Migrationsfrågor

Herr talman! Det känns fint att åter få vara en del av socialförsäkringsutskottet och särskilt att få möjligheten att inleda denna debatt om de viktiga migrationsfrågorna.

Jag vill redan nu yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Sverige har under lång tid haft en ohållbar migrationspolitik. Den stora invandringen till Sverige i kombination med den bristfälliga integrationen har skapat ett stort utanförskap i vårt land.

Den bristande integrationen återspeglas i dag inom nästan alla samhällsområden. Arbetslösheten är tre gånger högre bland utrikes födda än bland inrikes födda, och många har bristfälliga kunskaper i svenska trots flera års undervisning i svenska för invandrare.

Lägg därtill kriminaliteten där unga killar, ofta andra generationens invandrare, dras eller ger sig in i gängkonflikter med dödligt våld. Skjutningar och sprängningar drabbar oskyldiga människor på ett helt oacceptabelt sätt.

Det är fruktansvärda konsekvenser av den oansvariga migrationspolitik och bristande integrationspolitik som Socialdemokraterna tillsammans med sitt regeringsunderlag inte orkade rätta till under sina åtta år vid makten. Vi moderater är fast beslutna att vända utvecklingen.

Men visst har invandringen också haft positiva effekter för Sverige. Många människor som kommit hit har integrerats i vårt samhälle och bidrar till Sveriges välstånd genom att gå till skolan, arbeta eller driva företag och göra rätt för sig.

Ofta är det de invandrare som gör rätt för sig som drabbas värst av att vissa invandrare är i Sverige av fel skäl. Många riskerar att utsättas för brottslighet och våld då många bor i områden där det tyvärr är vanligt förekommande. Och det är inte minst invandrartjejer som blir offer för hederskultur när sådana oacceptabla normer och värderingar tillåts här utan att det får konsekvenser.

Sverige ska vara en plats att leva på för den som vill göra rätt för sig och vara en del av det svenska samhället.

Vi moderater är tillsammans med våra samarbetspartier överens om att invandringen till Sverige behöver minska om vi ska klara integrationen och minska utanförskapet.

Därför genomför den moderatledda regeringen nu ett nödvändigt paradigmskifte inom svensk migrationspolitik.

För oss moderater är det viktigt att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. De som får uppehållstillstånd i Sverige ska integreras i det svenska samhället, och de som får avslag på sin asylansökan ska lämna landet.

Vi behöver återta kontrollen över vilka människor som befinner sig i Sverige och komma till rätta med skuggsamhället, där människor riskerar att fara illa.

Hittills har den moderatledda regeringen bland annat höjt försörjningskravet för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU, skärpt kraven för anhöriginvandring, begränsat möjligheten till uppehållstillstånd av humanitära skäl och minskat antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot från 5 000 till 900 per år.

Vi har dessutom utökat möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd om det kan antas att en individ kommer att bedriva statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

Vi har också gett gränspolisen effektivare verktyg vid inre utlänningskontroller.

Den moderatledda regeringen har även gett Migrationsverket ett flertal uppdrag. De första återvändandecentren är nu invigda, vilket kommer att stärka återvändandearbetet. Antalet återkallelser av uppehållstillstånd mer än fördubblades under 2023 jämfört med 2022. Och Migrationsverket ska nu ge högkvalificerade arbetskraftsinvandrare besked om arbetstillstånd inom 30 dagar, vilket är näst snabbast i EU.

Människor från andra länder har potential att bidra till Sverige, inte minst genom att tillföra spetskompetens till svenska företag, vilket är avgörande för att de ska kunna konkurrera i en global miljö. Det är därför vi ställer om arbetskraftsinvandringen till att fokusera på högkvalificerad arbetskraft eftersom detta är viktigt för det svenska näringslivet och Sveriges välstånd.

Vi agerar också på EU-nivå för gemensamma europeiska ansträngningar. Nyligen röstade Europaparlamentet ja till migrationspakten, som vår moderata migrationsminister Maria Malmer Stenergard och vår moderata Europaparlamentariker Tomas Tobé varit drivande för att få på plats. Migrationspakten innebär bland annat stärkta kontroller vid EU:s yttre gräns, och den skapar bättre förutsättningar för oss att genomföra de ändringar som vi behöver göra i svensk migrationspolitik.

