Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Anf. 1 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! Bostadssituationen i Sverige har gått från brist till kris. Den positiva trend vi sett med historiskt högt byggande under de senaste åren håller nu på att vika, samtidigt som Sverige upplever en historiskt hög befolkningsökning och bristen på bostäder redan är akut. Vi har gått från en bostadsbrist till en bokris.

Genom att knyta ihop infrastruktur med bostadsbyggande som Alliansen föreslog i Sverigebygget blir framtidsinvesteringar möjliga för bostäder. Jag är glad att Sverigeförhandlingen, som det numera heter, fortsätter. Den har fått kommuner att tänka nytt och visar också på vikten av att fortsätta detta viktiga arbete. I det behövs också mer byggbar mark, och därför har Kristdemokraterna valt att satsa mer pengar än regeringen på marksanering.

Vi vill också att det stora arbetet gällande regelförenklingar fortsätter. Det tar för lång tid i dag, och det är för krångligt att bygga. Stundens allvar ställer också frågor på sin spets - är det rimligt att det ska vara så svårt att sätta upp tält som det är i Skåne? Svaret är enkelt: nej. Förklaringen är desto svårare.

Flera utredningar har landat på regeringens bord. Bostadsplaneringskommittén, som bostadsministern satte sådant hopp till, sa jag redan innan att man inte skulle ha någon övertro på. Riksintresseutredningen, som enligt direktiven skulle rensa upp i riksintressena, föreslår nu att dessa ska bli fler. Strandskyddet, som skulle bli enklare, blev krångligare då länsstyrelserna gör olika tolkningar och då kommunala särkrav togs bort medan kommunerna har dem kvar. I detta läge måste regeringen visa en väg.

Alltför ofta måste arbetstillfällen avböjas på grund av bostadssituationen. Stundens allvar kräver handling. Miljöpartiet, som ansvarar för bostadsfrågorna, har inte presenterat vilka åtgärder de vill genomföra för att förändra bostadsmarknadens förutsättningar.

I den debatt där jag och bostadsministern möttes nyligen gjorde ministern ett nummer av att det är "slutsnackat". Han vill inte samtala med oppositionen, utan nu är det utskällda subventioner, begränsade andrahandsuthyrningar och urvattnande utredningar som gäller.

I en debatt för några månader sa Leif Nysmed från Socialdemokraterna att vi behöver ett annat tonläge. Det stämmer, och det är något jag har funderat på under året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Ja, jag blir irriterad när lite händer, när allt skylls på Alliansens åtta års styre, som om det inte var bostadsbrist innan dess, och när jag i en frågestund kallas för solstråle i stället för att få svar från bostadsministern om vad regeringens plan är.

Men Leif Nysmed har rätt. Jag tänkte inför dagens debatt på tiden i opposition, på de debatter jag deltagit i och de möten jag haft. Jag besökte för några månader sedan en mindre kommun, men min partikollega kunde inte ses utan sa att jag skulle träffa någon annan. Det fanns bara en annan heltidspolitiker som kunde träffas: ett socialdemokratiskt kommunalråd.

Han var positiv till att någon hört av sig så att han kunde ge sina perspektiv. Efter vårt möte sa han: För tre år sen hade jag inte tagit detta möte, men nu är jag glad att någon lyssnar. Jag har kommit till den punkten att partifärg inte spelar roll längre, utan det behövs lösningar.

Jag instämmer helt i det.

Herr talman! Politik handlar om att vilja och att välja. I detta läge krävs både handling och en vilja till långsiktigt hållbara och förankrade beslut för att nå resultat. Jag är därför, för Sveriges skull, beredd att uppmana regeringen att lyfta upp dessa frågor och försöka nå en bred förankring för större reformer. Vi behöver kraftfulla politiska reformer, och de kan inte vänta. Om vi vill undvika integrationsproblem är lösningen inte att människor ska sitta år efter år i undermåliga flyktingförläggningar.

Utmaningarna är många. Förslagen till lösningar som kommer upp i debatten är också många och skiftande. Det är delar av bostadspolitikens dilemma. Vill vi skapa goda förutsättningar för bostadsbyggande måste åtgärder sättas in på vitt skilda områden. Det finns ingen quickfix, men vi vet att passivitet och hänsyn till särintressen försvårar läget ytterligare.

Framför oss finns nu ett antal åtgärder som det politiska systemet i varierande utsträckning har beröringsskräck inför. Det är dags att diskutera hur vi under de kommande åren ska hantera bostadssituationen för nyanlända och vidare åtgärder för att underlätta för unga att köpa sin första bostad, till exempel genom bosparande och startlån.

Vi behöver diskutera hyressättningssystemet. Vi behöver titta på för- och nackdelar med ändrat ränteavdrag och reavinstbeskattning för att i framtiden ha beredskap om ändringar krävs för att förbättra bostadssituationen. Men vi behöver också överväga olika åtgärder, vilket vi vill diskutera med regeringen. Vid förhandlingar måste naturligtvis alla parter vara beredda att ge och ta och slänga käpphästar i papperskorgen.

Gemensamt för dessa områden är att det krävs långsiktighet och en bred politisk förankring. Blocköverskridande samtal efterfrågas högljutt av flera berörda intressenter, såsom byggare, hyresgästernas representanter, bostadsrätternas representanter, kommuner med flera.

Kristdemokraterna sitter inte inne med alla svaren själva, men vi är beredda att ta vårt ansvar. För oss är blocköverskridande samtal vägen framåt. Fokus bör vara åtgärder för att öka rörligheten på bostadsmarknaden och få en större social dimension på bostadsmarknaden.

Situationen på bostadsmarknaden är så pass allvarlig att den kräver extraordinära åtgärder. Extraordinära åtgärder kräver bred politisk förankring. Det är Kristdemokraterna beredda till. Frågan är om Stefan Löfven leder en samarbetsregering eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Civilutskottet är ett spännande men lite spretigt utskott, och det speglas även i dagens debatt. Områdena tangerar varandra, och med detta försök till tv-övergång går jag över till konsumentpolitik.

Synen på konsumtion och krediter förändras under åren, och i dag lånar svenskarna alltmer. Målsättningen bör vara att hitta en fungerande väg för att skapa en återhållsam men tillgänglig lånemarknad. Kristdemokraterna anser att det kan vara värt att överväga räntetak.

Evighetsgäldenärer är den grupp i samhället som lider svårast då de i årtionden lever under hot om indrivning av varje krona de tjänar över existensminimum. De är skuldsatta, och deras anhöriga lever ett kringskuret liv år efter år. De saknar ofta ork och förmåga att genomföra den totala skuldsanering som vore till störst hjälp för dem.

Kristdemokraterna anser att den utredning som gjordes för ett antal år sedan och vars slutsats var en slutlig preskriptionstid bör övervägas för lagstiftning. Detta är inte lätta frågor, men när människors tragiska livsöden säljs från borgenär till borgenär så att de i slutändan knappt vet vem de är skyldiga pengar måste politiken göra något.

Att starta ett företag innebär att man lämnar trygghetszonen och utsätter sig själv och sin omgivning för risken att misslyckas. Det är något som säkert avhåller många från att förverkliga sin dröm och sin affärsidé. Därför är det nödvändigt i ett samhälle som bejakar tillväxt och jobbskapande att det finns möjligheter till skuldsanering för företagare.

Det konsumentpolitiska mål som Kristdemokraterna medverkade till under alliansregeringen är att konsumenterna ska ha makt och möjlighet att göra aktiva val. Konsumenter ska ha en stark ställning lokalt, nationellt och i EU.

Det är angeläget att sanktioner mot lagöverträdelser är effektiva och kännbara. Följaktligen är det också angeläget att konsumentvägledning når ut och hålls tillgänglig för att stödja i synnerhet de ekonomiskt svaga grupperna i planeringen av deras privatekonomi.

Kristdemokraterna anser att konsumentpolitikens roll ska vara att bidra till att öka konsumenternas egenmakt genom att möjliggöra aktiva val. Vi ser med oro på att regeringen nu är på väg att återgå till en konsumentpolitik som är mer inriktad på att styra konsumenterna än på konsumentmakt. Det föreslagna målet är ett uttryck för en sådan konsumentpolitik.

Anf. 2 Ewa Thalén Finné (M)

Herr talman! Bostadsfrågan är en av Sveriges allra största samhällsutmaningar. En insikt om bostadspolitikens grundläggande roll är avgörande om vi ska lyckas i vår strävan att skapa ett bättre Sverige, ett Sverige som kan mer.

På en bostadsmarknad måste det finnas bostäder av alla sorter och för alla inkomstnivåer. Där finns hyreslägenheter, småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter av olika standard och storlek och i olika lägen. Där finns nybyggda lyxlägenheter med all tänkbar service, liksom enkla hyreslägenheter som möjliggör insteg på marknaden för dem av oss med lägre anspråk eller den som söker boende för en kortare tid.

På en framtida bostadsmarknad ska ingen längre behöva tacka nej till jobb eller studier på grund av att man inte kan hitta en lämplig bostad. Det ska finnas ett stort och varierat utbud av bostäder med olika upplåtelseformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Det är bekymmersamt att dagens regering i princip står tomhänt. När det kommer till regelförenklingar lägger man få, i regel minimalistiska förslag jämfört med de förslag som vi inom Alliansen har velat genomföra. Det kanske inte är konstigt, då man var emot det mesta som Alliansen föreslog under förra mandatperioden, men det är trist. Ska vi lyckas öka konkurrensen och släppa in nya och små aktörer krävs det fler regelförenklingar.

Det regeringen gör - som de kallar tidernas satsning på bostadssektorn - handlar om att man i en sektor som omsätter över 100 miljarder kronor årligen stoppar in 2,2 miljarder i investeringsstöd, ett stöd som i princip ingen i branschen vill ha. Det kritiseras av byggindustrin, fastighetsägare, universitet med flera.

Därtill finns stora risker, detta med anledning av att vi under senare år har börjat se nytänkande och innovationer i sektorn. Det har börjat byggas smarta lägenheter med rimliga hyror. Risken är uppenbart stor att denna innovationskraft försvinner när man i stället kan få skattebetalarnas pengar rakt ned i fickan. Det är faktiskt en stor otjänst gentemot hela byggsektorn.

Vi moderater vill se en bostadsmarknad där bostaden är möjliggöraren i människors liv, en bostadsmarknad som utgår från såväl valfrihet som rörlighet och trygghet. Vi vill se en bostadsmarknad där företag konkurrerar på lika villkor, ett hyressättningssystem som är anpassat till bostadsmarknadens förutsättningar, kombinerat med ett stöd till svaga inkomstgrupper och socialt utsatta. Vi vill se en bostadsmarknad med rörlighet där det inte finns hinder att flytta till det man behöver. Detta kräver breda, långsiktiga, trygga och stabila regelverk som gäller över mandatperioder.

Hyresrätten är viktig. Det är därför angeläget att det finns förutsättningar för att bygga hyresrätter. Ett hinder som ofta lyfts fram är bruksvärdessystemet. Ett sätt att förbättra systemet var införandet av presumtionshyror. När det infördes av Socialdemokraterna var presumtionstiden 10 år. Under alliansregeringen förlängdes denna tid till 15 år - ett bra steg, men otillräckligt. Vi vill därför att regelverket utvecklas så att ett hus som en gång har kommit in i systemet med presumtionshyror ska förbli där under sin livslängd.

Det måste också i dagens hyreslagstiftning införas en möjlighet att ha en variation av standarder såväl som hyror i samma hyreshus, så kallade tillval och frånval. Vidare är det viktigt att fortsätta det framgångsrika arbetet med att förenkla och stimulera andrahandsuthyrning av bostäder, för ett bättre utnyttjande av beståndet.

Samtidigt är ägandet grunden i bostadsmarknaden. Nästan 80 procent bor i en ägd bostad. Därför måste utgångspunkten för bostadspolitiken också vara möjligheten att äga sin bostad. Ambitionen måste vara att ytterligare utöka och utveckla olika ägandeformer för i synnerhet lägenheter men även övriga bostäder. Ägandet är en grundförutsättning för bostadsproduktionen.

En bostadspolitik för framtiden måste ha en balans mellan sunda, hållbara och långsiktiga finansieringsprinciper för bolån där bostadsägande inte missgynnas. I synnerhet är detta viktigt för ungas inträde, möjligheter, förutsättningar och framtid på bostadsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Vidare måste den framgångsrika reform- och förenklingsresa som alliansregeringen påbörjade - som har lett till att vi nu har det högsta bostadsbyggandet på decennier - fortsätta. Vi har tillsammans med övriga allianspartier lagt många bostadspolitiska förslag om allt från förenklingar till vikten av gemensam planering av bostäder, infrastruktur och kollektivtrafik, för att bara nämna något i en lång rad av exempel.

Fortfarande krävs en mängd olika åtgärder för att förenkla för fler bostäder och byggklar mark. Exempel på detta är att göra det lättare att ändra och även bevilja undantag för detaljplan för bostadsändamål. Det handlar om att göra tillgänglighetsbestämmelserna mer flexibla, där man ser till helheten genom att uppmuntra och tillåta ombyggnationer och byggnationer på vindar och takterrasser utan krav på hiss, för att därigenom frigöra tillgänglighetsanpassade lägenhetsbestånd i andra änden.

Ytterligare förbättrade möjligheter till förtätning och fortsatt uppmjukning av alltför rigida och inkonsekventa bullerregler är andra exempel på nödvändiga förenklingar. Vi vill även pröva möjligheten att genom en juridiskt förstärkt och i någon mån mer detaljerad översiktsplan möjliggöra borttagandet av detaljplaner.

I dag kan vi se att riksintressen och andra restriktioner ligger som en våt filt över stora delar av tillgänglig och lämplig mark. Det är ett stort problem. Dessa förhindrande regelverk måste ändras. Innan detta är genomfört bör bostadsbyggnation göras mer jämbördig med övriga riksintressen, som i sin tur bör samordnas i högre utsträckning. Detta måste kombineras med en begränsning av överklagandemöjligheterna.

Ett exempel på ett riksintresse är strandskyddet. Den allemansrättsliga tillgången till strandområden är viktig, men samtidigt är det viktigt att skapa förutsättningar för strandnära byggande, i synnerhet utanför tätort. Dagens lagstiftning har inte avsedd effekt. Vi måste fortsätta att göra det enklare att bygga strandnära genom ett mer flexibelt och anpassat strandskydd.

Sveriges bostadsutmaning är komplex. Det finns inga enkla eller enskilda lösningar, utan här handlar det om grundläggande och långsiktigt sunda förutsättningar och spelregler för ett ökat samhällsbyggande, där ett samspel mellan bostads- och arbetsmarknaden är en nödvändighet för tillväxt och ökad välfärd och för att lyckas i kampen mot utanförskapet.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 3 och tydliggöra att vi avstår från att delta i beslutet under punkt 3, Anslag inom utgiftsområde 18.

Anf. 3 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Vi ser en kraftig befolkningsökning i Sverige som såklart skapar stor påverkan på det välfärdssamhälle som vi har i Sverige. Det kommer också att minska bnp per capita och förmodligen resultera i en rad neddragningar för att man ska kunna finansiera hela den invandringspolitik som förs av samtliga riksdagens partier utom Sverigedemokraterna.

I en budgetdebatt om bostadspolitiken som vi har i dag går det inte att blunda för det faktum att det faktiskt är dagens invandringspolitik som styr hela den svenska bostadspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När man tittar lite grann i regeringens budget, som stöds av Vänsterpartiet, och allianspartiernas budgetar verkar det nästan som att de helt saknar insikt i hur detta egentligen påverkar svensk bostadsmarknad. Man hör från talarstolen och läser i budgetarna att detta ska lösas framför allt genom regelförenklingar. Samtidigt vet vi att det beräknas komma ungefär 1 miljon asylsökande till Sverige under de närmaste fem åren.

Man har från regeringens sida lite tafatt försökt begränsa antalet asylsökande till Sverige de senaste veckorna genom en rad förslag. Men vi ser att det egentligen bara har halverat antalet asylansökningar till Sverige under den senaste tiden - från ungefär 10 000 i veckan ned till 5 400 den senaste veckan. Skulle det fortsätta i den takten skulle vi ändå komma upp i 286 000 asylsökande på ett år. Detta är alltså förslag som inte räcker för att begränsa antalet asylsökande och begränsa asyltrycket mot Sverige i dag.

Detta får såklart konsekvenser, och det har fått allvarliga konsekvenser. Bostadspriserna, svarthandeln med hyreskontrakt, trångboddheten och tältlägren ökar. Senast kom det önskemål från Migrationsverket om att man även skulle använda husvagnar för boenden.

I mars månad kom Boverket med en rapport om att det behövdes 31 000 bostäder bara för att klara av boende för de nyanlända som kommer till Sverige. Det var utifrån det tryck mot Sverige som vi då såg och de prognoser som talade om 80 000 asylsökande under 2015. I dag pekar prognoserna på mer än en fördubbling. Man talade då om att man måste bygga 71 000 bostäder på fem år för att kunna återupprätta någon form av bostadsbalans i Sverige. I den situation som vi i dag befinner oss i med prognoser där det talas om närmare 200 000 och 1 miljon på fem år förstår ni att dessa kalkyler inte går ihop.

Det prognostiseras att det ska färdigställas 31 000 bostäder under 2015 samtidigt som vi ser det enorma asyltrycket mot Sverige. Var ska alla dessa människor bo? Det går inte att utröna när man läser Alliansens och de rödgrönas budgetar.

Ett sådant enormt tryck på att bygga bostäder kommer också att försvåra möjligheterna att bygga billiga bostäder. Det kommer att leda till en enorm kapacitetsbrist. Det finns inte tillräckligt många byggarbetare för att bygga det antal bostäder som behöver byggas. Det finns inte projektledare och personer som klarar av att bygga i den takt som vi talar om.

Det tar fem till åtta år att bygga. Jag hör hur Caroline Szyber talar om att vi behöver en långsiktighet i bostadspolitiken. Innan man ställer sig bakom den invandringspolitik som samtliga partier förutom Sverigedemokraterna länge har kritiserat och påpekat hur den kommer att drabba Sverige och svensk bostadsmarknad är det kanske dags att i ett tidigare skede tänka lite långsiktigt och inte i efterhand komma och hoppas på att vi i dag kan tala om långsiktighet.

Den största oron från Kristdemokraterna handlar om att det är svårigheter när det gäller att bygga tältläger i Sverige. Det blir lite smått komiskt att det som man diskuterar i en bostadspolitisk debatt är tältläger och att man tycker att det är problem när det gäller svårigheterna att bygga tältläger i Sverige.

Jag skulle vilja fråga Moderaterna hur de egentligen tänker när de påstår sig ha en arbetslinje i sin politik när studenter saknar boende. De är kanske tvungna att säga nej till de studier som de vill genomföra eller kanske välja andra studier på grund av att det inte finns bostäder på studieorten. Företagen efterfrågar arbetskraft och kompetens, men det finns inte bostäder för dem som ska ta dessa jobb. Det innebär allvarliga konsekvenser för arbetsmarknaden i Sverige när det helt saknas en bostadsmarknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

I dessa stunder känns det inte direkt som att Moderaterna är det parti som förespråkar arbetslinjen.

Vad som behövs här är framför allt en kraftig paus - den skulle vi ha haft för länge sedan - för att vi ska kunna upprätthålla den bostadsbalans som vi hade en gång i tiden, senast år 2003.

När det gäller bostäder handlar det framför allt om att skapa billiga bostäder. Där är fokus att öka konkurrensen. I dag ser vi att tre stora byggherrar, byggbolag, dominerar marknaden. Det är klart att det under sådana förutsättningar är svårt att skapa en konkurrens och att skapa billigare bostäder.

Självklart ska vi fortsätta att jobba med regelförenklingar. Det är såklart en del av detta.

Vi talar om att öka det regionala planstödet gentemot kommunerna och om att bibehålla ränteavdragen för att möjliggöra för människor att köpa en egen bostad, så att inte enbart hyresbostäder ska vara ett alternativ på marknaden. Alla dessa förslag är viktiga att titta på. Men i en sådan situation som vi i Sverige i dag befinner oss i blir det svårt att fokusera på det när behovet av bostäder är så stort när det gäller de asylsökande som kommer till Sverige. Där blir det i stället fokus på i vad mån vi kan möjliggöra tältläger eller inte i Sverige.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 5.

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).

Anf. 4 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! Jag trodde nästan att jag hade kommit till fel debatt. Roger Hedlund talade i sju minuter om migration. Därför skulle jag nu vilja veta lite mer.

Roger Hedlund nämnde kortfattat att ni skulle vilja se över ränteavdragen. Han sa också någonting om brist på konkurrens. Annars handlade detta anförande inte så mycket om bostadspolitik.

Därför ger jag Roger Hedlund möjlighet att under ytterligare två minuter presentera Sverigedemokraternas lösningar på bostadspolitiken. Faktum är nämligen att vi har den befolkning som vi har, och vad är era lösningar? Tror ni att man kan vrida tillbaka klockan och utvisa de svenska medborgare som har kommit hit de senaste 15 åren för att man ska klara bostadssituationen? Eller vad är Sverigedemokraternas lösning? Nu vill jag ha en bostadspolitisk debatt gällande utgiftsområde 18. Då är min fråga till Roger Hedlund: Vad är era lösningar?

Anf. 5 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Jag tackar Caroline Szyber för hennes fråga. Det är intressant när motfrågan till Sverigedemokraterna i denna situation blir vad vi vill göra för att lösa den situation som ni i Kristdemokraterna i allra högsta grad har varit med och bidragit till under de åtta år då ni har regerat. Ni fick också stöd från de rödgröna för att fortsätta att bedriva er invandringspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Sedan ni förlorade regeringsmakten i valet 2014 fortsätter ni att stödja de rödgröna. Jag har inte någon gång hört er tala om att vi kanske behöver en paus och framförhållning för att skapa bra förutsättningar på bostadsmarknaden.

Det är nämligen på det sättet att man inte bygger bostäder på ett år. Det tar fem till åtta år att bygga bostäder. Det krävs framförhållning. Vi kan tala om vilka förslag som helst för att försöka lösa den nuvarande bostadskrisen. Men det blir tämligen verkningslöst när det faktiskt tar fem till åtta år att bygga.

Om vi hittar på en rad förslag i dag är det någonting som vi långt i framtiden kommer att se resultatet av.

Då blir det smått komiskt att stå här och diskutera en rad sakförslag, framför allt när vi talar om möjligheten att snabba på tältläger i Sverige. Är det den bostadspolitik ni i Kristdemokraterna vill tala om när ni får möjlighet att debattera bostadspolitik i riksdagen, Caroline Szyber? Är det möjligheten att snabbare kunna bygga bostäder i Sverige?

Anf. 6 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! Jag får inga svar, så jag får kanske försöka ge svar i stället. Vill du diskutera migrationsfrågan, Roger Hedlund, kommer den debatten senare; du kan säkert begära två minuters talartid i den. Nu talar vi dock bostadspolitik.

Vill man ha framförhållning och någonstans ta ansvar handlar det om att hantera nuvarande situation. Jag var jättekritisk när vi fick makten 2006. Jag tyckte inte att vi kom till dukat bord, och jag är helt övertygad om att nuvarande regering inte heller tyckte att de kom till dukat bord 2014. Men att ta ansvar handlar om att förhålla sig till rådande situation, och där är ni i Sverigedemokraterna fortfarande svaret skyldiga. Vad är det ni vill göra?

När jag talade om tältläger var det ett exempel på hur absurd vår bostadspolitik är. Jag har en vän som berättar att det var lättare att sätta upp tältläger i ett krisdrabbat Haiti än det är på den skånska slätten, där det inte byggs över huvud taget. Jag kan tycka att det är ett typexempel på de problem vi har - hur lång tid det tar och hur långa processerna är.

Apropå att bygga: Ja, det tar väldigt lång tid. Jag tror inte att någon här inne för tre år sedan hade trott att vi skulle se tält som en lösning. Det är en nödlösning på en väldigt speciell situation vi har just nu, men fokus är att försöka ändra någonting långsiktigt. Ska man ha framförhållning tar man också ansvar långsiktigt, och där är ni i Sverigedemokraterna fortfarande svaret skyldiga. Var är er framförhållning? Vad är er långsiktighet?

Anf. 7 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Var fanns framförhållningen från Kristdemokraternas sida, Caroline Szyber? Det är ni som har skapat den här situationen. Det är inte Sverigedemokraterna som har gjort det. Var är långsiktigheten i er politik? Vad var er tanke när ni skapade den bostadsbrist vi ser i Sverige? Vad var tanken där? Vad hade ni för lösningar för att klara av detta? Det fanns inga lösningar. Ni hade inga planer, och det fanns ingen framförhållning. Ni skapade en situation ni sedan kräver att Sverigedemokraterna ska gå in och lösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Självklart finns det en rad olika förslag vi kan genomföra för att skapa bättre förutsättningar i den situation vi är i nu. Jag tycker dock att du ska ta ansvar för att du faktiskt har skapat den bostadssituation vi ser i Sverige i dag, Caroline Szyber. Den omöjliggör i stor utsträckning för människor att studera och få det jobb de vill. Den omöjliggör för ungdomar att få bostäder och liknande.

Ska vi gå in på konkreta förslag har jag nämnt sådana. Fokus måste ligga på att öka konkurrensen så att fler byggbolag än tre ska kunna vara med och konkurrera om de upphandlingar som släpps ifrån kommuner och andra. Vi klarar inte av att pressa priserna om inte fler byggbolag kan komma in där. Vi måste skapa förutsättningar för de mindre bolagen att få ekonomiska möjligheter att vara med och vinna upphandlingarna.

Det handlar också om regionalt stöd gentemot kommunerna, framför allt de mindre, för att ge dem möjlighet att planera sina bostäder. Det är någonting man som liten kommun kanske inte alltid har samma möjlighet att göra. Vi talar även om andra former av bolån gentemot ungdomar för att de ska kunna börja spara i god tid. Också regelförenklingarna är såklart en viktig punkt i det hela när det gäller att skapa bättre förutsättningar att snabbare kunna bygga.

Det finns alltså en rad förslag. Jag föreslår att du läser vår kommittémotion där vi har allt sammanställt, Caroline Szyber. Men, framför allt: Det är du och ditt parti Kristdemokraterna som har skapat situationen.

Anf. 8 Ola Johansson (C)

Herr talman! För Centerpartiet är jobb och bostäder de allra viktigaste medlen för att minska utanförskapet. Det gällde förut, och det gäller i högsta grad ännu. Vi ser en möjlighet i att de människor som kommer hit för att få skydd - och som kanske väljer att stanna hos oss för att bygga en framtid - så snabbt som möjligt får fatt på ändamålsenliga bostäder där de kan få möjlighet att börja arbeta, lära sig svenska och knyta kontakter. Arbetsmarknaden och bostadsmarknaden ska båda upplevas som enkla att ta sig in på.

Genom att satsa på de små företagen, det vill säga jobbskaparna, maximeras tillväxten och vi får resultat i ett ökat entreprenörskap och bättre konkurrenskraft för Sverige. Med ett tillskott av arbetskraft och fler jobb tryggas välfärden, pensionerna, vården, skolan och omsorgen. Utan en befolkningsökning blir inte det möjligt, herr talman.

Jämfört med regeringen minskar Centerpartiet skatterna med 30 miljarder kronor under 2016. Vår budget innehåller därför inga ökade anslag till konsumentpolitiken och heller ingen ekonomisk dopning i form av bostadssubventioner. Vi står däremot fast vid låga skatter för att anställa unga, med en sänkt arbetsgivaravgift, eftersom det är just jobb i växande företag som behövs. Vi föreslår också att den först anställde i ett enmansföretag ska befrias från arbetsgivaravgift de två första åren. Många byggföretag är just enmansföretag.

Mot detta står regeringen, som har slagit till med en kostnadschock gentemot byggbranschen på 2,4 miljarder kronor när 50 000 unga under 25 år har fått fördubblade anställningskostnader. För unga under 23 år tredubblas arbetsgivaravgifterna.

Regeringens mål för bostadsbyggandet är 250 000 nya bostäder till 2020. Det är långt ifrån tillräckligt. Inte ens Alliansens 60 000 bostäder per år räcker. Snarare borde bostadsbyggandet fördubblas, nu. Det kommer de närmaste åren att behövas kanske närmare en halv miljon bostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Oavsett vilket bostadspolitiskt mål vi har är den största faran att vi inte har tillräckligt många konkurrenskraftiga företag med personal och kunnande som kommer att kunna bygga de bostäder vi behöver. Byggbranschen behöver ett tillskott av unga hantverkare, maskinförare, arkitekter, byggledare och installatörer. De kan hämtas i den unga generationen som nu går i skolan, alltså bland dem som regeringen gör det dyrare att ha som anställda. De kan också hämtas bland dem som söker sig till Sverige, alltså dem som regeringen tänker stänga Öresundsbron för och genomföra ID-kontroller av för att hålla utanför landet.

