Bostadspolitik

Anf. 1 David Josefsson (M)

Herr talman! Att man ska känna sig trygg på sin egen gata borde vara en självklarhet, men så är det tyvärr inte i dagens Sverige. 27 procent av alla svenskar säger att de känner sig otrygga i sitt eget bostadsområde. Bland kvinnor är siffran 35 procent. 10 procent av alla kvinnor uppger i Brås trygghetsundersökning att de till och med undviker att gå ut sent på kvällen i sitt eget område på grund av otrygghet – 10 procent, herr talman!

Man kan tycka att trygghetsfrågor har väldigt lite att göra med bostadspolitik, men det är faktiskt precis tvärtom. Mitt hem är min borg, lyder talesättet. Ursprungsbetydelsen var dock inte bokstavlig, att hemmet skulle bli en borg vars murar man höll sig innanför nattetid i rädsla för vad som skedde på andra sidan väggen. Men bostaden och bostadsområdet är också viktiga verktyg för att skapa trygghet och bekämpa brott.

Under våren har jag besökt flera olika områden med så kallad BID-samverkan för att höra om deras trygghetsarbete. BID-samverkan, eller Business Improvement Districts, är grovt förenklat när fastighetsägare går samman i någon form av sammanslutning, ofta en ideell förening, för att tillsammans med offentliga aktörer systematiskt arbeta för att öka tryggheten i ett område. Jag var i Skärholmen i Stockholm tillsammans med mina kamrater i Tidöpartierna, och jag har varit i Tynnered och Gamlestaden i min egen hemstad Göteborg. Några områden är med på polisens lista över utsatta områden, andra har kanske varit i riskzonen men genom strategiskt arbete vänt utvecklingen och skapat tryggare miljöer. Några av dessa samarbeten har hållit på i decennier, och några är relativt nystartade. Gemensamt är att fastighetsägare systematiskt arbetar för ökad trygghet, och det ger resultat.

Det är bra och viktigt att Tidöpartierna nu bland annat ser över om det behövs ett författningsstöd för BID-samarbeten och hur vi på olika sätt kan stärka det här arbetet ytterligare, för detta är viktiga verktyg. Ingen ska behöva känna att man inte vågar gå ut i sitt eget bostadsområde på grund av otrygghet, herr talman.

Den här debatten är den första av tre debatter i dag och i morgon som på olika sätt berör bostadspolitiken: bostadspolitik, planering och byggande samt hyresrätt. Förra mandatperioden utarbetade vi moderater 70 konkreta förslag för en bättre fungerande bostadsmarknad som vi samlade i vår bostadspolitiska motion här i riksdagen. Det var viktiga steg för att lösa de strukturella problem som präglar den svenska bostadsmarknaden – 70 konkreta förslag för enklare regler, minskat krångel, ökad valfrihet och stärkt äganderätt. De 70 förslagen blev sedan grunden när vi gick in i regeringsförhandlingarna kring bostadspolitik efter valet. I grunden var det inte särskilt svåra förhandlingar eftersom de fyra partierna i Tidöavtalet var överens både kring problemformuleringar och lösningar redan förra mandatperioden, även om de exakta lösningarna ibland skilde sig åt i formfrågor.

Därför är jag också extra stolt över att Tidöavtalet resulterat i tre tydliga reformområden inom bostadspolitiken. Det första är enklare regler, inklusive för byggande. Det är inte rimligt att det i dag tar upp till tio år i snitt från idé till färdigt hus. Det finns väldigt mycket att göra för att förenkla och möjliggöra fler bostäder. Det andra är att bredda ägandet. Vi vill att fler ska kunna förverkliga drömmen om ett eget ägande. Då krävs både reformkraft för ökat sparande och fler upplåtelseformer och vägar in på bostadsmarknaden. Det tredje är att öka tryggheten genom exempelvis samverkan inom BID-samarbeten, som jag inledde mitt anförande med.

Redan nu har regeringen levererat bland annat uppdrag kring enklare regler för studentbostäder och är på god väg inom en rad andra områden. Mot det ska ställas den förra regeringens passivitet på det bostadspolitiska området och januariavtalets splittring kring vad som över huvud taget var problemet och ännu mer vad som var lösningarna inom bostadspolitiken. Någon av mina kloka kollegor konstaterade i en tidigare debatt här i kammaren att de förra rödgröna regeringarna under sina åtta år hade fler bostadsministrar än bostadspolitiska reformer. Den som vill kan försöka roa sig med att komma ihåg namnen på alla bostadsministrarna och än mer vad reformerna faktiskt var.

Herr talman! Konsekvensen av åtta år av socialdemokratiskt vanstyre är i dag en bostadsmarknad som inte fungerar. Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stödpartiet Vänsterpartiet bär ett tungt ansvar för att vi nu har en bostadsbrist. Under 2022 uppgav 204 kommuner i Sverige att de hade brist på bostäder.

Vi har i Sverige i dag en situation där kötiderna till en hyreslägenhet är så långa att endast den med kontakter kan få en lägenhet direkt. Vi har bostadspriser som under högkonjunkturen sköt i höjden så att endast den med miljoner på banken har råd att slå sig in på bostadsmarknaden. Samtidigt spädde den förra regeringen på med investeringsstöd som gjorde en het byggmarknad vitglödgad. Byggherrarna täljde bokstavligt talat guld med täljkniv. En av konsekvenserna blev att vi nu står med en rekordhög inflation samtidigt som byggandet ser ut att tvärbromsa. Investeringsstöd var inte ansvarsfull politik då, och det är inte ansvarsfull politik nu, herr talman.

Den förra regeringen hade åtta år på sig att under högkonjunktur lösa de strukturella problemen på svensk bostadsmarknad. Det är problem som yttrar sig genom bostadsbrist, trångboddhet, skenande bostadspriser och årslånga köer till hyresrätter. I stället ägnade man sig åt att skicka bostadsministertiteln likt en stafettpinne mellan statsråden, och samtidigt pumpade man in miljarder i byggherrarnas fickor genom investeringsstöd. För att citera en av proggrörelsens kanske mest berömda strofer, från Blå Tågets Den ena handen vet vad den andra gör: Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt, staten och kapitalet, dom sitter i samma båt.

Riksrevisionen konstaterade att det var svårt att se om de bostäder som fick investeringsstöd inte skulle ha byggts ändå, eller om andra bostäder skulle ha byggts i stället om stödet inte hade funnits. Inte heller kunde man se att bostäderna kom de mest behövande till del. Tvärtom hade många bostäder fördelats ut via kötid, vilket i huvudsak innebar att äldre och mer bemedlade fick hyreskontrakten.

Herr talman! Regeringsskiftet i höstas innebar en efterlängtad omläggning av svensk bostadspolitik. Det är inte rimligt att bygga en bostadspolitik utifrån tesen att byggbolagen måste få bidrag för att kunna bygga nya bostäder, som de rödgröna partierna gjorde förra mandatperioden. Tesen måste i stället vara att försöka lösa de strukturella problem som i dag omöjliggör såväl att befintligt bestånd utnyttjas effektivt som att de bostäder som behövs kan byggas.

Vi befinner oss i en ekonomiskt komplex tid. Konsekvenserna av åtta år med socialdemokratiska statsministrar och finansministrar är att vi nu har en rekordhög inflation och låg eller till och med negativ tillväxt. Regeringens främsta uppgift nu är därför att bekämpa inflationen. Den största risken för svensk ekonomi är fortsatt hög inflation och ännu högre räntor, för detta skulle innebära ännu högre trösklar och göra det ännu svårare för dem som står utanför bostadsmarknaden att ta sig in.

Regeringen har en tydlig plan för hur vi ska ta oss igenom det besvärliga ekonomiska läget, men rätt sak måste göras i rätt ordning. Då är första prioritet att bekämpa inflationen och stötta hushållen. Därför är jag glad att regeringen har förlängt och höjt bostadsbidraget för de grupper som har det allra tuffast.

Regeringens prioritet handlar också om att hantera lågkonjunkturen och få fart på svensk tillväxt. Då är det viktigt att lösa de strukturella problemen. Detta kräver reformer som återupprättar arbetslinjen och ökar produktiviteten i Sverige, men det kräver också regelförenklingar och stärkta reformer för ägande.

Till skillnad från tidigare rödgröna regeringar och deras stödpartier är vi inte nöjda med dagens situation på den svenska bostadsmarknaden. Nu inleds reformarbetet för ett förenklat regelverk, stärkt ägande, ökad trygghet och ökad valfrihet på svensk bostadsmarknad.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Anf. 2 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Jag vill börja med att påminna David Josefsson om att Moderaterna inte är i opposition längre, utan Moderaterna styr detta land.

