Kulturpolitiken

Motion 1990/91:Kr286 av Carl Bildt m.fl. (m)

Innehåll 1.

Moderat
kultursyn2 2.

Moderata
förslag2 3.

Den
socialdemokratiska kulturpolitiken vid vägs
ände4 4.

Vår
utgångspunkt är intresse och engagemang5 5.

Kultur
i ett internationellt sammanhang5 6.

Frihet
i radio och TV5 7.

Grunden
skall läggas tidigt6 8.

Kulturens
finansiering7 9.

Andra
finansieringskällor8 10.

Kulturskaparnas
villkor9 11.

Vården
av kulturmiljön10 12.

Kulturen
och arbetsmarknadspolitiken11 13.

Decentralisera
vården av kulturmiljön11 14.

Bildkonst
och museer12 15.

Musik12 16.

Litteratur13

Hemställan13 13 1.
Moderat kultursyn

Människors tillvaro formas av de grundläggande
värderingar som genomsyrar vårt samhälle samt av de
resurser vi förfogar över. Arbetsorganisation och
handlingsmönster är ett uttryck för vår kultur. Men kultur
är också något mer svårfångat. Kultur uttrycker
värderingar, ger upplevelser, möjlighet till identifikation
och utgör bas för fortsatt utveckling.

Frihet på kulturområdet är friheten att skapa utan
offentlig styrning. Det är också rätten att ta del i ett kulturliv
präglat av mångfald och kvalitet.

Kulturpolitiken skall syfta till att understödja frihet,
mångfald och kvalitet. Den får däremot inte bli ett
instrument för partipolitiska strävanden eller
kulturpolitiska moderörelser.

Dessa principer måste beaktas vid lagstiftning och
bidragsgivning inom kultursektorn. De skall också vara
vägledande vid beslut om media, utbildning, skatter,
arbetsmarknadsfrågor etc., vilka direkt eller indirekt
påverkar kulturområdet.

Kultur skapas inte av politiker men det allmänna kan
medverka till att främja ett kreativt kulturklimat och att slå
vakt om en levande kulturtradition.

Det är viktigt att kulturpolitiken bevarar kulturvärden
och lyfter fram etik och humanism.

Vi tar avstånd från en kulturpolitik som gynnar det
politiska och fackliga etablissemanget. Kulturen har ett
värde i sig och får aldrig bli ett instrument för att förändra
samhället i socialistisk riktning.

2. Moderata förslag

I det följande presenteras ett antal moderata förslag
inom eller med anknytning till kulturområdet. Våra förslag
syftar bl.a. till att:stärka kulturskaparnas situation,
skapa mer likvärdiga villkor för skilda intressenter inom
kulturområdet,ge bidragsmottagare större inflytande
över fördelning och disposition av medlen,ge
kulturpolitiken en mer långsiktig inriktning,nå
kulturpolitiska mål genom åtgärder även på andra
samhällsområden.

Den svenska kulturen påverkas av strömningar från de
stora europeiska kulturnationerna. Under de senaste
decennierna har det anglosaxiska inflytandet varit stort.
Diktaturernas fall och det därmed förändrade
kulturklimatet liksom framväxten av samarbetet inom EG
kommer att ge helt nya impulser. Vi ser t.ex. redan hur de
kulturella banden knyter samman staterna kring Östersjön.
I dag, liksom under vissa tidigare perioder, påverkar
invandringen vår kultur. Även om dessa inflytelser gör vårt
lands kultur mindre ''svensk'' ser vi moderater de
internationella kulturkontakterna som någonting i grunden
värdefullt. De bör därför främjas och befästas.

Ett rikt kulturliv kan endast finnas i ett öppet och
kreativt samhälle. I ett intolerant samhällsklimat, där
kulturens uttrycksmedel monopoliserats, hotas det
intellektuella skapandet. Fria media är därför ett omistligt
inslag i ett kultursamhälle.

Barnens kulturintresse grundläggs i hemmet. En
familjepolitik som ger människor frihet att själva ordna sin
tillvaro, skapar möjligheter för en god kontakt mellan
generationerna. Detta har avgörande betydelse för
bevarandet av en levande kulturtradition.

Skolan är samhällets främsta kulturinstitution. Dess
yttersta ansvar är att låta varje individ utvecklas i enlighet
med sina bästa förutsättningar. Moderat skolpolitik vill ge
skolan nya möjligheter att leva upp till detta krav genom att
sätta kunskapsförmedlingen i centrum och ge eleverna en
ökad valfrihet.

Det offentliga kulturstödet skall vara kvalitetsinriktat.
Det allmännas stöd skall i största möjliga utsträckning gå
direkt till kulturskapare och institutioner. Beslut om
kulturstödets fördelning skall fattas efter principen om
subsidiaritet, d.v.s. på lägsta möjliga nivå.

