med anledning av prop. 1993/94:25 Inriktningen av den ekonomiska politiken och händelse av större vikt

Motion 1993/94:Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Inledning

Motionen väcks dels med anledning av rubricerade
proposition och dels med anledning av en händelse av större
vikt dvs. den förvärrade situation som råder i svensk
ekonomi jämfört med vad som rådde den 10 juni 1993 då
riksdagen fattade beslut om den ekonomiska politiken för
budgetåret 1993/94.

Propositionen

I propositionen redovisar regeringen riktlinjer för den
ekonomiska politiken och särskilt de delar av
saneringsprogrammet för de offentliga finanserna där
förslag kommer att föreläggas riksdagen under 1993/94 års
riksmöte. Regeringen redovisar också en bedömning av den
svenska ekonomin under åren 1994 och 1995. Vidare läggs
fram förslag till indexering av vissa punktskatter.

Propositionen går ut på att riksdagen skall godkänna
riktlinjerna för den ekonomiska politiken (avsnitt 6) och att
anta indexeringsregler i lagar om allmän energiskatt, om
bensinskatt, om dieseloljeskatt och användning av vissa
oljeprodukter, om koldioxidskatt, om tobaksskatt och
dryckesskatt.

Våra förslag i sammanfattning

Vi föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken och i stället antar
vårt förslag. Vi kan inte acceptera den föreslagna
utformningen av indexeringen av punktskatter och yrkar
därför att även den delen av propositionen avslås. Vidare
framför vi särskilda förslag i fråga om sänkning av
tjänstemoms och byggmoms, en egnahems-ROT,
direktavskrivningar, sänkning av bensinskatten och
åtgärder mot den svarta sektorn. I motionen återkommer vi
också till vissa förslag som vi tidigare lagt.

Vår syn på inriktningen av den ekonomiska politiken

Regeringens prognos och verklighetsanknytning

Trots optimistiska antaganden om räntenivåer på 5,5 à
6 % år 97/98, vid 3 % årlig tillväxt och vid 5,3 %
arbetslöshet, skymtar ingen balans i den svenska statens
affärer.

Budgetunderskottet antas -- med ovan nämnda
förutsättningar -- bli något mindre än i år, men ligger kvar
på 70 miljarder. Statsskulden ökar. Bördan som barn och
barnbarn skall tvingas stå för blir allt tyngre.

Det ytterst allvarliga är, att regeringen fortfarande inte
anser sig behöva skära i utgifter som står den själv nära. Vi
har använt uttrycket heliga kor. Organisationsstöd,
partistöd, presstöd i kombination med en biståndspolitik
som är lika generös som verkningslös, onödig byråkrati,
hemspråksundervisning etc. etc. Det är en självklarhet att
regeringen måste föregå med gott exempel och kraftigt
skära även i dessa utgifter.

Istället höjer man avgifter och vägrar att kalla detta för
skattehöjning! Punktskatterna skall indexregleras dvs.
höjas med automatik år från år. En mycket elegant metod
om man inte vill hålla skattetrycket under kontroll.
Egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen innebär också en
regelrätt skattehöjning. Till råga på allt en
marginalskattehöjning.

Summa summarum är skattetrycket på väg tillbaka till
världsrekordnivåerna som en gång utlöste den svenska
krisen.

Den svenska statsskulden har med svindlande hastighet
passerat 1.000-miljardersmärket, samtidigt som regeringen
till synes utan större rörelse noterar att budgetunderskottet
för 1993/94 blir ännu större än katastrofåret 93/94!

Sveriges grundläggande problem lämnas olösta. Svenska
politiker fortsätter att ge väljarna löften som de inte kan
hålla. Sverige har nämligen problem av en storleksordning
som aldrig tidigare skådats. Den skuld som byggts upp har
sådana astronomiska proportioner, att den endast kan
betalas av kommande släktled, barn, barnbarn och
barnbarnsbarn. Detta är givetvis oansvarigt.

Den galopperande statsskulden är ett problem som
hittills inte behandlats med vederbörligt allvar. Trots
världens högsta skatter kan svenska folket inom ett par år
befinna sig i ett läge där över hälften av statsskatten går åt
till att täcka räntekostnader. Enorma skatter, för vilka man
inte får någonting. Överbudspolitikens slutfacit!