Herr talman! Regeringens ungdoms- och jobbfientliga politik är farlig för Sverige och riskerar att låsa in unga och nyanlända i långvarig arbetslöshet. Byggindustrierna varnar till exempel för att de måste göra sig av med personal på grund av minskningen av ROT. Just de underhålls- och ombyggnadsarbeten som är lämpliga att ta sig an för en ung snickare, elektriker, plåtslagare eller målare kommer kanske att störtdyka vid årsskiftet när ROT-avdraget minskar från 50 till 30 procent. Den dagen beställningen på villan eller flerbostadshuset kommer är personalen kanske redan uppsagd.

Herr talman! Regeringen inför ett investeringsstöd. Det är subventioner som enligt det remitterade regelverket ska främja bostäder och grupper som redan tillgodoses med bostäder - bostäder som ändå skulle ha byggts - i tillväxtområden. Förslaget sågas, om uttrycket tillåts, av alla utom regeringspartierna närstående organisationer och byggföretag. Intresset från byggföretagen att använda sig av investeringsstödet är lågt, och där man har börjat räkna på vad det skulle innebära är osäkerheten stor. Ingen vet ju hur det kommer att utformas, och i avvaktan på det står många projekt stilla och väntar.

Regeringens tilltro till stöd och subventioner är blind. Dessvärre gör det även bostadsministern ointresserad av att lyssna till kritik och förslag från oss som vill se åtgärder på kort och lång sikt för fler bostäder. Det är inte slutsnackat, Mehmet Kaplan - tvärtom! Hur blir det med Bostadsplaneringskommitténs förslag att lagstifta om ett regionalt ansvar för byggandet? Och när ni nu ändå ser till att ta bort länsstyrelserna som första instans att överklaga till, varför gör ni inget åt alla okynnesöverklaganden som fördröjer, fördyrar och sätter stopp för bostäder?

Riksdagen har beslutat att regeringen ska återkomma med nya bullerregler som ger möjlighet till fler små lägenheter centralt i städer och tätorter där det förekommer buller. När presenteras den nya bullerförordningen? Det handlar om att få fram de bostäder som behövs nu när människor tvingas stanna på asylboenden trots att de för länge sedan fått sitt uppehållstillstånd i Sverige och när studenter varje terminsstart tvingas tacka nej till erbjuden utbildning för att det saknas studentbostäder.

Snacka med oss om hur kommuner enklare ska kunna ändra i en gammal detaljplan så att man kan bygga på en våning, inreda ett källarförråd till bostäder, installera utvändiga hissar, byta fasader i samband med renovering och energieffektivisera utan att behöva inleda en lång och osäker planprocess!

Kom tillbaka till riksdagen med förslag om att ge kommunerna undantag från kravet på att utarbeta detaljplan varje gång trots att bebyggelsen inte ger någon större påverkan, förutom att den leder till att fler kan få någonstans att bo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

I stället för att utreda hur relationen mellan hyresgäster och fastighetsägare ytterligare kan krånglas till, återkom med förslag på hur fler bostäder kan byggas om och hyras ut i andra hand till någon som behöver det - nu!

Växla skatter på boende och byggande så att fler bostäder blir tillgängliga med en bättre rörlighet, med flyttkedjor som leder till att de billigaste bostäderna blir tillgängliga och där vi undviker den bostadsbubbla som många varnar för.

Centerpartiet vill ha en grön skatteväxling där kemikalier, sopor, fossila bränslen, plastpåsar och gifter beskattas bort från människors vardag och deras bostadsmiljö. Den rödgröna regeringen gör tvärtom och höjer skatten på arbete sex gånger mer än på miljön.

Skatten som införs på egenproducerad solel drabbar privatpersoner och bostadssektorn, som står i startgroparna nu att gå före i energiomställningen. I stället vill vi att solcellsstöd och energilagring ska stimuleras med förlängt och utökat stöd.

Herr talman! Jag har träffat många byggföretagare som vill bygga energi- och klimatsmart. Det finns kommuner som redan visar att de kan gå före, sätta en energieffektiv standard och främja byggande i trä, till exempel. Tyvärr är inte regeringen med på banan.

Herr talman! Centerpartiet vill se en rörlig bostadsmarknad med lägre trösklar, där hållningen gentemot den som vill bygga utanför planlagt område och även invid stränder ska vara att "det som inte uttryckligen är förbjudet borde vara tillåtet". Unga ska kunna börja bospara tidigt för att slippa hindras av bankernas bolånetak och amorteringskrav.

På längre sikt måste bostadspolitiken läggas om och skatterna för att köpa, äga och sälja sitt hus ses över. Hyressättningen måste reformeras stegvis mot mer marknadsanpassade hyror men med ett fortsatt starkt besittningsskydd, ett skydd mot oseriösa fastighetsägare och plötsliga omotiverade hyreshöjningar.

Till sist, herr talman, väljer vi i Centerpartiet att avstå från att delta i beslutet om budgetramarna för utgiftsområdet och hänvisar till vårt särskilda yttrande. Jag yrkar bifall till reservation 8 om finansiering av och tillgång till öppna geodata. Vi vill nämligen påskynda arbetet som pågår, inte minst mot bakgrund av behovet att kunna planera snabbt för säkra bostäder genom att ge fler tillgång till digitala kartor. Jag yrkar också bifall till reservationerna 1 och 3.

Anf. 9 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! För i snitt 120 000 kronor kvadratmetern utlovas i dag villakänsla, stora terrasser och klassisk stockholmsk utsikt på Gärdet. I en annan del av staden byggs 48 bostäder längs med Mälarens strand under namnet Sjöstaden, ett projekt med eget monogram. Vissa får egna portvakter. Priserna är svindlande. Det är miljonärsprogrammet som planeras.

De nya projekten ser dagens ljus i en tid då vi har skriande behov av bostäder för vanligt folk. Priserna har under ett flertal år rusat utan att lönerna följt efter. Hur är det tänkt att våra städer ska fungera om vanliga yrkesgrupper inte har råd att bo?

En vän till mig kom in på Stockholms universitet förra året full av förväntningar på det nya studentlivet. Hon hamnade i svartkontrakt och på andra- och tredjehandsmarknad. Av rädsla för att bli upptäckt av hyresvärd och grannar smög hon runt i trapphusen, och hon stod i tacksamhetsskuld till föräldrar och vänner som hjälpte till med de höga hyrorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

I jul kommer hon att packa väskorna och åka tillbaka till föräldrarna på hemorten. Situationen blev ohållbar. Nu avbryter hon studierna. Detta är Reinfeldtregeringens bokslut: drömmar som släcks.

Herr talman! När den borgerliga regeringen kom till makten 2006 togs investeringsstödet för byggande av hyresrätter bort. Det gjorde att produktionen störtdök. En mängd redan planerade hyresrättsprojekt lades i malpåse. Trots en allt större befolkningsutveckling byggdes det allt mindre. Omfattande utförsäljningar och ombildningar minskade kraftigt antalet hyresrätter.

Nu gör vi i denna budget en större satsning på bostadsbyggande än vad den borgerliga regeringen gjorde under båda sina mandatperioder sammanlagt. Vi gör den största satsning som gjorts i Sverige på 20 år. Den riktas till hyresrätter med överkomliga hyror som flertalet bostadssökande kan efterfråga.

Vi kan inte fortsätta att bygga städer som bara rymmer vd:ar och pr-konsulter. Nu bygger vi hem för hantverkare, studenter, vårdbiträden, undersköterskor och bussförare. Stödet ökar volymerna för bostadsbyggande, pressar kostnaderna och gör att mindre bolag kan komma in på marknaden och bygga bostäder i Sverige.

Utvärderingar av det tidigare investeringsstödet visar att två av tre hyresrätter aldrig hade byggts utan stödet. Det är också anledningen till att byggandet avstannade när Fredrik Reinfeldt tog bort det.

Men vi stannar inte där. Vi skjuter nu även till en rejäl peng till de kommuner som aktivt bidrar till ett ökat bostadsbyggande. Det är viktigt att också kommunerna är med och tar ett ansvar för att ta fram mark och använda sina kommunala bolag för att få bort bostadsbristen. Det innebär därmed också en press på de rika moderatledda kommunerna i storstadsregionerna som i vanliga fall blockerar varje försök till nytt bostadsprojekt.

Under flera år har vi haft ett renoveringsbidrag till villaägare och bostadsrättshavare. Hyresgästerna har bara genom skattsedeln betalat in till, inte fått ta del av, ett statligt renoveringsstöd, och tvingats att bära kostnaderna för renoveringarna helt själva. Vi har på många håll sett hyreshöjningar på 50-60 procent. Det är ökningar av boendekostnader som gör att många människor slits ifrån sina bostadskvarter. Boverket har visat att var fjärde boende flyttar i samband med en omfattande renovering.

Jag var för några veckor sedan i Gränby i Uppsala där LO-ägda Rikshem har höjt hyrorna så mycket att LO-medlemmarna själva inte har råd att bo kvar. Jag träffade hyresgäster som tvingats att lämna bostadsområden där de har bott i decennier. Så kan vi inte ha det.

Nu gör vi en rejäl investering i upprustning, därför att även landets hyresgäster är värda det. Vi upprätthåller den svenska bostadsstandarden och ser till att alla som vill får bo kvar i sina hem. Hyreshöjningar i samband med renoveringar kommer framöver att dämpas.

Herr talman! När en bristsituation uppstår ligger det också i marknadens intresse att bygga det antal bostäder som genererar så hög vinst som möjligt. Vi får byggbolag som därför ibland vill bromsa byggandet, som inte i verklig mening vill bygga bort bostadsbristen, eftersom det skulle kunna innebära minskade vinstmarginaler för varje enhet. De tjänar helt enkelt på att bostadsbristen fortfarande finns kvar. Det är ett grundläggande strukturproblem som politiken måste ta på allvar. Menar vi att vi ska bygga utifrån det behov som finns måste det offentliga ta ett betydligt större ansvar för byggandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vårt ekonomiska stöd för bostadsbyggande behöver därför också kombineras med ett ökat allmännyttigt ansvar. Nu kommer de allmännyttiga bolagen att kunna stiga fram, använda sig av de historiskt stora ekonomiska stöd som vi i dag presenterar och bygga upp kompetens för omfattande och långsiktiga nyproduktionsprogram.

En stor aktiv allmännytta är nyckeln till att bryta marknadens ensidiga inbromsning av nyproduktion. Vi kan styra den så att vi kommer till rätta med bostadssegregationen och låter människor från olika bakgrund möta varandra i trappuppgångar, på städdagar och i matbutiker.

Det behöver stå klart för våra kommunpolitiker att den lag från 2011 som styr de allmännyttiga bolagen inte ska tolkas så kortsiktigt och snävt som den har kommit att göra hittills. Handlingsutrymmet för våra kommunala bolag är fortsatt mycket stort.

Herr talman! I en tid då alla vill måla upp bilder av kris och kollaps i Sverige är det viktigt att påminna om att vi är rikare än någonsin. Svensk ekonomi noterar tillväxtsiffror som överträffar alla prognoser. Det är historiskt höga nivåer. Statsskulden är internationellt sett låg, och det går bättre för Sverige med vår befolkningstillväxt i förhållande till länder med lägre befolkningstillväxt.

Det finns ingen anledning för svenska politiker att stå och svettas på gapiga presskonferenser om flyktingpolitiken. Vi har råd med varandra. Nu gäller det att fördela rikedomarna rättvist och rikta pengarna in i produktiva investeringar som gör att fler får större möjligheter i livet.

Vi ser att vi har en kapacitet i vårt flyktingmottagande som inte tas till vara. Jag ska nu presentera två av de förslag Vänsterpartiet har för att ta fram boenden under asyltiden för våra nyanlända.

För det första har vi tiotusentals potentiella bostäder i detaljplaner i våra tillväxtkommuner i dag. Vi vill låta staten upphandla prefabricerade bostäder som temporärt ska stå på den mark som ändå är ägnad för bostäder. På längre sikt kan dessa antingen byggas om för att ingå i det reguljära beståndet eller flyttas vidare till nästa plats. Det kan vara allt från flerfamiljshus till enplansvillor som ska produceras relativt snabbt och levereras ut till våra kommuner.

Staten kommer att ansvara för kostnaderna, och kommunerna tar fram lämplig mark. Projektet genomförs i samverkan, och vi kan få upp ett stort antal bostäder under kort tid.

För det andra bedömer Boverket att det finns ett betydande antal lokaler ute i landet som mycket väl skulle kunna omvandlas till bostäder. Samtidigt säger Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att lokaler som skulle kunna ställas i ordning för asylboenden inte används i dag eftersom Migrationsverket inte ersätter aktörerna för iordningställandet. Migrationsverket ställer dessutom krav på att det ska finnas minst 15 platser för att boendet ska få användas.

Vi menar att det är helt orimligt. Vi vill helt ta bort gränsen om 15 platser, förenkla regelverket och fullt ut ersätta aktörerna för iordningställandet av lokaler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Gamla servicelokaler och sjukhem kan komma till användning, och våra stora folkrörelser såsom Folkets hus, fackföreningar med kursgårdar och andra kommer att få möjlighet att bli stommen i detta arbete. Tiotusentals nya boendeplatser kommer att kunna skapas samtidigt som fler får chansen att hjälpa till.

Herr talman! Vi genomför nu lönsamma bostadssatsningar som kommer att göra oss ännu rikare i framtiden, modernisera svensk ekonomi, öka jämlikheten och utjämna livschanser. Nu bygger vi bostäder åt vanligt folk, åt unga människor som vill flytta hemifrån, åt LO-familjen, åt den som har bott i vårt land i några månader eller i ett helt liv. Alla bidrar vi, och varenda en ska få goda förutsättningar att lyckas i livet.

I det här läget finns det ingen anledning att låta pengar ligga på hög hos välbärgade moderatväljare med miljarder på kontot. Våra satsningar kommer att göra Sverige till ett bättre land att leva i för alla.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation, nr 4.

(Applåder)

Anf. 10 Ewa Thalén Finné (M)

Herr talman! Jag tror inte att det är väldigt många människor i vårt land som har miljarder i plånboken, men låt oss bortse från det.

Jag vill föra ett par resonemang med Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar. Det handlar till att börja med om människors disponibla inkomster. Under föregående mandatperioder jobbade vi mycket för att genom jobbskatteavdragen höja människors disponibla inkomster så att de skulle få råd att efterfråga andra bostäder. All statistik visar att människor också har fått mycket mer i plånboken.

Nooshi Dadgostar lovordar investeringsstödet, men i princip är ingen i sektorn för det. Positiva är S-ledda kommuner, Hyresgästföreningen och Byggnadsarbetareförbundet. Fastighetsägarna, SKL, Sabo, Länsstyrelsen i Stockholm och Hans Lind på KTH konstaterar att det är ett slag i luften.

På vilka grunder skulle detta vara tidernas satsning på bostadssektorn, Nooshi Dadgostar?

Anf. 11 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Det ökande antalet miljardärer har nog inte sina pengar i plånboken utan på kontot, vilket jag också sa.

Moderaterna vill införa marknadshyror. En undersökning från i våras visar att det skulle höja hyrorna i Stockholm med 63 procent. Dessutom talar flera av allianspartierna, inklusive Moderaterna, om att sänka ingångslönerna. Med 75 procent av dagens ingångslön och 63 procent i högre hyra får man kanske 7 000 i plånboken och en hyra på 10 000. Det är den disponibla inkomst som blir verklighet med Moderaterna.

Hur tänker Moderaterna att människor ska kunna betala marknadshyra om de får 75 procent av ingångslönen? Den frågan måste Ewa Thalén Finné svara på.

Vår politik bygger på fakta och verklighet, och vi kan se att utan det investeringsstöd som fanns tidigare hade två av tre hyresrätter aldrig byggts. Vad har Moderaterna för empiriska belägg för sin politik?

Det stämmer inte heller att Sabo, eller många av de företag som jag har talat med, inte vill ha investeringsstöd. Sveriges byggindustri säger ju själv i sina rapporter att investeringsstöd leder till att det byggs fler hyresrätter.

Anf. 12 Ewa Thalén Finné (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Jag får be Nooshi Dadgostar att läsa våra förslag och motioner. Ingenstans föreslår vi marknadshyra. Låt oss vara överens om det.

Vänsterpartiet talar om sänkta ingångslöner. Det vi gjorde var att sänka kostnaderna för arbetsgivare som anställde nya på arbetsmarknaden. Det är inte detsamma som att sänka ingångslönerna, utan man har samma disponibla inkomst med jobbskatteavdragen. Ni höjer skatter på jobb, och då får man lägre disponibel inkomst.

Låt mig återgå till bidraget. Med den enormt lyckade satsning som Vänsterpartiet lyfte fram låg nyproduktionen på drygt 30 000 lägenheter. Nu ligger den på 50 000 lägenheter, och vi har inget investeringsstöd. Det är något att fundera på.

Vad jag sa var att Fastighetsägarna, SKL, Sabo, Hans Lind med flera konstaterar att investeringsstödet är ett slag i luften.

Lunds universitet säger att byggbranschen likt en drogberoende länge var beroende av bidrag för att kunna prestera. Man skriver att branschen har börjat tillfriskna och att det vore förödande om byggsektorn skulle tillåtas att återigen falla ned i ett missbruk av skattebetalarnas pengar.

Det är synd att Vänsterpartiet inte kan lyfta blicken och titta mer på vad som krävs för byggklar mark.

Anf. 13 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Moderaterna verkar väldigt nöjda med hur de styrde bostadspolitiken under sina åtta år vid regeringsmakten, trots att vi har ett underskott på hundratusentals bostäder. Är du, Ewa Thalén Finné, nöjd med det ni gjorde för bostadsbyggandet under dessa åtta år? Att det byggs mer nu än det gjorde för åtta år sedan är för att det bor fler människor i Sverige.

Andelen hyresrätter var mycket högre under den tiden vi hade ett investeringsstöd. Det säger alla de som du påstår inte tycker att investeringsstödet är bra. Sabo och allmännyttan säger det. De vill ha ett stöd och har alltid efterfrågat ett stöd för byggandet av hyresrätter.

Det är vad unga människor vill ha. Det är därför vi nu gör den största satsningen på bostadsbyggande som har gjorts i Sverige på 20 år. Vi kan inte göra samma sak som Fredrik Reinfeldt och er alliansregering gjorde 2006. Ni tog bort stödet. Det innebar att man slutade bygga hyresrätter. Det är enkel matematik, Ewa Thalén Finné.

Det går inte att komma undan detta. Ni har inte lyckats. Ni misslyckades med att bygga bostäder i Sverige. Människor har ingenstans att bo. Det är inte bara unga människor eller äldre. Det är vanliga familjer. Par kan inte skiljas därför att det inte finns några bostäder i Sverige.

Det ligger på ditt ansvar och på kommuner ledda av Moderaterna som säger nej till nya hyresrätter. Byggnadsnämndens ordförande i Danderyds kommun, Ewa Thalén Finnés egen hemkommun, säger: Kommunen är färdigbyggd. Vad säger du till alla unga människor som nu vill komma till Stockholm för att plugga? Är de moderatledda kommunerna färdigbyggda, Ewa Thalén Finné?

Anf. 14 Ola Johansson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Jag ska börja med att ge Nooshi Dadgostar en eloge. Du kom till kammaren för att diskutera bostadspolitik. Det kan man inte säga om alla partier som hittills har framträtt i debatten. Tack för ditt inlägg!

Du säger återigen i ditt replikskifte att regeringen gör en rekordstor satsning på bostadsbyggandet. Nooshi Dadgostar tar i. Jag nämnde i mitt anförande att regeringens kostnadschock för byggföretagen kostar 2,4 miljarder årligen. Kostnaden för att anställa unga inom byggsektorn fördubblas och kanske i vissa fall tredubblas. Det ska ställas mot 2,2 miljarder i bostadssubventioner. Det är 2,2 miljarder jämfört med 2,4 miljarder.

Om jag har förstått mig på de visserligen inte färdiga regelverken ska dessa 2,2 miljarder främst riktas mot att subventionera bostäder som ändå skulle ha producerats i tillväxtområden där hyresrätter ändå kommer att byggas. De kommer möjligen att hyressättas till en presumtionshyra. Men vad är det som säger att inte också dessa bostäder ska hyressättas till en presumtionshyra?

Vad är det som gör att dessa stöd till bostäder gör att det blir fler bostäder? Vad är det som säger att inte dessa stöd går till bostäder som ändå skulle ha byggts? Är det inte bättre att stödet går till de människor som behöver bostäderna så att de kan ta sig in på den ordinarie bostadsmarknaden?

Anf. 15 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Det är synd att de borgerliga partierna inte reflekterar över den bostadsbrist som finns i dag och varför den har uppkommit. Det finns ingen självinsikt i detta. I åtta år har vi haft ett enormt stort underskott på bostäder. Vad är Ola Johansson egen analys av detta?

När ni tog bort investeringsstödet störtdök byggandet av hyresrätter. Detta är statistik. Vad är Ola Johanssons egen analys av detta? Stödet ska gå till byggandet av hyresrätter med överkomliga priser. Det gör att vi sätter press på byggkostnaderna nedåt. Vi har ett stort problem med höga byggkostnader i Sverige. Vi sätter press nedåt på det nu.

Vi ser till att ge mindre bolag muskler att komma in på marknaden. Det kommer att öka konkurrensen. Vi har utvärderingar från tidigare investeringsstöd. De säger att två av tre bostäder - detta är svaret på frågan om huruvida det ändå hade byggts - inte hade byggts utan investeringsstödet. Nästan alla byggherrar i utvärderingen säger: Utan stödet hade inte jag valt att bygga dessa hyresrätter till överkomliga priser.

Det är vad regeringen nu gör. Den går in med den största satsningen som vi har gjort på mycket länge i Sverige. Det behövs hyresrätter. Det är vad som efterfrågas. Vår satsning är sex gånger så stor som den som alliansregeringen presenterade förra året. Ola Johansson har inga egna svar utan klagar bara på andras lösningar.

Anf. 16 Ola Johansson (C)

Herr talman! Nej, Nooshi Dadgostar, jag är inte nöjd. Det är klart att vi måste få fram fler bostäder. Men allianspolitiken har gett resultat. De 40 000 bostäder om året som var målet vi diskuterade tidigare att vi skulle nå upp till har vi nu nått. Men vi är inte nöjda. Vi måste bygga fler bostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi måste fortsätta regelförenklingsarbetet. Frågan är: Vad vill Ola Johansson göra? Det är inte subventioner och investeringsstöd, utan det är fortsatt arbete med regelförenklingar. Det är den typen av regelförenklingar som Nooshi Dadgostar konsekvent varit emot varenda gång de har varit uppe till beslut. Det har gällt buller och möjligheter att förändra i redan befintlig detaljplan för att kunna förtäta och få fram fler bostäder.

Herr talman! Nej, jag tror inte på Nooshi Dadgostar när hon säger att just dessa investeringsstöd kommer att leda till att vi får fler bostäder. Framför allt tror jag inte att investeringsstöden kommer att leda till att vi får fler bostäder till de som behöver dem. De människor som kommer att flytta in i bostäderna har i stor utsträckning råd att betala de hyror som skulle ha gällt när dessa bostäder ändå producerats.

Summan är en väldigt intressant fråga. Jag konstaterar att 2,2 miljarder inte är speciellt mycket. Med den tilltro som Vänsterpartiet har till investeringsstöd och subventioner skulle det vara intressant att höra Nooshi Dadgostars bedömning: Hur stor borde en bostadssubvention vara om den skulle ge effekt? Och framför allt: Vem ska betala alla dessa miljarder?

Anf. 17 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Ola Johansson presenterar nu sitt eget projekt, som är de regelförenklingar som ni har hållit på med i åtta år. Det har inte lett någonstans. Det är bokslutet. Vi är i slutet nu, och texten i slutet på filmen går. Ingenting finns kvar. Du måste ändra inriktning. Gamla hjulspår fungerar inte. Någonting nytt måste komma.

Vi vet att satsningar på bostäder fungerar. Ibland kan man få för sig att de borgerliga partierna, inklusive Ola Johanssons parti, inte vill ha någon statsbudget. Pengar spelar ingen roll. Vi behöver inte lägga några pengar på skolan. Det spelar ingen roll. Vi behöver inte lägga några pengar på någonting över huvud taget, för det ger inte resultat.

Är det inte så, Ola Johansson? Är det inte regelförenklingar som ska lösa allting? Vi kan ju lägga ned alla utgiftsområden. Vi behöver inte ha någon regering som lägger fram förslag i Sveriges riksdag. Det räcker med de lagar och regler som vi redan har. Eller, förlåt: Vi behöver regelförenklingar. Vi ska ta bort lagarna och reglerna.

Det är allianspartiernas förslag. Ingen vill ha pengar. Det spelar ingen roll. Så fungerar det inte, Ola Johansson. Du vet att om vi satsar pengar på någonting kommer det att ge resultat. I dag kan man få uppemot en halv miljon kronor på att bygga en hyresrätt i Sverige med detta statsstöd. Det är ganska mycket pengar även för den som säger sig inte vilja ha det.

Visst är det konstigt att de säger att de inte vill ha det, och ändå utnyttjas varenda krona i detta statsstödssystem. Vi har sett det tidigare. Visst kommer det att ge resultat. Förhoppningen är att det ska öka framöver.

Det är nu första gången som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet förhoppningsvis kommer att få igenom sin statsbudget i riksdagen. Vi får se vad som händer framöver. Skräckscenariot vore om det blev som med alliansregeringen.

Anf. 18 Robert Hannah (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Det saknas snart 500 000 lägenheter i Sverige. Liberalerna är sannolikt det parti i Sveriges riksdag som på riktigt inser behovet av en genomgripande och långsiktig reform av bostadsmarknaden. Vi behöver fler bostäder, och jag vågar säga det: Vi behöver mer marknadstänk för att bostadsmarknaden ska fungera.

I dag har de allra flesta som nyutexamineras från universiteten svårare att få en bostad än att få ett jobb. Jag känner en ung grabb, Josef. Han kommer från en förort till Göteborg som heter Hjällbo. Han är snart färdig läkare. Han kommer att få en god lön. Men han har varken ködagarna till en hyresrätt eller den 15-procentiga insatsen för att köpa en bostadsrätt. Han är en av Sveriges 350 000 ofrivilliga mambor i dag. Det kan låta roligt att vara mambo, men det är inte roligt i verkligheten.

Från Liberalernas sida har vi svaren, om jag nu ska tala till Vänsterpartiet. För att Josef och alla andra 350 000 unga ska få en lägenhet behövs enklare regler, mindre krångel och kortare planprocesser. Dagens regelverk hämmar konkurrensen inom byggsektorn och leder till högre produktionskostnader och dyrare bostäder för människor som Josef. Vi behöver långsiktiga reformer av bostadsmarknaden. Det innebär bland annat typgodkända bostäder. Vi behöver färre instanser i byggärenden, och vi behöver förändra hyresmarknaden så att läge, kommunikationer och tillval spelar större roll vid hyressättningen.

Herr talman! Det saknas i dag helt och hållet en krisinsikt från regeringens och bostadsministerns sida. Regeringens svar på den största bostadspolitiska utmaningen sedan miljonprogrammets tid är rena rama 70-talspolitiken med mångmiljonbidrag till företag. Bidragen går inte till de enskilda individer som har svårt att hävda sig - inte till den ensamma morsan, utan till de rika byggföretagen. Det är de som ska ha bidrag enligt Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Någonstans säger vi från Liberalernas sida nej till alla de olika subventioner som regeringen föreslår. Anledningen är enkel: Subventioner är i grunden feltänkt och kommer att störa bostadsmarknaden mer, med minskat byggande som följd. Är det inte lite intressant att Miljöpartiet, innan de satt i regeringen, var emot byggsubventioner? Det är till och med så att om man går tillbaka och läser Miljöpartiets olika bostadsmotioner ser man klart och tydligt att Miljöpartiet egentligen tycker som vi. De är intvingade av Socialdemokraterna i detta.

Dessutom är det oroande hur illa regeringen lyssnar på marknadens parter. De vill inte ha några bidrag. Det är endast byggföretag som är nära kopplade till den socialdemokratiska rörelsen, till exempel Riksbyggen, som vill ha bidragen. Jag kan lova er en sak: Misshushållning med skattebetalarnas pengar kommer inte att lösa någon bostadsbrist. Det är det bara rena rama förändringar av bostadsmarknaden som kan göra.