Herr talman! Steg för steg genomför vi moderater tillsammans med våra samarbetspartier nu det paradigmskifte inom migrationspolitiken som svenska folket efterfrågar och Sverige behöver. Och vi ser resultat av vår politik. År 2023 beviljades det lägsta antalet asylrelaterade uppehållstillstånd under något år på 2000-talet. Då inkluderas även anhöriga till personer som har fått asyl. Nu ser vi att antalet fortsätter minska även 2024. Det är både bra och nödvändigt.

Den moderatledda regeringens politik har fått effekt, men mer behöver och kommer att göras för att vända utvecklingen. Om ett par veckor debatterar vi exempelvis regeringens proposition om ändringar i medborgarskapslagen, som innebär skärpta krav för att få medborgarskap genom anmälan, vilket är helt nödvändigt.

Migrationsverket förbereder nu inrättandet av mottagningscenter där hela asylprocessen ska genomföras. På det sättet förkortar vi asylprocessen och minskar risken att människor försvinner in i skuggsamhället.

Därtill pågår ett flertal utredningar som bland annat tittar på ytterligare skärpta krav för att förvärva svenskt medborgarskap, hur återvändandeverksamheten kan stärkas samt införande av kvalificering till välfärden. Under mandatperioden kommer den moderatledda regeringen att vidta många åtgärder för att strama åt migrationen och förbättra integrationen.

Herr talman! I dag debatterar vi bland annat de förslag inom migrationsområdet som oppositionspartierna lagt fram. Jag vill därför passa på att belysa några av dem.

Socialdemokraterna påstår sig vilja bedriva en stram migrationspolitik. Det är då befogat att fråga sig varför Socialdemokraterna inte förde en stram migrationspolitik när de hade regeringsmakten. Men när man granskar deras tilltänkta regeringspartners olika motioner klarnar det en smula.

Miljöpartiet säger bland annat nej till att skärpa kraven för att bli svensk medborgare. De tycker till exempel inte att det ska krävas att en person ska kunna svenska för att få bli svensk medborgare.

Centerpartiet vill utöka antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot till en nivå som historiskt har inneburit att Sverige tagit emot en fjärdedel av alla kvotflyktingar som kommit till alla EU-länder sammanlagt.

Men den största utmaningen för Socialdemokraterna och den strama migrationspolitik som man säger sig vilja bedriva blir nog deras största samarbetsparti Vänsterpartiet. Vänsterns motion om svensk flyktingpolitik innehåller 23 sidor med förslag för att öka invandringen till Sverige. Där står bland annat: "Vänsterpartiet står inte bakom ambitionen att färre ska söka skydd i Sverige." De vill gå tillbaka till den migrationspolitik som Sverige hade 2015, det år då ungefär 163 000 personer sökte asyl i Sverige.

Det är alltså dessa partier som Socialdemokraterna ska försöka föra en stram migrationspolitik tillsammans med, om olyckan skulle vara framme och de vinner nästa val. Frågan är inte om V, MP eller C kommer att få inflytande i migrationspolitiken utan vilka av deras förslag som kommer att bli verklighet.

Historiken är nämligen tydlig: När det väl kommer till kritan väljer Socialdemokraterna makten framför sin egen politik och det som är bra för Sverige. Det såg vi inte minst under förra mandatperioden, då de gång på gång böjde sig för sitt regeringsunderlag.

Så till alla er som vill få ordning på Sverige vill jag ge ett mycket tydligt besked: Det krävs en moderatledd regering för att Sverige ska ha en stram migrationspolitik och komma till rätta med det stora utanförskap som finns i vårt land.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Herr talman! Nyligen satt jag och Viktor Wärnick vid samma bord på Svenskt Näringslivs företagardag. Temat var kompetensförsörjning genom arbetskraft från länder utanför EU, det vi kallar för arbetskraftsinvandring. Företagare efter företagare vid bordet vittnade om hur deras verksamhet skulle drabbas negativt om den personal från länder utanför EU som de hade anställt skulle utvisas, om de föreslagna nya lönenivåerna - nivåer som hälften av Sveriges löntagare inte kommer upp i - skulle bli verklighet.

Äggförpackaren från Gotland ställde frågan: Vad är syftet med de nya lönegränserna? Först fick han inget svar, men han återkom, inte raljant utan genuint oförstående: Vad är syftet med att höja lönenivån till över 34 000 kronor i månaden så att min personal utvisas? Är syftet bara att utvisa fler? Till slut erkände Viktor Wärnick att ja, det är syftet.