Regeringens medicin tycks vara att blunda och köra fram
mot valet och hoppas att de svenskar som arbetar i
näringslivet skall greja biffen. Därvid bör observeras, att
den tillfälliga högkonjunktur som svenskt näringsliv nu
upplever tillkom trots -- inte tack vare -- regeringens politik.
Om Bildt och Wibbles ''försvar av kronan -- till varje pris --
politik'' hade lyckats, skulle det varit en ren katastrof för
näringslivet.

Nu havererade politiken och det kostade svenska
skattebetalare minst 25 miljarder kronor, gjorde några
10.000-tals människor arbetslösa och satte ytterligare något
1.000-tal företag i onödiga konkurser. Det är den politikens
arkitekter som nu med lätt hand skissar vidare på Sveriges
framtid.

Regeringens roll

Regeringen har den verkställande makten. Inom de
ramar som riksdagen godkänner, skall regeringen leda
landet ur krisen.

* Regeringen måste givetvis föregå med gott exempel --
men gör det inte!

* Regeringen måste naturligtvis kritiskt granska alla
utgiftsposter -- men gör det inte!

* Regeringen borde agera med klara och konsekventa
åtgärder, men gräver istället ner sig bakom halvmesyrer och
orimliga förslag.

* Hela det politiska etablissemanget måste i detta
utomordentligt kritiska läge givetvis ompröva idéer,
attityder och lagar för att hitta en utväg -- men gör det inte!

Fakta om Sverige

* Arbetslösheten stiger och är högre än någonsin i
modern tid.

* Ungdomsarbetslösheten är skrämmande. Den ligger
mer än dubbelt så högt som den genomsnittliga
arbetslösheten. Flera årskullar går utan riktiga jobb.

* Näringslivet som bokstavligen bär resten av Sverige på
sina axlar, har under de tre senaste åren förlorat 200.000
jobb!

* Räntorna i Sverige har börjat sjunka eftersom
regeringens politik misslyckades. Räntorna är dock på tok
för höga för att få fart på hjulen.

* Banksystemet räddades av skattebetalarna, men
bankerna visar varken ödmjukhet eller tacksamhet, utan
fortsätter med skrämmande räntemarginaler och håller
därigenom landet kvar i en helt sanslös högräntepolitik.

Arbetsmarknaden

Så här ser sysselsättningen (antal personer) ut år 1993:

-- Jord- och skogsbruk
134.000
-- Industri
777.000
-- Byggnadsverksamhet
235.000
-- Privata tjänstesektorn
1.482.000
-- Kommunal verksamhet
1.126.000
-- Statlig verksamhet
198.000
Totalt sysselsatt arbetskraft
3.960.000

Så här fördelar sig arbete och arbetslöshet i olika
åldersgrupper:

Ålder
Antal
Arbetslösa
Arbetande
18
114.000
14,2 %
13 % (inkl.arb.markn.insatser)
19
113.000
14,2 %
32 % (inkl.arb.markn.insatser)
20-24
581.000
17,1%
55 %
25-34
1.126.000
11,3 %
78 %
35-44
1.204.000
5,9 %
80 %
45-54
1.167.000
4,2 %
82 %
55-59
420.000
3,9 %
62 %
60-64
415.000
2,8 %
21 %

Intressanta tabeller. Ytterst oroande
ungdomsarbetslöshet!

Ungdomen

Sverige befinner sig i en återvändsgränd. Det är det
svenska etablissemanget, den svenska modellen, som själv
körts in i återvändsgränden. Nu måste vi ur den!

De största och mest långsiktiga problemen kan
sammanfattas under rubriken ungdomspolitik. När 100-
tusentals ungdomar står utan riktiga jobb, när det inte lönar
sig att arbeta (om man eventuellt skulle hitta ett jobb), när
det inte lönar sig att studera, när det inte finns en klart
motiverad politik, då skapar vi problem som förstör för
generationer framåt.

* Politiker, arbetsgivare, och fackföreningar måste
hjälpas åt att snabbt införa lärlingssystem. Länder med låg
ungdomsarbetslöshet har lärlingssystem, ungdomslöner och
en arbetsmarknadspolitik som syftar till att ge ungdomar
meningsfull sysselsättning. Konstgjord andning av typen
ALU- och AMU-utbildning leder till planekonomi,
detaljreglering och snedvriden konkurrens. Om ungdomar
däremot får direkt utbildning i företagen, lär de sig
bokstavligen för livet.

