Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll

Fru talman! Riksdagsledamöter! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag å Socialdemokraternas vägnar bifall endast till reservation 14, Utgångspunkter för en svensk klimatpolitik, under punkt 7.

Fru talman! Det går fort nu. Isar smälter i Alperna, och översvämningar avlöser varandra över hela vår kontinent. Förra året var på många håll det varmaste som uppmätts.

Klimatkrisen innebär att vi upplever fler naturkatastrofer med svåra stormar, torka, översvämningar och hetta. Extremvädret ökar. Sommaren 2023 förde med sig en rad extrema väderhändelser. Översvämningarna var många och drabbade flera kommuner hårt också i Sverige. De negativa rekorden haglade. Det var rekordöversvämningar, rekordvärme, rekordbränder och rekordtorka. Kort sagt var 2023 rekordåret, och i år har Copernicus årsrapport visat att Europas extrema klimat fortsätter 2024.

Sverige har historiskt sett fört en aktiv klimatpolitik såväl i Sverige som i Europa. Vi har drivit på EU:s klimatpolitik, men så är det inte längre. Det här riksdagsåret meddelade EU:s klimatråd att medlemsländerna gör för lite för att nå de överenskomna klimatmålen och uppmanade medlemsländerna att öka takten.

Sverige visade sig inte vara någon ledstjärna. Att den svenska regeringen har fått en rad kritiska omdömen på hemmaplan kände vi till sedan tidigare, men nu misslyckas vi alltså också i EU. Ett viktigt budskap inför Europaparlamentsvalet är därför att rösta för klimatet.

Fru talman! I dag diskuterar vi klimathandlingsplanen, alltså det verktyg som regeringen har för att sammanställa en politik som på allvar klarar av klimatmålen och ser till att vi gör vår del av Parisavtalet. Detta har vi en skyldighet till också i vår egen klimatlag.

Regeringens klimathandlingsplan - hela vägen till nettonoll. Så heter den. Strategin från regeringen verkar dock främst vara att glömma, gömma och trolla: glöm klimatet, glöm konkreta styrmedel, göm sanningen, göm allt i utredningar, trolla med siffrorna och trolla med vilka som styr bakom kulisserna.

Fru talman! Det trollas med siffror i regeringens klimathandlingsplan. Handlingsplanen leder inte till nettonoll 2045, än mindre till att vi klarar etappmålen till 2030. Myndigheter har kritiserat handlingsplanen på löpande band. Naturvårdsverket bedömer att varken det långsiktiga målet till 2045 eller etappmålen 2030 och 2040 kommer att klaras av med de styrmedel som klimathandlingsplanen presenterar. Detsamma gäller Klimatpolitiska rådet, det expertorgan som ska granska regeringens klimatpolitik. De konstaterar exempelvis att planen är otillräcklig för att nå målen och att det är otydligt hur planen ska kunna leda till att utsläppen minskar i den takt som krävs.

Klimatministern har som svar på kritiken sagt att man är öppen för att köpa utsläppsrätter för att klara målen. Idén att vi ska köpa utsläppsrätter från andra länder för att klara den här typen av mål är absurt. Det finns inga förhandlingar om detta; det här är spekulativt.

Framför allt skulle det bli svindyrt för svenska folket och skattebetalarna. Beroende på vad man tar med visar beräkningar att det kostar mellan 15 och 37 miljarder att köpa utsläppsrätter. Vem ska betala det? Och framför allt: Varför vill vi inte i stället investera i svenska företag, svenska jobb och svensk teknik? Varför vill vi lägga de pengarna på att köpa utsläppsrätter från ett annat land?

Att ta från svenskarna och ge till andra länder och inte hålla fast vid den omställning som vi är så kända för är svindleri med svenska skattepengar!

Man kan också fråga sig vilka länder som skulle vilja sälja de här utsläppsrätterna. Är det Polen? Är det Rumänien? Vilka länder har kommit så mycket längre än Sverige? Vilka skulle vilja erbjuda sitt överskott till oss? Detta är mycket spekulativt.

För en tid sedan debatterade undertecknad just detta med klimatministern här i kammaren. Då förde klimatministern också fram att regeringen för en effektiv klimatpolitik och att det är en stor förändring nu. Det handlar bland annat om förändringen av reduktionsplikten som sägs innebära att vi från Sveriges sida nu har gått från att vara utopiska till att bli effektiva.

Är det effektivt att köpa utsläppsrätter från andra länder i stället för att investera i svenska jobb? Det frågar vi socialdemokrater oss. Är det effektivt att i den klimathandlingsplan som vi pratar om i dag ha siffror och grafer som bygger på den gamla regeringens ineffektiva och utopiska klimatpolitik? Det är det vi har sett i klimathandlingsplanen. DN visade i en publicering att bakom den fallande utsläppskurvan ligger en kalkyl där reduktionsplikten under perioden 2027-2030 höjs till en nivå som sedan ligger kvar till 2045. Det trollas alltså med siffror.

Fru talman! Regeringen glömmer också klimatet ganska konsekvent liksom vilken roll Sverige borde spela i världen för att leda klimatomställningen. Sverige är numera ett av de länder som kommer med klimatmisslyckanden till EU. Med regeringens budget ökar nu utsläppen för första gången på lång tid. För 2024 ser vi en ökning av koldioxidutsläpp med 5,9-9,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2030.

EU:s klimatråd uppmanade medlemsländerna att öka takten. Den svenska regeringen har fått mycket kritik för att man inte gör det, men jag tycker inte att det har uppmärksammats tillräckligt i debatten vilka enorma utsläppsgenererande åtgärder som regeringen står för.

Vi får ofta höra från regeringen att det viktiga klimatarbetet ligger bortom 2030. Ändå har regeringen inte trätt fram i debatten om 2040-målet för EU. Vi står nu i en EU-valrörelse där flera länder har gått fram och berättat vad de vill göra till 2040. Men den svenska regeringen har inte trätt fram. En samlad opposition i Sveriges riksdag har däremot trätt fram och sagt vad vi vill göra till 2040. Vi har tagit 95-procentsmålet och gjort det till vårt.

Fru talman! Jag vill avsluta med att berätta att vi i vår följdmotion lägger fast en politik som klarar 2030-målen, som står upp för nettonoll till 2045. Framför allt tar vi ett horisontellt grepp så att de sektorer som i dag ligger efter klarar av att öka takten och minska sina utsläpp.

Transportsektorn är en sådan akilleshäl för Sverige, och det är viktigt att regeringen gör mycket mer än i dag. Vi från Socialdemokraterna skulle gärna se till att vi fick en bred demokratisk överenskommelse i riksdagen, som står upp för klimatet och ser till att klimathandlingsplanen verkligen går till nettonoll.

Om man tar klimatomställningen och den ledarposition som Sverige måste inta på allvar måste vi sluta att gömma, glömma och trolla i klimatpolitiken.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Fru talman! Det ligger djupt rotat i Moderaternas dna att värna och vårda det vi en dag ska lämna efter oss.

Gemensamt för många av de miljöproblem som människan hittills stött på är att hon också har visat sig förmögen att lösa dem. Lösningen har inte varit att minska mänsklig verksamhet, utan tvärtom har lösningen varit en kombination av tekniska innovationer, ekonomisk tillväxt, allmänhetens krav och politiskt ansvarstagande. Det ger hopp och tillförsikt att vi kan klara även dagens stora miljöproblem.

Det här är den andra klimatpolitiska handlingsplan som regeringen, i enlighet med klimatlagen, överlämnar till riksdagen. Det är också den första borgerliga. Den heter Hela vägen till nettonoll, och den innehåller ett sjuttiotal konkreta förslag som antingen genomförs eller påbörjas under mandatperioden. För allra första gången finns en plan för hur Sveriges klimatmål ska kunna nås; hela vägen till nettonollutsläpp senast år 2045.

Efter 2045 ska Sverige uppnå negativa utsläpp. Det måste därför i grunden handla om att eliminera utsläppen. Då duger det inte med kortsiktiga förslag som bara leder en bit på vägen. Den här klimathandlingsplanen lägger grunden för att nå noll och därefter negativa utsläpp. Till skillnad från den rödgröna regeringens klimatpolitik lägger vår plan en mycket stor vikt vid folklig förankring och legitimitet. Ska vi klara klimatomställningen måste vi ha hela landet med oss på resan mot nettonoll - inte bara den del av befolkningen som kan ta tunnelbana eller elsparkcykel till jobbet.

Fru talman! Det är tydligt att de globala ansträngningarna för att minska utsläppen behöver öka. Sverige befinner sig i ett unikt läge. Vår el har länge varit fossilfri, billig och tillgänglig för hushåll och företag. Det har varit en av våra absolut viktigaste konkurrensfördelar, och det har gett oss ett försprång på den här resan. Till 2045 kommer vi att behöva ungefär dubbelt så mycket mer ren el. Vi ser behoven och gör allt för att bygga ut den fossilfria elproduktionen snabbare. Men så ser det inte ut i resten av världen. Trots en tydlig global uppvärmning fortsätter länder som Kina att godkänna och bygga kolkraft.

Sverige har goda förutsättningar att klara omställningen, men varken Sverige eller EU kan ensamt bromsa den globala uppvärmningen. Sverige står för cirka 1 promille av de globala koldioxidutsläppen, och hela EU står för betydligt mindre än en tiondel. Sverige har även låga utsläpp per capita, särskilt om vi jämför oss med utvecklade ekonomier. De svenska koldioxidutsläppen om cirka 3,8 ton per capita kan jämföras med Kinas cirka 8 ton per capita eller USA:s cirka 15 ton per capita.

Ska satsningarna för klimatet göra skillnad på riktigt måste vi sätta saker i perspektiv. Samtidigt som Sveriges, EU:s och USA:s utsläpp minskar ökar de globala utsläppen, särskilt i tillväxtländer som Indien och Kina. Det blir därför tydligt, fru talman, att om vi ska klara omställningen i Sverige, EU och globalt måste vi driva en politik som får andra länder att vilja följa efter. Sverige ska vara ett grönt föregångsland. Men tyvärr kommer inget annat land i världen att vilja ta efter det svenska exemplet om det enda vi har att visa upp är höga priser, ett instabilt energisystem och lägst tillväxt i EU. Sverige ska vara ett grönt föregångsland genom att få andra länder att följa efter. Lyckas vi inte med det är vi dåliga förebilder.

Fru talman! Den svenska klimatpolitiken har gått in i en ny fas dels som en följd av utvecklingen inom EU, dels framför allt tack vare att den gröna omställningen redan är i full gång och drivs av näringsliv och medborgare snarare än av nationella politiska mål och ambitioner. Den bästa klimatpolitiken är inte längre den som med lagstiftning ska tvinga fram utsläppsminskningar, utan det är den som skapar de bästa förutsättningarna för företag och medborgare att ställa om. Det gör den här klimathandlingsplanen.

En växande ekonomi är inte bara viktig för långsiktig finansiering för fler poliser och fler händer inom vård och omsorg utan även för att ha resurser för att ställa om och bekämpa klimatförändringarna. Generella reformer för stärkt konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt är även god klimatpolitik. Det ger Sverige och svenska företag resurser att genomföra den gröna omställningen.

I klimathandlingsplanen står följande: "Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Samtidigt är det viktigt att klimatomställningen sker med medborgarnas acceptans. Utan brett långsiktigt stöd är det omöjligt att genomföra klimatpolitiken. Den förutsätter att enskilda och företag kan agera, innovera, konsumera, investera, finansiera och producera mer klimatsmart och att välståndet ökar. Det är i grunden samma faktorer som driver tillväxt. Klimatomställningen förutsätter tillväxt, men den driver också tillväxt."

Fru talman! När symbolpolitik tillåts ersätta genomtänkta reformer skadar det förtroendet för svensk klimat- och miljöpolitik. Den måste tvärtom alltid vara ändamålsenlig och kostnadseffektiv samt ständigt utvärderas och omprövas. Att skattepengar satsas på projekt utan resultat är alltid allvarligt, men tyvärr är det både vanligt och särskilt ansvarslöst inom klimatpolitiken, som har till uppgift att möta en av vår tids största ödesfrågor. Eftersom vi har begränsade resurser även till det mest angelägna måste varje klimatpolitisk åtgärd göra så stor nytta per krona som möjligt.

Den här klimathandlingsplanen slår fast att klimatpolitiken behöver bli mer kostnadseffektiv och tillväxtfokuserad. Allt annat vore oansvarigt.

Fru talman! Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på att vi har en trygg och stabil elförsörjning. Energipolitiken ska säkra el till konkurrenskraftiga priser och garantera att el finns när och där den behövs. För att minska våra utsläpp och säkra framtidens jobb behöver Sverige mer el som möjliggör ökad tillväxt och en konkurrenskraftig industri.

Vårt energisystem är uppbyggt kring vattenkraften i norr och kärnkraften i söder. Det har lagt grunden till vårt robusta, fossilfria elsystem som säkerställer att vi har tillräckligt med el för Sveriges hushåll, företag och andra kritiska samhällsfunktioner.

Det är nog ingen som har missat att Moderaterna vill ha mer kärnkraft. Den politik som S-ledda regeringar under decennier har drivit för att försämra och till slut slå ut kärnkraften har varit skadlig för Sverige.

Den moderatledda regeringen har lagt en ny kurs för Sverige och garanterat en framtid där ny kärnkraft faktiskt kan byggas.

Men vi är också överens om att mer vindkraft kommer att behövas. Den svenska energimixen har historiskt lockat många investeringar till vårt avlånga land. Billig, fossilfri och tillgänglig el ska vi bygga upp med en stabil grund i kärnkraften och vattenkraften tillsammans med alla fossilfria kraftslag vi kan få tag på. Vårt fokus måste ligga på att bygga upp ett fossilfritt energisystem som håller i längden. Den krassa verkligheten är att vårt elbehov kommer att fördubblas på väldigt kort tid. Industrin, experter och myndigheter har gemensamt varit tydliga med en sak: Vindkraften kommer att behövas för att man ska klara denna utmaning.

Men, fru talman, i dag tar det i snitt nio år att få till ett nytt vindkraftverk i Sverige. Det är orimligt.

Miljöbalken är skriven i en tid då klimatomställningen inte låg särskilt högt upp på agendan. I dag har vi helt andra förutsättningar och behov. Det är uppenbart att miljöbalken behöver reformeras så att den främjar utvecklingen i stället för att hindra den.

Att se över tillståndsprocesserna är en av de viktigaste åtgärderna för att skapa de bästa förutsättningarna för omställningen. Jag är därför stolt över vår regering, som lägger stort fokus på att göra det enklare för svenska företag att konkurrera och växa med klimatsmarta lösningar och innovationer.

Fru talman! Det räcker inte att vilja väl. Klimatpolitiken måste behandlas med samma krav på effektivitet som andra områden och prioritera åtgärder som ger resultat. Endast så kan vi minska utsläppen på riktigt och inte bara i retoriken. Den här klimathandlingsplanen gör inte anspråk på att ha alla svar - vi säger tydligt att det krävs fler åtgärder, vilka noggrant ska utredas för att säkerställa att de får just rätt effekt. Däremot lägger den grunden för att lyckas, något som har saknats under alltför lång tid.

(Applåder)

Fru talman! Det finns otroligt mycket man skulle vilja fortsätta debattera. Det skulle vi kunna hålla på med en tid, tror jag.

Men jag tänker så här: Det är snart val till Europaparlamentet. Helena Storckenfeldt lyfte också det internationella perspektivet flera gånger i sitt anförande. Klimatfrågan är väljarnas viktigaste fråga.

Vi saknar ett klimatmål till 2040 på Europanivå. EU-kommissionens expertråd har sagt att det krävs minskningar på mellan 90 och 95 procent för att man ska nå klimatmålen i Parisavtalet. Centerpartiet har sagt: Låt oss då ta 95 procent för att vara på den säkra sidan.

Min fråga är enkel: Hur mycket tycker Moderaterna att vi ska minska utsläppen med i Europa till 2040?

Fru talman! Jag har ett väldigt enkelt och kanske något tråkigt svar på den frågan, och det är att vi inte har kommit fram till ett exakt mål till 2040 än.

Fru talman! Det är sorgligt att Moderaterna inte har något svar på väljarnas viktigaste fråga. Man tycker inte att det är tillräckligt viktigt att sätta upp ett mål till 2040. Man vet inte ens vad det ska vara. Jag tycker att det är pinsamt.

Låt mig då ställa ytterligare en fråga. Helena Storckenfeldt sa att den klimatpolitik som läggs fram är mer kostnadseffektiv än den tidigare. Man kan titta på Riksrevisionens utvärdering av klimatpolitiken och titta på just kostnadseffektivitet. Det mest kostnadseffektiva är att man tar bort fossila subventioner och sätter ett högt pris på koldioxid. Det andra mest kostnadseffektiva är att man blandar in förnybara drivmedel i befintliga drivmedel. Det tredje mest kostnadseffektiva är miljöbilsbonus och annat som ökar försäljningen av elbilar.

När det gäller samtliga dessa tre saker har regeringen gjort tvärtom. Man gör det billigare med fossila drivmedel. Man ökar de fossila subventionerna. Man tar bort inblandning av förnybara drivmedel, och man tar bort miljöbilsbonusen. Långt, långt ned på listan över effektiva åtgärder hamnar sådant som skrotningspremier, som brukar vara det som lyfts fram från regeringen.

Jag har då ytterligare en mycket enkel fråga till Helena Storckenfeldt: Kan Moderaterna och Helena Storckenfeldt nämna en åtgärd som varit mer kostnadseffektiv än de saker man har tagit bort?

Fru talman! Jag vill börja med att nämna medborgarrådet för klimatet, som jag hälsade på i går. De efterfrågade just lite mindre konflikt i debatten. Det gör att jag tycker att det är något problematiskt att Rickard Nordin väljer att vrida och vända på mina ord på det sätt som han gjorde.

Det är alltså inte väljarnas viktigaste fråga att vi har ett mål till 2040. Jag sa inte heller att Moderaterna inte vill ha ett mål till 2040. Det vill vi. Vi tror att det är bra med mål. Det jag sa var att vi ännu inte har bestämt exakt vilken nivå det ska vara när det gäller de föreslagna åtgärderna.

Låt oss inte lägga ord i varandras munnar, och låt oss hålla den här debatten lite mer respektfull!

Jag förstår att Rickard Nordin gärna vill debattera reduktionsplikten igen. Den har vi varit igenom ett antal gånger. Jag har sagt ett flertal gånger att det var extremt tydligt att den var ohållbar. Den hade inte varit praktiskt genomförbar. Varför framhåller Centerpartiet då den som en effektiv åtgärd?

Det vi fokuserar på är de stora strukturella problem som finns när det gäller att faktiskt klara av omställningen. Det handlar exempelvis om att få ny kärnkraft på plats och att skapa möjligheter för ny kärnkraft i Sverige. Vi vet att det är det som är grunden i vårt elsystem. Vi vet att det kommer att behövas.

Det är numera väldigt få som är oense om att vi kommer att behöva dubbelt så mycket ren el till 2045. Det handlar inte om något småduttande, som en elbilspremie eller elcykelsubventioner, utan om ett helhetsgrepp. Hur ser vi till att hela Sverige klarar av den gröna omställningen?

Fru talman! Riksdagsledamoten Storckenfeldt betonade näringslivet i sitt anförande och vikten av att företagen tar en ledande roll i klimatomställningen. Vi socialdemokrater håller med och tror att det är en väldigt viktig byggsten i en bra klimatpolitik.

I SNS-rapporten Politikens roll för näringslivets klimatomställning presenterar en rad forskare vad som är viktigt för att företagen ska kunna ta det här ledande ansvaret. Här betonar forskarna vikten av att man har en politik som bryter ned hinder för förändring men också - kanske framför allt - vikten av att det ställs särskilda krav på att klimatpolitiken slår fast riktningen och hastigheten för förändringarna.

Politikens främsta roll är kanske just detta: att vi visar vad vi vill gemensamt, att vi är tydliga med målsättningarna och att vi driver på just i en klimathandlingsplan men också när det gäller våra etappmål till 2030 i och 2040-målet.

Nu fick vi veta att Moderaterna inte har ett svar i fråga om 2040-målet, just det som är en viktig byggsten för näringslivet. Men jag skulle vilja ställa frågan till riksdagsledamoten Storckenfeldt: Vilka andra åtgärder är det som är viktigare än det som forskarna och näringslivet själva pekar ut som viktiga för omställningen?

Fru talman! Jag skulle säga att den andra delen i den forskningsrapport som Jytte lyfte upp är viktigare, nämligen att riva hinder. Det är precis det vi gör. Vi ser till att den gröna omställningen faktiskt är möjlig för hushåll och företag att genomföra. Det gör vi genom att korta tillståndsprocesser. Det är kanske inte den sexigaste åtgärden att prata om, men det är en av de absolut viktigaste för att se till att klimatomställningen blir möjlig.

Jag nämnde i mitt anförande att det inte är politiken som ska trycka på och se till att utsläppsminskningarna faktiskt blir av. Det är näringslivet och hushållen som gör det. Det är genom otroligt många beslut utanför den här salen som den gröna omställningen faktiskt genomförs.

Jag tycker att det var intressant att Jytte Guteland i sitt anförande inte lyfte ett enda konkret förslag på vad Socialdemokraterna faktiskt vill. Hon sa att Socialdemokraterna har en plan för hur man ska nå målen. Jag undrar: Vad innehåller den planen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt, som inte besvarar frågan utan hänvisar till en annan del av utredningen och sedan ställer frågor till mig i stället. Det hade hon med fördel kunnat göra efter mitt inledningsanförande.

Moderaternas klimatpolitik lämnar en del övrigt att önska. Både myndigheter, forskare och näringslivet själva säger att vi här har en passiv politik som i bästa fall trollar med siffror och håller gamla grafer gällande, alltså hänvisar till den tidigare socialdemokratiskt styrda regeringen när man vill visa sig mallig över klimatpolitiken. Det tycker vi är svagt.

Vi tror mycket mer om Sverige och vill ta fasta på det som ledamoten själv tog upp, nämligen att vi borde kunna samarbeta om klimatpolitiken. Men då måste man hoppa ned från SD:s knä och i stället vända sig till oss med förslag om hur vi tillsammans kan driva en riktigt bra företagsinriktad klimatpolitik.

Om någon undrade om vi har egna förslag när det gäller exempelvis transportfrågorna kan jag påminna om att jag nämnde transportfrågorna. Vi har en följdmotion. Till skillnad från regeringen tar vi fasta på en bättre reduktionsplikt, vi ser till att göra mer när det gäller satsningar på billigare kollektivtrafik och vi står upp för en elektrifiering som kommer att bli bra på riktigt, också för konsumenter och svenska folket.

Herr talman! Jag tycker att det är magstarkt av S att vrida på orden på det här sättet igen. Jag gav faktiskt Jytte Guteland svar på frågan och lyfte då tillståndsprocesserna som en av de viktigaste åtgärderna, vilket var en del av rapporten. Frågan var trots allt vad jag, om inte detta, tycker är en av de viktigaste och mest effektiva åtgärderna, vilket jag gav svar på.

Socialdemokraterna satt vid makten i åtta års tid. Jag förstår att man känner en viss desperation just nu när man inte har presterat något själv under de här åtta åren och helt plötsligt har en bred palett av saker som man skulle vilja göra, av vilka många dessutom är påbörjade av den här borgerliga, moderatledda regeringen.

Jag förstår att det är jobbigt för Socialdemokraterna att acceptera att man faktiskt inte sitter vid makten längre. Men faktum är att man inte kan behålla makten om man fortsätter att misslyckas. Det är så en demokrati fungerar.

Nu har vi lagt om kursen, och vi fokuserar på elektrifieringen. Då krävs mycket mer ren el.

Herr talman! Jag tackar Helena Storckenfeldt för anförandet. Det blev en hel lista av frågor för min del, inte minst om elektrifieringen som nämndes nu senast. Jag konstaterar att Tidöpartiernas politik i stället riskerar att försena elektrifieringen.

Jag tänkte ställa en fråga med anledning av att Helena Storckenfeldt lyfter vikten av andra länders klimatomställning, till exempel Kina och Indien, och att Sverige behöver vara en god förebild för andra länder.

När Miljöpartiet satt i regering lade vi grunden för hela klimatomställningen i Sverige, inte minst för industrins omställning. Vi noterar att klimatomställningen är en drivkraft för stärkt konkurrenskraft och en hållbar samhällsutveckling i hela landet. Det har gjort att Sverige har blivit ett starkt föredöme globalt. Många länder vänder sig till Sverige när det gäller klimatomställning.

Sedan Moderaterna tog över regeringsmakten har dock Sverige tappat i anseende. Internationella medier skriver om att Sverige backar och tappar fart i klimatomställningen.

Därför är min fråga dels vad regeringen gör för att minska utsläppen i Kina och Indien, när man nu hänvisar dit, dels om Moderaterna är beredda att lägga om sin klimatpolitik om man konstaterar att den faktiskt inte är ett föredöme för andra länder längre.

Herr talman! Vi har under väldigt lång tid nu sett en politik som har varit ett småduttande med små lösningar här och där. Man har inte tagit ett helhetsgrepp. Det är något som vi bestämt oss för att göra. Regeringens klimathandlingsplan heter Hela vägen till nettonoll av en anledning. Den lägger grunden till att vi faktiskt ska lyckas och vara det här gröna föregångslandet.

Som jag sa i mitt anförande måste man ständigt ompröva och omvärdera lösningar som man kommer fram med, men jag är övertygad om att problemet med vår eltillförsel inte kommer att försvinna över en natt. Jag är övertygad om att vi för att klara den här gröna omställningen kommer att behöva enorma mängder ren el. Jag undrar var Miljöpartiet tycker att den elen ska komma ifrån. Man har gjort det väldigt tydligt att man är emot kärnkraft, och i många kommuner sitter faktiskt Miljöpartiet i styret och säger nej till mer vindkraftverk.