I sitt anförande påstår han däremot att detta skulle öka Sveriges välstånd. Svenskt Näringsliv har räknat ut att vi skulle förlora 17 miljarder kronor bara i skatteintäkter om detta förslag går igenom, eftersom människor som i dag jobbar skulle utvisas. Företag skulle krympa i stället för att kunna växa.

Jag vill därför fråga Viktor Wärnick: Står han fast vid det han sa till äggförpackaren om att syftet är att utvisa så många som möjligt? Hur ser han på Svenskt Näringslivs beräkningar, som inte alls tyder på att detta skulle bidra till ökat välstånd?

Herr talman! Syftet med att vi nu gör en rad skärpningar på migrationsområdet, inklusive den del som gäller arbetskraftsinvandringen, är att vi behöver få ordning på Sverige. Vi har inte haft kontroll på den invandring som har skett till Sverige, oavsett om det gäller den asylrelaterade delen eller till exempel arbetskraftsinvandringen. Vi vet att det finns stora problem. Det finns fusk och utnyttjande och även ett skuggsamhälle kopplat till detta, som vi måste komma till rätta med.

Det är också viktigt, tycker jag, vilket Annika Hirvonen inte nämner i sin replik, att vi gör skillnad på den hög- och den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Den högkvalificerade invandringen är den som jag särskilt nämnde i mitt anförande när jag talade om vikten av att vi förkortar processerna så att företag som behöver specialiserad arbetskraft får den till Sverige snabbare för att kunna växa i en global värld med hård konkurrens.

Men det vi talar om när det gäller arbetskraftsinvandringen och de höjningar vi gör av lönekraven gäller framför allt den lågkvalificerade delen. Vi har ungefär 400 000 arbetslösa i Sverige. Fler av dem borde rimligtvis kunna ta de arbeten som är av mer lågkvalificerad art. Vi har ett stort utanförskap i Sverige, och fler behöver komma in på den svenska arbetsmarknaden. Att vi då tar in människor från länder utanför EU:s gränser för att göra den typ av arbete som flertalet av de arbetslösa människorna skulle kunna göra är helt fel, och därtill kommer alla problem det medför i form av fusk och utnyttjande.

Mina motfrågor till Annika Hirvonen blir: Vad anser Miljöpartiet om dessa problem? Finns det inga sådana? Ska det vara öppna gränser? Ska vi inte ha någon kontroll?

Herr talman! Viktor Wärnick kanske har missat min omfattande motion om just stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare, ökad möjlighet till kontroll och ett utökat uppdrag när det gäller att kontrollera dem som fuskar. Han har uppenbarligen också missat påpekandena om att de som fuskar i dag kommer att fortsätta försöka fuska även i det nya systemet.

Det regeringens förslag innebär är att ingen som har en lön under 34 200 kronor i månaden ska kunna få ett jobb i Sverige även om de inte har något med något fusk att göra. Man slänger alltså ut alla hederliga för att minska invandringen, och så säger man att detta ska minska fusket.

Vill man minska fusket, ge då fackförbunden möjlighet att ha regionala skyddsombud som kan göra inspektioner. Tro mig, det behövs!

Jag skulle ändå vilja återgå till den diskurs som Viktor Wärnick också tog upp, där han målade upp invandrare som ett samhällsproblem snarare än att se den stora nytta som väldigt många invandrare gör i dag, inte minst de som kommer till Sverige för att ta jobb som våra svenska arbetslösa inte kan ta, som CNC-operatören från Georgien, som gör att företaget kan anställa tio till som inte har yrkesutbildning.

De senaste dagarna har vi ju sett hur en ännu grövre diskurs om invandrare förs av trollkonton som administreras av Sverigedemokraterna. Jag såg att SD nu har bett Moderaterna om ursäkt för den retorik man riktat mot Moderaterna. Kommer Moderaterna att kräva att en ursäkt riktas också mot de invandrare som blivit föremål för denna fruktansvärda retorik?

Herr talman! För att knyta an till den del som gällde arbetskraftsinvandringen: Det är helt klart att vi behöver göra saker för att minska det tryck som har legat på Sverige. Det gäller oavsett om det handlar om den asylrelaterade delen eller arbetskraftsinvandringen.