Vi säger alltså nej till alla subventioner. Det inkluderar dem som ska gå till kommuner och fastighetsägare för att vårda fastigheter. Låt mig vara tydlig: Ansvaret för att vårda och förvalta fastigheter ligger inte på staten. Det är inte skattebetalarnas pengar som ska gå till det; det är ägarens pengar som ska gå till det.

Bostadsministerns egen statssekreterare medgav i en debatt med mig nyligen att detta bidrag innebär att skattebetalarnas pengar går rakt ned i fickan på de fastighetsägare och kommuner som inte sköter sig. Det är inte på något sätt rättvist eller solidariskt, bostadsministern, att de kommuner som inte har tagit sitt ansvar ska få pengar och att de kommuner som har tagit sitt ansvar inte ska få det. Regeringen skapar med denna politik en kultur där fastighetsägare uppmanas att inte ta sitt ansvar. Det kan inte vara rätt. Det är i alla fall inte solidariskt eller rättvist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi i Liberalerna tycker däremot att skattemedel ska kunna användas till annat. Även när vi satt i regeringen hade Sverige bland de näst högsta skatterna i världen, även om Nooshi Dadgostar tror att vi levde i en nattväktarstat under den tiden. Vi anser att skattemedel till exempel kan användas för att bidra till utbudet av byggbar mark. Jag kan informera regeringspartierna om att Liberalerna satsar mer pengar än något annat parti i Sverige på marksanering - 25 miljoner mer än vad regeringen satsar. Så ja, vi vågar satsa skattemedel.

I stället för dålig hushållning med skattepengar som går rakt ned i olika företags kassor vill vi i Liberalerna införa en snabbhetspremie till de kommuner som redan har korta handläggningstider eller som framgångsrikt kortar dessa. På så vis effektiviseras plan- och bygghandläggningen i kommunerna. Vi anser också att det på motsvarande sätt bör införas sanktionsavgifter för de kommuner som inte följer de i lag föreskrivna tidsgränserna för plan- och byggärenden.

Vi liberaler tycker att flyttskatten i Sverige är allvarlig. Vi har troligtvis den högsta skatten i hela västvärlden - i den utvecklade världen. När en person av skatteskäl väljer att inte sälja sin bostad innebär det att någon annan inte kan köpa bostaden. Faster Agda som är i 90-årsåldern och kanske vill flytta till ett boende med hiss och liknande väljer att inte göra det för att det kostar mer än det smakar. Det kan inte vara rimligt att en liten barnfamilj inte får komma in i en lägenhet bara för att vi har flyttskatter som leder till detta.

Bristen på rörlighet och bostäder uppskattas leda till ca 15 000 färre jobb i Sverige - 15 000 arbetslösa. Därför sänker vi i Liberalerna i vårt budgetförslag flyttskatten med 1,3 miljarder. Detta är, Vänsterpartiet och Nooshi Dadgostar, riktiga satsningar på bostadspolitik som leder till bostäder.

Jag vill vara lite allvarlig här. Bostadsbyggande är mycket långsiktiga satsningar. Därför är det avgörande att regelverket är stabilt och långsiktigt så att byggbolagen vågar investera och att människor som Josef och andra får någonstans att bo.

Från Liberalernas sida undrar vi: Var är krisinsikten? Var är de egna förslagen som inte handlar om subventioner? Och var ska flyktingarna bo?

När jag talar med Hyresgästföreningen efterfrågar de blocköverskridande samtal. När jag talar med Fastighetsägarna efterfrågar de blocköverskridande samtal. När vi från Alliansens sida talar med Mehmet Kaplan säger han att det är slutförhandlat. Det låter för min del som att vi behöver gå tillbaka till ritbordet och fundera på vem som är problemet i svensk bostadspolitik. Jag vågar säga att det är bostadsministern och regeringen som är problemet. Jag tror nästan att det är fler som tror på utomjordingar än på Mehmet Kaplans bostadspolitik i dag.

Jag går nu över till konsumentpolitiken under den en och en halva minuts talartid som jag har kvar. Liberalernas syn på konsumentpolitik är att individen ska ha makt och möjlighet att fatta välgrundade beslut utifrån sina egna önskemål och inte utifrån Miljöpartiets önskemål. Inget annat samhällssystem än den fria marknadsekonomin med tydliga spelregler och fungerande konkurrens ger möjlighet till konsumenternas makt. Men för att konsumenten ska ha möjlighet att utöva denna makt krävs också kunskap och en fri och öppen granskning av de marknadsaktörer som finns, där också oseriösa företag stoppas och förhindras. Det förutsätter att konsumenterna har god tillgång till information.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Statens roll är att ge konsumenterna möjlighet att göra sina egna val och vara medvetna om konsekvenserna av dem. Men staten ska inte bestämma vad konsumenterna ska göra. Det ska inte Miljöpartiet göra, och det ska inte Socialdemokraterna göra, utan det ska den enskilda individen göra. Inte heller jag ska bestämma vad konsumenterna gör för val.

Liberalerna har varit pådrivande för en aktiv konsumentpolitik. Under de åtta år som Alliansen regerade införde vi bland annat satsningen Hallå konsument. Jag är glad att det var vårt liberala statsråd Birgitta Ohlsson som lanserade satsningen.

Vi ser nu med oro på att den rödgröna regeringen är på väg att återgå till en konsumentpolitik som är mer inriktad på styrning av konsumenterna än på konsumentmakt. Ett uttryck för detta är förslaget till en ny konsumentpolitik där konsumentmakten är helt frånvarande.

Vi yrkar därför avslag på regeringens förslag till ett nytt konsumentpolitiskt mål. Det är ett tydligt uttryck för miljöpartistisk förmynderipolitik där man tror sig veta bättre än vad enskilda individer själva gör.

Från Alliansens och Liberalernas sida är jag nöjd och stolt över att vi satsar mer pengar än vad regeringen gör när det kommer till konsumentpolitiken. Vi satsar dem inte på hållbarhetsperspektiv utan på granskning av de företag som finns på marknaden. De oseriösa företagen ska bort. De måste bort.

Med anledning av Liberalernas budgetmotion har vi lämnat ett särskilt yttrande. Vi kommer att avstå i den kommande omröstningen om budgeten på område 18.

Anf. 19 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Liberalerna lägger i sin budgetmotion drygt 6 miljarder mindre än regeringen och Vänsterpartiet på bostadsbyggande. Trots skriande bostadsbrist och nio långa år med borgerlig bostadspolitik kör Liberalerna på i gamla hjulspår: ingen förnyelse i sikte. Ingen bostadsbrist i världen kommer att få Liberalerna att ändra sig och tycka att vi kanske borde satsa en och annan krona på bostadsbyggande. Är det korrekt uppfattat? Det är fortsatt noll kronor som gäller. Detta kan jag ge Robert Hannah: Det är modigt att vara borgerlig bostadspolitiker i dag.

Inte nog med att ni inte verkar vilja bygga nya bostäder; Liberalerna vill dessutom numera införa marknadshyror. Inga hyresrätter kommer att tillkomma, och de som i dag finns ska bli ännu dyrare.

Nina Lundström, som för bara några veckor sedan var bostadspolitisk talesperson får Liberalerna, är mycket kritisk. Hon säger: Målet är att avskaffa hyresgästernas gemensamma rätt till förhandlingar. Makten över hyrorna kommer att förflyttas från förhandlingssystem med konsumentmakt till fastighetsägarna. Möjligheten att överklaga hyran inskränks. Hyrorna i nyproduktion ger i dag god lönsamhet. Hyrorna kan dock höjas än mer om dagens konsumentmakt avskaffas. Vinsterna ökar, men det finns inget som tyder på att byggandet av hyresrätter ökar. I stället får vi en hyresmarknad med hyresrätter som blir än dyrare. Var ska hushåll med begränsade inkomster bo? Det frågar sig alltså den som var bostadspolitisk ansvarig för Liberalerna för bara några veckor sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Marknadshyror är inte lösningen på en överhettad marknad med bostadsbrist. Marknadshyror gynnar endast de rika, säger Nina Lundström. Har Liberalerna blivit ett parti för storföretag som springer de rikas ärenden, Robert Hannah?

Anf. 20 Robert Hannah (L)

Herr talman! Jag brukar alltid säga att kunskap är makt, och kunskap är lite av Liberalernas paradgren, eftersom vi är skolparti nummer ett i Sverige. Ytterlighetspartierna i Sveriges riksdag brukar vara oinsatta när de kommer hit till kammaren och ska debattera mot mig. Förra gången var det Sverigedemokraterna, och i dag är det Vänsterpartiet.

Liberalerna har inte ett förslag som innebär att det ska bli dyrare att bo för dem som har lägenheter i dag, utan det förslag som har lagts fram i Sveriges riksdag handlar om att det ska vara fri hyressättning i nyproduktion, med besittningsskydd och konsumentmakt. Nooshi Dadgostar har alltså läst fel förslag eller hittat på vad Liberalerna anser i den här frågan.

På Liberalernas landsmöte för några veckor sedan var det en överväldigande majoritet av partiets politiker som röstade för en förändring av bostadsmarknaden. Det finns en enkel anledning: Vi satsar på bostadspolitiken. Vi satsar för att det behövs. Vi satsar för att Josef som jag pratade om ska få en bostad, och han får faktiskt ingen bostad med Vänsterpartiets radikala bostadspolitik.

Liberalerna lyssnar på experterna. Vi lyssnar inte på vår ideologi i den här frågan. OECD säger att vi måste göra reformer på bostadsmarknaden. FN säger att vi måste göra reformer på bostadsmarknaden. EU-kommissionen säger att vi måste göra reformer på bostadsmarknaden. Alla internationella myndigheter och organ säger att vi måste göra reformer på bostadsmarknaden som inte innebär bostadssubventioner, utan det här innebär förenklingar. En reform av själva hyressystemen är nödvändig för att få fram bostäder. Det vi föreslår är fri hyressättning i nyproduktion, och det är också det som alla internationella organ säger är den enda vägen framåt.

Jag tror att det kan vara bra att ha kunskap och vara påläst om vad motståndaren tycker och om vad experterna tycker i stället för att bara lyssna på sin egen ideologi när man kommer till kammaren.

Anf. 21 Nooshi Dadgostar (V)

Herr talman! Det är lite magstarkt att Robert Hannah anklagar sin egen partikamrat Nina Lundström för att vara obildad i fråga om partiets förslag.

Jag kan konstatera att det som Liberalerna nu presenterar är en typ av marknadshyror. Marknadshyror skulle i Stockholm innebära hyreshöjningar på 63 procent. Simuleringar visar att störst hyreshöjning skulle hyresgästerna i min hemkommun Botkyrka söder om Stockholm få. Den skulle bli närmare 70 procent. En etta på andrahandsmarknaden som i dag är marknadsstyrd kostar i dag ungefär 9 000 kronor. Samtidigt vill Liberalerna sänka lönerna, det vet vi. 75 procent av sin nuvarande lön ska man få. Om vi räknar på 75 procent av ingångslönen i Sverige i dag blir det netto 7 000-8 000 kronor. Sedan ska man betala sin hyra på 9 000 kronor enligt Liberalernas marknadshyror. Hur mycket blir det då kvar, Robert Hannah? Det blir ju ett minus där. Är det köerna till socialkontoret som Liberalerna vill öka? Är det poängen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Liberalerna, detta ansvarstagande parti, såg hyresgästernas utsatthet på marknaden med bostadsbrist. Hur förvaltar Liberalerna Bertil Ohlins brinnande engagemang för hyresgästerna? Han var mannen som ledde ett liberalt parti mångdubbelt större än dagens Liberalerna. Har det blivit viktigare, Robert Hannah, för dagens liberaler att vara ett litet parti bestående av den hårdaste kärnan, de mest rättrogna? Är det det viktigaste? Har partiet lämnat socialliberalismen?

Anf. 22 Robert Hannah (L)

Herr talman! Jag tycker att det är underhållande att sitta i Sveriges riksdag, för då får man träffa vänsterpartister som låter lite grann som Stalin när de pratar.

Låt mig vara tydlig med vad Liberalerna faktiskt anser. Till att börja med kommer medborgarna i Botkyrka inte att få högre hyror med Liberalernas förslag av den enkla anledningen att de bostäderna redan finns. Vad vi föreslår är fri hyressättning i nyproduktion för att få fram fler lägenheter. Det är den enda vägen framåt, enligt alla experter. Bertil Ohlin skulle nog ha kunnat tycka det också, och Nina Lundström kan nog tycka det i framtiden.

Vårt förslag går i grunden ut på att få fler lägenheter. Nina Lundström kommer att skriva på för att vi ska ha typgodkända bostäder, för hyresstatistik och många andra förslag som du säger att hon inte tycker är bra. Låt oss vara tydliga med vad människor faktiskt har sagt och inte har sagt.

När det gäller sänkta löner vill jag säga att är det några som sänker lönerna är det ni i och med det budgetförslag som finns. Liberalerna har nu en ny skattepolitik som innebär sänkta skatter. Vi vill ha en skattereform som innebär ganska rejält sänkt skatt på arbete. Där gäller det alltså också att vara påläst om vad vi föreslår.

Era egna budgetförslag som ni har lagt fram till Sveriges riksdag innebär högre skatt på arbete. Om det är några som ger sänkt skatt är det väl vi.

Låt oss vara tydliga med vad det här innebär. Liberalerna har en bostadspolitik som innebär att det är bättre att människor har jobb än att de inte har det. Jag träffar flyktingar hela tiden som efterfrågar möjligheterna att få jobba och bidra. Vi behöver höja antalet sysselsatta i Sverige för att kunna ta hand om dem som har det svårt. Antalet sysselsatta behöver öka, och det är därför som Liberalerna satsar på en jobbpolitik där fler får vara med.

Anf. 23 Lars Eriksson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag har suttit här nu i nästan en och en halv timme och lyssnat på anföranden från Alliansens och Sverigedemokraternas företrädare inom bostadspolitiken. Jag har lyssnat efter tal om utsträckta händer, efter självkritik och efter en vilja att tillsammans ta steg för mer av en långsiktig och hållbar bostadspolitik. Det efterfrågas av såväl väljarna och intresseorganisationer som den så kallade marknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Jag lyssnade särskilt efter detta i alliansföreträdarnas anföranden. Jag tycker att det har varit ett bra tonläge från flera här, och jag vill särskilt rikta ett tack till Caroline Szyber, som är ordförande i utskottet, för den ton hon hade i sitt anförande. Jag tycker att det var stiligt. Jag tycker även att det var rakryggat av Ola Johansson att inleda med att ta upp vilka bostadspolitiken också är till för.

Jag menar att inget av partierna kan erbjuda ett starkt regeringsalternativ, så det är ett gott läge för mer av samarbete och blocköverskridande lösningar mellan riksdagens partier. Detta vill vi se mer av i bostadspolitiken.

Herr talman! Jag tycker att det borde finnas goda möjligheter att tillsammans ta fram ett bostadspolitiskt mål i riksdagen. Den nya regeringen vill se detta och bjöd i höstas in utskottet till en träff. Det var ett bra initiativ för att visa att här vill vi bryta upp blockpolitiken och forma gemensamma mål för riksdagen.

Jag tycker att det är lite märkligt att de gamla regeringspartierna inte orkar öppna upp för ett gemensamt bostadspolitiskt mål. I utskottets betänkande inför dagens budgetdebatt väljer de i stället att reservera sig till förmån för den gamla regeringens bostadspolitiska mål. Vi kunde ha valt att envist hävda ett tidigare socialdemokratiskt bostadspolitiskt mål, men då den nya regeringen tror på samarbete är vårt förslag i stället att riksdagen ska utforma ett nytt mål som kan kvarstå över tid.

När den nya regeringen tillträdde uttalade statsministern i sin regeringsförklaring att bostadsbristen är en nationell angelägenhet. Det är inte en angelägenhet bara för kommunerna och marknaden.

Det byggs bostäder i dag. Det byggs många bostäder i dag, och det är bra. Nästa år beräknas 53 000 bostäder byggas. Ändå räcker det inte. Det byggs för lite av i princip allt. Är det den nya regeringens fel? Nej, det är det inte. Är det den gamla regeringens fel? Nej, det kan man inte säga. Men det låga byggandet förvärrades när det dåvarande stödet för bostadsbyggande försvann. Boverket menar att bostadsbyggandet har varit otillräckligt sedan 2006.

Jag tror inte att den bostadspolitiska debatten tjänar på att man skuldbelägger varandra. Vi måste försöka se hur vi kan ta gemensamma steg framåt.

Regeringens egen expertmyndighet pekar på att kombinationen av ekonomisk kris och att det dåvarande stödet försvann ledde till att inbromsningen blev i det närmaste total. Det har tagit lång tid att ta sig upp från de nivåerna. Utan den starka konjunkturen hade det förmodligen blivit mycket svårt.

Det byggs bostäder i dag. Men det byggs för få små lägenheter, i synnerhet små hyreslägenheter. Effekterna för dem som söker en mindre lägenhet har andra talare i denna debatt pekat på. De som i dag försöker finna en första lägenhet måste jubla när politiker som svar på frågan om hur dessa bostäder ska komma till berättar att den medicin som vi tänker skriva ut bara är regelförenklingar.

Regelförenklingar är bra. Men det behövs fler verktyg för att få till ett långsiktigt byggande på en hög nivå. Flera av de verktygen ligger utanför civilutskottets beslutsområden. Men en del verktyg finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Regeringen anslår 2,2 miljarder för 2016, 3,2 miljarder för 2018 och 3,2 miljarder för 2019, i form av investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande. Den gamla regeringens partier och Sverigedemokraterna föreslår noll kronor.

Regeringen anslår stöd till kommunerna för ökat byggande. Det är till för att premiera ett förändrat arbetssätt och kommer att baseras på faktiskt bostadsbyggande. Det är ett sätt att säga till kommunerna att om de ser över sitt arbetssätt så att vi får till ökat bostadsbyggande får de också del av statliga medel.

Regeringen anslår miljardbelopp även för detta under den här perioden: 1,850 miljarder för 2016, 1,8 miljarder för 2017 och 1,3 miljarder för 2018 respektive 2019. Den gamla regeringens partier och Sverigedemokraterna anslår noll kronor.

Detsamma gäller för energieffektiviseringar, renoveringar av flerbostadshus och utomhusmiljöer och upprustning av skollokaler.

Vi socialdemokrater tycker att det är bra med regelförenklingar. Kanske är regelförbättringar ett bättre ord. I dagens debatt står vi till exempel bakom regelförbättringar för en snabbare plan- och bygglovsprocess med bland annat kortare handläggningstider. Vi vill att regeringen lägger fram förslag på fler lagändringar som kan ge snabbare handläggning av plan- och bygglovsärenden. Regeringen bör också påskynda beredningen av utredningsförslag med denna inriktning och ge kompletterande utrednings- och myndighetsuppdrag i frågor som behöver övervägas ytterligare.

Vi står även bakom regelförbättringar för fler bygglovsbefriade åtgärder. Vi har ingenting emot detta. Men det verkar nästan finnas en övertro hos en del partier på vad undantag från bygglov för ändring av färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial mot gård samt plank och murar skulle ge i form av nya bostäder.

Som exempel kan vi ta den gamla regeringens stora "frihetsreform", som det hette när riksdagen beslutade om de så kallade Attefallshusen den 4 juni 2014. Jag deltog i den debatten. Då utbrast företrädare för allianspartierna att det skulle "skapa 150 000-200 000 nya bostadstillfällen". Vi socialdemokrater hade inget emot Attefallshus; vi röstade för dem. Men vi har aldrig sett dem som en bostadspolitisk reform, på det sätt som den gamla regeringen gjorde.

Jag har låtit riksdagens utredningstjänst titta på utfallet av denna frihetsreform. Uppgifterna från riksdagens utredningstjänst bygger på Byggfaktas uppgifter. Enligt dem har 1 861 anmälningar gjorts om att få bygga ett Attefallshus mellan den 1 juli 2014 och november 2015. De är fördelade på 177 av landets 290 kommuner. Det betyder att inga anmälningar har inkommit för resterande 113 kommuner. Det är Gotland, Kungsbacka, Borgholm och Täby som toppar.

Reformer för ägt boende, det lade Alliansen mycket tid på. Det är bra att lägga tid också på ägt boende. Men utredningen om att se över hur hyresgästers inflytande kunde stärkas vid ombyggnad och renovering, den körde Alliansen i pappersstrimlaren på regeringshögkvarteret bara veckor efter regeringsskiftet 2006. Nu har den nya regeringen tillsatt en ny utredning med liknande uppdrag. Det gäller att se hela landet, alla som behöver en bostad och hur dessa upplåtelseformer kan utvecklas. Flera upplåtelseformer behövs. Det är den här regeringens uppfattning.

Herr talman! Det går bra för Sverige i dag. Arbetslösheten sjunker, och tillväxten visar på kraftig ökning för det senaste kvartalet. Bostadsbyggandet ligger på en hög nivå, men inte tillräckligt hög. Riksdagens partier borde kunna samlas kring mer långsiktiga stabila förutsättningar för bostadsbyggandet. I den andan borde vi klara av det som förväntas av oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

(Applåder)

Anf. 24 Ola Johansson (C)

Herr talman! Jag hade bestämt mig från början för att ta replik på Lars Eriksson. Vi får se hur det går.

Lars Eriksson nämnde Kungsbacka. Som Kungsbackainvånare kan jag inte låta bli att ta upp den tråden. Kungsbacka är en av de kommuner runt Göteborg där det faktiskt byggs hyresrätter, till skillnad mot i det rödgrönt styrda Göteborg. Där presteras inte särskilt mycket bostadsbyggande. Det får kranskommunerna ta hand om. Och de gör det med viss framgång. 500 bostäder per år planeras och byggs i Kungsbacka. 30 procent av dessa är hyresrätter.

Målet var nästan den viktigaste punkten i Lars Erikssons anförande. Då kommer jag att tänka på strofen: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."

En av de vägar som jag tycker att vi ska diskutera - varje steg på vägen är ju viktigt - är bullerfrågan. Den bereddes av den tidigare regeringen. Ett förslag remitterades där riktvärdet för buller, det ekvivalenta mätt vid fasad, skulle vara 60 decibel. Ministern och regeringen presenterar i stället en bullerförordning där värdet är 55, och vid en tillfällig bostad, en studentbostad, är värdet 60 decibel mot att det kunde ha varit 60 respektive 65 decibel.

Lars Eriksson är lika angelägen som jag om att få fram ytterligare bostäder åt studenter. Företag behöver också bostäder för att kunna rekrytera personal. Tycker inte Eriksson att det är hög tid att regeringen kommer till riksdagen med ett förslag om mer tillåtande bullerregler, som ett steg på vägen?

Anf. 25 Lars Eriksson (S)

Herr talman! Regeringen bereder ju den här frågan inom sitt kansli. Vi får utgå ifrån att regeringen också återkommer till riksdagen, eftersom det har gjorts ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen.

Jag delar Ola Johanssons stora engagemang för att det borde komma till fler bostäder, också bostäder som vänder sig till - som Ola Johansson beskrev det - unga och studenter. Det är en fråga som den tidigare regeringen kanske inte kom lika långt med som man hade hoppats. Man lade fram en proposition till riksdagen om fler bostäder för unga och studenter. I den redovisades hur byggandet av bostäder till studenter såg ut under delar av allianstiden. Det är kanske inte det roligaste som en student eller ungdom har läst i sitt liv.

Men vi delar i alla fall engagemanget för att det ska bli fler bostäder för unga och studenter. Ett sätt att komma till rätta med det är precis det som jag redovisade i mitt anförande. Det handlar om ett investeringsstöd för byggande av lägenheter som är avsedda för ungdomar och studenter och som också är till för att det ska finnas möjlighet för dem att bo i dessa bostäder med en hyra som är rimlig.

Engagemanget för att unga och studenter ska få bostäder delar jag och Ola, det är jag helt övertygad om. Jag är också säker på att vi i en god anda i den här kammaren kan hitta gemensamma lösningar för att komma dithän.

Anf. 26 Ola Johansson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Frågan bereds, sa Lars Eriksson. Den bereddes ju under den förra mandatperioden. Förslaget var färdigt. Det är bara att plocka upp det ur skrivbordslådan. Jag är säker på att det ligger någonstans på KD:s kansli, så det går att mejla över hela promemorian. Det ska inte vara några större problem.

Men så kom detta med subventioner och investeringsstöd. Jag hävdar det som jag sa i replikskiftet med Nooshi Dadgostar, att det inte är troligt att dessa bostäder kommer att bidra speciellt mycket till att bostäder som inte annars skulle ha producerats kommer att byggas.

Vad är det som säkerställer att investeringsstöden och subventionerna riktas till de bostadskonsumenter som verkligen måste ha en hyresrätt till följd av att de har låga inkomster och en liten förmögenhet - en hyresrätt som visserligen är dyr eftersom den är nyproducerad, men som ändå är producerad med ett investeringsstöd? Vad är det som gör att denna hyresrätt produceras på den plats där en hyresrätt annars inte hade producerats? På vilket sätt styr investeringsstödet så att det blir ett byggande exempelvis i våra småorter på landsbygden där det finns behov av bostäder bland annat för äldre?

Sedan vill jag ta upp ytterligare en fråga som jag tycker att Lars Eriksson borde ta till sig, och det är strandskyddsbestämmelserna. Förvarar Lars Eriksson en ordning som gör att kommuner fortfarande hindras att planera för bostäder? Det kan handla om ett dike eller en damm som man har fått ett förläggande om från länsstyrelsen att man måste gräva? Många kommuner hindras att ta fram LIS-områden därför att länsstyrelsen säger nej.

Jag vill avsluta med några ord ur Karin Boyes dikt I rörelse: "Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr."

Anf. 27 Lars Eriksson (S)

Herr talman! Ola Johansson höjer ju insatsen, så man borde kanske replikera på rim. Men det har jag inte riktigt förberett mig för.

Utskottet besökte nyligen Boverket. Där fick vi redovisat på ett bra sätt hur Boverket arbetar med att hjälpa kommuner och andra för att de ska få ökad kunskap om hur man kan jobba med bullerfrågan.

Frågan bereds nu inom Regeringskansliet. Ola Johansson har ju supportat en regering som hade åtta år på sig. Att då rikta all kritik för allt som händer och inte händer under år ett för den nya regeringen är lite häftigt, tycker jag. Man borde ge den nya regeringen möjlighet att agera.

Sedan vill jag göra en reflektion utifrån det som Ola Johansson tar upp. Det handlar om detta med investeringsstödet. Det är svårt att inte ta replik när Ola Johansson tar upp investeringsstödet. Frågan är då: Tror man verkligen på fullt allvar att miljonprogrammet i Sverige på 60- och 70-talet byggdes bara för att man införde regelförenklingar? Tror inte Ola Johansson och övriga allianspartier att staten har en roll att fylla när det gäller att se till att byggandet ökar till de nivåer som vi nu pratar om? Är det helt orimligt att tro att en politik med de behov som nu finns endast ska handla om regelförenklingar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag tror att staten - precis som också statsministern säger - tillsammans med marknaden, kommuner och andra organisationer har ett gemensamt uppdrag här.

(Applåder)

Anf. 28 Robert Hannah (L)

Herr talman! Jag ska inte vara långrandig, men jag har en kort fråga till dig. Du pratade väldigt mycket om det bostadspolitiska målet i ditt anförande. Jag tycker i princip att det bostadspolitiska målet inte är särskilt viktigt. Det viktiga är att få fram bostäder så att människor har någonstans att bo.

Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och i princip alla marknadens aktörer vill ha blocköverskridande samtal. Vad anser Socialdemokraterna om det?

Anf. 29 Lars Eriksson (S)

Herr talman! Mitt korta svar på det är att Socialdemokraterna vill ha blocköverskridande samtal.

Men utifrån det resonemang som Robert Hannah här för förstår jag inte hur det är möjligt att reservera sig mot ett övergripande bostadspolitiskt mål. Hur är det möjligt att man reserverar sig mot detta mål och sedan deltar i riksdagens debatt om bostadspolitiken och försöker att läxa upp mig och Socialdemokraterna för att vi inte skulle vilja ha blocköverskridande samtal?

Jag tycker att det bostadspolitiska målet är en symbolfråga. Är man intresserad eller är man det inte? Om det bostadspolitiska målet inte betyder någonting i Robert Hannahs och Liberalernas värld är det väl en alldeles utmärkt början för att se vad man i så fall är beredd att kompromissa om. Tycker man inte att det är en viktig fråga borde man kunna kompromissa. Då borde det vara möjligt för oss att mötas i den här kammaren för att få fram ett gemensamt bostadspolitiskt mål.

Jag förstår inte, herr talman, hur man kan framföra en så häftig kritik mot oss. Jag undrar: Finns det över huvud taget ett intresse av att ha ett bostadspolitiskt mål och blocköverskridande samtal? Jag tycker att jag var otroligt tydlig i mitt anförande om hur vi ser på blocköverskridande samarbete.