Statens kulturråd har fått en alltför dominerande och
styrande roll. Kulturrådet bör därför avskaffas. De statliga
bidragen skall i stället fördelas av en rad sinsemellan
oberoende organ.

En kulturens regionalisering värd namnet bör
genomföras. Mottagare av statligt stöd för regionala
ändamål måste själva delta i fördelningen av medel och få
ökade möjligheter att utnyttja stödet i enlighet med sina
egna önskemål. Riksinstitutionernas tjänster skall kunna
köpas av avnämarna.

Merparten av kulturkostnaderna betalas av
medborgarna själva. Huvuddelen av all högtstående kultur
har överlevt därför att tillräckligt många velat betala för
den. En kulturpolitik som motarbetar marknaden är därför
missriktad. I stället bör kulturens företrädare utveckla sina
marknadskontakter och söka rikta in kulturintresset på det
goda utbudet.

Moderata samlingspartiet välkomnar enskilt
ekonomiskt stöd till kulturen. Stödet kan ha formen av
gåvor från privatpersoner eller företag. Sådana bidrag kan
kanaliseras genom kulturfonder. En annan värdefull
stödform är sponsring. Den vidgar kulturens ekonomiska
ramar och ökar intresset för kultur samtidigt som risken för
politisk styrning minskar.

Kulturskaparnas ekonomiska villkor bestäms i grunden
av att det finns ett genuint intresse för och därmed en bred
efterfrågan på resultaten av den konstnärliga
verksamheten. De offentligt finansierade bidragen kan
skapa en falsk känsla av trygghet. Det allmännas stöd till
kulturen får inte utformas så att bredden i verksamheten
gynnas på bekostnad av en hög kvalitet.

Den hårda beskattningen av egenföretagare leder till
problem för dem som är konstnärligt verksammma. Vi vill
ha en ekonomisk politik och en skattepolitik som avsevärt
skulle förbättra situationen även för kulturskaparna. Den
offentliga arbetsförmedlingen har särskilt svårt att fylla sin
uppgift på kulturområdet. Det är därför viktigt med fri
etableringsrätt för arbetsförmedlingar. Konstnärernas
möjligheter att presentera sina alster inom och utom landet
måste förbättras. Ersättning bör utgå till tonsättare och
fonogramartister från dem som lånar deras verk.

Kulturmiljövården skall stärkas. Ökade satsningar,
utöver vad regeringen föreslår, behövs inom
fornminnesvården, för bevarandet av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse och för restaurering av hotade
konstskatter. Möjligheter till anbudskonkurrens bör öppnas
för vetenskapligt kvalificerade uppdragstagare på dessa
områden.

Arbetsmarknadsmyndigheterna har allt mer fått rollen
som finansiärer inom kultursektorn, framför allt genom
systemet med beredskapsarbeten. Det har lett till ryckighet
i fråga om vården av kulturmiljön och till ett oklart ansvar
för personalen vid många kulturinstitutioner. Offentliga
verksamheter inom kultursektorn bör handläggas av
respektive fackmyndighet.

Bildkonsten drabbas genom den utvidgade momsen och
den skärpta realisationsvinstbeskattningen vid
vidareförsäljning av konst och antikviteter. Vi föreslår att
statens konstmuseer får ökade resurser för att köpa in vår
tids konst och lokaler att permanent visa den moderna
svenska konsten i.

Det regionala musikstödet är splittrat i skilda
bidragsmodeller. Det bör därför ses över och ges en för
mottagarna bättre utformning.

Trots det statliga litteraturstödet finns endast ett litet
antal titlar av den klassiska litteraturen att tillgå i den
svenska bokhandeln. Detta är oacceptabelt i ett land som
gör anspråk på att vara en kulturnation. En översyn av
litteraturstödets inriktning är därför påkallad.

3. Den socialdemokratiska kulturpolitiken vid vägs ände

Socialdemokratisk kultursyn och människosyn leder till
kollektiva lösningar och beroende av politiska beslut.
Därför har det offentliga kulturstödet centraliserats och
ideellt bedrivna kulturyttringar motarbetats. I linje med
detta stödjer socialdemokraterna kulturspridning på
arbetsplatserna med fackligt huvudmannaskap. Den
socialdemokratiska politiken saknar linje och konsekvens.
Senast demonstrerades detta då regeringen under hösten
1990 lät resurser för museernas utveckling i stället bekosta
en del av den eftersatta bevakningen av värdefulla
samlingar.

Socialdemokraterna vacklar mellan målen att göra
kulturen tillgänglig för alla och att skapa en särskild kultur
för s.k. underpriviligierade grupper. I årets
budgetproposition anger regeringen t.ex. att
kulturpolitiken syftar till att bryta traditionella
klassmönster. Kulturen ses inte som ett värde i sig utan som
ett medel att styra utvecklingen och omvandla samhället i
socialistisk riktning.