David Josefsson sa att Moderaterna under den förra mandatperioden lade fram 70 bostadspolitiska förslag. Jag kommer inte ihåg ett enda förslag. Men jag kommer ihåg debatter när jag har stått här och sagt att jag gärna vill kritisera Moderaternas bostadspolitik men att jag inte kan därför att det inte finns någon bostadspolitik. Det var när ni var i opposition, David Josefsson, men nu styr ni landet.

Jag har inte sett ett enda förslag. David Josefsson pratar om enkla regler och breddat ägande och att alla ska äga. Nu när det är lågkonjunktur, när räntan är hög, när det är inflation och när man inte ens har råd att köpa mat ska alla äga sina bostäder. Det är helt verklighetsfrånvänt.

Min fråga, nu när Moderaterna med sina Tidöpartier styr detta land, är: Vad har ni specifikt för förslag för att motverka bostadsbristen och för att man ska kunna bygga bostäder? För nu är det tvärstopp. Det byggs inga bostäder. Men lösningen för att bli av med bostadsbristen är ju att bygga – så enkelt är det. Vad gör David Josefssons regering för att det ska byggas bostäder som människor har råd med?

Anf. 3 David Josefsson (M)

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för ditt inlägg!

Till att börja med sitter Moderaterna som tur är inte längre i opposition, utan tillsammans med Liberalerna och Kristdemokraterna sitter vi i regeringen och har ett samarbete inom Tidöpartierna.

Vi har suttit i ett halvår, men man ska komma ihåg att vi har åtta år av socialdemokratiskt styre bakom oss, där Vänsterpartiet var en aktiv del och stödde regeringen. Då är det på sin plats att ge en bild av hur läget ser ut. Bostadsmarknaden i Sverige fungerar inte, och oavsett om man är i opposition eller inte ska man inte skönmåla hur läget ser ut i dag. Det tycker jag är viktigt för alla partier.

För att prata konkret om vad vi gör inom Tidöpartierna har vi, som jag sa, tre huvudfokus.

Det första är enklare regelverk. Nu ger vi ett uppdrag för att enklare kunna bygga studentbostäder, något som jag har förstått att ledamoten Jallow motsätter sig.

Det andra är ägandet, där vi sedan tidigare har tillkännagivanden om till exempel hyrköp, för att göra det enklare för människor att ta sig in på bostadsmarknaden. Till skillnad från när Vänsterpartiet var med och styrde ska det inte krävas miljoner på banken för att kunna köpa en egen lägenhet eller ett eget hus.

Det tredje är att bejaka hur viktigt bostadsområdet är för ökad trygghet. Med otrygga bostadsområden får vi bostadsbrist därför att människor söker sig därifrån. Detta är också något som jag har förstått att ledamoten Jallow tyvärr motsätter sig.

För att konkretisera Tidöpartiernas bostadspolitik: enklare regler, stärkt ägande men också ökad trygghet.

Anf. 4 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Jag konstaterar att David Josefsson inte svarade på mina frågor om vad man gör för att det ska byggas fler bostäder.

David Josefsson är glad över att referera till den förra regeringen, som jag för övrigt kan konstatera att Vänsterpartiet inte var en del av. Vi satt inte i den regeringen.

Vad David Josefssons regering vill göra nu, i dag, vill man inte prata om. Efter en månad sa man att man bara suttit i en månad, efter två månader sa man att man bara suttit i två månader och nu efter sex månader säger man att man bara suttit i sex månader. Jag har en känsla att vi kommer att stå här om fyra år och att man då säger att man bara har suttit i fyra år. Det blir svaret. Detta är inte acceptabelt.

Man har tjatat om att man vill styra, och nu har man fått den möjligheten. Visa då vad ni vill göra! Det är katastrofalt när det gäller bostadsbyggandet. Det finns inget bostadsbyggande.

Detta är ett problem för många människor. Hemlösheten ökar, trångboddheten ökar, hyrorna rusar, antalet vräkningar av barnfamiljer fortsätter och pensionärer som har jobbat hela livet har ingenstans att ta vägen. Då säger David Josefsson att alla ska äga sina bostäder. Folk säger att de inte ens kan köpa tomater eller paprika på Ica därför att det är så dyrt. David Josefssons svar är att de ska äga sina egna bostäder. De säger att de blir vräkta därför att de har en skuld på 10 000 kronor. David Josefssons och regeringens svar är att de ska äga sina egna bostäder.

Om man inte har råd att betala en skuld på 1 400 spänn, hur ska man då kunna köpa sin egen bostad? Vi måste vara rimliga här.

Svara på frågan! Vad gör regeringen för att se till att alla som behöver någonstans att bo ska få det, och vad gör ni för att se till att det byggs bostäder som man har råd med?

Anf. 5 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag ska börja med att säga att det är några få saker i det som Jallow säger som jag instämmer i. Först och främst gäller det problembeskrivningen och verklighetsbeskrivningen. Som jag sa fungerar inte bostadsmarknaden i Sverige. Den här regeringen har suttit i ett halvår. Den förra regeringen satt i åtta år. Då kan man fundera på vem som är ansvarig för att situationen ser ut som den gör.

En annan sak som jag håller med Malcolm Momodou Jallow om är att jag tror att vi kommer att stå här igen om fyra år. Ledamoten Jallow lyfter alltid fram att man inte säger vad man har för politik, men jag berättade ju precis vad som ingår i vår bostadspolitik. Jag sa det i mitt anförande, jag sa det tidigare i replikskiftet och jag kan säga det igen: enklare regelverk för att få fler bostäder byggda, stärkt ägande därför att vi vet att ett eget ägt boende är en viktig väg ut ur fattigdom och till en bättre ekonomi samt ökad trygghet i våra bostadsområden därför att ingen kan vara nöjd med hur det ser ut i dag.

Jag blir lite trött på den bostadspolitiska debatten. Nu har vi ju en regering som har konkreta förslag och som driver fram politiken. Vi skulle jättegärna prata med oppositionen om dessa frågor. Tyvärr är det ingen på andra sidan som lyssnar, utan man hamnar i en retorik om att ägande är det hemskaste som finns och att det ska stoppas till varje pris, att ökad trygghet är dåligt och att det ska stoppas till varje pris och att enklare regler är dåligt och att det ska stoppas till varje pris.

Jag kan konstatera att vi, till skillnad från den tidigare regeringen, där tre, fyra eller fem partier inte ens var överens om hur problembilden såg ut, nu är fyra partier som är överens om hur problembilden ser ut, som är överens om lösningarna och som har påbörjat ett arbete för att få en bostadsmarknad som faktiskt fungerar i Sverige i dag.

Anf. 6 Denis Begic (S)

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat på väldigt många ord från Moderaternas David Josefsson som företräder regeringspartierna.

Jag ska läsa upp några headlines:

Bostadsbyggandet rasar – kan halveras nästa år.

2023 ser ut att bli det sämsta på flera år. Vi går mot ett riktigt skitår, säger Catharina Elmsäter-Svärd, vd för Byggföretagen.

Trä- och möbelföretagens vd David Johansson tror att krisen inom byggbranschen kommer att bli värre än finanskrisen.

Byggbolagets kris – alla snickare får gå.

Pessimismen är större än under coronakrisen bland byggföretagen.

Herr talman! Detta är några rubriker från byggbranschen som man har kunnat läsa under den senaste tiden.

David Josefssons inlägg handlade om att vi socialdemokrater har vanstyrt landet under åtta år. Under den förra regeringens tid byggdes 400 000 bostäder. Det är 60 000 bostäder per år. I år kanske det byggs 25 000 enligt den senaste prognosen.

Det tyngsta förslaget från regeringspartierna är författningsskydd för företagssamverkan för att det ska byggas fler bostäder.

Som min kollega Malcolm Momodou Jallow sa tidigare ser jag inte ett enda förslag från regeringspartierna, eller för den delen från deras stödparti Sverigedemokraterna, som ska underlätta för byggbranschen just nu. Förmodligen kommer man att gå mot säkra konkurser, och många människor kommer att bli arbetslösa.

Vad gör ni konkret?

Anf. 7 David Josefsson (M)

Herr talman! Vi befinner oss i ett extremt komplext och svårt ekonomiskt läge. Jag delar helt Denis Begics verklighetsbeskrivning av att vi har en kris inom byggandet just nu.

Under brinnande högkonjunktur byggdes det 60 000 bostäder. Boverket brukar prata om att vi över tid borde bygga 63 000 bostäder per år för att klara bostadsbristen. Det är naturligt när en marknad blir överhettad, som den blev med investeringsstödet, och vi får en skyhög inflation på grund av att vi inte sköter vår finanspolitik att det till slut tar stopp och vi går in i en lågkonjunktur därför att byggandet viker. Det är den situation som den nya regeringen har fått ärva. Och den nya regeringens främsta mål är att begränsa och bekämpa inflationen. Om inflationen ökar ytterligare är det bara mångmiljonärerna som kommer att ha råd att bygga nya bostäder. Och byggprisindex är ett av de index som har stigit absolut mest. Regeringens prioritet nu är att stoppa detta och få fart på bostadsbyggandet igen.