Jag har pekat på att den här riksdagens sammansättning ger unika möjligheter som Sverige inte har haft på väldigt länge. Det finns inget stort dominerande parti eller block här. Är det någon gång i riksdagens historia som det är möjligt att möta varandra på ett sätt som gör att vi som någorlunda jämbördiga parter kan komma överens är det nu.

Anf. 30 Robert Hannah (L)

Herr talman! Jag välkomnar verkligen Lars Erikssons svar. Jag tycker att det är väldigt viktigt att ha blocköverskridande samtal.

Det enda som jag sa om det bostadspolitiska målet var att ett sådant inte leder till några lägenheter eller bostäder över huvud taget. De allvarliga frågorna är typgodkända bostäder, tillval och frånval i hyreslägenheter, ränteavdragen och liknande. Det är den typen av frågor som leder till byggande av bostäder. Därför är det viktigt att vi pratar om dem.

När det gäller vad ett bostadspolitiskt mål innehåller tror jag inte att Fastighetsägarna eller Hyresgästföreningen är särskilt intresserade av det. Men med tanke på att Lars Eriksson kom med en inbjudan vill jag fråga: Vad anser Lars Eriksson om att bostadsministern i en debatt nyligen sa att det är slutsnackat? Det svarade han på en fråga om man skulle ha blocköverskridande samtal. Det saknas snart 500 000 lägenheter i Sverige. Vad anser Lars Eriksson om att bostadsministern uttryckte sig så tydligt och rakt till en alliansföreträdare?

Anf. 31 Lars Eriksson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Jag måste säga att det jag uppskattar med Liberalerna - det gäller ert sätt att uttrycka er sedan i somras - är att ni har öppnat för att ha mer av samtal kring bostadspolitiken. Sedan blir man lite förundrad över vad innehållet i den bostadspolitiken handlar om och hur mycket det kan variera beroende på vem som är bostadspolitisk talesperson i ett parti. Men om man bortser från det uppskattar jag detta, och jag ser det som en utsträckt hand från Liberalerna till Socialdemokraterna när det gäller att faktiskt prata om bostadspolitiska frågor.

Robert Hannah pekar på flera olika exempel när det gäller bostadspolitiska frågor eller frågor som har effekt på bostadspolitiken men som kanske inte ligger inom utskottets ansvarsområde. Det är frågor som jag tycker att våra partier mycket väl kan samtala om. Det är jag säker på att socialdemokratin är helt öppen för att göra. Vi tycker att det är bra att man pratar med varandra. Vi tror att det kan medverka till lösningar som kan vara till gagn för det här landet.

Vi lägger fram förslag, som jag har redovisat, på hur man konkret kan komma till rätta med bristen på bostäder. Jag har redovisat miljardsatsningar på bostadspolitiken. Jag har också kunnat konstatera att Liberalerna nollar i de här kolumnerna. Då tycker jag att det kan vara lite häftigt att säga till oss socialdemokrater att vi inte har en politik för ökat bostadsbyggande. Jag tycker att vi har det. Jag tror också att Liberalerna har en politik för ett ökat bostadsbyggande. Jag hoppas att ni tar emot den utsträckta hand som vi har gett till er.

Anf. 32 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! Tack, Lars Eriksson, för ditt anförande! När det gäller det bostadspolitiska målet tror jag att det är viktigt att det inte bara är vi i politiken som diskuterar det, för det vi ska göra är att ge förutsättningar. Jag tror att man ska titta på ett framgångsrikt exempel. Då kan man titta på Tyskland. Där är det tydligt att även marknaden, de parter som finns där, på olika sätt är med.

Precis som Robert Hannah från Liberalerna tror jag att det bostadspolitiska målet är någonting som vi kan sätta oss ned och diskutera. Men precis som nuvarande regeringsföreträdare har sagt att man inte kan bo i en regelförenkling kan man inte heller bo i en målsättning. Målsättningar är bra och någonting vi ska arbeta för, men jag tror inte att det är den absolut viktigaste frågan.

Sedan vill jag bara för historiebeskrivningens skull säga att det kom en budget som vi förhöll oss till. Det fanns inga bostadspolitiska mål föreslagna i den budgeten. Regeringspartierna hade själva sagt att de ville bjuda in till samtal om det. Det var så de fick Sverigedemokraterna att godkänna det och inte ställa sig bakom Alliansens bostadspolitiska mål. Jag tror att det är viktigt att vi har den ordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Men jag hoppas att den utsträckta handen och diskussionen om ett bostadspolitiskt mål framgent kan vara någonting. Jag tror att det kan vara en början på någonting. Men återigen: Jag tror inte att vi ska ha en övertro på målen, men det är viktigt att vi pratar med varandra.

Jag skulle kort vilja beröra det här med Attefallshusen, som nämndes. För mig och för Kristdemokraterna var det en frihetsreform. Vi sa aldrig att det skulle vara lösningen på bostadsproblematiken. Det får stå för de enskilda. Sedan kan jag tycka att det är synd att väldigt många kommuner inte underlättar den här frihetsreformen. Man bråkar fortfarande för mycket om färg på fasader och gör det krångligt att bygga Attefallshus. Vi får kanske diskutera mer hur vi ska jobba tillsammans mot kommunerna.

Anf. 33 Lars Eriksson (S)

Herr talman! Tack, Caroline, för din fråga! Jag uppskattar dig som ordförande för vårt utskott. Du har ett tilltal och en ton som jag tycker är bra för den bostadspolitiska debatten.

Men jag håller mig kvar lite vid det bostadspolitiska målet. Det är klart att man kan förringa det och säga: Man kan inte bo i ett mål. Det tror inte jag heller. Men om man menar allvar med att sträcka ut händer och ta emot utsträckta händer är väl detta en alldeles utmärkt fråga att börja med, där man kan börja bygga förtroende mellan varandra. Det är så jag har sett på frågan. Det är så som regeringen också ser på den. Det är en viktig fråga för att visa att vi kan föra samtal med varandra och komma överens. Att då reservera sig mot att man över huvud taget ska ha ett sådant gemensamt mål tycker jag känns väldigt konstigt.

Sedan vill jag citera vad en partivän till Caroline Szyber sa i den debatt som riksdagen hade när man antog förslaget om Attefallshusen: "Attefallshus som de kallas, på sikt kan skapa 150 000-200 000 nya bostadstillfällen." Jag tycker att när man säger det säger man att det inte bara handlar om att människor får sätta upp en större friggebod på tomten där grannar eller vänner som kommer på besök kan bo. Det är också en del i en bostadspolitik där man faktiskt talar om att det är på så vis man tycker att man ska komma till rätta bostadsbristen.

Anf. 34 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! Återigen: Det får stå för min partikollega. Jag vet inte riktigt i vilket sammanhang det sas, men det kanske var ett uttryck för frihet. Jag tror att vi behöver mer av det i riksdagen och mindre av förmynderi.

Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar arbetstillfällen och vad det innebär för varje arbetstillfälle. Nu när vi pratar om hur vi ska bygga framöver tror jag också att vi behöver diskutera hur viktigt det är att tänka på vilka material man använder. Ska vi prata om att hela Sverige ska leva och ska vi prata om att storindustrierna ska få finnas kvar i framtiden kanske vi måste diskutera mer att vi ska bygga i trä. Det skulle vara ett sätt att få arbetstillfällen i träindustrin. Det skulle också vara ett sätt att snabba på processen. Man ska nog inte förringa de här arbetstillfällena. Skulle vi till exempel bygga Attefallshusen, som det var tänkt, mycket i trä tror jag att det skulle kunna skapa många fler jobb, både för dem som sätter upp dem och för hela träindustrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag tror också att man ska vara ärlig med att det när det gäller bostadspolitiska mål inte var så att vi reserverade oss mot något konkret som låg på bordet, utan vi reserverade oss till förmån för vårt eget förslag. Det är det som är det bostadspolitiska målet. Jag tror att man måste vara ärlig i diskussionen. Regeringen får i så fall också presentera vad man själv skulle kunna tänka sig för målsättning, och så får vi förhålla oss till det. Det kan inte vara så att vi inte har något bostadspolitiskt mål alls. I den budget som lades fram hade inte regeringen ett eget alternativ. Då lever vårt mål tills vidare, och vi tycker att det är bra. Det kommer ändå att vara vår ingång i de här samtalen.

Sedan ska jag vara ärlig: Ja, vi behöver bygga mer. Jag tror att det ska framgå mycket tydligare i målet. Jag tror, återigen, också att vi behöver prata mer med branschen. Det har varit för mycket sifferbingo. Branschen måste ha förutsättningar att bygga alla de tusentals hus som vi säger att den ska bygga.

Anf. 35 Lars Eriksson (S)

Herr talman! Det är något som slår mig när jag lyssnar på Caroline Szybers frågor och när jag lyssnade på Robert Hannah tidigare i debatten. Det verkar vara mycket beroende på vem som representerar Liberalerna och Kristdemokraterna i olika debatter var tyngdpunkten ligger i det som sägs.

Om Kristdemokraternas företrädare i den debatt i riksdagen då propositionen antogs, den 4 juni 2014, använder uppgifterna som ett argument för att 150 000-200 000 av Attefallshusen kommer att kunna komma till använder man dem också för att signalera till Sverige: Det här är en del av vår bostadspolitik. Den tror vi kommer att ge ett svar på frågan om hur de som saknar en bostad ska kunna få en bostad.

Det är så som jag uppfattar att Kristdemokraterna i den debatten använder det argumentet.

Vi socialdemokrater röstade för den reformen, inte för att vi trodde att det var en lösning i fråga om bostadsbristen, utan för att vi inte har någonting emot att man sätter upp den typen av hus under dessa former på sin tomt. Det har för oss aldrig varit ett svar på frågan hur man ska komma till rätta med bostadsbristen för studenter och för dem som får ett jobb i den här regionen och kanske behöver hitta en bostad snabbt för att kunna ta det jobbet. Det är inte så som vi har sett på den reformen.

Sedan tolkar jag Caroline Szybers resonemang kring det bostadspolitiska målet som att vi mycket väl kan komma överens om ett bostadspolitiskt mål mellan våra partier i riksdagen.

Anf. 36 Ewa Thalén Finné (M)

Fru talman! Jag skulle också vilja börja med Lars Erikssons utsträckta hand om samarbete och blocköverskridande överenskommelser. Jag kan konstatera att jag i ett års tid har sträckt ut handen för att vi ska kunna göra blocköverskridande överenskommelser, och jag tror i grunden att det är oerhört väsentligt.

Så bjöds vi då in till departementet, men den enda diskussion vi hade handlade om riksdagens bostadspolitiska mål. Det är kanske inte där vi behöver sätta in krafterna i våra överenskommelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det jag saknar är vad regeringen egentligen vill. Om det dessutom är så att bostadsministern har uttryckt i någon debatt att det är slutsnackat så känns det kanske inte som att viljan är jättestor. I stället skulle vi ju behöva komma överens om förenklingar, till exempel att ta bort detaljplan, typgodkänna hus och göra de här riktiga sakerna.

Från detta skulle jag vilja komma in på subventionerna. I år byggs det knappt 50 000 bostäder. Av dem är knappt 40 000 i flerbostadshus. Drygt hälften av dessa är hyresrätter, och de byggs utan investeringsstöd. Kan det kanske vara så att reformer för byggklar mark är en oändligt mycket bättre väg att gå än förslag på att dopa byggbolagen?

Anf. 37 Lars Eriksson (S)

Fru talman! Jag tror i likhet med Ewa Thalén Finné att det är en palett av olika frågor som avgör hur framgångsrik bostadspolitiken är. Vi har aldrig någonsin hävdat att subventioner inom bostadsbranschen är den enda sanna lösningen på hur man får ett ökat bostadsbyggande. Det har vi aldrig någonsin hävdat.

Vi har hävdat att det är ett stöd för att se till att bostäder som annars inte skulle byggas också blir byggda, och jag ställer samma fråga till Ewa Thalén Finné som jag ställde till Ola Johansson: Är det din bedömning att man kan bygga i volym som ett helt miljonprogram, som ju ändå är behovet i dag, och att det skulle komma till utan att staten gör någonting annat än att justera i diverse regelförenklingar? Tror Ewa Thalén Finné att det var på det viset som miljonprogrammet växte fram på 60- och 70-talen? Tror Ewa Thalén Finné att det var på det viset som man bröt med det gamla Fattigsverige, när man skaffade bostäder med vvs och elektricitet som höjde den svenska levnadsstandarden och som, skulle jag säga, är ett av många skäl till att vi i dag blir så gamla som vi blir i Sverige?

Man kan ha många synpunkter på olika delar i bostadspolitiken, men att staten har ett ansvar i fler frågor än att bara justera i regelförenklingar tror jag ändå att vi skulle behöva komma överens om.

Anf. 38 Ewa Thalén Finné (M)

Fru talman! Jag blir lite fascinerad när Lars Eriksson lyfter fram miljonprogrammet och säger att då hade staten ett stort ansvar. Ja, det hade staten. Då var ju även all planering statlig, och vi hade extremt rigida regelverk. Jag tror väl att vi kan vara överens om att vi inte är intresserade av att bygga nya miljonprogramsområden, åtminstone inte som de byggdes på 60- och 70-talen. Åtminstone hoppas jag att vi är överens om det.

Jo, jag tror faktiskt att rejäl regelförenkling är vägen fram. Vi ser nu att man tror på drygt 50 000 bostäder 2016. Jag kommer ihåg när vi hade debatter 2003 och vår drömnivå var 40 000 bostäder.

Titta på Nya Zeeland! Där har man tagit bort detaljplan, man har en översiktsplan och går till bygglov. Tyskland har mycket snabbare planering, och man släpper in nya aktörer.

Vi kan i dag se att det sker väldigt mycket innovation och nytänkande i den här sektorn, och jag blir bekymrad över att detta nytänkande ska försvinna. Man behöver ju inte anstränga sig att tänka nytt om staten lägger det där lilla extra uppe på. Det gynnar de stora som gör stora vinster medan de små inte kommer att söka de här bidragen, eftersom det är för omständligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi behöver ha byggklar mark. Vi behöver släppa in nya aktörer. Jag är säker på att mycket av regelförenklingar gör detta, och jag tycker som sagt att det är intressant att i princip alla i sektorn är negativa till investeringsstödet och ni är positiva.

Anf. 39 Lars Eriksson (S)

Fru talman! Det behövs som sagt en hel palett av olika förslag för att komma fram med ett bostadsbyggande som är högt över tid. Det är jag helt med på, och jag tror att vi är flera partier här som kan hitta varandra i en sådan diskussion.

Jag tror också att det finns problem när det gäller att komma till rätta med bristen på bostäder. Ett av hindren som finns men som ingen hittills har pekat på här mer än Sverigedemokraterna, och då i negativ mening, är att det finns kapacitetsbrist i arbetskraften. Det har ingen berört riktigt. Om man tittar på behovet av arbetskraft och vad det finns för utbildade människor som bokstavligt talat vandrar in till vårt land nu så kommer det att vara en enorm resurs för landet när det gäller att klara av det stora samhällsbyggnadsprojekt som det faktiskt handlar om att kunna bygga bostäder som kan fungera för alla som nu väljer att komma hit och berika vårt land.

Konkurrensen har flera här också tagit upp. Det är också en viktig fråga i detta, och det kan ju inte handla om att det är lägre löner för dem som ska jobba på den svenska arbetsmarknaden som är lösningen för att få ned kostnaderna för bostadsbyggandet. Jag tror inte att de som jobbar inom byggbranschen har det för välbeställt och att det är det som är det stora problemet.

Jag tror alltså att det finns en rad olika lösningar på detta. Vi har redovisat flera i vår proposition, men den stora och viktiga frågan för oss är att staten inte bara kan lämna detta till marknaden.

(Applåder)

Anf. 40 Emma Hult (MP)

Fru talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande 2015/16:CU1 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik. Det är ett budgetområde som inte bara är oerhört viktigt utan denna gång också historiskt. Satsningarna som den rödgröna regeringen gör i denna budget är en tydlig signal om ansvarstagande och att regeringen tar bostadsfrågan och bostadsbristen på allvar.

Därför vill jag börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, och det är inte med glädje som jag kan konstatera att dessa satsningar just nu behövs mer än någonsin. Det är med insikten att det är för att den tidigare regeringen valt att blunda för problematiken som bostadsbristen är så stor som den är i dag.

Det finns en fråga som är en stor del av mitt politiska engagemang, en fråga jag ständigt återkommer till, en fråga jag ständigt får och en fråga jag önskar att jag inte hade behövt svara på. Det är en fråga som jag under min uppväxt hade hoppats politiken skulle lösa tills jag blev stor. Men så blev det inte. Därför kan jag med stolthet konstatera att min regering faktiskt väljer att svara på denna fråga.

Nu, fru talman, kanske ni undrar vad det är för fråga. Jo, det är frågan: Vem ska bygga för dem som inte har råd att efterfråga det som byggs i dag? Vem ska bygga för dem som inte har en fet plånbok eller möjligheten att ta ett lån?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

I dag byggs det mer än någonsin. Siffrorna pekar uppåt. Även siffrorna för nästa år pekar på att det kommer att byggas ännu mer. Det är bra. Vi behöver bygga mer än i dag. Men frågan kvarstår fortfarande: Vem ska bygga för dem som inte har råd att efterfråga det som byggs i dag? Den gruppen blir bara större. När verkligheten ser annorlunda ut än det landskap som politiken har valt att skapa, i ett landskap där marknaden ska lösa allt, kommer verkligheten fort i kapp.

300 000 unga stod vid denna tidpunkt även förra året ofrivilligt utanför bostadsmarknaden. Den siffran har inte minskat. Bostadsbristen för studenterna vid landets högre lärosäten ökar, och andelen som desperat vänder sig till socialtjänsten för att få hjälp med tak över huvudet blir allt fler. Vem ska bygga för dem som inte har råd eller för den delen möjlighet att efterfråga det som byggs i dag?

Om vi tittar på Boverkets statistik är bevisligen det enda som hjälper ett stöd. Det är fråga om ett ekonomiskt stöd för att bygga de bostäder som i dag inte produceras. Det handlar om bostäder för dem som inte har råd att köpa en andel i en nyproducerad bostadsrätt eller för den delen betala hyran i en nyproducerad hyresrätt.

Jag tror på flyttkedjor, omflyttning och rörelser i det befintliga beståndet. Men problemet kvarstår när utbudet av bostäder är mindre än efterfrågan - i alla fall utbudet på bostäder för den grupp som inte har möjlighet att efterfråga det som finns.

När allt handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt måste staten ta ansvar för de människor som annars hamnar utanför. I tider som dessa är därför ett investeringsstöd nödvändigt för att skapa de bostäder som marknaden inte tjänar tillräckligt mycket pengar på och därför väljer bort att producera. Vår regering väljer att inte blunda för problemet utan tar det i stället på största allvar.

Fru talman! 50 år är ett långt perspektiv för de flesta, men ett högst relevant perspektiv för dem som bygger ett hus. Det är ett perspektiv som för ett barn är ogripbart, och för en vuxen är det alldeles för långt bort. Om 50 år är jag 77. Då kanske jag bor i ett hus som byggs just i dag, ett hus som jag hoppas är välfungerande, fint, charmigt och ett bra 10-talshus, som vi kommer att kalla det då. Det ska vara ett hus som troligen med hjälp av smart arkitektur under sitt liv har fungerat som studentlägenhet, skola, kontor och till slut blivit ett trevligt kollektiv för mig och mina sköna pensionärskompisar. Men då krävs det att det hus som byggs i dag får ett långsiktigt perspektiv. Det hus vi bygger i dag ska fungera lika bra om 50 och helst 100 år.

Om vi väljer att inte bygga på det sättet och inte tänka långsiktigt är det en dålig investering. Vi behöver bygga för framtiden. Då ska huset byggas så att det inte ska ha målet att ge så stor vinst som möjligt på kort sikt. Att bygga en billigare papplåda som kräver enormt stor uppvärmning är inte att bygga för framtiden.

Vi behöver ta ansvar för framtiden så att det finns bostäder och så att byggandet påverkar klimatet så lite som möjligt. Vi behöver därför se till att man tar ansvar i uppförandefasen, brukandet och till slut nedtagandet av ett hus. Ett hus ska byggas av hållbara material. Vi har hört detta tidigare i debatten av Kristdemokraterna och Centerpartiet, vilket är glädjande. Materialet ska kunna återanvändas och ha så lite klimatpåverkan som möjligt. Trä är ett material. Det är vad vi känner till i dag, men jag tror att forskningen kommer att visa på många nya sådana material framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Ett hus ska minimera sitt behov av uppvärmning och helst producera el. Ett hus ska kunna användas till en mängd olika ändamål. I slutändan om ungefär 100 år ska huset vara lätt att plocka ned, och materialet ska komma till nytta någon annanstans i kedjan.

Fru talman! Beräkningarna som görs i bostadsbyggandet behöver därför göras med ett livscykelperspektiv. Det behöver politiken uppmuntra.

Aldrig har bostadsfrågan varit så het. Dessvärre är orsaken inte endast positiv. Bristen på bostäder ökar. Hushållens skuldsättning likaså. Även om problemen är enorma är jag glad att det är vi som sitter i regeringen. Det är en regering som vågar se problemen och göra något åt dem i stället för att blunda och hoppas att någon annan ska lösa dem.

(Applåder)

Anf. 41 Robert Hannah (L)

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Emma Hult om riksintressen. Emma Hult har motionerat om att skydd av Vätterns vatten ska vara ett överordnat riksintresse.

Riksrevisionen har konstaterat att riksintressen försvårar för kommunerna att bygga bostäder. Det är något som Emma Hult verkar vilja ha, med tanke på vad hon har sagt i talarstolen. 60 procent av kommunerna anger att riksintressen är försvårande. 55 procent av Sveriges yta täcks i dag av riksintressen. Ändå motionerar Emma Hult om att hela Vättern ska bli ett överordnat riksintresse.

Riksintresseutredningen har nu landat, och det kommer att leda till att fler kategorier införs och fler områden kommer att täckas av riksintressen. Kommer Miljöpartiet att stötta förslagen i utredningen, och kommer man att bidra till att fler riksintressen införs i Sverige?

Anf. 42 Emma Hult (MP)

Fru talman! Vi har inte tagit ställning än till hur vi kommer att se på utredningens förslag.

Det är skönt att än en gång få lov att debattera min motion. Det är tredje gången vi i kammaren debatterar dricksvatten som riksintresse. Varför det är så viktigt att dricksvatten blir ett riksintresse handlar om att dricksvattenförsörjning är avgörande för allt mänskligt liv. Jag kan faktiskt inte likställa de riksintressen som finns i dag med dricksvatten. Det innebär för mig att det kanske finns riksintressen i dag som inte är lika mycket värda som dricksvattnet borde vara.

Anf. 43 Robert Hannah (L)

Fru talman! SKL leds av ett socialdemokratiskt kommunalråd från Linköping, Lena Micko. Hon säger att utredningen behöver kastas i soptunnan. Den behöver helt enkelt göras om eftersom den inte duger och kommer att leda till fler riksintressen. Den kommer att leda till att mer än 55 procent av Sveriges yta kommer att täckas av riksintressen. Man anser helt enkelt att den är felaktig.

Jag skulle därför vilja veta vad Miljöpartiet anser om riksintressen. Ska det vara så att 55 procent av Sveriges yta, hela Gotland, hela kommuner, hela Norrbotniabanan inte kan byggas eftersom det finns riksintressen som sträcker sig över hela ytan? Vad är ert generella ingångsvärde? Ska det var fler eller färre riksintressen? Ska icke unika områden få vara riksintressen? Är det det socialdemokratiska kommunalrådet Lena Mickos åsikt som ska gälla?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vill ni göra om utredningen eller vill ni ha en ny utredning i frågan?

Anf. 44 Emma Hult (MP)

Fru talman! Jag trodde inte att vi skulle debattera riksintressen i dag, men nu gör vi det.

Precis som jag sa i min förra replik har Miljöpartiet inte tagit ställning till det utredningen har landat i än. Därför har jag inget svar på frågan.

Däremot var jag i Kiruna för två veckor sedan. Det är en stad som verkligen har samma problem som Stockholm. Man har även i Kiruna gjort en karta som på ett spännande sätt visar vilka riksintressen som täcker in området. Det är gruvnäringen, rennäringen och andra områden med naturvärden som lappar över varandra.

Det är en stad som är beroende av gruvnäringen. Det är en bygd som är beroende av rennäringen. Det är mycket intressant att se hur dessa områden kolliderar. Staden behöver flyttas för att gruvan ska kunna utvecklas. Staden håller på att rasa. Om inte staden flyttas kan inte heller gruvan utvecklas. Då kommer staden inte att finnas kvar. Men det går inte att flytta staden eftersom i princip all mark runt omkring är av riksintresse. Det är klart att jag tycker att det är problematiskt.

När vi väl vet vad utredningen har landat i vet vi mer, men vi har inget svar i dag.

Anf. 45 Ola Johansson (C)

Fru talman! Emma Hult ställer en berättigad fråga. Vem ska bygga för dem som inte har råd? Jag väljer att plocka ut en del av meningen, och sedan ställer jag frågan igen. Vem ska bygga? Ska det vara byggföretagen, de som drabbas av minskande ROT-avdrag, och även drabbas av regeringens skattechock på 2,4 miljarder? Det är bara en del av skattechocken för att anställa unga människor.

I gengäld ska staten ta ett ansvar för att dopa företag som redan tjänar pengar på marknader där de redan är aktiva, genom att dela ut pengar till att uppföra bostäder som redan skulle ha byggts.

Med den politiken anser jag inte att frågan som Emma Hult ställde, inte ens i sin fulla längd - Vem ska bygga för dem som inte råd? - besvaras av subventionen. Det finns ingenting inbyggt i systemet som säger att dessa bostäder ska användas eller riktas specifikt till personer som ändå inte skulle ha råd att betala hyran.

Jag väljer därför, trots att jag har 44 sekunder kvar av min talartid, att återigen ställa frågan som Emma Hult ställde: Vem är det som ska bygga bostäderna?

Anf. 46 Emma Hult (MP)

Fru talman! Jag vet inte om det näst sista Ola Johansson sa var ett försök att pika mig för mina korta anföranden i kammaren. Jag anser att vi ska lägga vår tid på det som är absolut viktigast och inte ta all tid som står till vårt förfogande här. Jag tycker lite synd om justitieutskottet, som är sist på dagens talarlista. Vi hade avsatt 1 timme och 54 minuter för den här debatten. Vi är snart uppe i 2 ½ timme. Jag anser att man ska ta den tid man behöver men att man inte behöver prata mer än nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vem är det som ska bygga? Jo, det är byggföretagen. Jag anser, och det anser regeringen också, att byggföretagen ska bygga bostäder mer än de ska renovera kök som renoverades för fem år sedan. Därför väljer vi att styra om pengarna som går till ROT-avdraget till att skapa nya bostäder för de människor som i dag inte har möjlighet att efterfråga de bostäder som finns på marknaden.

Anf. 47 Ola Johansson (C)

Fru talman! Ja, Emma Hult, jag ska också fatta mig kort.

Även om man tycker att investeringsstöden på något sätt är bra anser jag att det stora problemet inte bara är att de styr kostnader och påverkar marknaden kostnadsdrivande i och med att dessa bostäder ändå skulle ha byggts. Nu kanske de byggs till en högre kostnad för att subventionerna finns att hämta ut.

Det stora bekymret är varifrån pengarna tas. Pengarna tas från ROT-avdragen, som jag tror mig veta att Miljöpartiet och Emma Hult har varit positiva till men som nu minskas ned.

Det handlar ju inte bara om nya kök. Det handlar om energieffektiviseringar. Det handlar om att ta hand om dagvattnet så att det inte rinner in och skadar huset. Det handlar om att göra ombyggnationer i huset som innebär att du kanske får plats att inreda en lägenhet som du sedan kan hyra ut i andra hand. Det är en fantastiskt förfuskad propaganda, alla konstigheter som finns kring ROT-avdragen. Det är lite märkligt att den kommer från just Emma Hult, som jag trodde tyckte om det här.

Det här kommer att påverka de företag som inte kommer att kunna ta del av de subventionerade bostäderna på de bostadsmarknader där bostäder kanske inte skulle ha byggts eftersom de inte anses vara attraktiva nog. Det går inte att bygga i ett bullerutsatt läge vid järnvägen. Det går inte att bygga vid stranden där det finns attraktiva bostadsmöjligheter. Det är de marknaderna som bostadsföretagen väljer att inte finnas på. De byggföretag som finns där och någon gång bygger ett enstaka hus är de som i mångt och mycket lever på ROT-avdragen.