Det finns en otroligt stor uppgift här. Jag tror att det hela grundar sig i just elen när vi ser till det stora projektet med den gröna omställningen. Det är inte genom hur många som har råd att köpa en elcykel som vi kommer att lösa den gröna omställningen, utan det är hur vi lyckas bibehålla vår status som industrination och ställa om och bli ett grönt föredöme för länder som Indien och Kina. Det är det som jag syftar till när jag pratar om att vi ska vara ett grönt föregångsland. Om vi inte visar på tillväxt och välstånd kommer inget utvecklingsland att vilja följa vårt exempel.

Herr talman! När Miljöpartiet satt i regering samlade vi flera riksdagspartier brett för att slå fast ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige - som Moderaterna var med på - med nettonollmål till 2045, etappmål till 2040 och 2030 och ett sektorsmål för transportsektorn. Vi genomförde en klimatlag om att man varje mandatperiod ska ta fram en klimathandlingsplan, och vi tillsatte ett klimatpolitiskt råd. Sju partier enades om att införa reduktionsplikten. Miljöpartiet var också med i energiöverenskommelsen 2016.

Vi har arbetat mycket aktivt för att ta ett helhetsgrepp för att säkerställa att hela det svenska samhället kan ställa om på ett ordnat och hållbart sätt. Miljöpartiet har klimatpolitik från hela det breda greppet till att vi ska få rätt lösning på rätt plats inom de olika sektorerna så att vi kan minska utsläppen inom varje sektor. Att Moderaterna står här och pratar om duttande, det tycker jag bara är trams.

Moderaterna har varit med på mycket av det klimatarbete som Miljöpartiet har drivit, men i stället för att ta detta vidare har man valt att lämna energiöverenskommelsen. Man låtsas inte om här i debatten med Socialdemokraterna att man var med på den. Man har även valt att lämna till exempel reduktionsplikten utan att komma med alternativ klimatpolitik. I arbetet framåt har man också lämnat arbetet med breda blocköverskridande arbeten inom klimatområdet.

När det gäller elen har Miljöpartiet lagt fram en bred energipolitik för att säkerställa att vi kan dubblera tillgången till el tio år tidigare än den moderatledda regeringen.

Herr talman! Vad är då facit av Miljöpartiets klimatpolitik? Jo, att den rödgröna regeringen inte var på väg att nå målen. Den första klimathandlingsplanen fick mycket kritik, inte minst vad gäller att mäta effekter av de åtgärder som skulle vidtas.

Man har en nonchalant inställning till effekt och resultat som är otroligt problematisk, herr talman. Det här verkar vara någon form av miljöpartistisk klassiker.

Vad blev då utfallet? Jo, det blev en politik som befolkningen inte köpte. Den gjorde det dyrare att leva på landsbygden, den rev ned vårt stabila fossilfria energisystem och den kastade pengar på elcykelsubventioner. Jag är övertygad om att det inte är så man når klimatmålen, herr talman.

Herr talman! Jag tackar för det anförande som ledamoten höll i talarstolen. Det är bra att Moderaterna nu förstår att vindkraft kommer att behövas i närtid.

Jag har i tidigare debatter här lyssnat på Moderaterna som så ihärdigt har klagat på att den förra regeringen lade alla ägg i samma korg vad gällde reduktionsplikten, men nu gör man ju samma sak när det gäller kärnkraften. Detta har till och med Klimatpolitiska rådet konstaterat i sin bedömning av regeringens klimathandlingsplan. Utbyggnad av kärnkraft kommer inte att ta Sverige närmare det klimatmål och de åtaganden vi har i EU när det gäller att uppnå 2030-målet.

Som ledamoten nämnde är den gröna omställningen i full gång i Norrland, och man behöver satsa stort på vindkraft och framställning av vätgas. Detta behöver man göra nu och inte om 15 år. Noteras kan även att vindkraft ger billig el jämfört med kärnkraft och att den är ofarlig.

Jag undrar: Om man inte ens kan skapa acceptans i många - ofta moderatledda - kommuner för vindkraft, hur ska man då kunna skapa acceptans för ny kärnkraft?

Herr talman! Eftersom jag själv kommer från ett kärnkraftslän kan jag informera Kajsa Fredholm om att det sällan finns något motstånd mot kärnkraft på bygden. Det är snarare en väldigt positiv inställning till de arbetstillfällen som den skapar och det som den bidrar med till kommunen och länet.

Jag vet själv att flera från vänstersidan - ungdomsförbund och liknande - har varit på besök och varit väldigt positiva när de gått därifrån. Jag hoppas att synen på kärnkraft kan förändras och att vi kan komma fram till något gemensamt här. Det vore bra för Sverige och det politiska samtalet, tror jag.

Att vi fokuserar för mycket på elproduktionen och på kärnkraft är en invändning man kan ha. Jag tycker att det är en absurd invändning i och med de utmaningar som vi står inför och de mängder el som vi kommer att behöva för att klara av den gröna omställningen.

Ska vi fortsätta att vara en industrination och fortsätta att tillverka stål? Om svaret på frågan är ja kommer vi att behöva otroliga mängder ren, fossilfri el. Då räcker det inte med vindkraft och batterilager, utan vi kommer att behöva bygga upp vår grund. Det är därför vi pratar så mycket om kärnkraft. Sanningen är dock att det absolut inte är det enda som vi har i vår plan, utan vi pratar också otroligt mycket om tillståndsprocesser och om att bygga ut laddinfrastrukturen. Det finns väldigt många korgar för våra ägg.

Herr talman! När det gäller att det finns många korgar för era ägg, Helena Storckenfeldt, skulle man önska att några ägg kunde ramla ned till 2030-målet lite tydligare.

Det är ju inte så att man anser att det fokuseras för mycket på elproduktion, utan Klimatpolitiska rådet anser att det är en ensidig betoning på nya kärnkraftsreaktorer som riskerar att skymma behovet av annan fossilfri elproduktion på kort sikt.

Vi i Vänsterpartiet föreslår en lagstadgad, obligatorisk produktionsbaserad ekonomisk ersättning för vindkraft, där en andel ska gå till den kommun där vindkraften byggs. Det behövs incitament för vindkraften. Det har pågått utredningar om detta.

Jag skulle gärna vilja veta hur Moderaterna ställer sig till vårt förslag. Håller Moderaterna med om att det skulle vara rimligt att de kommuner som producerar energi får tillbaka så pass mycket att de till exempel kan utveckla sin skola och omsorg eller annan service för sina invånare?

Herr talman! Utmärkt fråga, Kajsa Fredholm! I höstas antog vi i Moderaterna en ny proposition på vår partistämma där vi slog fast allting mer eller mindre i linje med incitamentsutredningen. Vi är helt övertygade om att det kommer att behövas incitament för närboende men också för kommuner som sådana för att öka acceptansen för att bygga mer vindkraft i Sverige.

Vi ser att alla partier är en del av detta och sitter i styren som säger nej. Den lokala acceptansen är ett problem oavsett partifärg. Jag hoppas absolut att incitamentsutredningen snart blir verklighet.

Herr talman! Klimathotet är akut och komplicerat. Mänskligheten måste snabbt och resolut bygga en ekonomi som inte vilar på användning av fossila bränslen. Detta är ett stort skifte som inte sker av sig självt utan som kräver stora reformer på nära nog alla samhällsområden.

Detta är i dag ett stort politiskt stridsområde, där högernationalistiska partier utan att ha några som helst lösningar försöker mobilisera ett motstånd mot de åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. Så ser vår verklighet ut i dag. I denna situation är det centralt att klimatpolitiken är och uppfattas som både realistisk och positiv snarare än som ett hot.

Vänsterpartiets klimatpolitik lägger inte huvudkostnaden på låg- och medelinkomsttagare, på landsbygden eller på enskilda branscher. Vi ska se till att det är de som släpper ut mest som ska göra de största förändringarna. Vi ska se till att staten tar det ansvar som är helt nödvändigt för att kunna genomföra en rättvis omställning som alla, även låg- och medelinkomsttagare och de som bor på landsbygden, kan vara delaktiga i.

Klimatfrågan är prioriterad i vårt arbete i Vänsterpartiet, både i vår budget och i våra motioner. Vi har politiken för att rivstarta klimatomställningen i dag. Det är de rikaste som släpper ut mest växthusgaser, och det är de rikaste som ska betala. Det är bara mer vänsterpolitik som kan lösa klimatkrisen.

Herr talman! 95 procent av svenskarna är medvetna om klimatförändringarna, och fyra av fem svenskar vill se en politik som löser dem. Trots detta har regeringen och Sverigedemokraterna sedan man fick makten konsekvent drivit en politik som ökar utsläppen. Det är inte bara dålig klimatpolitik, utan det är helt på tvärs med svenska folkets vilja och behov.

Den klimathandlingsplan som regeringen har presenterat visar tyvärr att denna ansvarslösa politik inte är ett olycksfall i arbetet. Det som regeringen säger där är att man planerar att fortsätta misslyckas, och i praktiken har de gett upp hoppet om att Sverige ska klara de nationella klimatmålen till 2030.

Det som kallas en handlingsplan består snarare av en mängd oprecisa bedömningar och vaga uttryck för en viljeinriktning.

Det mest konkreta som föreslås är att analyser ska utföras och utredningar tillsättas. Faktiska förslag för att Sverige ska nå de nationellt beslutade klimatmålen till 2030 saknas.

Herr talman! Sverige kommer att få mycket svårt att leva upp till sina klimatåtaganden inom EU. Kritiken från klimatrörelsen har, föga förvånande, varit massiv, liksom kritiken från Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. Alldeles nyligen sågade även Finanspolitiska rådet regeringens klimatstrategi.

Experterna i Klimatpolitiska rådet anser att klimathandlingsplanen är missvisande och inte ger svar på hur Sverige ska nå satta klimatmål. Enligt Naturvårdsverkets analys missar regeringen alla klimatmål. Finanspolitiska rådet menar att regeringen saknar en sammanhållen och begriplig klimatstrategi och lyfter bland annat fram att regeringen i stället för att pressa drivmedelspriserna för alla bör ge stöd till särskilt utsatta grupper, exempelvis bilberoende glesbygdsbor.

Herr talman! Detta är inte bara mycket dålig klimatpolitik, utan det är också samhällsekonomiskt oansvarigt. För varje år vi dröjer med att sänka utsläppen ökar kostnaderna för att ta itu med problemen. Att regeringen väljer att skjuta åtgärder framför sig innebär att nödvändiga åtgärder blir svårare att genomföra och att kostnaderna för medborgarna riskerar att bli stora. Detta gäller särskilt transportsektorn, där åtgärder krävs omedelbart.

Då Sverige så kraftigt brister i klimatåtgärder på hemmaplan riskerar Sverige att få betala åtskilliga miljarder för att leva upp till EU:s klimatåtagande till 2030. En sådan politik står i direkt kontrast till själva grunden för en klimatomställning med folklig förankring.

Det finns dock en annan väg, herr talman, som det är möjligt att slå in på redan i dag. Sverige har alla möjligheter att rivstarta klimatomställningen och göra det på ett sätt som bygger ett rättvisare Sverige, skapar jobb och rikedom och ser till att vanligt folk får det bättre medan kostnaderna för omställningen bärs av dem som bär ansvaret. Med en mer jämlik fördelning av resurser kan minskad resursanvändning kombineras med en god materiell standard för alla. Omställningen till ett hållbart samhälle måste få störst konsekvenser för dem som har störst klimatpåverkan och tar mest resurser i anspråk.

Herr talman! För att Sverige ska nå de mål som är bundna till det nationella klimatpolitiska ramverket och klimatåtaganden inom EU krävs en kraftig politisk kursändring och att ett åtgärdspaket sätts igång redan under nuvarande mandatperiod.

För att göra verklighet av den rättvisa klimatomställningen föreslår vi i Vänsterpartiet därför ett klimatinvesteringsprogram på 700 miljarder kronor under tio år med historiska satsningar på infrastruktur, energieffektiva bostäder, stärkt elnät och kraftigt utbyggd förnybar energi. Vi föreslår vidare en Sverigebiljett för all regional kollektivtrafik som ska kosta max 450 kronor i månaden och gälla över hela landet.

Vi föreslår dessutom att subventioner till klimatskadlig verksamhet avvecklas och att man i stället lägger pengarna på att stödja omställning och gröna investeringar. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd, samtidigt som utsläppen minskas. Det är bra politik för klimatet och för vanligt folk. Sverige kan bättre.

Slutligen, herr talman: Regeringen borde skyndsamt återkomma till riksdagen med en ny klimathandlingsplan vars samlade åtgärder leder till att Sveriges klimatmål och åtaganden inom ramen för EU:s klimatlagstiftning faktiskt nås. Därför yrkar jag bifall till reservation 13.

Jag yrkar även bifall till reservation 15, om att Sverige bör anta en koldioxidbudget i linje med Parisavtalets temperaturmål som är baserad på IPCC:s senaste utvärderingsrapport och en globalt rättvis fördelning av utsläppsutrymmet.

Herr talman! Om man läser detta betänkande ser man att Vänsterpartiet vill ha ett förbud mot fossila drivmedel till 2035. Samtidigt vill Vänsterpartiet inte ha några förnybara flytande drivmedel som funkar i dagens motorer. Vänsterpartiet har stöttat regeringen när den snarare har minskat dessa ambitioner och ökat användningen av fossila drivmedel. Det blir en spännande motsättning. Man kan tolka det som att Vänsterpartiet inte vill ha förbränningsmotorer över huvud taget.

Konjunkturinstitutet släppte strax före jul en rapport där man tittade på olika scenarier för att nå klimatmålen till 2030 och vilka effekter de får på drivmedelspriserna. Ett scenario är ganska likt det som Vänsterpartiet förespråkar, gissningsvis med mer elektrifiering och mindre fokus på de förnybara flytande drivmedlen. För att nå klimatmålen till 2030 behövs det ett drivmedelspris under nästa mandatperiod på 40-45 kronor per liter. Med det scenario som mer liknar Centerpartiets politik, med förnybara drivmedel och sänkt skatt på förnybart, landar vi på ungefär 25 kronor per liter.

Min fråga till Kajsa Fredholm och Vänsterpartiet blir: Vad väljer Vänsterpartiet? Ska vi klara klimatmålen till 2030, och är det i så fall ett drivmedelspris på uppåt 45 kronor vi kan se framför oss?

Herr talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan. Jag vet inte om ledamoten på grund av att Sverigedemokraterna inte är här kör sin replik på Vänsterpartiet i stället. Jag vet inte vad han menar med att vi inte skulle vara för biobränslen. Jag föreslår att ledamoten läser våra yrkanden rörande klimathandlingsplanen.

Vi gick ju inte med på att sänka reduktionsplikten till 6 procent; det borde ledamoten veta. Däremot tyckte vi att den dåvarande nivån var för hög och att man behöver hitta en nivå som är långsiktigt hållbar.

Herr talman! Sanningen är ju att Vänsterpartiet gick till val på att sänka reduktionsplikten kraftigt. Man ville minska inblandningen av förnybara drivmedel.

Om vi nu inte ska ha lika mycket förnybara drivmedel och inte ska ha några fossila drivmedel behöver vi ju aktivt skrota en mycket stor del av den svenska personbilsflottan för att nå målen till 2030. Alternativt behöver vi få den att köra betydligt mindre. Konjunkturinstitutets rapport visar att det behövs ett drivmedelspris på 40-45 kronor per liter. Det är effekten. Man pratar om att man vill ha en hållbar nivå på reduktionsplikten, men Vänsterpartiet har ju röstat för att sänka den. Hur ska man ha det?

Det går inte att nå klimatmålen till 2030 utan en stor andel förnybara drivmedel som funkar i dagens motorer, men detta är Vänsterpartiet emot. Hur ska Vänsterpartiet ha det? Hur ska vi nå klimatmålen? Det räcker inte med elektrifiering. Att sänka reduktionsplikten till en lägre nivå räcker inte heller.

Hur ska Vänsterpartiet göra för att uppnå klimatmålen till 2030 utan att få skenande drivmedelspriser?

Herr talman! Det var samma fråga igen. Jag svarade på den tidigare.

Som jag sa är vi inte emot att använda biodrivmedel - jag vet inte var ledamoten har fått det från - men de ska vara tillverkade på ett hållbart sätt.

Jag kan inte ställa någon mer fråga, men jag skulle retoriskt kunna fundera på varför Centerpartiet aldrig pratar om kollektivtrafik. Detta är någonting som vi verkligen behöver satsa på om vi ska klara omställningen i transportsektorn.

Jag skulle önska att Centerpartiet var lite mer på hugget där. Den behöver ju byggas ut i hela landet, och man behöver sänka priserna och göra den mer tillgänglig.

Herr talman! Vi kan vara stolta över Sverige och att vi i dag är ett ledande land i världen när det gäller att minska utsläpp. Sveriges utsläpp har stadigt minskat och är cirka 37 procent lägre i dag än år 1990. Dessa utsläppsminskningar har skett parallellt med att vår ekonomi har varit stark och att vi har haft en stor tillväxt och en växande befolkning.

Trots att det är uppenbart att det går att kombinera minskade utsläpp med en ökad tillväxt och förbättrat välstånd fortsätter Vänsterpartiet att ha ett ideologiskt synsätt på frågan. Därför undrar jag en sak, Kajsa Fredholm. Du nämner att det finns en annan väg som är Vänsterpartiets. Du nämner att ni ska använda 700 miljarder, en fantasisumma, för att lösa alla problem och skapa rikedom och jobb. Men när de företag som har gjort klimatframgångar ägs av aktieägare med stora plånböcker behöver de olika problembilderna ställas emot varandra.

Exempelvis har Volvo AB skapat eldrivna lastbilar som kan ställa om en väldigt smutsig del av vårt samhälle till att bli ren. Det hade inte skett om inte de rika ägarna av bolaget hade lagt sina pengar där och investerat i klimatomställningen.

Jag blir väldigt oroad här. Kajsa Fredholm nämner nämligen att fyra av fem svenskar vill se politik som löser klimatkrisen. Det är klart de vill; alla vill ju lösa klimatkrisen. Frågan är bara hur man gör det. Därför undrar jag vad som är viktigast för Vänsterpartiet. Är det att minska utsläppen samtidigt som företag och riskkapitalister kan tjäna pengar på klimatet, eller är det att begränsa vinsterna och höja skatterna, även om det får negativa effekter på våra utsläpp?

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att vi som partier har olika ideologiska ingångar. Det förnekar jag inte. Jag vidhåller att staten behöver ta ett stort ansvar. Det är de rikaste som ska betala.

Sedan tycker jag att regeringens klimathandlingsplan är problematisk. Klimatpolitiska rådet konstaterar i sin bedömning att regeringens och Sverigedemokraternas klimathandlingsplan inte bara brister i konkreta förslag utan också leder in Sverige på en riskfylld väg vad gäller klimatomställningen.

Det är som jag sa i en replik till Moderaterna tidigare: De nödvändiga beslut som behöver fattas under denna mandatperiod skjuts upp och läggs i nya utredningar. Det finns en ensidig betoning på nya kärnreaktorer som bland annat riskerar att skymma behovet av annan ny fossilfri elproduktion.

Det finns även ett akut behov av att snabbt bygga ut vindkraften. I dag saknas incitament för att skapa acceptans. Jag vill därför också ställa en fråga till Liberalerna och ministern. Hur ställer sig ministern till Vänsterpartiets förslag om en lagstadgad, obligatorisk och produktionsbaserad ekonomisk ersättning för vindkraft där en andel ska kunna gå till den kommun där vindkraft byggs?

Herr talman! Jag vet inte om någon av ledamöterna i kammaren eller ungdomarna som sitter på åhörarläktaren och lyssnar hörde något svar på min fråga. Jag svarar gärna på ledamotens frågor, men det finns det annan tid för. Då kan man ställa frågor om vindkraft.

Nu frågade jag hur Vänsterpartiet ställer sig till att vi använder allt det privata kapital som finns i vårt samhälle. Precis som Vänsterpartiet nämner snurrar miljarder runt i vårt ekonomiska system. Man kan se till att de pengarna på ett marknadsmässigt sätt investeras i klimatomställningen. I stället vill ni dra in pengarna från de personer som på klok grund investerar sina pengar sett till vilken risk och vinst de kan se i olika lösningar. Och sedan skulle staten ha 700 miljarder som på ett magiskt sätt tagits från alla de personer som har tjänat in pengarna så att staten och politikerna ska sitta och bestämma vilka lösningar som är bäst och vad man ska investera i för att lösa klimatfrågan.

Det är uppenbart att Sverige till skillnad från väldigt många andra länder har fått till en kombination där ekonomin växer och utsläppen minskar. Därför undrar jag vad Vänsterpartiet väljer. Väljer ni att lägga om politiken från att det privata kapitalet kan investeras i klimatomställning till att kapitalet i stället ska tas ut som skatt för att politikerna och Vänsterpartiet ska bestämma vad som är rätt för klimatet och våra företags framtid? Den frågan vill jag gärna ha svar på.

Herr talman! Att det privata kapitalet och marknaden löser klimatomställningen har ju än så länge inte skett. Ursäkta, men det har inte skett. Det går alldeles för långsamt.

Om regeringen ska förlita sig till det och dessutom för en politik som ökar utsläppen så att vi inte når de uppställda 2030-målen förstår jag inte hur det hela ska gå ihop. Staten behöver ju ta ansvar och göra de investeringar som krävs. Det är jag helt säker på.

Regeringen och Sverigedemokraterna väljer att skjuta åtgärder framför sig, vilket innebär att det blir svårare att vidta nödvändiga åtgärder. Kostnaderna för landets invånare riskerar att bli väldigt höga i så fall.

Jag kan förstå att det är svårt att lägga de förslag som här och nu minskar utsläppen när regeringen är beroende av Sverigedemokraterna som mest ägnar sig åt att trolla bort den klimatkris vi befinner oss i. Vi i Vänsterpartiet lägger förslag som här och nu kan starta en rättvis klimatomställning.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Klimatförändringarna är globala; inget land kommer undan. Vi lever inte i en egen bubbla, utan vi lever i ett sammanhang. Därför måste klimatfrågan lösas på en högre nivå, en global nivå. Självfallet ska alla länder bidra, annars kommer vi ingenstans, men vi måste ändå inse att vi är en kugge i ett större maskineri.

Fit for 55 förändrar klimatpolitiken på flera sätt. För vår del innebär det att vi har ett ramverk på en högre nivå som bland annat kräver att svenska nationella mål harmoniseras med EU-åtaganden. Många delar i klimatpolitiken måste lösas på EU-nivå för att vi gemensamt ska behålla vår konkurrenskraft och våra företags lönsamhet samtidigt som vi kan göra förändringar som faktiskt gör skillnad på riktigt.

Regeringen anser att de globala ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser måste öka. De allra flesta länder behöver göra mycket mer för att fasa ut kol, olja och gas och för att bli klimatneutrala.

Sverige och EU har tagit en ledande roll genom bindande mål och lagstiftning som styr mot att målen nås. Alla andra stora utsläppare behöver följa EU:s exempel. Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Samtidigt är det viktigt att klimatomställningen sker med medborgarnas acceptans.

Det framgår tydligt av både forskning och klimathandlingsplanen att utan ett brett, långsiktigt stöd är det omöjligt att genomföra klimatpolitiken. Den förutsätter att enskilda och företag på olika sätt kan agera, konsumera, investera, finansiera och producera mer klimatsmart samtidigt som välståndet ökar. Det är i grunden samma faktorer som driver tillväxt. Klimatomställningen förutsätter tillväxt, men den driver också tillväxt.

Klimatfrågan kan bara lösas i en ekonomi som växer och präglas av ökad konkurrenskraft, tillväxt, stärkt beredskap och resiliens. Svenska företag har varit tidigt ute och har hittat möjligheter att dra nytta av den förändring som sker globalt. En ambitiös, långsiktig och effektiv klimatpolitik innebär därmed en möjlighet för det svenska näringslivet att ta marknadsandelar och komma in på helt nya marknader med sina fossilfria produkter, tjänster och tekniska lösningar.

Herr talman! I min inledning nämnde jag att EU i stora stycken har ritat om kartan eller kanske snarare stakat ut vägen när det gäller omställningen till ett fossilfritt samhälle. Utsläppshandelssystemet är en helt avgörande del. ETS och ETS 2 är kostnadseffektiva åtgärder där vi har en enhetlig prissättning som ger lika förutsättningar för länderna inom EU. Ihop med CBAM har vi i detta kraftfulla åtgärder som är helt avgörande för att nå målen. I och med Fit for 55 har behovet av nationella åtgärder minskat i vissa delar av politiken. Men det betyder inte att vi helt kan förlita oss på det som sker på EU-nivå.

När vi så ska göra förändringar i Sverige är det viktigt att större tonvikt än tidigare läggs på möjliggörande åtgärder och genomförbarhet, inte bara på planer där det är oklart om de kan genomföras. Regeringen ser ett större behov av att skapa rätt förutsättningar för näringslivet att genomföra den gröna omställningen, för det är näringslivet som är loket i omställningen. Utan ett väl fungerande näringsliv - ingen omställning.

För utfasningen av fossila bränslen och övergången till en cirkulär bioekonomi krävs brukande av skogen. Här är det tydligt att vi har ett hästjobb att göra för att skapa förståelse för det hållbara svenska skogsbruket men sedan även för skogens fulla potential. Man kan inte bara se skogen som en kolsänka och se bort från substitutionen. Då missar man halva nyttan.

Herr talman! Skogen och skogsfrågorna är nationell kompetens. Det har sagts många gånger i den här talarstolen, inte minst från min sida, men jag fortsätter säga det. Det är min och Kristdemokraternas syn på frågan. Det är mycket tydligt att kompetensen i alla fall inte finns i Bryssel. I denna fråga ska inte beslut tas på EU-nivå.

En annan del i klimathandlingsplanen handlar om hur avgörande en riklig tillgång på fossilfri el är för elektrifieringen och därmed omställningen. Här vinner fysik över ideologi alla dagar i veckan. För att vi ska klara omställningen behöver vi mer av allt, och då ingår just allt, även kärnkraft. Ja, det tar tid, vilket även all annan uppbyggnad av elproduktion gör, men kärnkraften har fördelen att den är leveranssäker oavsett väder och vind. Det, herr talman, kan man inte bortse från.