Min och regeringens uppmaning till kommunerna är att de ska se till att det finns byggbar mark och att vi gör regelförenklingar så att det ska bli enklare att bygga för att detta snabbt ska kunna vändas.

Jag skulle vilja vända på Denis Begics resonemang och konstatera att den förra regeringen, trots brinnande högkonjunktur, byggde bara 60 000 bostäder. Man tog inte tag i de strukturreformer som man skulle ha behövt göra för att få en sund byggmarknad där människor kan bygga sina bostäder oavsett om det är högkonjunktur eller lågkonjunktur. Det är detta arbete som den nya regeringen nu genomför. Och då handlar det inte om trygghetsskapande arbete, utan det handlar om regelförenklingar, att frigöra mer mark, se över begränsningar och se till att det blir enklare att bygga.

Anf. 8 Denis Begic (S)

Herr talman! Det är mycket man kan anklaga Socialdemokraterna för. Men när det gäller att vi inte skulle ha genomfört reformer får nog Moderaternas David Josefsson läsa på om det.

Om vi bortser från investeringsstöd har det blivit renoveringar, energieffektiviseringar, tidigare planbesked, tidsfrist har införts i PBL, det har blivit fler undantag när det gäller bygglov, tydligare och enklare detaljplaner, digitalisering etcetera. Jag kan rabbla upp hur många regelförenklingar som helst som vi har gjort.

Herr talman! Vi är i kris. Det enda som Moderaterna just nu pratar om är att vi ska bekämpa inflationen. Och det ska vi göra. Men människor har inte råd att köpa mat och ännu mindre att köpa sig en bostad. För mig är det helt otroligt att denna regering i detta läge inte gör någonting åt att se till att alla människor ska få jobb och kunna göra de prioriteringar i livet som de just nu står inför. Ni har ärvt fulla kistor med pengar som ni kan använda för att göra olika reformer.

I dagens ledare i DN står det att Moderaternas land för hoppfulla blev land för hånfulla. Man skriver: ”Nu har man makten, men gnället fortsätter – på invandrare, miljöpartister, socialdemokrater.”

Ge oss riktiga reformer så att människor känner sig trygga i detta land!

(Applåder)

Anf. 9 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag tackar Denis Begic för inlägget. Jag tror inte att jag i något av de bostadspolitiska inläggen har gnällt på invandrare, även om jag förstår att det är en rolig kommentar att slänga in i debatten.

Precis som Denis Begic konstaterar har människor svårt att köpa mat på grund av den höga inflationen. Därför måste regeringens prioritet vara att bekämpa inflationen. Det är inte byggbolag som vi ska rädda nu, utan det är människors hushållsekonomi som vi måste rädda nu.

Men det är också viktigt att nu göra dessa strukturreformer för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Det är alltså inte bara ord, utan det är konkreta reformer som vi i Tidöpartierna nu arbetar fram.

Denis Begic säger att den förra regeringen hade en stor reformagenda inom bostadspolitiken. Sedan är han lite svävande kring olika saker som hände under förra mandatperioden.

De två stora sakerna som den rödgröna regeringen gjorde 2018–2022 var investeringsstödet, som innebar att man gav ett antal miljarder till byggherrar, och bygglovsfrihet för altaner. Det var den stora regelförenklingen som fanns med i januariavtalet och som genomfördes.

Den sista socialdemokratiska bostadsministerns stora reform var att han ledde in Sverige i Bauhausinitiativet så att EU skulle få mer inflytande över gestaltningsfrågor. Det var hans stora reform inom bostadspolitiken.

Man kan konstatera att denna regering inte kommer till dukat bord vare sig när det gäller finanspolitiken eller bostadspolitiken. Jag tror att både jag och ledamoten Begic kan vara överens om att svensk bostadsmarknad inte fungerar i dag. Det är de människor som har det tuffast som också har det svårast att ta sig in på bostadsmarknaden.

Anf. 10 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Låt mig börja denna debatt genom att göra en efterlysning. Var är bostadsministern? Har någon sett bostadsministern? Svenska folket har inte sett bostadsministern. Var är Sveriges bostadsminister? Han lyser med sin frånvaro. När det är kris i Sverige vet inte en enda person var bostadsministern finns. Jag hoppas att mina kollegor här på högersidan kan berätta för mig var bostadsministern finns. Detta är alltså en efterlysning. Om någon vet var bostadsministern är så var snäll och berätta det för oss, svenska folket.

Hemlösheten ökar, trångboddheten ökar, hyrorna rusar och antalet vräkningar av barnfamiljer fortsätter att vara oacceptabelt stort. Pensionärer som har jobbat hela livet har inte längre råd att bo. Ungdomar kan inte flytta hemifrån. Människor kan inte flytta dit där jobben eller utbildningarna finns.

I går släppte Hyresgästföreningen årets första lägesrapport. Den visar att levnadskostnaderna fortsätter att öka, att bostadsbyggandet minskar och att kraven på hyreshöjningar från fastighetsägarna är historiskt höga. Det står där att fastighetsägarna har yrkat på höjningar på i genomsnitt 7,68 procent i årets hyresförhandlingar. Det är tre gånger så höga krav på hyreshöjningar jämfört med tidigare år. En förskollärare kan behöva lägga mer än hälften av sin inkomst på hyra och har i år 20 300 kronor mindre kvar att leva på.

Bostadsbyggandet har påverkats av det försämrade läget i samhället. På bara ett år har antalet markanvisade bostäder halverats. Detta är resultatet av regeringens passiva inställning till bostadspolitik. Det är de fattigaste invånarna som är mest beroende av att det finns en statlig bostadspolitik, men det har regeringen inte förstått.

Herr talman! Den högerkonservativa regeringen driver i själva verket en enda bostadspolitisk fråga: att fler ska äga – och allra helst ska de äga småhus. Regeringens ointresse för vanliga människors situation går inte att ta miste på, och inte heller deras oförmåga att förstå hur svårt det är för alldeles för många människor i dag att få pengarna att räcka till det mest basala, såsom mat, el och hyra.

Det är av denna anledning som barnfamiljer och pensionärer vräks från sina hem. Det är av denna anledning ungdomar inte kan lämna föräldrahemmet. Folk har inga pengar. Ändå fortsätter bostadsministern och hans regering att enbart prata om hur fler ska kunna ta bostadslån för att bygga småhus. Även i dagens betänkande saknas viljan att föra en seriös statlig bostadspolitik.

Herr talman! Alla ska ha någonstans att bo – ett hem där de känner sig trygga och får stanna kvar. Att alla har ett eget hem kommer för Vänsterpartiet alltid att vara viktigare än att några fler enstaka människor ska kunna köpa sitt eget småhus. Fokus för en statlig bostadspolitik måste vara att skapa bättre och mer rättvisa regelverk och villkor som bättre återspeglar bostaden som en mänsklig rättighet och en del av vår välfärd – inte bara som ett ägt objekt på en marknad.

Herr talman! Vänsterpartiet har många bra och viktiga förslag i dagens betänkande. Tillsammans kan våra förslag bidra till en ny bostadspolitik där staten tar sin roll på allvar och där orden att bostad är en social rättighet betyder något på riktigt. Detta måste tydliggöras i svensk bostadspolitik.

Vi behöver en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad, och vi behöver en bostadsförsörjningslag som omfattar både stat och kommun. Det skulle dels klargöra att ansvaret för bostadsförsörjningsfrågor är gemensamt, dels tydliggöra att allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och kommunalt stöd till boende är viktiga kommunala verktyg när det gäller bostadsförsörjningen.

Herr talman! Bostadsbyggandet sjunker dramatiskt. De negativa prognoserna strömmar in, och i Boverkets senaste analys beräknas antalet påbörjade bostäder minska från drygt 70 000 år 2021 till runt 30 000. Andra prognoser är ännu mer pessimistiska. Samtidigt säger Boverket att det nationella behovet av bostäder för perioden 2022–2030 ligger på över 63 000 nya bostäder om året.

Mitt i denna katastrof välkomnar alltså högerpartierna i dagens betänkande att regeringen i sin budget angett att fler ska äga sitt boende. Man tillägger, positivt, att ”regeringens inriktning för bostadspolitiken kan möta de behov och utmaningar som finns på området”. Vilket märkligt påstående! Bredvid dessa glada hejarop från högern pågår verkligheten här utanför. Folk blir allt fattigare. Ojämlikheten i samhället ter sig alltmer osympatisk när regeringen prioriterar tomma ord och småhus framför barn som inte har någonstans att bo.