Jag frågar fortfarande: Om vi ska bygga bostäder i hela landet, vem är det då som ska bygga?

Anf. 48 Emma Hult (MP)

Fru talman! Bostadsbristen är i dag verklighet i alla Sveriges kommuner, så jag tror nog att vi kommer att se byggnation. Jag hoppas att vi kommer att se byggnation i Sveriges alla kommuner.

Det staten väljer att stödja är byggnation av bostäder som vi ser inte har byggts. Att det skulle vara kostnadsdrivande att vi väljer att i stället sätta ett hyresnivåtak tycker jag är intressant.

Vi har inte tagit bort ROT-avdraget. Om vi ska kalla det en propagandadebatt är det någonting som de borgerliga företrädarna har valt att sprida. Det är ett rykte som har gått, och jag har också hört det i debatterna.

Vi har inte tagit bort ROT-avdraget. Vi har minskat ROT-avdraget. De företag som i dag är verksamma inom elbranschen och andra branscher såsom vvs kommer att behövas även när vi ska bygga de nya bostäderna i Sverige. Vi behöver dra el och bygga badrum och toaletter i de husen också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Och du, Ola Johansson, nämner energieffektiviseringar! När det finns ett stöd på 1 miljard i budgeten för just den åtgärden säger du att Miljöpartiet genom att minska ROT-avdraget inte tycker att energieffektivisering är viktigt. Det är just det vi visar att vi tycker att det är, Ola Johansson.

(Applåder)

Anf. 49 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka för en spänstig debatt. Framför allt vill jag tacka civilutskottets ordförande Caroline Szyber för hennes öppenhet och tillbakablick med en på goda grunder självkritisk ingång. Jag vill också tacka för att vi här kan ta nästa steg i den bostadspolitik som behövs för Sverige.

När jag tillträdde tillsammans med regeringen för drygt ett år sedan var det ett helt annat debattklimat. Alla de som i dag slår sig för bröstet om att de har velat samarbeta var då på olika sätt väldigt stängda för att ta något som helst steg mot ett samarbetsklimat. Det ledde till att vi i princip förlorade ett år av möjligheter till att tillsammans gå framåt i en av vår tids största frågor i svensk inrikespolitik.

Jag är också väldigt glad över att vi har ett så pass starkt förslag i budgeten för det bostadspolitiska området. Jag tänker ta upp ett antal av dessa frågor. Jag tycker att de som står bakom budgeten - Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet - och deras representanter här på ett föredömligt sätt har klargjort hur detta arbete kommer att gestalta sig i framtiden.

Vi har i budgeten för 2016 ett investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studenter. Syftet är att öka nybyggnationen av små klimatsmarta hyresrätter med rimliga hyror.

Stödet är på 2,2 miljarder kronor. För 2017 är tanken att det ska vara 2,7 miljarder kronor. För 2018 och framåt permanentas satsningen med 3,2 miljarder kronor per år.

Vi har en stimulans för studentbostäder. Vi vet att unga studenter är särskilt utsatta på bostadsmarknaden eftersom de ofta saknar de finansiella tillgångar och kontaktnät som krävs för att få en permanent bostad. I budgeten för 2016 avsätts 300 miljoner kronor som särskild stimulans till snabbt uppförda studentbostäder.

Vi har ett stöd till kommunerna för ökat bostadsbyggande. Anslaget får användas för statsbidrag till kommuner som bidrar till ökat bostadsbyggande. Enligt oss har vi här en oerhört stark möjlighet att växla upp det arbete som många kommuner faktiskt har bidragit med under de senaste åren i spåren av en oerhört viktig utmaning som innebär att vi måste se till att få ut fler bostäder på marknaden, framför allt den typ av bostäder som det inte har byggts tillräckligt många av de senaste åren.

I budgetpropositionen för 2016 avsätts därför 1,85 miljarder kronor till stödet. År 2017 satsas 1,8 miljarder kronor, och från år 2018 och framåt är idén att ett stöd ska permanentas på 1,3 miljarder kronor per år.

För att underlätta omställningen till ett energisystem baserat på förnybar energi är det av avgörande betydelse att den bebyggda miljöns energianvändning minskar.

Jag var på klimattoppmötet i Paris i torsdags, och där fick vi helt färska siffror upplästa för oss: Fram till 2050 beräknas det som byggnaderna står för i koldioxidutsläpp att vara 50 procent av det totala utsläppet. I dag är denna siffra i världen runt en tredjedel, 33 procent. I Sverige ligger den på 20 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi har ett oerhört stort ansvar när det gäller klimatomställningen: att det byggda beståndet tar ett större ansvar och att de som äger och förvaltar men också bygger nytt har detta perspektiv för ögonen. Den stora utmaningen inom bostadssektorn är därför att få upp takten på renoveringarna och att energieffektivisera det befintliga beståndet.

En stor del av Sveriges bostadsbestånd är i dag mer än 50 år gammalt, och upprustningsbehovet för bland annat de så kallade miljonprogramsområdena från 60- och 70-talen är omfattande. Genom ekonomiskt stöd till fastighetsägare i områden med socioekonomiska utmaningar ges dessa förutsättningar att genom renovering och energieffektiviseringsåtgärder minska energianvändningen och förbättra boendemiljön samtidigt som hyresgästerna skyddas mot orimliga hyreshöjningar.

Ett stöd till förnyelse av utomhusmiljöerna skapar möjligheter att ta ett helhetsgrepp om hela bostadsområden och stärka kopplingarna till den omkringliggande stadsregionen. På så sätt skapas möjligheter att öka kvaliteten och trivseln i boendet. I utemiljön är det också viktigt att skapa mötesplatser och öka tillgängligheten till grundläggande service.

I budgetpropositionen för 2016, som regeringen jobbat fram tillsammans med Vänsterpartiet, finns 1 miljard kronor, och den miljarden kommer att återkomma de nästkommande åren.

Investeringsstödet för bostäder till äldre är ytterligare en satsning. Det handlar om den demografiska utvecklingen, med ett ökat antal äldre med behov av anpassade bostäder, som vi ser framför oss. Det demografiska trädet har dessutom en relativt ymnig krona. Därför behövs en ekonomisk insats från budgeten. Där gör vi en permanent satsning per år med 400 miljoner kronor från 2018 och framåt. Före det har vi 150 miljoner kronor för nästa år och 300 miljoner kronor för 2017.

Utöver dessa satsningar har vi sett behovet av att avsätta ytterligare medel för de kommuner som vet med sig att marksanering skulle kunna lösgöra tomter i centrala lägen. Därför föreslår regeringen en satsning på marksanering. För att kunna ta del av stödet måste kommunen använda den sanerade marken för just bostadsbyggande. Anslaget ligger inom utgiftsområde 20. I budgetpropositionen för nästa år avsätts 300 miljoner kronor till stödet, för året därpå ytterligare 300 miljoner kronor och från 2018 och framåt permanentas satsningen med 200 miljoner kronor per år.

Fru talman! Allt detta sagt, i grunden handlar det om siffror och om önsketänkande utifrån olika ingångar då aktörerna försöker blicka framåt. När vi blickar framåt har vi två val. Det ena är att tycka att det som varit är bra. Jag menar att de företrädare för de före detta regeringspartierna som vi i dag hört har frångått den principen helt och hållet.

Det finns en självkritisk granskning, och det är något som man i opposition har tillfälle till och tid att jobba med. Vi som sitter i regeringen har däremot ett ansvar att hjälpa de kommuner som har ett bostadsförsörjningsansvar. I många av kommunerna runt om i landet kan dessutom partifärgen inte på förhand bestämma vilken typ av styre man har. Därför är det glädjande att höra att de kommunala diskussionerna har hittat till den här kammaren, det vill säga att man inte främst tittar på om det är en vänsterpartist, moderat, miljöpartist eller kristdemokrat som sitter på samma sida av bordet utan att det är resultatet som räknas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag har suttit i riksdagen under två mandatperioder, och jag vet att det under hela förra och förrförra mandatperioden inte förekom en enda längre diskussion om samarbete över den berömda så kallade blockgränsen när det gällde bostadspolitik, något som företrädarna för den tidigare regeringen nog också vet.

När Kristdemokraterna innehade den bostadsministerpost som jag för tillfället innehar förekom inte mycket samarbete. Det är därför glädjande att det nu finns en sådan ingång vad gäller bostadspolitiken även från de partier som när de själva satt i regeringsställning inte jobbade så väldigt mycket för samarbete. Precis som Lars Eriksson var inne på behöver vi ett nytt samarbetsklimat i en riksdag som egentligen sett ut på det här sättet sedan 2010, där det inte finns tydliga majoriteter. Antagligen behövde saker och ting bli sämre innan de kunde börja bli bättre.

Regeringen har en tydlig inriktning på bostadspolitiken, och jag är glad att vi nu kan blicka framåt trots den typ av retorik som antagligen även jag tidigare var en del av.

(Applåder)

Anf. 50 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! Tack, bostadsministern, för att du deltar i debatten! Det är mycket trevligt.

Min fråga gäller det byggande som behövs i samband med att befolkningen ökar kraftigt. Skillnaden är stor mellan Sverigedemokraternas och regeringens invandringspolitik. Sverigedemokraterna anser att vi på ett bättre sätt kan hjälpa fler människor i närområdena, de som inte har möjlighet att komma till Sverige, medan regeringen i stället vill hjälpa ett fåtal i Sverige.

Om vi bortser från den diskussionen står vi inför faktumet att det behöver byggas många bostäder. Frågan är vem som ska bygga dem. Är det kommunerna som vi vet står inför en förmodad situation där de enligt SKL:s prognoser behöver höja skatten med 2 kronor ett par år framöver? Vem ska betala hyran för de bostäder som dessa människor ska flytta in i?

Vi vet att det tar ungefär sju år för en person som kommer till Sverige, alltså en nyanländ, att komma in på arbetsmarknaden. Vi har 7 procents arbetslöshet i Sverige. Det innebär att de nyanlända i stor utsträckning inte kommer att kunna betala sin hyra på egen hand, utan de kommer att få använda sig av kommunernas försörjningsstöd. Det drabbar kommuner som vi vet redan har det ekonomiskt ganska svårt. Det kostar mycket att bygga, och försörjningsstödet kostar mycket.

Min fråga är: Vem är det som ska betala för att kunna bygga och betala hyror för alla dessa människor?

Anf. 51 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Tack för frågan, Roger Hedlund! Jag har studerat Sverigedemokraternas texter i denna del, så det var bra att Roger Hedlund höll sig till dem, förutom ett inledande preludium, och lyfte frågan till den rätta nivån. Jag är glad att det tidigare replikskiftet präglades av Roger Hedlunds ödmjukhet då en riksdagsledamot som begärde replik på honom berättade vad det var vi faktiskt diskuterade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När vi debatterar bostadspolitik finns där framför allt två ingångar. Det ena handlar om det kommunala bostadsförsörjningsansvaret. Kommunerna har det ansvaret. Man kan förhålla sig till det på olika sätt. Man kan säga att det enbart är kommunernas ansvar och att de får klara sig bäst de vill. Vi har sett hur den typen av politik - här vill jag inte peka ut någon särskild regering - har resultaterat i att kommunerna hela tiden fått räkna med olika påsar för att hitta vägar till vad som ska byggas och vilken typ av markpolitik de ska ha.

Regeringens idé är att stötta kommunerna i detta. Vi vet att det som efterfrågas är byggklar mark och regelförenklingar. Byggklar mark kan kommunerna - framför allt de kommuner som redan visat att det går - klara på egen hand om de får starka incitament för att klara av det.

Det andra huvudspåret handlar om statens satsningar på infrastruktur. Där har vi Sverigeförhandlingen, som pågår med oförminskad kraft. Det är ett initiativ som den gamla regeringen hade och som vi tyckte var väldigt bra. Vi fortsätter att jobba med den frågan, och det kommer att göra att den totala kakan blir större.

Anf. 52 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! Tack, bostadsministern, för svaret på frågan!

Jag känner mig dock inte riktigt nöjd med svaret. Resultatet av Sverigeförhandlingen kommer vi inte att se förrän långt senare, och i dag står vi inför en bostadskris som måste lösas. Detta är inte något som kan ordnas på kort tid.

Fru talman! Det är regeringen som är högst ansvarig för den invandringspolitik som vi ser i Sverige i dag. Ni måste ha en framförhållning när det gäller bostadspolitiken, Mehmet Kaplan. Det är väl inte meningen att regeringens bostadspolitik ska innebära att vi får tältläger i Sverige eller att vi ska använda oss av husvagnar för att inhysa människor.

Någon form av framförhållning måste man väl ändå ha när man säger att vi ska ha den stora invandring till Sverige som vi har sett framför allt under de senaste månaderna. Frågan är: Hur löser vi detta kortsiktigt och långsiktigt?

Vi ligger mycket efter nu eftersom det var 2003 som vi senast hade balans på bostadsmarknaden. Det behövs ett enormt byggande av bostäder - förmodligen ett nytt miljonprogram - speciellt med tanke på att vi inom de närmaste åren pratar om kanske 1 miljon nyanlända flyktingar till Sverige.

Vi vet att ett miljonprogram kostar enormt mycket pengar. Då räcker inte det investeringsstöd och liknande som vi ser i regeringens budget i dag. Det räcker inte med regelförenklingar, Sverigeförhandlingar eller annat, utan det krävs enorma summor för att kunna axla det ansvar som ni har tagit på er, Mehmet Kaplan, i och med att ni har sagt ja till den extremt stora invandringen till Sverige.

Anf. 53 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Jag tackar dig, Roger Hedlund, inte för att du återigen lyfter upp invandringen som en oerhört viktig del av denna fråga utan för att du ändå håller dig inom de relativt rymliga ramar som budgetdebatten har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag vill ta upp det som faktiskt handlar om budgeten och som Sverigedemokraterna antingen hoppas på att ingen ska läsa eller tror att den som läser inte förstår.

Det handlar om investerarbidrag för studentbostäder. Sverigedemokraterna påstår att partiet vill underlätta utökat byggande av studentbostäder genom att införa ett statligt finansiellt stöd till kommunerna. Det framgår inte av motionen hur mycket det finansiella stödet ska uppgå till, vilket i och för sig kan vara en medveten brist, för då behöver man inte precisera pengarna.

Samtidigt föreslår partiet att regeringens satsning på investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studenter ska slopas. Jag får inte ihop det, och jag vet inte hur Sverigedemokraterna får ihop det.

När det gäller förenklande byggnormer för studentbostäder är Sverigedemokraterna inne på att det ska bli billigare att bygga fastigheter - de fastigheter som de påstår att de vill stötta men som de inte kan påvisa några pengar för.

Sverigedemokraterna vill också förändra hissnormen för studentbostäderna. Det är också en lapsus - eller inte - som de hävdar skulle göra det billigare att bygga och få fram fler studentbostäder.

Samtidigt vet vi att hissdirektivet och andra typer av ingångar när det gäller tillgänglighetsfrågan är något som vi inte kompromissar med i denna riksdag. Jag förstår inte hur Sverigedemokraterna tänker i den frågan heller.

Anf. 54 Ewa Thalén Finné (M)

Fru talman! Jag vill börja med det som bostadsministern sa om samarbete och blocköverskridande överenskommelser. Jag konstaterar att jag i förra årets bostadsdebatt bad om detta flera gånger. Jag var så snäll att mina kollegor nästan tyckte att jag var för snäll.

Det är lite fascinerande att sedan få höra talas om att bostadsministern i andra debatter har talat om att det nu är slutsnackat. Det låter inte som att man vill samarbeta trots att man brukar hävda att man är en samarbetsregering.

Jag tänkte komma in på investeringsstödet, som emellanåt framställs som den största satsningen på bostadsbyggande på 20 år. Det jag tycker är så intressant med satsningen är att det finns några positiva röster - S-ledda kommuner, Hyresgästföreningen, Byggnadsarbetareförbundet och några andra aktörer - men att den stora gruppen är negativ och inte efterfrågar detta.

Det är allt från landrapporter från EU-kommissionen och OECD - ingen lyfter fram det. Fastighetsägarna, SKL, Sabo och Länsstyrelsen i Stockholms län kallar det för ett slag i luften. Hans Lind tycker att det är fel diagnos. Stellan Lundström på KTH kallar det för slöseri med skattepengar.

Min fråga måste bli: Vad blir er slutsats av denna förödande kritik mot stödet, Mehmet Kaplan?

Anf. 55 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Jag tackar Ewa Thalén Finné.

Det är viktigt att diskutera frågan utifrån flera ståndpunkter. En handlar om vad alternativkostnaden är. Var ska vi ta de pengar som ska investeras i byggandet av små hyresrätter med låga energianvändningsnivåer och rimliga hyror?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi har föreslagit en justering av ROT-avdraget som innebär att andelen sänks från 50 till 30 procent av arbetskostnaden. Det innebär inte att ROT-avdraget är borta, utan pengar som har gått till att bygga om, bygga till och renovera det ägda boendet kommer nu att gå till byggnation av hyresrätter, framför allt den typ av hyresrätter som människor med normala inkomster kan efterfråga. Det är en ingång.

En annan ståndpunkt handlar om vad alternativet är - vad man skulle göra för dessa pengar. Där ser vi att Ewa Thalén Finnés parti egentligen inte för fram så mycket annat än fortsatt regelförenklingsarbete. Men det är vi ju överens om, Ewa Thalén Finné.

Jag har gått igenom texterna, och det jag ser är att man vill korta ned överklagandeprocesserna. Check - det har vi gjort; vi föreslår det för riksdagen. Man föreslår förenklingar för studentbostäder och bostäder för unga. Där verkar metoderna skifta, men i grunden är det den ingången vi har.

Det finns en del som handlar om bullerreglerna i linje med Bullersamordningsutredningens förslag. Det som skiljer är, som togs upp tidigare i debatten, relativt små förändringar. Jag förstår inte riktigt vad skillnaderna är.

Anf. 56 Ewa Thalén Finné (M)

Fru talman! När det gäller regelförenklingar tycker jag, precis som jag var inne på, att bostadsministern ofta pratar om sådana förenklingar men att de, när det väl kommer propositioner, i regel är minimalistiska. Vi hade velat gå ett steg längre när det gäller bland annat buller och överklaganden. Ni får se när vi kommer med våra motioner, Mehmet Kaplan.

Jag ska komma tillbaka till investeringsstödet. Lunds universitet liknar byggsektorn vid en drogberoende bransch som under lång tid varit beroende av olika bidragsformer för att kunna prestera. Universitetet skriver att branschen har börjat tillfriskna men att det vore förödande om sektorn nu skulle tillåtas att återigen falla ned i missbruk.

Det jag är riktigt orolig över beträffande stödet gäller, som jag var inne på, det nytänkande och de innovationer som vi har börjat se. Det finns exempel där man bygger bra och billiga hyresrätter, men jag är rädd att förslagen helt kommer att döda detta. Pengarna kommer att gå till de stora bostadsbolagen i stället för att vi tar krafttag och funderar över detta. Vi har haft debatter om det förr: Slopa detaljplaner!

Jag skulle vilja höra lite med bostadsministern: Det fanns ett skäl till att man inte gick vidare med bullerförordningen. Det hängde ihop med att det var så negativa remissvar. Därför gjorde man ett minimalistiskt förslag även där, just på grund av de negativa remissvaren.

Vad blir slutsatsen nu om investeringsstödet, där det bara är negativa remissvar?

Anf. 57 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Tack, Ewa Thalén Finné, för uppföljningsfrågorna! Först vill jag svara på frågorna, och sedan vill jag ta upp några märkliga passusar i det som Ewa Thalén Finné tidigare tog upp. Jag börjar med svaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Först och främst: Vi har haft investeringsstödet ute på remiss. Det är så en regering behöver arbeta, och det vet Ewa Thalén Finné. Remissvaren kommer naturligtvis att skifta beträffande vad man tycker. Det kommer att finnas detaljfunderingar om vad som behöver ändras. Det har funnits sådana, till exempel när det gäller riktvärden på hyrorna. En del byggbolag menar att man borde höja riktvärden för hyran, så att man kan få ekonomin att gå runt. Andra menar att vi borde ändra beträffande kvadratmetrarna i beräkningen av investeringsstödet. Åter andra har synpunkter på andra delar.

Detta är helt naturligt och normalt, och regeringen jobbar nu med att sammanställa det arbete som kommer att leda till att vi har ett investeringsstöd, som är den typ av stöd som efterfrågas inte bara av - jag vet inte om det var Ewa Thalén Finné eller någon annan i oppositionen som sa det - Socialdemokraterna närstående bolag. Den personen får senare möjlighet att förklara vad hen menar med det.

När det gäller den andra biten i mitt anförande handlar det om det Ewa Thalén Finné sa i talarstolen. Hon sa att hyressättningssystemet bör anpassas till bostadsmarknadens förutsättningar. Vad betyder det, Ewa Thalén Finné? Vill ni ha marknadshyror eller något annat system, kanske likt det som Liberalerna senare eventuellt kommer att förfäkta? Eller gäller det något helt nytt, som vi inte har hört vad det handlar om?

Sedan har vi påståendet att man inte behöver jobba innovativt om det finns investeringsstöd. Det vill jag inte ens bemöta, för det är ett så märkligt påstående.

Anf. 58 Caroline Szyber (KD)

Fru talman! Jag blir inte riktigt klok på bostadsministern, om jag ska vara ärlig. För tre veckor sedan gjorde han på Handelskammaren i Stockholm världens nummer av att det var slutpratat. Sedan började han dagens anförande med att säga att det är positivt att jag visar en öppenhet. Precis som Ewa Thalén Finné sa var det i förra budgetdebatten flera - bland andra hon själv, men jag har också tittat på mitt eget anförande och anföranden från Ola Johansson och Nina Lundström - som var väldigt tydliga med att det finns frågor som man skulle vinna på att diskutera lite.

I Almedalen sa jag det till både nuvarande bostadsministern och hans statssekreterare vid ett flertal tillfällen. Som flera i debatten har sagt efterfrågas detta av i princip alla. Ska man hitta en gemensam nämnare bland alla aktörer och intressenter på bostadsmarknaden gäller det vikten av blocköverskridande samtal.

Då undrar jag lite hur jag ska tolka bostadsministern i den här debatten. Det sägs å ena sidan att det är positivt att man visar vilja. Men jag upplever ingen vilja, utan i stället pekar man finger och pratar om ett förlorat år. Då kan jag för historieskrivningen säga att Mats Odell, som var bostadsminister under en majoritetsregering, förde samtal med alla oppositionspartier 2007 inför det att bruksvärdeshyran skulle införas. Han förde samtal med alla aktörer: Sabo, Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna. Jag vill alltså säga att det har gjorts vid vissa tillfällen.

Min fråga till bostadsministern är: Hur ska man tolka det som har sagts i dagens debatt, att det är positivt att andra är öppna för samtal, medan man själv inte är det?

Anf. 59 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Tack, utskottsordförande Caroline Szyber! Detta handlar i grunden om hur vi väljer att återberätta vad som har hänt och inte hänt.

Först och främst: Om det är riksdagsdebatterna som är de viktiga och att det är där det som sägs räknas mest är jag lite förvånad över att Caroline Szyber så tydligt hela tiden duckade när Lars Eriksson tog upp ett citat från en kristdemokrat i en riksdagsdebatt för inte så länge sedan. Caroline Szyber sa att det var ett uttryck för eufori över frihet. Vi måste verkligen se vad det är för typ av uttalanden som ligger till grund för det arbete vi gör.

Det jag sa här för en liten stund sedan är det som gäller. Det är det senaste uttalandet, dessutom baserat på det oppositionspartiernas företrädare precis innan hade sagt. Det är den ingång vi har och alltid har haft. Jag är glad över att man kommer ihåg de gånger som man från oppositionens sida faktiskt har varit samarbetsvillig och öppen.

Jag vill också kort kommentera detta med att det är slutsnackat, för det är intressant. När vi båda två står och pratar i en debatt hos Handelskammaren och frågan kommer upp när vi ska sluta snacka och faktiskt börja leverera och arbeta och jag nämner detta i det sammanhanget, då blir det till att jag har sagt att vi aldrig mer ska diskutera eller debattera.

Det som däremot är intressant i detta är det som Lars Eriksson men också andra företrädare för dem som står bakom budgeten tog upp om att vi har ett bostadspolitiskt mål som vi mycket gärna hade velat diskutera frågor kring och som vi hoppas att vi kommer att kunna diskutera frågor kring. Därför välkomnar jag den ingång som Caroline Szyber och hennes vänner i oppositionen har.

Anf. 60 Caroline Szyber (KD)

Fru talman! Det gick ett sus genom salen, det finns inspelat, och det var tydligt att alla blev ganska förvånade över det bostadsministern sa för tre veckor sedan. Men jag är glad att han kan tänka om och tänka nytt. Vi får se vägen framåt.

Men det bostadspolitiska målet är inte det största som vi behöver diskutera, knäcka och vrida och vända på när det gäller bostadsområdet. Det finns väldigt många andra frågor.

Jag tror att man måste visa en öppenhet och en vilja. Men där är jag orolig över att man, utifrån de utredningar som har kommit, inte gick hela vägen i fråga om bullerförordningen. Det överklagande som presenterades i förra veckan hade trubbats av. Jag fick veta från justitieministern beträffande till- och frånvalen att det var en utredning som man nu ger upp. Det har också pratats om vikten av transparens för hyresmarknaden, men där råder en ekande tystnad.

Jag känner att Sverige inte har råd med bara allmänna diskussioner om mål, utan jag tror att vi behöver sätta oss ned och vara mycket konkreta.

Sedan vill jag vara tydlig med att säga att vi behöver diskutera vad vi ska stödja och vad vi ska fokusera på. Jag vill ha mer frihet när det gäller bostadsbyggande. Vi kan inte lägga ned hur mycket tid som helst på huruvida någon ska få sätta upp en liten tillbyggnad på sin egen tomt eller inte.

Ja, det ska finnas gränser. Men vi har väldigt mycket som är överreglerat på bostadsmarknaden. Jag vet att det är svårt för miljöpartister att se det, men vi har mycket på bostadsmarknaden som är överreglerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Låt oss se på vad vi kan lätta upp, och låt oss titta på vad som ska vara kvar! Allt kan inte vara kvar. Allt kan inte alltid vara särintressen och riksintressen. Vi behöver en större öppenhet rent generellt i bostadspolitiken.

Anf. 61 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Tack, Caroline Szyber!

När det gäller själva ingången till bostadspolitiken har vi vissa fundamenta som vi rör oss med. Det ena handlar om statens roll. Ska staten vara med och stötta kommunerna i framtagandet av framför allt hyresrätter eller inte? Där har vi två linjer i riksdagen i dag. Vi har den linje som Caroline Szyber företräder, och vi har den linje som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet företräder.

Det handlar om två fundamentalt olika sätt att se på bostadspolitiken. Det ena är för dem som är innanför och har förstahandskontrakt eller äger sitt boende. Men vi har också en annan ingång, som handlar om dem som faktiskt inte har någon röst i den här frågan. Jag tyckte att Nooshi Dadgostar klargjorde detta mycket tydligt.

Jag kommer inte att gå in på detaljerna. Men i stort handlar det om att både Kristdemokraterna och alliansregeringen under de senaste två mandatperioderna jobbade frenetiskt med att regelförenkla. Jag håller med om det. Ni har regelförenklat så mycket det bara går och nått till en viss nivå.

Nu har vi tagit vid och fortsätter att jobba så att det framför allt byggs den typ av bostäder som det har byggts alldeles för lite av under de senaste åren, nämligen hyresrätter. Det handlar dessutom om klimatsmarta sådana med rimliga hyror. Det är den typen av bostäder som unga och studenter efterfrågar, och det är den typen av bostäder som ni tyvärr inte hade något riktigt svar på hur de skulle byggas då och som ni inte heller har något riktigt svar på i dag.

Men för att inte polemisera ytterligare vill jag säga att jag tror att detta är en bra början på någonting nytt.

Anf. 62 Ola Johansson (C)

Fru talman! Det råder nog ingen tvekan om vad debatten handlar om, nämligen mer bostäder. Men det senaste uttalandet som levererades här som svar till Caroline Szyber kunde nästan uppfattas som att ministern anser att regelförenklingsarbetet skulle ha nått vägs ände. Det bekymrar mig. Man har så till den grad gått in för att plädera för värdet av dessa subventioner att regelförenklingar riskerar att hamna som ett mindre prioriterat område, vilket jag tycker är trist.

Det har också talats om i vilken mån vi är öppna eller inte öppna för samtal. Det har funnits många utsträckta händer i denna debatt och även tidigare. Men ingen minister står i dagens situation så tomhänt som Kaplan gör.