* Givetvis måste tiden för provanställning förlängas.
Minst 18 månader. Annars ger det inte avsedd effekt.

* Utbildning -- kvalificerad utbildning -- är nödvändig,
om Sverige skall klara sig i konkurrensen. Dessutom är
utbildning motiverande för ungdomarna.

Ny Demokrati föreslår följande åtgärder:

* Lärlingssystem införs i samverkan med politiker/
arbetsmarknadsparter.

* Provanställningstiden förlängs till 18 månader.

* Att allmän värnplikt, innefattande militärtjänst-,
biståndsoch katastrofbrigader utreds, enligt tidigare Nyd-
förslag.

* Arbetsrätten och LAS liberaliseras väsentligt och görs
om så att små och medelstora företag kan växa och frodas.
LAS skall överhuvudtaget inte gälla för företag med färre
än 25 anställda. Turordning måste till minst 20 % vara
företagets sak att avgöra.

* Höjda exportkreditgarantier till Östeuropa kan minska
arbetslösheten i Sverige, inte minst inom byggsektorn. Där
borta finns en byggmarknad. Vi har kunnande, folk och
utrustning.

* GAS avstyrker vi, eftersom det endast skulle minska
kostnaderna för företag som ändå är framgångsrika och
därigenom kan nyanställa.

Dessa insatser på arbetsmarknaden stärks genom
kraftiga skattesänkningar enligt nedan.

Alla åtgärder har en sak gemensamt: Jobben -- de
välståndsskapande jobben -- ges högsta prioritet.

Tjänstemomsen måste sänkas

Det mest förödande med vad som kallades århundradets
skattereform, var att man plötsligt beskattade tjänster med
25 % istället för 0 %. Tjänster är nästan bara arbete.
Tjänstemomsen är alltså ännu en löneskatt. Som väntat
ökade den svarta sektorn drastiskt, samtidigt som
privatiseringen av den offentliga sektorn i praktiken
omöjliggjordes. Momsbelagda privata företag skulle
konkurrera med landstingens och kommunernas i praktiken
momsbefriade verksamheter...

I det konjunkturella och strukturella läge som Sverige
befinner sig i måste man både gasa och bromsa. Detta har
Ny Demokrati länge understrukit. Bromsningen sker
genom minskningar av offentliga utgifter och sänkningar i
socialförsäkringssystemen. Mycket har redan beslutats.
Annat föreslås nu av Ny Demokrati.

Men hur gasar man?

Om vi utgår ifrån att det är arbetslösheten som är
Sveriges största problem, så gasar man givetvis på det sätt
som ger mest jobb. Meningsfulla, riktiga jobb.

Om tjänstemomsen sänktes från 25 till 12 % och därmed
hamnade på samma etablerade nivå som den s k
turistmomsen, skulle de dynamiska effekterna sannolikt bli
mycket stora.

Dvs. det skulle bli många nya jobb samtidigt som en
gradvis övergång från svarta till vita jobb skulle påbörjas.
En arbetlös kostar samhället ungefär 200.000 kronor per år
jämfört med en som arbetar. 100.000 jobb skulle alltså
stärka statens finanser med 20 miljarder om året. Även om
effekten skulle dröja något år innan den helt slår igenom,
är åtgärden säkerligen självfinanierande. Ändå har Nyd
finansieringsförslag!

Andra sätt att gasa är som bekant att sänka den allmänna
momsen, sänka matmomsen, inkomstskatten eller
arbetsgivaravgifterna. Givetvis anser Nyd, som tidigare
framförts, att dessa skattesänkningar bör göras, när det
finns ekonomiskt utrymme för det.

För Ny Demokrati framstår dock en kraftig sänkning av
tjänstemomsen som intressantare och mera logisk i dagens
Sverige. Dessutom skulle det stärka den svenska
tjänstesektorn inför ett eventuellt inträde i EG. I anslutning
härtill bör också byggmomsen sänkas.

Fri konkurrens

Fri konkurrens betyder lägre priser, högre kvalitet och
bättre service för människorna. Alltså är den fria
konkurrensen angelägen för hela det svenska folket. Stat
och kommun är för övrigt inte till för att producera. Statens
roll är att vara myndighet och myndighetsutövning sker
utan konkurrens.