Herr talman! Vanligt folk måste också bo. Fler bostäder måste byggas, och det måste vara rätt typ av bostäder. När de andra partierna väljer att avveckla alla stöd till hyresmarknaden väljer Vänsterpartiet en annan väg. Vi vill återinföra någon form av investeringsstöd för byggande av hyresrätter eftersom Sverige är i behov av fler, inte färre, hyresrätter med rimliga hyror. Låt oss lyssna på branschen, som vill ha långsiktighet i bostadspolitiken!

Hyresrätter med rimliga hyror kan bidra till positiva flyttkedjor som frigör de minsta och billigaste bostäderna – just den typen av bostäder som nyproduktion alltid kommer att ha svårt att klara av att leverera. Med hjälp av de nu avvecklade investeringsstöden kom vi en bit på vägen; hela 2 000 kronor mindre i snitthyra har en trerummare som producerats med investeringsstöd. När staten tar ett större finansiellt ansvar för bostadsförsörjningen ger det helt enkelt resultat.

Rätt utformat kan ett nytt investeringsstöd bli den långsiktiga och stabila reform som branschen vill ha och som på riktigt kan bidra till fler hyresrätter som vanliga löntagare har råd med. Låt oss diskutera hur ett sådant investeringsstöd skulle kunna se ut i framtiden! Kanske går det att hitta en kompromiss. Detsamma gäller stödet för renovering och energieffektivisering av fler bostadshus. Det räcker inte att stödja småhus, som regeringen nu valt att göra – om vi ska få en ordentlig grön omställning måste staten våga investera ekonomiskt.

Herr talman! Allmännyttan ägs av medborgarna gemensamt. Därför är det viktigt att vi pratar även om den i den här debatten.

Allmännyttan har till uppgift att tillhandahålla hållbara och prisvärda bostäder för alla. Allmännyttan är en viktig del av välfärdssamhället. En stark allmännytta är avgörande i social bostadspolitik och för att vi ska klara den bostadsförsörjning vi behöver i dag. Vi måste därför stoppa all försäljning av våra allmännyttiga bostäder. Varenda allmännyttig bostad som säljs är en förlust för hela samhället. Regeringen bör därför säkerställa att ett långsiktigt förbud mot försäljning inom allmännyttiga bostadsbolag blir verklighet.

Herr talman! Vi måste också stoppa de orättvisa och ofta olagliga vinstöverföringar från allmännyttiga bostadsbolag till andra kommunala verksamheter som vissa kommuner ägnar sig åt.

År 2020 uppgick de totala värdeöverföringarna från de allmännyttiga bostadsbolagen till över 1 miljard kronor. Av denna miljard var 320 miljoner så kallade olagliga överföringar, vilket är det största otillåtna beloppet sedan bestämmelserna infördes. I dagens betänkande kan vi läsa att det inte är motiverat att föreslå någon ändring eftersom det ligger ”en reell förbättring av regelefterlevnaden bakom de senaste årens utveckling”. Vad menar man? Regelefterlevnaden är ju katastrofal.

Herr talman! Jag anser att allmännyttiga bostadsbolag ska drivas utifrån mål om social nytta och samhällsansvar, inte utifrån marknadsmässiga principer och avkastningskrav.

Låt mig avsluta med att lyfta fram en väldigt viktig fråga, herr talman. Alltför många hyresvärdar ställer i dag omotiverat höga inkomstkrav på nya hyresgäster. Det leder till att bostadssegregationen ökar och till att det blir svårare för många att få ett förstahandskontrakt. Boverkets kartläggning från 2017 visar att ungefär vart femte bostadsbolag har ett inkomstkrav på tre gånger årshyran. Detta är helt orimligt.

Den vägledning för hyresvärdar som på uppdrag av den förra regeringen togs fram av Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och Fastighetsägarna Sverige för att försöka komma till rätta med problemet har inte heller varit effektiv, enligt Boverket. Få bostadsbolag känner ens till den, och ännu färre har sänkt sina orimliga krav på grund av den.

Vänsterpartiet anser därför att det är hög tid för regeringen att återkomma med lagförslag som innebär att hyresvärdar, såväl privata som allmännyttiga, inte ska kunna ställa orimligt höga inkomstkrav som exkluderar stora grupper av människor vid uthyrning av bostäder. Det är en enkel åtgärd som på riktigt skulle hjälpa dem som allra mest behöver det.

Med det sagt vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 12.

Anf. 11 Larry Söder (KD)

Herr talman! Ett kristdemokratiskt samhällsbyggande innebär att planera för trygga, ändamålsenliga och vackra miljöer där medborgarna själva kan vara aktiva i beslutsprocessen och känna sig delaktiga i skapandet av sina närmiljöer. Att bygga ett sådant samhälle, där människor trivs och känner delaktighet och trygghet, kräver en vision om det goda samhället.

Det goda samhället innebär även att samhället har en omsorg om alla medborgare utifrån deras behov. Socialstyrelsens senaste hemlöshetskartläggning visade att cirka 33 000 personer levde i någon form av hemlöshet. Enligt kartläggningen var 11 400 personer inom hela gruppen hemlösa föräldrar till ett eller flera barn. Barn som lever i hemlöshet och har osäkra boendeförhållanden är särskilt utsatta, menar jag. Att barn saknar ett hem är den yttersta konsekvensen av ett liv i ekonomisk utsatthet för en familj. Det är inte värdigt en nation som Sverige att inte ta krafttag på det bostadssociala området.

”Mitt hem är min borg”, brukar man ibland säga. För de allra flesta av oss är det så, men för cirka 33 000 människor klingar de orden väldigt falskt.

Den 17 oktober 2022 beslutade regeringen om en nationell hemlöshetsstrategi som kan motverka hemlöshet. I strategin anges fyra mål för att motverka hemlösheten: Hemlöshet ska förebyggas, ingen ska bo eller leva på gatan, Bostad först ska införas nationellt och det sociala perspektivet i samhällsplaneringen ska stärkas.

Jag menar att vi som samhällsbyggare måste ta ansvar för utvecklingen av det bostadssociala området och att vi har tagit alldeles för lite ansvar för detta. Det här är ett område som normalt inte har några starka röster, men likväl är det vårt ansvar som samhällsbyggare. Vi kan heller inte förlita oss på att hemlöshetsstrategin ska lösa dessa problem åt oss, utan vi måste ta ett aktivt steg för att börja diskutera dessa frågor på vår planhalva, där vi kan vara med.

Vi måste våga sätta tillit till de civilsamhällesorganisationer som vill arbeta med detta. De kan, vill och bör kunna hjälpa till och vara en del av lösningen.

Vi måste våga sätta press på kommunerna, och inte bara genom Bostad först – även på andra sätt kan de beakta den bostadssociala situationen i kommunen när de bygger om eller bygger nya bostäder.

Det gäller att bygga blandat boende och att bygga trygga boenden men även att fundera på hur man skapar de bästa förutsättningarna för den bostadssociala situationen i kommunen.

Karolina Skogs utredning, som jag kallar den, kom förra året och har en del bra förslag på hur man skulle kunna underlätta detta arbete. En del förslag skulle man kunna använda som grund för partiövergripande diskussioner för en god bostadssocial politik i landet – tillsammans.

En av de viktigaste delarna i Karolina Skogs utredning är att samspelet mellan den nationella nivån och den lokala nivån måste stärkas, både genom gemensamma mål som är fördelade till varje kommun och genom uppföljning på nationell nivå. Hur många bostäder blev det? Varför blev det bostäder, eller – kanske – varför blev det inte bostäder?

Det föreslås samtidigt metodstöd för att visa goda exempel på hur man har löst eller tänker sig att lösa den bostadssociala situationen.

Vad vill jag med detta? Jag vill att vi ska lyfta blicken och se dem som faktiskt inte alltid har en röst här. De 33 000 människor som jag talade om, som finns där ute, behöver oss för att få hjälp och stöd och är förtjänta av det.

Jag yrkar avslag på alla motioner och vill gärna fylla era huvuden med denna tanke när ni går härifrån.

Anf. 12 Denis Begic (S)

Herr talman! Jag lyssnade väldigt noga på Larry Söder. Jag tycker att det hedrar honom att han lyfte upp dessa frågor i sitt anförande. Många människor har inte någon bostad och har heller inte lätt att få någon bostad. Det finns många orsaker till detta. Orsaken kan vara att man inte har råd – man kanske inte kan flytta hemifrån eftersom man inte har fått något jobb. Kanske har man ett annat namn och blir därför inte tilldelad en lägenhet. Det finns många orsaker som vi behöver jobba med, så jag tycker att det är otroligt viktigt att vi tar upp dessa frågor.