Det har nu gått så långt att din egen myndighet Boverket, Mehmet Kaplan, lämnat in en skrivelse till Näringsdepartementet där de i princip ber regeringen att införa en paragraf i plan- och bygglagen där det utfärdas ett undantagstillstånd för att få fram bostäder - jag tror att den är daterad den 26 november - och att ni i förordning ska kunna föreskriva undantag från stora delar av plan- och bygglagen. Liknande förslag har vi hört framföras från Sveriges Kommuner och Landsting. Det handlar bland annat om att ni ska göra det möjligt för kommuner att göra det som Alliansen tidigare har föreslagit, det vill säga att ändra i redan antagna detaljplaner för att få fram bostäder för att det behövs. Det har behövts, och det kommer att behövas, inte minst för att vi har människor som är på flykt och som inte kan vänta på att de subventionerade bostäderna ska bli färdiga. Jag frågar mest för att jag är nyfiken, minister Kaplan: När och hur tänker regeringen reagera och svara dem som uppmanar er att nu agera som situationen kräver och som också Sveriges kommuner efterfrågar?

Anf. 63 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Jag tackar Ola Johansson för frågorna och inlägget. Jag tycker att det är klädsamt och ödmjukt av Ola Johansson att i sitt inledningsanförande vara självkritisk. Jag tycker att fler politiker borde prova på det då och då.

När Ola Johansson säger att förslaget sågas av alla förutom av regeringen närstående organisationer blir det tillfälle att fråga om det som jag har undrat. Vilka är dessa organisationer? Avslöja dem för oss, Ola Johansson!

En annan sak som jag skulle vilja att Ola Johansson avslöjar för oss och för alla som lyssnar gäller alla dessa okynnesöverklaganden. Exakt vad är det som du vill göra inskränkningar kring när det gäller överklagandet och som ni inte gjorde under den förra mandatperioden?

Ola Johansson vill inte att vi ska utreda hur man kan stärka hyresgästernas ställning. Han kallar detta för att krångla till det. Jag skulle vilja att Ola Johansson förklarar om det är att krångla till det att undersöka hur reglerna om hyresgästers inflytande vid ombyggnation tillämpas och om hyresgästernas inflytande bör öka. Enligt en rapport från Boverket som är expertmyndighet, som det ibland passar att citera och ibland inte, flyttar minst 25 procent av hyresgästerna strax innan, under eller efter en ombyggnad. Jag skulle vilja att Ola Johansson svarar på detta.

De frågor som Ola Johansson ställde handlar om att vi har ett investeringsstöd som vi tror kommer att skapa små och klimatsmarta hyresrätter med rimliga hyror. Vi har en stimulans till studentbostäder, och vi har stöd till kommuner för att kunna öka bostadsbyggandet. Det är en aktiv bostadspolitik.

Anf. 64 Ola Johansson (C)

Fru talman! Eftersom ministern inte svarar på min fråga känner jag mig inte nödsakad att svara på ministerns fråga.

Som exempel på organisationer kan jag nämna Byggnads och Hyresgästföreningen. Jag är själv ordförande i en riksorganisation som är en folkrörelse. Jag vet vilken folkrörelsegren jag sitter på. Det är möjligt att Miljöpartiet inte känner den folkrörelsegren som delar av regeringen företräder. Men det går att plugga på sådant.

Någon återgång till miljonprogrammets dagar är inte aktuell. Jag hörde tidigare i debatten att det gick bra under miljonprogrammet och att det borde gå bra nu. Jag skulle vilja säga att det inte är någon önskvärd utveckling.

Det som jag ber ministern om svar på är: Hur ser de lösningar ut som gör att vi snabbt kan få bostäder till människor, få människor i arbete och få dem att integreras och etableras? Detta är människor som finns i vårt land, människor som förhoppningsvis har möjlighet att få ett permanent uppehållstillstånd och som också ska ges en möjlighet att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. Det tar inte mycket längre tid än den tid det tar för ett barn från det att det föds till att det lär sig läsa. Det är inte en speciellt lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Men det kräver också särskilda åtgärder, som jag har påmint ministern om att Sveriges Kommuner och Landsting har efterfrågat. De har efterfrågat precis de saker som ministern och hans kamrater och även Sverigedemokraterna röstade emot vid ett par tillfällen under den förra mandatperioden och också vid ett par tillfällen under denna mandatperiod. Och i det extrema fallet krävs det som Boverket föreslår, nämligen ett undantag under en kortare tidsperiod från stora delar av det som föreskrivs som detaljplaner, riksintressen och annat i plan- och bygglagen.

Jag skulle gärna vilja ha ministerns kommentar till detta. Vad kan ministern medverka till görs på kort sikt?

Anf. 65 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Jag tackar Ola Johansson för detta. Jag har sedan den eminenta publikation som jag har i min hand trycktes roat mig med att sitta och titta på regeringens och oppositionens anslagsförslag. Jag tror att Centerpartiet står för den tommaste kolumnen bland alla kolumner som finns här. Det är möjligt att jag blandar ihop den med Sverigedemokraternas. Men det är ett annat sätt att räkna på.

En fråga som jag skulle vilja lyfta fram och som jag vet att Centerpartiet tycker är lite jobbig är satsningar på skolans område när det gäller utomhuslokaler och upprustning av skolfastigheter. Detta är någonting där det skiljer sig åt mellan några olika partier i oppositionen.

Jag skulle vara mycket tacksam för en diskussion som handlar om på vilket sätt Centerpartiet avser att stötta byggandet av små hyresrätter med rimliga hyror. Jag har aldrig hört något sådant förslag. Ni talar fortfarande om att det ska vara ett mer flexibelt användande av planinstrumentet. Möjligtvis avses att det inte bör krävas en detaljplan lika ofta som i dag. Men där svävar vi i ovisshet eftersom det inte finns något tydligare än så.

Vi är inte framme när det gäller regelförenklingar. I så fall skulle jag säga att det nu är klart. Jag menar bara att det som ni gjorde under föregående mandatperioder när det gäller regelförenklingsarbetet i mångt och mycket var viktigt och bra. Men vi vet att planprocessen som nyligen har reformerats redan i dag har ett antal steg och är relativt kort och så flexibel som den skulle kunna vara. Däremot kan planprocessens längd begränsas, framför allt genom bättre tillämpning och ökad tydlighet. Det jobbar vi fortsättningsvis med.

Anf. 66 Robert Hannah (L)

Fru talman! Jag tycker att det är oerhört spännande att lyssna på bostadsministern här i dag. Man kan tänka sig att den bostadspolitik som bostadsministern för är till för alla, och han pratar mycket väldigt mycket om insiders och outsiders. Men min mening är ganska stark att bostadsministerns politik handlar om att bygga murar. Det är ingen som ska in på bostadsmarknaden. Det handlar om att försvara dem som redan finns där. Hur ska de 350 000 unga vuxna som vill in på bostadsmarknaden komma in? Ingen aning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Miljöpartiet har troligtvis Sveriges mest flippfloppande politik när det kommer till bostadsfrågor. Jag skulle till och med säga att Sverigedemokraterna har en starkare linje än Miljöpartiet. Tidigare var ni emot subventioner och regelförenklingar. Nu är ni för subventioner och regelförenklingar när det passar er.

En fråga där ni däremot håller er linje handlar om riksintressen. Här har vi en bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet som vill göra hela Vättern till ett riksintresse. 55 procent av Sveriges yta är ett riksintresse i dag, och det behövs inte mer. Det är till och med så att det socialdemokratiska kommunalrådet i Linköping, Lena Micko, som leder SKL menar att det har blivit en överkonsumtion av riksintressen i Sverige som leder till att det inte blir några bostäder.

När det kommer till regelförenklingar för riksintressena är det nu entydigt att Riksintresseutredningen kommer att landa på att fler riksintressen kommer att införas, att det blir flera olika typer av modeller, starkare tillsyn och svårare att få fram bostäder på grund av riksintressena.

Mina frågor är: Anser statsrådet att Miljöpartiets bostadspolitiska talesperson har rätt i att Vättern ska bli ett riksintressen? Och kommer Miljöpartiet att bidra till att det kommer att bli fler riksintressen i Sverige? Kommer Miljöpartiet att kasta utredningen i soptunnan, där den hör hemma, eller kommer Miljöpartiet att verka för att en ny utredning tillsätts? Lena Micko och många andra socialdemokratiska kommunalråd i Sverige säger till mig när jag träffar dem att det här är orimligt. Vad är bostadsministerns svar?

Anf. 67 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Tack så mycket, Robert Hannah! Vi jobbar med frågan om just den utredningen på Regeringskansliet.

Mambo, Robert Hannah, var ett uttryck som fanns redan på 1990-talet. Då skrattade man åt det. Man har inte gjort det de senaste 15-20 åren. Du för upp begreppet mambo och tycker att det är fyndigt. Det har funnits rätt länge och är en rätt smärtsam upplevelse för dem som befinner sig i det stadiet.

Det hjälper inte att ha ett skyttegravskrig i frågan om vi ska ha investeringsstöd eller inte när det gäller framtagandet av hyresrätter som har rimliga hyror.

Jag skulle vilja ta upp en annan fråga som du, Robert Hannah, tog upp i ditt inledningsanförande. Du resonerade kring detta med att ta sitt ansvar och inte vad gäller fastighetsägare. Men när det gäller kommuner verkar ni resonera annorlunda. Kommuner som har tagit sitt ansvar eller inte tagit sitt ansvar, för att parafrasera det du sa angående fastighetsägarna, får helt plötsligt en helt annan dimension när ni i ert särskilda yttrande föreslår att det inrättas ett anslag på 75 miljoner kronor som ska användas som en ekonomisk stimulans till de kommuner som har korta handläggningstider eller framgångsrikt förkortar sina handläggningstider för PBL-ärenden.

Plötsligt kan man tydligen göra skillnad på kommuner och kommuner eller aktörer och aktörer, och det välkomnar jag. Jag är inte emot detta. Jag tycker att det är bra att det finns incitament, och vårt investeringsstöd är ett incitament i sin renaste form, Robert Hannah.

Anf. 68 Robert Hannah (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Det är tydligt att statsrådet väljer att inte svara på oppositionens frågor utan pratar om vad som finns budgetförslagen från Liberalerna. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.

Jag vill fortfarande ha svar på frågan: Kommer Miljöpartiet att bidra till en politik som leder till att vi får fler riksintressen i Sverige, att en större andel av Sveriges yta kommer att anses vara riksintresse? Kommer du att stötta Emma Hults motion om att hela Vättern ska bli ett riksintresse? Är det verkligen rimligt, när vi har en sådan bostadsbrist i Sverige, att vi ska ha så otroligt många riksintressen som inte är unika? Liberalernas svar är att de områden i Sverige som är unika ska vara riksintressen. Jag älskar Sverige, men jag tror inte att 55 procent av Sveriges yta är ett riksintresse eller har det värdet.

Vad gäller frågan om vad kommunernas ansvar ska vara och om incitament är jag liberal och anser inte att politiker ska peta i marknadens parter. Jag anser inte att det ska vara subventioner. Däremot vill vi att kommunerna ska ta fram mark så snabbt som möjligt. Det som är politikernas ansvar är att bidra med infrastruktur och förutsättningar. Vi kan inte ha en politik som innebär att kommunerna ska sitta i flera år med plan- och byggärenden. Jag vill inte att staten ska göra mer än vad som är nödvändigt. Jag vill att byggherrar själva ska kunna ta fram detaljplaner som snabbt ska gå igenom kommunen och domstolarna för att vi ska kunna få bostäder. Det är det som ger bostäder, inte någon typ av subvention som i bästa fall kan leda till 15 000 fler bostäder, som ni själva har angett. Jag tror inte att det ens kommer att leda till 15 000 fler bostäder. Vi har faktiskt ett behov av 500 000 bostäder i Sverige.

Vad som behövs i svensk bostadspolitik är förutsättningar och infrastruktur. Vi behöver hotta upp kommunernas ansvar och kommunernas arbete med att få fram mark. Vi behöver se till att marken saneras så att bostadsbyggarna kan bygga. Det är den typen av politik där man inte sitter och petar i marknaden utan ger byggherrarna förutsättningar som kan lyckas.

Mikael Eskilandersson (SD)

Anf. 69 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

Fru talman! Tack, Robert Hannah, för klargörandena!

Jag kan bara upprepa vad jag sa tidigare, att vi jobbar med riksintressefrågan på Regeringskansliet.

I frågan om hur Robert Hannah och Liberalerna vill skapa förutsättningar för kommunerna och andra aktörer låter det väldigt likt det vi gör när det gäller stöd till kommunerna. Ni pratar om en snabbhetspremie i form av en ekonomisk stimulans till de kommuner som har korta handläggningstider eller framgångsrikt förkortar sina handläggningstider för plan- och bygglovsärenden. Det låter väldigt likt det kommunstöd som både ni och de övriga tre oppositionspartierna har kommit överens med regeringen om. Jag förstår inte hur det plötsligt kan bli så mycket större bara för att du råkar uttala det. Det är ett stöd och en stimulans. Du säger dessutom att ni som liberaler aldrig skulle göra något sådant eller att det inte är er ingång till frågorna. Men det är ju det ni gör. Det står ju i betänkandet, Robert Hannah, att ni vill stimulera bostadsbyggandet och satsa pengar på det. Att då stå här och säga att det inte är det liberala sättet att göra saker och ting tycker jag är lite märkligt.

Jag välkomnar ändå att vi tillsammans nu slår ett slag för att hjälpa de kommuner som går på knäna att leva upp till sitt bostadsförsörjningsansvar. Sedan tycker vi olika när det gäller investeringsstöd och när det gäller stöd så att det kan byggas fler studentbostäder. Vi tycker olika när det gäller upprustning av det befintliga beståndet, så att man dessutom kan energieffektivisera när man rustar upp. Vi tycker olika om detta, men jag tror att vi har en bra grund att stå på för framtida samarbeten.

Jessika Roswall (M)

Anf. 70 Jessika Roswall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Debatten har hittills i stor utsträckning handlat om bostadspolitik. Mitt anförande kommer enbart att handla om konsumentpolitik.

Inför den här debatten surfade jag runt lite grann på internet och gjorde lite olika sökningar. Söker man på bara ordet konsument får man 15 ½ miljoner träffar. Söker man på konsumentköplagen får man 400 000 träffar. Söker man på reklamera får man 460 000 träffar och ungefär lika många på ordet snabblån. Söker man på budget- och skuldrådgivning får man 58 000 träffar. Det kanske i och för sig inte säger något mer än att om man ska söka information på internet i dag gäller det att specificera sin sökning. Men det ger ändå en viss signal om att det är ganska komplicerat att vara konsument i dag.

Jag tror att vi alla härinne är överens om att en bra konsumentpolitik är när vi konsumenter kan göra aktiva och medvetna val.

För mig som moderat är grunden för att jag engagerar mig i politik att jag vill skapa möjligheter och förutsättningar för människor att leva sina liv på det sätt som de själva väljer och som de anser bäst för dem själva. Politikens uppgift är att gemensamt lösa problem och skapa förutsättningar för människor att göra sina egna val. Applicerat på konsumentpolitiken innebär det för mig och Moderaterna att konsumenterna ska ha egenmakt och egna möjligheter att göra aktiva val.

Alliansregeringen ändrade det konsumentpolitiska målet 2007. I dag presenteras ett nytt konsumentpolitiskt mål, och för mig är det tydligt att det är en ideologisk skillnad mellan dessa olika mål.

Det mål som nu föreslås fokuserar på en konsumentmarknad på ett visst sätt. Fokus är inte på den enskilde utan på att politiken ska lösa marknaden.

Jag tror inte på det. Jag tror att vi måste fokusera på konsumenten, och konsumenten behöver redskap för att kunna fatta egna beslut.

Marknaden är i ständig förändring. Politiken kan inte hänga med, och den ska inte heller styra marknaden.

Argumentet från regeringspartierna för att ändra det konsumentpolitiska målet är att det anses vara för snävt. Jag är av precis motsatt uppfattning. Jag anser att det nya målet är för snävt och att det glömmer bort att fokusera på det som verkligen har betydelse, nämligen konsumentmakt.

En känd socialdemokrat sa en gång att den som är satt i skuld inte är fri. Så är det. Hushållens skuldsättning har diskuterats relativt mycket det senaste året på olika håll.

Riksrevisionen kom i början av sommaren med en rapport om överskuldsättning. Rapporten pekar på ett antal punkter där mer behöver göras.

Hur många överskuldsatta det finns beror på hur man räknar, men det finns beräkningar som säger att överskuldsättningen kostar samhället 30-50 miljarder kronor om året.

Moderaterna anser att det krävs åtgärder för att stävja utvecklingen mot fler och fler överskuldsatta varje år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

I budgeten presenterar regeringen en strategi mot överskuldsättning. Jag och Moderaterna välkomnar strategin, men jag saknar fler konkreta förslag. För att stävja överskuldsättningen behöver vi sätta in insatser mycket tidigare än när människor söker skuldsanering. Jag anser att undervisningen i privatekonomi i skolan behöver stärkas. Det tycker regeringen kanske också, men i strategin står det att "regeringen kommer att följa frågan". Vad betyder det?

På annat håll i strategin står att "regeringen överväger lagändringar". Vad betyder det konkret?

Visst finns det bra förslag i strategin, bland annat en satsning på Kronofogdemyndigheten så att fler ska kunna söka skuldsanering. Jag hade dock gärna sett fler handfasta förslag.

Moderaterna gör i sin budget en stor satsning på Konsumentverket för att motverka överskuldsättningen, öka konsumentupplysningen och öka stödet till budget- och skuldrådgivningen.

Budget- och skuldrådgivningen är lagstadgad. Ändå ser vi att den skiljer sig väsentligt åt över landet. Det behöver vi ändra på.

Jag förstår att kommuner har olika förmåga att klara konsumentvägledning och budget- och skuldrådgivning, men här behöver mer göras. Samordningen kan bli bättre, och precis som det stod i Riksrevisionens rapport behövs ett tydligt regelverk för hur budget- och skuldrådgivningen ska fungera.

Fru talman! Jag ska säga några ord om Hallå konsument. Hallå konsument infördes av alliansregeringen och ska ses som ett komplement till den konsumentvägledning som kommunerna tillhandahåller och till konsumentbyråerna.

Hallå konsument är en telefontjänst som varit igång sedan i våras. Den drivs av Konsumentverket - hittills med mycket bra resultat. Syftet är att konsumenter ska kunna få svar på frågor om rättigheter och skyldigheter före och efter köp.

Den kommunala konsumentvägledningen är viktig. Dessvärre saknar över en halv miljon människor kommunal konsumentvägledare, och det är inte bra.

Jag tycker att det är tråkigt att Hallå konsument har fått en del kritik. Det påstås nämligen att kommuner använder Hallå konsument som skäl för att plocka bort den egna konsumentvägledningen. Men det bör inte vara ett skäl, tycker jag.

Förra veckan besökta jag och Moderaterna Konsument Gästrikland. Jag ska inte sticka under stol med att konsumentvägledarna hade en del kritik mot Hallå konsument. Men de gav också exempel på att Hallå konsument har blivit som vi tänkt.

Hallå konsument ska svara på enkla frågor av typen: Hur gör jag för att reklamera en vara? Kan jag ångra ett köp jag gjort på telefon? Detta sa också konsumentvägledarna.

På detta sätt kan de kommunala konsumentvägledarna fokusera på de mer komplicerade frågorna, vilket är meningen.

Låt mig avsluta med att upprepa att för mig handlar konsumentpolitik om att ge konsumenterna makt och möjlighet att göra aktiva val. Låt det vara vårt konsumentpolitiska mål.

Fru talman! Jag yrkar avslag på regeringens förslag till ett nytt konsumentpolitiskt mål och bifall till reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

(Applåder)

Anf. 71 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Även jag ska tala om konsumentpolitik. Vi sverigedemokrater har i vår senaste budgetmotion radat upp en lång rad åtgärder som vi anser behöver vidtas i dagens konsumentpolitik. Den är mer omfattande än någonsin tidigare, men jag kommer inte att ta upp allt eftersom jag blivit ombedd att hålla mig ganska kort.

Vi vill se hårdare tag mot bluffakturor. Det är fullständigt orimligt att man behandlar företag som sätter i system att skicka ut bluffakturor som vilket företag som helst. Vi talar om kriminella element som inte borde behandlas som företag över huvud taget. Det är barockt att ett företag som råkar skicka en faktura fel begår ett lika stort brott som ett företag som konsekvent skickar ut bluffakturor och hoppas att någon ska betala.

När det gäller bluffakturor utnyttjas också reglerna för småmål, vilket innebär att företag som sysslar med detta kommer undan rättegångskostnader som de annars skulle få betala själva. Det är orimligt att ett blufföretag ska komma undan med det. Här vill vi ändra så att den som har satt detta i system ska få betala rättegångskostnaderna.

Sms-lån och smålån har varit på tapeten under en längre tid. Vi önskar att regeringen hade varit lite snabbare med att kräva vissa saker i stället för att hänvisa till en utredning som ska komma så småningom.

Jag tror att det finns en majoritet i kammaren för att kräva bättre kreditkontroll, om det är vad Socialdemokraterna vill. I debatterna inför valet var Socialdemokraterna tydliga med att de ville se krafttag. Efter valet blev dessa krafttag bara till en kommande utredning, men den kan förhoppningsvis snart leda till krafttag.

Fru talman! Problemet med marknadsföring av lån på fakturor har jag tidigare lyft upp i en interpellation. Här menar jag att man måste agera kraftfullt och snabbt. Det finns ingen anledning att vi ska acceptera att det skickas ut fakturor där det är oklart vad man ska betala och vad man ingår för avtal. Det borde vara självklart att en faktura inte får innehålla denna form av erbjudande utan vara ren och endast innehålla vad man ska betala. Företaget kan skicka med ett erbjudande bredvid; det är en annan sak. Själva fakturan ska dock vara ren.

Utredningen om telefonförsäljare är färdig, men den har inte lett till några åtgärder ännu. Det är positivt att utredningen föreslår bland annat skriftliga avtal i samband med telefonförsäljning. Det kan vi överväga att ställa oss bakom när det så småningom kommer som förslag från regeringen.

Även vid telefonförsäljning finns kopplingar till blufföretag. Ofta ringer företaget upp och påstår sedan att man fått en bekräftelse som man aldrig fått.

Överskuldsättning kallas också insolvens, men det ordet använder nog ingen i dagligt tal. Det är väl ingen som säger att man är insolvent. Vad det betyder är att man inte längre har betalningsförmåga. Man säger nog snarare att man har ont om pengar för tillfället eller är överskuldsatt.

Fokus när det gäller överskuldsättning ligger på skuldsanering, och den måste bli enklare. Det är nästan omöjligt för en privatperson som har många småskulder att själva hålla reda på alla fordringsägare, speciellt med tanke på den handel med skulder som sker i dag. När skulden har bytt ägare några gånger är det inte helt lätt att veta: Vem är det egentligen som jag är skyldig pengar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

En sak som vi har tagit med på det här området som egentligen ligger på gränsen för att vara med i konsumentpolitiken är frivilliga testamentesregister. Det är en sak som vi som parti driver. Jag har sett att det är allt fler som börjar motionera om det under allmänna motionstiden. Det är någonting som med tiden kommer att genomföras.

Det finns i dag ett problem med att testamenten försvinner. Testamenten som försvinner kan orsaka stor skada för den person som har trott att ens dödsbo ska gå till en viss person eller delas upp på ett visst sätt, och så blir testamentet aldrig offentliggjort eller kommer aldrig fram, kanske på grund av att den som först hittar det inte är gynnad av det.

Fru talman! När vi kom till det konsumentpolitiska målet tvingades vi att välja mellan två olika mål, ett från Alliansen och ett från regeringen. Vi ser egentligen inte några brister i något av målen. Men vi ser inte heller att något av målen är så bra att vi vill ställa oss bakom det. Allting beror på vad man läser in i målen. Man kan läsa in hur mycket man vill.

Skulle man med Alliansen ögon läsa Alliansens eget mål betyder det att man ska strunta i miljötänket och i den socialt och ekonomiskt hållbara konsumtionen. Jag tror inte ens att Alliansen vill påstå att deras mål har det som utgångspunkt. Samtidigt kan man säga att regeringen kanske skulle lagt in någonting mer i sitt mål när det gäller konsumentmakt. Men jag kan förstå om man tycker att det ingår i en välfungerande konsumentmarknad och att man även har en konsumentmakt i det. Jag vill avsluta med detta.

Anf. 72 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Också jag vill tala om konsumentpolitiken. Vi anser att Sverige behöver ett nytt konsumentpolitiskt mål. Därför ställer vi oss bakom förslaget om ett nytt mål. Det lyder: Målet för konsumentpolitiken är väl fungerande konsumentmarknader och en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion.

Vi anser att det nuvarande målet är alltför snävt och att det föreslagna målet bättre stämmer överens med hur dagens konsumenter lever. Det är också nödvändigt att ett konsumentpolitiskt mål innehåller miljö- och hållbarhetsaspekter. Många av de stora miljöproblem som i dag finns hänger ihop med våra konsumtions- och produktionsmönster. Om vi ska kunna minska de negativa miljöeffekterna är det nödvändigt att förändra vår konsumtion och produktion i framtiden.

Vi ser hur det blir allt svårare och komplicerat att vara konsument i dag. Trots att det finns ett omfattande konsumentskydd är konsumenterna ständigt i underläge. Det gäller både vid val av produkter och vid tvister. I dag är konsumenter utsatta för ett högt konsumtionstryck via olika former av marknadsföring. Resursstarka konsumenter har bättre förutsättningar. Men långt ifrån alla i vårt samhälle har starka resurser som konsument.

Mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad innebär många möjligheter för konsumenter men ställer också konsumenter inför större utmaningar. Mot den bakgrunden anser jag att det är klokt av regeringen att föreslå en höjning av anslaget till den nationella konsumenttjänsten Hallå konsument.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Tyvärr finns det indikationer som visar att flera kommuner tagit inrättandet av Hallå konsument som förevändning för att lägga ner den kommunala konsumentvägledningen, vilket självklart inte var tanken. Den nationella vägledningen kan aldrig ersätta det stöd som den kommunala verksamheten erbjuder genom sitt direkta stöd till konsumenter. De lokala vägledarna har kunskaper om den lokala situationen och ger specialiserat stöd inom ett antal områden. Jag ser det därför som helt nödvändigt att se över hur det lokala stödet ser ut när det gäller konsumentvägledning så att konsumenter garanteras ett likvärdigt stöd över hela landet.

Vi ser också att det är nödvändigt att öka anslaget till Allmänna reklamationsnämnden, ARN. Nämnden kommer att få hantera en rad nya frågor på grund av nya EU-direktiv. Det gäller till exempel frågor som är kopplade till värmepumpar, elförbrukning, spel, parkering, antikviteter med mera. Det gör att ARN måste utöka sin personal samt satsa på kompetensutveckling för att kunna möta den nya situationen. Utan ett ökat anslag skulle köerna för prövning bli oacceptabelt långa, vilket skulle missgynna konsumenterna.

Det är tydligt att Centerpartiet tyvärr inte prioriterar ett starkt konsumentskydd eftersom det i sitt förslag till budget gör stora nedskärningar på konsumentområdet. Jag skulle därför vilja fråga Centerpartiets representant i civilutskottet hur Centerpartiet har tänkt sig att ARN och Konsumentverket ska klara av att svara upp mot det ökade behovet av konsumentupplysning och den ökande ärendetillströmningen utan något extra tillskott av resurser.

Regeringen presenterar även en ny strategi för att motverka överskuldsättning. Jag välkomnar denna strategi. Antalet skuldsatta befinner sig fortfarande på en mycket hög nivå, och mer än 400 000 befinner sig i Kronofogdemyndighetens register med en samlad skuld på 70 miljarder.

Den huvudsakliga orsaken till att människor hamnar i skuldfällan är personliga tragedier som till exempel arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller konkurs, och många lever med skulder under mycket lång tid. Skuldsättning kan leda till att både den psykiska och den fysiska ohälsan ökar.

Det förebyggande arbetet för att undvika skuldsättning är naturligtvis avgörande. Regeringen pekar på några områden som privatekonomisk undervisning i skolan men även på finansiell folkbildning riktat till unga vuxna, nyanlända och äldre personer. Jag tycker att förslagen är bra och går i rätt riktning. Men jag är övertygad om att man kan göra mycket mer inom det förebyggande arbetet för att motverka att människor hamnar i skuldfällan.

