Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av statsrådet Lotta Edholm, statsrådet Acko Ankarberg Johansson, statsrådet Paulina Brandberg och statsrådet Romina Pourmokhtari.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Statsrådet Lotta Edholm besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Vi lever i en väldigt orolig tid. I Europa är det krig. Det är nog få som har missat att det de senaste veckorna har funnits en debatt om beredskap. Regeringen har i rätt högt tonläge förklarat och pekat på att kommuner, myndigheter, näringsliv och inte minst vi medborgare måste höja beredskapen och ställa upp. Alla behöver ställa upp. Men det verkar inte riktigt gälla regeringen.

Före jul kom Försvarsberedningens rapport Kraftsamling - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret, i vilken man skriver att förmågan att uthålligt öka antalet vårdplatser särskilt för akutkirurgi och intensivvård är den enskilt viktigaste delen för hälso- och sjukvården vid höjd beredskap och i krig.

Regeringen varnar för krig i Sverige och säger att beredskapen behöver höjas, men sjukvården kan inte räkna med regeringens stöd och ökat anslag. På vilket sätt menar sjukvårdsministern att tusentals varsel i detta läge förstärker sjukvårdens förmåga att hantera kris och krig?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är nödvändigt att vi ökar beredskapen.

Vi vet att det numera alltid finns en risk för att Sverige också påverkas av krig i vårt närområde eller för att vi själva angrips. Just sjukvården är en central del i att klara totalförsvaret. Därför behöver vårdkapaciteten öka, och därför anslår regeringen särskilda pengar till detta.

Men ledamoten tar upp förstås den särskilda situation som regionerna har just nu till följd av inflationen. Då är det nödvändigt att regionerna själva vidtar kloka åtgärder, men de måste vara sådana att man kan behålla vårdkapaciteten, det vill säga den personal som är vårdnära.

Jag oroas över att vårdpersonal varslas. Det finns många saker som inte är vårdnära som jag tycker att man kan överväga och diskutera i regioner. Men de som är nära vården kommer vi att behöva både i dag och framöver.

Herr talman! 17 av 19 regioner pekar på att man kommer att behöva skära ned i vården. Man varslar och säger upp personal. Sjukvårdskrisen är här, och det är på riktigt här och nu.

Sveriges kommuner och regioner pekar på att detta är den värsta krisen i sjukvården sedan 1990-tals krisen. Min fråga är: Varför gör inte regeringen mer i det här läget, när vi nu ser att sjukvårdskrisen tilltar över hela landet? Och har regeringen en konkret plan för hur sjukvårdskrisen ska stoppas? Om inte, sätt igång!

Herr talman! Den budget som riksdagen har beslutat om innebär ju att man ger tillskott till regionerna som är kopplade till just inflationen. Sektorsbidraget är inte på något vis kopplat till någon prestation utan kan användas för att betala kostnaderna för inflationen, som framför allt handlar om det pensionsavtal som regionerna har slutit. Det är ett bra pensionsavtal - det är viktigt att säga - men konsekvensen av inflationen är att kostnaderna har ökat under 2023 och 2024, och därför får man ett särskilt stöd. Regionerna är huvudansvariga, men regeringen behöver stötta dem.

Herr talman! Den 28 november nåddes vi av nyheten att den muslimska Cordobaskolan ska stängas efter larm från Säpo. Eleverna riskerade att radikaliseras, och anställda och personer i styrelsen hade kontakt med våldsbejakande extremism. Detta är inte första gången som muslimska skolor avslöjas med islamistisk indoktrinering, förakt för homosexuella, kvinnoförnedrande värderingar och antisemitiska åsikter.

I Tidöavtalet har vi kommit överens om skärpt granskning av friskolor med konfessionell inriktning. Detta är gott och nödvändigt, men islamism och antisemitism är även ett stort problem på många kommunala skolor i särskilt utsatta områden. De flesta elever som bär islamistiska och antisemitiska värderingar befinner sig i kommunala skolor.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att våra kommunala huvudmän tar sitt ansvar när det gäller att bekämpa den antisemitism som frodas på skolor i kommunerna?

Herr talman! Tack, ledamoten, för denna väldigt viktiga fråga! Det är klart att det är helt oacceptabelt att våra skolor utgör en arena för människor med extrema åsikter där det finns en risk för att elever indoktrineras till exempelvis våld.

Sådant som regeringen har gjort under senare tid är till exempel att ge två olika tilläggsdirektiv till den skolsäkerhetsutredning som redan är tillsatt. Det handlar bland annat om att se över det brottsförebyggande arbetet i skolan. Vi kommer också att se över möjligheterna när det gäller registerutdrag. Det handlar om att till exempel förbättra möjligheterna att få registerutdrag inte bara rörande grovt våld och sexuella brott utan också rörande vapen- och narkotikahandel.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Denna fråga berör mig ganska personligen, då jag i 16 år själv jobbat inom grundskolan i särskilt utsatta områden. Jag har mött både arbetskollegor och elever som tvingats dölja sin judiska identitet på grund av rädsla för trakasserier. Det har blivit ett ännu större problem i dag.

Krafttag behövs på nationell nivå. Vi behöver sannerligen komma till rätta med detta stora problem.

Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Det är ett stort problem med radikalisering, extremism och inte minst antisemitism i våra skolor. Vi måste verkligen göra vårt allra bästa för att komma till rätta med detta.

Jag har haft möten med judiska organisationer, och jag kommer att ha fler möten om dessa väldigt viktiga frågor. Det är också viktigt att skolorna får bättre verktyg för att hålla dessa människor utanför skolans väggar.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson.

Situationen på akutmottagningen och den medicinska avdelningen på MIMA på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm är ansträngd. Enhetschefen har avsagt sig arbetsmiljöansvaret för medarbetarna. Det handlar om Region Sörmland, som har varslat 700 medarbetare.

Listan som visar på en krackelerad hälso- och sjukvård i Sverige kan göras lång. Vi har en sjukvård som inte kan möta upp vardagen och än mindre en pandemi eller ett krig. Det finns inga marginaler.

Regeringen säger till befolkningen att vi ska vara förberedda för krig. Vi gör så gott vi kan. Men ärligt talat, borde det inte ligga i regeringens intresse att ha en vård som kan möta upp större kriser och krig?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är nödvändigt att vi ökar vårdkapaciteten både med tanke på vardagen och jul, nyårs- och trettondagshelger, då vi har influensa, RS- och covidvirus som påverkar situationen, och med tanke på risken för ett väpnat angrepp.

Alla dessa situationer kräver ökad vårdkapacitet. Det är därför vi har ett särskilt stöd för att öka vårdkapaciteten. Det är också skälet till att vi har en annorlunda situation i år. Redan i december fick regionerna besked om hur stor andel av de stora statsbidragen som de skulle få till sin egen region.

