med anledning av prop. 1996/97:91 Internationella adoptionsfrågor

Motion 1996/97:So23 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

I propositionen föreslår regeringen att Sverige ratificerar
1993 års konvention om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner och att konventionen införlivas
med svensk lagstiftning. Vidare föreslås ett antal
konsekvensändringar i socialtjänstlagen med anledning av
införlivandet.

I stort kan vi biträda regeringens förslag. Det är i grunden positivt att
regeringen nu väljer att införliva den s.k. Haagkonventionen rörande regler
för internationella adoptioner med svensk lagstiftning. Det innebär att
överblicken över adoptionsfrågor blir tydligare och reglerna i stort sett lika
över hela världen. Det gynnar såväl de adopterade barnen, som garanteras ett
grundläggande internationellt skydd, men också adoptivföräldrarna. De
biologiska föräldrarnas situation uppmärksammas också.

Vad vi däremot vänder oss mot i förslaget är den tolkning som regeringen
gör rörande konventionens artikel 17 c.

I denna artikel framgår det att ursprungslandet och mottagarlandet i varje
enskilt fall skall förvissa sig om att båda har samtyckt till att adoptionen får
gå vidare, innan beslut fattas om att barnet kan överlämnas till de nya
föräldrarna. Regeringen föreslår att det skall vara den kommunala social-
tjänsten som skall ha detta ansvar.

Adoptionsorganisationerna och enskilda har med all rätt kritiserat
regeringens förslag i denna del. I propositionen framgår det också tydligt att
regeringen är informerad om att förslaget inte stöds av de som direkt berörs
av adoptionerna och som borde veta vad som är bäst för såväl barnen som
föräldrarna. Trots att regeringen således är medveten om protesterna och
invändningarna mot förslaget och dessutom skriver att dessa bör tas på allvar
(s. 62), väljer regeringen att föreslå att socialnämnderna skall fatta detta
avgörande beslut.

Argumenten mot regeringens förslag i denna del är många
och alla väl grundade. För det första handlar det om
socialnämndernas naturliga brist på kunskap och erfarenhet
av adoptioner samt brist på adekvat juridisk kompetens.
Även om kommunernas socialsekreterare är kunniga vad
gäller socialtjänstlagen är de sällan jurister i ordets verkliga
mening. I adoptionsfrågor handlar det om komplicerad
juridisk materia. Ofta är dokumenten som skall granskas på
främmande språk, som även t.ex. tingsrätter har svårt att
forcera. Det krävs också ingående kunskap om
internationella förhållanden, som kommunernas socialtjänst
av naturliga skäl saknar.

Det är ingen överdrift att hävda att socialtjänsten i landets kommuner är
mycket hårt belastad. Nu föreslår regeringen att den skall få ytterligare ett
ansvarsområde, och det i en fråga som är ytterst komplicerad och kräver
omfattande resurser och kunskaper. Någon ekonomisk kompensation för
detta kan kommunerna inte heller räkna med. Vi anser att det är olyckligt att
kommunernas socialtjänst får detta nya ansvar i ett läge då socialsekreterare i
många kommuner är överhopade med arbete på grund av t.ex. det allt större
socialbidragsberoendet och de allt fler placeringarna inom individ- och
familjeomsorgen.
Även om regeringen tydligt markerar att förslaget inte får innebära att
hanteringen av adoptionsfrågor drar ut på tiden, är långa handläggningstider
för adoptionsansökningar redan idag vanliga. De torde knappast bli kortare
när socialtjänsten påläggs ytterligare ansvar.

Vi delar därför den uppfattning som bl.a. kommit till uttryck i Adoptions-
organisationernas förslag att på samma sätt som man beslutat skall ske i
Finland och Norge låta de auktoriserade adoptionsförmedlingarna ansvara
för den andra prövningen.

Regeringen föreslår också att socialtjänstlagens 25 §
kompletteras vad avser de adopterande föräldrarnas kunskap
om barn. Skälet till att lagen skall kompletteras är att
regeringen anser att adoptivföräldrar måste få kunskap om
hur det är att vara föräldrar och att de också känner detta
ansvar.

Det torde vara få föräldrar som är så motiverade att få barn
som de som beslutar sig för att adoptera ett barn. Alla som på
ett eller annat sätt kommit i kontakt med dessa blivande
föräldrar vet att deras önskan och dröm att få barn är av ett
alldeles särskilt slag. Ofta handlar det om år av försök att få
egna barn som till sist leder till beslut om adoption. Att då
lägga på dem ytterligare börda genom detta tillägg i lagen
anser vi är onödigt. Redan i dag gör familjesekreterarna en
prövning i samband med adoptionsutredningen. Denna är
ofta av mycket hög kvalitet och innehåller bedömning om
föräldrarnas lämplighet, vilket gör att vi inte anser att detta
bör lagregleras särskilt. Regeringens förslag i denna del bör
således avslås.

Regeringen föreslår avslutningsvis att möjligheten för enskilda att utanför
de auktoriserade adoptionsorganisationerna själva ordna adoptionen skall
begränsas. Enligt förslaget skall i princip bara släktadoptioner och
adoptioner där den som blir adopterad redan har ett förhållande till de nya
föräldrarna vara tillåtna. Förändringen görs med hänvisning till Haagkonven-
tionen.

Det stämmer att konventionen kräver att något organ förmedlar
adoptionshandlingar från familjen till givarlandet. Men vi anser inte att detta
nödvändigtvis måste innebära att enskilda adoptioner i praktiken helt
avskaffas. Vi menar i stället att det även fortsättningsvis skall vara möjligt
att
adoptera enskilt. Den rent formella hanteringen av nödvändiga dokument kan
då skötas av auktoriserad adoptionsorganisation.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att de auktoriserade adoptionsorganisationerna
anförtros beslutet att adoptionen får fortsätta i enlighet med
Haagkonventionens artikel 17 c,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till tillägg i
socialtjänstlagens 25 § om den eller de som vill adoptera har
tillfredsställande kunskaper om barn,

3. att riksdagen beslutar att enskilda adoptioner även fortsättningsvis skall
vara möjliga.

Stockholm den 27 februari 1997

Gullan Lindblad (m)

Sten Svensson (m)

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Stig Grauers (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Annika Jonsell (m)

Göte Jonsson (m)

Ulf Kristersson (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Bertil Persson (m)

My Persson (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Åke Sundqvist (m)

Birgitta Wichne (m)

Liselotte Wågö (m)

Anna Åkerhielm (m)