med anledning av prop. 1990/91:149 Radio- och TV-frågor

Motion 1990/91:K88 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

I december 1989 publicerade folkpartiet en rapport
betitlad En radio- och TV-politik för 90-talet. Rapportens
sammanfattning löd:

Öppna möjligheter för fristående TV-företag att
sända program via marksändare. Sändningsrätten erhålles
genom ett anbudsförfarande. Sändarföretagen får betala en
avgift som tillförs en särskild fond med syfte att främja
svensk kultur. Lokala TV-företag bör kunna utnyttja del av
nätet.

Slå vakt om Sveriges Radio som ett licensfinansierat
public service-företag med uppgifter och förpliktelser av
den art som stipuleras i de nuvarande avtalen med staten.

Fri sändningsrätt i kabelnät. Kabelnämnden avskaffas
tillsammans med de restriktioner som idag utgör hinder för
lokal TV-verksamhet.

De delar av FM-bandet som inte disponeras av
Sveriges Radio och närradion släpps fria och reklam tillåts.

Rätten till de kanaler som Sverige förfogar över i
Tele-X måste snabbt komma till användning och bör därför
säljas. Sveriges Radio bör få köpa en Tele-X-kanal endast
under förutsättning att fristående TV-bolag fått
sändningsrätt på det terrestra nätet.

Sverige bör snarast möjligt ratificera
Europarådskonventionen om gränsöverskridande
television.

I rapporten sades socialdemokraternas mediepolitik ha
kännetecknats av beslutsvånda. Tekniken hade öppnat
möjligheter till ökad frihet på både ljudradions och
televisionens område som inte kunnat utnyttjas på grund av
att socialdemokraterna stod splittrade i centrala frågor om
yttrandefrihet och mediepolitik.

Beslutsvåndan har sedan fortsatt under hela 1990.

I december l990 tillsattes en parlamentarisk beredning
med uppgift att förbereda ställningstaganden i TV-
reklamfrågan och vissa andra radio- och TV-politiska
frågor. Dess arbete har i avgörande stycken legat till grund
för den proposition som regeringen nu presenterat.

På mycket viktiga punkter har folkpartiet liberalernas
synpunkter varit vägledande för propositionen. Sveriges
Radio förblir ett licensfinansierat, reklamfritt företag i
allmänhetens tjänst. Reklamfinansiering förbehålls i första
hand en nytillkommande tredje markbunden TV-kanal.
Koncession för denna tilldelas ett konsortium efter ett
anbudsförfarande. Koncessionsavgiften tillförs
rundradiofonden och kan användas som tillskott till
finansieringen av Sveriges Radio.

Ökad frihet i etern

I den parlamentariska beredningen har folkpartiet
liberalernas önskemål blivit väl tillgodosedda även om vi på
vissa punkter gärna hade sett en något annan utformning.
Vi delar emellertid regeringens uppfattning att det är
önskvärt att skapa en sådan bred enighet i dessa frågor att
TV-politiken inte skall behöva rivas upp efter skiftande
politiska majoriteter.

Vi beklagar dock att regeringen inte varit beredd att nu
tillmötesgå våra krav om en ökad frihet dels för ljudradio,
dels för lokal och regional TV.

Redan nu finns utrymme för regionala
reklamfinansierade TV-sändningar i en fjärde markbunden
kanal. Stort intresse för sådana sändningar finns också väl
dokumenterat. Enligt vår mening bör samma principer som
nu avses gälla den tredje TV-kanalen också -- mutatis
mutandis -- gälla för lokala och regionala
reklamfinansierade TV-kanaler. Den koncessionsnämnd
som föreslås i propositionen bör kunna få i uppgift att
fördela koncessioner och fastställa avgifter och övriga
villkor med utgångspunkt från de principer som anges i
propositionen.

På ljudradions område har regeringen inte hunnit tänka
igenom vilka principer som skall gälla för framtida
upplåtelser. Vi beklagar detta. De tekniska möjligheter som
idag står till buds kan nu inte utnyttjas för t.ex. lokala
ljudradiosändningar.

Vi menar att vi dels bör slå vakt om den nuvarande
föreningsanknutna närradion, som bör kunna avregleras i
en rad avseenden, dels bör kunna ge koncession för lokala,
reklamfinansierade ljudradiosändningar allt eftersom
frekvenser står till förfogande. Arbetet med att utreda
frekvensutrymmet och sedan föreslå riksdagen en ny
lagstiftning om utnyttjandet av detta bör bedrivas mycket
skyndsamt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Avtal eller lagreglering?

Lagrådet har ingående berört frågan om vad som kan
regleras i avtal och vad som måste lagfästas. Enligt
regeringsformen måste begränsningar i yttrandefriheten ha
stöd i lag. De enda undantag som medges är
yttrandefrihetsfrågor av enbart teknisk eller administrativ
natur. Den nuvarande ordningen, där radiolagen enbart
innehåller några få regler om yttrandefriheten och i övrigt
hänvisar till avtal, är således svårförenlig med
regeringsformen. Detta beror på att avtalsregleringen av
yttrandefriheten i radio och TV härrör från tiden före den
nuvarande regeringsformen med dess starka skydd av
yttrandefriheten.