Men det behöver påminnas om detta: Under ganska många år har regionerna ökat antalet anställda som inte arbetar vårdnära. Vårdförbundets egen tidning Vårdfokus har följt detta noggrant. Man kan se att det är fler som anställs som inte jobbar vårdnära. Och ska vi prioritera kärnverksamheten är det klart att det är vårdpersonalen, som jobbar vårdnära, som vi ska prioritera.

Herr talman! Den kris vi har kan knappast förklaras med att man har för mycket administrativ personal. Läkarförbundet larmar. Vårdförbundet larmar. Kommunal larmar. Och regeringen ropar om ett ökat krigshot och om att vi ska förbereda oss på individnivå. Vi har en vård som absolut inte kan härbärgera detta, inte ens exempelvis en extremt kraftig influensavåg.

Staten har tydligen frångått sitt ansvar för samhället. Ni bollar över ansvaret på oss medborgare och lutar er tillbaka och låter vårdkrisen skena. Hur kan KD, som är ett vårdparti, köpa det?

Herr talman! Skälet till att vi tillför resurser är att vi måste stärka hälso och sjukvården - detta trots att man har direktvalda politiker med beskattningsrätt och som enligt vår svenska ordning har ansvaret för sjukvården. Regeringen anser att det är nödvändigt att ge ett särskilt stöd till följd av inflationen men också att ge tidiga besked om vilka pengar de har att använda. Inte minst Region Sörmland behövde det beskedet före jul för att de skulle veta vilka pengar de kunde räkna med under hela 2024.

Men det är väl inte oväsentligt vilken personal man sparar på? Det är vårdpersonal som ska finnas kvar i hälso- och sjukvården.

Herr talman! Tidöpartiernas förslag om att avgiftsbelägga användning av tolk inom vården har tillsammans med den föreslagna angiverilagen hört till det som har kritiserats allra mest, inte minst från läkare och sjuksköterskor. Framför allt har kritiken handlat om att många sannolikt kommer att välja bort möjligheten att ha tolk, vilket hotar både arbetsmiljön och patientsäkerheten.

Nu visar en ny rapport från Semantix att det dessutom kommer att bli en dålig ekonomisk affär för kommuner, regioner och stat - dels i form av ökade administrativa kostnader, dels i form av felbehandlingar och vårdskador.

Min fråga till statsrådet Acko Ankarberg Johansson är: Är det inte nu dags för regeringen att skrota detta oerhört dåliga förslag?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag vill börja med att uppmärksamma att det i dag är alldeles för många tillfällen då patienter inte får den tolk de behöver. Det är situationen i dag. Det är barn som får tolka åt sina föräldrar. Det är syskon som får hjälpa till. Det är den vanligaste situationen i dag. Vi har brist på auktoriserade tolkar, som ju är nödvändiga för patienten - av integritetsskäl och med tanke på patientsäkerheten - och förstås för professionen. Vi har alltså i dag en situation som inte är bra.

När det gäller förslagen som nu ska utredas handlar det om huruvida man ska avgiftsbelägga detta men också om hur man ska förstärka tillgången till auktoriserad tolk. Frågan är i en utredning. Vi får återkomma till frågan när vi har ett förslag från utredningen och när det har varit på remiss. Därefter kommer regeringen att göra sin bedömning.

Herr talman! Det är intressant att höra att man från regeringens sida ser de problem som finns med tolkarna i dag och att man har en utredning om ett förslag som, om det genomförs, kommer att försvåra ytterligare när det gäller möjligheten till tolk. Verkligheten rimmar väldigt dåligt med det som utreds.

Sedan vet vi alla i denna kammare att detta är ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna som regeringen är tvingad att utföra. Men är det ändå inte dags att skrota förslaget på en gång? Det är ju ett oerhört dåligt förslag.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en komplettering! Alla förslag, oavsett vem de kommer ifrån, behöver utredas så att man får fram underlag. Man prövar förslagen utifrån respektive område. Var passar de, och var passar de inte? I hälso- och sjukvården är patientsäkerheten grundbulten. Och det kommer att vara en viktig fråga för utredningen att se hur det fungerar där.

Men redan i dag har vi avgifter i sjukvården. Det är så situationen ser ut. Avgifter förändras löpande. Just nu är det många regioner som har höjt sina avgifter ganska mycket. Det kommer kanske också att innebära problem - det är kanske en och annan som inte söker vård. Jag delar alltså uppfattningen att det får konsekvenser att avgiftsbelägga saker.

Herr talman! Jag vänder mig till klimat- och miljöministern. För klimatet i den verkliga världen är det inte utsläpp ett visst år som spelar roll utan hur mycket totalt som släpps ut. Regeringen ökar utsläppen av växthusgaser mycket kraftigt, och jag har försökt ta reda på exakt hur mycket.

I regeringens budget står det att utsläppen ökar med 6 till 10 miljoner ton fram till 2030. Men den informationen stämmer inte överens med grafen i budgeten. Därför har vi bett ministerns departement att delge hur mycket utsläppen ökar. Detta har de vägrat dela med sig av.

Riksdagens utredningstjänst har beräknat att utsläppen faktiskt väntas öka med cirka fem gånger så mycket som har angetts i budgeten. Min fråga är: Varför har ni angett en felaktig siffra? Är det ett misstag? Eller vill man vilseleda när det gäller hur stor den verkliga klimatskadan är?

Herr talman! Tack, ledamoten, för möjligheten att reda ut en mycket intressant fråga, nämligen hur man beräknar prognoser för hur mycket utsläppen ökar baserat på politiska beslut!

Jag vet inte om det finns något särskilt skäl till att Elin Söderberg väljer att påpeka att Regeringskansliet, och alltså statliga tjänstemän som räknar och arbetar enligt Sveriges lagar, skulle ha gömt och smusslat med siffror medan riksdagens utredningstjänst skulle ha hittat en korrekt siffra.

Detta är svåra frågor. Det är en prognos om hur mycket olika politiska beslut påverkar utsläpp som ännu inte existerar. Ta bränslepriser som exempel! Hur påverkar det mängden bilkörande? Det är svårt att göra sådana prognoser. Och det finns skäl till att prognoser ser olika ut hos myndigheter, hos riksdagens utredningstjänst och hos Regeringskansliet. Men det finns ingen i Regeringskansliet som försöker undangömma något och som försöker vilseleda svenska folket.

Herr talman! Detta handlar om prognoser. De är svåra att beräkna, men de har beräknats. Man har angett en siffra fram till 2030. Men den faktiska siffran från och med nu fram till 2030 är alltså cirka fem gånger högre än den som har angetts. Det handlar om att man från regeringens sida bör vara tydlig med om man redogör för hur mycket högre utsläppen väntas vara just år 2030 till följd av regeringens politik eller om man faktiskt öppet vill redovisa för hur mycket högre de samlade totala utsläppen fram till och med 2030 blir till följd av regeringens politik. Det är nämligen summan av utsläpp över tid som avgör hur mycket värre klimatkrisen blir och hur mycket värre svenska folket drabbas av klimatkrisen.