Kultur som inte stöds av bidrag stämplas som
kommersiell trots att den ofta bärs upp av ett levande
kulturintresse hos både producent och konsument. Genom
en negativ hållning till sponsring av kulturell verksamhet
begränsas utbudet av god kultur och många arbetstillfällen
för kulturarbetare går förlorade.

Det oförändrat höga skattetrycket och byråkratin
hämmar utvecklingen av skapande verksamhet.

Genom brister i skolans undervisning och i
lärarutbildningen samt genom den sänkta kunskaps- och
bildningsnivån utestängs många från möjligheten att
tillgodogöra sig ett varierat utbud av kulturyttringar.

I årets budgetproposition saknas nytänkande och
långsiktighet. Den socialdemokratiska kulturpolitiken har
nått vägs ände.

4. Vår utgångspunkt är intresse och engagemang

I perioder av välstånd och tillväxt ökar möjligheterna för
såväl den enskilde som det allmänna att satsa på kulturen. I
svåra tider kan kulturen vara den länk som skapar
sammanhållning, uthållighet och vilja att söka nya
lösningar. I båda fallen är det viktigt att öka valfriheten och
lägga besluten i människornas egna händer.

Många människor gör med små medel kulturinsatser av
stort värde. Musikföreningar, konstföreningar och
teatergrupper engagerar barn och vuxna. Många byggnader
och kulturminnesmärken vårdas pietetsfullt av sina ägare.
Allt detta kännetecknas av starkt och personligt
engagemang.

Kyrkor och samfund bedriver kulturverksamhet av hög
klass och med stor bredd. Kyrkomusik och kyrkosång är
värdefulla kulturyttringar. Våra kyrkor är oersättliga
kulturminnesmärken. Där finns äldre och yngre konst och
konsthantverk av alla slag. Kyrkornas och samfundens
förkunnelsearbete är viktiga delar av svenskt kulturliv.
Kyrkan har också sin del av ansvaret för bevarande och
förnyelse av kulturen.

Det är en viktig kulturpolitisk uppgift att göra kulturen
tillgänglig samt att skapa förutsättningar för fler att vara
delaktiga i skapandet av god kultur.

5. Kultur i ett internationellt sammanhang

Invandringen leder till att vårt samhälle får nya
värdefulla kulturella dimensioner. Den gränsöverskridande
kulturen är en väg till kunskap och förståelse.

Förändringarna i Central- och Östeuropa liksom
framväxten av ett ökat samarbete mellan länderna leder
ofrånkomligen till nya och intensifierade internationella
kontakter. Sverige har anledning att känna särskilt ansvar
för kontakterna med de baltiska staterna.

Kulturfrågor har nu fått ett genombrott i EG-
samarbetet. EG-samarbetets målsättning är att i första hand
hjälpa européerna att utveckla sin lokala och regionala
egenart, att upptäcka grannländernas kultur och att vårda
det gemensamma europeiska arvet.

Programmet tar upp frågor om kulturinformation,
sponsring, stärkande av kulturlivet i skilda regioner och av
kunskaper i främmande språk, underlättande av
kulturminnesvård och ett handlingsprogram för
kulturutbildningar. Ett stipendiesystem har inrättats för
litteraturöversättning, filmproduktion och projektstöd till
kulturevenemang.

För Sverige och svenska medborgare är möjligheterna
att komma i åtnjutande av stipendiesystemet hittills så gott
som obefintliga. Särskilt svårt har det blivit att upprätthålla
vetenskapliga kontakter inom kulturområdet. Även för
utveckling av samarbetet på kulturområdet är ett
medlemskap i EG av stor betydelse. Sverige bör verka för
att så snart som möjligt fullvärdigt få delta i EGs
kultursamarbete. Ett möte mellan kulturer ökar kraven på
insatser för att bevara det egna landets kulturarv och föra
det vidare.

6. Frihet i radio och TV

De flesta människor får huvuddelen av sina
kulturupplevelser genom radio och television. Det som
speglas i TV har ett sådant genomslag att det blir avgörande
för vad som anses viktigt och som därigenom påverkar
debatten även i andra medier. Television har således vid
sidan av hemmet och skolan det ojämförligt största
inflytandet vad gäller intresset för kultur i alla dess former.

Moderata samlingspartiet vill upphäva monopolet i
etern. Det har stor betydelse för den kulturella utvecklingen
att vi har en fri debatt i etermedia och att Sverige inte
avskärs från ett internationellt programutbud.

