Demokratisk styrning av statsförvaltningen m.m.
Motion 1990/91:K503 av Bo Holmberg m.fl. (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Konstitutionsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1991-01-25
- Bordläggning
- 1991-02-05
- Hänvisning
- 1991-02-06
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Under 1980-talet har viktiga utredningar och beslut tagit sikte på att förändra de statliga myndigheternas och affärsverkens organisation. Huvudinriktningen har varit att förbättra regeringens och riksdagens demokratiska styrning samt att modernisera den myndighetsinterna organisationen.
Samtidigt har statsförvaltningens förnyelse tagit sikte på att söka nya metoder för att förbättra effektiviteten. Affärsverken söker affärsmässigare resultat, en del förvaltningsmyndigheter prövar ''köpa--säljmetoder'' och andra myndigheter vill ha egna tänkta regionala indelningar.
Det är positivt att både affärsverken och förvaltningsmyndigheterna utvecklar och förbättrar sin verksamhet. Samhällsorganisationen måste givetvis anpassas till förändringar i människornas behov, näringslivets utveckling m.m.
Med den här motionen vill vi lyfta fram frågor om den demokratiska styrningen av förvaltningsmyndigheterna och affärsverken. Vi befarar att den demokratiska styrningen och de regionalpolitiska målen fått stå tillbaka för ett alltför snävt effektivitetstänkande. Det får inte bli så att förvaltningen ges en frihet från styrning. Myndigheterna är underställda regeringen och regeringen är ansvarig inför riksdagen. Gällande riksdagsbeslut säger också att målstyrning och utvärdering måste utvecklas till verkliga demokratiska styrinstrument. Detaljstyrningen tonas ned.
Följande frågeställningar diskuteras nu bl.a. i skogslänen:
Affärsverkens regionalpolitiska ansvar
Människor och företag skall oavsett boende eller verksamhetsort garanteras likvärdig service inom post, tele, vägar och kommunikationer. Affärsverken omfattas enligt riksdagsbeslut och instruktioner både av affärsmässig verksamhet och regionalpolitiskt ansvar.
Det är angeläget att nu seriöst utreda hur affärsverken tar sitt regionalpolitiska ansvar. Vidare hur den demokratiska styrningen utformats och tillämpas i de olika affärsverken.
Avgörande för att statsmakterna tidigt fastlade att viktig verksamhet skulle drivas genom statligt ägda affärsverk grundades bl.a. påatt verksamheten är av den art och betydelse för det svenska samhället att krav på samhällelig insyn och styrning av verksamheten är av central betydelseatt affärsverksformen kombinerar regionalpolitiskt och socialt ansvar med marknadskrav på ett tillfredsställande sätt.
Affärsverksformen har möjliggjort för statsmakterna att ge affärsverken ett särskilt regionalpolitiskt och socialpolitiskt ansvarstagande och därmed en viktig roll i fördelningspolitiken. Flera av affärsverken har viktiga delar av sin verksamhet lokaliserade just till glesbygderna och utgör där viktiga förutsättningar för välfärden.
Från flera av affärsverkens ledningar hävdas nu att affärsverken spelat ut sin roll. Marknadsorienteringen kräver att affärsverken ombildas till aktiebolag. Dessutom krävs också att bolagen introduceras på aktiebörsen. Dvs. att affärsverkens verksamhet skall privatiseras i större eller mindre utsträckning. I förlängningen skall nog inga andra hänsyn än rent marknadsekonomiska gälla.
Enligt vår uppfattning har konsekvenserna av en bolagisering av affärsverken inte utretts tillräckligt. Enligt marknadens krav har utsträckning ensidigt beaktats medan de samhälleliga kraven på verksamheten tonats ned.
Förvaltningsmyndigheterna
Motsvarande frågor gäller förvaltningsmyndigheterna. Här är behovet av den demokratiska styrningen ännu mer framträdande. Förverkligandet av viktiga välfärdsmål kräver att den statliga förvaltningen lyhört kan förverkliga riksdagens och regeringens beslut. Förvaltningsmyndigheterna skall också ta ett regionalpolitiskt ansvar. Hur är resultatet?
Den regionala organisationen
Vi ser nu en strävan från flera statliga förvaltningsmyndigheter att själva bestämma om sin yttre organisation. Riksdagen har det beslutsansvaret, men myndigheterna vill själva hitta sin egen organisation.