Ett land som Sverige, med stora strukturella
ekonomiska problem, måste givetvis sänka kostnaderna där
det går. Fri konkurrens är ett beprövat medel. Fråga det
framgångsrika svenska näringslivet!Därför måste den
offentliga sektorn privatiseras i snabbast möjliga takt.
Vidare måste plan- och bygglagens efterlevnad
kontrolleras. Annars fastnar man lätt i de gamla hjulspåren!

Krigsförklaring mot den svarta marknaden, eko-brotten
och bidragsfusket

Det finns sällan statistik på det som är förbjudet, men i
vida kretsar börjar man inse att den svarta sektorn brett ut
sig i Sverige och att enorma belopp genom kriminella
handlingar undandrages beskattning. 100 miljarder per år
tycks snarare vara i underkant än i överkant.

Skälen till den snabbt ökande svarta marknaden är
många:Skattetrycket i allmänhet. Den höga momsen och
de höga arbetsgivaravgifterna i synnerhet.
Tjänstemomsen som tycks göra hela branscher svarta
genom att de laglydiga inte har en chans att konkurrera med
den som bryter lagen.Illegal arbetskraft.Organiserad
brottslighet och liknande företeelser.

Men det handlar också om moral och värderingar. Att
jobba svart betraktas i breda kretsar som en rättighet, ja
t.o.m. nödvändighet och det lär inte finnas många i vårt
land som inte fallit för frestelsen att köpa svarta tjänster!
Finns det någon i riksdagen!?

I grunden finns inställningen att ''det är OK att lura
staten''.

Politikerna har sin del i skulden för denna utveckling.
Under lång tid har politikerna nämligen uppträtt som om
folket sorterade under dem, när politikerna i själva verket
är valda och avlönade av folket. Politikerna har agerat som
om deras privilegium är att beskatta och detaljstyra folket.
Denna magnifika och nedlåtande attityd hos överheten har
givetvis retat skattebetalarna som tyckt sig vara i sin fulla
rätt att lura staten.

Politikernas verkliga uppgift är att hushålla med andras
pengar.

Nu måste folk inse att det inte är staten som de lurar.
Om de inte själva gör sitt jobb och betalar sin skatt få andra
individer göra det åt dem.

Om man fuskar med sjukskrivning, tar A-kassa och
jobbar svart, så stjäl man från grannar och jobbarkompisar.
Detta måste politikerna våga tala om, men i stället smygs
det och tassas det runt den heta gröten. Bedrägeriet är
utbrett och alla har ju rösträtt...

Det har varit inne att vara smart. Det måste bli inne att
vara ärlig.

Den svarta sektorn består av många delar och har många
förklaringar, men i ett civiliserat samhälle måste den
bekämpas, i lagens, demokratins och moralens namn.

Vi kan inte ha en stor och dyr samhällsapparat, ett
budgetunderskott på 217 miljarder och en svart sektor på
över 100 miljarder.

Därför måste vi förklara krig mot den svarta sektorn.
Stridsmedlen blir många och skiftande. Allt från exemplets
makt, skatter, avdragsmöjligheter, information, pedagogik
och annan mjukvara till den polisiära kontrollens hårdvara.

En fråga för alla partier

Ny Demokrati tycker att alla partier snabbt borde kunna
enas i denna fråga liksom om de resurser som behövs för att
nå effekt. 100 miljoner kronor vore en billig grundplåt för
den polisiära delen och varför inte lika mycket åt den
informativa mjukvaran? Intäkterna borde snabbt växa till
några 10-tals miljarder per år! Jämför det gärna med andra
budgetposter, som ältas och förhandlas...

Världens generösaste familjepolitik

Vid internationella jämförelser framstår Sveriges
familjepolitik som ytterst generös. Cyniska röstmaximerare
kopplar säkerligen detta faktum till att det finns ett par
miljoner röster att hämta hos dem som gynnas av
familjepolitiken...

Ny Demokrati har i en tidigare motion skisserat en helt
ny familjepolitik som är lättbegripligare och rättvisare än
dagens och som dessutom skulle spara över 20 miljarder
kronor årligen. Ny Demokrati vänder sig givetvis
kategoriskt emot varje förslag att ytterligare fördyra och
komplicera det lappverk som familjepolitiken idag utgör. Vi
säger nej till ökade bidrag, till tvångsstyrd pappaledighet
och annan klåfingrig planekonomi.