Vi anser vidare att en av Sveriges Radios viktigaste
public service-uppgifter är att svara för en allsidig
kulturbevakning. Detta ansvar innebär bl.a. att Sveriges
Radio till sin stora publik bör förmedla föreställningar som
sätts upp på våra nationalscener. Givetvis skall radio och
TV också spegla det breda musik- och teaterutbudet ute i
landet. Etermedia får inte vara så låsta av programtablåer
och teknisk produktionsplanering att de inte med kort
varsel förmår bevaka viktiga händelser inom kulturlivet.

Vi redovisar våra förslag rörande radio- och TV-frågor i
en särskild partimotion.

7. Grunden skall läggas tidigt

Ett tidigt kulturintresse är en investering för framtiden.
Det utgör grunden för enskilda människors utveckling och
för nationen. En ''kulturell kompetens'' får sin särskilda
betydelse mot bakgrund av den ökade
internationaliseringen både inom våra gränser och i
kontakterna med omvärlden.

Det största ansvaret för överföring av kunskap och
kulturmönster ligger hos familjen. Ett uttryck för vår syn i
dessa frågor är förslaget om vårdnadsbidrag som ökar
valfriheten för föräldrarna och ger dem ökade möjligheter
att vara tillsammans med sina barn.

Regeringen skriver i årets budgetproposition att varken
den enskildes ekonomi eller kostnaderna för olika
aktiviteter är avgörande för kulturvanorna. I stället ansluter
sig den socialdemokratiska regeringen till vad Moderata
samlingspartiet konsekvent hävdat när den konstaterar att
den för kulturvanorna viktigaste faktorn ''förefaller att vara
utbildnings- och i vidare mening bildningstradition''.

I förskolan skall barnen få stöd för att utveckla språk och
begrepp. De skall tränas att lyssna och lära. Det gäller såväl
formell inlärning som överföring av goda vanor, lekar, delar
av vår sång- och sagovärld och mycket annat. Moderata
samlingspartiet anser att en viktig uppgift för förskolan är
att genom konsekventa förebilder ge barn erfarenheter och
vanor som lägger grunden för framtida utbildning och
kulturintresse.

Skolan är i sig en kulturförmedlande institution. Kultur
är inte en projektverksamhet som kan åsättas en särskild
beteckning. Skolans hela verksamhet ger grunden för nya
kunskaper och nya upplevelser. Moderata samlingspartiet
anser att skolans kulturansvar inte skall fogas till
undervisningen, det skall genomsyra den. Vi välkomnar att
socialdemokraterna nu accepterat det moderata
önskemålet om en skolstart vid sex års ålder, men vi vill
understryka de krav på ett pedagogiskt utvecklingsarbete --
inte minst på kulturområdet -- som detta ställer.

Beträffande undervisningens innehåll har forskare från
Göteborg nyligen redovisat att ca 30 procent av eleverna på
mellanstadiet inte får någon undervisning i vare sig
religionskunskap eller samhällskunskap. En studie av
ämnet bild visar att momentet bildanalys försummas. Det
är självklart att skolans undervisning måste ske så att olika
ämnen får avsett utrymme i undervisningen. Ämnet
religionskunskap innehåller förutom de etiska momenten
åtskilligt som är av avgörande betydelse för att förstå viktiga
delar av vårt kulturarv.

Den kommunala musikskolan är ett värdefullt
komplement till skolans reguljära musikundervisning.
Även inom andra ämnesområden, däribland de estetiska,
finns behov och intresse av fördjupade studier. Vi förordar
en ökad valfrihet i fråga om studieinriktningen i alla
skolformer. På alla studienivåer måste de möjligheter
utnyttjas som enskilda utbildningsanordnare,
studieförbund och andra erbjuder. Eleverna bör medverka
till att skapa och upprätthålla en estetiskt tilltalande
skolmiljö.

Lärare har en nyckelroll som förmedlare av kunskap om
vår kultur och om de värderingar som präglat dess
framväxt. En bra lärarutbildning, som också innefattar en
bred allmänbildning, och en humanistisk människosyn
krävs för att lärarna skall kunna fullgöra sin viktiga uppgift.

8. Kulturens finansiering

Huvuddelen av kulturutgifterna betalas direkt av
medborgarna själva. Grammofonskivor och kassetter utgör
viktiga faktorer för en alltmer musikintresserad ungdom
och försäljningen visar inga tendenser att minska. Ett stort
antal privatteatrar drivs helt kommersiellt och detsamma
gäller delar av bokutgivningen. Konsumenternas val är en
viktig reaktion från ''marknaden''.

Någon klar gräns existerar inte mellan ett kommersiellt
och ett icke-kommersiellt utbud. Det finns en skala från helt
självbärande till helt understödd kultur. Inte heller finns
något klart samband mellan hög kvalitet och icke-
kommersiell kultur. Många av kulturens finaste yttringar
har tillkommit på marknadsmässiga villkor.