Men en av de viktigaste frågorna i den här diskussionen är ju att man måste ha tillgång till bostäder. Min dotter kan inte flytta hemifrån om hon inte har tillgång till en lägenhet – även om hon har jobb och råd handlar det om att ha tillgång till en lägenhet.

I det replikskifte som jag tidigare hade med David Josefsson var frågan: Vad är det man gör? Min fråga till Larry Söder från Kristdemokraterna är: Vilka konkreta åtgärder kommer bostadsministern, som ju är kristdemokrat, och regeringen att vidta för att hjälpa alla dem som inte har det så lätt på bostadsmarknaden? Jag vet att det inte bara är bostäder som är svaret, utan det behövs även bra skola, bra social samvaro etcetera. Men vad gör man konkret för att underlätta för dessa människor så att de ska kunna få en bostad?

Anf. 13 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag tackar Denis Begic för frågan.

Jag och Denis Begic har en rätt liknande samhällsbild. Det finns människor som är utsatta och som behöver hjälp och stöd från regeringen och samhället för att kunna skapa sig en trygg tillvaro. Det är ju en trygg tillvaro som det handlar om, och jag menar att en bostad är ett sätt att få en trygg tillvaro.

Jag tror att alla i denna kammare är överens om att det inte finns någon quickfix i denna fråga. Det är långa processer för att kunna skapa nya bostäder. Vi kan hjälpa till att skapa möjligheter genom att dessa processer blir mycket kortare. I en situation med höga priser för att bygga en bostad och höga priser för att hyra en bostad tror jag att det finns finanspolitiska åtgärder man kan vidta, men det är inte sådant som ligger på det bostadspolitiska området. Vi måste se till att det finns möjlighet att bygga bostäder när det vänder – så fort som möjligt.

Precis som David Josefsson sa i sitt anförande gäller det att ha enkla regler. Vi måste se till att det finns byggbar mark och att kommunerna och bostadsbyggarna är i startgroparna när det vänder igen.

Handen på hjärtat: Det är ingen som tror att vi kan vända detta på en eller två månader, utan vi måste se till att ekonomin blir stabil för Sverige och för medborgarna och därefter försöka att hitta ett sätt att öka bostadsbyggandet igen. Jag tror inte att vi ska ge människor villfarelser om att det går att lösa den kris som just nu råder i bostadsbyggandet med bostadspolitiska mål, utan vi måste jobba mer långsiktigt.

Jag menar att staten, länsstyrelserna och kommunerna måste ta ansvar. Jag har tidigare pratat rätt mycket om planeringsbonus, och jag har pratat om att länsstyrelserna ska kunna tala om var man ska kunna bygga bostäder. Men detta är inte någon quickfix, utan det tar längre tid. Det måste vi kunna vara ärliga och säga.

Anf. 14 Denis Begic (S)

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för svaret. Precis som han ärligt säger finns det ingen quickfix. Regeringen har faktiskt inte några förslag som skulle göra det lättare för människor att komma in på bostadsmarknaden. Detta är ett faktum – det är ingenting som jag har hittat på, utan man kan öppna vilken tidning som helst och läsa om det. Byggbranschen skriker efter stöd och hjälp från regeringen.

Någon sa någon gång att det samhälle som tar hand om sina svagaste är det samhälle som har kommit längst med sin reformagenda. Just nu tar man inte hand om sina svagaste. I gårdagens debatt talades det om social dumpning och hur rika kommuner beter sig. Det är väldigt beklagligt att man lägger ned utredning efter utredning som faktiskt hade kunnat ge oss svar på alla de frågor som vi just nu ställer.

Jag har roat mig med att titta på hur debatten i denna kammare har gått förut, när jag inte satt i civilutskottet. Den har varit väldigt annorlunda.

En av de frågor som har dykt upp är: Var är bostadsministern? Någon frågade sig tidigare vad bostadsministern heter. Är det någon som vet vad dagens bostadsminister heter? Inte ser jag att någon bostadsminister är här och pratar med oss om bostadspolitiken, som en bostadsminister borde göra. Var är bostadsministern? Vad gör bostadsministern? Bryr sig bostadsministern om alla de människor som i dag letar efter någonstans att bo? Bryr sig bostadsministern om alla de ungdomar som tyvärr just gick ut från läktaren och inte fick höra detta och att de en dag, när de lämnar skolan, ska ha en bostad? Tyvärr måste jag säga till Larry Söder och till kammaren: Nej, det gör han inte, för han är inte här.

Anf. 15 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag kan svaret på frågan. Andreas Carlson heter bostadsministern, och jag kan försäkra dig om att han bryr sig, Denis Begic. Han jobbar rätt hårt, och jag vill påstå att de reformer som kommer framgent kommer att påvisa hur metodiskt han jobbar med sin stab. Jag har viss inblick, och jag är ganska trygg med vad detta arbete innebär och vad det kommer att leda till framåt.

Bostadsminister Andreas Carlson har en fördel i den fråga Denis och jag diskuterar, nämligen de som är längst ned i bostadssituationen, de hemlösa, och det är att Jakob Forssmed jobbar med civilsamhället. De tillhör samma parti och kan därför diskutera med varandra och låta sina departement jobba gemensamt med detta.

Jag håller med ledamoten om att det säger rätt mycket om ett samhälle hur man tar hand om de svagaste, de som behöver hjälp och stöd och inte kan tala för sig själva. Löser vi situationen för dem löser vi ofta situationen för alla andra. Detta måste man ha med sig, och det är därför jag vill diskutera hemlöshet. Ser vi till att ha en bostadssocial situation för dem löser vi det för alla andra eftersom det betyder att vi bygger fler bostäder så att det finns bostäder för alla typer av människor, vilket löser bostadssituationen framåt.

Frågar man vilken branschmänniska som helst önskar de en sak: långsiktiga spelregler. Investeringsstödet togs bort för två år sedan, och 2026 kommer det att ha varit borta i sex år. Om Socialdemokraterna kan lova att det inte återkommer 2026 har vi långsiktiga spelregler om att det inte finns något investeringsstöd.

Anf. 16 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Larry Söder har debatterat hemlöshet och barn många gånger. Jag uppskattar det, för han verkar bry sig lika mycket som jag i denna fråga. Men det räcker inte med fina ord och goda intentioner, för det hjälper inte de hemlösa. Omvandlar vi inte de fina orden om att utsatta ska få hjälp till handling gör det ingen skillnad för en enda människa.

Anledningen till att jag säger detta är att Larry Söder säger att vi måste hjälpa dem som finns längst ned i bostadssituationen och framför allt hemlösa barn. Om Larry Söder och Kristdemokraterna bryr sig om hemlösa barn, hur kommer det sig då att Kristdemokraternas bostadsminister kan föreslå en reform om att man lättare ska kunna vräka anhöriga till en som begått brott?

När det gäller den som har begått brott är vi överens. Om man begår brott ska man lagföras. Min fråga handlar om alla andra som inte har begått brott men bor i samma lägenhet: mamma, pappa och lillasyster, som sköter sig i skolan och bara vill ha lugn och ro. Larry Söders bostadsminister vill att också de ska vräkas. Hur går det ihop? Ni vill bli av med hemlösheten men lägger fram en reform som kommer att göra ännu fler människor hemlösa. Vart ska alla dessa människor ta vägen?

Socialtjänsten säger att detta är det värsta de har hört och att det inte kommer att hjälpa dem i deras arbete. Polisen säger att det inte är rätt väg att gå och att det kommer att göra det förebyggande arbetet svårare. Men Larry Söder och hans minister vill inte lyssna. Varför säger ni att ni vill stoppa hemlösheten men gör en reform som skapar ännu mer hemlöshet?

Anf. 17 Larry Söder (KD)

Herr talman! Malcolm Momodou Jallow och jag har diskuterat denna fråga ganska många gånger, och jag tror att vi är överens om att vi vurmar för barnen och att om barnen har det bra i Sverige så är Sverige ett bra land för både barn och vuxna.

Däremot vurmar jag inte för kriminella. De ska inte få finnas i det svenska samhället. Att de kan gömma sig hemma hos sin mamma eller bror ska inte vara ett skäl för att andra runt omkring inte känner sig trygga i sitt bostadsområde.

Regeringen kommer att sätta till alla klutar för att Sverige ska ha trygga bostadsområden, och det gäller även dagens utsatta områden. Det innebär att den som är kriminell ska veta att den inte är fri bara för att den bor hos någon annan. Man ska ta sitt ansvar som medmänniska, och vet man att nära och kära är skrivna på bostaden får man vara aktsam. Kan vi rädda en, två eller tre människor vill jag påstå att detta är ett pris som samhället måste sätta. Är man kriminell i Sverige får man betala ett pris för det och inte ha en fristad för att man bor hos någon annan.