Herr talman! Detta är verkligen en intressant del av klimatpolitiken. Hur gör man en sådan här prognos på bästa sätt? Det enda jag kan påpeka är att vi inte från politisk sida på något sätt har gått in och styrt hur man beräknar utsläpp i Sverige. Vi baserar våra bedömningar på myndigheternas underlag och på ordentliga kalkyler. Vi följer ordningen, och vi försöker på bästa möjliga sätt göra prognoser för hur våra politiska beslut påverkar utsläppen, som sedan genereras.

De kalkyler som redovisas för mig utgår klart och tydligt från alla de stora utsläppspåverkande beslut som fattas. Det gäller exempelvis när stora industrier ställer om eller annat som man kan redogöra tydligt för från företagens sida. Det inkluderas i myndigheternas underlag, som till sist även hamnar hos regeringen.

Detta är alltså ett arbete som är mycket allvarligt, och det är inte på något sätt sådant som man vilseleder svenska folket med. Jag beklagar den allvarliga anklagelsen.

Herr talman! En ny studie pekar på att hedersförtrycket i Göteborg har fördubblats sedan 2018. Fler än en tredjedel av de svarande uppger att de antingen är begränsade i rätten till sin sexualitet eller val av partner eller utsätts för våld av närstående. Var tredje flicka i årskurs 9 uppger att hon lever med oskuldsnormer.

Hedersförtryck och hedersnormer begränsar flickors och pojkars rätt att leva i frihet i Sverige. Under alldeles för lång tid har hedersförtrycket tillåtits att breda ut sig, och det måste nu möta samhällets samlade kraft.

Min fråga till jämställdhetsminister Paulina Brandberg är därför: Vilka åtgärder vidtar regeringen för att bekämpa hedersförtrycket i Sverige?

Herr talman! Tack, Josefin Malmqvist, för denna jätterelevanta fråga!

När Fadime pratade i riksdagen för drygt 22 år sedan vädjade hon till åhörarna att inte vända hedersutsatta ryggen. Vi kan konstatera att det är precis det vi har gjort. Vi har i Sverige ägnat oss åt någon form av deltidsfeminism. Jämställdhet har rått för vissa, men otroligt många flickor har inte haft någon reell möjlighet att styra över sin egen kropp, sexualitet eller val av livspartner. Även pojkar har begränsats.

Regeringen vidtar nu ett stort antal åtgärder, för vi kommer inte att acceptera det här. Vi behöver vända utvecklingen dels genom lagstiftning, där vi höjer straffen och förbjuder till exempel kusinäktenskap och flera andra företeelser som förekommer i en hederskontext, dels genom ett rejält kunskapslyft så att de lagar som vi beslutar om också får reell effekt.

Herr talman! Vi vet att skadliga utlandsvistelser är ett sätt att utöva hedersförtryck i Sverige i dag. Redan i dag är det möjligt att utfärda ett utreseförbud till exempel om det finns misstankar om barnäktenskap eller könsstympning. Vi ser dock att lagstiftningen i dag inte riktigt räcker till. Det finns fler former av hedersförtryck som vi skulle behöva få möjlighet att begränsa genom utreseförbud.

Vad gör regeringen för att säkerställa att lagstiftningen kring utreseförbud träffar fler former av hedersförtryck i Sverige i dag?

Herr talman! Det stämmer att det är ett reellt problem. Nuvarande lagstiftning är god i tanken, men den är inte tillräcklig.

I förra veckan beslutade regeringen därför om en lagrådsremiss om ett utvidgat utreseförbud. Detta ska omfatta fler, egentligen alla, situationer där LVU för ett barn kan komma i fråga. Det omfattar också resor för omvändelseterapi och uppfostringsresor för pojkar, detta för att vi ska få ett bredare skydd så att vi kan rädda och skydda fler barn och ungdomar.

Herr talman! Artskyddsförordningen är väldigt aktuell för oss som bor i skogslän. Under hösten har familjen Hyttsten blivit rikskändisar just på grund av att artskyddsförordningen stoppar generationsskifte på deras släktgård. De har alltså inte råd eftersom de inte kan avverka den skog som de hade tänkt.

I december var jag i Jämtland och besökte bland annat ett sågverk i Krokom som under hösten hade stått still i flera dagar för att de inte hade virke att såga. Artskyddsförordningen hade satt stopp för förväntade avverkningar.

Jag vet att regeringen jobbar med frågan, och därför vill jag fråga klimat- och miljöministern när vi kan se en ändring av den svenska överimplementeringen av artskyddsförordningen.

Herr talman! Tack till ledamoten för en väldigt viktig fråga!

Utifrån allt vi ser i tidningar och i upprörda brev och annat från medborgare märker vi att det här är något som påverkar sättet vi kan bruka vår skog i Sverige. Vi vet också att det ibland är lite svårt att länder emellan förstå varandras situation när man utformar EU-lagstiftning såsom förordningar.

I Sverige har vi ett sätt att bruka skogen som vi vet långsiktigt har bidragit till att vi har mer skog i Sverige. Detta är någonting som vi på olika sätt behöver se till att man får större insikt i från europeisk sida. I morgon får vi besök av kommissionären, och vi kommer att tala om bland annat dessa frågor. Vi måste också se till att våra myndigheter och länsstyrelser i sin tillämpning har god insikt i att vi i Sverige brukar skogen på ett klokt och hållbart sätt, och det ska vi fortsätta att göra.

Herr talman! I dag ligger det så kallade utredningsansvaret på den enskilda skogsägaren, vilket kräver enorm biologisk kunskap hos alla skogsägare.

Sedan den förra mandatperioden har vi ett beslut i riksdagen om att utredningsansvaret ska ligga på staten. Kommer vi i det arbete som sker även att se en förändring i den frågan så att utredningsansvaret läggs på staten och inte ligger på varje enskild skogsägare?

Herr talman! Tack, återigen, till ledamoten för den här frågan!

Utan att för mycket gå in på detaljerna kring det hela är detta en fråga som ofta kommer upp när vi pratar om problematiken med implementering av EU-lagstiftning i Sverige för alla de skogsägare och skogsbrukare vi har. Vi tittar självfallet på frågan, men jag har inte möjlighet att föregå annonseringar av hur regeringen kommer att hantera det här på den nivån ännu.

Vi har god insikt i att detta är ett problem, och vi kommer under den här mandatperioden att hantera frågan på allra bästa sätt.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson.

Jag tror att alla vi människor har samma behov. Samtidigt är jag övertygad om att den som har en funktionsnedsättning eller problem med sin hälsa har väldigt mycket sämre förutsättningar och möjligheter att få dessa behov tillgodosedda.