Det offentligas stöd till kulturen skall inte korrigera
marknadskrafterna utan medverka till ökad bredd och
mångfald. Erfarenheten visar att det i praktiken är svårt att
göra ändringar i offentlig verksamhet. Stödet riskerar att bli
konserverande och styrande.

För att motverka dessa effekter och göra det offentliga
kulturstödet kvalitetsinriktat bör det fördelas av flera
självständiga organ så att olika värderingar kan göra sig
gällande.

Vi kan inte acceptera kulturrådets orimligt stora
inflytande över fördelningen av statens kulturstöd och
därmed över utvecklingen inom kulturområdet. Statens
kulturråd bör därför avvecklas. I stället skall fördelningen
av det centrala stödet ske av en rad oberoende organ, t.ex.
akademier, institutioner och samarbetsorganisationer med
förankring inom skilda kultursektorer.

Det statliga stödet till regional och lokal
kulturverksamhet har påtagliga brister:Besluten är
centraliserade.Bidragen är detaljreglerade.Skilda
stödordningar blandas (musiklivet).Regionala orättvisor
uppstår.

Det är angeläget att det statliga stödet ger frihet att
forma regionala och lokala lösningar. Det kan då bli ett
inslag i en framsynt regionalpolitik. Kulturstöd får särskilt
stor effekt om det kanaliseras till frivilliga krafter med lokal
förankring.

Stödet till regional och lokal kulturverksamhet bör
fördelas genom att besluten så långt som möjligt fattas av
bidragsmottagarna själva i samverkan. Detta kan t.ex. gälla
regionala institutioner som museer, teatrar eller fria
grupper. Detaljreglering skall undvikas. Regional rättvisa
skall gälla.

Riksdagen har tidigare hos regeringen begärt utredning
av det regionala och lokala kulturstödets utformning. Något
förslag om utformningen av detta stöd har dock inte
kommit. Riksdagen bör därför på nytt begära ett sådant
förslag grundat på ovan angivna principer.

Skall kulturinstitutionerna utvecklas måste de ha ett
inbördes idé- och personutbyte och nära kontakt med sin
publik, sin marknad. För att Sverige skall kunna hävda sin
plats som kulturnation är det nödvändigt att våra nationella
kulturinstitutioner kan mäta sig med motsvarande
internationella institutioner och idka utbyte med dem. Både
nationalscenerna och länsteatrarna måste i högre grad
medverka i turnéer och i radio- och TV-föreställningar.

Teater- och musikinstitutioner har, liksom teater- och
konstföreningar, alla ansvar för att nå ut till sin publik. Det
är därför principiellt fel att statens resurser för sådana
åtgärder kanaliseras till Skådebanan. Skådebanan bör
avvecklas och bidrag ges direkt till berörda institutioner och
organisationer.

9. Andra finansieringskällor

Moderata samlingspartiet anser att en aktiv medverkan
från företag och enskilda leder till ökat intresse för kultur
och bidrar till ett rikare kulturliv.

Vi finner det angeläget att nya möjligheter skapas för
alla som så önskar att bidra till kulturlivet i vårt land. På
andra områden, t.ex. inom medicinen, har stora fonder
byggts upp av enskilda medel till gagn för hela samhället.
Genom uppbyggnaden av kulturfonder skulle enskilda
medel i högre grad kunna komma kulturlivet till del.

Fondmedlen bör inte användas för permanentstöd till
olika aktiviteter utan stå till buds för särskilda insatser inom
skilda kulturområden.

I vissa fall skulle initiativ kunna tas till bildandet av
regionala fonder i avsikt att särskilt stödja kulturlivet i den
egna regionen. Många skulle å andra sidan kanske hellre
vilja stödja en fond med inriktning mot ett särskilt
kulturområde, t.ex. kulturminnesvården.

Staten bör aktivt medverka i uppbyggnaden av stöd till
kulturfonder. Detta kan t.ex. ske genom att staten går in
med bidrag som svarar mot hälften av skänkta medel upp
till ett visst belopp.

Vi anser att regeringen bör överväga hur bildandet av
kulturfonder skall kunna stimuleras och vilka medel som
kan göras tillgängliga för detta. Regeringen bör därvid
pröva vilka principer som skall gälla för erhållande av stöd
och hur regler skall utformas som stimulerar tillkomsten av
kulturfonder.

Sponsring och mecenatverksamhet öppnar en möjlighet
till ytterligare satsningar inom alla områden. Det gäller
stipendier, möjlighet till fler turnéer, uppsättningar,
föreställningar etc.

Kultursponsring ger ett mervärde för sponsorerna. Ett
företags engagemang ökar kulturintresset hos personal och
kunder samt medverkar till att nya grupper blir delaktiga.

Vid sponsring måste vissa förutsättningar gälla. De
institutioner som det allmänna tagit ansvar för skall ha sin
grundtrygghet säkrad oberoende av sponsorsmedel.
Sponsorsinsatser bör ej leda till sänkta offentliga bidrag. Ej
heller får den konstnärliga integriteten eftersättas.