Ny Demokrati går också emot av regeringen aviserad
vårdnadsersättning så vida denna inte mer än väl
kompenseras av besparingar inom familjepolitiken,
exempelvis sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.

Indexering och automatiska fördyringar

Indexering av vissa punktskatter

Regeringen har lagt fram lagförslag till indexering av
vissa punktskatter. Det gäller den allmänna energiskatten,
bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten,
tobaksskatten och dryckesskatten.

Motivet för förslaget är enligt regeringen att
punktskatterna i många fall tas ut med ett visst belopp per
styck och att skatteuttaget därmed sjunker i reala termer
över tiden vid en stigande prisnivå. Förslaget går ut på att
införa realvärdesäkring åren 1994--1998 av de punktskatter
där en sådan nu bedömts vara möjlig.

Den föreslagna lösningen kan ifrågasättas

Det är särskilt viktigt att de skatter och avgifter som är
konkurrenshämmande beaktas i förhållande till EG/EU.
Det gäller t.ex. punktskatter. Den rimliga nivån på
punktskatterna kan på goda grunder ifrågasättas. På längre
sikt handlar det mera om att skatterna sänks än höjs främst
för att harmoniera med EG-länderna.

Ett exempel på oönskade effekter för Sverige av skatter
som inte är EG-anpassade är att företagen väljer att
expandera eller flytta delar av sin verksamhet till ett annat
land. Detta kan hända om svenska företag får ökade
kostnader på grund av t.ex. miljöskatter. Följden kan då bli
minskade arbetstillfällen i Sverige, trots att miljön ej
förbättras, eftersom de flesta miljöföroreningar är
gränsöverskridande. Detta är särskilt olyckligt i en situation
när just arbetslösheten är ett stort problem. Både punkt-
och miljöskatter måste därför EG-anpassas. Svenska
företags konkurrensförmåga vad gäller skatter och avgifter
är en viktigare faktor i ett allt öppnare Europa.

En genomgång av skattelagstiftningen visar vidare att
indexeringar av det slag som regeringen nu föreslår hittills
inte har förekommit i fråga om skatteuttag.

Enligt regeringsformen beslutar riksdagen om skatt till
staten och bestämmer hur statens medel skall användas (1
kap 3 § RF). Med hänsyn till utformningen av
bestämmelsen är det tveksamt om riksdagen äger rätt att i
stället för att besluta om skatt -- paragrafens ordalydelse --
besluta om beräkningsgrunderna för en viss skatt. Genom
att använda en sådan metod uppstår också svårigheter för
medborgarna att förutse storleken av en viss skatt.
Rättssäkerheten kan komma i fara.

Regeringen förelår nu indexeringsregler för allmän
energiskatt, bensinskatt, dieseloljeskatt, koldioxidskatt,
tobaksskatt och dryckesskatt. Detta är ett sätt att höja
skatten i framtiden utan att få obehaglig uppmärksamhet.

Resonemanget tycks vara att eftersom utgifterna till så
stor del är indexerade eller på annat sätt höjs med
automatik, vore det skönt att göra detsamma med
intäkterna. Vägen tillbaka till världens absolut högsta
skattetryck skulle därmed vara asfalterad. Idag är det bara
14,3 % av statens utgifter som beslutas genom separata
riksdagsbeslut. Resten sker genom automatik i en eller
annan form (procenttalet gäller 1991/92).

Ny Demokrati föreslår att transfereringssystemen -- till
största delen socialförsäkringar -- samordnas och får samma
golv (miniersättning) och tak (maxersättning), samt
däremellan en procentsats som, liksom golvet och taket,
fastställs en gång per år. Vi har i en särskild motion tagit upp
frågan om ändring av beräkningsgrunden för basbeloppet.

På detta sätt kan Sverige snabbt rätta munnen efter
matsäcken.

I en förlängning då staten endast skattefinansierar
golvet, dvs. grundtryggheten, blir ersättningsprocenten och
taket en fråga för individen och arbetsmarknadens parter.

Allt detta kräver givetvis omsorgsfulla utredningar. Ny
Demokrati är dock övertygad om att detta är den väg
Sverige måste gå. Det vore därför ödesdigert att införa
indexering även av inkomster som ovannämna punktskatter
istället för att ta bort indexering av utgifterna.

Punktskatter skall därför denna gång behandlas precis
som tidigare. Regeringen föreslår därvid uppenbarligen en
väsentlig skattehöjning.