Emellertid skulle ett avslag på propositionen i denna del
innebära att programverksamheten inom Sveriges Radio
som en yttersta konsekvens skulle tvingas upphöra till dess
att en ny lagstiftning har utarbetats. Inte heller det nya
bolagets verksamhet skulle kunna starta förrän ny
lagstiftning föreligger.

För att undvika det vakuum som skulle uppstå om vi
sade nej till avtalsreglering av yttrandefriheten i radio och tv
är vi beredda att acceptera propositionens förslag. Vi menar
dock att hela lagstiftningen på etermedieområdet bör ses
över snarast. Den nuvarande lagstiftningen är snårig och
svårtillgänglig. Också närradions avreglering,
kabellagstiftningens otidsenlighet och en ökad frihet inom
ljudradio och TV kräver att lagstiftningen blir föremål för
översyn i syfte att utarbeta en modern och överskådlig
lagstiftning för etermedierna.

Åsiktsreklam

Lagrådets synpunkter vad gäller propositionens förbud
om åsiktsreklam inger vissa betänkligheter.

Enligt regeringsformen måste inskränkningar i
yttrandefriheten uppfylla vissa villkor. En begränsning får
endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart
för ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får inte heller
hota den fria åsiktsbildningen eller göras enbart på grund av
politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning. Vid
bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall
särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga,
vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Förslaget om förbud för åsiktsreklam motiveras bl.a.
med att de opinionsbildare som förfogar över de största
ekonomiska resurserna helt skulle dominera
åsiktsreklamen.

Det är med tvekan som vi godtar regeringens förslag,
eftersom det kan ifrågasättas om förbudet är förenligt med
de nu refererade grundlagsbestämmelserna. Som lagrådet
framhåller är det också tveksamt om ett förbud får åsyftad
verkan, dvs. att alla organisationer kan verka på lika villkor.

Vi vill understryka vikten av att en utvärdering kan ske
av effekterna av åsiktsreklam i de länder där den tillåts.
Restriktioner råder i länder som Danmark, Frankrike,
Irland, Schweiz, Storbritannien och Österrike. Politisk TV-
reklam accepteras i länder som Grekland, Italien,
Nederländerna, Spanien och Tyskland. I Tyskland är
programföretagen skyldiga att i viss utsträckning upplåta
reklamtid gratis för politiska partier. Effekterna av
åsiktsreklam i TV bör studeras närmare, vilket riksdagen
bör ge regeringen till känna.

Koncessionsansökan

I propositionen redovisar regeringen de principer som
bör ligga till grund för hur det programföretag skall väljas
ut som får koncession på den tredje TV-kanalen. I de
upplysningar till koncessionssökande som regeringen
separat utfärdat anges att ansökan om sändningsrätt bör
inges senast den 31 maj
1991 med möjlighet att komplettera ansökan under
någon tid därefter. Kritik har riktats mot detta bl.a. med
hänvisning till att riksdagen kommer att fatta beslut med
anledning av propositionen först den 11 juni.

Enligt
vår mening bör tiden för inlämnande av ansökan
utsträckas till en tidpunkt efter riksdagens beslut,
förslagsvis minst någon månad efter detta. Riksdagen bör
ge regeringen detta till känna.

Ljudradion

I propositionen anger regeringen att
programverksamheten i Sveriges Radio bör handhas av,
förutom Utbildningsradion, ett programbolag för
ljudradion och ett för TV. De tre bolagen bör ha egna avtal
med staten som preciserar deras uppdrag som
programföretag i allmänhetens tjänst. Dessa
organisatoriska förändringar bör genomföras så att
förutsättningar skapas för att förstärka den regionala och
lokala radio- och TV-produktionen.

Vi har inga invändningar mot detta eftersom det bl.a.
klart markeras att ett syfte är att förstärka den lokala och
regionala programproduktionen. Det är viktigt att
ljudradion kan stärka sin position inom koncernen genom
en integration av Riksradion och Lokalradion. Ljudradion
skall inte behöva arbeta i skuggan av televisionen.
Lokalradions sändningar i P 4
förutsätts fortsätta i ungefär nuvarande omfattning. En
samordning bör kunna ske av riksradions distrikt och
Lokalradion i Luleå, Umeå, Sundsvall, Falun, Örebro.
Karlstad, Göteborg, Växjö, Norrköping och Malmö.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad frihet i etern dels för
ljudradio, dels för lokal och regional TV,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
etermedielagstiftningen och förhållandet mellan lag och
avtal på etermedieområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en studie av effekterna av
politisk reklam i TV,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidpunkten för inlämnande av
ansökan om sändningsrätt i den tredje TV-kanalen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om integrationen mellan riksradion
och lokalradion.

nStockholm den 16 april 1991

Bengt Westerberg (fp)

Birgit Friggebo (fp)

Kerstin Ekman (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Charlotte Branting (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Sigge Godin (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lars Leijonborg (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Daniel Tarschys (fp)

Anne Wibble (fp)