Vi har många projekt på gång, inte minst i norra Sverige, som kommer att kräva enorma mängder energi. Vill vi genomföra alla dessa på allvar har vi inget val. Därför jobbar regeringen enträget för att underlätta för ny elproduktion med målet att vi 2040 ska ha 100 procent fossilfri elproduktion. Den energipolitiska inriktningspropositionen kommer ytterligare att staka ut vägen i denna del.

En annan bärande bjälke i klimathandlingsplanen handlar om snabbare tillståndsprocesser. Därför jobbar regeringen på högvarv med de utredningar som redan är gjorda men även uppdrag för framtiden för att vi ska komma än snabbare framåt i frågan. Vittnesbörden är många om hur långa, krångliga och dyra tillståndsprocesser verkligen sätter käppar i hjulen för företag som vill gå före och vill ställa om. Får de inte ställa om sin verksamhet har de inte heller någon framtid.

Detta är något som egentligen är en av de lågt hängande frukter som finns kvar inom detta politikområde. Men dagens lagstiftning, inte minst miljöbalken, gör att det inte ens räcker med skylift för att nå upp till det som i alla fall borde vara en lågt hängande frukt. Eftersom regeringen menar allvar med omställningen görs det ett gediget jobb även i denna del, och det jobbet kommer att fortsätta med emfas.

Herr talman! Utbildning och forskning av hög kvalitet är helt avgörande både för omställningen och för Sveriges välstånd. Genom gröna innovationer och världsledande utbildning och forskning skapas förutsättningar för framtidens nya jobb och stärkt konkurrenskraft i industrin.

Sverige behöver fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Därför bör en så kallad STEM-strategi som spänner över hela utbildningssystemet tas fram. För att detta ska bli långsiktigt framgångsrikt krävs bland annat att både kvinnor och män väljer dessa utbildningsvägar. Sverige är redan i dag långt framme inom många forskningsområden, men vi måste fortsätta sträva framåt. Här är även den kommande forskningspropositionen en bärande del för att komma ännu längre framåt.

Herr talman! För att sammanfatta: En global fråga kräver globala svar. Det är genom internationellt samarbete, kunskapsutbyte och frihandel som vi kan åstadkomma en framgångsrik klimatomställning. EU är en central aktör såväl för att påverka utsläppen inom unionen som för att driva på omvärlden. Utan engagemang från jättar som USA, Kina, Indien och Brasilien klarar vi inte den globala utmaningen.

Teknikutveckling och en massivt ökad användning av klimatneutral el är en förutsättning för omställningen i Sverige och i alla andra länder. I Sverige är utbyggd kärnkraft den enskilt viktigaste åtgärden för att vi ska kunna minska våra utsläpp nationellt genom elektrifiering av transporter och industri. Regeringens färdplan för ny kärnkraft är en avgörande pusselbit.

Klimatomställningen kan bara lyckas om den sker i en ekonomi som växer. Legitimitet hos medborgarna är en förutsättning för omställningen. Omställningen bygger på möjligheter att hitta effektiva styrmedel som gör att förutsättningarna och levnadsstandarden för enskilda, hushåll och företag inte stagnerar och att hela landet och alla samhällsgrupper har jämbördiga möjligheter i omställningen.

(Applåder)

Herr talman! I den senaste partiledardebatten på tv, som jag tittade på, sa Ebba Busch att klimatpolitiken är ett maratonlopp och att vi därför behöver bulka, det vill säga öka våra utsläpp för att sedan ha bättre förutsättningar att nå våra mål.

Alla vi som faktiskt springer maraton vet att det är hårt kontinuerligt arbete som ger resultat. Att bulka skulle vara direkt kontraproduktivt i sammanhanget.

Det är precis samma sak när det gäller utsläppen. Att öka utsläppen för att minska utsläppen är direkt kontraproduktivt.

I Tidöavtalet, som jag såklart har läst, står det att klimatpolitiken ska bygga på vetenskap och fakta. Vilka fakta och vilken vetenskap grundar sig egentligen Ebba Buschs uttalande på, Kjell-Arne Ottosson?

Herr talman! Först får jag möjligtvis gratulera Rickard Nordin till väl genomfört Göteborgsvarv, om han nu sprang det, han som springer maraton.

I övrigt bör frågor av den arten ställas till den som gjort uttalandet. Jag såg själv inte partiledardebatten. Därmed kan jag inte ge svar på vad Ebba Busch byggde sitt uttalande på. Frågor av den arten föreslår jag att ledamoten hellre ställer i en interpellation eller en skriftlig fråga till Ebba Busch.

Herr talman! Det är anmärkningsvärt att Kristdemokraterna inte kan svara på vad Kristdemokraternas politik betyder. Det är fascinerande. Det är alltså så att Ebba Busch hävdar att man behöver öka utsläppen för att minska dem. Det här är totalt motsatt. Det är visserligen precis så regeringen gör. Man ökar utsläppen. Sedan säger man att man ska minska dem senare. Men som alla vet bryr sig klimatet om de ackumulerade utsläppen, de totala utsläppen, och de blir högre med regeringens politik. Det blir inte lättare att nå klimatmålen för att man ökar utsläppen. Det blir inte lättare att sluta röka för att man börjar röka ett paket extra om dagen. Men det är precis så regeringen agerar.

Men vi kan väl formulera frågan så här, för att Kjell-Arne Ottosson ska kunna svara: Regeringens politik ska bygga på fakta och vetenskap. Nu ökar regeringen utsläppen. Vilka fakta och vilken vetenskap säger att det blir lättare att nå klimatmålen genom att man ökar utsläppen?

Herr talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan. Jag föreslår fortfarande att frågor gällande Ebba Buschs uttalande ställs direkt till henne.

Självfallet ska politiken bygga på vetenskap och gedigen kunskap. En viktig del i detta, herr talman, är att man ska ha acceptans för den politik som genomförs. Annars får vi de här stora proteströrelserna, som vi ser nere i Europa.

Jag antar att det är reduktionsplikten Rickard Nordin är inne på. Det var väldigt tydligt, herr talman, att nivåerna för reduktionsplikten var alldeles för höga. Det gick inte att fortsätta. Till och med Riksrevisionen sa att den dåvarande utformningen inte var genomförbar. Det var väldigt tydligt att det i flera parametrar inte fungerade. Det var inte hållbart vare sig ekonomiskt, ekologiskt eller socialt.

Därför var man tvungen att göra om och göra rätt just för att få acceptansen. Om vi ska få med alla på tåget är det helt avgörande, vilket jag nämnde i mitt anförande. Vi måste ha en acceptans för den politik som förs.

Vi kan inte driva igenom förslag på förslag som sedan sätter käppar i hjulen för så många människor runt om i landet. Det tror jag egentligen att inget av de åtta partierna vill. Men tyvärr ser vi att det kommer förslag som ändå leder dit.

Man vill hellre komma med förslag än att se vilka konsekvenser det leder till. Låt oss hellre se på vilka förslag som vi kan lägga fram som har acceptans runt om i landet och där vi är eniga och kan gå fram rätt. Då gör vi en mycket större tjänst både för medborgarna och för klimatet.

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Globalt är förstås även lokalt. Något som inte sker lokalt kommer inte att ske globalt. Klimatpolitiska rådet lämnar årligen en utvärdering av regeringens samlade politik i förhållande till de klimatmål som riksdag och regering har beslutat om. Det gör även en analys av regeringens klimathandlingsplan.

Rådets huvudsakliga slutsatser är att regeringens politik under 2023 ökar Sveriges utsläpp. Det leder inte i riktning mot att Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030 nås. Med den beslutade politiken väntas utsläppen öka under mandatperioden, och ansvaret för att nå målen skjuts till nästa mandatperiod.

Det säger att ryckigheten i politiken och bristen på en tydlig plan i sig riskerar att öka de samhällsekonomiska kostnaderna och således minska kostnadseffektiviteten. Det kan minska den acceptans för omställningen som ledamoten talade om både i näringslivet och i befolkningen i stort.

Det säger även att regeringens klimathandlingsplan inte lever upp till klimatlagen och att den brister i konkretion. Den bortser från etappmålen för 2030 som riksdagen har beslutat om och saknar därutöver tillräckliga utsläppsprognoser och tidsangivelser för när politiken ska genomföras.

Det säger också att påståendet att handlingsplanen leder hela vägen till nettonoll brister i saklighet.

Herr talman! Min fråga i ljuset av detta blir om ledamoten avser att driva frågan om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en klimathandlingsplan som klarar klimatmålen eller om ledamoten delar vice statsministerns åsikt att det nu är dags att bulka.

Herr talman! Tack, Anna-Caren Sätherberg, för frågan!

Vi har en klimatlag. Den klimatlagen säger att regeringen ska komma med en klimathandlingsplan en gång per mandatperiod. Den klimathandlingsplan som ska lämnas för den här mandatperioden är nu lämnad.

Jag kan ändå inte låta bli att se tillbaka på när Januaripartierna lämnade sin klimathandlingsplan. Då kom det också kritik från olika statliga verk och bland annat från Klimatpolitiska rådet.

Det sa att klimathandlingsplanen inte uppfyllde lagens krav, till exempel. Klimatpolitiska rådet sa att även om man tolkar regeringens klimatpolitiska handlingsplan på bästa och mest generösa sätt rör vi oss inte tillräckligt snabbt i rätt riktning, till exempel.

Nu tar jag bara några citat. Jag har fler i min lista. Det var kritik som riktades mot den föregående regeringens klimathandlingsplan.

Herr talman! Det visar hur komplicerat det är. Det som är vår utmaning oavsett om man heter Kjell-Arne Ottosson och representerar Kristdemokraterna eller Anna-Caren Sätherberg och representerar Socialdemokraterna är att vi här som politiker ska ha ett helikopterperspektiv på frågan. Vi måste ta hänsyn till flera delar än vad de enskilda verken och myndigheterna behöver göra. Vi ska ta hänsyn till allt, och då är det ett givande och ett tagande.

Herr talman! Det är just därför som vi har fått kritik i vissa delar för vår klimathandlingsplan, likaväl som Anna-Caren Sätherberg och Januaripartierna fick kritik för sin klimathandlingsplan. Det visar på hur komplicerat det är när du ska gå fram och ändock ha acceptans, vilket även Anna-Caren Sätherberg nämnde.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Påståendet att handlingsplanen leder hela vägen till nettonoll - som partimedlemmar från Moderaterna har sagt här, som regeringen har sagt på presskonferenser och som alla har uttalat - brister i saklighet, säger Klimatpolitiska rådet.

Jag vet inte om det fanns kritik mot den förra regeringen. Vad har hänt med Kristdemokraterna? Det har hela tiden och i sitt principprogram talat om det förvaltarskap som man har ställt så högt. Är uppfattningen nu: Det var kritik innan, och då ska det vara kritik mot oss? Det är ingen naturlag. Nu ökar ni utsläppen år efter år, och ni har inga nya åtgärder.

På er hemsida går det fortfarande att läsa om förvaltarskapet. Det gäller de egna personliga tillgångarna, de materiella värdena samt miljö- och naturresurser. Man ska agera på ett sådant sätt att man med stolthet kan överlämna frukterna av det arbetet. Det förutsätter att vi förvaltar och inte på ett ansvarslöst sätt förbrukar ändliga resurser och naturvärden. Det förutsätter också att agerandet grundas på försiktighetsprincipen.

Min fråga blir: Vad har hänt med Kristdemokraternas starka syn på det förvaltarskap som man har haft innan? Vad har skett sedan dess? Behöver Kristdemokraterna anta ett nytt principprogram där bulka blir en del av det nya förvaltarskapet?

Herr talman! Tack, Anna-Caren Sätherberg, för förslaget!

Jag får tacka för att Anna-Caren Sätherberg tar mycket av sin talartid i anspråk för att läsa ur Kristdemokraternas partiprogram. Det är inte ofta vi noterar att socialdemokrater gör det, och sannerligen inte i riksdagens kammare. Tusen tack för att detta basuneras ut!

Det visar väl på hur komplicerat det är, eftersom vi båda har fått kritik. Det visar väl på hur svårt det är. Förvaltarskapstanken är inte en form av konserverande, utan där ska man gå framåt.

Ska du klara att gå framåt måste du göra det där du har folket med dig. Annars tar du dig inte framåt. Tar du dig inte framåt kan du inte heller utveckla politiken i de vägar som vi måste gå.

Det är oerhört viktigt att vi har med oss befolkningen i de förändringar som vi ska göra. Annars hjälper det inte oavsett vilken typ av förvaltarskap du håller på med. Tänker du att du bara ska bevara och konservera kommer du inte framåt.

Här handlar det om att gå framåt men i en sådan takt att vi ser att vi får lösningar samtidigt som våra medborgare är med oss. På så sätt bygger vi någonting som är hållbart för framtiden.

Herr talman! Det är sannerligen förvaltarskap när vi bygger någonting som är hållbart och dessutom hållbart för lång tid framöver.

(Applåder)

Herr talman! När jag tittade på den senaste partiledardebatten i SVT studsade jag till i likhet med ledamoten från Centerpartiet och kanske många andra. Ebba Busch - energi- och näringsminister, och kristdemokrat - sa följande: Vi ser den gröna omställningen som ett maratonlopp där det är viktigast att komma över mållinjen. Vill man gå ned i vikt kvickt kan man svälta sig, men då kan man inte springa hela loppet. Då måste man äta rätt. Just nu bulkar Sverige med utsläpp, och det är för att nå noll 2045. Vi lägger på oss lite vikt i form av utsläpp.

Så sa ministern i debatten. Men det är snarare så att för varje år som vi dröjer med att sänka utsläppen ökar kostnaderna både ekonomiskt och utsläppsmässigt för att ta itu med problemen. Jag skulle gärna vilja få förklarat vad ledamotens partiledare och minister menade.

Herr talman! I likhet med det jag sa i mitt svar till Rickard Nordin får jag be Kajsa Fredholm att ställa frågor som rör Ebba Buschs uttalanden just till Ebba Busch. Det finns möjligheter att lämna in en skriftlig fråga och även möjligheter till interpellationsdebatt. Jag skulle därför råda Kajsa Fredholm att ställa frågan direkt till Ebba Busch i stället för att gå via ombud.

Herr talman! Nu är det ju så att ledamoten är kristdemokrat och att Kristdemokraterna är med i regeringen. Ebba Busch är ledamotens partiledare och minister. Jag anser därför att man borde känna till det här om man är med i partiet och är riksdagsledamot.

När man bulkar utsläpp i form av sänkta bränslepriser och sänkt reduktionsplikt och när utsläppen ökar för första gången på decennier förvärrar det bara den klimatkris vi befinner oss i. Det hjälper inte att ackumulera utsläppen. Vi har en koldioxidbudget som vi måste förhålla oss till. Vi måste nu satsa på åtgärder som minskar utsläppen och inte ökar dem. Detta tar även Klimatpolitiska rådet upp i sin kritiska rapport om regeringens klimathandlingsplan.

Omställningens centrala frågor hanteras till stor del i en bakvänd tidsordning, och de nödvändiga beslut som måste fattas under den här mandatperioden skjuts upp och läggs i nya utredningar. Jag vill fråga ledamoten: Varför skjuter regeringen fram besluten till nästa mandatperiod? Är inte det rätt oansvarigt?

Herr talman! Man kan göra på två sätt. Antingen går man fort och fel fram, och sedan måste man göra om och göra rätt. Det är precis vad som skedde med till exempel reduktionsplikten, där vi såg att det inte var hållbart. Man hade byggt en kurva som inte höll hela vägen fram. Man hade lagt alla ägg i samma korg. Vi blev tvungna att göra om och göra rätt. Det är självfallet inte bra, men det är bättre än att fortsätta på något som är fel. Det är det ena sättet.

Det andra sättet är att man utreder på riktigt och tar fram konsekvensanalyser för att se vad det är som är effektivt. Vad är det som är kostnadseffektivt? Vad är det som gör skillnad för klimat och miljö? Utifrån ett gediget beslutsunderlag kan man sedan fatta rätt beslut som leder hela vägen fram till nettonoll 2045. Det är det vi gör. Vi går inte fort och fel fram.

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för anförandet och för intressanta replikskiften! Jag har flera frågor, och jag ska försöka vara kort och koncis så att vi kan beta av dem.

Kristdemokraterna nämner i sitt anförande att man är för ny kärnkraft och hänvisar då till klimatet. Jag har konstaterat att regeringen inte har valt att ta initiativ till en analys av hur omställningen av energipolitiken, där man nu välkomnar alla fossilfria kraftslag inklusive kärnkraft, påverkar klimatomställningen. Därför undrar jag om Kristdemokraterna är beredda att ändra energipolitik om det skulle framgå att strategin att välkomna ny kärnkraft försenar klimatomställningen och förvärrar för klimatet.

Herr talman! Jag tycker egentligen att svaret på Elin Söderbergs fråga ingår i vårt nya energimål om att ha 100 procent fossilfri energi. Där sägs det ingenting om vilken typ av energi det handlar om utan bara att det ska vara 100 procent fossilfri energi. Sedan får vi se vad marknaden, industrin och forskningen säger att vi ska ha och gå fram med det.

Detta är viktigt med tanke på all den energi som vi behöver för att klara omställningen till 2045 och för att klara alla de satsningar som görs, inte minst i norra Sverige. Vi ser hur det i dag sägs nej till satsningar i södra Sverige för att det inte finns effekt nog. Det talar för att måste ha enormt mycket mer energi. Och vi ser, precis som jag sa, att vi måste ha allt. Det nämner även IPCC i sin förrförra rapport: Ja till allt, och där är även kärnkraft med, om vi ska klara detta.

Jag förstår att man kan ha olika syn på olika kraftslag; det har jag inga problem med. Men om vi ska ha energin måste vi bygga för den, och då måste vi ha något som levererar energi alla årets dagar, alla dygnets timmar oavsett väder och vind. Vi kan inte förlita oss på att ett system som bara har förnybart ska hålla, för ett sådant system finns inte - inte i dag i alla fall. Sedan kanske forskningen kommer framåt även där, men vi är inte där i dag, och vi måste fatta beslut på de underlag som vi har i dag.

Herr talman! Jag tycker att det var något otydligt. Men om det är så att Kristdemokraternas vilja att välkomna ny kärnkraft handlar specifikt om klimatfrågan tycker jag att det är högst relevant att analysera effekterna på klimatomställningen av att regeringen välkomnar ny kärnkraft.

Jag kan konstatera att det finns flera analyser som visar att ett elsystem där man välkomnar ny kärnkraft riskerar att leda till att utsläppen av växthusgaser ökar på grund av en försenad klimatomställning. Docenter i nationalekonomi har till exempel skrivit att regeringens satsning på kärnkraft höjer elpriset och ökar risken för elbrist innan 2035.

Då låga elpriser och tillgång till el är avgörande för industrins klimatomställning innebär en sådan utveckling stora risker för klimatomställningen. Det finns även en rapport från Chalmers som lyfter att elektrifieringen kan försenas.

Därför skulle jag vilja att Kristdemokraterna svarar på min fråga. Om anledningen till att man är för kärnkraft är klimatargument och om det framgår att det blir sämre för klimatet om man jobbar med ny kärnkraft - är Kristdemokraterna då beredda att byta ståndpunkt?

Herr talman! Jag tyckte att jag svarade Elin Söderberg i mitt föregående anförande. Vi har sagt att vi ska ha 100 procent fossilfri energi. Vad det sedan är som ska komma fram får vi se. Det är det som marknaden, forskningen och vår industri får avgöra.

Det blir lite av det som på nysvenska kallas för cherry picking, alltså att man väljer ut vilka forskningsrapporter man vill läsa. Oavsett vad, herr talman, är det så att om vi inte har en energipolitik som ger den energi vi behöver, och dessutom ren energi, har vi inte heller någon klimatpolitik.

Herr talman! Det finns tre problem med regeringens klimathandlingsplan: Den saknar klimat, den saknar handling och den saknar plan.

Regeringens eget expertråd kallar den för missvisande och menar att den brister i saklighet. Finanspolitiska rådet säger att beslut eller aviseringar om åtgärder som ska minska utsläppen saknas. Rådet säger vidare att det behövs ett politiskt ledarskap som tydligt beskriver varför klimatomställningen är nödvändig. Konjunkturinstitutet varnar för att vi med regeringens politik kommer att ha drivmedelspriser på över 40 kronor per liter redan nästa mandatperiod.

Regeringen skriver själv i Tidöavtalet att politiken måste stämmas av mot forskningen samt baseras på fakta. Min fråga till regeringen och klimatministern är: Vilken forskning och fakta är det som ni ska stämma av mot? Alla instanser säger samma sak. All forskning och fakta pekar åt samma håll. Regeringens politik är inte tillräcklig. Den är inte i närheten av att vara det. Den är missvisande, och den brister i saklighet. Sluta leka struts och stoppa huvudet i sanden! Börja agera! Börja leda!

Allt regeringen gör just nu är att försöka gaslighta hela svenska befolkningen. Det funkar dåligt. En liten skrotningspremie löser inte det faktum att användandet av fossila drivmedel ökar med 4 miljoner liter om dagen. Fler laddstolpar hjälper inte mot det faktum att elbilsförsäljningen störtdykt sedan regeringen tog bort miljöbilsbonusen och chockhöjde elskatten.

Ministern talar ofta om en bred palett. I ministerns palett verkar det dock mest finnas grått, svart och framför allt Sverigedemokratiskt brunt. Det läggs nämligen mer pengar på att öka utsläppen än på att sänka dem. Den röda färgen, som skulle dra upp linjer mot populism, klimatförnekelse och rasism, verkar ministern ha lämnat hemma när hon klev in på Rosenbad. Löftet att Liberalerna skulle stå upp för klimatmålet visade sig, precis som så mycket annat, bara vara tomma ord. Det är skamligt.

Den ryska gasen flödar fortfarande in över de svenska gränserna, trots Jan Björklunds bevingade ord. 30 procent av vår olja kan vi inte redogöra för ursprunget för, vilket i praktiken betyder att den lär komma från Ryssland. Trots det går regeringen fram med en politik som ökar vårt oljeberoende och skyndar på utsläppen i en skala som inte setts i modern tid, och detta i ett säkerhetspolitiskt läge där Ryssland är de sista vi vill skicka våra pengar till.

Regeringens politik spelar Vladimir Putin rakt i händerna.

Klimatomställningen, herr talman, är inte bara nödvändig; den är helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft, för vår landsbygdsutveckling, för vår säkerhet och för vår hälsa. När fler el- och biogasbilar rullar på våra gator minskar partikelutsläppen och våra barns lungor utvecklas bättre, samtidigt som färre dör i hjärt-kärlsjukdomar orsakade av dålig luft. När de gröna kolatomerna från jord och skog ersätter fossila motsvarigheter i plaster, färger, tyger och drivmedel stannar pengarna på den svenska landsbygden i stället för att hamna i Putins fickor. När svenska innovativa företag får en stark hemmamarknad skapas förutsättningar för export när resten av världen ställer om, och hundratusentals nya jobb kan skapas här hemma. När vi producerar mer el, drivmedel och råvaror till industrin på egen hand minskas sårbarheten i globala leveranskedjor, och vi slipper skicka pengar till skurkstater som Qatar, Saudiarabien och Ryssland.

Alla de här möjligheterna finns i klimatomställningen. Det är verkligen något att kämpa för. Men regeringen fattar med berått mod beslut som gör oss mer beroende av fossilt, som ökar utsläppen, som skickar mer pengar till skurkstater och som skadar barns lungor. Allt det här är fakta och etablerad vetenskap, precis det som regeringen säger sig grunda sina beslut i. Det är alltså helt medvetna handlingar som skadar den svenska befolkningen.

När Ryssland invaderade Ukraina skenade de svenska energipriserna. Det gällde såväl el som drivmedel. Jag har i nästan ett decennium varnat för att göra sig beroende av rysk olja. Under parollen att vi hellre tankar förnybart från Piteå än fossilt från Putin har Centerpartiet drivit på för ökad svensk produktion av förnybara drivmedel. När priserna blev ohållbart höga - för det blev de - hade en sådan produktion kunnat lätta bördan. Tillsammans med skattesänkningar på förnybart och justerade avgifter hade den kunnat sänka priset precis lika mycket som regeringen gjorde när man skrotade reduktionsplikten och ökade den fossila andelen.

Att ursäkta sig med att väljarna ville ha lägre drivmedelspriser räcker alltså inte. Att säga att vi måste skapa acceptans för klimatpolitiken och därför måste öka utsläppen duger inte. Det finns andra förslag som hade sänkt priserna precis lika mycket utan att öka utsläppen. Man har alltså gjort ett dåligt val, att helt medvetet öka utsläppen, när man hade kunnat skapa acceptans på ett annat sätt.

Väljarna vill nämligen också ha en tuff klimatpolitik. Och det är inte väljarna ensamma om: Ett enat näringsliv vill ha skarpa klimatmål som nås. Hitachi har tagit hem svensk historias hittills största industriorder för leverans till förnybar teknik. Det är egentligen enkel logik: När resten av världen ställer om - och det kommer att ske - vill vi ha svenska företag i framkant som tack vare en ambitiös hemmamarknad har kunnat innovera och nu får sälja sina produkter till resten av världen.

När regeringen i stället vill göra så lite som möjligt kommer våra företag att tappa i konkurrenskraft. Då kommer vi att få köpa från resten av världen, och våra företag kommer självklart att flytta dit där förutsättningarna är bättre.

Det hotet är inget påhitt utan ett reellt hot. En rapport häromveckan från Västra Götalandsregionen visar att 25 000 jobb hotas bara i Västsverige om elbehovet till 2030 inte möts. Trots detta dras viktiga beslut i långbänk hos regeringen. Talet om kortade tillståndsprocesser verkar inte gälla regeringens eget klimatarbete. Där skjuts viktiga delar på framtiden. Nya klimatförslag ska alltså inte komma förrän nästa mandatperiod - då vet vi ju inte ens vilken regering vi har. Färdigutredda förslag och ansökningar ligger och samlar damm samtidigt som utsläppen ökar, företagen ser sig om efter andra platser att etablera sig på och pengarna fortsätter att skickas till Putins Ryssland eller saudiska miljardärer.

Klimatomställningen är möjlig. Vi har allt att vinna på den. Varför händer det då inte? Tekniken finns. Viljan finns. Lösningarna finns. Det är det politiska ledarskapet som saknas.