Regeringen vill stärka konsumentskyddet och minska risken för att konsumentkrediter leder till överskuldsättning, och man tar i första hand sikte på snabblånen. Det är också bra. Dessa lån har lett till att många, särskilt unga människor, hamnat i en skuldfälla. Jag tycker att det är bra att regeringen undersöker möjligheten att införa ett tak för de skyhöga räntor som finns för snabblånen, vilket jag ser som helt nödvändigt så länge snabblånen finns kvar. Vänsterpartiets uppfattning är att snabblånen mycket väl skulle kunna avskaffas.

När människor hamnar i skuldfällan måste det vara möjligt att få stöd och hjälp för att ta sig ur sin svåra situation. Därför är det bra att man ser över systemet med skuldsanering så att det blir enklare att söka skuldsanering i framtiden. Det måste också bli möjligt för de så kallade evighetsgäldenärerna att få sina skulder avskrivna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

I utredningen Överskuldsättning i kreditsamhället? föreslås att det ska införas en slutlig preskriptionstid för skulder motsvarande det system som man har i Finland. För de överskuldsatta utan hopp om att någonsin komma ur skuldspiralen, som innebär att varje extra intjänad krona ska mätas ut, skulle en slutlig preskriptionstid ha stor betydelse för möjligheten till rehabilitering och omstart.

Fru talman! Jag vill slutligen understryka vikten av att särskilt se till barn och unga i överskuldsatta familjer. I dag lever 161 000 barn i överskuldsatta familjer. Barn i högt skuldsatta familjer kan drabbas mycket hårt och får kanske leva under svåra ekonomiska förhållanden under hela sin uppväxt.

Därför måste samhället se till att barnen värnas, särskilt i samband med vräkning och utmätning. Inga barn ska behöva bli hemlösa i Sverige 2016. Vänsterpartiet tycker att det är bra att regeringen tar särskild hänsyn till barn och unga i sin strategi. Men vi menar att det måste göras en total översyn i form av en barnkonsekvensanalys angående barn som lever i överskuldsatta familjer.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet när det gäller konsumentfrågorna och avslag på samtliga motioner på området.

(Applåder)

Anf. 73 Ola Johansson (C)

Fru talman! Jag begärde replik endast med anledning av att Lotta Johnsson Fornarve ställde en direkt fråga till Centerpartiet. Frågan löd: Vad är det Centerpartiet vill dra ned på när man inte ökar anslaget till vare sig Konsumentverket eller Allmänna reklamationsnämnden?

Märk väl: Centerpartiet minskar inte något anslag i sitt budgetförslag. Vi väljer att avstå från att öka anslaget i vårt budgetförslag. Vi gör det av det enkla skälet att vi prioriterar skattesänkningar som ger bäst effekt för de små företagen. Sänkta skatter på att anställa unga ger dem en möjlighet att pröva på och att komma in på arbetsmarknaden. Vi gör helt enkelt en prioritering, som inte innebär att Allmänna reklamationsnämnden eller Konsumentverket kommer att ha mindre förutsättningar att genomföra det uppdrag som de faktiskt har.

När jag ändå står här och får möjlighet att prata konsumentpolitik vill jag framhålla att det för Centerpartiet är viktigt att arbeta med konsumentskyddsfrågorna, framför allt när det gäller det som Lotta Johnsson Fornarve nämnde, exempelvis snabblånemarknaden. Den behöver kontrolleras och styras upp på ett betydligt bättre sätt, och gärna med möjlighet för den som står i begrepp att ta ett sådant lån att få betänketid och återkomma med ytterligare besked innan lånet tecknas. Å andra sidan får man se detta som en form av mikrolån som har ett värde och en betydelse på lånemarknaden, dock under kontrollerade former.

Jag vill framhålla vikten av att vi har möjlighet till skuldsanering för företagare, som har nämnts här tidigare i debatten. Evighetsgäldenärerna är ett särskilt problem, och jag vågar påstå att just företagare är en överrepresenterad grupp bland dessa.

Anf. 74 Lotta Johnsson Fornarve (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Tack för att du försöker besvara min fråga, Ola! Jag kan konstatera att Alliansen är oense i frågan. Moderaterna, till exempel, tycker att frågan är så viktig att de till och med vill öka anslaget till både Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentverket medan Centern vill skära ned.

Om man skär ned på dessa områden kommer det att drabba konsumenterna i slutändan. Som jag beskrev i mitt anförande har Allmänna reklamationsnämnden fått en rad nya uppdrag på sitt bord eftersom EU-direktiven har ändrats. Man kommer alltså att hantera en mängd nya frågor som man inte hanterar i dag. Redan i dag har man, som man själv säger, en väldigt lång kö när det gäller ärenden. Det skulle bli en alldeles oacceptabelt lång kö om man inte får extra resurser, vilket man kommer att behöva för att anställa ny personal, konsumentutveckla och så vidare.

Vi har sett hur Hallå konsument får otroligt många frågor, och intresset för tjänsten är stort. Också där behövs ett stort tillskott för att hjälpa framför allt utsatta konsumenter.

Anf. 75 Ola Johansson (C)

Fru talman! Det är en definitionsfråga huruvida man betraktar ett oförändrat anslag som en nedskärning, Lotta Johnsson Fornarve. Det handlar inte om en nedskärning, utan det handlar om ett oförändrat anslag.

Jag upprepar budskapet: Skälet till att vi inte räknar upp anslaget till Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden är att vi prioriterar andra åtgärder. För att ta ett exempel vill vi skapa möjligheter för enmansföretag att anställa en person och slippa betala arbetsgivaravgift för denna person under de första två åren. Det är ett sätt att främja småföretagen och skapa bättre förutsättningar för företag att överleva under den tuffa period som det innebär att starta upp ett företag och skaffa sig den första anställda personen under en expansionsfas. Det är också ett tillfälle när många av småföretagarna, som kan vara hårt belastade av privatekonomiska skäl som sjukdom och någon enstaka gång leverantörer som inte sköter sina åtaganden, hamnar i svåra ekonomiska situationer.

Vårt sätt att möta detta är att skapa bättre förutsättningar för dessa företag att åta sig beställningar, utföra arbeten och producera varor och tjänster med ökad personalstyrka och större möjligheter att expandera. Det är så vi får fart på samhället, och det är så vi får fart på utvecklingen. Det är också så vi skapar goda förutsättningar att i framtiden ha råd med välfärdstjänster. En av dem är att arbeta för att förbättra konsumentskyddet på olika sätt.

Anf. 76 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Vänsterpartiet vill gärna värna småföretagare också. Jag ser inte att det står i motsättning till att värna konsumenterna. Om man inte går med på det ökade stödet till ARN och Konsumentverket innebär det ändå i praktiken en nedskärning, Ola. Verken har ju fått nya arbetsuppgifter som kommer att kräva extra resurser om de ska klara av dem på ett bra sätt och kunna stödja konsumenterna på ett bra sätt.

(Applåder)

Eva Lindh (S)

Anf. 77 Eva Lindh (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Jag har också glädjen att få diskutera konsumentpolitik, som berör oss alla på ett eller annat sätt.

Det är viktigt att alla konsumenter ges goda förutsättningar att fatta rätt beslut. För detta krävs att konsumenternas egenmakt stärks, att informationen till konsumenterna ökar och att kunskaperna hos den enskilde konsumenten blir större. Med ständigt nya varor och tjänster att köpa är det en komplex marknad vi lever med. Marknaderna är för många svåra att förstå. Det är därför vi behöver öka konsumentstödet.

Regeringen och vi partier anser att det konsumentpolitiska målet behöver bättre svara upp mot de ambitioner regeringen har. Vi tycker därför att vi behöver vidga målet för konsumentpolitiken.

Vårt förslag är därför att målet för konsumentpolitiken är väl fungerande konsumentmarknader och en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Genom en strategi för hållbar konsumtion vill vi underlätta för människor att vara aktiva konsumenter, handla medvetet och bidra till en mer hållbar värld. Vi vill stärka konsumenternas möjligheter att handla hållbart - inte styra.

Vår konsumtion påverkar samhället och miljön, här i Sverige och globalt. Klimatfrågan är en av vår tids stora utmaningar. Vi behöver göra mer för att vår konsumtion på ett bättre sätt ska svara för en mer hållbar konsumtion.

En klar majoritet av svenska konsumenter tycker att frågor om miljö och ekonomisk och social hållbarhet är viktiga. Svensk Handel har gjort en undersökning som visar att sju av tio anser att de vill handla mer på det sättet och att de tycker att detta är viktiga frågor. Därför anser vi att det ska vara enklare att handla mer hållbart ur ett socialt, ekonomiskt och klimatmässigt perspektiv. Många upplever i dag att det är svårt. Ibland finns det inte tillräckligt med sådana varor. Vi behöver stärka konsumenternas makt, och vi behöver också stärka producenternas sätt att kunna producera det som konsumenterna efterfrågar.

Låt mig säga någonting om det ekonomiskt hållbara som också handlar området överskuldsatta.

Om en konsument tar ett lån utan att ha förutsättningar att betala tillbaka kan konsekvenserna bli allvarliga. Det kan leda till svåra problem. Det drabbar de enskilda, och det drabbar också barn till överskuldsatta. Lotta Johnsson Fornarve nämnde att det finns 161 000 barn i familjer med skulder hos Kronofogden. Utifrån barnets perspektiv är det viktigt att kunna hjälpa och stödja människor i svåra ekonomiska situationer. Överskuldsättning får stora konsekvenser för den enskilde, som jag sa, men också för samhället i stort. Forskning visar att det påverkar hälsan, och om man befinner sig i överskuldsättning under lång tid kan det leda till kronisk ohälsa. Ju längre tid en person är skuldsatt, desto större konsekvenser får det för individen, och vägen tillbaka blir svårare.

År 1994 infördes skuldsaneringslagen. Skuldsanering innebär att överskuldsatta helt eller delvis kan befrias från sina skulder. Ett av grundkraven är att den skuldsatte inte under överskådlig tid bedöms kunna betala sina skulder. Det är allt fler som ansöker om skuldsanering. Antalet personer har ökat med 163 procent de senaste åtta åren. De människorna behöver vi hjälpa.

Samtidigt som allt fler ansöker om skuldsanering är det dock många som inte gör det. I de siffror som Riksrevisionen har tagit fram uppskattas att ungefär 28 000 skulle kunna få skuldsanering beviljad om de ansökte om det. Det kan finnas flera skäl till att man inte ansöker, till exempel skuldkänslor och skam - men också att man ibland inte känner till möjligheten tillräckligt för att våga ta steget. Det är ett steg som vore bra och viktigt för den enskilde men också för samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det finns flera olika beräkningar av vad kostnaden för samhället är, alltifrån Riksrevisionens beräkning som landar runt 8 miljarder till kronofogden som säger att det handlar om 30-50 miljarder. Oavsett vilket är det kostnader, inte bara för samhället utan framför allt för den enskilde. Vi är därför glada, och jag tycker att det är otroligt bra att regeringen har tagit fram en strategi mot överskuldsättning. Det handlar om flera olika saker. Jag ska inte räkna upp dem igen - det gjorde Lotta i sitt anförande - men jag vill nämna att regeringen förutom de insatser strategin innehåller också öppnar möjligheten för företag att få skuldsanering.

Fru talman! En fungerande konsumentmarknad innebär att människor ges förutsättningar att göra egna val. För det behöver vi information och kunskap. Vi behöver motverka osunda affärsmetoder samt stärka konsumenterna med lagstadgade rättigheter och relevant konsumentstöd. Det gör vi genom den kommunala konsumentvägledningen, som är en viktig insats och en viktig resurs och som även har kompletterats med Hallå konsument på den nationella nivån. Jag tror att de båda kan komplettera varandra på ett positivt sätt för att ge människor ett starkare stöd i den, som jag sa tidigare, komplexa konsumentmarknad vi lever med.

Sammantaget anser vi att satsningarna på det konsumentpolitiska området ger möjligheter att fortsätta arbetet med att utveckla en effektiv konsumentupplysning, stärka konsumentskyddet samt främja en hållbar konsumtion och möjligheterna till det. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 78 Statsrådet Per Bolund (MP)

Fru talman! Det har varit en lång debatt, och jag måste säga att jag välkomnar det engagemang som har börjat komma när det gäller konsumentpolitik. Det är nämligen ett engagemang jag har saknat i svensk politik under ganska lång tid. Speciellt från de borgerliga partierna vill jag verkligen välkomna att man engagerar sig i konsumentpolitiken. Under vår tid i opposition, alltså under de åtta år den förra regeringen styrde, kan jag väl säga att vi lite grann saknade det engagemanget från regeringens håll. Jag välkomnar alltså att det finns ett engagemang nu.

Jag har också förståelse för att det finns ett engagemang, för detta är en väldigt spännande tid när det gäller konsumentpolitik. Det är en tid när konsumentmarknaderna förändras i snabb takt och konsumentbeteenden förändras. Vi ser hur konsumenterna blir alltmer aktiva; de gör aktiva val, och när de är oroliga över framtiden väljer de att faktiskt agera som konsumenter. Vi ser hur försäljningen av ekologiska och miljömärkta produkter ökar i enormt snabb takt, och vi ser hur människor väljer att på olika sätt försöka minska sin miljöpåverkan och agera för en hållbar värld i framtiden.

Samtidigt kommer ny teknik fram. Nya flexibla betalningssätt gör det möjligt att handla varor och tjänster över hela världen, och konsumenterna får allt fler valmöjligheter på marknaderna. Vi ser nya metoder för marknadsföring som påverkar hur vi som konsumenter möter olika varor och tjänster. Det är klart att detta påverkar hur vi konsumenter agerar, men det påverkar också vilket stöd vi behöver och hur myndigheterna ska arbeta med konsumentpolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Samtidigt förändras beteendemönster - delar av ens ekonomi växer nu i väldigt snabb takt, vilket skapar nya förutsättningar på konsumentmarknaderna där vi inte längre bara är konsumenter utan faktiskt också producenter av till exempel tjänster.

När konsumentmarknaderna blir alltmer komplexa riskerar det samtidigt att bli svårt för oss konsumenter att få den information och kunskap vi behöver för att kunna vara aktiva och verkligen delaktiga. Vi ser en del problem när det gäller påträngande försäljningsmetoder där konsumenter ibland tyvärr till och med luras att gå in i avtal de inte har fått full information och kunskap om. Telefonförsäljning har varit uppe i debatten, och vi ser att det finns speciella problem där. Många konsumenter känner att de inte får en chans att vara en aktiv konsument.

Vi vet att just telekom-, bank- och finansmarknaderna tillhör dem det kommer mest klagomål om till Konsumentverket, och där behöver vi göra mer insatser. Samtidigt är det viktigt att framhålla att de allra flesta företag på konsumentmarknaderna sköter sig väl och att det handlar om ett fåtal aktörer som inte bedriver sin verksamhet på ett sjyst sätt. Det finns en risk att det påverkar ryktet för hela den bransch som är berörd.

Vi har från regeringens sida valt att lyfta upp konsumentpolitiken. Vi tycker att konsumentpolitiken har haft en alltför undanskymd roll under de åtta åren med den föregående borgerliga regeringen. Vi höjer alltså ambitionsnivån, och vi gör det med ett nytt konsumentpolitiskt mål. Vi ska ha målet att konsumentpolitiken ska vara väl fungerande, att vi ska ha välfungerande konsumentmarknader och att vi ska ha en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Som vi ser det är detta en bredare ansats.

Däremot vill jag dementera en del av de kanske lite mer konspiratoriska tankegångar som har funnits i debatten om att vi inte skulle vilja ge makt och möjlighet till konsumenterna att göra aktiva val. Det är väldigt långt ifrån sanningen. Tvärtom ser vi att fungerande konsumentmarknader, med betoning på konsument-marknader, självklart innebär att man har makt och möjlighet att agera som konsument. En marknad där konsumenterna inte har makt och möjlighet att agera är inte en fungerande konsumentmarknad.

Samtidigt blir jag lite bekymrad över den ingång de borgerliga partierna har valt när det gäller den här målsättningen. Vi ser ju nu hur engagemanget i hållbarhetsfrågor växer över hela världen. Jag kom i går kväll från klimattoppmötet i Paris, där analysen just är vi behöver göra betydligt mer på alla områden för att vi ska kunna nå en hållbar framtid. Även just konsumentperspektivet lyftes fram väldigt tydligt på Parismötet. Man anser att alla länder behöver göra mer för att åstadkomma en hållbar konsumtion.

Vi har från alla världens länder precis ställt oss bakom de nya globala hållbarhetsmål vi antog i New York. Ett av de målen, nämligen mål 12, är just hållbara konsument- och producentmarknader - hållbar produktion och konsumtion. Det förväntas ju att målen ska implementeras i alla länders lagstiftning, och när vi från regeringens sida nu implementerar detta mål i lagstiftningen väljer oppositionen att säga emot och säga nej. Jag har svårt att förstå det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag tycker också att det visar på brist på lyhördhet. När man frågar Sveriges konsumenter om de vill kunna göra skillnad när det gäller hållbarhet - om de vill vara mer hållbara konsumenter - svarar nämligen sju av tio: Ja, vi vill det, men vi tycker att det är svårt. Vi behöver mer kunskap, mer information och mer stöd och hjälp på konsumentmarknaden. Jag skulle alltså säga att det är på grund av lyhördhet som regeringen väljer att lyfta upp dessa perspektiv, eftersom det är viktigt för många konsumenter. Jag tycker att det kanske snarare tyder på lomhördhet att vilja bortse från de perspektiven när det gäller hur vi vägleder våra myndigheters arbete och hur vi väljer att utforma konsumentmarknaden.

Vi väljer inte heller att bara göra detta med ord i form av målsättningar, utan vi väljer att också följa upp det med konkret handling i form av resursförstärkningar. Det är faktiskt någonting unikt som håller på att hända i budgeten. Vi gör större satsningar än vad som har gjorts på många decennier när det gäller konsumentområdet - 17 miljoner kronor i påslag 2016, som sedan ökar till 18 miljoner under de kommande åren. Det handlar om åtgärder för att just förbättra konsumentmarknadens funktionssätt.

Vi är ett land som har en tradition av högt konsumentskydd och en stark konsumenträtt. Är vi som konsumenter missnöjda med en vara eller tjänst vi har köpt och inte känner att vi får rätt i relation till företaget har vi en möjlighet att vända oss till Allmänna reklamationsnämnden för att få saken prövad. Nu har vi dessutom förbättrat möjligheterna att gå in med klagomål genom att man kan göra det elektroniskt via hemsidan. Vi har också nya EU-regler som öppnar för att nya marknader kan prövas hos Allmänna reklamationsnämnden.

Det gör dock att vi måste förstärka nämndens resurser för att den ska ha möjlighet att genomföra det vi ställer som krav på den. Därför ökar vi nu resurserna med över 10 miljoner kronor, vilket är en helt behövlig men ganska kraftig resursförstärkning till Allmänna reklamationsnämnden. Det gör att vi tror att den kommer att kunna att ha snabbare och mer effektiv handläggning, så att man som konsument snabbare ska kunna få sin sak prövad.

Konsumentupplysning är självklart också någonting som är helt nödvändigt på en ibland ganska komplicerad konsumentmarknad. Därför är jag väldigt glad att Hallå konsument kunde presenteras under mars månad i år. Intresset har varit väldigt stort, som vi har hört tidigare under debatten. Här behöver vi också se att de anspråk som har funnits tillgängliga för konsumentupplysning helt enkelt inte har varit tillräckliga. Därför förstärker vi nu från regeringens sida anslagen för konsumentupplysningen med 3 miljoner kronor per år till Konsumentverket.

Vi vet att myndigheter som bistår konsumenter är en väldigt viktig fråga men att även andra insatser behövs. Vi vet att civilsamhället - många organisationer - gör en väldigt bra insats. Vi var bekymrade över att den förra regeringen valde att skära ned på det i sin planering. Vi har i stället valt att nu förstärka stödet till konsumentorganisationer för att de fyller en viktig roll i att vägleda och hjälpa oss med opartisk information. 1 miljon kronor mer till konsumentorganisationerna är en viktig åtgärd från regeringens sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Vi har också hört mycket om kreditsamhället och skuldsättningsproblematiken här i dag. Det är också ett område där regeringen har lagt ned mycket kraft och energi för att komma med viktiga lösningar.

Vi ser en snabb ökning av olika sorters lån för konsumtion, och vi ser också att marknadsföringen för de här lånen har blivit alltmer påträngande. Tyvärr är det också en marknad som präglas av att det finns aktörer som har mycket höga räntor och avgifter, och det gör att ett litet lån kan växa till att få stora proportioner på ganska kort tid. Det försätter många människor i svåra situationer. Som vi har hört här kan vi ju alla drabbas av oförutsedda händelser som sjukdom, arbetslöshet och liknande. Det kan få vem som helst av oss att hamna i ekonomiska problem. Därför måste vi också ha system för att hjälpa människor som hamnar i skuldsättning.

En av de första åtgärder som jag vidtog som konsumentminister var att börja ta tag i de här problemen och ta fram en strategi för att hjälpa människor som hamnar i överskuldsättning och se till att färre hamnar i den typen av problematik.

Strategin som vi nu har presenterat innehåller ett paket av åtgärder. Det är åtgärder för att fler människor ska kunna ansöka om och genomgå skuldsanering. Det handlar också om att göra en kraftig ökning av Kronofogdemyndighetens anslag. Vi lägger på betydligt mycket mer pengar än vad som har funnits tidigare för att snabbare kunna hantera skuldsanering och också bedriva uppsökande verksamhet så att alla de som i dag inte känner till att de har rätt till skuldsanering ska få den informationen och möjlighet att få hjälp.

Det handlar också om att se till att arbetet vid kommunernas budget- och skuldrådgivning fungerar bättre än i dag. Vi vet att det är ganska olika kvalitet i olika kommuner. Här behöver vi ha bättre vägledning, bättre information och bättre stöd till kommunerna för att de ska kunna bedriva ett bra arbete. Vi vet att det är där man måste komma in med tidiga insatser.

Vi har också gett möjlighet till Konsumentombudsmannen att tidigt kunna gå in och stoppa vilseledande marknadsföring. Man ska inte behöva gå till domstol och vänta i flera år för att kunna stoppa en kampanj som är vilseledande, utan det måste gå betydligt snabbare. Här har vi nu åtgärder på gång.

Vi har också en utredning som nu tittar på konkreta åtgärder när det gäller räntetak, kostnadstak och att faktiskt begränsa hur hög ränta man får ha, eftersom det skapar stora problem och risker för oss konsumenter.

Vi behöver också jobba långsiktigt med att öka kunskapen om privatekonomi och vilka risker som finns.

Här finns det nu stora och snabba åtgärder. Det är åtgärder som vi har väntat på i åtta år av inaktivitet. Det har inte kommit några förslag trots att kreditmarknaden har förändrats mycket under den tiden. Här behövs det alltså väldigt mycket mer.

Eftersom vi fokuserar på hållbarhet i målet för konsumentpolitiken följer vi nu också upp det med satsningar på att ge Konsumentverket större anslag. Det är ett område som också tyvärr prioriterades ned under alliansregeringen.

Det här är information och hjälp som konsumenterna gärna vill ha och behöver, och därför prioriterar vi nu upp detta område med 3 miljoner kronor under 2016 som sedan ökar till 4 miljoner kronor per år. Det är pengar som kommer att göra stor nytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det här är också en del av den strategi för hållbar konsumtion som regeringen arbetar med och som vi planerar att presentera i nästa budget. Där behöver vi också titta på en bred samling av åtgärder som ska kunna hjälpa oss konsumenter. Det finns en stark konsumentvilja att agera hållbart, men vi känner oss ofta utlämnade. Då behövs fler åtgärder, och regeringen kommer med sådana förslag. Det handlar inte om att styra eller om att peka med hela handen, utan det handlar om att hjälpa oss konsumenter att vara så aktiva som vi vill vara.

Herr talman! Jag vill poängtera att det här är ett område där det tydligt spretar hos allianspartierna. Det finns ingen samlad konsumentpolitisk linje hos oppositionen. Från Centerpartiets sida slaktar man konsumentpolitiken. Man väljer inte bara att ta bort de 17-18 miljoner som vi nu inför, utan man väljer att ta bort ännu mer, det vill säga man vill minska möjligheterna till konsumentpolitik och stöd till konsumenterna. Det finns däremot också partier som efter åtta år av inaktivitet nu ändå väljer att lägga på resurser till konsumentpolitiken, vilket jag tycker är välkommet.

Jag hoppas att det här är tecken på att vi gemensamt kommer att hitta en väg framåt för att förstärka konsumentpolitiken, för den är ett område som får allt större vikt. Ska vi till exempel kunna åstadkomma det som vi vill, en hållbar värld i framtiden, måste vi fokusera på konsumentmarknaderna och se till att vi som konsumenter kan ge vårt bidrag till en hållbar värld i framtiden.

(Applåder)

Anf. 79 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Jag vill först tacka ministern för en intressant inledning, och sedan har jag några kompletterande frågor som jag också tog upp i mitt anförande.

Jag undrar om ministern anser att det är nödvändigt att se över det lokala stödet när det gäller konsumentvägledning så att konsumenter garanteras ett likvärdigt stöd över hela landet. Det finns indikationer på att flera kommuner har tagit inrättandet av Hallå konsument som en förevändning att lägga ned den kommunala konsumentvägledningen, vilket naturligtvis inte var meningen.

Min andra fråga handlar om preskriptionstid för de så kallade evighetsgäldenärerna. Det föreslås i utredningen Överskuldsättning i kreditsamhället? att man ska införa preskriptionstid för skulder motsvarande det system som finns i Finland. Vad har ministern för uppfattning i den frågan?

Slutligen vill jag också ställa en fråga som handlar om barn i överskuldsatta familjer. Tänker man göra en total barnkonsekvensanalys för att se hur barn drabbas i överskuldsatta familjer?

Anf. 80 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för engagemanget i de här frågorna! Det är glädjande, tycker jag, och det är ett område där vi verkligen behöver lägga ned mer arbete och engagemang.

Den kommunala konsumentvägledningen är en viktig del av konsumentpolitiken för att hjälpa oss konsumenter. Det är en missuppfattning att Hallå konsument skulle vara något slags ersättning, utan det är mer som en tratt där man som konsument kan komma med alla sina frågor och sedan vägledas ut till de olika instanser som finns. Där är den kommunala konsumentrådgivningen och även budget- och skuldrådgivningen viktiga delar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi har varit tydliga i vår kommunikation med till exempel Sveriges Kommuner och Landsting och enskilda kommuner att det här inte är ett område där man kan göra neddragningar, utan tvärtom är vikten av kommunal konsumentvägledning större än någonsin. Hos Hallå konsument kan man få snabba svar på snabba frågor, men har man mer komplexa frågor eller frågor som kanske rör lokala företeelser på konsumentmarknaden fyller den kommunala konsumentvägledningen en stor funktion.

Det här är alltså ett område där vi verkligen anstränger oss för att skapa förståelse och tydligt visa på vikten av att större satsningar görs framöver.

Frågan om preskriptionstid har betraktats ytligt i den utredning som finns, men det finns inga detaljerade förslag. Vi har valt att koncentrera oss på de verktyg som finns i dag och som vi vet fungerar för många konsumenter i form av just skuldsanering. Där har vi lagt krut på att göra det tillgängligt för många fler, men vi har också sagt att det här är en fråga som vi har med oss fortsättningsvis. Visar det sig att de åtgärder som vi nu har vidtagit inte räcker är vi beredda att titta vidare på andra åtgärder, till exempel att ha en preskriptionstid. Men låt oss först göra det som går att genomföra i närtid.

Anf. 81 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Jag tackar ministern så mycket för svaren. Jag är glad för att vi delar uppfattningen när det gäller betydelsen av den kommunala konsumentvägledningen. Tyvärr har flera kommuner nyligen lagt ned sin konsumentvägledning. Det är 20-30 kommuner som inte har någon konsumentvägledning över huvud taget. Jag tycker att det här visar på att vi behöver se över hur den kommunala konsumentvägledningen fungerar och ser ut för att vi ska få en likvärdighet över hela landet och i förlängningen vidta åtgärder om det behövs.

Preskriptionstiden är oerhört viktig för de här människorna som sitter fast i skuldfällan år efter år och kanske har barn som under hela sin uppväxt får leva i skuldsättning. För att de ska komma ur den här spiralen, känna framtidstro och börja med rehabilitering tror jag att det är helt nödvändigt att införa en preskriptionstid. I Finland har man två olika, 15 eller 20 år, vilket jag tycker kan vara rimligt.

När det gäller barn och unga i överskuldsatta familjer är det av allra största vikt att vi värnar dem.

Anf. 82 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Jag vill tacka Lotta Johnsson Fornarve.