Trots att regering och riksdag nyligen lagt fast reformen om samordnad länsförvaltning vill nu flera myndigheter gå ifrån den organisationen och ''starta eget''. Det kan inte vara rimligt att varje sektor ordnar sin organisation. Det samlade demokratiska ansvaret måste i stället gälla och tillämpas.
Ty fortfarande gäller problemet med sektoriserad förvaltning och bristande helhetssyn på människor, arbete och boende. De myndigheter som vill dra sig ur strävandena mot helhetssyn i den regionala statsförvaltningen har inte stöd i riksdagens beslut eller i skogslänsbefolkningen.
I onödan har service i glesbygden gått förlorad på grund av sektoriseringen och därmed bristen på samordning. Problemen i sjukförsäkringen, rehabiliteringen och vården har också sin orsak i för långt driven sektorisering. Här signaleras nu också nya och samlade grepp.
Målstyrning och resultatmätning
När riksdagen lade fast att förvaltningsmyndigheterna och affärsverken skulle frångå detaljstyrningen och i stället tillämpa målstyrning och resultatuppföljning var syftet att förbättra den demokratiska styrningen.
Det är svårt att på kort tid ge begreppen målstyrning och resultatuppföljning ett innehåll. Man får acceptera att det blir något av en försöksperiod innan de nya styrinstrumenten fått avsedd kraft och effekt.
I debatten om decentraliserad verksamhet har en del missförstått själva grundidén. Man har trott att decentralisering skulle vara liktydigt med att centrala mål och styrning också borde upphöra. Detta är en allvarlig missuppfattning. Decentralisering förutsätter att ''huvudet styr vart benen skall gå''. Detta gäller för övrigt både företag och offentlig verksamhet.
Målet med t.ex. statliga affärsverk är ju också att demokratin behövs för solidarisk fördelning av basal service. Det bygger på ett rättvisetänkande. Skulle målet i stället vara ren affärsmässighet behövdes inte staten och demokratin. Då kunde verksamheten privatiseras med påföljd att rättvisan och regionalpolitiken föll bort. Den ordningen vill vi inte ha. Därför är det så angeläget att styrningen fungerar väl från regering och riksdag. Likaså den regionala förankringen.
Staten och kommunerna
Vi ser en utveckling där detaljregleringen i statsbidragen tonas ned till förmån för generella bidrag och vidgad kommunal frihet. Detta är bra för verksamheten och den kommunala demokratin.
Det är lika angeläget att regering och riksdag skaffar sig bra instrument för målstyrning och resultatuppföljning -- inom den kommunala sektorn. Statistik om kvalitet, effektivitet och resultatuppföljning behöver gemensamt byggas upp om den verksamhet som sköts av kommuner och landsting.
Det är märkligt att Sverige, med så väl utbyggd offentlig sektor, saknar relevant välfärdsstatistik om skolan, vården och omsorgen. Det går t.ex. inte att få fram uppgifter om hur välfärden ser ut lokalt och regionalt. Är sjukvården i kris och sammanbrott som en del påstår? Vi tror inte att det är kris och sammanbrott. Men vi skulle gärna vilja ha statistik om kvalitet, effektivitet, service, valfrihet, jämförelsetal m.m.
Det bör också diskuteras om den offentliga verksamheten alltid skall sättas till noll i nationalräkenskaperna. Samtidigt mäts framgångarna i BNP så snävt ekonomiskt att varken välfärd eller miljö vägs in. BNP-redovisningen är här otillfredsställande. Regeringen har ju också påbörjat ett arbete med s.k. grön- BNP. Kvar står att göra något åt välfärdsstatistiken.
Parlamentarisk översyn
Mot den här bakgrunden föreslår vi att en bred översyn görs av hur den demokratiska styrningen av statsförvaltningen utvecklats och vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att ge bra innehåll åt målstyrning och resultatuppföljning. Också myndigheternas regionala organisation behöver uppmärksammas ur demokratisk synpunkt. Likaså behovet av relevant välfärdsstatistik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokratisk styrning av statsförvaltningen och affärsverken.
Stockholm den 25 januari 1991 Bo Holmberg (s) Ove Karlsson (s) Inger Hestvik (s) Axel Andersson (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Roland Brännström (s) Britta Sundin (s) Sten-Ove Sundström (s) Magnus Persson (s)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokratisk styrning av statsförvaltningen och affärsverken.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- uppskov
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokratisk styrning av statsförvaltningen och affärsverken.
- Behandlas i
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.