Det finns ingen långsiktighet från regeringen. Det finns ingen tydlig riktning. Ena dagen dras marknaden för förnybara drivmedel undan. Nästa dag ges gröna krediter till utbyggnad av samma sak. En ny utsläppshandel för transporter förbereds som minskar utsläppen genom att priset höjs. Samtidigt sägs det att alla prisökningar ska kompenseras fullt ut. Regeringen verkar jaga sin egen svans. Det enda resultatet är att klimatarbetet avstannar och byråkratin ökar.

Det måste bli mer action och mindre snack. Sverige ligger i botten när det gäller cirkulära lösningar. Ett avdrag för att underlätta för delningstjänster borde genomföras omgående. Att återbruka och återanvända före återvinning måste bli mer lönsamt och prioriteras. Effektiviseringar som kan frigöra både el och material måste genomföras omgående, eftersom det är ett av de snabbaste sätten att få loss de resurser vi behöver på kort sikt. Dessutom minskar behovet av användande av jungfruliga råvaror. Inför de förslag vi gemensamt tog fram i Miljömålsberedningen om konsumtionsbaserade och exportrelaterade utsläppsmål!

Viljan till och vinsten för omställningen måste öka. Här kan politiken göra stor skillnad. Fossila bränslen kommer att bli dyrare. Det kommer att drabba vissa. I stället för att lura människor att det inte kommer att ske, vilket Finanspolitiska rådet i praktiken säger att regeringen gör, måste regeringen underlätta för människor att ta sig ur fossilberoendet. Återinför miljöbilsbonusen, stötta konvertering av fordon till biogas, stötta dem som inte har kollektivtrafik runt knuten och hjälp hushåll som har det knapert!

Centerpartiet har lanserat en grön check för att bryta fossilberoendet. Den som vill tanka förnybart i stället för fossilt, sätta upp solceller på taket, köpa elbil eller göra andra miljösmarta saker måste få ett rejält stöd. De som i stället väljer att fortsätta tanka fossilt, speciellt olja med okänt ursprung, eller använda rysk gas måste betala för det, speciellt om de har kollektivtrafik runt knuten.

När det offentliga köper in varor ska det självklart vara klimatsmart - därför yrkar jag bifall till reservation 95. Centerpartiet har föreslagit att göra det obligatoriskt i all relevant upphandling att ha klimatkrav. Det är inget konstigt, men det är en fantastisk konsumentmakt. Återinför reseavdraget, som skulle gynna kollektivtrafik på landsbygden och som regeringen slopade! Återinför även de förslag kring upphandling som låg på bordet och som regeringen också valde att slopa!

Herr talman! Vi har länge pushat för kortade tillståndsprocesser. De utredningar som tillsattes under förra regeringen har jag personligen drivit fram. Regeringen säger sig också vilja korta ledtiderna. En bra start hade varit att börja med det egna departementet. Färdiga förslag om minskad byråkrati tog alltså två år att lägga fram, trots att de var klara. Förslagen om ersättningar till närboende som hyser ny elproduktion samlar fortfarande damm efter remisstiden. Ett år har nu gått utan åtgärd - trots att vi hört Moderaterna säga att man stöttar detta, trots att vi hört Kristdemokraterna säga att man stöttar det, trots att vi hört Liberalerna säga att man stöttar det och trots att vi till och med hört Sverigedemokraterna säga att man stöttar det. Ändå lägger regeringen inte fram förslagen. Vad är problemet?

Det allvarligaste exemplet är nog ändå att klimatministern säger att man ska kompensera för de nu skenande utsläppen med någonting som inte kommer förrän nästa mandatperiod. Regeringen hastar igenom lagstiftning kring integritetsskadliga visitationszoner för att det är bråttom att hantera gängkriminaliteten men verkar inte tycka att det är bråttom att hantera klimatkrisen och stärka den svenska konkurrenskraften. Det här är skadligt. Det är skadligt för klimatet, för medborgarnas hälsa och för de svenska företagen.

Herr talman! Att stävja brottslighet och att följa lagar och regler, skrivna som oskrivna, predikar den här regeringen om för oss medborgare. Men att följa klimatlagen struntar regeringen blankt i. Om regeringen själv inte följer lagen, vilka signaler sänder det till övriga samhället?

Hade Liberalerna haft lite ryggrad hade de stått upp mot petropopulismen. Hade Moderaterna haft näringslivets bästa för ögonen hade de gått det till mötes och gjort kraftiga klimatsatsningar. Hade Kristdemokraterna haft ett kristet synsätt hade de tagit hand om skapelsen. Hade Sverigedemokraterna haft Sveriges bästa för ögonen hade de gjort Sverige oberoende av rysk energi.

Vi i Centerpartiet är beredda att göra allt detta. Vi vet att tekniken finns. Vi vet att viljan hos befolkningen finns. Vi vet att det går att hjälpa dem som drabbas tuffast ekonomiskt. Vi har en politik som når målen, som stärker konkurrenskraften och som ser till hela landet. Vi håller gränsen mot såväl populister som rysk energi.

Herr talman! För dem som vill ha en politik som klarar klimatet och stärker Sveriges konkurrenskraft finns bara ett val. Det är ett grönt, liberalt och borgerligt parti. Det är Centerpartiet. Och det valet har alla att göra den 9 juni.

Herr talman! Självklart vill svenska folket och många svenska organisationer och näringslivsföreträdare och andra nå klimatmål. Detta konstaterande i talarstolen är väl alldeles uppenbart - det är klart att alla vill nå klimatmål.

Frågan är hur vi når klimatmålen, inte huruvida. Det finns ingen som argumenterar emot att vi ska klara av utmaningen vi står inför, men det vore ju någorlunda sakligt att också nämna att frågan är hur vi tar oss dit. Det är det vi bör diskutera, exempelvis här i dag, och även om det låter som spännande förslag med återbruk och energieffektivisering vet vi ju alla att det inte räcker.

Herr talman! Trots stora mediala utspel om att Centerpartiet skulle ha svängt till att vara för kärnkraft röstade Centerpartiet nej till regeringens proposition om ny kärnkraft och till förslag som är helt nödvändiga för att ny kärnkraft över huvud taget ska kunna byggas i Sverige. Centerpartiet har en lång historia av kärnkraftsmotstånd i sitt partis dna, och det är av rädsla för var Centerpartiet egentligen står som industrin och näringslivet vädjar om långsiktiga blocköverskridande besked i energipolitiken.

Låt oss därför bidra till att stävja denna oro och ge svenska folket tydliga svar! Kommer den långsiktiga plan för utbyggnad av all fossilfri elproduktion som regeringen nu lägger fram att ligga fast även om Centerpartiet får inflytande under kommande mandatperioder? Kan Centerpartiet en gång för alla ge beskedet att regeringens fattade beslut för ny kärnkraft inte kommer att rivas upp med Centerpartiets hjälp vid ett maktskifte?

Herr talman! Om regeringen vill ha långsiktighet i energipolitiken är ett hett tips att bjuda in till blocköverskridande energisamtal om just detta. Det underlättar ju om man faktiskt försöker komma överens om saker att bjuda in och förhandla om dem snarare än att tänka att man lägger fram dem i riksdagen och hoppas på det bästa.

Det är också det som näringslivet efterfrågar - inte att man tar ett enskilt krafttag, slänger fram några förslag och hoppas på det bästa, som regeringen verkar göra.

Vi kan också lyssna på Vattenfall, som säger att om man vill ha ny kärnkraft är det bästa man kan göra just nu att satsa på land- och havsbaserad vindkraft. Utan det kommer det inte att behövas någon ny kärnkraft, för då har företagen flyttat någon annanstans.

Klimatmålen och energimålen till 2030 når man inte med kärnkraft, för det finns ingen ny kärnkraft på plats till dess. Då behöver vi ha annan kraftproduktion. Vi behöver effektiviseringar, som ministern ratade. Vi behöver bioenergi. Vi behöver landbaserad vindkraft. Vi behöver havsbaserad vindkraft, som regeringen verkar vägra fatta beslut om. Alla de här sakerna händer det ingenting kring.

Vill man på riktigt diskutera energipolitiken i dess helhet? Då är ministern välkommen tillbaka till debatten som är på torsdag, som handlar om just det. Då diskuterar jag jättegärna ännu mer kärnkraft om det är så. Här fokuserar jag på klimatfrågan.

Ska vi lösa industrins behov av omställning av el till 2030 tror jag att skygglapparna kring kärnkraft måste släppas lite, för man hinner inte lösa problemet till dess. Den bästa lösningen om man faktiskt vill ha mer kärnkraft är att satsa på mer vindkraft, paradoxalt nog.

Min fråga tillbaka till ministern är att om man nu önskar långsiktighet i energipolitiken, som man efterfrågar här, är regeringen då beredd att bjuda in till sådana samtal? Det är det som behövs, och det är det som näringslivet efterfrågar.

Herr talman! Rickard Nordin verkar vilja ha ett inbjudningskort i stället för att ge besked till svenska folket från en talarstol i Sveriges riksdags kammare om var han står.

Man pratar bara om den havsbaserade vindkraften. Jag kan gladeligen meddela Rickard Nordin att den här regeringen har godkänt mer havsbaserad vindkraft än den förra regeringen lyckades med under åtta hela år. Man kritiserar oss för takten med vindkraften när vi gör allt vi kan för att bygga ut alla fossilfria kraftslag. Men Rickard Nordin vägrar tala om den alldeles grundläggande baskraften, som behöver byggas ut för att kraftsystemet ska kunna leverera för klimatomställningen.

Jag noterar de utestående beskeden och hoppas att ledamoten lyckas ge mig tydligare besked i nästa fråga.

Centerpartiets Europaparlamentariker Emma Wiesner gick nyligen ut och krävde att alla länder ska ta ansvar för sina historiska utsläpp. Med pompa och ståt gick man ut med detta besked, och Rickard Nordin står här och proklamerar stolt att 95 procent till 2040 är ett rimligt EU-mål.

Då undrar jag om Centerpartiet har gjort någon analys av vad det här skulle kräva av den svenska jordbrukssektorn. Har Rickard Nordin gjort en analys av vad som rent konkret krävs av svenska jordbrukare och skogsägare för att klara av den här ambitionsnivån? Eller är det bara dessa stora, pompösa ord med hård retorik i talarstolen om klimatmål? De kan banne mig kastas upp till 95 procent!

Den här regeringen väljer att titta på de remissvar som kommer in, inte minst från svenska bönder och skogsägare, om hur man ser att de här målen ska kunna uppnås rent konkret.

Jag undrar om Centerpartiet har en plan för hur jordbrukssektorn ska kunna kompensera för alla sina historiska utsläpp och för denna otroligt ambitiösa 95-procentiga nivå. Finns det en plan? Finns det en tanke? Vad kräver Centerpartiet av de svenska jordbrukarna och skogsbrukarna?

Herr talman! Jag kan meddela ministern att sedan 2009 har det varit tillåtet att bygga ny kärnkraft i Sverige. Det har Centerpartiet stått bakom sedan dess. Vi skrev under den energiöverenskommelsen då.

Det vi inte står bakom är mångmiljardsubventioner till kärnkraften. Vi har redan 400 miljarder när det gäller kreditgarantier, och nu vill regeringen lägga på ytterligare.

När det gäller 2040-målen är detta vad som krävs för att nå Parisavtalet. Om vi inte når klimatmålen blir konsekvenserna för jordbruket katastrofala. Vi kommer att kunna producera betydligt mindre mat, inte bara i Sverige utan i resten av världen, så att nå dem är helt fundamentalt för livsmedelssektorn.

Det som är det stora problemet och min stora oro är inte 2040. Det är 2030. Vi är inte ens i närheten av att nå de 2030-mål som finns, och regeringen väljer nu att prioritera ökade utsläpp i transportsektorn. Då är det bara jordbrukssektorn kvar. Regeringen kommer uppenbarligen att tvinga jordbruk och skogsbruk att minska utsläppen, för det är det enda som finns kvar att göra när regeringen tillåter ökade fossila utsläpp med olja från Ryssland.

Det är det här som är det stora problemet och det stora hotet mot landsbygden - att man inte klarar av att prioritera. Man prioriterar bilkörande i storstäder, hos mig i Göteborg där vi kan ta spårvagnen i stället och i Stockholm där tunnelbanan finns. I stället för att kompensera dem som verkligen behöver bilen satsar man mångmiljardbelopp på sänkta drivmedelsskatter i storstäderna. I stället för att hjälpa lantbruket att ställa om gör man det billigare med fossilt och chockhöjer elskatten.

Det är det här som är det riktigt allvarliga och det riktigt oroande. Det är svensk landsbygd som kommer att få betala för regeringens havererade klimatpolitik om vi inte når målen 2030, och det säger inget expertorgan att vi kommer att göra. Det säger ingen annan än möjligtvis regeringen själv.

(Applåder)

Herr talman! Tack, kära kollegor, för en mycket intressant debatt! Jag kommer sannolikt att dra över min talartid något, kan jag säga redan nu. Jag kan också inleda med att yrka bifall till reservation 13. Vi i Miljöpartiet vill att regeringen lägger fram en helt ny klimathandlingsplan. Den här duger icke.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet vill att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och vara pådrivande i den globala klimatomställningen. Klimatomställningen kan och ska vara en drivkraft för en stark och rättvis samhällsutveckling i hela landet, där näringslivets omställning leder till stärkt konkurrenskraft och trygga arbeten. Sverige ska bli en världsutställning för innovationer, ny teknik och hur hållbara samhällen planeras och ser ut. Som första fossilfria välfärdsland utvecklar vi samhället i balans med ekosystemen och skapar trevliga samhällsmiljöer som bidrar till en god folkhälsa.

Den gröna omställningen ska och måste vara just grön och miljömässigt och socialt hållbar. Mot bakgrund av flera större samhällsutmaningar behöver Sverige genomföra en grön samhällsomställning i syfte att möta klimatkrisen och naturkrisen och bygga ett robust samhälle med frihet och trygghet inom planetens gränser. Miljöpartiet vill därför bygga ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle där Sverige har världens bästa klimatarbete, den biologiska mångfalden stärks, välfärden finns tillgänglig för alla där man behöver den och där jämlikhet är en självklarhet; ett tryggt och fritt samhälle inom planetens gränser. Det är en historisk satsning vi måste göra, där vi lyssnar till vetenskapen och gör vad som krävs för att nå hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

Herr talman! Vi kan konstatera att vi inte kan få någon rättvisa utan omställning. Vi kan inte heller få någon omställning utan rättvisa. Klimatomställningen ska vara rättvis och bidra till samhällsutveckling i hela landet. Den snabba samhällsutveckling som klimatomställningen innebär kräver robusta sociala skyddsnät som säkerställer ekonomisk grundtrygghet för befolkningen och en arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik som skapar trygghet i omställningen och förutsättningar för livslångt lärande.

Vi i Miljöpartiet har lagt fram en hel, alternativ klimathandlingsplan som följdmotion till regeringens skrivelse. Innehållet i vår handlingsplan är begränsat till utsläppsminskande åtgärder, men flertalet av våra reformer både minskar utsläppen och ökar jämlikheten. Vår strategi för en rättvis klimatomställning är dock mycket bredare än innehållet i just klimatpolitiken. Hela politiken behöver skapa förutsättningar för en rättvis klimatomställning.

Ett exempel på åtgärd som inte är utsläppsminskande i sig och som därför inte ingår i vår plan är vårt förslag om sänkt skatt i landsbygd och glesbygd, men vi har också flera åtgärder som minskar utsläppen och även har en fördelningspolitisk profil.

Vi vill ge stöd i form av en inkomstprövad leasingcheck till människor för att de ska kunna leasa elbil. Vi vill ha en högre bonus vid köp av elbil eller biogasbil för boende i glesbygd än för dem som bor i städer. Vi vill också ha ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag, så som det fanns förslag på men som den här regeringen har slopat. Vi vill införa ett Sverigekort så att det blir lika billigt att åka kollektivt i hela landet.

Vi vill se ett långsiktigt stöd för energieffektivisering där staten står för 60 procent av kostnaderna för energibesparande åtgärder för hushåll och fastighetsägare.

Herr talman! Vi behöver ett elsystem som backar upp klimatomställningen. För att möjliggöra utfasning av fossil energi behöver den förnybara energiproduktionen byggas ut och el frigöras som kan ersätta den fossila energi vi i dag importerar. Ökad elproduktion i sig leder inte till minskade växthusgasutsläpp. För att bidra till klimatomställningen ska den ökade elproduktionen ersätta import av fossil energi.

Tidöpartierna har tyvärr reducerat miljöpolitik till klimatpolitik, bland annat genom att lägga ned Miljödepartementet. De har reducerat klimatpolitiken till energipolitik och i väldigt stor utsträckning reducerat energipolitiken till frågan om ny kärnkraft. Men i dag står den svenska industrin och stampar. Snackar vi industrins klimatomställning behöver vi leverera terawattimmar innan 2030, och då är kärnkraften fullständigt irrelevant.

Vi i Miljöpartiet vill se konkreta planeringsmål till 2030 och 2035, inte enbart till 2045, som regeringen beslutat om. Vi vill tillgängliggöra dubbelt så mycket el till 2035, det vill säga tio år före regeringens plan. Det vill vi göra genom en kraftfull utbyggnad av förnybar elproduktion och energieffektiviseringar. Vi ska självklart nyttja hela den potential som finns för lönsamma energieffektiviseringsåtgärder. Det är så Sverige snabbast och billigast kan frigöra mer el, inte minst till industrins klimatomställning.

Det förnybara elsystemet ska vila på en stabil grund av grön baskraft. Vi vill sätta ett planeringsmål för grön baskraft om 10 gigawatt till 2030. Konkret handlar det om energilagring i form av vätgas, pumpkraft och värme, höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen, gasturbiner drivna av förnybara bränslen och efterfrågeflexibilitet som smart styrning av elbilsladdning och värmepumpar.

Herr talman! Regeringen har gjort en omläggning av energipolitiken. Det är tydligt att det viktigaste fokuset i den omläggningen är att skapa förutsättningar för att bygga ny kärnkraft i Sverige. Regeringen har dock inte tagit initiativ till någon analys av effekterna på klimatomställningen av den här omläggningen av energipolitiken. Utan att ha analyserat effekten på klimatet har regeringen alltså lyft fram omläggningen av energipolitiken som en av dess viktigaste klimatåtgärder. Men det finns gott om analyser som visar att ett elsystem med ny kärnkraft leder till ökade utsläpp av växthusgaser på grund av försenad omställning.

I december 2023 skrev två docenter i nationalekonomi i Svenska Dagbladet att "regeringens satsning på kärnkraft höjer elpriset och ökar risken för elbrist innan 2035". Då låga elpriser och tillgång till el är en förutsättning för industrins klimatomställning innebär såklart en sådan utveckling stora risker för klimatomställningen.

I en rapport från Chalmers 2023 som jämförde ett framtida elsystem med och utan kärnkraft står att läsa: "Om dessutom ett alltför ensidigt fokus läggs på att underlätta för just kärnkraft riskerar elektrifieringen att senareläggas och marknadens aktörer måste vänta på att kostnaderna för kärnkraft ska bli mer förutsägbara samtidigt som investeringar i vindkraft - där det nu finns ett stort investeringsintresse - riskerar att utebli."

Att elektrifieringen senareläggs är relevant ur klimatsynpunkt i och med att det innebär att de samlade utsläppen över tid ökar mer än med en politik som kan se till att vi får en snabbare elektrifiering.

Herr talman! Kritiken mot regeringens klimathandlingsplan, denna skrivelse, har varit massiv. Klimatpolitiska rådet skriver att regeringen ger en missvisande bild av handlingsplanens förväntade bidrag till att målet uppnås och att påståendet att handlingsplanen leder hela vägen till nettonoll brister i saklighet.

Naturvårdsverket skriver i sin senaste rapport att målet till 2045 inte nås med de beslutade styrmedlen och att gapet till målet är omkring 22 miljoner ton.

Finanspolitiska rådet skriver att det behövs en sammanhållen och begriplig strategi för att individer och företag ska kunna fatta rätt investeringsbeslut i rätt tid och därigenom ställa om på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringens klimathandlingsplan ger enligt dem inte tydlig och konkret information om hur klimatmålen ska nås. Den vilar på förhoppningar om att framtida åtgärder ska leda till att målen uppnås.

Energimyndigheten bedömer att det inte är möjligt att nå Sveriges mål om förnybar energi inom Fit for 55, givet regeringens minskning av reduktionsplikten. Och om EU-målen skulle förlängas till efter 2030 riskerar den aviserade utbyggnaden av kärnkraft att leda till att andelen förnybart inte ökar i tillräcklig omfattning eller att den till och med minskar.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet har lagt fram en hel alternativ klimathandlingsplan, en grön klimathandlingsplan för Sverige.

Jag vill yrka bifall till reservation 17.

Vår handlingsplan innehåller övergripande och stödjande åtgärder. Den innehåller åtgärder för utsläppen inom Sveriges gränser, åtgärder för ökad kolinbindning i skog och mark, åtgärder kring konsumtionsbaserade utsläpp och åtgärder för negativa utsläpp.

Vi vill bygga ut det klimatpolitiska ramverket med en årlig utsläppsbudget för Sverige fram till 2040 med ett skarpt mål om att nå nära noll-utsläpp redan år 2035. Vi vill anta ett mål för de konsumtionsbaserade utsläppen i linje med vad vetenskapen visar krävs för att klara Parisavtalet. Jag hoppas att det inte ska vara så svårt, för det är inte länge sedan alla åtta partier kunde enas om mål för konsumtionsbaserade utsläpp. Men regeringen har ännu inte lagt fram någon proposition om detta.

Vi vill att klimatkollegiet återinrättas i Regeringskansliet, något som Klimatpolitiska rådet också har lyft fram.

Vi skulle vilja tillsätta en nationell samordnare för genomförandet av Sveriges klimatmål inom ramen för LULUCF-förordningen. Det behövs åtgärder nu för att vi ska nå Sveriges åtaganden om att öka kolinbindningen i skog och mark.

Vi vill också att Sverige ska visa ledarskap inom EU och internationellt för att Parisavtalet ska nås.

När det kommer till industrin lade Miljöpartiet grunden för industrins klimatomställning när Miljöpartiet satt i regering. Industrins klimatomställning i Sverige är till nytta för klimatet, svensk konkurrenskraft och Sveriges ekonomi, och den bidrar till en stark samhällsutveckling i hela Sverige. Industrins klimatomställning innebär samtidigt utveckling av tekniker och produkter som bidrar till den globala klimatomställningen.

Det är några saker som vi särskilt vill fokusera på. Det är snabbare tillståndsprocesser, el i närtid och kompetensförsörjning. Industrin skriker efter detta för att klara klimatomställningen. Trots det levererar inte regeringen i fråga om det som näringslivet efterfrågar.

Vi i Miljöpartiet vill, som jag har nämnt, ha planeringsmål för el i närtid och snabbt bygga ut elproduktionen. När vi satt i regering arbetade vi fram utredningarna kring snabbare tillståndsprocesser. Regeringen har i stället låtit detta ligga i långbänk.

När det gäller kompetensförsörjningen behövs satsningar inom bostadsbyggande, utbildningsinsatser och bättre förutsättningar för arbetskraftsinvandring för att vi ska se till att få personal till all verksamhet. Det behövs såklart också satsningar på infrastruktur och att arbetet med Industriklivet, Klimatklivet, gröna kreditgarantier och Fossilfritt Sverige, som vi inrättade när vi satt i regering, fortsätter vidare.

När jag lyssnade på några av de tidigare anförandena reagerade jag på att transportsektorn knappt nämndes. Men det är den sektor där vi har väldigt höga utsläpp av växthusgaser i dag och där utsläppen kraftigt ökar till följd av regeringens politik.

Vi i Miljöpartiet ser att det behövs åtgärder för ett effektivt transportsystem. Det handlar om att vi elektrifierar, byter ut fordonen till fossilfritt drivna fordon och att vi hanterar utsläppen från den befintliga fordonsflottan genom att återinföra och utveckla reduktionsplikten.

Förutsättningarna för omställning inom transportsektorn ser väldigt olika ut i olika delar av landet, i olika hushåll och i olika verksamheter. Teknikutvecklingen har också kommit olika långt när det gäller olika typer av transportslag - personbilar, lastbilar, sjöfart och flyg. Omställningen av transportsektorn behöver därför göras genom att få fram rätt lösning på rätt plats, så att vi minskar utsläppen så snabbt och effektivt som möjligt.

Jordbruket, som nämndes i ett tidigare replikskifte, är ett av de områden som drabbas värst av konsekvenserna av klimatförändringarna. Vi ser i dag söndertorkade skördar eller sönderregnade skördar. Vi ser ökad risk för sjukdomar och insektsangrepp till följd av klimatförändringen.

Livsmedelsproduktionen i Sverige behöver öka. Det är en bra åtgärd för att stärka Sveriges krisberedskap, men det är också en klimatanpassningsåtgärd. När skördarna i södra Europa inte kan leverera har vi förutsättningar att öka vår livsmedelsproduktion här i Sverige, men då behövs politiska åtgärder för att ge alla lantbrukare förutsättningar att ställa om jordbruket. Det handlar också om att vi gör detta där vi får synergieffekter mellan biologisk mångfald, klimatanpassning och minskad klimatpåverkan.

Herr talman! Ibland låter det som att vi har dessa klimatdebatter för klimatmålens skull. Men vi står inför extrema utmaningar. Det finns inget business as usual-scenario utan konsekvenser. Vi är i dagsläget på väg mot en närmare tre grader varmare värld redan år 2100. Det är när dagens mellanstadieungar, som går med rycksäcken över axeln, är i 80-årsåldern. Hela deras liv kommer de att se utvecklingen av klimatförändringarna och deras konsekvenser - för livsmedelsproduktion, för migration, för utbredning av sjukdomar, för säkerhetspolitik och för ekonomi. Allting påverkas av om vi kan minska utsläppen av växthusgaser tillräckligt snabbt och klara Parisavtalet eller om vi inte kan göra det.

