintin längre. Han blev mördad. Ett litet barn blev mördat. Samhället svek honom på grövsta tänkbara sätt.

Som barnutredare hörde jag många gånger att alla barn behöver sina föräldrar. Jag brukade säga: Nej, det stämmer inte. Det finns tyvärr alldeles för många dåliga föräldrar. Det måste vi våga säga. Man kan älska sitt barn och samtidigt vara en dålig förälder.

Inget barn ska tvingas till umgänge med en förälder som barnet är rädd för.

Jag vet att det pågår arbete i Regeringskansliet med betänkandet Tryggare hem för barn. Kan statsministern lova att regeringen kommer att komma med lagförslag som innebär att det är barnets bästa som ska gälla och inte föräldrarnas, som det har varit hittills?

Herr talman! Svaret är ja. Det är precis det som är regeringens ambition, bland annat av just de skäl som anförs här. Vi har en situation i dag som är helt förfärlig. Man vet att barn i praktiken löper stor risk, och sedan får man bevittna att den risk som fanns blev verklighet.

Det är en felaktig och gammaldags syn att föräldrars rätt till sina barn i svensk lagstiftning systematiskt går före barnets rätt till trygghet och stabilitet. Sedan är det alltid ytterst svåra avvägningar som ska göras. Det är sällan svart eller vitt.

Att lagen måste ändras till att skydda barnets rättigheter är alldeles uppenbart. Det visste vi före det som hände Tintin. Det vet vi ännu bättre efter det som hände Tintin.

Det finns en stark koppling till den förrförra frågan, om mäns våld mot kvinnor. Det handlar ofta om barn som har varit utsatta för att bevittna det. Och mamman vet att samma våld riskerar att drabba även barnet.

Herr talman! Endometrios drabbar upp till var tionde kvinna i fertil ålder. Det betyder att en kvarts miljon kvinnor i Sverige har sjukdomen. Ett klassiskt symtom är mycket svår mensvärk, men även andra organsystem påverkas, som urinvägar och tarmar. Endometrios orsakar stort lidande, och sjukfrånvaron kostar samhället stora pengar.

Sedan fem år har Socialstyrelsen nationella riktlinjer för vård vid endometrios, efter att inte minst Kristdemokraterna drivit på. Men tillgången till vård och behandling beror ibland på var i landet man råkar bo.

Detta är ett exempel på att kvinnosjukvården behöver uppmärksammas. Ett annat exempel gäller graviditet, förlossning och eftervård, som också behöver förbättras för att kvinnor ska kunna känna sig trygga, oavsett var i landet de bor.

Vad gör regeringen för att förbättra kvinnosjukvården?

Herr talman! Det är en mycket intressant fråga. Det råkar händelsevis vara så att jag tillsammans med Acko Ankarberg Johansson var på Akademiska sjukhusets kvinnoklinik för bara ett par veckor sedan och träffade just specialisterna på endometrios men också på bristningar efter förlossningar, som också kan sägas vara en dold sjukdom. Den är mycket smärtsam, men dold och okänd för många, inte minst för många män. Många män har kanske inte heller hört talas om endometrios över huvud taget. Det är en djupt underskattad fråga.

Vi var där av ett skäl. Acko Ankarberg Johansson vill se till att det statliga ansvaret ökar för mer lika behandling över landet. Man ska lära sig av de bästa. Akademiska sjukhuset och några ställen till är de bästa i landet. Det var en sak vi uppmärksammade.

En annan sak vi uppmärksammade var de socioekonomiska skillnaderna. Vissa grupper av kvinnor når man väldigt väl. Andra grupper av kvinnor når man inte alls. De förblir helt obehandlade för sina smärtor. Det är helt oacceptabelt.

Herr talman och statsministern! Nu ökar utsläppen i Sverige för första gången på decennier. Naturvårdsverket säger i sin rapport i dag att det är osäkert om etappmålen till 2030 kommer att nås. Oron över vart Sverige är på väg är stor i vårt land men också utanför landet, i EU.