Här säger framför allt människor med allvarliga funktionsnedsättningar och kanske ovanliga och sällsynta hälsotillstånd själva att deras vardag, och ofta hela livet, påverkas väldigt negativt av det samhälle vi har byggt upp i dag.

Under den förra mandatperioden i opposition kämpade statsrådet och jag för att få till en nationell strategi för sällsynta hälsotillstånd för att kunna ge de här människorna samma möjligheter som vi andra. Nu, äntligen, vet jag att statsrådet är i färd med att detta ska bli verklighet.

Min fråga är därför: Vad kan personer med funktionsnedsättning eller ett särskilt hälsotillstånd och deras anhöriga hoppas på?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det är väldigt vanligt att ha en sällsynt sjukdom. Men den sällsynta sjukdom man har är det väldigt få som har, och när man söker vård antingen för just den sjukdomen eller för någonting annat berättar många att de inte får det bemötande de kan förvänta sig eftersom vårdpersonalen inte kan ha kunskap om alla sällsynta sjukdomar och deras konsekvenser för andra saker.

Många berättar att man till och med nästan blir avvisad från sjukvården och har svårt att hitta fram. Det är en situation som varken sjukvården eller patienter ska ha. Vi behöver därför förstärka möjligheterna, samordningen och kunskapen så att alla patienter, oavsett var de bor, kan möta en sjukvård som är beredd att också ta emot personer med sällsynta sjukdomar.

Det här kommer att kräva mycket, och därför har vi gett ett uppdrag till Socialstyrelsen att sätta igång arbetet med en strategi. Sedan tidigare pågår arbete med att se över läkemedel vid sällsynta sjukdomar. Det är två parallella spår, men båda är lika nödvändiga.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag möter många människor, och det gör säkert statsrådet också, som känner att patientföreningen som de tillhör kan så mycket om detta, så låt det därför inte blir en skrivbordsprodukt!

Min uppföljande fråga är: Hur ser tidsplanen ut för det här arbetet? Kommer det att finnas möjligheter för de stora organisationerna att få med sin kunskap i arbetet?

Herr talman! Vi har redan börjat så. Arbetet började nämligen med en större samling för alla patientföreningar, forskare, politiker, regioner och andra - de som jobbar med frågan redan i dag. Vi samlade ihop alla, och alla deras åsikter är starten på arbetet. Det är viktigt att utgå från den som har en sällsynt sjukdom och dem som arbetar med gruppen i dag och ser brister och behov av samordning och förbättringar.

Vi började därför med en stor workshop där vi samlade ihop alla, och vi har fått in väldigt många synpunkter. Dessa synpunkter är grunden för den strategi som nu ska arbetas fram.

Herr talman! Min fråga riktar jag till skolminister Lotta Edholm.

Alltför många elever står utan ett skolbibliotek. Därför är det glädjande att alla elever kommer att få rätt till bemannade skolbibliotek. Skolbibliotek bidrar till språkutveckling, informationskompetens och läsförmåga, och de jämnar ut förutsättningarna mellan elever. Skolbiblioteken är också en pedagogisk resurs för hela skolan samt förbättrar och fördjupar studieresultaten för barnen.

År 2022 fanns sammanlagt 937 heltidstjänster som bemannade skolbibliotek, enligt Kungliga bibliotekets statistik. Det är inte heller ovanligt att man delar sin tjänst mellan flera skolor.

Det kommer naturligtvis att behövas en kraftig utökning av antalet utbildningsplatser för bibliotekarier, och man beräknar att det behövs minst 1 300 nya tjänster.

Hur ser planeringen ut för att tillgodose behovet av utbildade bibliotekarier?

Herr talman! Jag tackar för den mycket viktiga frågan.

Vi gör nu en stor satsning från regeringens och riksdagens sida på bemannade skolbibliotek. Den lagstiftning som kommer med detta träder i kraft nästa år, och det kommer att ge kommuner och huvudmän en möjlighet att planera. Samtidigt sker en stor ekonomisk satsning på skönlitteratur. Läsning är en av mina viktigaste frågor som skolminister; det finns ju stora problem med läsförmågan i Sverige bland våra barn och ungdomar.

Självklart behövs det också fler bibliotekarier. Vi har på senare år sett att antalet utbildningsplatser för bibliotekarier har ökat, och jag ser framför mig att vi kommer att få ett ökat söktryck och därmed sannolikt också fler platser.

Jag hoppas att få ha en dialog med högskolorna som anordnar bibliotekarieutbildningar eftersom det här är en enormt viktig fråga.

Herr talman! Den 21 januari, nu på söndag, är det 22 år sedan Fadime brutalt mördades av sin egen pappa. I år skulle hon ha blivit 49 år, men hennes liv tog slut redan vid 26 års ålder.

Tyvärr har vi inte lärt oss läxan om det hedersrelaterade våldet som drabbar många. Mörkertalet är stort. Ofta lägger man ned förundersökningar eftersom brott inte har kunnat styrkas, ofta står ord mot ord och hotbilden gör att det är svårt att hitta vittnen. Det är en grym och avskyvärd kultur som inte hör hemma i Sverige och inte någon annanstans heller.

Min fråga går till statsrådet Paulina Brandberg: Vilka konkreta åtgärder är ministern och regeringen beredda att vidta för att det som hände Fadime och många fler inte ska få fortsätta att hända?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en otroligt viktig fråga. Det är viktigt att vi just den här veckan pratar extra mycket om dessa frågor.

I mitt tidigare arbete som åklagare har jag jobbat med precis dessa frågor, och jag vet hur svårjobbade de är och hur svårt det är att få personer att vittna. Det här är problem där vi har att göra med inte en förövare och inte ett brottsoffer utan om kollektiv och släkter, det vill säga många inblandade personer. Då måste våra åtgärder anpassas efter detta.

Som jag tidigare har sagt måste vi jobba mycket förebyggande, och vi måste uppmärksamma och kartlägga omfattningen och rikta insatserna därefter. Men vi måste också se till att få bättre rättsprocesser. Där tror jag att mycket ligger i en kunskapsförstärkning så att de vuxna som möter dessa barn kan medverka i rättsprocesser och att rättsväsendet får resurser nog att hantera dessa mycket komplicerade brottsutredningar. Det ska inte vara straffritt att begå den typen av brott i Sverige.

Herr talman! Energistadgefördraget är ett internationellt avtal som innefattar ett investerarskydd som möjliggör för utländska företag att stämma de länder som är med i fördraget. Stämningar kan lämnas in om länder bestämmer sig för att avveckla fossil energi eller fossil utvinning.

År 2022 tilldömdes ett brittiskt företag 210 miljoner pund i skadestånd av Italien för att landet hade förbjudit oljeutvinning i Adriatiska havet. Italien har nu lämnat energistadgefördraget, och nio andra EU-länder har också meddelat att de har för avsikt att göra det. EU-kommissionen föreslog förra året att hela EU ska lämna avtalet. Den svenska regeringen har dock inte lämnat något tydligt besked om var man står, trots att det borde vara ett enkelt beslut att lämna ett avtal som så tydligt står i vägen för klimatomställningen.