Vi vill också peka på möjligheten att aktualisera andra
inkomstkällor, som t.ex. stödföreningar, försäljning av
konstböcker, souvenirer av god kvalitet och föremål som är
överflödiga i museisamlingar. Överenskommelser som
träffats i samband med donationer måste givetvis
respekteras.

10. Kulturskaparnas villkor

Avgörande för kulturskaparnas arbetsvillkor är det
allmänna samhällsklimatet. I ett öppet, demokratiskt
samhälle som välkomnar fritt tankeutbyte främjas den
kulturella utvecklingen. Konstnärer och andra
kulturskapare måste få sådana arbetsmöjligheter att deras
konstnärliga verksamhet inte i onödan hämmas av
ekonomiska bekymmer.

Det offentliga stödet till konstnärer skall utformas så att
talangfulla personer får tillfälle att utvecklas. Målet skall
vara att skapa en god grund för att begåvade konstnärer inte
skall hamna i bidragsberoende. De offentliga förvärven av
konst är därför ett, enligt vår mening, logiskt och
funktionellt stöd för kulturen.

Statens konstråd skall genom sina inköp garantera att
statliga byggnader får konstnärlig utsmyckning. På samma
sätt svarar kommunerna för att en del av kostnaderna vid
byggande anslås till konstnärlig utsmyckning och för att
arbetstillfällen skapas för konstnärer.

Många kulturskapare har oregelbundna inkomster. De
som har låga inkomster kombinerar ofta sin kulturella
verksamhet med annat arbete.

Uppgörelsen om skatterna mellan socialdemokraterna
och folkpartiet innebär att rätt till avdrag för underskott i
annan förvärvskälla slopas. Moderata samlingspartiet anser
att rätten att kvitta underskott mot överskott vid
förvärvsarbete eller i annan näringsverksamhet skall
behållas och att någon begränsning av värdet ej sker.

För den som har sina inkomster ojämnt fördelade finns
behov att kunna utjämna inkomster över åren. För
närvarande finns vissa möjligheter till detta genom ett
upphovsmannakonto.

Till följd av skatteomläggningen har försämringar inträtt
i och med att avkastningen på sådana konton beskattas
fortlöpande. Vi anser att rätten till avsättning bör finnas
kvar i tidigare omfattning.

För många kulturarbetare uppstår problem genom att de
redan vid låga inkomster beläggs med egenavgifter även om
inkomsten inte ger rätt till exempelvis ATP. Genom ojämn
inkomst kan ett år med höga inkomster dessutom innebära
att man får betala egenavgifter för inkomster över det
belopp för vilket ATP-förmåner beräknas. Detta system
består enligt skatteuppgörelsen. Genom den särskilda
löneskatt som läggs på passiva näringsinkomster förstärks
den bristande förmånsanknytningen. Det moderata
skatteförslaget innebär att man successivt ändrar
socialförsäkringssystemet så att avgifterna anknyts till
förmånen. De delar av egenavgifterna som är att betrakta
som ren skatt bör enligt vår mening stegvis avskaffas.

Med den beslutade skatteomläggningen införs moms på
galleriernas provision på försäljningen. I dag är en konstnär
inte skyldig att betala moms när han säljer egna konstverk.
Vidare skärps realisationsvinstbeskattningen av konst. De
nya bestämmelserna på skatteområdet innebär en
betydande risk för att delar av handeln med konst i
framtiden flyttas över till en grå marknad och bör därför
ändras. Annars finns en betydande risk att allmänhetens
möjligheter att ta del av konsten minskar.

En bildkonstnär, författare eller annan fri kulturskapare
som skall etablera sin verksamhet möter svårigheter särskilt
under de första verksamhetsåren. Generösa avdragsregler
för utvecklingskostnader är därför väl motiverade. Om en
avdragsrätt av den här arten inte skall förfela sitt syfte bör
den rimligen omfatta även sådana löpande kostnader som
ligger längre tillbaka i tiden. Det är också viktigt att
kulturskapare möts av generositet vid bedömningen av rätt
till avdrag för genomförda studieresor, arbetsrum i
anslutning till bostaden och övriga kostnader i anslutning till
yrkesutövningen.

Det är angeläget att tonsättare och fonogramartister får
ersättning för att deras verk lånas ut på biblioteken.
Ersättningen bör beräknas på samma grunder som gäller för
litterära upphovsmän. Villkoren för fördelning av stödet
bör utformas genom avtal mellan parterna på samma sätt
som sker beträffande biblioteksersättning.

