Anf. 199 Ciczie Weidby (V)
Fru talman! Alla människor har rätt att arbeta i en trygg och säker arbetsmiljö, och arbetet ska ge alla både personlig och yrkesmässig utveckling. Alla ska kunna avsluta sitt yrkesliv med god fysisk och psykisk hälsa.
I dag är en god arbetsmiljö inte verklighet för alla på arbetsmarknaden. Arbetsmiljön försämrades snabbt under 90-talet och sedan i ett långsammare tempo, med viss återhämtning mot slutet av 00-talet. Men efter 2011 försämrades arbetsmiljön igen, främst för kvinnor i arbetaryrken.
Skillnaderna mellan högre tjänstemän och arbetare, inklusive kvinnor, i lägre tjänstemannayrken fortsätter att öka. Samtidigt skiljer sig arbetsvillkoren mellan olika grupper av tjänstemän. Kvinnor i tjänstemannayrken har i dubbelt så hög utsträckning som män i tjänstemannayrken arbeten med hög anspänning, det vill säga höga krav och låg kontroll. Kvinnor i tjänstemannayrken drabbas även i större utsträckning än män i samma grupp av arbetsrelaterade besvär.
Maktförskjutningen på arbetsmarknaden till arbetsköparnas förmån, ökade lönsamhetskrav i näringslivet och resursbrist i offentlig verksamhet har inneburit att nya hierarkiska organisationer vuxit fram. Allt fler arbetsplatser kännetecknas i dag av slimmade organisationer med hårt styrt arbete, lägre krav på faktisk kompetens, låg grad av lärande och hög grad av repetitiva moment, höga prestationskrav och små möjligheter för arbetstagarna att påverka sin arbetssituation. Besparingar och rationaliseringar medför ofta att stressen och hetsen ökar på arbetsplatserna.
Forskningen visar på samband mellan arbetsrelaterad ohälsa, slimmade organisationer med höga prestationskrav och bristen på demokrati i arbetslivet. Bristen på inflytande har blivit en riskfaktor för ökad ohälsa i arbetslivet.
Inom de flesta branscher och för alltför många arbetstagare gäller att kraven i arbetslivet har ökat samtidigt som det egna inflytandet har minskat. Hög arbetsbelastning, stress och låg bemanning leder till skador, ohälsa och arbetsplatsolyckor, i en del fall med dödlig utgång.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid
Arbetsmiljöverkets rapport om anmälda arbetsskador under 2017 visar på en fortsatt ökning av arbetssjukdomar orsakade av sociala och organisatoriska problem. Ökningen är större bland kvinnor än bland män.
Jag lyssnade på radio häromdagen och hörde att Arbetsmiljöverket om en månad kommer att presentera en analys. Forskare som myndigheten engagerat beräknar att de värsta riskfaktorerna - förutom stress och miljöfaktorer även skiftarbete och ihållande fysiskt arbete - varje år dödar minst 500 personer vardera.
Många människor trivs förstås på sina arbeten. Jag trivdes väldigt bra på mitt arbete. Jag jobbade på Ikea i 15 år och sålde kök till folk. Jag trivdes jättebra där.
Många stora framsteg har också gjorts, särskilt gällande den fysiska arbetsmiljön. På nästan alla arbetsplatser kan man höja och sänka sina arbetsbord. Så ska det givetvis vara. Men i praktiken är det många andra arbetsmiljöfaktorer som inte är lika lätta att ta på som vi borde jobba mer med.
Fru talman! Full sysselsättning är ett centralt mål för Vänsterpartiets ekonomiska politik. Men det räcker inte att alla som vill och kan arbeta har möjlighet till det. Goda arbetsvillkor är ett minst lika viktigt mål för vår politik. I praktiken går dessa strävanden hand i hand. En ekonomisk politik för full sysselsättning gör det också lättare att arbeta politiskt och fackligt för bättre arbetsvillkor.
Dagens arbetsliv präglas för många människor av ökad intensitet, stress och högt tempo. De senaste decennierna har arbetsplatserna slimmats och effektiviserats i stor utsträckning. De som har jobb har ofta svårt att kombinera sitt arbete med föräldraskap, familj och fritid - tiden räcker helt enkelt inte till. Många arbetstagare tvingas dessutom arbeta övertid. Samtidigt går hundratusentals människor arbetslösa, har otrygga anställningar eller arbetar ofrivilligt deltid. Så tycker inte vi att det ska vara.
Det måste vara möjligt för kvinnor och män i arbetar- och tjänstemannayrken att kombinera heltidsarbete med föräldraskap, familj och fritid utan att slita ut sig. Vi behöver ett mänskligt och rättvist samhälle, där människor har reella möjligheter att utvecklas och leva berikande liv. Vi behöver ett mänskligare arbetsliv med plats för fler, där människor inte slits ut i förtid utan orkar jobba till pensionen, hur länge det nu blir. Ett ökat inflytande för arbetstagarna vad gäller arbetstidens förläggning och omfattning är därför av central betydelse för att åstadkomma goda arbetsvillkor, en bra arbetsmiljö och ett mer hållbart arbetsliv.
Fru talman! I Sverige togs beslutet att införa åtta timmars arbetsdag den 4 augusti 1919. Det skedde efter årtionden av fackliga strider där industriarbetare gick från sexton timmars utslitande jobb till - äntligen! - åtta timmar. Det var 1919, och sedan dess har ingenting hänt. Eller jo, en sak har hänt. Vi införde 1971 fem dagars arbetsvecka, och då blev 40 timmar en normal arbetsvecka.