Anf. 18 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Till er som lyssnar: De som är kriminella ska lagföras. Men de i din familj som inte har begått brott ska inte straffas. Kollektiv bestraffning hör inte hemma i en rättsstat. Men om jag förstår Larry Söder rätt vill regeringen börja med kollektiv bestraffning.

Jag är överens med Larry Söder om att kriminella ska lagföras. Men varför ska syskon, mamma och pappa som inte har begått brott vräkas? Sådant sker i diktaturer, och då pekar Sverige på dem och säger att så gör man inte. Det finns konventioner, Europakonventionen och FN-konventioner, som är emot kollektiv bestraffning, men regeringen och dess representant Larry Söder säger att det är okej att vräka barnfamiljer bara för att en i familjen har begått brott. Lagför i stället den som har begått brott!

Barnkonventionen är lag i Sverige, och enligt den har barn rätt till ett tryggt hem. Att vräka barn som inte har begått brott och som försöker ha en värdig levnadsstandard går emot barnkonventionen. Är Larry Söder emot barnkonventionen?

Det finns kvinnor som lever i destruktiva förhållanden och inte kan flytta. Om mannen slår henne är det mannen som begår brott och ska lagföras. Varför ska kvinnan behöva vräkas? Hon behöver ju stöd, inte bli hemlös.

Snälla Larry Söder, förklara för folk som lyssnar vad du och regeringen menar med reformen? Ni vill vräka och därigenom straffa människor som inte har begått brott. Det är ett nytt fenomen i Sverige.

Anf. 19 Larry Söder (KD)

Herr talman! Malcolm Momodou Jallow har tunnelseende i denna fråga. Du tänker inte på grannen som bor ovanför. Du tänker inte på grannen i trappuppgången bredvid. Du tänker inte på grannen som bor tvärsöver. Kollektiv bestraffning finns redan. De blir utsatta för otrygghet när det bor en kriminell i området.

Jag tänker inte låta grannar bli kollektivt bestraffade på grund av detta, utan vi måste hitta ett sätt att hantera detta och göra området tryggt. Vi måste ta i med hårdhandskarna i otrygga områden för att göra dem så trygga som möjligt.

Vi kan förbättra utemiljön så den blir fin och trevlig, och vi kan blanda bostadssociala bostäder med bostadsrätter och ägarlägenheter. Till syvende och sist handlar det dock om vilka människor som finns i området och vad de gör i sin vardag. Om det finns kriminella element där ska de inte gå fria för att de bor hos någon som inte är kriminell. Vi måste se till att sådana områden inte blir fristäder.

Jag vill påstå att Malcolm Momodou Jallow inte ser grannen som bor bredvid. Det kan vara 80-åriga Agda som inte vågar gå ut för att det finns en kriminell i samma trappuppgång. Det kan vara en tolvårig flicka som inte vågar leka på gatan där den kriminelle rör sig.

Man måste se samhället i sin helhet, och jag menar att det störande elementet är den kriminelle. Det är denne som ska bort, inte grannarna.

Anf. 20 Denis Begic (S)

Herr talman! Vi står förstås bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Bra och trygga bostäder för alla är en målsättning för oss socialdemokrater. Det förutsätter en nationell bostadspolitik som fokuserar på goda bostäder åt alla, inte på en marknad som fungerar för bara några få. En generell bostadspolitik som riktas till alla är mycket viktig för att nå en bra balans i hela landet. När Sverige byggs, när jobben flyttar och när människor befinner sig i olika livsskeden ska de kunna välja en bostad som passar. Det är viktigt för ett avlångt land som Sverige att bygga mer och fler bostäder.

Herr talman! Jag är ny i civilutskottet och har under denna korta period försökt ta reda på så mycket som möjligt om bostadsmarknaden och bostadsfrågan och höra vad experterna säger. I mina anteckningar har jag skrivit några rader om vad bostadsmarknaden betyder för ett land.

Det är en grundläggande mänsklig rättighet att ha en bostad. Det är viktigt att alla människor har tillgång till en trygg och säker bostad. Det bidrar till ökad trivsel och bättre hälsa för individen men också till samhällets stabilitet och utveckling.

Bostadsbrist kan leda till högre priser och ökad segregation. När efterfrågan på bostäder är större än tillgången stiger priserna. Det gör att människor med lägre inkomster har svårare att hitta bostad. Det leder i sin tur till ökad segregation. Vissa områden blir helt enkelt inte tillgängliga för dem som inte har råd.

Att bygga bostäder ger också en positiv effekt på ekonomin. Genom investeringar i byggsektorn kan fler arbetstillfällen skapas samtidigt som tillgången på bostäder ökar. Därmed faller också priserna.

En ökning av bostadsbeståndet kan även påverka miljön positivt. Om man bygger bostäder med hög energieffektivitet och förnybara energikällor minskar utsläppen. Och vi får en bättre och mer hållbar livsstil.

Sammanfattningsvis är det viktigt att bygga bostäder för att uppfylla den grundläggande mänskliga rättigheten att ha en bostad, för att minska riskerna för höga bostadspriser och segregation samt för att få en positiv påverkan på samhällets ekonomi och miljö.

Vi socialdemokrater vill se fler hyresrätter, bra bostäder för äldre, studentbostäder, klimatsmarta hus och blandade bostadsområden med villor, radhus och flerfamiljshus som bryter den växande segregationen. Kommunerna bör förfoga över ett konkret verktyg i detta arbete genom att ges rätt att i detaljplan ange upplåtelseform.

Herr talman! Allt det positiva som bostadsbyggande betyder för ett samhälle är utraderat av denna regering. Man kan fråga sig varför. Svaren kan bara ges av dem i denna kammare som företräder regeringen: moderater, kristdemokrater, liberaler och inte minst sverigedemokrater.

Sverigedemokraterna hade en chans att göra ett tillkännagivande till regeringen, men de sålde sig för skrivningen om Sverigehuset. Vad det kommer att innebära i praktiken återstår att se. Det ska säkert tillsättas någon utredning medan företag vittnar om en bransch som just nu sakta men säkert går mot de tuffaste tiderna på åratal. Nu när man verkligen behöver kraftsamla ser vi inget som tyder på att regeringen kommer att ta något ansvar.

I dag kan man, som jag nämnde tidigare, läsa rubrik efter rubrik om hur svårt och tufft byggsektorn har det. Att regeringen i det läget inte kommer med några förslag är verkligen oroande. Människor kommer att hamna i arbetslöshet, och företag kommer att gå i konkurs. Dessa varningsklockor har varit kända för alla, men viljan att göra något finns tyvärr inte hos regeringen.

Herr talman! Politik gör skillnad. Vad gäller bostadsbyggande är det tydligt att det är politiken som gör skillnad. Viljan och förmågan att fatta nödvändiga beslut samt avsätta tillräckliga resurser är helt avgörande.

Under de två senaste mandatperioderna, då Sverige haft socialdemokratiskt ledda regeringar, har byggandet av över 400 000 bostäder påbörjats. Mellan 2015 och 2021 påbörjades byggandet av i genomsnitt 60 000 bostäder per år. Det är ungefär den nivån Boverket har prognostiserat att vi ska ligga på för att inte ha bostadsbrist.

Under 2007–2014, då Sverige hade moderatledda regeringar, påbörjades byggandet av endast 200 000 bostäder, cirka 25 000 bostäder per år. Även då avskaffades investeringsstödet. Historien upprepar sig alltså. Den moderatledda regeringen inledde omedelbart arbetet med att steg för steg montera ned bostadspolitiken, med lågt bostadsbyggande som givet resultat. Det skapade underskott på bostäder och har orsakat omfattande bostadsbrist. Det har tagit lång tid att rätta till denna totala avsaknad av aktiv bostadspolitik.

Vår tids utmaning är att utveckla en hållbar social bostadspolitik. Det handlar i grunden om tre övergripande uppgifter: att bygga fler och hållbara bostäder, att motverka den sociala segregationen och därigenom förbättra förutsättningarna för jämlika uppväxt- och levnadsvillkor samt att göra det möjligt för ekonomiskt svaga grupper att lösa sitt bostadsbehov. Vi måste bygga blandat. Vi måste också bygga ekonomiskt och ekologiskt hållbart.

Som politiker har vi ansvar för att se till att orsaken till bostadssegregationen bekämpas. Det är klart att det inte bara handlar om bostäder och byggande. Det handlar också om aktiv skolpolitik, aktiv arbetsmarknadspolitik och aktiv socialpolitik. När vi får se det från den här regeringen återstår att se.