Jag har följande fråga till klimat- och miljöministern: Avser regeringen att verka för att Sverige och EU lämnar energistadgefördraget?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Andersson Tay för att hon som vanligt kommer med kloka frågor och intressanta aspekter på klimatomställningen.

Just vad gäller energistadgefördraget är det så som ledamoten påpekar, nämligen att den svenska regeringen inte har meddelat hur vi förhåller oss i frågan. Jag kommer inte att kunna ge några besked i dag. Men jag tar med mig frågan och ska diskutera med mitt departement.

Däremot kan jag konstatera att det är av stor vikt att vi är noggranna med hur vi förhåller oss till de systemförändringar som det i grunden innebär att ställa om. Hur ser vi till att vi på goda grunder kan ställa om inte bara privata människors livsstil och andra som ska anpassa sig efter en verklighet där vi stoppar den globala uppvärmningen, utan i allra högsta grad även hur våra företag ska agera och förhålla sig till klimatlagstiftning och beslut som fattas och omställningen i sättet man utvinner sina resurser och råvaror på? Det är en mycket relevant fråga.

Herr talman! Jag riktar min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari.

I Svenska Dagbladet i veckan kunde vi läsa att var fjärde begagnad elbil som säljs i Sverige går på export. Nu varnar Trafikverket för att den gröna omställningen hotas mer än tidigare, särskilt som regeringens politik för vägtrafiken i princip enbart bygger på elektrifiering.

Centerpartiet har tidigare föreslagit såväl temporära exportförbud för miljöbilar som ökade incitament för att behålla bilarna i Sverige genom miljöbilsbonus för begagnade bilar samt sänkta trängselskatter och parkeringsavgifter. Det skulle öka andelen miljöbilar som stannar i Sverige radikalt.

Vilka åtgärder kommer regeringen att bidra med, klimatministern, för att behålla miljöbilarna i Sverige?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Björk för frågan.

Det är en i grund och botten positiv och sund sak att vi har så mycket rörelse i vår värld, särskilt i Europa, att vi har ett stort utbyte mellan olika länder. Det gäller människor som rör sig över gränser, arbetar på andra platser, studerar och bidrar, samt varor och tjänster som också flödar mellan våra länder.

Just vad avser olika sätt att uppmuntra till elektrifiering i Sverige har regeringen mycket politik, som jag gärna skulle berätta om. Men eftersom tiden är knapp och jag ska hålla mig till frågan från ledamoten, kan jag endast påpeka att min reflektion är att priset på begagnade elbilar i Sverige sjunker. Det är något som bidrar till att de stannar inom Sveriges gränser. Vi vet att det finns en stor rörelse av försäljning inte bara på nybilsmarknaden utan även på marknaden för begagnade bilar. Vi anser att det är positivt att fortsätta att ha höga kostnader för smutsiga bilar och lägre priser för de rena.

Herr talman! Skogen är viktig för många svenskar, och ett av Sveriges miljömål handlar om att framtida generationer ska ha friska skogar med en rik biologisk mångfald. Tyvärr ser vi en negativ trend för den biologiska mångfalden i Sverige, och när SLU analyserar rödlistade arter ser man att markanvändningen i form av skogs- och jordbruk är det som påverkar flest arter negativt.

Hanteringen av den svenska skogen har länge varit på tapeten, och vad jag förstår kommer EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen till Stockholm i morgon för att diskutera Sveriges hållning i frågan.

Jag hoppas och tror att vi är överens om att insatser krävs för att hejda den pågående förlusten av biologisk mångfald i Sverige och att skyddet av våra skogar är en viktig del i detta.

Hur anser miljö- och klimatministern att Sverige ska arbeta för att skydda våra skogar och den biologiska mångfalden framåt?

Herr talman! Tack till ledamoten Luhr för frågan!

Det här är ju väldigt intressant för Sverige ur många perspektiv. Det ledamoten lyfter fram om biologisk mångfald är en ytterst närvarande del av det hela. Det är också möjligheten Sverige har att bidra till kolsänka, inte bara för svensk del utan för hela EU:s del, genom den stora mängd skog vi har i vårt fantastiska avlånga land. Två tredjedelar av vårt land består ju av skog. Det är en fantastisk resurs som vi ska nyttja på ett klokt sätt som inte skadar den biologiska mångfalden.

I regeringen är vi väldigt vänligt inställda till förvaltarskapstanken och det sätt man har hanterat skogen på sedan ett tag tillbaka. De som äger skogen ser ju också en vinst i att värna den biologiska mångfalden, så att bidra till att skogsägarna själva vill skydda sin skog är ett väldigt bra sätt för oss att bevara den biologiska mångfalden.

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Välfärdskriminaliteten har brett ut sig och finns nu i hela Sverige, från norr till söder.

Jag har under mitt första år som riksdagsledamot fått lyssna till ett flertal olika berättelser om hur personer som skulle ha fått vård inte har fått det och hur pengar hamnat i kriminellas fickor. Berättelserna har handlat om försörjningsstöd som betalats ut till personer som inte är i behov av det, om personer som fått bygglov efter påtryckningar och om personer med funktionsnedsättningar som blivit beviljade timmar men inte fått den hjälp de behöver.

Pengar har hamnat i fel fickor, helt enkelt, men de som har rätt till stöd ska få det. Hur arbetar regeringen nu med att stävja den välfärdskriminalitet som har brett ut sig i Sverige?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Kriminella ska inte finnas i välfärden. Vi måste mota all kriminalitet, men när man använder välfärden för att tvätta svarta pengar vita och finansiera sin egen verksamhet har det gått helt snett.

Det här har pågått under en längre period; därför har vi många åtgärder i dag.

En stor del i detta är sjukvården, som jag ansvarar för. Där har regionerna full möjlighet att kontrollera vem man sluter avtal med och följa upp dem, men man har inte lyckats så väl därför att man inte får all information man behöver. Man har inte tillgång till information; man har inte sekretessbrytande bestämmelser. Vi behöver alltså förstärka lagar så att man kan samköra register och göra mycket annat på många sätt.

Vi har en lång rad utredningar på gång. Exempelvis satte vi i somras igång arbete med att få en gemensam katalog över alla vård- och omsorgsgivare i Sverige. Med den som utgångspunkt kan man så småningom samköra när man hittar något som är fel och för att upptäcka fel.

Jag fick i går ta emot slutbetänkandet av Treklöverutredningen, som kommer med förslag när det gäller apotek.

Vi måste arbeta på många fronter för att stoppa kriminella från att ge sig in i välfärden.

Herr talman! Den här veckan uppmärksammas som vi hört våld och förtryck som utförs i hederns namn med anledning av årsdagen för det tragiska mordet på Fadime Sahindal.