Samtidigt innebär det jättemånga möjligheter att göra klimatomställningen, hejda utsläppen och klara Parisavtalet. I Sverige innebär klimatomställningen stärkt konkurrenskraft, trevligare stadsmiljöer, bättre samhällsservice i lands- och glesbygd, renare luft och bättre hälsa. Det är en no brainer att vi ska genomföra klimatomställningen. Trots det ser vi enorma skillnader mellan de åtta riksdagspartierna när det kommer till hur mycket utsläppen minskar av vår politik.

Konsekvenserna här i Sverige, om vi inte ställer om, är flera. Det handlar om översvämmade källare, om förstörda hem, om bortspolade vägar och tågräls, om ras och skred, om värmeslag på äldreboenden, där äldre får ligga och lida, och om skogsbränder som tvingar människor att fly från hus och hem. Allt detta leder såklart till stora kostnader för svenska hushåll och företag.

Klimatriskerna är inte bara någonting långt borta, någon annanstans. De påverkar oss i Sverige här och nu. Det påverkar definitivt oss alla om vi inte minskar utsläppen, hejdar klimatförändringen och anpassar oss till det förändrade klimatet.

Herr talman! Det finns ett antal saker som denna regering gör. Det brukar nämnas att man har godkänt ett antal vindkraftsparker. Det tycker vi i Miljöpartiet är bra. När vi satt i regering lade vi grunden för att man snabbt skulle få förutsättningar för till exempel ny havsbaserad vindkraft.

Regeringen tar också vidare Klimatklivet, Industriklivet och gröna kreditgarantier - än så länge. Det är bra. Vi lade grunden för industrins klimatomställning. Den behöver växlas upp och tas vidare.

Regeringen har infört en skrotningspremie, något som vi i Miljöpartiet drev i valrörelsen 2022. Det är ett bra förslag, men det gör faktiskt väldigt lite klimatnytta. Det går inte alls att ställa det mot de utsläppsökande åtgärder som regeringen gör.

Regeringen försökte hantera de höjda energipriserna till följd av Putins fullskaliga invasion av Ukraina genom att sänka bensinpriserna. Alla partier presenterade olika sätt att hantera de chockpriser som kom efter Putins invasion av Ukraina.

Vi i Miljöpartiet stod fast vid klimatpolitiken. Vi gick fram med leasingcheckar, sänkt matmoms och sänkt skatt i glesbygd - lösningar för att se till att skydda hushållen i en svår ekonomisk situation, samtidigt som vi fortsätter att minska utsläppen av växthusgaser. Regeringen valde att öka det fossila beroendet, öka inblandningen av fossila bränslen och chockhöja utsläppen av växthusgaser.

Det har också nämnts här att även Miljöpartiets och Socialdemokraternas klimathandlingsplan var otillräcklig. Skillnaderna i kritiken är dock enorma. Jag håller med Klimatpolitiska rådet även om den kritik vi fick - kritik om att effektberäkningarna borde ha varit tydligare och att åtgärderna borde ha varit starkare för att snabbare få ned utsläppen.

Men om Tidöpartierna tyckte att den kritiken var relevant skulle man väl ha tagit den vidare när man själv lade en ny klimathandlingsplan. I stället har man valt att inte ha några effektberäkningar, och i stället för att växla upp klimatpolitiken har man kastat den över bord och chockhöjt utsläppen av växthusgaser.

Sammantaget har Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna alla aktivt valt att ställa sig bakom politik som chockhöjer utsläppen av växthusgaser och en skrivelse med klimathandlingsplan som skjuter över hela klimatarbetet till nästkommande regering.

Man hänvisar till Fit for 55 och EU:s klimatarbete men bedriver en politik som ser till att samtliga EU-åtaganden under Fit for 55 missas här i Sverige. I sin handlingsplan skriver regeringen att Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Men hittills har regeringen sänkt ambitionerna till den grad att Sverige nu bedöms missa samtliga internationella, europeiska och nationella klimatmål.

Det krävs stor fantasi för att beskriva en klimatpolitik som ökar utsläppen och missar samtliga mål för "ambitiös och effektiv". Det är bara ansvarslöst.

(Applåder)

(TALMANNEN: Jag noterar att anförandet var tre gånger längre än den anmälda talartiden. Talartiderna är ett viktigt planeringsverktyg när vi planerar, organiserar och bemannar kammaren. Jag vill därför vädja till ledamöterna att anmäla den tid man faktiskt tänker tala.)

Herr talman! Det är möjligen att kasta en liten sten i det egna glashuset, men i stället för bara fossila utsläppsrätter kanske vi skulle börja med orala också - det hade kanske verkat begränsande!

Herr talman! För att återgå till själva repliken finns det en hel del som Miljöpartiet och Centerpartiet delar. Vi vill till exempel båda öka trähusbyggandet för att minska fossilintensiva material som stål och cement. Vi vill byta ut fossila material mot biologiska när det gäller alltifrån plaster till drivmedel. Detta är vi helt överens om.

Den stora frågan blir däremot var kolatomerna ska komma ifrån. Här delar jag kanske snarare tidigare synpunkter i debatten om att värdera skogens klimatnytta, medan Miljöpartiet hellre vill minska brukandet av skogen.

Men om vi nu ska avverka mindre, hur ska vi då få mer virke för att öka trähusbyggandet? När det blir mindre bark och sågspån och restprodukter, hur ska vi då kunna göra mer förnybara plaster och förnybart drivmedel?

Herr talman! Varmt tack, Rickard Nordin, för frågan!

Miljöpartiets utgångspunkt är att vi behöver hejda klimatförändringarna. Då behöver vi både minska de fossila utsläppen och se till att kolsänkan, det vill säga allt kol som är bundet i skog och växtlighet, inte släpps ut i atmosfären.

Därför har vi i vår politik lyft fram bland annat att vi vill se mer bioekonomi. Vi välkomnar till exempel reduktionsplikten. Vi ser att bioenergi har använts på flera ställen på ett bra sätt för att minska de fossila utsläppen. Men vi måste också utgå från att skogen är en begränsad resurs och att vi därför behöver bruka den på ett ansvarsfullt sätt.

Vi vill se mer resurseffektivitet, mer cirkulär ekonomi och mer förutsättningar för långlivade produkter så att de gröna kolatomerna kan skapa så mycket samhällsnytta som möjligt så många gånger som möjligt. Vi vill se ett mer hållbart brukande så att det blir mer av klimatanpassning när det gäller skogen och så att skogen blir mer motståndskraftig mot de nya utmaningar som kommer till följd av klimatförändringen men också att vi fortsatt kan ha ett hållbart uttag för samhällsnyttiga verksamheter.

Vi vill också jobba med att se till att efterfrågan inte bara ökar och ökar. Ska vi kunna bruka våra skogar på ett ansvarsfullt och hållbart sätt hjälper det inte om det bara leder till att det avverkas i ett annat land, utan vi måste se till att vi får en mer resurseffektiv cirkulär ekonomi och långlivade produkter.

Vi måste även jobba med andra åtgärder, till exempel spillvärme inom uppvärmningen, solvärme och andra tekniker som gör att den biomassa som vi tar ut ur skogen kan användas där den gör störst klimatnytta och inte någonstans där vi hade kunnat använda annan teknik i stället.

Herr talman! Många av de här sakerna är bra, såsom mer bioekonomi och annat. Det är alldeles utmärkt. Det drev vi också på för inom ramen för januariavtalet, men hade då ganska svårt att komma överens eftersom vi såg helt olika på skogens roll.

Om man ska binda kol i långlivade produkter är ju husbyggande perfekt. Vi binder mer kol i långlivade produkter, som ett hus exempelvis, så att ny skog får växa upp och binda nytt kol. Det blir en dubbel effekt av det.

Man kommer dock inte runt att om man ska bygga mer i trä behövs det mer virke. Att ersätta förbränning av flis - som det ofta är i kraftvärmeverken - med solvärme och annat är ingenting dåligt, men man bränner ju inte virke i kraftvärmeverken. Man eldar inte upp en stock eller fina plankor i dem. Fliset kommer som en restprodukt av virkesproduktionen. Vill vi ha mer trähusbygge och inte ska importera från andra länder med sämre hållbarhetskrav måste vi avverka svensk skog. Det är det enda sättet att få virket!

Här går Miljöpartiets politik inte ihop. Man kan inte både öka trähusbygget och minska avverkningarna. Virket är grunden för allt detta. Då behöver vi ha en skogspolitik som också avverkar så att det kan komma nya träd och så att vi kan binda kol i exempelvis trähus, som är långlivade. Hur ska vi göra det om vi nu inte ska avverka lika mycket skog? Hur ska vi då få mer virke? Det finns inget magiskt sätt att plocka fram det ur kraftvärmesektorn. De eldar inte virke, utan de eldar restprodukterna efter virkestillverkningen.

Herr talman! Med en skogspolitik som gör att vi kan ha träd som växer länge och blir riktigt bra virke kan vi också få en större andel av det vi avverkar i skogen att faktiskt gå till de här långlivade produkterna som till exempel husbyggande. Det går alltså absolut att ha ett fortsatt skogsbruk och se till att det vi brukar, alltså tar ut ur skogen, går till så mycket långlivade och klimatsmarta produkter som möjligt och att samtidigt jobba med mer resurseffektiv och cirkulär ekonomi.

Jag skulle dock vilja ha svar på en sak. Om man bara ser till ett ökat uttag av skogen utan att beakta att skogen är en begränsad resurs leder det till konsekvenser i form av minskad biologisk mångfald, till att skogen blir mindre motståndskraftig mot klimatförändringar och till att nettoupptaget i skog och mark minskar så att vi inte når vårt bindande mål i EU. Vi släpper då också ut mer växthusgaser i atmosfären och förvärrar därmed klimatet. Detta faktum ser jag inte att Centerpartiet förhåller sig till om man bara ser till att vi ska ta ut mer ur skogen.

Det vi i Miljöpartiet vill göra är att utgå från det faktum att skogen är en begränsad resurs. Vi måste se till att vi inte ökar utsläppen vare sig från skog och mark eller från samhället så att vi använder den här biomassan på ett balanserat sätt. Utifrån de ramarna ser vi till att vi får en bra ekonomi och att skogsägarna i det systemet får god ersättning för de nyttor de skapar.

Herr talman! Ledamoten Söderberg refererar till en Chalmersrapport vars metodik har omfattande problematik, för att säga det minsta. I det kostnadsoptimala scenario som man refererar till i rapporten har man en andel vindkraft på 63,5 procent. Där uppstår såklart olika kannibaliseringseffekter som gör att den utbyggda vindkraften aldrig betalar sig, det vill säga att elpriset när det blåser blir så lågt att investeringarna inte lönar sig. Om man utgår från att ett kraftsystem blir så pass billigt därför att utbyggnaden av produktionen görs av producenter som går med förlust går kalkylen helt enkelt inte ihop.

Det är precis detta, fru talman, som är den grundläggande skiljelinjen i våra resonemang om hur kraftsystemet ska gå ihop, nämligen: Att bygga ut motsvarande två tredjedelar av vår nuvarande elkonsumtion de kommande fem åren och hela vår elkonsumtion på tio år är orealistiskt och omöjligt i praktiken på grund av fysikens lagar, om detta ska ske enbart med förnybara kraftslag som vind och sol.

Miljöpartiet säger inget om vattenkraft, om vi ska exploatera våra nationalälvar eller hur det ska gå till med exempelvis allt det potentiella förnybara givet den markyta vi har. Hur ska man skydda värdefull natur? Hur ska man respektera äganderätten, inte minst för våra urfolk, om en utbyggnad ska göras på det sätt som Miljöpartiet menar?

Min fråga, fru talman, är alltså: Vad är den trovärdiga planen för att lyckas med en helt orealistisk massiv utbyggnad på kort tid, med tanke på all den markyta man då behöver ta i anspråk? Hur ska kalkylen gå ihop, givet att Chalmersrapporten absolut inte räcker som förklaring?

Fru talman! Jag har redogjort för våra energipolitiska mål, planeringsmålen till 2030 och 2035 och grön baskraft för att säkerställa hela elsystemet.

Det som jag tycker är anmärkningsvärt här är att vi har en klimat- och miljöminister som går vidare med tankar på ny kärnkraft och att regeringen talar om enorma subventioner som påverkar hela elmarknaden och dess aktörer utan att detta har föregåtts av någon analys av hur det påverkar klimatomställningen.

I Miljöpartiets energipolitik och samlade energipolitik beaktas alla de olika målkonflikter som finns när det handlar om biologisk mångfald, hur miljöfrågor ska hanteras i tillståndsprocesserna och att vi har bra samråd med lokalbefolkningen samt konsultationsordningen när det gäller urfolket samerna för att säkerställa att vi hanterar målkonflikter och snabbt kan bygga ut den el som behövs för att de facto klara klimatomställningen.

Klimat- och miljöministern har inte tagit initiativ till någon analys av hur omläggningen av energipolitiken påverkar klimatomställningen. Jag vill i stället fråga tillbaka: Varför har regeringen gått vidare med denna omläggning utan att det har föregåtts av en analys av hur det påverkar klimatomställningen? Där kan samtliga frågor läggas till: Vad blir konsekvenserna för lokalbefolkningen, för urfolken och för miljön? Det snackas om uranbrytning i Sverige - har effekterna av detta analyserats?

Fru talman! Har effekterna av uranbrytning analyserats - snälla någon! Det bryts uran i dag i Sverige, men på grund av Miljöpartiet måste detta uran hanteras som avfall som man måste göra sig av med. I stället importeras uran från länder som har långt lägre miljökrav än Sverige.

Miljöpartiet och dess talesperson i egen hög person inser inte vilka effekter den politik man bedriver har på svensk kärnkraft och vårt rena kraftsystem. Det som de företag som ställer om främst kräver av oss är ren el så att man kan fortsätta att verka i Sverige och slipper flytta till andra länder och ren el så att vi kan ställa om från det fossila till det eldrivna.

Det är jättefint att Miljöpartiet talar om torka och översvämningar och allt det som är hemskt med klimatkrisen, men om man inte talar om vad som faktiskt är lösningen på problemet blir det ju totalt ohållbart. Det är detta som oroar mig på allvar.

Situationen i Tyskland oroar mig på allvar. Titta vad som händer när gröna regeringar stänger ned kärnkraft! Detta är ett av de främsta skälen till att jag känner mig trygg med att sitta som klimatminister i en regering som inte stänger ned fungerande ren el. Det är detta som inte minst företagen desperat efterfrågar för klimatomställningen.

De efterfrågar också ett planeringsperspektiv i energipolitiken. Det är jättebra att Miljöpartiet pratar mycket om mål och att svaret på mina frågor här blir att Miljöpartiet har ett planeringsmål, men detta spelar väl ingen roll om man inte vet hur man ska uppnå detta planeringsmål eller om man inte kan ge svar på hur man med fysikens lagar ska kunna leva upp till det mål man sätter upp.

Sanningen är att det inte duger endast med det förnybara, utan alla fossilfria kraftslag behöver välkomnas. Här står Miljöpartiet vid ett historiskt vägskäl där den dogmatiska inställningen till kärnkraft verkligen blir ett historiskt misstag. Detta märker inte minst unga klimataktivister, som mer och mer vänder sig emot kritiken mot kärnkraft.

Fru talman! Det är fascinerande hur Tyskland och hur de konservativa i Tyskland gjorde Energiewende hamnar på svenska Miljöpartiet. Vi hade noll och intet inflytande över det. Det var ju Kristdemokraterna i Tyskland som gjorde Energiewende.

Det som vi i Miljöpartiet i Sverige dock har talat om väldigt länge är att vi ska göra oss kvitt fossilberoendet och att vi ska göra oss kvitt beroendet av Ryssland. Men det har inte Tyskland gjort, utan de gjorde sig beroende av Putins gasimport, något som vi direkt vänder oss emot och som nu visar sig har lett till stora konsekvenser.

Jag kan redogöra för hela vår energipolitik om så önskas. Då skulle jag dra över min talartid väldigt mycket mer än vad jag redan har gjort. Det som jag har redogjort för är våra planeringsmål och att vi har en samlad politik för att säkerställa att vi får på plats mer el i närtid och en dubblering av elproduktionen tio år tidigare än regeringen.

När Romina Pourmokhtari högljutt pratar om att det behövs ren el för klimatomställningen är jag helt med på båten, men vi har en politik för att få mer ren el tio år tidigare än vad Romina Pourmokhtari och Tidöregeringen har.

Jag har fortfarande inte fått svar på varför Romina Pourmokhtari och regeringen har valt att hugga sig fast vid den nya energipolitiken utan att det har föregåtts av en konsekvensanalys för klimatomställningen. Detta borde vara högrelevant eftersom det största argument som man använder för kärnkraft är klimatomställningen.

Trots detta har man alltså inte analyserat vad effekterna på klimatomställningen blir om vi går vidare med ny kärnkraft, om vi börjar jobba med subventioner till ny kärnkraft och om vi börjar ändra i regelverket för att försöka få någon att kanske kunna tänka sig att bygga kärnkraft någon gång i framtiden i Sverige. Vad blir effekterna på klimatomställningen? Detta har inte analyserats, och det är djupt bekymmersamt.

Fru talman! Jag kommer att fortsätta debatten och prata lite om kärnkraft. Jag vet hur mycket det uppskattas.

Som jag sa i mitt anförande kommer vi att fördubbla vårt elbehov till 2045. Det var inte så länge sedan både S och MP röstade nej till att tillåta mer kärnkraft på fler platser i Sverige, så det är väldigt tydligt vad Miljöpartiet tycker i denna fråga och vilka konsekvenserna blir av ett eventuellt regeringsskifte framöver där man ingår i en socialdemokratiskt ledd regering.

I stort är klimatfrågan en energifråga; det är få som inte har insett detta vid det här laget. Vi kommer att behöva otroliga mängder fossilfri el för att klara omställningen, för att ställa om hela transportsektorn och för att vi ska kunna fortsätta vara en industrination.

Ska vi fortsätta att producera stål i Sverige? Om svaret är ja behöver vi mer el, och den ska dessutom vara ren.

Jag som kommer från ett kärnkraftslän kan meddela Elin Söderberg att det 2014 fanns planer på ny kärnkraft på Ringhals. Så fort det blev ett regeringsskifte och Socialdemokraterna och Miljöpartiet ingick i regeringen avbröts dock diskussionerna. Dessutom såg vi hur utsläppen ökade när man i förtid stängde ned de två reaktorerna på Ringhals.

Jag är övertygad om att det inte är leasingcheckar som kommer att lösa klimatomställningen. Varifrån kommer den stabila baskraften att komma, Elin Söderberg?

Fru talman! Ja, behovet av el kommer att fördubblas. Och ja, jag vill att svensk stålindustri ska stanna kvar i Sverige. Jag vill se till att man får el för sin klimatomställning, och jag vill säkerställa att den elen är ren. Det är därför jag driver Miljöpartiets energi- och klimatpolitik.

Om vi inte får mer el på plats i närtid kommer industrierna att packa och dra. Då finns inte längre behovet av dubblering, för då finns inte verksamheterna kvar. Det oroar mig djupt att Moderaterna reducerar miljöpolitik till klimatpolitik, klimatpolitik till energipolitik och energipolitik till kärnkraft. Detta riskerar att leda till att Moderaterna driver fram en politik som gör att svensk industri flyttar utomlands, att svensk konkurrenskraft skadas och att den svenska näringslivsutvecklingen stagnerar.

Miljöpartiet har en energipolitik som syftar till att leverera kraftigt ökad elproduktion redan till 2030, med konkreta mål till 2030 och 2035 - inte enbart till 2045, som Moderaternas politik. Vi vill tillgängliggöra dubbelt så mycket el till 2035 - tio år tidigare än Moderaterna.

Vi har en plan för att hela elsystemet ska fungera med en stabil grund av grön baskraft, energilagring i form av vätgas, pumpkraft och värme, höjd effekt i vattenkraftverken, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen, gasturbiner som drivs av förnybar energi och efterfrågeflexibilitet.

Fru talman! Jag vet inte om Miljöpartiet riktigt har förstått vad baskraft är, men det som just beskrevs är inte baskraft. Det kommer inte att räcka - inte ens nästan.

Det Elin kallar att reducera politikområden är snarare att presentera riktiga lösningar. Från IPCC har man varit otroligt tydlig med att kärnkraften faktiskt kommer att behövas. Nu ser vi hur flera gröna partier ute i Europa har börjat vända i den här frågan eftersom det är så tydligt. Klimatpolitiken kräver en energipolitik - utan en sådan är klimatpolitiken obefintlig.

Jag undrar varför Sveriges miljöparti inte kan göra samma reality check som resten av de gröna i Europa har gjort och inse att kärnkraften faktiskt behövs.

Fru talman! Klimatomställningen behöver el för industrins omställning, och elproduktionen bidrar bara till klimatomställningen om den ersätter fossil energi. Miljöpartiet har en energipolitik för att öka elproduktionen i Sverige mer och tidigare än Moderaterna. Det är uppenbart att Moderaterna inte håller med, för de är fixerade vid ny kärnkraft.

För att klara klimatomställningen behöver vi se till svenska förutsättningar. Vilka förutsättningar behöver svensk industri för att klara sin klimatomställning? Om regeringen börjar satsa på utbyggnad av ny kärnkraft i Sverige riskerar detta snarare att försena klimatomställningen och elektrifieringen jämfört med om vi börjar satsa på att snabbt bygga ut det förnybara, energieffektivisera, förbättra effekttilldelningen och tillgängliggöra el för industrin nu.

Detta vill Moderaterna dock inte göra. Moderaterna motarbetar ju aktivt flera av de reformer som skulle kunna möjliggöra snabbare utbyggnad av elproduktion. De vill inte tidigarelägga vetot när det gäller vindkraften. De vingklippte hela incitamentsutredningen, som hade kunnat ge resurser till de kommuner som bygger vindkraft. De vill inte att närboende ska få förutsättningar att bli andelsägare i vindkraft. På punkt efter punkt sitter Moderaterna på händerna samtidigt som näringslivet skriker efter el i närtid.

När det gäller klimatomställningen har vi uppenbart väldigt olika åsikter i fråga om energipolitiken. Det räcker dock inte med energipolitik för att klara klimatomställningen. Helena Storckenfeldt har inte med ett enda ord nämnt hur transportsektorn ska ställa om. Samtidigt leder hennes parti en historisk ökning av utsläppen från transportsektorn.

Fru talman! I sitt långa anförande pratade Elin Söderberg om hållbar omställning. När vi pratar om hållbar omställning brukar vi säga att det handlar om tre ben. Elin Söderberg nämnde social hållbarhet och ekologisk hållbarhet, men det tredje benet nämndes inte. Om det var en freudiansk felsägning eller en vanlig felsägning vet jag inte, men jag noterade att den ekonomiska hållbarheten lyste med sin frånvaro.

Man kan fråga sig om Miljöpartiet möjligtvis gör detta för att klara av att hantera det luftslott man blåste upp när man kom med sitt budgetförslag för 2024 och framöver. Man vill låna 100 miljarder kronor per år i tio år. Jag tror, fru talman, att de flesta i denna kammare kan hålla med om att det inte är ekonomiskt hållbart.

Vi har varit i ett läge med en ganska hög inflation och priser som har rusat iväg ganska rejält, men vi har nu börjat få ordning på detta igen. Tror Elin Söderberg och Miljöpartiet själva att detta, om det skulle bli verklighet, ens skulle vara genomförbart? Elin Söderberg har flera gånger i dag, både i anförandet och i repliker, pratat om konsekvensanalyser. Har Miljöpartiet gjort någon analys av vad ett lån på 100 miljarder per år i tio år skulle innebära för Aktiebolaget Sverige och för Sveriges medborgare?

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för en mycket relevant fråga!

Ja, vi har gjort en sådan analys. Vi noterade att Sverige går från en situation med ett väldigt allvarligt ekonomiskt läge till följd av den inflation som kom på grund av Putins invasion av Ukraina och till följd av bristande tillgång på olika komponenter efter corona.

Vi kan konstatera att Sverige har en väldigt låg statsskuld. Skulderna hos befolkningen och hos flera kommuner är höga, men statsskulden är låg. Det finns därmed goda förutsättningar att låna till investeringar i samhället. Lån ska ju inte gå till allmän drift, skattesänkningar eller sådant. Vi ser däremot att det är högst relevant att göra viktiga samhällsinvesteringar i närtid. Därför går vi fram med att vi vill se att man lånar 100 miljarder per år i tio år för att göra de samhällsinvesteringar som krävs för att klara klimatomställningen.

Det handlar om infrastrukturinvesteringar, investeringar i energisystem och liknande.

Den analysen har vi gjort, och vi ser också att vår politik ger väldigt goda förutsättningar för en stark ekonomisk utveckling i Sverige. Flera av de reformer som vi lyfter fram om investeringar i till exempel järnvägsinfrastruktur och energiinfrastruktur är dessutom sådant som efterfrågas av näringslivet och som kan leda till en väldigt stark ekonomisk utveckling för svenska företag.

Fru talman! Det är väldigt enkelt att ha en klimathandlingsplan med mängder av förslag som bygger på en ekonomisk politik som sannerligen inte är hållbar. Jag vill minnas att från den tiden då jag läste Kalle Anka kallades pengarna för fantasiljoner när Joakim von Anka satt och räknade dem. Det här är väl i paritet med Joakim von Ankas fantasiljoner.

Vilka partier tänker Elin Söderberg att hon ska få med sig för att genomföra denna klimathandlingsplan när ni ska låna 100 miljarder per år i tio år? Vem tänker sig Miljöpartiet kommer att få betala för det här? Jo, det blir ju i slutändan den vanliga medborgaren, och då blir återigen frågan: Är det hållbart? Ja, möjligtvis ekologiskt, men den sociala och den ekonomiska hållbarheten lyser i så fall verkligen med sin frånvaro.

Fru talman! Det hade varit välkommet om Kjell-Arne Ottosson redogjort för hur centrala samhällsinvesteringar skulle skada den sociala hållbarheten.

Vi i Miljöpartiet driver en ansvarsfull ekonomisk politik för att säkerställa att vi också klarar klimatomställningen på ett hållbart och rättvist sätt i hela landet. Därmed har vi också utvecklat vår ekonomiska politik för att backa upp det.