Vi behöver fortsätta fundera på om preskriptionstid kommer att behövas. Det finns mycket som talar för att man först ska prova skuldsanering som åtgärd. Det finns flera fördelar med det. Till att börja med är 15 år lång tid. Att sitta fast i skuld under 15 år belastar verkligen en familj, även barnen. Skuldsanering kan komma in betydligt tidigare än så. Därmed kan man få en snabbare lättnad i sin ekonomi än att behöva vänta så pass lång tid som 15 eller 20 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Preskriptionstiden gäller också för en skuld i taget. Som konsument tar man ofta lån på en längre tid. Då tar det ännu längre tid innan man har kommit till den bortre änden. Med skuldsanering tas däremot hela skuldsättningsproblematiken om hand, alla skulder på en gång. Även det är en stor fördel om skuldsanering ska ställas i relation till preskriptionstid.

Vår inriktning är att i första hand prova de åtgärder som nu finns med i strategin. Men vi är samtidigt beredda att fortsätta följa frågan. Om det visar sig att det inte är tillräckligt är vi beredda att titta även på nya åtgärder.

Jag är glad över att Lotta Johnsson Fornarve lyfter fram barnen. Barnens situation är väldigt utsatt när familjen hamnar i överskuldsättning. Det är ett område där vi har valt att lägga engagemang. Vi har tydligt riktat in oss på det. Barnens perspektiv måste finnas med när åtgärder utformas och när myndigheterna agerar för att hjälpa människor som hamnat i överskuldsättning.

Det är otroligt viktigt att vi har ett tydligt barnperspektiv och fortsätter prioritera barnens situation. Det här är ett område där man hamnar i svåra sociala problem. Överskuldsatta familjer är också drabbade av sjukdomar och sociala problem i större utsträckning. Vi måste verkligen fokusera på att ge barnen bästa möjliga uppväxt och de bästa möjligheterna framåt.

(Applåder)

Anf. 83 Ola Johansson (C)

Herr talman! Jag vill tacka finansmarknadsminister Per Bolund för att han är här. Det ger oss möjlighet att vidga debatten.

Vid sidan om den långa och högaktuella debatten om hur vi ska få fram fler bostäder som vi hade alldeles nyss spekuleras det nämligen på andra håll, kanske även här i viss mån, om att vi har en bostadsbubbla. Man spekulerar även om vad Finansinspektionens förslag om ett amorteringskrav, som har fått både ris och ros, skulle kunna innebära. Det är i allra högsta grad en konsumentfråga.

Även om förslagen är olika verkar alla vara överens här om att bristen på bostäder är den verkliga orsaken till stigande bostadspriser och stigande skuldsättning bland hushållen. Men många varnar för att Finansinspektionens förslag på amorteringskrav ifall det utformas på fel sätt riskerar att bli en medicin som i stället för att bota patienten gör den ännu sjukare.

Efter att ha lyssnat på debatten i dag har det blivit uppenbart att regeringens enda lösning på bostadsfrågan är att återinföra subventioner. Det må vara på det sättet. Men det är en åtgärd som också riskerar att försämra patientens hälsa. Och den kommer knappast att minska riskerna för just en bostadsbubbla, i alla fall inte påtagligt.

Vad är finansmarknadsministerns recept för att få igång bostadsbyggandet? Håller han med om att fler regler måste förenklas, till exempel att snabba på och förenkla planbeslutet? Och framför allt, hur ser finansmarknadsministern på de förslag som har lyfts fram tidigare i höst av Centerpartiet, på senare tid också av andra partier, om en översyn av skatterna på att köpa, äga och sälja sin bostad?

Anf. 84 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Låt oss konstatera att en av de stora riskerna när det gäller bostadssituationen och bostadsmarknaden och därmed möjligheten för nybyggnation är att inte ha kontroll på finansmarknaderna, det ekonomiska systemet. Om vi bygger upp stora risker som riskerar att skapa finansiell oro och finansiell instabilitet, vilket vi till exempel såg under 90-talet här i Sverige, vet vi att möjligheterna att bygga bostäder för alla som har behov av det minskar drastiskt. Det skapar stora svårigheter för byggmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Att agera för att minska riskerna i det finansiella systemet är alltså ansvarstagande, även när det gäller att skapa bostadsförsörjning.

Nu håller vi på och tar fram ett amorteringskrav och ska lägga fram det till riksdagen. Det handlar om att ge Finansinspektionen mandat att komma med ett förslag, som ska se till att vi har en sund amorteringskultur i Sverige. Jag är glad över att det finns en bred samsyn i riksdagen om detta. Det är ett förslag som har ett brett stöd, vilket skapar stadga och stabilitet.

Vi har också kommit överens om att vi ska ha ett undantag i amorteringskravet för nybyggnation. Vid nybyggnation kommer det inte att ställas krav på bankerna att man ska ha amortering. Det finns möjlighet att göra ett undantag för det. Däremot får vi se hur bankerna väljer att se på det. Det är upp till bankerna själva om de vill ge amorteringsfrihet eller inte. Det är en fri marknad.

Vi tycker dock att det viktigt att förstärka amorteringskulturen. Annars finns det risk för att det byggs upp stora instabiliteter på längre sikt.

Bankerna har redan förbättrat amorteringskulturen. Det är nu betydligt högre grad av amortering än under tidigare år. Det tror jag har föranletts av att det har funnits en diskussion om de här frågorna. Det är viktigt.

Jag håller inte med om Ola Johanssons analys av att vår enda lösning skulle vara subventioner på bostadsmarknaden. Vi tittar på en bred palett av åtgärder, bland annat fortsatt regelförenkling.

Det är dock viktigt att vi skapar förutsättningar för att bygga det som det är allra störst brist på på bostadsmarknaden, nämligen små hyresrätter. Det är tyvärr ett område där det inte har kommit några lösningar under de tidigare åtta åren.

Anf. 85 Ola Johansson (C)

Herr talman! När vi diskuterar bostadsfrågorna i civilutskottet handlar det i stor utsträckning om hur vi ska bära oss åt för att trimma seglen. Att se till att det blåser är ofta en finansieringsfråga som styrs av andra beslut.

I mitt huvudanförande lyfte jag också fram skatterna för att köpa, äga och sälja sin bostad. Det är ett område där man kan reformera bostadsmarknaden på lång sikt. Man kan öka rörligheten och även få igång bostadsinvesteringarna. Nu verkar fler partier vilja sträcka ut handen till regeringen för blocköverskridande samtal och kanske en överenskommelse om hur dessa skatter ska kunna ses över. Inget ska lämnas utanför, allra minst reavinstskatterna som hindrar människor från att sälja och flytta till en lämpligare bostad, eller ens ränteavdragen som enligt många är en bidragande orsak till skuldsättningen och bostadsspekulationen med mycket lån. Men Per Bolunds kollega, finansminister Magdalena Andersson, verkar ha avvisat tanken på att ens diskutera exempelvis ränteavdragens framtid.

Nu sträcker jag återigen ut handen och ber om ett svar. Men regeringen verkar knyta sin tomma hand i fickan. Är det inte dags att öppna den nu, att lägga fram förslag på bordet som tar oss något steg framåt, för att kunna få fram fler bostäder i hela landet utan att riskera en bostadskrasch som drabbar bostadskonsumenterna?

Anf. 86 Statsrådet Per Bolund (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Regeringen har som sagt, i breda samtal med oppositionen, lyckats komma fram till en viktig åtgärd. De ansvariga myndigheterna har lyft upp den som det kanske viktigaste verktyget, nämligen en åtgärd för att förbättra amorteringskulturen i Sverige. Men regeringen har också varit tydlig med att vi gärna vill fortsätta föra samtal. Vi har också sträckt ut en hand till oppositionen för att fortsätta föra samtal.

Ränteavdragen är till exempel en fråga som vi är intresserade av att diskutera vidare. Men vi behöver också titta på andra åtgärder på bostadsmarknaden. Det är en ganska bred diskussion som har berört många olika områden. Skattefrågorna har också varit uppe i debatten. Regeringen är även fortsättningsvis intresserad av att föra den typen av samtal och att försöka hitta breda lösningar på området.

Däremot ser vi att oppositionen verkar vara djupt splittrad även här. Bland annat har Moderaterna haft en ganska avvisande attityd. De är inte beredda att diskutera frågorna vidare, åtminstone inte förrän andra frågor, till exempel amorteringskravet, är infört och avklarat. Då är vi ett antal månader framåt i tiden.

Jag hoppas att det finns intresse från till exempel Centerpartiet av att föra den typen av samtal. Regeringen är redo och vill gärna göra det fortsättningsvis.

Ola Johansson tog inte upp de stora nedskärningarna som föreslås på konsumentområdet, som jag tog upp i mitt anförande. Jag blir mycket bekymrad över det och tycker att man inte riktigt ser utmaningarna, till exempel när det gäller att som missnöjd konsument få sin sak prövad i Allmänna reklamationsnämnden. Om man väljer att inte skjuta till pengar till en myndighet som redan är hårt ansatt och där ansökningarna ökar har man inte riktigt konsumenternas bästa för ögonen.

Jag hoppas att Ola Johansson och Centerpartiet är beredda att ompröva sin ståndpunkt på det området framöver.

(Applåder)

Jessika Roswall (M)

Anf. 87 Jessika Roswall (M)

Herr talman! Jag vänder mig starkt emot statsrådets beskrivning av att alliansregeringen inte var initiativrik, inte gjorde något på konsumentområdet och inte hade intresse för frågorna. Jag delar inte den uppfattningen. Dels var det alliansregeringen som införde Hallå konsument - det tog såväl jag som statsrådet upp i våra anföranden - dels genomfördes en mängd andra åtgärder för att förbättra situationen vad gäller konsumentkrediter, bluffakturor och flera andra saker.

Det gäller bland annat två utredningar som jag är säker på ligger till grund för den strategi som regeringen nu har lagt fram om överskuldsättning.

Men nog om det. Jag har en fråga om det nya konsumentpolitiska målet. Alliansregeringens konsumentpolitiska mål handlade om - precis som jag sa inledningsvis - konsumentmakt med ett starkt konsumentskydd. I det ligger såklart hållbar konsumtion och flera andra av de saker som statsrådet tog upp i sitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Nu verkar fokus vara på att reglera marknader och inte fokusera på människan. Det är det som jag är orolig för, så jag vill fråga: Vad tror statsrådet att det här får för konsekvenser? Vad är det för regleringar som statsrådet hävdar kommer att genomföras för att uppnå det nya konsumentpolitiska målet?

Det gamla konsumentpolitiska målet nådde upp precis till det som regeringspartierna ville nå. Flera här har varit inne på att sju av tio ser hållbarhet som en viktig förutsättning när de ska handla. Det är ett tecken på att det gamla målet nådde det som vi ville nå.

Jag är inte lomhörd. Men regeringens vägval snävar in det konsumentpolitiska målet, inte tvärtom.

Anf. 88 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Vi får väl vara överens om att vi inte är överens när det gäller engagemanget för konsumentpolitiken under de två förra mandatperioderna.

Det är sant att det tillsattes två utredningar, men vi ska komma ihåg att det var en period när kreditmarknaderna förändrades väldigt mycket. Det gäller hela företeelsen med snabblånen som kom till den svenska marknaden och alla de risker som dessa medförde.

Jag står ändå fast vid min bild av att den förra regeringen var handlingsförlamad i den frågan. Det kom inte några åtgärder för att hjälpa konsumenten i den svåra situationen. Det har också fått till konsekvens att vi nu har haft en snabb ökning av antalet människor som har fått skuldproblem och hamnat i kronofogdens register.

Lite mer av snabb analys och handling hade varit välkommet. Det är klart att det är lättare att göra någonting åt problemen tidigt än att vänta för länge tills de har fått för stor påverkan.

När det gäller frågan om konsumentmakt är det självklart en prioriterad fråga även för regeringen. Vi anser ju att det väldigt tydligt ingår i fungerande konsumentmarknader. Här vill jag återigen poängtera att målet handlar om välfungerande konsumentmarknader. Det handlar inte om marknader i övrigt, det handlar inte om fokus på producenten utan det handlar om konsumentmarknader. En konsumentmarknad som fungerar innebär att vi som konsumenter har möjlighet att agera och göra våra val.

Jag tycker inte att Jessika Roswall gör rätt analys när hon säger att det gamla målet nådde fram till rätt åtgärder. Att det finns engagemang hos konsumenterna tror jag inte att vi kan tacka den förra regeringen för. Många konsumenter känner att de inte har den möjlighet som verkligen skulle behövas för att man ska kunna vara en aktiv konsument. Där ser jag ett stort problem som måste åtgärdas. Därför behöver vi också fokusera mer på hållbarhetsfrågorna för att erbjuda den hjälp och de verktyg som konsumenterna behöver.

Jessika Roswall (M)

Anf. 89 Jessika Roswall (M)

Herr talman! Ja, det har skett en snabb ökning av överskuldsatta. Det som vi delvis pratar om är ju evighetsgäldenärerna som är väldigt många, och de funnits i registren i över 20 år. Så det är ju inget nytt fenomen.

Jag tog upp strategin och överskuldsättning. Det finns delar som är bra, men det är flera delar där det saknas konkreta åtgärder. Att ha en strategi innebär att man vill någonting konkret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag tog upp privatekonomi i skolan. Vad är det som regeringen avser att följa i den delen? Den andra delen gäller budget- och skuldrådgivare. Där säger ni att ni ska följa frågan.

Det är det som är min kritik. Det är lätt att säga att man har en strategi, men man måste också komma med konkreta förslag.

Anf. 90 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! När det gäller överskuldsättning har vi redan under det första året kommit med en strategi som ju är väldigt bred. Det handlar om att hjälpa människor som är på väg in i ekonomiska svårigheter. Kan man bryta den negativa utvecklingen tidigt är det mycket lättare för alla parter samtidigt som det minskar skadeverkningarna. Det handlar också om att hjälpa dem som har hamnat i överskuldsättning och som i värsta fall har suttit fast i det under lång tid, kanske i decennier. Där jobbar vi nu aktivt med att skjuta till medel och också att ändra regelverket så att det ska finnas mycket större möjligheter att få skuldsanering.

I strategin ingår också att vi jobbar förebyggande och försöker se till att göra insatser för att öka kunskapen och öka möjligheterna för konsumenter att värdera de erbjudanden som de ställs inför. Där handlar det om att gå in och hjälpa till i skolan. Regeringen och myndigheterna har vidtagit åtgärder. Vi för självklart också en dialog om hur dessa frågor kommer in i undervisningen i olika ämnen då man kan ta upp privatekonomi och visa hur man gör beräkningar av räntenivåer och liknande. Så där har vi ett aktivt arbete.

Men man måste också fokusera på vuxenutbildningen och kompetensutveckling där. Finansinspektionen arbetar aktivt för att komma ut med information till exempel till nyanlända i samband med sfi-undervisningen, men också på arbetsplatser runt om i vårt land. Varje år är det ungefär 100 000 personer som nås med den här typen av kunskapsuppbyggande information. Det här är ett väldigt viktigt och högt prioriterat område för regeringen och en förutsättning för att vi ska kunna vara medvetna konsumenter också på kreditmarknaden.

Anf. 91 Robert Hannah (L)

Herr talman! Jag vill prata lite om falsk marknadsföring, det som Miljöpartiet har sysslat med i diskussionen under den senaste halvtimmen.

Birgitta Ohlsson var liberalt statsråd och konsumentminister under Alliansens tid. Jag vill berätta lite om vad vi har gjort.

Vi införde Hallå konsument, både på mejl och telefon. Det var den största konsumentpolitiska satsningen som har gjorts på över två decennier, så jag undrar egentligen vad statsrådet pratar om.

Vi har också ändrat lagen så att det ej går att skuldsätta barn.

Vi har stärkt skyddet vid kreditgivning. Man har till exempel ångerrätt under två veckors tid.

Vi har också drivit på för en europeisk gemensam konsumentskyddslag. Vad jag vet är det någonting som Miljöpartiet inte vill ha.

Vi har också infört Konsumentverkets årliga konsumentrapport. Det är mig veterligen någonting som Miljöpartiet utnyttjar väldigt väl för att peka på vilka brister och problem det finns inom den svenska konsumentmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Vi har skärpt tillsynen av snabbföretag.

En utredare har fått i uppdrag att kartlägga problemen med bluffakturor, telefonförsäljning, skuldsanering och liknade. Det är flera liberaler som har gjort olika utredningar. Nu har ni tillsatt en ny utredning fast det finns en fullt komplett utredning om skuldsanering, så ni hade kunnat komma snabbare till riksdagen ifall ni velat.

Liberalerna drev också vidare frågan om telefonförsäljning och information på nätet.

Vi vill ha hyresstatistik och hyresdeposition så att man inte kan utnyttja andrahandshyresgäster

Vi vill sänka flyttskatten. Vi vill ha en hel skattereform faktiskt. Vi vill gå över till det som vi kallar för grön kapitalism, det vill säga en växling där det blir mindre skatt på arbete och mer skatt på miljöovänlig konsumtion. Det är en ganska tuff satsning på konsumentpolitik.

Liberalerna satsar mer pengar på konsumentområdet än vad regeringen och Miljöpartiet gör.

Jag önskar att ministern inte sysslade med falsk marknadsföring. Det gynnar inte någon.

Anf. 92 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Jag vet inte om det gynnar någon med den typen av högt tonläge som Robert Hannah ägnar sig åt.

Vi kan konstatera att Hallå konsument kom till under det här året och under den här regeringen, i mars 2015. Jag erkänner gärna att förarbetet gjordes av den förra regeringen, men det är vi som har sett till att det har implementerats. Nu fyller vi också på de men resurser som behövs, men som den förra regeringen tyvärr inte valde att ta fram. Man valde i stället att skära ned på alla konsumentområden, vilket fick negativa konsekvenser.

Jag kan också konstatera att fakta talar sitt tydliga språk. Det har skett en väldig utveckling på kreditmarknaden under den förra regeringens åtta år vid makten som man inte klarade av att möta. Det har fått effekten att många människor har hamnat i skuldproblematik som de kanske inte hade behövt hamna i om regeringen hade haft en mer aktiv roll.

Andra regeringar har valt att försöka möta problematiken betydligt mer aktivt. I Finland, till exempel, och i många andra länder har man infört ett räntetak för lån just för att man vill försöka att begränsa effekterna av närmast oreglerade kreditmarknader. Det har den svenska tidigare regeringen valt att inte göra. Tvärtom har man på konsumentområdet valt att snarare göra nedskärningar på konsumentpolitiken i stället för att göra satsningar. Det är klart att det också påverkar hur väl konsumentmarknaderna fungerar.

Att Robert Hannah valde i sin fråga att ta upp saker som är med i Liberalernas förslag i den här budgeten som någonting som den förra regeringen gjorde visar att det ändå kanske var ganska tomt i den verktygslådan, att det inte fanns några åtgärder. Han har fått fylla på med åtgärder efter det att den förra regeringen har lämnat sin position. Det är även frågor kring bostadsskatter, som kanske inte har så mycket med konsumentpolitiken att göra. Men det kanske låter bättre om man försöker lägga på även åtgärder utanför konsumentpolitiken.

Anf. 93 Robert Hannah (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Det är ett högt tonläge. Ja, det går väldigt bra att beskriva det statsrådet här beskrev: att Alliansen inte hade gjort någonting under sina åtta år i regering. Jag tror att det är ett ganska dåligt sätt att försöka hålla en god ton med sin opposition, särskilt med tanke på att det finns ganska mycket som vi faktiskt tycker lika om. Det gäller till exempel telefonförsäljning och hur man ska arbeta med skuldsanering och liknande. Då kanske det inte är så gynnsamt att ha en sådan ton och att hävda att oppositionen inte gjorde någonting när den satt vid makten. Det är inte särskilt bra.

Jag tycker att Hallå konsument är en jätteviktig satsning. Men precis som statsrådet beskriver är det ett komplement. Göteborgs stads konsumentrådgivning är mycket större än vad Hallå konsument är. Det viktigaste är att konsumentrådgivningen finns på lokal nivå.

Anledningen till att vi har valt att säga nej till det nya konsumentpolitiska målet är helt enkelt att det inte täcker hela området bättre än vad vårt eget förslag gör. Vårt konsumentpolitiska mål handlar om konsumenternas makt. Konsumenternas makt går utöver hållbar konsumtion. Vi tycker att hållbar konsumtion är jätteviktigt och jättebra, men konsumenternas makt måste också stärkas mot oseriösa företagare. Kunskapen i skolan måste stärkas, i hemkunskapen och liknande. Alla aspekter måste stärkas. Vi vill inte säga att det endast är hållbar konsumtion som är konsumentpolitik. Det finns många fler viktiga aspekter av konsumentpolitiken än hållbar konsumtion, vilket i och för sig är en av de absolut viktigaste delarna, särskilt när det kommer till att begränsa oseriösa företagare.

Jag önskar en bättre ingång än att man säger att Alliansen och Liberalerna inte gjorde någonting när de satt vid makten, för det stämmer faktiskt inte. Men vi kan göra mycket gemensamt framöver. Jag ser fram emot de propositioner som kommer att komma till riksdagen.

Anf. 94 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Att ha ett gott tonläge innebär också att man försöker citera varandra rätt. Det jag sa i mitt anförande var att det här var ett nedprioriterat område under alliansregeringen. Det står jag för. Däremot har jag inte påstått att det inte gjordes någonting.

Det är, tycker jag, viktigt att man konstaterar hur utvecklingen har varit. Vi borde gemensamt kunna konstatera att det inte har gjorts tillräckligt, eftersom problemen på konsumentområdet faktiskt har vuxit inom många fält. Många konsumenter tycker att de inte har den information och den kunskap eller får den hjälp de behöver på konsumentmarknaden för att kunna vara aktiva och medvetna konsumenter. Vi ser ökande problem med överskuldsättning som ett exempel på det. Det är väl, om någonting, ett tecken på att mer kunde ha gjorts för att motverka den utvecklingen.

Jag välkomnar att Robert Hannah lyfter frågan om oseriösa företagare och företagares situation - jag tycker också att det är viktigt. Det är ett område där vi nu arbetar. Företagares möjligheter att till exempel hantera skulder är också ett område som regeringen nu tittar på. Det handlar om att försöka göra det möjligt för företagare att få skuldsanering och bli fria från skuldsättning.

Vi har också skärpt möjligheterna för Konsumentverket och Konsumentombudsmannen att gå in och åtgärda när oseriösa företagare gör marknadsföring som vilseleder konsumenterna. Det var inte heller ett område där det kom några aktiviteter, vad jag känner till i alla fall, från den förra regeringen. Det är någonting som vi har gjort under det här året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Jag är glad över att Robert Hannah rättade sig på slutet och sa att hållbar konsumtion är ett viktigt område. Från början lät det som att det var ett mindre viktigt område. Jag hoppas att vi kan enas om att det är ett högt prioriterat område. Man kan titta på den miljöpåverkan som vi har som konsumenter. Den ökar över tid, medan den miljöpåverkan som vi har inne i vårt land faktiskt har minskat. Om man inte ägnar sig åt att lägga fokus på hållbar konsumtion kommer man inte heller att kunna lösa de miljö- och klimatutmaningar som vi står inför. Där hoppas jag att vi kan nå enighet.

Anf. 95 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! Jag är glad över att både bostadsministern och finansmarknadsministern valde att vara med i debatten. Likt en del av mina allianskollegor har jag reagerat lite på synen på vad som gjordes eller inte gjordes när det gäller konsumentpolitiken.

Jag tror att vi alla ska vara ganska ärliga med att samhället har förändrats. Framför allt under de här åren har det varit väldigt stora utmaningar. Det har varit ett helt annat sätt när det gäller aggressiv marknadsföring. Risken att hamna i skuldfällan har blivit allt större. Företag har som affärsidé att utnyttja konsumenter och företag på ett helt annat sätt än tidigare.

Jag tror att ministern ganska tydligt svarade Vänsterpartiet i ett tidigare replikskifte: Det är ganska svårt att alltid hamna rätt i lagstiftningen.

Är vägen fram att förbjuda snabblån eller inte eller att införa en 15-årig preskriptionstid? Man kan titta på Finland, som ministern nämner som ett föredöme. Jag tror någonstans att det handlar om att hamna rätt. Det handlar om att visa att man gör saker men också om att hamna rätt.

Jag kan säga att en stor del av de förslag som presenteras i regeringens budget men också tankar i den här strategin har sin grund i de utredningar som vi har tillsatt. När det gäller vägen fram tror jag att vi kommer att ha ganska många ytterligare utmaningar. Då tror jag att det är viktigt att vi försöker blicka framåt och att vi inte pekar finger för mycket åt det som har varit. För det är svårt att hamna rätt.

Jag tror inte att ett förbud rakt av när det gäller sms-lån eller snabblån är lösningen heller, för det kommer att slå mot dem som annars inte kan få ett lån. Jag tror att man behöver vrida och vända på det här. Ibland låter det som en enkel lösning, men det slår mot dem som står allra längst från den marknad som vi kanske vill att de får lite stöd och hjälp på.

Anf. 96 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Låt mig börja med det sista. Regeringen har inte heller något förslag om att vi ska förbjuda sms-lån i den strategi som vi nu har tagit fram. Det lyfts också fram bland annat av utredaren Anna Hedborg att det kan finnas tillfällen när man faktiskt behöver tillgång till snabba krediter. Är man lyckligt lottad och har rika anhöriga har man större möjligheter att få krediter den vägen. Är man inte det kanske man har behov av att få krediter från en annan marknad. Men det måste då vara en marknad som är utformad på ett sådant sätt att man faktiskt förstår vad det är för affär man ger sig in i, så att man inte blir lurad av falska förespeglingar. I den reklam som vi möts av låter det ibland som att det inte är några kostnader över huvud taget. Man får inte information om vad den totala kostnaden blir för lånet. Vi har sett exempel på att man börjar med en väldigt liten summa. Men med ränta på ränta skapas det ohållbara problem för en låntagare eller en familj.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

När det gäller prioriteringar och engagemang i olika frågor kan man bland annat utgå från aktivitetsnivån. Jag tror att det är svårt att säga att den här regeringen inte har varit väldigt aktiv. Vi lägger fram en strategi mot överskuldsättning redan i den första budgeten, som vi nu lägger fram för riksdagen. Vi lägger också fram och arbetar fram en strategi för hållbar konsumtion. Det är en ny nivå på engagemang i konsumentfrågorna jämfört med tidigare.

Om man inte tycker att det är tillräckligt kan man titta på de ekonomiska prioriteringarna, som någonstans säger vilka prioriteringar som görs i politiken. Där är det tydligt att den satsning som vi i regeringen nu gör på konsumentmarknaden är en satsning som är större än på många decennier och går långt utöver de resurser som den förra regeringen prioriterade när det gäller konsumentområdet. Det tycker jag är värt att notera i en sådan här debatt om konsumentpolitiken.

Anf. 97 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! Jag tror att det första medskicket är att man ska vara redo för ganska mycket mer, för det är någonting som har varit tydligt under de här åtta åren. Det jag sa var just att man måste ha lösningar som också är långsiktigt hållbara. Förbud är inte alltid lösningen.

Hållbarhetsbegreppet har varit uppe mycket. Jag tycker också att det är jätteviktigt med en hållbar konsumtion. Men både i den här debatten och på ett möte som vi hade med ministern sa han: Vi lade extrapengar speciellt för hållbarhetsbegreppet i förhållande till Hallå konsument.

Man kan titta på vad det står i budgettexten. Det står inte att det här skulle ha speciellt med hållbarhet att göra. Vi ser att kommuner nu börjar spara in, vilket jag tycker är oroande och olyckligt. Det här skulle ses som ett komplement. Det handlar om att ministern klargör det lite. Jag vill vara tydlig med att det när vi ger pengar till Hallå konsument handlar om enkla och snabba frågor. Man ska också kunna grotta ned sig i det svåra som finns mycket närmare medborgarna på det kommunala området. Jag blir lite oroad när man säger att det är en nysatsning för att främja hållbarhetsbegreppet. Det är inte heller Hallå konsuments eget perspektiv på vad deras uppgift är.

Sedan gäller det skuldsanering för företagare. Det tog jag upp i mitt anförande. Jag tycker att det är önskvärt att regeringen går vidare med frågan om skuldsanering för företagare. Nystartsutredningen, som vi tillsatte, har flera goda förslag. Vill vi ha mer företagande, vilket vi vill, och vill vi att fler människor ska våga satsa både tid och kapital på att starta företag måste de också få en chans till. Jag tycker att det är ett väldigt stort problem i dag att det är svårt att få en andra chans som företagare.

I andra länder ses nästan konkurs som en god erfarenhet, men i Sverige är man uträknad för alltid. Jag tycker att det är ett stort problem, och jag hoppas att regeringen återkommer snarast.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Mina ena fråga rör alltså hållbarhetsbegreppet, och den andra är: När återkommer ni gällande skuldsanering för företagare?