Förtrycket och kontrollen tar sig många olika uttryck. Exempelvis kan en kvinna tvingas genomgå oskuldskontroll. I samband med det utfärdas ett oskuldsintyg. En kvinna som haft samlag kan genomgå ett oskuldsingrepp för att på bröllopsnatten framstå som oskuld och på så sätt upprätthålla familjens heder. Den här formen av förtryck förekommer i många kulturer.

Ett effektivt sätt att skydda dessa flickor och kvinnor är genom lagstiftning, och regerings- och samarbetspartierna är överens om att kriminalisera detta. En utredning föreslår kriminalisering av oskuldskontroller och oskuldsingrepp men inte när det gäller utfärdandet av oskuldsintyg.

Hur går regeringen vidare med detta för att det inte ska vara en lucka i lagstiftningen till skydd för dessa flickor och kvinnor?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Oskuldsnormen är enormt stark i en hederskontext, och frågan om kvinnors och flickors sexualitet är central när det gäller hedersfrågorna.

Precis som ledamoten pekar på är vi inom regeringssamarbetet tillsammans med Sverigedemokraterna helt överens om att detta med oskuldsintyg, oskuldskontroller och oskuldsoperationer är något som inte har någon som helst plats i Sverige och som vi behöver vidta åtgärder mot.

Regeringen har mottagit en utredning av just de här delarna och remitterat den. Det är förslag som just nu bereds inom Regeringskansliet. Vi kommer därefter att återkomma med regeringens ståndpunkt.

Jag vill dock vara oerhört tydlig med hur skadligt detta är. Oavsett hur vi landar rent lagstiftningsmässigt ska det vara jättetydligt att det svenska samhället inte på något sätt ska bidra till att upprätthålla myten om mödomshinnan eller sätta ytterligare press på flickor att blöda på bröllopsnatten.

Herr talman! Under 2023 omkom 65 personer på svenska arbetsplatser, vilket är det högsta antalet på över ett decennium. Bland dessa tragiska händelser utmärker sig särskilt hissolyckan i Sundbyberg veckan före jul där fem byggnadsarbetare förlorade livet. Ytterligare dödsfall inträffade i slutet av förra året på arbetsplatser som Northvolt i Skellefteå och i en olycka i Örnsköldsvik. I år har redan tre personer mist livet på jobbet. Det understryker en fortsatt fara i arbetsmiljön, särskilt inom byggbranschen.

Trots förstärkta insatser och kontroller från Arbetsmiljöverket kan vi konstatera att dödsfallen inom byggbranschen är ett återkommande problem. Vi socialdemokrater föreslår att en kriskommission inrättas för att grundligt analysera och åtgärda de underliggande orsakerna till dessa tragiska händelser.

Mina frågor till biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg är om statsrådet delar vår uppfattning om byggbranschens särskilda risker och om statsrådet kommer att överväga vårt förslag om att inrätta en kriskommission för byggbranschen.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Ja, förra året var ett oerhört mörkt år med 65 personer som gick till jobbet men aldrig kom hem.

Jag delar absolut bilden av att just byggbranschen är en av de branscher som är särskilt drabbade. Då är det såklart logiskt att i regeringens arbete med hur vi kan få ned dödstalen titta särskilt på dessa riskbranscher, där olyckstalen är som störst.

Med anledning av detta har jag kallat till mig representanter för parterna och arbetsgivarorganisationer inom de branscher som är mest drabbade för att lyssna in vilka åtgärder som faktiskt kan fungera i just de branscherna för att trycka ned dödstalen. Jag vill också fråga arbetsgivarorganisationerna hur vi kan få arbetsgivare att ta ett större ansvar i de här frågorna, för vi kan aldrig acceptera det som ett normalläge att så många inte kommer hem till sina familjer och sina nära och kära efter arbetsdagens slut.

Herr talman! Kritiken mot hur vattenförvaltningen fungerar i Sverige har varit utbredd. Det här är en av många frågor som den tidigare, socialdemokratiska regeringen har försummat.

Genomförandet av EU:s vattendirektiv är Sveriges genom tiderna största vattenprojekt och har fått stor påverkan på landets kommuner, lantbruk och kraftproduktion. Kritiken mot hur arbetet fungerar har varit stor. Frågan har utretts, men inte mycket har hänt.

Sverigedemokraternas bild har länge varit att ansvaret är alltför utspritt i dag, att man inte klarar av att väga olika intressen mot varandra, att vattenfrågorna behöver organiseras på samma sätt som andra miljöfrågor och att vattenmyndigheterna således kan läggas ned.

Min fråga till klimat- och miljöministern är därför hur regeringen ser på vattenförvaltningens organisation. Är det en fråga som regeringen arbetar aktivt med?

Herr talman! Tack till ledamoten Kinnunen för frågan!

Det är, som ledamoten nämner, uppenbart att det finns kritik mot hur vattenförvaltningen är organiserad. Möjligen är det en kritik som inte får lika stort utrymme i medierna när det gäller det arbete som den här regeringen genomför, men det är absolut en fråga som vi tittar på. Vi ser att vattenförvaltningen måste vara effektiv och ändamålsenlig. Vi ser att den här kritiken existerar.

Jag tror också själv att det går att hitta bättre sätt att organisera arbetet och besluten om hur vattenförvaltningen går till. Vi har alltså initierat ett arbete på departementet kring detta, och vi kommer att undersöka vad som ska förändras för att förvaltningen ska fungera bättre. Det behövs utarbetade, förankrade processer och en ändamålsenlig organisation om vi ska lyckas få till en sundare, godare vattenförvaltning.

Detta är inte en enkel fråga, och vi behöver se till att detta blir bra innan vi går fram till riksdagen med förslag om vad som behöver göras som leder till verkliga förändringar och förbättringar.

Herr talman! För att klara den gröna omställningen kommer vi att behöva ungefär dubbelt så mycket ren el. Allt som kan ska elektrifieras, och alla kraftslag kommer att behövas för att vi ska lyckas. Kärnkraften är särskilt viktig med sin stabiliserande effekt och förmåga att leverera ren el när den behövs och där den behövs.

Min fråga till klimat- och miljöministern är därför hur regeringen arbetar med den här frågan. Vad är regeringens plan för att få igång viktiga investeringar för att bygga upp kärnkraften i Sverige igen?

Herr talman! Detta är en helt avgörande fråga för Sveriges klimatomställning. Om man zoomar ut lite och tittar på var Sverige är i sin omställning och kanske jämför det med andra länders omställningsarbete och arbete med att minska sina utsläpp ser man att det allra mest relevanta för att vi i Sverige ska lyckas minska våra utsläpp kraftigt även i framtiden och för att minskningen inte ska stanna av nu är just behovet av mängder av ren el.

