med anledning av prop. 1996/97:121 Systembrister och missbruk inom socialförsäkringssystemen

Motion 1996/97:Sf27 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

Inledning

I propositionen föreslår regeringen ett antal åtgärder för att
ge försäkringskassorna ökad möjlighet att bekämpa och
beivra fusk och överutnyttjande inom
socialförsäkringssystemen. Bakgrunden till propositionen är
en beställning som socialförsäkringsutskottet gjorde under
den borgerliga regeringstiden.

Moderata samlingspartiet har under flera år uppmärksammat det allt mer
omfattande fusket och överutnyttjandet av socialförsäkringsförmånerna.
Under 1996 presenterade också Riksrevisionsverket flera rapporter som
visade att fusk och missbruk av systemen var och är mer omfattande än vad
man kunde befara. Det är därför tillfredsställande att regeringen nu äntligen
föreslår förändringar som gör det möjligt för försäkringskassorna att komma
åt problemen.

Sverige har världens största offentliga sektor. En mycket stor del av denna
utgörs av de statliga transfereringarna genom socialförsäkringssystemen.
Drygt 300 000 miljoner kronor betalas årligen ut via försäkringskassorna och
62 procent av alla svenskar får hela eller delar av sin försörjning från dessa
system - en siffra som också saknar internationell motsvarighet. Snart sagt
varje skeende i en människas liv täcks in av socialförsäkringssystemen. Det
är självklart att ett system som omfattar ett 50-tal olika stödformer och som
omsätter miljardbelopp ger möjligheter till fusk och missbruk.

Problemet ligger också i att en majoritet av alla svenskar är så beroende av
dessa politiskt styrda system. De kräver därför naturligen en betydande
myndighetskontroll. Det är ingen slump att svenskarna är världens mest av
myndigheterna kontrollerade folk. En vanlig svensk återfinns i tusentals
offentliga register.

Reformera systemen

Vi moderater har vid flera tillfällen föreslagit att
socialförsäkringssystemen skall reformeras och göras mer
överblickbara. Flera olika förmåner gränsar till varandra och
skulle med fördel kunna göras om till en enda samordnad
försäkring. Ett exempel på vad vi föreslagit är införandet av
en inkomstbortfallsförsäkring. Den skulle omfatta skydd vid
sjukdom, arbetslöshet och rehabilitering. Samtidigt skulle
arbetsskadeförsäkringen flyttas ut ur den offentliga
försäkringen och sjukskrivningar som berodde på
trafikolyckor skulle omfattas av den obligatoriska
trafikskadeförsäkringen. En sådan inkomstbortfallsförsäkring
skulle innebära en tydlig enhet och göra försäkringen mer
robust och överskådlig.

Vi anser att regeringen bör möjliggöra ökat samarbete mellan
kommunernas socialtjänst, försäkringskassorna och hälso- och sjukvården för
att samordna resurser, utnyttja dem bättre och minska möjligheterna till fusk.
Som framgår av ett gemensamt särskilt yttrande av (m), (c), (fp), (mp) och
(kd) till betänkandet 1996/97SfU:9 anser vi att regeringen snarast bör lägga
fram förslag som leder till en ökad samverkan för planering och
genomförande av rehabiliteringsinsatser och andra arbetsförberedande
åtgärder kring de grupper och individer som riskerar att befinna sig i
gränslandet mellan olika myndigheter och ersättningssystem. Vi anser att en
sådan samverkan skall utgöra ett permanent inslag i verksamheterna och
regeringen bör snarast lägga fram ett principförlag härom till riksdagen.

Den moderata utgångspunkten är att människor i möjligaste mån inte skall
behöva bidrag för att klara sin försörjning. Principen att den som betalar skatt
inte skall behöva bidrag och den som behöver bidrag inte skall betala skatt är
vägledande för de förslag som vi presenterar inom såväl social- som
skattepolitikens områden. Det handlar om något så i grunden självklart som
att människor skall kunna leva på sin lön när skatten är betald. Social-
försäkringen skall skydda människor vid tillfälliga inkomstbortfall, ålderdom
och i de fall då egen inkomst inte finns beroende på t.ex. funktionshinder eller
arbetsskada. För människor med normala inkomster får inte transfereringarna
innebära en "reservlön". I slutet på 80-talet såg vi att så just blev fallet.
Människor kunde få över 100 procent i kompensation vid t.ex. sjukdom.

Med vår politik blir människor mindre beroende av bidrag och offentliga
stöd. Socialförsäkringen kan då koncentrera sig på dem som har ett
permanent behov av stöd. Fusk och överutnyttjande kommer då att minska
utan att man tvingas till ibland integritetskränkande kontroller. Det var därför
som vi moderater avvisade regeringens, Centerpartiets och Vänsterpartiets
beslut att försämra stödet för funktionshindrade barn. Det var också därför vi
avvisade försämringarna av bostadstilläggen för de sämst ställda
pensionärerna. Det är därför vi menar att kompensationsnivåerna i sjuk- och
föräldraförsäkringen skall behållas på den nivå som den socialdemokratiska
regeringen införde hösten 1994 - dvs. 75 procent.

Kontroll av fusk och överutnyttjande

Vi delar den bedömning som regeringen ger uttryck för i
propositionen om behovet att öka försäkringskassornas
möjlighet att kontrollera att människor får rätt ekonomiskt
stöd. Samtidigt är det viktigt att den personliga integriteten
värnas så långt detta är möjligt.

Vi anser att det är väsentligt att den enskilde individen inser att det
offentliga inte accepterar fusk och missbruk. Det är mot den bakgrunden vi
föreslår att den enskilde i samband med ansökan om ett ekonomiskt stöd
medger att försäkringskassan kontrollerar de uppgifter som lämnas på
ansökan och också medger att hembesök får göras och att postens
adressuppgifter får användas. Ges inte detta medgivande skall försäkrings-
kassan inte bevilja något ekonomiskt stöd. Denna modell används redan i dag
då man t.ex. köper en vara på avbetalning. Köparen ger då sitt medgivande
till att affären hos t.ex. Upplysningscentralen kontrollerar den enskildes
inkomster, skulder och tillgångar.

Genom vårt förslag på aktivt medgivande kombineras det offentligas
berättigade krav att kunna kontrollera uppgifter som lämnas med den
enskildes rätt till personlig integritet. Vi anser att vår modell är betydligt
mer
attraktiv än regeringens, eftersom den flyttar ansvaret till den sökande som
får avgöra om han eller hon vill lämna ett medgivande som bryter rätten till
personlig integritet. Vill man inte ge ett medgivande slipper man, men då
skall också försäkringskassan neka stöd.

Vi anser att regeringens förslag bör bifallas endast under förutsättning att
vår modell innebärande medgivande att genomföra kontroller samtidigt
införs.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en inkomstbortfallsförsäkring,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett permanentat system för samordning mellan kommunernas
socialtjänst, socialförsäkringen och hälso- och sjukvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medgivande till kontroll vid ansökan om stöd hos
försäkringskassan.

Stockholm den 20 mars 1997

Gullan Lindblad (m)

Sten Svensson (m)

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Stig Grauers (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Annika Jonsell (m)

Göte Jonsson (m)

Ulf Kristersson (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Bertil Persson (m)

My Persson (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Åke Sundqvist (m)

Birgitta Wichne (m)

Liselotte Wågö (m)

Anna Åkerhielm (m)