Ungefär samtidigt på 70-talet började krav på sex timmars arbetsdag höras. Det var dels en jämställdhetsfråga - sex timmars arbetsdag tar bort deltidsfällan för kvinnor eftersom kvinnor oftare jobbar deltid för att hinna med barn och hem, medan männen alltid jobbar heltid. Dels var det en lösning på problemet med arbetslösheten. Minskad arbetstid innebär att fler behövs på jobbet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid
I dag är det få som aktivt driver frågan om en generell arbetstidsförkortning. Frågan finns inte på dagordningen på samma sätt som tidigare och har inte utretts på mer än ett decennium. Förklaringarna är flera. Globaliseringen har ökat konkurrenstrycket på den svenska ekonomin i allmänhet och på tillverkningsindustrin i synnerhet. För att klara sig i den internationella konkurrensen går det helt enkelt inte, brukar budskapet vara.
Samtidigt är internationell konkurrens i sig inget nytt, och såväl arbetstid som produktivitet är i ständig förändring och under påverkan från olika tendenser på nationell och global nivå. Mycket talar för att vi nu står inför en ny våg av automatisering, som höjer produktiviteten och innebär att vissa arbeten försvinner.
Därutöver är kapitalägarnas och kapitalförvaltarnas maktposition i dag starkare än på mycket länge. Fackföreningsrörelsen har försvagats, och krav på ökad flexibilitet från arbetsgivarnas perspektiv, såsom fler arbetade timmar och stärkt konkurrenskraft genom pressade löner och arbetsvillkor, har dominerat. Debatten handlar främst om hur vi ska få fler personer att jobba mer och längre, men den saknar väldigt ofta ett klass- och könsperspektiv. Det är stora skillnader mellan olika gruppers reella möjligheter att jobba högt upp i åren eller att arbeta så många timmar som man egentligen skulle önska på den reguljära arbetsmarknaden.
Borgerlighetens recept för att komma till rätta med den ökade stressen i arbetslivet har inriktats på olika livsstilslösningar för dem som har lite mer resurser genom införande av skattereduktioner för hushållsnära tjänster, det vill säga att jag låter någon annan städa medan jag jobbar och så vidare.
De fackliga organisationerna, som tidigare har varit drivande i arbetstidsförkortningsfrågan, har länge pressats till försvarskamp och i den mån det har varit möjligt med offensiva krav varit tvungna att i stället prioritera löneökningar, extra semesterdagar, rätt till heltid och fasta anställningar i avtalsrörelserna.
Vänsterpartiet vill ha ett mänskligt och rättvist samhälle där människor har reella möjligheter att utvecklas och leva berikande liv, som jag sa tidigare. Vi vill ha en hållbar arbetsmarknad där människor orkar jobba till pensionsåldern utan att slitas ut i förtid. Vi vill ha bättre förutsättningar för par att leva jämställt. Kortare arbetstid - en generell arbetstidsförkortning - vore ett avgörande steg i en sådan progressiv och frihetsvidgande utveckling.
Förutsättningarna för en generell arbetstidsförkortning är goda. Produktiviteten har fördubblats i Sverige sedan 70-talet. Samtidigt har löneandelen av det samlade produktionsresultatet sjunkit. Det ekonomiska utrymmet för en arbetstidsförkortning med bibehållen lönenivå är alltså betydande i ekonomin som helhet. Hur detta kan tas till vara så att en arbetstidsförkortning kan komma till stånd i praktiken skiljer sig dock avsevärt mellan olika branscher. Det kan bero både på tillgången till relevant arbetskraft och på förhandlingssituationen gentemot arbetsgivarsidan.
På sikt är det nödvändigt att arbetstidsförkortning får genomslag i den lagstadgade normalarbetstiden för att det inte ska uppstå stora klyftor mellan olika grupper på arbetsmarknaden i detta avseende. Vänsterpartiet anser att förkortningen ska ske på ett sådant sätt att arbetstagarnas inkomster inte minskar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid
Samtidigt som förutsättningarna för en generell arbetstidsförkortning är goda är behovet av arbetstidsförkortning stort. Arbetslivet präglas i dag av ökad intensitet, stress och högt tempo. Detta leder till ohälsa, stressrelaterade sjukdomar och sjukskrivningar. Den ojämställda fördelningen av det obetalda hemarbetet mellan kvinnor och män kvarstår, liksom det faktum att fler kvinnor än män arbetar deltid. En generell arbetstidsförkortning skulle bidra till att minska ohälsan, öka jämställdheten, minska klyftorna på arbetsmarknaden och bidra till en hållbar utveckling.
Frågan om en ytterligare arbetstidsförkortning har diskuterats med varierande intensitet. Det har tillsatts en del statliga utredningar, men ingenting har hänt. Vänsterpartiet tycker att det är dags att vi gör något åt detta.
Fru talman! Det finns väldigt mycket mer jag skulle vilja ta upp och tala om, för detta är verkligen ämnen jag tycker är jätteintressanta. Jag skulle vilja tala om företagshälsovård, mer resurser till Arbetsmiljöverket, skyddsombudens ställning på arbetsplatsen och deras utbildningstid samt ofrivillig deltid, som jag ser hela tiden i den bransch jag kommer från.
Men, kära vänner och kamrater, för att denna debatt och voteringen inte ska bli alldeles för långa väljer jag att bara yrka bifall till reservation nr 20.
(Applåder)