Det jag inte sett någon god redogörelse för är hur Kristdemokraterna tillsammans med de andra Tidöpartierna har tänkt hantera satsningarna på ny kärnkraft. Hur ska den subventioneras? De idéer som flyger runt handlar snarare om planekonomiska modeller. Vad blir konsekvenserna av det för näringslivet och statskassan?

Samtidigt ser vi att den förvärrade situationen för klimatarbetet i Sverige till följd av Kristdemokraternas och de andra Tidöpartiernas politik riskerar att leda till enorma böter från EU för att vi inte når vårt klimatåtagande till 2030. Det riskerar att leda till att vi måste köpa utsläppsutrymme från andra EU-länder till vem vet vilka kostnader. För mig är det inte ansvarsfull ekonomisk politik.

Vi i Miljöpartiet vill säkerställa att Sverige har en stabil ekonomi för att kunna genomföra en stabil klimatomställning och skydda hela befolkningen från de allvarligaste klimatrelaterade konsekvenserna och tillvarata samtliga möjligheter av klimatomställningen.

Fru talman! Elin Söderberg höll ett långt anförande med många starka ord, men jag tar fasta på lite av det som sades under replikskiftet.

Jag tycker att Miljöpartiet kommer med en bra konsumentupplysning här. Det här är något som människor bör vara oroade för. Vi hoppas ju verkligen att så inte blir fallet, men risken finns alltid att Miljöpartiet kan hamna i en förhandling för en ny regering. Då kommer man alltså att gå in med ett ingångsvärde om att låna 100 miljarder varje år i tio år.

Vi har ett grannland i öster som hade en socialdemokratisk regering som också tyckte att man hade en väldigt låg skuldsättning och att det kunde vara attraktivt att investera. Vad vi såg där var inte ökad tillväxt utan en skuldspiral som man fortfarande inte har tagit sig ur, trots att den nuvarande finska regeringen jobbar stenhårt. En sådan utveckling kan vi inte riskera att få i Sverige.

Fru talman! Reduktionsplikten kommer ofta upp när Miljöpartiet vill kritisera regeringens och Sverigedemokraternas klimatpolitik. Den ska ha lett till ökade utsläpp. Elin Söderberg nämnde lite om detta i sitt anförande. Hon tog upp skillnaden mellan klimatmål och klimatarbete. När den svenska reduktionsplikten nu sänkts används de förnybara bränslena inte enbart inom transportsektorn. De kan användas till havs, inom flyget eller i andra länder.

På vilket sätt bidrar den sänkta reduktionsplikten till att utsläpp i världen ökar? Påverkas utsläppen i världen över huvud taget av den svenska reduktionsplikten, som kanske hade gjort att människor skulle ha betalat 10 kronor mer litern? Vi hade haft världens dyraste transporter i vårt land. Menar ledamoten att det hade minskat utsläppen?

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen för frågan. Till att börja med ser vi att drivmedelspriserna har gått ned den senaste tiden. Det har skett till följd av att världsmarknadspriset på olja har gått ned. Hela den prissänkning som har skett beror ju inte på att den fossila inblandningen har ökat i befintliga biodrivmedel. Om Miljöpartiets politik hade fått fortsätta - den politik som sju partier här i riksdagen faktiskt var överens om - hade drivmedelspriserna också gått ned, men utsläppen hade inte ökat på samma sätt.

Vi förordade att vi i den extraordinära situation som uppstod när energipriserna stack iväg skulle ha gått in med andra åtgärder för att stötta hushåll och företag.

Vad gäller klimatnyttan av reduktionsplikten handlar ju omställningen om att säkerställa att de förnybara alternativen blir billigare än de fossila, eftersom vi måste ställa om. Det fossila måste minska till förmån för det förnybara. Reduktionsplikten var en tydlig lagstadgad inblandning av förnybara drivmedel för att fasa ut fossila.

Nu ser vi i rapport efter rapport att växthusgaserna kraftigt har ökat här i Sverige till följd av att Tidöpartierna med Sverigedemokraterna i spetsen kraftigt har sänkt reduktionsplikten. Jag har inte sett någon redogörelse från Sverigedemokraterna och definitivt inte från någon seriös organisation som forskar om klimatpåverkan att utsläppen automatiskt skulle minska någon annanstans när man kraftigt ökar utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Fru talman! Jag tackar Elin Söderberg för svaret. Ledamoten förstår inte hur utsläppen inte skulle kunna öka. Då vill jag fråga ledamoten: Vad händer med alla de biodrivmedel som vi hade på den svenska marknaden? Vad händer med dem nu? Tror Elin Söderberg att det har blivit minskad produktion av HVO och etanol i världen? Tror hon att produktionen i Sverige har minskat? Så är det inte, fru talman. Produktionen av biodrivmedel i världen har inte minskat. Produktionen i Sverige har inte minskat. Men konsumtionen inom vägtrafiken i Sverige har minskat.

Fru talman! Vi kunde se konsekvenserna av den sänkta reduktionsplikten över en natt. Hundratals, ja sannolikt tusentals människor ägnade den 1 januari åt att fotografera bensinmackar. De kunde se att priset helt plötsligt hade sjunkit med över 4 kronor på dieseln.

Genom att jämföra priserna på bensin och diesel kan vi se att effekten har ökat sedan den 1 januari. Vi kan nog säga att det rör sig om strax över 5 kronor. Vi har numera ett normalpris på transporter i Sverige jämfört med ute i Europa. Människor som ska på bilsemester kommer inte längre att fokusera på att tanka i Danmark och Tyskland, utan de kommer att fylla upp tanken precis som man bör göra, det vill säga när man behöver det även om det sker i Sverige.

Det här är alltså en positiv utveckling. Och det har inte på något sätt bidragit till ökade utsläpp.

Fru talman! Martin Kinnunen har inte något stöd för sitt påstående att en sänkt reduktionsplikt inte skulle leda till ökade utsläpp. Tvärtom redovisar rapport efter rapport att Tidöpartiernas politik leder till en chockökning av utsläppen av växthusgaser.

Jag förstår såklart Martin Kinnunens teoretiska resonemang. Jag förstår hur han tänker. Saken är den att vi i Miljöpartiet när vi satt i regeringen arbetade aktivt för en klimatpolitik som drev på klimatomställningen. En del var reduktionsplikten. Den ökar efterfrågan på hållbart producerade förnybara drivmedel samtidigt som den förbjuder delar av fossila utsläpp. Det är en tydlig politisk åtgärd för att minska användningen av fossila drivmedel. Det är inte så att den politiken nu på något magiskt sätt har flyttat till något annat land, så att man förbjuder en viss volym fossila utsläpp där, utan till följd av att Tidöpartierna tagit bort reduktionsplikten tillåts mer fossila utsläpp globalt, för att tillämpa Martin Kinnunens teori.

Samtidigt leder den här omläggningen av politiken till att drivkraften försvinner att öka produktionen av hållbart producerade biodrivmedel här i Sverige. Näringslivet behöver få en tydlig riktning och ett mål dit samhället är på väg: Vi ska genomföra klimatomställningen. Men det ledarskapet försvann. Investerare blev mer osäkra. Ska vi satsa på hållbart producerade biodrivmedel? Nej, kanske inte, för den här regeringen verkar inte intresserad av det längre, resonerade man. Detta förhalar och försenar klimatomställningen. Därmed ökar de ackumulerade utsläppen, summan av utsläppen över tid, och klimatkrisen förvärras.

Fru talman! Regeringen har påbörjat ett nytt kapitel i svensk klimatpolitik. För första gången någonsin finns nu en plan som ger Sverige förutsättningar att klara vårt klimatmål och nå hela vägen ned till nettonollutsläpp senast år 2045. Klimathandlingsplanen, som vi debatterar här i kammaren i dag, innehåller ett sjuttiotal åtgärder för klimatet som antingen påbörjas eller genomförs fullt ut under denna mandatperiod.

Det här är första gången som en klimathandlingsplan baseras på en utbyggd elproduktion där alla fossilfria kraftslag välkomnas. Det är en av orsakerna till att den också ger förutsättningar att nå Sveriges klimatmål till år 2045, vilket inte beräknades kunna uppnås med innehållet i den förra klimathandlingsplanen. Den här regeringen vet att det är vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och solenergi som tillsammans utgör de viktigaste klimatåtgärderna, eftersom energipolitiken är ryggraden i klimatomställningen.

Vårt fokus under den här mandatperioden är att göra grovjobbet, som lägger grunden för en klimatomställning som helt och hållet eliminerar utsläpp och fasar ut de fossila bränslena. Sveriges högt satta mål, som hela regeringsunderlaget nu står bakom, förbinder oss att hålla en hög fart i klimatomställningen. Vi har varken tid eller råd att ägna oss åt ineffektiv symbolpolitik. I stället genomför vi nu nödvändiga och genomgripande åtgärder som krävs för att få verklig effekt på Sveriges totala utsläpp på såväl kort som lång sikt.

Vill man uppnå verklig effekt på de globala utsläppen, fru talman, måste man också stå emot användningen av åtgärder som endast genererar fina grafer på papperet men leder till utsläppsläckage i verkligheten. När svenska verksamheter läggs ned eller flyttas utomlands försvinner visserligen utsläppen från vår statistik. Men utsläppen sker fortfarande, bara någon annanstans. Produkterna importeras hit till Sverige, men utan ett klimatavtryck som vi kan redovisa. Det enda som i praktiken minskat är vår konkurrenskraft, våra skatteintäkter, svenska arbetstillfällen och svenskt ekonomiskt välstånd. Det duger inte, fru talman.

Den rödgröna klimatpolitiken fokuserade väldigt mycket på ett styrmedel för att nå klimatmålet på kort sikt. De andra missade man. Detta styrmedel lägger nu denna regering om. Det var en åtgärd som i sig såg bra ut i vår statistik men i praktiken påverkade utsläppsläckagen när vi köpte upp en stor andel av hela världens tillgångar av biobränslet HVO, som verkligen behöver göra stor klimatnytta i många sektorer och i många länders klimatomställning.

De rödgröna partierna lade alla ägg i samma korg, vilket gjorde att nivån på reduktionsplikten blev helt ohållbar, både ur klimatperspektiv och ur rättviseperspektiv liksom med tanke på den folkliga acceptansen, fru talman. Den blev impopulär hos befolkningen, eftersom den gjorde det svårt för människor att klara av sin vardag och begränsade helt fel saker. Den begränsade människors möjlighet att resa, ta sig till och från jobbet, hämta och lämna barnen, besöka familjen och upptäcka nya platser. Det är grundläggande saker som behöver fungera i vårt samhälle.

Det är ju utsläppen som är problemet, inte resorna. Därför måste vi se till att ställa om och göra saker på ett annorlunda sätt, inte begränsa människors möjlighet att göra saker, resa, upptäcka nya platser, besöka familjen och hämta och lämna barn. Vi behöver se till att bilen, bussen, mopeden, motorcykeln och lastbilen går på el i stället, så att människor kan fortsätta ta sig runt utan att släppa ut.

När vi pratar om den folkliga acceptansen tycker jag också att det är viktigt att å andra sidan komma ihåg att det inte är biobränslen eller utsläppsminskningar i sig som saknar acceptans hos stora delar av befolkningen i dag. Vi vet att folk vill ställa om och vill att Sverige klarar av sina klimatmål. Frågan är bara hur vi ser till att vårt sätt att ta oss dit accepteras av den svenska befolkningen.

Menar man att den metod som gjorde att den tidigare regeringen nådde ett av Sveriges klimatmål, det kortsiktiga, var fullt accepterad kan man ställa sig frågan varför så många partier, inklusive det parti som var allra gladast över den tidigare reduktionspliktsmodellen, har backat från den modellen och nu lagt fram antingen annorlunda nivåer på reduktionsplikten eller kompletterande kompensatoriska förslag.

Vi vet att vi behöver ha fler än ett svar på hur vi ska minska utsläppen. Vi behöver ha en bred palett av flera åtgärder och se till att inte enskilda grupper eller sektorer i vårt samhälle drabbas på ett orättvist sätt. Man maximerar helt enkelt effekten för klimatet men harmoniserar konsekvenserna för hushållen och företagen. Det är ett perspektiv som vi menar att Sverige har saknat, fru talman. Det är ett perspektiv som den här regeringen bidrar med i vår klimathandlingsplan.

Den här regeringen väljer också att fokusera på åtgärder som genererar noll och som tar oss närmare Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp senast år 2045 - det klimatmål som den tidigare regeringen missade. Då gäller det att inte bara fokusera på tillfälliga lösningar som ser bra ut i den kortsiktiga statistiken, eftersom de visserligen minskar utsläppen men bara till en viss begränsad nivå.

Jag är därför stolt över att den här regeringen väljer att avveckla den typ av symbolpolitiska åtgärder som inte har bevisad effekt för reella utsläppsminskningar. Vi gör det för att det är det enda rätta att göra. Vi gör det trots att det finns en risk att oppositionen använder det här som ett politiskt slagträ för att uppvisa påstådda bevis för minskade ambitioner, vilket den nu också väljer att göra.

Låt mig därför vara väldigt tydlig: Det handlar inte om minskade ambitioner. Det handlar om en välbehövd kombination av den ambition som vi är så bra på och den effektivitet som vi har saknat. Vi lägger om politiken för att ställa om Sverige på riktigt.

Fru talman! Vi har satt igång arbetet med att få mer effektiva, snabba och förutsägbara tillståndsprocesser. Därmed undanröjer vi ett stort hinder som i många år har bromsat industrins och näringslivets klimatomställning. Detta är en fråga som flera av de partier som tidigare talat i talarstolen lyft fram, fru talman. Man har lyft fram att vi skulle ha dragit frågan i långbänk, trots att den tidigare regeringen under sex år inte tillsatte den utredning som vi nu har haft att hantera.

Det var först i slutet av perioden som man tillsatte den utredning som man menar att den nuvarande regeringen dragit i långbänk, trots att vi nu levererat resultaten från den.

Fru talman! Vi skapar förutsättningar för en sann och kraftfull utbyggnad av den fossilfria energiproduktionen som inkluderar alla fossilfria kraftslag. Det gör vi inte minst genom att vi uttalar ett mål om 300 terawattimmar fram till 2045 och genom de historiska beslut som för första gången på flera decennier möjliggör för ny kärnkraft i Sverige.

Fru talman! Frågan är om tidigare talare i denna debatt menar att det varit fullt möjligt att bygga ut ny kärnkraft Sverige när det i svensk miljöbalk funnits formuleringar i lag som inte minst Centerpartiet bidragit till i stor utsträckning. Där står att man inte får ha fler än tio reaktorer i drift i Sverige och att man inte får ansöka om att bygga ny kärnkraft på andra platser än där det redan nu existerar. Om man menar att det varit fullt möjligt får det stå för Centerpartiet. Det är nämligen lagar som jag den första dagen vid tillträdandet till denna regering såg till att omedelbart hantera för att möjliggöra ny kärnkraft i Sverige.

Fru talman! Vi har som det redan har påtalats godkänt fler tillstånd för havsbaserad vindkraft än vad de rödgröna partierna lyckades med under tidigare åtta år vid makten. Vi håller hög fart i utbyggnaden av havsbaserad vindkraft. Det är just för att möta upp för det elbehov som man nu under så många år har ignorerat och som under så många år i stället har hanterats med nedlagd kärnkraft, nedlagd ren fungerande produktion.

I stället behöver vi nu i rask fart se till att bygga ut vår elproduktion både på kort sikt och på lång sikt. Det gör vi inte minst genom att hantera goda incitament för handläggningen av de tillstånd som finns för havsbaserad vindkraft och genom en god dialog med alla de parter som berörs när man ska göra avvägningar för tillstånd för havsbaserad vindkraft.

Det gör vi också genom att se till att processen för att bygga havsbaserad vindkraft blir långt mer moderniserad än vad den var under den rödgröna regeringens år vid makten. Det gäller att se till att tillståndsprocessen på den marknad man ska agera på för att kunna leverera minskade utsläpp och leverera den el som behövs för att fasa ut det fossila är nog moderniserad för att leva upp till behoven.

Vi vet att elektrifieringen av industri- och transportsektor är helt avgörande för Sveriges klimatomställning. Om vi ska nå hela vägen ned till nettonollutsläpp är det endast elektrifieringen - som är ett exempel på sätten och metoderna som vi kan tillämpa för att helt få bort utsläppen hela vägen ned till noll - som är det relevanta.

Det är därför vi genomför en historisk satsning på laddinfrastruktur i hela landet för att stötta skiftet från fossildrivet till eldrivet vad gäller bilar, lastbilar, arbetsmaskiner och annat genom flera olika nya stöd som regeringen har upprättat.

Det finns en rad exempel på när regeringen för en mer ambitiös klimatpolitik än vad de rödgröna partierna gjorde i regeringsställning. Men det får sällan mycket uppmärksamhet. Låt mig därför ta tillfället i akt att nämna några av dessa områden.

Jag nämnde tidigare att jag förstår att oppositionen tar tillfället i akt att använda avvecklandet av politiska åtgärder som inte genererar utsläppsminskningar och som inte genererar minskat utsläppsläckage som politiskt slagträ. Jag förstår, fru talman, att oppositionen i det läge den är i tar till sådana verktyg, men jag beklagar det.

Det är modig klimatpolitik att våga ändra den politik som inte fungerar och som genererar stora utgifter från vår budget för klimat och miljö för att i stället lägga de medlen på det vi vet fungerar.

Vi kan ta som exempel något vi vet fungerar, Klimatklivet. Vi ser att Klimatklivet har utrymme att byggas ut när vi tar över makten över Sverige. Vi ser att det finns ett utrymme att utöka de insatserna som kan subventioneras från statens sida. Det ger också en hög additionalitet.

Vi ser att det är åtgärder som inte hade genomförts om inte pengarna fanns där. Det är just därför Klimatklivet nu är större än vad det någonsin tidigare har varit. Detsamma gäller Industriklivet.

Vi har infört ett nytt marknadsintroduktionsstöd för eldrivna lastbilar eftersom vi ser att den tunga fordonssektorn har höga priser för de rena fordonen och inte ställer om i lika snabb takt som man gör för personbilsflottan.

Vi ser effekterna som blir när man minskar utsläppen från de fordon som rullar många timmar om dygnet på våra vägar. De rullar dessutom med tung last, vilket gör att de drar mer drivmedel. Att ställa om den delen av vår transportsektor är någonting som den tidigare regeringen ägnade alldeles för lite uppmärksamhet åt, fru talman. Därför för regeringen en mer ambitiös klimatpolitik än den tidigare regeringen.

Vi gör en historisk satsning på att återställa våtmarker. Det är insatser som vi vet kan ge mångdubbel miljönytta. Det gör de genom att bidra till den kolsänka som kan skapas men också genom den biologiska mångfald och artrikedom som kan byggas utifrån dem.

Fru talman! Den omställning som Sverige nu står inför är minst ett lika stort skifte som industrialiseringen och digitaliseringen var. Precis som då behöver Sverige även denna gång ligga i framkant och generera nya världsledande företag som kan skapa den förändringen världen över, och det gör vi.

Vår klimatomställning lägger grunden för ökad tillväxt och ökat välstånd i vårt land. Skälet till att detta perspektiv tillåts prägla vår klimatpolitik är att en rättvis omställning också är en grundläggande princip för vår klimatpolitik.

Det går inte att genomföra en klimatpolitik och ignorera de behov som svenska folket uttrycker. Självklart uttrycker svenska folket att det vill att vi når klimatmål. Självklart är det värdefullt att många refererar till den vilja som finns att genomföra klimatomställning och nå klimatmål. Frågan är inte huruvida vi ska göra det utan hur vi ska göra det. Vilka är de verktyg som tar oss hela vägen ned till nettonollutsläpp?

Fru talman! Regeringen menar att hela vägen ned till nettonollutsläpp når vi endast genom att genomföra en hållbar klimatomställning. Det är en klimatomställning som inte dopar siffror och tar de enkla vägarna ut för att snabbt minska utsläppen och sedan stanna där.

En verklig, hållbar omställning är en klimatpolitik som ser till att inte begränsa människors vardag och inte begränsa deras möjligheter och friheter. Det handlar om att genomföra åtgärder som har bred legitimitet hos befolkningen och som skapar förutsättningar för alla människors möjlighet att ställa om, fru talman. Det handlar inte endast om dem som väljer att vara överentusiastiska om klimatomställning.

Vi måste se till att klimatomställningen inte bara minskar utsläppen utan även leder till en bättre och modernare framtid. Det är en framtid som är renare men också har en ökad tillväxt och ett ökat välstånd i hela vårt land. Bara så får vi en verkligt hållbar klimatomställning, och bara så når Sverige sitt klimatmål om nettonoll 2045 och nettominus därefter.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag konstaterar att statsrådet använde mer än 100 procent utöver den anmälda talartiden.)

Fru talman! Det var väldigt många ord. Det är kanske lite mindre handling. Jag är lite nyfiken på saker som ministern har sagt i förhållande till klimathandlingsplanen.

Klimatpolitiska rådet hade en brutal sågning, får man väl säga. Jag tror att det kallades alla sågningars moder på det efterföljande seminariet.

Den 21 mars hade statsrådet en pressträff där hon kommenterade Klimatpolitiska rådets rapport. Då sa Romina Pourmokhtari: Regeringskansliet och regeringen och våra opolitiska tjänstemän som gör beräkningar utifrån myndigheternas bedömningar på utsläppsprognoser och regeringens fattade politik och fattade beslut, bedömer att vår klimathandlingsplan ger förutsättningar att nå noll 2045.

Att regeringen tror på sin politik trots att inte forskare, myndigheter och inte en enda bedömare gör detsamma må vara hänt. Men normalt sett ligger det inte på de opolitiska tjänstemännen att göra egna ställningstaganden. Deras uppgift är att följa regeringens önskemål om texter och grafer. Det är därför högst anmärkningsvärt att just de opolitiska tjänstemännen enligt ministern har sagt att man enligt egen uppfattning kommer att nå noll 2045.

Jag är väldigt nyfiken på detta, och min fråga till ministern blir: På vilket sätt har det framkommit att de opolitiska tjänstemännen själva har gjort samma bedömning som regeringen? Det får ministern gärna precisera.

Fru talman! Rickard Nordin undrar om tjänstemän har sagt att man kommer att nå noll 2045. Jag har inte sagt att man kommer att nå noll 2045. Ingen, fru talman, har sagt att man kommer att nå noll 2045.

Jag menar att det är ohederligt att mena att man kan veta om man når ett mål som ligger flera decennier framåt. Det går inte att veta att man når noll 2045. Det som däremot går att veta, fru talman, är om man har förutsättningarna att nå noll 2045. Det är det som är regeringens bedömning. Regeringen gör inte bedömningar utan belägg och underlag från tjänstemän. Tjänstemän uttalar sig inte om huruvida vi har förutsättningar eller ej, utan det gör regeringen. Regeringen gör vår bedömning.

Regeringens bedömning är att vi har förutsättningar att nå nettonoll 2045 och nettominus därefter om vi välkomnar alla fossilfria kraftslag och bygger ut vindkraft och kärnkraft i Sverige så att vår industri- och transportsektor kan ställas om till det eldrivna i tillräckligt hög takt för att nå Sveriges klimatmål om nettonoll 2045. Det är ingenting som man kan veta; ingen kan veta detta.

Den tidigare regeringen proklamerade stolt att man når 2030-mål med en reduktionspliktsbana som säger att om vi bara har 60 procents reduktionsplikt till 2030 har vi nått målen. Rickard Nordin står inte längre för den politiken, om jag inte har förstått fel. Det tycker jag snarare är det ohederliga här. Det är att vilseleda svenska folket.

Fru talman! Nu citerade ju jag ministern, så ministerns ord om vad jag har sagt och inte är lite irrelevant i sammanhanget.

Som jag tolkar ministern har inte de opolitiska tjänstemännen uttryckt en egen åsikt om huruvida man kommer att ha förutsättningar att nå noll 2045, för det var så ministern själv sa. Om dessa åsikter inte har uttryckts, varför sa ministern då det på pressträffen?

Ministern sa uttryckligen: Regeringskansliet, regeringen och våra opolitiska tjänstemän, som gör beräkningar och så vidare, bedömer att vår klimathandlingsplan ger förutsättningar att nå noll 2045.

Har de opolitiska tjänstemännen gjort den bedömningen eller har de inte gjort det? Har de gjort en egen bedömning, eller är det regeringens bedömning? Det är det som är min fråga. Det handlar inte om reduktionsplikt eller inte; det kan vi ta en annan debatt om senare. Jag vill veta: Har de opolitiska tjänstemännen uttryckt en egen uppfattning i linje med och på precis det sätt som ministern själv sa på pressträffen? Det är det jag är intresserad av.

Fru talman! Rickard Nordin står i talarstolen och säger att tjänstemännen i mitt citat har sagt att man kommer att nå nettonoll 2045. Det är vad Rickard Nordin står här och säger. Jag menar, fru talman, att ingen har sagt att man kommer att nå nettonoll 2045. Därmed stämmer helt enkelt inte det citat som Rickard Nordin refererar till.

Jag förstår inte riktigt om det råder några oklarheter här, utan jag tror mest att ledamoten hellre pratar om mål och siffror hit och dit än att tala om den riktiga klimatpolitiken och de riktiga lösningarna som behövs för att Sverige ska nå sitt klimatmål nettonoll 2045.

Med den här regeringen välkomnar vi alla fossilfria kraftslag till skillnad från Centerpartiets historia av att sedan Thorbjörn Fälldins tid på 70-talet arbeta för att lägga ned fungerande, ren energi och fungerande, ren el. Det är just det som vårt näringsliv och våra företag som är mitt i omställningen just nu kräver, efterfrågar och desperat behöver för att klara av att uppnå klimatmålen.

Det är sorgligt att man väljer att diskutera detaljer, petitesser, ordval, analyser och mål - mål, mål och mål - i stället för hur vi ska nå målen. Det är endast en distraktion från den brist på politik som inte minst Centerpartiet har inom klimatområdet. Jag kan bara beklaga det.