När vi socialdemokrater i kammaren frågade klimatministern vad som händer med klimathandlingsplanen fanns det få svar om klimatverktyg. Däremot fanns det gott om motsägelsefulla löften, klämkäck attityd och spretiga budskap. Men en sak slog klimatministern fast: att omställningen ska ske med hjälp av elektrifieringen. Nu sa statsministern samma sak i kammaren om transportsektorn.

Det är inget fel med det. Men Mobility Sweden har tagit fram siffror som visar att elektrifieringen inom privatmarknaden just nu stannar av. Privatmarknaden för elbilar bromsar. Antalet nya laddbilar har minskat med 38 procent under första kvartalet i år. Och leasingen av privatbilar har minskat med 47 procent. Mattias Bergman, som är vd för Mobility Sweden, säger att om regeringen inte snarast tar fram nya styrmedel kommer elektrifieringen att stanna upp.

Jag undrar vad statsministern säger om det, när elektrifieringen nu är så bärande.

Herr talman! Jag tror dessvärre att de höga räntorna, inflationen och lågkonjunkturen påverkar även nyförsäljningen av bilar. Det tror jag att de flesta bedömare är överens om.

När det gäller reduktionsplikten och måluppfyllelsen till 2030 i vägsektorn glömmer Socialdemokraterna ibland att peka på att rapporten från 2019 underkände den, att rapporten från 2020 underkände den och att rapporten från 2021 gjorde samma sak. Det hör jag aldrig socialdemokrater nämna över huvud taget.

Det var först när man bestämde sig för en drakonisk ökning av reduktionsplikten som det fanns någon chans att på det sättet nå målet för transportsektorn till 2030.

Frågan går tillbaka till Socialdemokraterna. Står Socialdemokraterna fast vid att reduktionsplikten ska fortsätta öka upp till ungefär 34 kronor per liter diesel? Ja eller nej?

(Applåder)

(TALMANNEN: Det får ses som en retorisk fråga.)

Herr talman! Enligt ett dokument från Utrikesdepartementet som tidningen Kvartal har tagit del av reser hundratusentals personer från Sverige till platser som UD avråder från att resa till. De mest populära destinationerna var Irak, Iran och Somalia.

Det är väl ingen vild gissning att resenärerna själva har rötter i de länderna och sedan har kommit till Sverige som så kallade flyktingar. Om vi utgår från att de personerna är rationellt tänkande människor - vilket jag tycker att vi ska göra - kan det helt enkelt inte finnas något generellt skyddsbehov gentemot de länderna. Det är omöjligt att hävda att man har skyddsbehov gentemot ett land som man senare semestrar i.

Den enda logiska slutsats som går att dra tycker jag är att den så kallade asylinvandringen till stor del är ett organiserat bedrägeri. Människor utnyttjar systemet av rent ekonomiska skäl.

Jag skulle gärna vilja veta vilken slutsats statsministern drar av rapporten.

Herr talman! Man ska dra två slutsatser. Den ena är att vi behöver minska invandringen till Sverige. Och det håller vi på med just nu. Det var en av de stora frågorna den här regeringen fick mandat för i valet. Andra ville öka invandringen. Vi vill minska invandringen, och det genomför vi just nu.

Den andra slutsatsen man ska dra är att den som ändå har uppehållsrätt i Sverige eller är svensk medborgare och som mot UD:s rekommendationer reser till ett land med bestämd reseavrådan tar extremt stora risker. Svenska staten har inte något ansvar för att hjälpa en sådan person därifrån. Jag går inte in på några enskilda fall, som det brukar heta. Men rent allmänt gör man rätt i att låta bli att åka dit. Om man ändå åker dit ska man vara medveten om riskerna är extremt stora för den som blir kvar där.

Herr talman! Ebba Busch har i en intervju med TT sagt att utbetalningen av omgång två av elstödet, som också ska omfatta Norrland, är försenad. Ebba Busch sa: "Vi pratar månader, inte halvår."

Artikeln publicerades i går, den 12 april. Samma kväll gick Ebba Busch ut på Twitter och dementerade de uttalanden hon själv gjort. Hon skrev att arbetet går bra och flyter på enligt plan, att Försäkringskassan kommer att återkomma med exakt datum och att påståendet om försening var felaktigt.