Trångboddhet är annan fråga som måste adresseras. Den beror på en rad olika faktorer. Men de har en sak gemensam; den finns i större utsträckning i våra förorter och utsatta områden. Trångboddhet är därför en klassfråga.

Tyvärr kommer det att bli än värre. När det byggs för lite, när hyrorna blir högre, när räntorna äter upp den disponibla inkomsten och när maten är så dyr att man inte har råd att köpa den kommer trångboddheten att öka. Vi ser redan nu ökningen bland unga som väljer att stanna hemma, inte för att de inte vill flytta ifrån mamma och pappa utan för att de inte har råd eller för att det inte finns bostäder att tillgå.

Herr talman! Jag vill också säga några ord om social dumpning. I går hade vi en interpellationsdebatt i kammaren om social dumpning med statsrådet Erik Slottner. Social dumpning har blivit ett fenomen; rika kommuner ser till att deras socialt utsatta medborgare ska flytta till en annan kommun. De har till och med anställda som aktivt jobbar med att söka lägenheter som sedan erbjuds dessa människor. Om man inte tar den lägenhet man erbjuds kan man bli bostadslös. Kommuner jobbar alltså aktivt med att flytta bidragsberoende mellan kommuner. Det är ett verkligt problem som måste tas på allvar.

Regeringen lägger nu ned den utredning som vi initierade och som skulle ha presenterat sitt resultat i oktober. Man visar att frågan inte är viktig, trots att flera kommuner, framför allt de kommuner på landsbygden som tar emot, vittnar om hur jobbigt det är.

Man kan fråga sig om det verkligen är i sin ordning att göra så. Vän av ordning skulle kunna säga att det inte finns någon lag som förbjuder det. Men det finns ett moraliskt dilemma i frågan. Det måste vi ta på allvar. Jag hoppas verkligen att regeringspartierna tar frågan på allvar och gör något åt detta.

(Applåder)

Anf. 21 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Tack, Denis Begic, för anförandet! Jag håller med om allt. Den här repliken handlar om något annat. I betänkandet lyfter man bland annat fram utredningen om att skapa trygga bostadsområden. Regeringen har valt att lämna tilläggsdirektiv som enligt dem på något sätt ska förstärka föräldraansvaret. Det ska bli lättare att vräka barnfamiljer från deras hem, till exempel om ett barn begår brott.

Utredningen tillsattes av en socialdemokratisk regering. Det var innan tilläggsdirektivet kom. Nu finns tilläggsdirektivet, och vi hörde precis vad kollegan sa om barnkonventionen som jag ställde en fråga om. Att vräka barn går ju emot barnkonventionen. Jag ställde frågan vart de ska ta vägen, men jag har inte fått något svar på det.

Jag har även ställt frågan om kollektiv bestraffning. Varför ska man straffa människor som inte begått brott? Det är helt okej att straffa kriminella; där är vi överens. Men de som inte har begått brott ska inte straffas, för det är kollektiv bestraffning. Jag har inte fått svar.

Min fråga är nu helt enkelt om Socialdemokraterna kommer att stödja det här förslaget. Vill Socialdemokraterna att man ska ha kollektiv bestraffning i Sverige? Vill Socialdemokraterna att man ska gå emot barnkonventionen genom att vräka barn och göra dem hemlösa? Om ja: Vart ska alla de här människorna ta vägen när de vräks?

Anf. 22 Denis Begic (S)

Herr talman! Jag har absolut ingenting emot att få en replik av Malcolm Momodou Jallow, men när jag tittade upp på tavlan trodde jag att det var något av regeringspartierna. Det här visar på brister i regeringens politik. Det är tyvärr så. I stället debatterar jag och Vänsterpartiet som opposition en fråga där jag som socialdemokrat mycket väl vet var vi står.

Kollektiv bestraffning är ingenting som Socialdemokraterna skulle kunna stå för. Kollektiv bestraffning visar på ett samhälle som är svagt. Det har man sett historiskt. Man kan läsa mycket om vad kollektiv bestraffning innebär, för det har upplevts av många olika folkgrupper.

Vad utredningen kommer att visa nu när det har kommit ett tilläggsdirektiv vågar jag inte säga. Det man kan göra är att läsa vad utredningen kommer fram till, skriva motioner och se vartåt det barkar. Men med tanke på vilken regering vi har och vilket stödparti de har ska jag säga till Malcolm Momodou Jallow att jag är otroligt orolig. Jag tror att vi går mot ett samhälle som är hårdare mot vissa människor beroende på var de kommer ifrån, hur de ser ut eller vilka föräldrar de har. Det har vi sett, och det kommer vi att fortsätta se.

Mitt uppdrag – och förmodligen även ledamotens uppdrag – är att stå emot den högerpopulism som just nu vinner mark här i Sveriges riksdag.

Anf. 23 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Det är mycket glädjande att höra. Jag håller med om och delar den beskrivningen till hundra procent. Sverige har en regering som använder repressiva metoder gentemot vissa grupper i samhället. Vi har sett det i reform efter reform, förslag efter förslag. Fattiga människor, människor som är utsatta, rasifierade grupper, invandrare – det är de som utsätts.

Det här förslaget gäller inte rika människor som äger sina bostäder, utan det gäller 3 miljoner hyresgäster. Och vilka är det som bor i hyresrätter? Ofta, enligt statistiken, är det människor med låga inkomster. Det är fattiga, rasifierade grupper och invandrare som bor så. Det är så regeringen gör: De vidtar repressiva åtgärder för att verkligen göra livet så svårt som möjligt för så många människor som möjligt.

Sverigedemokraterna pratar om återvandring och befolkningsutbyte. Om man inte orkar bo kvar vill man lämna landet. Det ingår i en större plan för regeringen och Sverigedemokraterna. Jag hoppas att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kan fortsätta ta kampen för alla dessa människor så att de kan leva ett värdigt liv och inte straffas för att de råkar vara fattiga, invandrare eller liknande. De ska inte straffas om de inte begår brott.

I en rättsstat är ordningen den att man straffas utifrån sina handlingar och bedöms utifrån dem. Om man inte har begått några brottsliga handlingar ska man inte straffas. Jag hoppas att vi vänsterpartister och socialdemokrater kan fortsätta kämpa för att det ska vara ordningen i Sverige också i framtiden.

Anf. 24 Denis Begic (S)

Herr talman! Jag är socialdemokrat av en anledning. Anledningen är att jag ser alla människor som lika mycket värda, oavsett var de kommer ifrån, hur de ser ut och vad de vill med sina liv. För mig är det en viktig princip som jag verkligen försöker följa fullt ut, och det har jag gjort sedan jag blev socialdemokrat.

Jag kan erkänna här i kammaren att jag gick på ett möte med dåvarande Folkpartiet, men jag lämnade det snabbt, för jag insåg – trots att det var på 90-talet och de kallades socialliberaler – att det inte var en politik som jag kunde stå för. I dag är den politik Liberalerna för otroligt, otroligt konstig. Vi får snart höra ett inlägg från Liberalerna här i kammaren.

Jag kan försäkra Malcolm Momodou Jallow om att jag så länge jag finns i den här riksdagen kommer att jobba mot att människor bestraffas kollektivt och för att alla människor ska ha en möjlighet att leva bra och gott i det här landet, oavsett om de bor i villa, bostadsrätt eller hyresrätt. Även de som bor kollektivt får gärna leva sina liv som de vill! Det kan jag lova Malcolm Momodou Jallow att jag kommer att jobba med.

Jakob Olofsgård (L)

Anf. 25 Jakob Olofsgård (L)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Jag är lite halt i dag. Min påskledighet bestod i att praktisera det vi i dag ska debattera, nämligen bostadsbyggande. Det påminde mig om att det är ett hårt arbete att bygga bostäder och att det är förknippat med en hel del slit och faror, vilket mitt knä fick erfara.

Det för oss in på dem som i dag sysslar med bostadsbyggande. De snickrar och sliter och har just nu en väldigt svår ekonomisk situation med hög inflation och höga räntor som har satt käppar i hjulet för bostadsbranschen. Man håller andan och inväntar besked om vart inflationen, kärninflationen och räntorna tar vägen och vad Riksbanken gör.

Regeringens finanspolitik innebär åtgärder för att se hur man kan bekämpa inflationen. Det är just nu nummer ett för de barnfamiljer som inte får sin ekonomi att gå ihop, som inte har råd med sin bostad och som kämpar på alla fronter. Det handlar om den höga räntan och den höga inflationen. Det är nummer ett för alla och slår särskilt mot de mest utsatta. Därför är det samtidigt viktigt att regeringen nu har en ny ansats i bostadspolitiken och i detta läge arbetar fram och skapar nya förutsättningar för att bygga de bostäder som efterfrågas när det vänder.