11. Vården av kulturmiljön

Vi har ansvar för att skydda och bevara värdefulla
miljöer och lämningar från äldre tid. Förstöringen av våra
kulturskatter har nu nått en sådan omfattning att många
kulturminnen inte längre kan räddas. Skulpturer vittrar
sönder, underhållet av kyrkor och konstskatter försvåras
och fördyras för varje år.

Kommande generationer kan döma oss hårt för brister i
fråga om byggnads-, natur- och landskapsvård. Staten
förmår inte ens ta hand om sina egna byggnader och
kulturminnesmärken. Underhållet är ofta svårt eftersatt.
De statliga medel som står till förfogande täcker inte de
överkostnader som drabbar dem som vill hålla
kulturhistoriskt värdefull egendom i gott skick.

Sverige måste ha tillgång till yrkesmän med kunskaper
om äldre byggnadsteknik och materialteknik. Åtgärder
måste vidtas för att stärka utbildningen i byggnadsvård,
äldre byggnadsteknik och materialframställning. Om staten
visar att kulturminnesvården är viktig kommer fler att söka
till sådan utbildning.

De statliga bidragsmedel som står till förfogande för
vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är helt
otillräckliga och bör därför förstärkas utöver regeringens
förslag. Vi föreslår i annan motion att ytterligare 12
miljoner kronor anslås för vård av kulturmiljön. Vi föreslår
även en vidgad låneram för ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse. Avdragsrätten för underhåll av
kulturhistoriskt värdefulla mangårdsbyggnader måste vara
kvar.

Insatser mot luftförorenings- och försurningsskador
måste vidtagas med skyndsamhet så att den ständigt
pågående förstörelsen begränsas.

Den allt snabbare förändringen av kulturlandskapet till
följd av nedläggningen av jordbruk kommer att leda till att
spår av medeltida bosättning riskerar att utplånas om inte
kunskap och resurser tillförs landskaps- och
kulturminnesvården.

På många håll finns fornlämningar som fördyrar
byggandet, vilket i och för sig är rimligt. Emellertid har
riksantikvarieämbetet ett reellt monopol på de utgrävningar
som kan behöva göras. Den vetenskapliga kompetens som
finns inom och utom landet bör kunna utnyttjas friare
genom att anbudskonkurrens får råda på detta område.

12. Kulturen och arbetsmarknadspolitiken

Under 1960-talet kom en väsentlig del av landskaps- och
byggnadsvården att bli ett led i de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Betydande resurser tillfördes kulturmiljövården
som emellertid kom att fungera som regulatur för budget
och sysselsättning.

Det är principiellt fel att ha två statliga huvudmän för
kulturstödet. Inom ramen för AMS verksamhet utförs inom
kultursektorn ett stort antal årsverken med lönebidrag för
handikappade och beredskapsarbeten. Sedan mitten av
1980-talet minskar antalet beredskapsarbeten. Regeringen
föreslår i årets budgetproposition att lönebidragen
successivt görs flexibla i huvudsak i enlighet med Moderata
samlingspartiets tidigare framförda förslag. Det innebär
bl.a. att bidragens storlek relateras till de anställdas grad av
nedsatt arbetsförmåga, vilket oftast innebär ökade
lönekostnader för arbetsgivarna.

Vården av kulturmiljön kan inte fungera utan egna
resurser. Kulturinstitutionernas behov av fasta tjänster för
en varaktig verksamhet bör säkras genom att resurser för
detta efter hand tillförs kultursektorn.

Kulturverksamheten som helhet skulle gynnas av att
kulturellt verksamma personer snabbt och enkelt kan
komma i kontakt med dem som önskar utnyttja deras
tjänster. Den statliga arbetsförmedlingen fungerar särskilt
dåligt inom kulturområdet. Full frihet måste råda så att
uppdrags- och arbetsförmedling kan bedrivas i privat regi.

13. Decentralisera vården av kulturmiljön

Riksantikvarieämbetet har en rad skilda uppgifter. Till
de centrala hör att bevaka kulturmiljövårdens intressen i
samhällsplaneringen och vid markanvändning samt att på
uppdrag genomföra undersökningar och utredningar.

Riksantikvarieämbetet bedriver såväl
myndighetsutövning som forskning och fältarbete.
Moderata samlingspartiet har i skilda sammanhang framfört
önskemål som på skilda sätt berör riksantikvarieämbetets
ansvarsområde. Det gäller:önskvärdheten av att
decentralisera myndighetsutövning,överföring av
sektorsforskning till universiteten,införande av
anbudskonkurrens vid utgrävningar.

Vi föreslår nu att man prövar förutsättningarna för en
förändring av kulturmiljövårdens organisation och
arbetsfördelning. Inriktningen bör vara att RAÄ:s
huvuduppgift -- den centrala myndighetsutövningen --
separeras från annan verksamhet.