Vi vet att vi har en gigantisk stålindustri som står för 11 procent av Sveriges utsläpp och som kan få bort de utsläppen om de har mängder av ren el. Vi vet att vi har ett jordbruk och en transportsektor som står redo att ställa om men som saknar stora mängder ren el. Det är alltså helt avgörande att vi lyckas med detta. Därför var det första jag gjorde den första dagen på arbetet i Regeringskansliet att plocka bort de förbud som fanns mot ny kärnkraft i Sverige. Utöver det har vi också plockat fram en extensiv handlingsplan.

Detta är en fråga som den här regeringen kommer att vägra släppa förrän vi har lyckats få bukt med det som Sverige behöver för att fortsätta att ställa om.

Herr talman! Historiskt sett har sjukhusen i Sverige varit kärnan i hälso- och sjukvården, och detta system har upprepade gånger kritiserats för sin ineffektivitet. För att adressera detta problem initierades 2018 en omställning med målet att primärvården i stället ska utgöra basen och navet i vården med fokus på en god och nära vård. Under perioden 2019 till 2023 tilldelades landets kommuner och regioner 28 miljarder kronor i statliga medel för att stödja denna omställning.

Trots denna betydande finansiella satsning har framstegen varit få, vilket har uppmärksammats i medierna de senaste dagarna. Expertmyndigheter som Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, konstaterar att knappt några märkbara förändringar har skett, och de understryker att det i slutändan är patienterna som drabbas.

Min fråga till hälso- och sjukvårdsministern blir därför: Om nu inte 28 miljarder i statsbidrag får önskvärda effekter, ser regeringen då andra möjliga åtgärder för att påskynda arbetet?

Herr talman! Jag hade verkligen önskat att vi hade kommit längre. Det är bättre för patienten att få det samordnat och med kontinuitet och att veta vem som är ens fasta läkarkontakt och fasta vårdkontakt, inte minst för alla dem med kroniska sjukdomar. Dessutom är det i ekonomiska termer mer effektivt att samordna vården för patienterna.

Vi har inte kommit så långt, men jag vill säga att vi har många goda exempel. Vi måste se till att de införs brett och i hela landet så att alla patienter har en god och nära vård. Regeringen gör förändringar framöver, och vi kommer att öka stödet. Det är i dag 3 miljarder till just god och nära vård, och det är ytterligare 300 miljoner till glesbygd i särskilt stöd. Vi ökar med ytterligare en halv miljard 2025 och fortsätter sedan.

Vi kommer också att övergå till förordningsstyrt stöd. I dag är det en överenskommelse som är frivillig. Vi kommer att arbeta på ett annat sätt i syfte att öka styrningen för patienternas skull.

Herr talman! Det är viktigt att unga som får sitt första jobb har en grundläggande förståelse för arbetsmarknadens spelregler och för vad de har för rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen. Men i de nya ämnesplanerna för samhällskunskap i gymnasieskolan, som regeringen beslutade om strax före jul, har man valt att stryka de delar som innebär att eleverna skulle lära sig om arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö och om arbetsmarknadens parters olika roller och betydelse för samhällsutvecklingen.

På vilket sätt menar skolminister Lotta Edholm att unga människor ska få kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden när regeringen nu plockar bort arbetslivskunskap ur gymnasieskolans ämnesplan?

Herr talman! Det är naturligtvis en viktig fråga. När man gör förändringar av läroplanerna gör man det utifrån den kontext som är. Det kan hända att det till exempel är väldigt mycket stoffträngsel - det är något som många lärare framför - samtidigt som man vill ha in nya delar i läroplanerna.

Vi har nu tillsatt en läroplansutredning. Den kommer främst att behandla ämnesplanerna för grundskolan men också se över hur ämnesplanerna har fungerat i gymnasieskolan. Vi får ju en helt ny gymnasieskola som träder i kraft om ett och ett halvt år ungefär. Man kommer att se detta som en samlad helhet.

Herr talman! Moderaterna och Liberalerna har gått vidare med ett förslag till ny könstillhörighetslag som innebär att det ska bli enklare att ändra kön i folkbokföringen utan medicinsk utredning eller diagnos. Det ska då bli möjligt att ha två olika kön samtidigt, ett biologiskt och ett juridiskt. Detta är ett förslag som vi i Sverigedemokraterna menar är förkastligt.

Vi ser ett kraftigt ökat antal unga, särskilt flickor, som diagnostiseras med könsdysfori där merparten har annan psykiatrisk samsjuklighet. Studier har visat att 80 till 95 procent av barn med könsdysfori före puberteten växer ur diagnosen i puberteten. Barn och unga med psykiska problem riskerar att inte få den vård de faktiskt behöver med det här förslaget.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Hur ser ministern på de risker och konsekvenser som enskilda kan drabbas av med det här förslaget om att barn och unga själva ska få bestämma sitt kön utan medicinsk utredning eller diagnos?

Herr talman! Frågan hanteras av riksdagen och ligger inte längre på regeringens bord. Vi i regeringen kunde inte komma överens, så det är nu upp till riksdagen att fatta beslut.

Jag tror att det är nödvändigt att se annorlunda på vuxna än på barn. Barn ska omgärdas av extra skydd och säkerhet. När man är vuxen kan man ta andra beslut än vad man kan ta när man är barn. Det är också viktigt att man behåller kontakten med hälso- och sjukvården. Man kan behöva olika slags stöd, inte bara att direkt gå in i en förändrande behandling, en transition, utan också annat för att man har en samsjuklighet.

För mig är det väsentligt att 18-årsgränsen finns men också att man har kontakt med hälso- och sjukvården. Men det återstår att se vad riksdagens partier fattar för beslut. Därefter kommer regeringen förstås att hantera frågan på vederbörligt sätt.

Herr talman! Plattformsarbetet breder ut sig på svensk arbetsmarknad, och det drabbar allt fler samhällssektorer. Det är ett arbete som präglas av dåliga villkor. Många tvingas ha eget material, till exempel egna cyklar eller liknande, arbetstiderna är osäkra, lönen är dålig och man befinner sig som arbetstagare i en särskilt utsatt ställning många gånger. Detta har det vittnats om i litteratur, tidningsartiklar, poddar och på många andra olika ställen.

Försäkringar som gäller så kallade vanliga arbetstagare gäller inte, sjukdom kan leda till att telefonen slutar plinga och det arbetsmiljöansvar som arbetsgivaren vanligtvis har finns inte. Ändå är detta många gånger den enda inkomstkällan för dem som jobbar i den här typen av arbete.

Jag vill fråga statsrådet Brandberg vad hon tycker om att den här typen av arbete breder ut sig på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Vår arbetsmarknad förändras, och den förändrades kanske i extra hög takt under pandemin, när våra levnadssätt förändrades och vi därmed fick se nya former av arbete breda ut sig och eskalera på svensk arbetsmarknad. Det är viktigt att alla arbetare i Sverige, oavsett i vilken form man utför sitt arbete, har en säker och trygg arbetsmiljö med bra arbetsvillkor.