Förlåt mig, herr talman, men det kan inte bara vara jag som blir lite förvirrad av Ebba Buschs uttalanden. Jag hoppas att statsministern kan hjälpa mig och förtydliga vad som gäller.

På Regeringskansliets hemsida kan man läsa att elstöd omgång två kommer att betalas ut under våren. Kan statsministern svara på när elstöd omgång två kommer att betalas ut och om det är försenat eller inte?

Herr talman! Jag tycker att man ska ta fasta på det som Ebba Busch själv sa, att det där var ett missförstånd och en felaktighet. Det händer ibland att det blir fel i medier - det har till och med hänt mig - och då får man rätta till det. Det tycker jag att Ebba Busch gjorde i går. Jag har alltså ingen annan uppfattning än precis den Ebba Busch själv har, nämligen att det går enligt plan och att det kommer utbetalningar i enlighet med tidigare utfästelser.

Herr talman! De så kallade Parisprinciperna antogs av FN:s generalförsamling 1993. Där slås det fast vilka övergripande principer som bör styra de nationella institutionernas arbete med att främja respekten för mänskliga rättigheter.

Sverige inrättade i januari 2022 slutligen MR-institutet i Lund, som avses vara den institution i Sverige som uppfyller principerna. Det här skedde efter en mycket lång kamp från det svenska civilsamhällets sida. Bland annat har den här frågan varit en av de allra högst prioriterade hos det samlade civilsamhället i den så kallade UPR-processen, där Sverige har granskats i FN:s MR-råd. I den senaste granskningen 2019 fick Sverige närmare 40 rekommendationer från andra stater när det gällde varför vi då ännu inte hade en sådan här institution.

I veckan blev det känt genom medierna att Sverigedemokraterna vill lägga ned MR-institutet och att detta är en fråga i budgetförhandlingarna. Därför är jag såklart nyfiken på att höra vilken statsministerns och regeringens inställning är till MR-institutet. Ska det finnas kvar?

Herr talman! Rent allmänt kan jag säga att det är bra att det utvärderas hur även Sverige lever upp till MR-förpliktelserna. Det tycker jag är alldeles utmärkt. Om det sedan behövs en separat svensk myndighet för just den uppgiften är jag mer osäker på. Det har jag ingen bestämd uppfattning om. Den frågan tål nog att diskuteras, och det var säkert den diskussionen som ventilerades offentligt häromdagen. Jag tror rent allmänt att Sverige har lite för många myndigheter, inte lite för få.

Herr talman! Jag tror att alla är medvetna om hur inflationen slår mot svenska hushåll. För personer och hushåll med små ekonomiska marginaler börjar situationen bli verkligt akut. Undersökningar visar att tre av tio ensamstående föräldrar med en lön upp till 35 000 kronor i månaden har svårt att ha råd med näringsriktig mat till sig och sina barn.

Samtidigt sänker regeringen och Sverigedemokraterna skatten för de rikaste med 13 miljarder kronor. Man hade kunnat satsa resurserna på de mest utsatta hushållen om man hade prioriterat annorlunda, utan att riskera inflationen. Varför prioriterade statsministern en skattesänkning för höginkomsttagare på 13 miljarder kronor när tre av tio ensamstående föräldrar med en lön upp till 35 000 kronor i månaden har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet?

Statsministerns frågestund

Herr talman! Det är en helt felaktig beskrivning. Den här regeringen lät bli att höja skatten på grund av inflation, precis som vårt skattesystem är tänkt att fungera. Annars skulle fler och fler automatiskt betraktas som höginkomsttagare och betala mer än 50 procent av sin inkomst i skatt. "Hälften kvar", om någon minns det.

Vi tycker inte att man automatiskt ska höja skatter på grund av inflationen. Det är tufft nog ändå. Vi ska bekämpa inflationen, och det är vad den här regeringen håller på med. Då måste man - och där håller jag med frågeställaren - också rikta speciell uppmärksamhet mot dem med minst marginaler, och därför gör vi precis det. Vi förlänger till exempel tilläggsbidraget till de barnfamiljer som har det extra tufft just nu. Det är korrekt inflationsbekämpning.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.