RAÄ skall ha ansvar för den samlade strategin inom
kulturmiljövården. Ämbetet skall övervaka kvaliteten i det
arbete som utförs för att främja utbildning och forskning
inom området.

Däremot skall ansvaret för fältarbetet decentraliseras till
regionala kulturmiljövårdsorgan. Planering, verkställighet
och uppföljning av insatserna bör ske i former som anpassas
till de förutsättningar som gäller i olika län.
Länsantikvarier, länsmuseer och högskoleinstitutioner kan
inlemmas i en sådan organisation. Sambandet mellan
akademisk arkeologisk utbildning och forskning och
kulturminnesvårdsbaserade grävningar skulle förstärkas.
Undersöknings- och bevarandearbeten behöver naturligtvis
inte bedrivas enbart i offentlig regi. Även andra
institutioner och enskilda med dokumenterad kompetens
skall kunna verka inom kulturmiljövården.

Den föreslagna förändringen kräver en utredning, vilken
även bör pröva museiverksamheten inom
kulturmiljösektorn. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag
att låta genomföra en sådan utredning och återkomma med
förslag i frågan.

14. Bildkonst och museer

Den nuvarande regeringen vill låta staten gå in i de
enskilda institutionernas verksamhet. Det framgår särskilt
tydligt av den roll kulturrådet fick vid fördelningen av
stödet till museiväsendet i bugetpropositionen 1989. Från
moderat sida avvisar vi detta omyndigförklarande av det
svenska museiväsendet. Statens stöd skall inte kanaliseras
via statens kulturråd.

I Sverige görs ca femton miljoner museibesök per år. Det
speglar dock inte den inre verksamheten i form av förvärv,
registrering, katalogisering, konservering, vård och
magasinering samt forskning, som alla är betydelsefulla
delar av museernas funktion.

Museer för bildkonst skall kunna visa samlingar från
olika länder och tider. En annan uppgift är att dokumentera
och bevara dagens bildkonst för kommande generationer.
Under årens lopp har konstmuseernas möjligheter att till
sina samlingar foga representativa verk av vår tids konst
urholkats. Dessutom saknas möjligheter att visa de aktuella
samlingarna. Den planerade utbyggnaden av Moderna
museet bör därför snarast komma till stånd. Vidare bör
möjligheterna för Statens konstmuseer att inköpa modern
svensk konst förstärkas.

15. Musik

Statens stöd till det regionala musiklivet är utformat
efter två helt olika principer. En översyn är därför påkallad.
Den bör syfta till större enhetlighet och ökad regional
rättvisa.

En viktig princip för statlig bidragsgivning inom
kulturområdet är att skilda mottagare behandlas på ett
likvärdigt sätt. Det gäller dock för närvarande inte för
stödet till fonogram. Svenska rikskonserter har en
särställning i fråga om såväl fasta kostnader som
produktion. Missgynnandet av andra producenter leder till
att färre fonogram får stöd inom en given kostnadsram. En
omfördelning av det statliga fonogramstödet bör ske så att
alla producenter får söka medel på lika villkor.

16. Litteratur

Statens stöd till utgivning av litteratur är betydande.
Trots detta är lagerhållningen av svensk litteratur bristfällig.
Böcker kan visserligen i många fall lånas på bibliotek, men
det händer att t.o.m. svenska klassiker är omöjliga att få tag
på.

Ett stort antal europeiska klassiker saknas i bokhandeln.
Den litteratur som är av betydelse för den västerländska
kulturutvecklingen måste finnas att köpa om Sverige skall
kunna göra anspråk på att vara en kulturnation.

Vi föreslår därför en översyn av inriktningen på det
statliga litteraturstödet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturpolitikens inriktning på
frihet, mångfald och kvalitet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges deltagande i EGs
kultursamarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges Radios ansvar för en
allsidig kulturbevakning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om familjens, förskolans och skolans
roller för bevarande av en levande kulturtradition,

5. att riksdagen beslutar att avskaffa statens kulturråd,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny
organisation för en decentraliserad fördelning av det
offentliga stödet till kulturen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av kulturfonder i enlighet med vad som i
motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sponsorstöd till kulturen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fasta tjänster inom
den offentligt finansierade kultursektorn,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattereglerna för
kulturskapare,1]

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biblioteksersättning för
tonsättare och fonogramartister,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anbudsförfarande vid
arkeologiska utgrävningar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat stöd till kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat stöd till bekämpning av
luftföroreningarnas skadeverkningar på kulturföremål,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kunskaper om äldre
byggnads- och materialteknik,2]

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny organisation för vården av
kulturmiljön,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inköp och visning av svensk
konst,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nytt bidragssystem för det
regionala musiklivet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av litteraturstödets
utformning.

Stockholm den 24 januari 1991

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)

Sonja Rembo (m)

i Ljung

1 1990/91:Sk368

2 1990/91:Ub629