Sju av tio önskar i dag äga sitt boende, enligt många undersökningar. Därför behöver bostadspolitiken ha genomslag just när det gäller det ägda boendet. Av dessa sju av tio drömmer de flesta om ett eget hus, en egen täppa, något stort eller något litet – ett småhus. Med drömmen om en egen villa kommer också det egna ansvaret för att sköta om och ta vara på det man äger för att på så sätt även ha möjlighet att påverka sin boendeekonomi. För den som inte har råd att renovera med hjälp av hantverkare finns ju möjligheten att helt eller delvis göra insatsen själv och på så sätt hålla ned sin boendekostnad.

Därför blir friheten i det ägda boendet annorlunda jämfört med det hyrda. Att finnas på en bostadsmarknad skapar i längden alltid ett billigare boende. Det går att amortera ned sin boendekostnad. I längden behövs detta för att skapa en låg boendekostnad i det ägda boendet. Det är frihetskänslan i att kunna påverka sin boendeekonomi och ta ansvar för sitt ägda boende som nu sju av tio drömmer om. Det är det vi kallar för husdrömmar.

Att människor äger sitt boende motverkar även segregation och trångboddhet, då det blir ett större utbud av boendeformer i ett bostadsområde. Det var därför välkommet att regeringen aviserade att reformer behövs för att de grupper som har svårt att komma in på den ägda marknaden ska kunna göra det. Det ligger nu många sådana arbeten och utredningar på regeringens bord.

Samtidigt finns det en inneboende frihet – nu säger jag det – även i det hyrda boendet. Jag hoppas att alla här inne hörde det. Den här regeringen arbetar för alla boendeformer. Om man är ung, student eller ny på en ort, om människors liv har gått skilda vägar, om ett nytt boende av någon anledning behövs snabbt eller om man helt enkelt värdesätter friheten att inte behöva bry sig så mycket om det praktiska kring ett boende kan det hyrda boendet självklart vara mycket bra.

Det är därför viktigt att regeringen nu har gett länsstyrelserna i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som behövs för att samverka med våra kommuner i syfte att öka det totala bostadsbyggandet. Detta kommer att ge en bra och överskådlig bild av vilka nationella åtgärder som sedan behövs för att åstadkomma ett ökat bostadsbyggande.

Även i budgeten för 2023 ligger tyngdpunkten på att dessa åtgärder behövs för att möjliggöra för fler att äga sina boenden, och det är mycket välkommet att detta är i fokus. Oavsett boendeform börjar allt bostadsbyggande alltid med markfrågan. Utan kommunernas planberedskap kommer det inte att byggas några bostäder, speciellt inte några småhus.

Enligt statistik från SCB har vi inte haft ett så lågt småhusbyggande på 100 år, trots den högkonjunktur vi har bakom oss. Vi är sämst i Europa på att bygga småhus – det som sju av tio efterfrågar. Hur kommer det sig? Det är bra att vi har byggt hyresrätter; det ska vi fortsätta att göra. Men internationellt sett sticker Sverige ut på ett anmärkningsvärt sätt när det gäller just småhus och ägt boende, trots att sju av tio drömmer om den lilla ägda gräsplätten.

Den som har byggt ett eget småhus vet att det är förknippat med stora utmaningar när det gäller både markfrågor och byggtekniska frågor. Något som alltid är kostnadsdrivande för en byggherre är svårigheter med standardisering och effektivt bostadsbyggande. Det har också att göra med kommuners olika särkrav. Därför är det nu naturligt för regeringen att jobba med till exempel typhusgodkännanden och se vad det kan innebära, framför allt för det industriella byggandet.

Herr talman! Som min kollega från Moderaterna berättade var vi några stycken som besökte Skärholmen. Vi träffade Skärholmens fastighetsägare och fick höra om den platssamverkan de bedriver tillsammans. Det är ett mycket bra initiativ där man använder vetenskapligt beprövade metoder. Det handlar om självklara saker: att ta hand om sitt bostadsområde och skapa trygghet tillsammans. Detta har gjorts med stor framgång.

Det finns dock ett ”men”. I områden där det finns fastighetsägare som valt att inte ingå i denna mycket bra samverkansmodell, som vi kallar för BID-samverkan, kan det vara så lite som en cykelväg som skiljer ett tryggt bostadsområde från ett otryggt bostadsområde, där madrasser är staplade vid fönstren och barn bor vid trappuppgångar med kriminell verksamhet. För någon vecka sedan föll en ung man offer för gängkriminaliteten i just Skärholmen.

Detta visar på problematiken. Vi gör mycket, men det behövs tuffare krav. Det är tydligt. För att fler ska kunna leva i sin boendedröm, oavsett var den är, i hyresrätt eller i ägt boende, behöver kraftfullare insatser göras. Här vill jag åter nämna BID-platssamverkan. Liberalerna vill tillsammans med samverkanspartierna se obligatorisk platssamverkan i utsatta områden. Hela bostadsområdet ska bli tryggt, inte bara det som finns på ena sidan cykelvägen. Och man ska inte kunna åka snålskjuts på andra. Det får inte vara så att några gör jobbet och de andra inte behöver vara med och skapa ett attraktivt och tryggt område.

Vi ser fram emot den mandatperiod vi har framför oss. Vi ska arbeta fram bostadspolitik som gör skillnad för alla människor.

Anf. 26 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Det gladde mig – hör och häpna – att Jakob Olofsgård pratade om hyresrätter. Eftersom det är ramadan får jag väl säga: Subhan Allah!

Varje gång man pratar om att hemlösheten ökar säger Liberalerna: Om bara de hemlösa hade kunnat köpa sina bostäder hade allt löst sig. När man pratar om att det är trångboddhet säger Liberalerna: Det är trångbott för att de inte köper sina lägenheter. De måste köpa lägenheterna; då blir det inte trångbott. När man pratar om att människor är fattiga och inte har råd att köpa mat säger Liberalerna: Låt dem bara köpa sina småhus – då blir allting löst. När man pratar om pensionärer som har jobbat hela sina liv och sparat men inte får pengarna att räcka säger Liberalerna: De ska kämpa för att ha någonstans att bo – bara de sliter lite hårdare kan de köpa sin bostad. Då blir problemet löst. Alla ska köpa sina bostäder.

Jag har hört det här mantrat – sju av tio vill äga sina lägenheter. Ja, om man inte tar hänsyn till vilken inkomst människor har, vad de har för förutsättningar att välja arbete, vilka familjeförhållanden de har och tusen andra förutsättningar. Om man inte tar hänsyn till hur mycket pengar människor har kan vem som helst köpa en bostad. Det är önsketänkande som inte bygger på en verklighet. Fattigdomen ökar i dag i Sverige, även i min egen stad. Många människor blir vräkta. De flesta blir inte vräkta eller hemlösa på grund av något psykiskt problem, utan det handlar om fattigdom.

Vad har den här regeringen för förslag för att alla de som inte kan köpa eller inte vill köpa sina bostäder ska kunna ha någonstans att bo?

Jakob Olofsgård (L)

Anf. 27 Jakob Olofsgård (L)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Den sociala bostadspolitiken var jag inte inne på i mitt anförande. Vi har många ämnen på dagordningen i dag. Men som min kollega från Kristdemokraterna var inne på ligger Karolina Skogs utredning om social bostadspolitik på regeringens bord, och vi tittar nu på detta för att komma med förslag.

Sedan måste jag påminna ledamoten om att Liberalerna under hela förra mandatperioden tydligt lyfte fram det vi kallar för behovsbostäder, vilket inte är ägda bostäder. Jag vill påminna ledamoten om det jag sa i talarstolen nyss – jag lyfte fram hyresrätten som viktig och sa att det är viktigt att det även byggs hyresrätter. Jag vill påminna ledamoten Malcolm Momodou om att mer byggande frigör ett befintligt bestånd av hyresrätter. Vi har påpekat att det är viktigt. Nybyggda hyresrätter kommer aldrig att vara de billigaste. Men bygger vi fler hyresrätter och framför allt fler småhus får vi en flyttkedja, och då frigörs billigare hyresrätter.

Jag vill, herr talman, påminna ledamoten om att vi lyft fram hyresrätten som något bra och viktigt. Jag vill också påminna ledamoten om att vi lägger fram förslag för dem som har det tufft att komma in på den ägda marknaden. Till exempel tittar vi på hyrköp som en bra modell för dem som står långt ifrån bostadsmarknaden. Jag vill påminna ledamoten, herr Malcolm Momodou, om att vi gör mycket på det här området. På ledamoten låter det som att vi inte gör någonting över huvud taget, men det stämmer ju inte alls.