Fru talman! Tack till statsrådet för redogörelsen av klimathandlingsplanen! Jag vill ändå ställa ett antal frågor med anledning av detta inlägg. Vi har haft möjlighet att debattera och säga vad vi tycker om klimathandlingsplanen, men inlägget från statsrådet gör inte saker klarare.

Vi fick höra att det handlar om verkliga utsläpp och riktig effekt för klimatet. Samtidigt säger myndigheter som ska granska regeringens politik, som Klimatpolitiska rådet, men också Naturvårdsverket att det är tvärtom. Utsläppen ökar, och detta leder inte fram till våra etappmål till 2030. Expertmyndigheterna säger alltså en sak och statsrådet en annan.

Jag har en fråga, kanske särskilt med anledning av vad Klimatpolitiska rådet sa när klimathandlingsplanen hade presenterats. Rådet sa: Att kraftigt försvaga befintliga styrmedel utan att ha konkreta planer på hur det ska ersättas betyder att problemen skjuts på framtiden.

Jag undrar vad statsrådet vill säga till Klimatpolitiska rådet med anledning av uttalandet.

Fru talman! Jag vill tacka Jytte Guteland för en legitim fråga och börja med att påpeka: Om citatet från Klimatpolitiska rådet är korrekt återgivet undrar jag vilka styrmedel man refererar till. Om man menar att styrmedlen inte existerar och att det är några styrmedel som är helt avskaffade undrar jag: Vilka då?

Reduktionsplikten är sänkt från den bana som den tidigare regeringen föreslog, där 60 procents reduktionsplikt för diesel skulle lösa ett kortsiktigt klimatmål. Det är nu ändrat. Just nu är reduktionsplikten sexprocentig. Den existerar. Denna sexprocentiga reduktionsplikt kommer att diskuteras vid valt tillfälle när vi ser den opinion som finns hos svenska folket och när klimatomställningen återigen kan utvecklas för transportsektorn. Det finns formuleringar i pm:et om reduktionsplikt om att den tar hänsyn till hur priset för bränsle utvecklar sig.

Om man menar att vi skulle ha avskaffat reduktionsplikten stämmer inte det. Den existerar. I full fart går den framåt med 6 procent. Den ligger där, och den jobbar på. Precis som regeringen har påpekat många gånger finns det fortfarande en reduktionsplikt, men den är inte den enda vägen framåt för att nå målen. Vi ska inte lägga alla ägg i samma korg.

Detsamma gäller koldioxidskatten, nämligen att vi fortsatt har en koldioxidbeskattning. Det handlar om en förändring av de bränsleskatter som vi har.

Om citatet stämmer menar jag att det helt enkelt är inkorrekt. Vi har inte avskaffat den klimatpolitik som drevs just för styrmedel på bränslen. Däremot är den förändrad, och regeringen kommer i år att tillsätta en utredning som ska titta på hur planen för utvecklingen framöver ser ut: På vilka sätt kan man utveckla styrmedlen för just bränslet så att det på ett fullgott sätt bidrar till att nå ESR-målen?

Fru talman! Jag måste fråga om statsrådet hörde vad jag sa eller om jag på något sätt sa någonting jag inte hade skrivit ned. Det jag sa var "kraftigt försvaga befintliga styrmedel". Jag sa också "konkreta planer på hur det ska ersättas". Det var just vad ordföranden för Klimatpolitiska rådet sa.

Det är ett antal styrmedel som har försvagats, men det har inte tillkommit några nya. Det är därför den höga svansföringen från regeringen när det handlar om klimatpolitiken blir så förvånande. Vi har en verklighet med verkliga utsläpp som myndigheterna ser och talar om. Sedan har vi en annan verklighetsbild från ministern, och det är svårt att veta vem som stöder statsrådets utsagor.

På tal om det kan man också fråga sig det som min kollega från Centerpartiet tog upp, nämligen hur det kommer sig att regeringen har dessa bekymmer med att statsråd säger saker om tjänstemännens uttalanden som inte verkar stämma. Här skulle vi vilja veta vad som gäller. Det är svårt att förstå vad statsrådet menar när hon hänvisar till Regeringskansliet. Vad är det egentligen som har sagts? Vi vill gärna höra mer om det, för det låter lite som trolldom.

Fru talman! Jag vet inte om talmannen tycker att det är lämpligt att det sitter en hel skara här och bara fnissar till den debatt vi har just nu. Jag tycker att det är oseriöst, ärligt talat, och är glad att det nu noteras i kammarprotokollet. Medan vi har en klimatdebatt som handlar om hur vi ska stoppa en klimatkris i Sverige och se till att svenska folket har drägliga priser vid pumpen och kan få sin vardag att gå ihop, samtidigt som vi lyckas med en omställning av vår transportsektor, sitter Vänsterpartiets två ledamöter Kajsa Fredholm och Andrea Andersson Tay och fnissar, skrattar och viskar till varandra i bänkarna. Det är oseriöst.

Fru talman! Jytte Guteland ställer legitima frågor om vad som gäller. Jag ska så tydligt jag kan försöka redogöra för hur det fungerar i regeringen.

I regeringen gör regeringen bedömningen att Sverige med sin klimathandlingsplan har förutsättningar att nå klimatmålet nettonoll 2045. Vi är på god väg. Vi sätter oss på rätt kurs tack vare att vi välkomnar alla fossilfria kraftslag. Det ger oss den kapacitet vi behöver för att få vår industri och transportsektor att elektrifiera och ställa om från fossilt till eldrivet. Det är den bedömning som regeringen gör. Endast regeringen gör den bedömningen.

Regeringen har att bereda tillhandahållna underlag från alla möjliga, exempelvis Regeringskansliets tjänstemän och våra myndigheter. Dessa sitter inte och gör bedömningar eller politiserade uttalanden om vad som stämmer och inte. Jag kan bara beklaga den förvirringen. Jag satt i över en timme med Dagens Nyheter för att försöka redogöra för detta på bästa sätt. Med utskrivna mejlkonversationer med alla våra tjänstemän försökte jag göra detta så tydligt och klart som möjligt.

Jag uppskattar inte att man politiserar det arbete som görs av statliga tjänstemän. De gör det de ska. De plockar fram underlag, och sedan gör regeringen bedömningen.

Talmannen kontrollerar naturligtvis arbetet i kammaren. Jag utgår från att vi håller oss till ämnet när det gäller den klimatpolitiska handlingsplanen och att det är den som debatten gäller. Jag hoppas att vi inte får en sådan utveckling av den här debatten att vi får anledning att granska den särskilt.

Fru talman! Det är svårt att gå förbi den diskussion som statsrådet precis haft om de opolitiska tjänstemännen. Jag tänker att det kanske inte är svårare än så här: Eftersom det inte finns någon egentlig grund från experter eller myndigheter för de uttalanden som regeringen gör när det gäller klimathandlingsplanens effekter vill man skapa någon form av ökad trovärdighet i det man säger genom att nämna de opolitiska tjänstemännen under presskonferenser. Är det inte på det sättet kan statsrådet dementera det.

Annars slås jag när jag lyssnar på statsrådets anförande av att vi socialdemokrater och framför allt Liberalerna men även i stora stycken den här regeringen, åtminstone när det kommer till retoriken, har väldigt likartad syn på vad som krävs för att klara omställningen - inte i alla delar men i stort.

Sverigedemokraterna däremot, som den här regeringen är helt beroende av, har länge kritiserat till exempel Parisavtalet och EU:s gröna giv, initiativ som Liberalerna starkt stöder. Att båda partierna skulle vara nöjda med regeringens klimathandlingsplan verkar därför orimligt.

Sverigedemokraterna har varit tydliga med att de inte tänker acceptera åtgärder som leder till ökade bränslepriser. Då inställer sig frågan: Är det helt enkelt mot bakgrund av den kunskapen som klimat- och miljöministern accepterar att utredningen om nya styrmedel inte ska komma med förslag förrän nästa mandatperiod? Är det detta som är anledningen till att vi får vänta?

Fru talman! Jag ska försöka besvara ledamoten Järrebrings två frågor under dessa två minuter.

Jag dementerar att jag för att ge styrka åt mina argument - osakligt och lögnaktigt, om jag förstår ledamoten rätt - skulle referera till information som inte finns och belägg vi inte har. Jag menar att det är en väldigt osaklig och polariserad debatt om klimatfrågan som pågår just nu. Jag tror att det kommer att vara väldigt tydligt några år framöver vilka som är skyldiga till att ha bidragit till den polariseringen, vad den får för politiska effekter för klimatfrågan och vilka partier som gynnas av att debatten polariseras på det här viset.

Det är därför jag på olika sätt försöker understryka att det inte är påhitt när regeringen gör uttalanden och att vi inte gör dem utan att grunda dem i de fakta vi har framför oss. Vi sitter inte ensamma i den politiska ledningen och resonerar kring dem utan för dialog med våra myndigheter, som kommer in med underlag.

Exempelvis har vi i denna debatt hört att reduktionsplikten skulle vara skälet till att mål skulle kunna nås. Så har jag flera gånger pekat på att det inte är. Alla dessa vilseledande påståenden förvärrar vår klimatpolitiska debatt, och det är det som gör mig bekymrad och oroad.

När det gäller klimathandlingsplanen är det bara så att det finns en grund för att samarbeta i en koalitionsregering. Alla får inte precis som de vill. Regeringspartiernas politik går att utläsa på partiernas hemsidor. Sedan förhandlar man, samarbetar och försöker hitta en väg framåt som alla kan rösta för men som också är bra både för Sverige och för den utveckling vi vill se i världen. Det är helt enkelt så vi har resonerat även kring vår klimathandlingsplan.

Fru talman! Vi står inför en akut klimatkris. Men i stället för kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen ser vi en regering som kompromissar och viker sig för klimatförnekande krafter inom Sverigedemokraterna. Detta har lett till en klimatpolitik som inte ens kommer i närheten av att uppfylla de mål som krävs för att Sverige ska bidra till att begränsa den globala uppvärmningen.

Sverigedemokraterna har konsekvent varit kritiska till och motsatt sig kraftfulla reformer som EU:s gröna giv och gått till val på att riva upp den fastlagda klimatpolitiken på EU-nivå. Det står i stark kontrast till Liberalernas uttalade ambitioner att göra Sverige till ett föregångsland i klimatarbetet och behovet av ett offensivt klimatarbete på EU-nivå.

De åtgärder som nu föreslås i klimathandlingsplanen är otillräckliga och visar tydligt på de kompromisser som regeringen har gjort för att behålla Sverigedemokraternas stöd. Är det inte dags, Romina Pourmokhtari, att erkänna att er urvattnade klimatpolitiska handlingsplan är priset ni fått betala för regeringsmakten?

Fru talman! Sverige är ett föregångsland. Sverige har minskat sina utsläpp med 37 procent sedan 90-talet och samtidigt fått sin ekonomi att växa. Sverige har visat att ekonomisk tillväxt kan gå hand i hand med utsläppsminskningar. Det har inte skett på något magiskt sätt. Det har skett på grund av flera olika initiativ som inte minst lagt grunden för ett rent elsystem.

Medan mina ministerkollegor pratar om hur de ska få bort oljan, kolet och gasen ur sitt elsystem kan jag stolt proklamera att Sverige byggde ut sin kärnkraft under 80-talet och där lade grunden för ett rent elsystem som har minskat våra utsläpp kraftigt.

Den här bilden av att Sverige inte skulle vara ett föregångsland, att Sverige inte längre är ett föredöme, den delar inte jag. Och den delar sannerligen inte mina kollegor runt om i världen, som jag träffar med jämna mellanrum för att snarare diskutera hur Sverige kan hjälpa till i deras klimatomställning och inte minst hur svenska företag kan hjälpa till med alla de rena produkter och tjänster som de exporterar världen över varje dag.

Fru talman! Jag ska fatta mig kort, för jag har egentligen bara en fråga. Den gäller vindkraften.

I och med att den gröna industriomställningen nu startat och är i full gång i Norrland behöver vi satsa stort på vindkraften för att framställa vätgas till industrin. Det här gör man nu; man kan inte vänta med att bygga ut vindkraft. Vindkraften ger billig el, som man kan göra vätgas av. Den är mycket billigare jämfört med kärnkraft. Den är också ofarlig.

Då behöver vi incitament för att skapa acceptans. Det pratade ju ministern om tidigare - att det är viktigt att skapa acceptans.

Vi i Vänsterpartiet har föreslagit, eller vi föreslår, en obligatorisk ekonomisk ersättning så att en andel ska kunna gå till den kommun där vindkraft byggs. Jag undrar hur ministern ställer sig till det förslaget och om ministern håller med om att det är rimligt att de kommuner som producerar energi även ska få tillbaka så pass mycket att de till exempel kan utveckla sin skola och omsorg eller annan service för sina invånare.

Fru talman! Statsministern och jag har flera gånger talat om att vi vill införa incitament för kommunerna att bygga landbaserad vindkraft och att dessa incitament ska komma från de vinster som vindkraftsbolagen gör på sin produktion.

Detta är förslag som bereds inom Regeringskansliet.

Fru talman! Tack, ministern, för ett kort svar! Det var väldigt bra.

Min följdfråga är när vi kommer att se ett förslag.

Fru talman! Regeringskansliet arbetar på att bereda förslagen. Så fort den beredningen är avslutad och vi kan gå fram med vårt förslag kommer regeringen självklart att göra det.

Det arbetas för fullt i enlighet med den ordning som finns inom statsapparaten.

Fru talman! Till att börja med vill jag tacka klimat- och miljöministern, som nämnde att Sverige har minskat sina utsläpp väldigt mycket sedan 1990-talet samtidigt som vi har sett ekonomisk tillväxt i Sverige och att det har gjort Sverige till ett föregångsland.

En stor del av den här tiden har Miljöpartiet suttit i regering och bidragit till att Sverige har blivit det föredöme som klimat- och miljöministern nämner.

En viss del av den tiden samarbetade också Liberalerna och Miljöpartiet inom ramen för januariavtalet. Vi arbetade väldigt mycket för att vi skulle ha en ambitiös och effektiv klimatpolitik.

Sedan dess har Liberalerna valt att lämna samarbetet med Miljöpartiet och att samarbeta med de andra Tidöpartierna. Orden "ambitiös" och "effektiv" nämns, men jag kan konstatera att de inte speglas i handling från regeringen. I dag läggs mer resurser på reformer som motverkar arbetet med att nå klimatmålen än på reformer som bidrar till att klimatmålen nås.

Därför skulle jag vilja fråga klimat- och miljöministern om hon har möjlighet att utveckla definitionen av och tankar kring "ambitiös" och "effektiv" och vad det är man ser skulle kunna utvecklas på det området framöver.

Fru talman! Stort tack till den klimatpolitiska talespersonen Elin Söderberg från Miljöpartiet, som uppenbarligen brinner för de här frågorna och vill diskutera precis vad som är effektiviteten i vår politik! Det berättar jag gladeligen.

Vi ser att det ineffektiva, som vi kritiserar när vi lyfter upp effektivitet på agendan, består av insatser som möjligen gjorde skillnad i starten av en viss utveckling inom en industri - man kan ta som exempel försäljningen av personbilar som är eldrivna - men som under ett senare skede kan bidra till att cementera en hög prisbild och belasta hushållens ekonomi genom den andel som ska finansiera detta. Exempelvis låg utgiften för bilbonus på 7 miljarder medan malus inte drog in tillräckligt mycket för att göra reformen självfinansierad så som det ursprungligen var tänkt.

Detta menar vi är ett exempel på en situation där klimatpolitiken fyllde en funktion tidigare men där utvecklingen har gått i en riktning där dessa pengar kan tas för att inte minska klimat- och miljöbudgetens storlek utan i stället investeras i ett marknadsintroduktionsstöd för de tunga fordonen så att lastbilsflottan kan genomgå samma elektrifiering som vi ser utvecklas inom personbilssektorn.

Vi kan se att när detta görs kliver även elbilsföretagen som producerar dessa bilar fram med billigare modeller och annat som gör att den sektorn ändå går i rätt riktning.

Vi kan också införa skrotningspremier för att ge ytterligare incitament till rätt utveckling och på så vis lägga grunden för en mer effektiv politik.

Det är bara ett av många exempel som jag gärna nämner. Ett som jag nämnde tidigare var Klimatklivet med den additionalitet som insatserna tydligt visar effekt på.

Fru talman! Reformer som Klimatklivet och Industriklivet, klimatpremien på arbetsmaskiner och tunga fordon som den nuvarande regeringen kallar marknadsintroduktionsstöd, återställning av våtmarker och även satsningar på laddinfrastruktur är effektiv klimatpolitik som Miljöpartiet införde i regering och som finns kvar med den nuvarande regeringen.

Men flera reformer som vi införde, som elbilsbonus, avvecklas nu med hänvisning till att de skulle vara ineffektiva. Det har inte föregåtts av en analys av när i tid utfasningen bör ske eller vad effekterna blir på klimatomställningen.

Flera av de saker som har sänkts kraftigt av regeringen såsom koldioxidskatten på drivmedel, reduktionsplikten och även elbilsbonusen har haft påvisat stor klimatnytta. De har varit effektiva ur klimatsynpunkt.

Regeringen hade kanske velat förorda andra åtgärder ur kostnadseffektivitetsynpunkt. Så uppfattade jag det i och med att man hänvisade till att elbilsbonusen var en stor kostnad för statskassan.

För att klimatpolitiken ska fortsätta vara effektiv ur klimatsynpunkt bör en omläggning av klimatreformerna föregås av en analys av vad effekterna blir på klimatomställningen eller i det här fallet på elektrifieringen av transportsektorn.

Det måste också komma in alternativa åtgärder så att utsläppen minskar lika mycket. Annars är det ju inte klimateffektivt. Det är klimatineffektivt att ta bort åtgärder som har klimatnytta och i stället öka utsläppen.

Utveckla gärna det mer!

Fru talman! När vi använder ordet effektivitet menar vi klimateffektivitet. Vi menar utsläppseffektivitet. Vi menar att de medel som vi sätter in för klimatnytta behöver generera stora utsläppsminskningar i paritet med de pengar som går in. De är inte en symbolisk åtgärd som kanske manar till viss livsstilsförändring eller annat och inte genererar verkliga utsläppsminskningar. Nedlagt skogs- och jordbruk är varken klimateffektivt eller kostnadseffektivt för Sverige.

Det står alla fritt att välja sina favoritargument, men jag menar att mycket av den verksamhet som pågår i Sverige som bedrivs av företag inom jord- och skogsbruk bidrar till klimatnytta genom den exportnytta den genererar i motsats till när den verksamheten finns på andra platser - alltså utsläppsläckageproblematiken. Det var sällan jag hörde tidigare miljö- och klimatministrar nämna utsläppsläckage som en farhåga. Under deras tid fokuserade man på hur Sverige ska nå sina mål på kort sikt genom kraftiga minskningar med hjälp av 60-procentig reduktionsplikt för jordbruket.

Jag menar att det är väldigt viktigt att vi har en industri som lyckas ställa om och inte flyttar härifrån. Vi ska inte ha förlorade arbetstillfällen eller uteblivna investeringar i Sverige, för det menar jag inte är bra för vare sig klimatet eller kostnadseffektiviteten.

När vi menar att vi bedriver en effektiv politik menar vi att vi plockar bort de byråkratiska käppar som sitter i hjulet genom miljöprövningen. Vi gör stora satsningar på laddinfrastruktur för att hela landet ska tillgängliggöras för den elektrifiering av transportflottan som pågår och genomför exempelvis ETS 2 tidigt och brett. Det är politik som är effektiv sett till de utsläppsminskningar den genererar, i kontrast till sådant som en elcykelbonus.

Fru talman! Jag instämmer i vad den socialdemokratiska ledamoten Jytte Guteland sa i sitt anförande och i kravet att regeringen måste återkomma till riksdagen med en klimathandlingsplan som lever upp till klimatlagen.

Jag lyssnade väldigt noga på vad klimat- och miljöministern sa, och allt låter ju finfint i retoriken, men det finns ett stort problem, och det är praktiken. I går var samtliga riksdagspartier inbjudna till redovisningen av slutrapporten från det nationella medborgarrådet om klimatet. De sju partier som röstade ja till Sveriges klimatlag prioriterade att vara där.

Medborgarrådet tillsattes den 9 mars. Det var 60 personer som valdes ut genom en vetenskaplig metod med syfte att skapa största möjliga representativitet utifrån boendeort, kön, utbildning, inkomst, partipolitiska preferenser och klimatoro. De har med hjälp av forskningen lyckats mejsla fram gemensamma förslag som efter det att de vägt in alla intressekonflikter presenterades för oss i går. Om inte klimat- och miljöministern fått se dem hjälper jag henne gärna att få tillgång till dem. Fru talmannen kanske undrar varför. Jo, för att statsrådet ska hitta åtgärder som minskar utsläppen här och nu. Kanske kan statsrådet hitta inspiration hos medborgarrådet.

Den klimathandlingsplan som regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat är en springnota. Under regeringens mandatperiod är melodin att ha utsläppsökningar - att bulka, som är den obegripliga metod som vice statsministern förordar. Enligt statsministern ska klimatmålen ändå nås, och klimat- och miljöministern säger att handlingsplanen ger förutsättningar att nå nettonoll vid 2045. Men vid granskning säger ju Klimatpolitiska rådet att handlingsplanen inte är en plan för att nå vare sig Sveriges klimatmål eller EU-åtagandena. Ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod.

Klimatpolitiska rådet säger även att de har granskat regeringens handlingsplan och konstaterat att påståendet att den skapar förutsättningar för att nå hela vägen till nettonollutsläpp 2045 är missvisande och brister i saklighet.

Finanspolitiska rådet säger att de på flera punkter är kritiska till regeringens klimatpolitik. Det gäller både åtgärder hittills under mandatperioden och avsaknaden av en plan för att minska utsläppen för att nå de mål som bestämts. I stället skjuts utsläppsminskningarna på framtiden. En utredning ska först 2027 föreslå nya styrmedel.

EU:s klimatmål avser ackumulerade utsläpp, så försenade åtgärder innebär att kraftfulla utsläppsminskningar sannolikt kommer att krävas i slutet av 2020-talet för att Sverige ska nå sitt EU-beting 2030.

Naturvårdsverket säger att de bedömer att varken det långsiktiga målet till 2045 eller etappmålen till 2030 och 2040 kommer att nås med de nu beslutade eller de föreslagna styrmedlen.

Regeringens myndigheter och råd säger alltså alla samma sak: Kristerssons regerings klimathandlingsplan duger inte.

Fru talman! Klimatet är vår tids ödesfråga. Havsnivåer stiger. Isar smälter. Torka, översvämningar, bränder och andra följder av ett förändrat klimat slår redan i dag väldigt hårt mot människors möjligheter till ett gott liv.

Jorden blir allt hetare. Förra året var det varmaste året någonsin uppmätt, efter åtta år av värmerekord. I Italien, Algeriet och Grekland rasade bränder. Människor förlorade livet. Många evakuerades. I Slovenien rasade broar och vägar till följd av översvämning. I Peking var det regnrekord med flera döda i skyfallen. I Alperna beräknas en tiondel av glaciärerna ha smält på ett år.

I Frankrike stängdes kärnkraftverk för att vattnet som kyler reaktorerna inte skulle bli för varmt. Totalt blev 2023 det sämsta året någonsin för fransk kärnkraft, och för första gången på decennier fick man importera mer el än man exporterade.

Sverige var inget undantag. Värme, kraftigt regn och snabb snösmältning drabbade Småland och fick dessutom Torne älv att svämma över. Torkan i maj och juni drabbade jordbruket på många ställen i Sverige, och skörden blev mycket sämre. Skyfall drabbade min hemby Åre, Rättvik, Göteborg, Jönköping och många fler ställen i landet till stora kostnader för samhället. Västmanlands jordbrukare, fru talman, drabbades av både torka och översvämningar, och på det kom den afrikanska svinpesten och översvämningsmyggorna.

Det går inte att blunda. Det är allvar, i Sverige och i hela världen. Det går faktiskt inte att blunda och lämna springnota till våra barn och barnbarn. Vi socialdemokrater vill att Sverige åter tar på sig ledartröjan. Vi vill att Ulf Kristerssons regering tar ansvar här och nu och visar det ledarskap som svenska företagare och svenska folket efterfrågar. Ett första steg, fru talman, är att återkomma till Sveriges riksdag med en klimathandlingsplan som inte bara är retorik utan konkret praktik.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Fru talman! I sitt anförande nämnde Anna-Caren Sätherberg något medborgarråd i Huddinge i går. Där fanns sju partier representerade, men det är korrekt att jag inte var där. Man kan fråga sig varför det förhöll sig på det sättet.

Fru talman! Jag resonerade på samma sätt som partierna i riksdagen i frågan om konferensen om Europas framtid. Då var partierna i EU-nämnden tämligen överens om att systemet med att etablera olika typer av medborgarråd, ha en komplex urvalsprocess och sedan presentera deras förslag med något slags demokratisk legitimitet inte är vägen framåt. Syftet med detta är ju att undergräva den demokratiska, parlamentariska processen. Jag tycker inte att det är seriöst att medverka i ett sådant forum och ge den gruppen på 60 personer den tyngden.

Jag tycker att det är helt rimligt att sätta ihop ett råd och komma med förslag, men 60 personer representerar 60 personer. Vi kan prata om hur det gick till. Det var 7 000 personer som valdes ut. Ungefär 95 procent föll bort. Kvar var 60 personer. Sedan föll ytterligare 10 bort. Man kan alltså reflektera över hur representativt det här rådet var.

Jag skulle vilja fråga Anna-Caren Sätherberg hur det kommer sig att den socialdemokratiska, dåvarande regeringen var så kritisk mot sådana här medborgarråd. Nu när ett av dem kommer med påstådd kritik mot klimatpolitiken anses det ju däremot vara ett bra råd.

Detsamma kan sägas om Finanspolitiska rådet. När Magdalena Andersson satt i regering kallade hon det för Finansretoriska rådet. Numera heter det att Finanspolitiska rådets bedömningar är väldigt viktiga.

Frågan är: Är det råden som Socialdemokraterna gillar, eller är det möjligheten att slå mot regeringen som är det viktiga?