Ny Demokrati har till yttermera visso förslag till
skattesänkningar.

Den bensinskatt som socialdemokraterna och
regeringspartierna gemensamt beslöt var illa nog och gav
mycket liten utdelning för staten, men däremot stort besvär
och höjda kostnader för dem som måste använda bil. Att
ytterligare höja denna skatt genom indexreglering, när man
känner den negativa dynamiska effekten, vore att göra ont
värre.

Ny Demokrati föreslår istället att den tidigare
bensinskattehöjningen tas tillbaka, dvs. att skatten sänks
med ca 77 öre/liter. För statskassan betyder detta -- att
döma av utfallet efter 7 månaders höjd bensinskatt -- en
budgetförsvagning på ca 2 miljarder per år.

Det finns många i vårt land som letar efter nya sätt att
beskatta folket. En vacker dag kommer de givetvis att
upptäcka att vi redan på 1700-talet hade kaffeskatt i
Sverige. Med ett resonemang liknande tobaks- och
dryckesskatten, skulle vi snart kunna få upp kaffepriset till
det femdubbla. En sådan utomordentligt impopulär skatt
skulle dock vara mera rättvis än bensinskatten. Just därför
lär den väl aldrig aktualiseras.

Vilken väg är bäst för Sverige?

Det finns tre förslag:

Socialdemokraternas, som är att snabbt återgå till den
ordning och det skattetryck som skapade århundradets kris
i Sverige.Regeringens, som är en något långsammare väg
tillbaka till högskattesamhället. En annan likhet med (s) är
politikerstyrningen av privatlivet och värnandet om den
speciella politiska sektorn.Ny Demokratis, som är
a) att bromsa genom att skära i alla offentliga utgifter, utom
de som garanterar medborgarna till liv, hälsa och egendom,
b) att gasa genom att sänka skatterna och sänka välfärdens
pris genom fri konkurrens och privatiseringar.

De viktigaste frågorna

Vilket förslag skapar snabbast balans i ekonomin?
Viket förslag är bäst ur ungdomens synpunkt? (Och den
ännu inte födda generationens synpunkt...?)Vilket
förslag ger flest jobb?Vilket förslag ger lägst ränta?
Vilket förslag har störst chans att få fart på hjulen i Sverige?

Ny Demokratis svar

Ny Demokrati vill sänka statens (skattebetalarnas)
utgifter genom kraftiga nedskärningar i organisationsstöd,
partistöd, presstöd, u-hjälp, flyktingpolitik och byråkrati
och samtidigt skära
ned ersättningsnivåerna och maxbeloppen i
föräldraförsäkringen till samma procenttal (80 %)
respektive maxbelopp (5,5 basbelopp) som i
arbetslöshetsersättningenbehovspröva barnbidragen
ta bort flerbarnstilläggeninte subventionera
hemspråksundervisningen

Detta skulle ge utrymme för att:

sänka bensinskattenhalvera tjänste- och
byggmomsen och skapa en fri och konkurrenskraftig
tjänstesektor med många nya jobbge varje
bostadsinnehavare rätt att göra avdrag med 50 000 kr/år i
deklarationerna för varierade reparationer (s.k. egnahems-
ROT)låta företagarna göra direktavskrivningar så att
investeringarna snabbt kommer igång. (Industriförbundet
räknar med att enbart de industriella investeringarna måste
ligga på minst 70 miljarder per år för att Sveriges skall
komma ur krisen.)öka exportkreditgarantierna till
Östeuropa så att svenska företag kan genomföra
investeringar även där. Garantierna skall specialdesignas
för små och medelstora företag.förklara krig mot svarta
marknaden, eko-brott och fusk!

Dessa åtgärder föreslår Ny Demokrati. Åtgärderna
finansierar varandra. Dessutom finns enorma dynamiska
effekter genom att hjulen börjar rulla i det svenska
samhällsmaskineriet så att Sverige kan rulla ut ur kriszonen.

Regeringens svar

Är det rätt att följa regeringens enda väg? Regeringen
gör inget av det ovannämnda!

Jo, tillsammans med (s) införde de en egnahems-ROT
som var så orealistisk att den inte hade någon effekt alls.
Kalkylen blev helt enkelt lönsammare för svartjobbarna!