Inom EU pågår just nu trilogförhandlingar om det så kallade plattformsdirektivet, som riktar in sig på just denna typ av arbetare och ser till deras skydd, mot bakgrund av att detta är något vi ser mer och mer av, inte bara i Sverige utan i hela EU. Sveriges ståndpunkt är såklart att vi inväntar utgången och ser vad som händer med detta direktiv. Sedan får vi se vilka åtgärder vi eventuellt behöver vidta i svensk lagstiftning som en följd av detta.

Herr talman! Även min fråga går till jämställdhetsminister Paulina Brandberg.

Under den nyligen avslutade julperioden, en tid när skolorna är stängda och barnen mer isolerade, ökar risken för att barn i Sverige olovligen förs utomlands och utsätts för allvarliga brott som exempelvis könsstympning eller tvångsäktenskap. Skolan, som ofta tjänar som en trygg plats för många barn, är som bekant inte tillgänglig under loven.

Denna situation är en konsekvens av tidigare regeringars invandrings- och integrationspolitik, som präglats av bristande ansvar och otydliga riktlinjer. Resultatet är att barnen nu får bära slöjan av dessa politiska misslyckanden.

För att ta itu med denna mycket allvarliga situation behövs ett effektivt samarbete mellan skolor, gränspolis och socialtjänst. Lagstiftningen behöver ses över, och straffen för dem som begår dessa brott behöver skärpas. Dessutom är det avgörande att kunskapen om dessa frågor genomsyrar arbetet hos alla dem som dagligen interagerar med barn.

Mot denna bakgrund, hur planerar statsrådet och regeringen att agera för att stoppa dessa brott mot barn och säkerställa att nödvändig kompetens finns hos dem som möter våra unga?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Det ska inte finnas några tomma skolbänkar, som det i dag gör efter varje skollov; det är helt korrekt. Detta måste vi agera för.

Som jag har nämnt tidigare under frågestunden beslutade regeringen förra veckan om en lagrådsremiss gällande ett utvidgat utreseförbud, för att kunna skydda fler ungdomar. Men vi ser också att den befintliga lagstiftningen om utreseförbud inte har tillämpats i den omfattning som jag kan tycka att den borde ha tillämpats. Vi måste kolla vad detta beror på.

En förklaring är att det fortfarande bland de aktörer som ska tillämpa denna lagstiftning råder en stor okunskap och också en ängslighet för att ta i dessa frågor. Vi behöver genomföra ett stort kunskapslyft.

Vi måste också rikta in oss särskilt på skolan. Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att stärka det systematiska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jag hoppas och tror att detta är en pusselbit för att den lagstiftning vi har ska kunna tillämpas i större utsträckning.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Pourmokhtari.

I dag meddelade EU:s klimatråd att medlemsländerna gör för lite för att man ska nå de överenskomna klimatmålen. Sverige har historiskt fört en aktiv klimatpolitik, både i Sverige, i EU och globalt. Under vår tid vid regeringsmakten hände väldigt mycket. Vi fick en klimatlag på plats i EU och lade grunderna för hela klimatpaketet, och den svenska regeringen drev på för nyindustrialiseringen.

Det behövs en rättvis klimatomställning för att vanligt folk ska känna trygghet. Den här regeringen, baksätesstyrd av SD, har brutit denna trend och i stället startat med ökade utsläpp.

Jag och vi socialdemokrater har många gånger frågat klimatministern vad hon avser att göra för att förändra detta och fått höra att svaret kommer i klimathandlingsplanen. Den presenterades strax före jul, och det visade sig vara tomma tunnor - och de skramlar ju mest, som bekant. Det var utredningar hit och dit, och klimatambitionen drogs i långbänk.

Jag vill därför fråga: Vad avser statsrådet att göra för att klara målen till 2030?

Herr talman! Ledamoten nämner själv att denna fråga har ställts många gånger. Jag har även besvarat den många gånger, med mycket av det arbete som regeringen genomför. Jag upprepar det gärna.

Det den här regeringen gör är för det första att vi levererar de största klimat- och miljöbudgetarna i budgetar som den här regeringens underlag har fått igenom. Om vi tittar på 2022, som är det enda år då klimat- och miljöbudgeten varit större än den som den här regeringen nu har levererat, ser vi att det då inte var de rödgröna som fick igenom sin budget. Vi levererar alltså mer pengar till klimat och miljö än de rödgröna regeringarna har gjort tidigare.

Det vi också har gjort är att vi i EU under vår tid i regering har avslutat Fit for 55, det historiska klimatpaketet med hur många olika lagstiftningsbitar som helst. Man kan tacka för att det var den här regeringen som fick komma in när det inte bara talades om att utan också hur vi ska klara klimatkrisen. Det gör man med mer el och med mycket av det arbete som pågår i Sverige för att elektrifiera.

Herr talman! Regeringen bedömer själv i sin budget för 2024 att de nationella etappmålen för ESR-sektorn till 2030 och 2040 inte kan nås med befintliga styrmedel utan att ytterligare åtgärder behövs för att nå målen. I dag kan vi även läsa att EU:s klimatråd manar medlemsländerna att skynda på.

Nu har regeringen presenterat sin klimathandlingsplan, som saknar effektiva åtgärder för att nå transportsektormålet till 2030. När regeringen nu driver en politik som ökar utsläppen, i strid med ramverket, vill jag fråga klimat- och miljöministern: Vem ska stå för notan när Sverige kommer att tvingas köpa utsläppsrätter, låta skogen stå eller i värsta fall betala böter till EU för att vi inte når målen till 2030? Är det skogsägarna, jordbrukarna, industrin eller medborgarna?

Herr talman! Låt mig börja med att nämna att den här regeringen inte bryter mot klimatpolitiska ramverk eller svenska lagar utan arbetar helt i enlighet med allt det vi har arbetat fram. Vi har arbetat fram många olika klimatmål i Sveriges riksdag. Senast jag kollade på fakta såg jag att den tidigare regeringen inte lyckades nå alla klimatmål och lösa klimatkrisen. Sådan retorik är alltså minst sagt vilseledande och ganska problematisk.

Men låt mig återgå till ämnet: hur vi på olika sätt ska arbeta för att nå de kortsiktiga klimatmålen. Den här regeringen levererar mer pengar än någonsin för restaurering och återställande av våtmarker. Den här regeringen gör en historisk satsning på laddinfrastruktur för att vi ska ha en eldriven transportflotta, inte bara i Stockholm, Göteborg och kanske Malmö utan i hela Sverige. Vi arbetar också ordentligt för att få till marknadsintroduktionsstöd och annat som gör att även de tunga fordonen ställer om till eldrift.

Där har vi en tredjedel av Sveriges utsläpp. En annan tredjedel kommer från industrin, där vi behöver mycket el. Detta, inte minst, är något den här regeringen sköter långt bättre än den förra.

Frågestunden var härmed avslutad.

Frågestund