Fru talman! Jag tänker så här: Regeringens myndigheter och råd och deras rekommendationer och kritik får regeringen själv ta hand om. Oavsett vilken regering det är får den ta del av den kritik som dess egna råd eller myndigheter lämnar.

Men vad gäller detta medborgarråd var vi alla partier inbjudna. De hade jobbat fram förslag. Jag kan också läsa i den klimathandlingsplan som vi debatterar i dag och i den skrivelse som ledamoten Martin Kinnunen står bakom hur viktigt det är med den folkliga acceptansen - annars blir det ingenting.

Detta är en del i att skapa acceptans. Här möttes 60 personer. Det var ett urval som var vetenskapligt förankrat, som fanns väl beskrivet. Jag ser att ledamoten har gjort inlägg på X om detta. Men man har ändå fått svar på tal.

Dessa 60 människor klarade, trots sina olikheter, att mejsla fram förslag. Jag tänker att detta är något som regeringen och Sverigedemokraterna, den största delen av regeringsunderlaget, borde titta på om man beskriver att alla förslag måste ha folklig acceptans. Hur har man tänkt uppnå den acceptansen? Det blir min fråga tillbaka.

Fru talman! Vi har val i Sverige vart fjärde år. Vart femte år har vi val till Europaparlamentet - det är snart dags för det. Det är så vi avgör den folkliga förankringen.

Sverigedemokraterna blev regeringsunderlagets främsta parti, sett till antalet röster, vilket innebär att vi får påverkan på svensk politik i dag. Det är en del av den folkliga förankringen.

Att reduktionsplikten sänks har just att göra med att människor inte tyckte särskilt mycket om reduktionsplikten. Detta har även Socialdemokraterna insett. Man gjorde det sent omsider, men man har slutligen insett detta. Vad man vill ha i stället är väldigt oklart. Man vill ha något slags golv för reduktionsplikten. Sedan vill man kunna mixtra med något slags tak.

Man presenterar en modell så att man ska kunna slå mot regeringsunderlagets politik, men samtidigt berättar man inte för väljarna vad alternativet blir. Man berättar inte hur mycket dyrare det kommer att bli att transportera sig i vårt land. Det kommer inte att fungera att ha ett rörligt tak och att helt plötsligt skruva upp nivån. Hur ofta ska man göra det? Ska det göras en gång per år? Bolagen kommer att behöva veta detta ett antal månader i förväg för att de ska kunna ställa om.

Frågan är: Hur mycket högre ska reduktionsplikten bli om Socialdemokraterna får bestämma, och i vilken utsträckning ska man låta de andra partierna i vänsteroppositionen bestämma? Ska det bli en religiöst baserad klimatpolitik à la Miljöpartiet, där vi måste låna 100 miljarder kronor? Det kan man fråga sig. Var går smärtgränsen för Socialdemokraterna? Hur mycket dyrare ska det bli att transportera sig i vårt land?

Fru talman! Jag måste kanske börja med det religiösa. Jag tror kanske att det finns en större del att titta på i det samlade regeringsunderlaget än i någonting annat, ifall det är det man funderar på.

Jag vill också tala om hur det var när vi gick till val 2022 - samtliga partier. Då fanns det inte något annat än ett löfte från moderater, kristdemokrater och liberaler om att man skulle klara klimatmålet och att man skulle ha en ambitiös klimatpolitik. Jag tror att Moderaterna var de som tryckte hårdast på den gröna rösten i borgerligheten.

Det är inte detta vi ser nu när vi har en klimathandlingsplan framför oss och en regering och ett regeringsunderlag som väljer att prioritera att öka utsläppen.

Sedan gällde det detta med att det blir dyrt för vanligt folk. Det är ingenting som Socialdemokraterna vill. Det visar sig tydligt att om man inte gör någonting nu kommer det med de ackumulerade effekterna att bli - förlåt, fru talman - skitdyrt i slutet av 20-talet, ifall vi ska klara målen till 2030, om vi inte ska betala böter eller utsläppsrätter.

När det gäller dyrheten och acceptansen är det precis detta man säger. Man måste göra saker och ting nu om man inte vill att det ska vara dyrare för vanligt folk sedan.

Ja, vi har presenterat ett Sverigebränsle, och det är för att vi vill se skogsresterna i Sverige användas. Vi tillsatte också en bioekonomiutredning när vi socialdemokrater hade regeringsmakten för att se hur vi kunde få mer biodrivmedel från svensk produktion i tanken i stället för att vara beroende av diktaturer och det fossila drivmedlet.

Fru talman! De senaste månaderna har vi först sett ungdomar och sedan föräldrar samlas i manifestationer utanför riksdagen. De har uttryckt förtvivlan inför klimatkrisen och misstro mot det politiska systemet. Det är lätt att förstå varför. Förra året var det varmaste som någonsin uppmätts. Världens länder har lovat att försöka begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader, men redan 2023 var vi nästan uppe i det. Bränder, torka och översvämningar ödelägger platser runt om i världen, Europa och Sverige. Extrem hetta dödar allt fler.

Oro för klimatkrisen och frustration över bristen på politisk handling är inte begränsat till de ungdomar, föräldrar och andra som har tagit till gatorna för att protestera. Det är utbrett i hela befolkningen. Klimatet är den viktigaste frågan för svenskarna i EU-valet. Stödet för att vi behöver genomföra klimatomställningen är alltså grundmurat.

Den stora frågan är: Varför händer då så lite? Svaret är att det finns mörka krafter som arbetar mot omställningen. Fossilindustrin lever på att pumpa upp olja och gräva upp kol ur marken. Att förstöra klimatet är deras livsluft, och de har i årtionden arbetat för att så tvivel kring klimatkrisen och fördröja åtgärder.

Men klimatkrisen eldas också på av en liten elit av superrika individer som lever i en helt annan värld än vi andra. De flyger runt världen i privata jetplan. De tillbringar sin tid på enorma lyxjakter. Deras utsläpp uppgår till tusentals ton om året.

I det här läget - med en klimatkris som är skapad av fossilindustrin och som är underblåst av de superrika - hade vi behövt politiskt mod och handlingskraft som mest. Vi behöver politiker som vågar fatta beslut om att frångå gamla principer för att möjliggöra en omställning av samhället - bort från fossila utsläpp och bort från de ekonomiska klyftor som splittrar oss.

Detta borde vi kunna förvänta oss av den regering som styr landet. Men i stället har vi en regering som ökar de fossila utsläppen och som driver isär människor genom att ge mer till dem som har mest och ta ifrån alla andra.

Klimatpolitiska rådet konstaterade i sin granskning av regeringens klimathandlingsplan att den är missvisande och brister i saklighet. Med andra ord: Det är inte nog med att regeringen för en politik som ökar utsläppen och som inte tar oss närmare den omställning vi behöver. De vill också lura oss att tro att de har en plan för att lösa allt. Ulf Kristersson och Romina Pourmokhtari försöker köpa tid genom att ständigt skjuta fram beskeden om hur omställningen ska gå till.

Fru talman! Det finns ett uttalande av klimat- och miljöministern som jag tycker är särskilt talande för regeringens klimatpolitik. På en presskonferens den 12 juni 2023 sa Romina Pourmokhtari så här: "Hade det varit så att politiken hade kunnat få bort utsläppen, då hade det hänt för länge sedan." Jag har senare hört både ministern och hennes statssekreterare upprepa samma budskap i olika sammanhang.

Detta säger egentligen allt om den nyliberala position i klimatpolitiken som Romina Pourmokhtaris parti står för, där staten är en i grunden maktlös aktör vars enda roll är att kratta manegen för företag som fattar marknadsmässiga beslut.

I kombination med Sverigedemokraternas hållning, att klimatomställningen är ett större hot än klimatkrisen, har partierna i regeringsunderlaget skapat en perfekt storm som har lett till att de svenska utsläppen nu ökar i en tid när de borde minska snabbare än någonsin. Det största hotet mot mänskligheten bemöts av regeringen med en axelryckning.

I motsats till regeringen anser vi i Vänsterpartiet att staten är den enda aktör som kan driva klimatomställningen. Det är ett politiskt ansvar att det som behöver göras blir gjort, och det ansvaret vill vi ta.

För att utsläppen ska minska krävs skarpa krav på de företag och individer som står för de stora utsläppen, men också ett massivt investeringsprogram som motsvarar krisens omfattning. Inte minst behövs en aktiv fördelningspolitik som fördelar kostnader och vinster på ett rättvist sätt. Det är de stora utsläpparna som ska betala mest för den gröna omställningen.

Vårt framtida välstånd och människors hälsa är beroende av att klimatomställningen genomförs i rekordfart. Partierna i regeringsunderlaget för en politik som hotar allt det vi håller kärt, men till alla dem som förtvivlar över läget vill jag säga: Det finns alternativ. Med en annan politik kan vi klara omställningen tillsammans.

(Applåder)

Fru talman! Nu närmar vi oss äntligen slutet av denna debatt. Även om vi inte riktigt har hört alla partiers anföranden än tycker jag ändå att det går att reflektera lite grann över vad som har framkommit under debatten.

Regeringen, stödd av Sverigedemokraterna, har lagt fram en plan som vid en första anblick kan verka imponerande, men som vid närmare granskning visar sig vara täckt av en tunn fernissa. Bakom den glänsande ytan hittar vi en plan fylld av vackra ord men som brister i konkreta åtgärder.

Regeringen har gång på gång talat om sina höga ambitioner och stora visioner när det gäller klimatomställningen. Men låt oss vara ärliga - ambitioner utan handling är som en bil utan motor. Det kan se bra ut på papper, men det kommer inte att ta oss någonstans. Regeringens handlingsplan är full av löften men saknar de konkreta åtgärder som krävs för att uppnå de mål som de själva varit med och satt upp.

Klimatpolitiska rådet har tydligt påpekat att regeringens plan inte lever upp till Parisavtalets mål. De säger att regeringens handlingsplan saknar de konkreta åtgärder som krävs för att vi ska kunna nå Parisavtalets mål, och att vi utan tydliga och mätbara mål inte kommer att kunna minska utsläppen i den takt som krävs.

Fru talman! Är detta verkligen den nivå av engagemang som vi har rätt att förvänta oss från vår regering? Regeringens åtgärder är diffusa och otillräckliga. Vi ser förslag som antingen ska utredas och kanske ska leda till åtgärder först nästa mandatperiod eller förslag som saknar konkreta tidsramar och nödvändig finansiering. Det är nästan som om regeringen hoppas att problemen ska lösa sig själva, vilket tyvärr är en strategi som fungerar dåligt när det gäller klimatförändringar.

Naturvårdsverket har också uttryckt sin oro. Deras analyser visar att de nuvarande förslagen inte kommer att leda till de nödvändiga utsläppsminskningarna. De menar att Sverige med nuvarande förslag i klimathandlingsplanen inte kommer att nå sina klimatmål och att det krävs betydligt mer ambitiösa och konkreta åtgärder för att minska våra utsläpp tillräckligt snabbt.

Det finns alltså en tydlig diskrepans mellan vad regeringen påstår och vad de faktiskt levererar. Det är som att måla en tavla av framtiden utan att ha färgen och penslarna för att göra den verklig. Regeringen talar om att skapa förutsättningar för hushållen och företagen att fatta de beslut som krävs för att nå klimatmålen. Utan konkreta åtgärder och riktlinjer blir dock dessa förutsättningar inget annat än tomma ord.

Fru talman! Den här debatten tycker jag tydligt har visat att regeringens klimathandlingsplan inte är tillräcklig. Bakom den glänsande fernissan av vackra ord och löften döljer sig en brist på konkreta åtgärder och verklig ambition. Vi behöver en regering som inte bara pratar om att vara en global förebild, utan som faktiskt agerar som en.

(Applåder)

Fru talman! Regeringens och SD:s klimathandlingsplan pekar ut en ny riktning för svensk klimatpolitik - en riktning mot sänkta utsläpp, ekonomisk tillväxt och inte minst mot folklig förankring, som numera är en uttalad grund för klimatpolitiken. Detta är mycket viktigt, och det nämns i det första avsnittet i kapitel 7, Förutsättningar för klimatomställningen.

Utan folklig förankring kommer politiken inte att vara möjlig. Detta har varit Sverigedemokraternas viktigaste prioritering när det kommer till svensk klimatpolitik. Reduktionsplikten har här blivit den främsta symbolen - reduktionsplikten som gjorde Sverige till det dyraste landet att transportera sig i, det dyraste landet att transportera mat till matbutiker i och det dyraste landet att driva jordbruksmaskiner i.

Reduktionsplikten har vi sänkt. Det har märkts snabbt. Det är få gånger politiska beslut får så snabb verkan, men här gick det snabbt.

Det bör i sammanhanget också påpekas att den sänkta reduktionsplikten inte betyder att vi bidrar till minskade utsläpp i världen. Biodrivmedel fortsätter att tillverkas i Sverige, och nya projekt startas upp årligen. Det går inte en månad utan att jag träffar företag och branschorganisationer som talar om de planer som de har framöver.

Fru talman! Klimathandlingsplanen har kritiserats, men jag tycker att man ska vara ärlig här: Det kommer aldrig att kunna gå att lägga en klimathandlingsplan året efter ett val som är fullständigt färdigutredd och fullständigt konkret beräknad och som kan förutspå teknikutveckling och framtiden.

Klimatpolitiken ska avspeglas i budgetpropositioner, i bostadspolitik, i utrikespolitik och i miljöpolitik i en lång rad propositioner. Att samla allt i en handlingsplan direkt efter valet och tro att man ska kunna presentera alla lösningar där konkret kommer inte att gå.

Fru talman! Svensk klimatpolitik har varit framgångsrik. Vi har ett hållbart skogsbruk i absolut världsklass som bidrar till att ersätta fossilt med förnybart. Vi fasade ut det fossila ur vår uppvärmning, och vi har byggt upp ett fossilfritt elsystem. Utöver detta har vi en miljömedveten befolkning.

Vi kan konstatera att Naturvårdsverket så sent som för en månad sedan konstaterade att avståndet till klimatmålen har minskat. Vi har alltså en bättre situation i dag sett till möjligheten att nå klimatmålen än vad vi hade under den socialdemokratiska regeringen.

Fru talman! Den här debatten kretsar kring två olika saker. I den bästa av världar är det samma sak, men det är inte alltid det.

Det handlar om att minska utsläppen i världen, för det är så vi minskar risken för konsekvenser på grund av klimatuppvärmningen. Men det handlar också om att uppfylla mål. Målen är politiska, och politiken är sällan perfekt. Vi har problem med mål både på svensk nivå och på europeisk nivå.

Nu när vi går mot ett val till Europaparlamentet kan man ju ta upp några av de mål som är direkt destruktiva. Vi har ett energieffektiviseringsmål på EU-nivå som försämrar våra möjligheter att tillverka grönt stål, till exempel. Vi har förnybartmålet som gör det svårare att ställa om till fossilfria elsystem. Vi har LULUCF-målet som gör det svårare att använda förnybara produkter från vårt skogsbruk - för att ta några exempel.

Fru talman! Nu närmar vi oss slutet på denna långa debatt, men den har varit viktig. Vi befinner oss i en klimatkris, och möjligheten att begränsa uppvärmningen till 1,5 grad har minskat dramatiskt. Förra året var det varmaste som har uppmätts.

Den sektor som framför allt kräver åtgärder nu är transportsektorn, som behöver elektrifieras men även energieffektiviseras. Det innebär att mer gods behöver flyttas över från väg till järnväg. Detta kräver även en väl utbyggd kollektivtrafik i hela landet så att fler resenärer kan ta bussen och tåget till jobbet.

De som bor i våra tätorter behöver i mycket större utsträckning kunna åka med kollektivtrafik. För att kunna välja kollektivtrafik krävs att man satsar på den, både på att bygga ut den och på att sänka priset så att fler lockas att ställa bilen. Detta har vi i Vänsterpartiet lagt fram förslag om. Ett månadskort i kollektivtrafiken ska kosta 450 kronor i hela Sverige. Vi kallar det för Sverigepriser.

Min fråga till Martin Kinnunen är: Varför är Sverigedemokraterna så ointresserade av att satsa på svensk kollektivtrafik?

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för frågorna!

Sverigedemokraterna är inte det minsta intresserade av att avstå från att satsa på kollektivtrafik. Vi kan konstatera att i Sverige är ungefär hälften av alla kostnader för kollektivtrafiken skattefinansierade på något sätt. Det kan låta attraktivt att lägga fram förslag om att öka denna subvention på olika sätt, men då ska man komma ihåg vilken form av omfördelning det är man föreslår. Det som Kajsa Fredholm och Vänsterpartiet och sannolikt även Miljöpartiet och kanske något mer parti, vad vet jag, föreslår är en enorm omfördelning från landsbygd till storstad.

De skattemedel som vi förvaltar här i Sverige när vi fattar beslut om budgeten kommer från alla våra medborgare. Om vi ska lägga pengar på kollektivtrafiken på detta sätt kommer det framför allt att gå till våra storstadsregioner. Detta betyder att man tar pengar från landsbygden och skickar dem till framför allt Stockholms innerstad, som kanske använder kollektivtrafiken allra mest. Jag tycker inte att det är en rättvis politik.

När det kommer till transportsektorn är vi på rätt väg i dag. Omställningen pågår, men vi måste skapa förutsättningar för denna omställning. Man kan titta i statistiken på vilka som i dag har möjlighet att ställa om till en elbil, till exempel. Det största problemet där är att den möjligheten inte finns därför att man inte kan ladda sin bil nära bostaden. Vi har åkerier som vill ställa om till eldrift men där det inte finns kapacitet i näten för att bygga en laddstolpe som klarar av en lastbil. Där har vi de främsta utmaningarna, och det är där vi måste satsa resurserna.

Det ser gott ut. Det kommer kanske inte att gå lika snabbt som man vill, men vi är på rätt väg. Vi måste börja med att bygga infrastrukturen, och vi ska inte omfördela enorma pengar från landsbygd till storstad.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Detta blir lite bakvänt. På vilket sätt skulle det vara att fördela pengar från landsbygd till storstad? Det är ett väldigt märkligt resonemang. Då kan man ju också säga att när Sverigedemokraterna sänker de höga drivmedelspriserna är det de som tar bilen och som bor i storstäder som får störst tillgång till det då det ju är där flest åker bil.

Vi i Vänsterpartiet anser att ekonomiskt svagare grupper bör kompenseras för effekter av höga drivmedelspriser, men samtidigt är skatt på drivmedelspriser ett viktigt verktyg för att kunna minska bilismens klimatpåverkan. Det behövs även kompensatoriska åtgärder för dem som saknar tillgång till buss eller tåg. Trafikanalys har till exempel föreslagit ett riktat stöd till hushåll i glesbygd i form av ett inkomstskatteavdrag.

Jag förstår nu att Jimmie Åkesson sa i den senaste partiledardebatten att det i stället för att subventionera kollektivtrafiken ytterligare är bättre att sänka kostnaderna för människor att köra bil. Jag vill gärna ha ett riktigt svar: Varför hatar Sverigedemokraterna kollektivtrafik?

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för de upprepade frågorna! Jag ska säga det igen: Vi tycker att man ska satsa på kollektivtrafiken.

En subvention på 50 procent är väldigt kraftig. De största kostnaderna för kollektivtrafiken finns i storstadsregionerna, och om vi öser ännu mer subventioner över dem från statligt håll handlar det om att omfördela pengar från dem som använder kollektivtrafik minst till dem som använder den mest, alltså från landsbygd till storstad. Det är en orättvis politik. Sverigedemokraterna kan naturligtvis inte acceptera en sådan enorm subvention på bekostnad av landsbygden.

Fru talman! Att sänkt reduktionsplikt gynnar bilisterna är sant, och det tycker vi är bra. Vi kan konstatera att sänkt reduktionsplikt också gynnar vårt lantbruk så att vi får mer klimatsmart svensk mat. Det gynnar även vårt skogsbruk så att vi får fler klimatsmarta produkter liksom vår kollektivtrafik då det kommer att bidra till hundratals miljoner i minskade kostnader för kollektivtrafiken i vårt land.

I princip samtliga regioner i Sverige kör sina bussar på förnybart, och vad hände med förnybart när vi sänkte reduktionsplikten? Jo, priset gick ned mer på förnybar diesel än på fossil diesel. Hur kommer då det sig? Jo, vi hade en väldigt dåligt fungerande marknad, så när priset på vanlig diesel sjönk med strax över 4 kronor per liter sjönk priset på HVO 100 med mer än 6 kronor per liter.

Bara över en natt sänkte vi alltså de årliga kostnaderna för kollektivtrafiken med hundratals miljoner kronor. Detta var till nytta för kollektivtrafiken, Kajsa Fredholm.

Fru talman! Inledningsvis nämnde Martin Kinnunen något i stil med att det inte går att lägga fram en klimathandlingsplan som leder till att klimatmålen nås i början av en mandatperiod. Jag vet inte om det var de exakta orden.

När regeringen tillträdde fanns det underlag som myndigheterna hade fått i uppdrag att ta fram inför den klimathandlingsplan som man visste skulle läggas fram i början av mandatperioden. Det var underlag från länsstyrelserna, från Tillväxtanalys och från Naturvårdsverket som innehöll en lång rad åtgärdsförslag för att bygga vidare på den klimatpolitik som redan fanns eller i vissa fall utveckla den. Där fanns till exempel förslag om att skruva på reduktionsplikten så som den såg ut då.

När Sverigedemokraterna tillsammans med regeringspartierna nu har lagt fram en klimathandlingsplan har man aktivt valt att inte ta in flera, eller näst intill någon, av de åtgärder där det underlag fanns. Det finns alltså förutsättningar att göra väldigt mycket mer.

Martin Kinnunen inledde också med att säga att klimathandlingsplanen ledde till sänkta utsläpp, ekonomisk tillväxt och folklig förankring. Jag menar att Miljöpartiet har en klimatpolitik som leder till mycket mer sänkta utsläpp, en mycket starkare ekonomisk utveckling och en bredare folklig förankring. Just acceptans är en central fråga.

Klimatpolitiska rådet säger att det saknas både analys av och strategi för hur regeringen avser att arbeta för att uppnå ökad acceptans och kostnadseffektivitet i klimatpolitiken. Min fråga gäller den folkliga förankringen och acceptansen. Vad är det Martin Kinnunen menar återfinns i klimathandlingsplanen när det gäller detta?

Fru talman! Jag förstår inte riktigt frågan. Folklig förankring bygger ju på att vi har val till Sveriges riksdag. Vi väljer människor som ska sitta här i kammaren som folkets främsta företrädare. Sedan fattar man beslut som baseras på den politik man gick till val på. Det är precis detta som sker nu. Vi har myndigheter som kommer med inspel, tips och förslag. Det är en jättebra process, men vi har folkligt valda representanter som beslutar om politiken. Man försöker att se till vad ens väljare byggde sin röst på.

Att vi genomför det som vi lovade väljarna att göra är grunden för den folkliga förankringen. En majoritet av partierna i Sveriges riksdag gick till val på att sänka reduktionsplikten. Flertalet av partierna i regeringsunderlaget gick till val på att sänka reduktionsplikten till just den nivå som den hamnade på eller lägre. Det är folklig förankring för min del.

Om Miljöpartiets politik hade byggt på folklig förankring, och om alla människor såg klimathotet och klimatfrågan som det allra viktigaste och var beredda att skuldsätta kommande generationer, hade Miljöpartiet varit ett betydligt större parti. Jag förstår att Miljöpartiet har svårt att förstå sig på folklig förankring, för det är inte det Miljöpartiets politik bygger på.

Fru talman! Inledningsvis svarade Martin Kinnunen på vad folklig förankring innebär. Han menade följande: När vi har folkvalda politiker som tar fram en klimatpolitik har den folklig förankring i och med att den baseras på det partierna har gått till val och sedan blivit valda på. Med den definitionen har all klimatpolitik som har existerat under samtliga tidigare regeringar haft folklig förankring, eftersom det alltid har varit demokratiskt valda regeringar.

Det tydliggör inte vad i regeringens nuvarande klimathandlingsplan som skulle bidra till folklig förankring. Detta stärker Klimatpolitiska rådets slutsats att det saknas både analys och strategi när det gäller hur regeringen avser att arbeta för att uppnå ökad acceptans för klimatpolitiken.

Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna inte har arbetat aktivt för att öka stödet för en klimatpolitik som gör att vi når målen och minskar utsläppen tillräckligt mycket för att skydda befolkningen från de allvarligaste klimatrelaterade riskerna.

Martin Kinnunen nämnde i sitt svar någonting om kommande generationer och kostnader för dem. Miljöpartiet kan bara konstatera att kostnaderna för kommande generationer kommer att bli enorma om vi inte minskar utsläppen och klarar klimatomställningen. Det hade varit väldigt önskvärt om Sverigedemokraterna aktivt kunde börja jobba för att skapa acceptans för klimatpolitik i stället för att aktivt motarbeta den.

Jag vill avsluta med att tacka alla för en väldigt lång men också väldigt givande klimatpolitisk debatt.

Fru talman! Ett problem har ju varit att tidigare regeringar inte har byggt sin politik på folklig förankring. Man har inte gått till val på att införa en reduktionsplikt och har inte berättat vad den kommer att leda till. Man har i stället gått till val med en dåvarande finansministerkandidat, Magdalena Andersson, som talat om att det redan var för dyrt att tanka och att man inte skulle höja drivmedelsskatterna.

Vad gjorde då Magdalena Andersson efteråt? Jo, hon höjde drivmedelsskatterna. När man införde reduktionsplikten - detta skedde när Miljöpartiet satt i regeringen - gjorde man samtidigt en kraftig sänkning av dieselpriset, så människor upptäckte inte ens att reduktionsplikten hade införts. Kostnaderna för mer HVO i tanken tog ut skattesänkningen på diesel på strax över kronan, så människor märkte ingenting.

Jag skulle vilja påstå att man helt enkelt försökte föra väljarna och folket bakom ljuset. Man berättade inte vilken politik man egentligen ämnade genomföra. Det var också därför denna politik kapsejsade. Det är därför vi har socialdemokrater som numera erkänner att politiken inte hade folklig förankring och att den inte gynnade vanligt folk.

Med detta tackar jag för en lång och trevlig debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 maj.)