I övrigt laborerar regeringen med automatiskt höjda
skatter, skatter som kallas avgifter respektive egenavgifter,
som folk får betala ovanpå det de redan erlagt skatt för
samma ändamål... Regeringen orkar inte sänka skatter och
satsa på nya jobb. Likt gångna tiders (s)-regeringar
hemfaller man istället åt detaljregleringar av människors
privatliv.

Kalkyler över Nyds skattesänkningar

* Bensinskatten gav netto 1,2 miljarder på 7 månader, dvs
drygt 2 miljarder per år. Att ta bort den ger alltså
2 Mrd/år
* Tjänstemomsen är 17,3 miljarder. En sänkning från 25 till
12 % kostar, exklusive positiva, dynamiska effekter
8,5 Mrd/år
* Byggmomsen för nästa år beräknas ha fallit ned till 8
miljarder. En sänkning till 12 % kostar alltså
4 Mrd/år
* 50.000 kronor egnahems-ROT, dvs. deklarationsavdrag
för verifierad reparation, kostar netto ca 5 %, dvs. 2.500
kronor per full reparation -- för låginkomsttagare. 30 % K-
skatt ställs mot arbetsgivaravgifter, löneskatter m m. För
höginkomsttagare (50 % marginalskatt) blir nettot 11.000
kronor per full reparation. Vid 400.000 reparationer à
50.000 kronor skapas ca 30.000 jobb. Effekten för stat och
kommun blir ett minus på
0,5 Mrd
* Direktavskrivningar senarelägger bolagsskatten men
tidgarelägger investeringarna. Torde till sist kosta staten
cirka
5 Mrd/år
* Exportkreditgarantier utökas med 10 miljarder vilket
antas kosta 15 %, dvs.
1,5 Mrd/år
S U M M A
21,5 Mrd/år

Besparingar

* Organisations-, press- och partistöd via stat och kommun
är ca 15 miljarder per år. 25 % omedelbar nedskärning ger
3,75 Mrd/år
* Behovsprövade barnbidrag (successiv sänkning från
inkomster på 320 till 500 tkr per år) ger
3 Mrd/år
* Slopade flerbarnstillägg ger
1,25 Mrd/år
* Slopade subventioner för hemspråksundervisning ger ca
1 Mrd/år
* Skärpt föräldraförsäkring ger
1,5 Mrd/år
* U-hjälp dras temporärt ner till 0,5 % av BNI vilket ger
6,5 Mrd/år
* Modernisering och rationalisering av flyktingpolitiken
måste rimligen ge minst 5 Mrd inom à 2 år. Antag år
1 3 Mrd/år
S U M M A
20 Mrd/år
En särskild budgetförstärkning. Ta bort momsbefrielsen för
dagspressen
1,5 Mrd/år

Plus alla nya jobb!

En arbetslös person kostar samhället cirka 200 tkr/år mer
än en arbetande person. 100.000 nya jobb betyder alltså ca
20 Mrd/år
(De jobb som skapas av egnahems-ROTEN, har dock
redan diskonterats)

Plus krigsförklaringen mot den svarta marknaden m.m.

Krigsförklaringen mot den svarta marknaden, den
ekonomiska brottsligheten och bidragsfusket som snabbt
borde ge 10-tals
Mrd/år

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition
1993/94:25 antar i motionen föreslagna riktlinjer för den
ekonomiska politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkning av tjänstemomsen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkning av byggmomsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot den svarta sektorn,

5. att riksdagen avslår föreslagna indexeringsregler i
lagar om allmän energiskatt, om bensinskatt, om
dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter, om
koldioxidskatt, om tobaksskatt och dryckesskatt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om användningen av
indexeringar utreds,

7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
beslutar sänka bensinskatten i enlighet med vad som
förordas i motionen.

Stockholm den 9 november 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Bert Karlsson (nyd)

Christer Windén (nyd)

Lars Andersson (nyd)

Kenneth Attefors (nyd)

Leif Bergdahl (nyd)

John Bouvin (nyd)

Harriet Colliander (nyd)

Bengt Dalström (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)

Claus Zaar (nyd)

Arne Jansson (nyd)

Bo G Jenevall (nyd)

Robert Jousma (nyd)

Stefan Kihlberg (nyd)

Peter Kling (nyd)

Max Montalvo (nyd)

Lars Moquist (nyd)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Laila Strid-Jansson (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)

Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm

Simon Liliedahl (nyd)