Annika Hirvonen är inne på att vi ska höja lönegränserna framöver, vilket ju utreds och bereds. Det kommer också att finnas ett antal undantag. Man tittar på detta för att se var det kan vara skäligt att ha en lägre nivå. Men som huvudprincip måste vi höja gränsen. Det har helt enkelt inte fungerat att ha den på den låga nivå som har gällt tidigare. Vi har sett de problem och de baksidor som detta har fört med sig. Det är därför vi gör detta - det är för att få ordning på Sverige.

Annika Hirvonen påstår att jag talar om problem. De problem jag talar om handlar om bristen på integration. Vi har haft en för hög invandring i kombination med brist på integration. Detta är en komplett blind fläck för Miljöpartiet. Man bryr sig över huvud taget inte om de baksidor det medför att vi har haft en så kraftig invandring till Sverige, utan man låtsas som om det handlar om att godhet står mot ondhet.

Det handlar om att se till att de människor som kommer till Sverige - de som vi ger ett ja till - också kan integreras i det svenska samhället. Men vi måste också se till att de som vi ger ett nej ska lämna landet, något som Miljöpartiet inte heller verkar vilja stå upp för. Man vill hellre ha amnestier eller att de som har gömt sig tillräckligt länge ändå ska få stanna. Det är inte att ta ansvar för en reglerad invandring. Det gör vi moderater, och det tänker vi fortsätta att göra.

(Applåder)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på det som sägs om normer och värderingar. Somliga av oss kommer när vi lämnar salen här i dag att ha en inkorg full med hat och hot från anonyma konton som sprider desinformation om vad vi sagt och gjort, hur vi ser ut, vad vi har på oss, vilken bakgrund vi har eller vad det nu kan vara. Att då tala om kamp mellan ondhet och godhet, normer och värderingar, tycker jag klingar något falskt.

(Applåder)

När det gäller sådant som tas upp i betänkandet finns det mycket bra som sker. Jag tycker att det är bra att vi avskaffar EBO. Jag tycker att det är dåligt att vi, eller rättare sagt regeringen och Sverigedemokraterna, öppnar för den organiserade brottsligheten att driva boenden. Jag tycker att det är bra att vi rättar till en del brister i medborgarskapslagen utifrån utredningar som Socialdemokraterna tillsatte. Jag tycker att vi borde kunna införa språkkrav för PUT. Vi får väl hoppas att det sker något, för S tillsatte en utredning om detta.

Målet för återvändande borde ha funnits kvar. Under S-regeringen fanns ett mål om att det skulle öka med 50 procent, men det togs bort. Nu försöker den nuvarande regeringen ta äran för saker som S-regeringen genomförde.

Jag tycker att det är bra att EU:s migrationspakt är på plats. Där tycker jag att vi inte bara ska nämna nuvarande regering utan också tidigare regeringar och även den socialdemokratiska tidigare ministern, numera EU-kommissionären Ylva Johansson. Det är många som har gjort bra och stora insatser för att ta ansvar för ett Europa som kan hantera asylpolitiken på ett klokt sätt.

Sedan finns det också dåliga saker som sker. Problemen börjar ungefär där de socialdemokratiska utredningarna slutar att leverera politik till regeringen. Jag tycker att det är fruktansvärt att vi ska börja dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut på grunder som inte fanns vid utfärdandet av besluten, det vill säga retroaktiv lagstiftning. Jag tycker inte att vi ska dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd på de grunder som regeringen nu utreder och som finns i Tidöavtalet.

Vi ska absolut inte ha DDR-lagar, för att citera vad nuvarande utrikesministern Billström sa för några år sedan när det gällde angiveri. Välfärden ska fredas från att jaga papperslösa. Vi kan inte ha en ordning där inte det som har nämnts som demokratins vapensmedja, det vill säga biblioteken, är en trygg plats dit man kan komma för att söka information om hur man ska kunna leva i Sverige eller för att låna en toalett.

Och vi ska absolut inte utvisa missbrukare eller dem som, enligt den sverigedemokratiska terminologin, visar ringaktning eller bristande respekt för det svenska folket, vad det nu är. Vi har ju sett hur sverigedemokrater på internet delar fejkkonton med nazistiskt innehåll, med partiledningens godkännande, där vi ser vad man uppenbarligen tycker är svenska värderingar. Och om man ska utvisas för att man inte delar de värderingarna är det, som tur är, också många av oss här i kammaren som ligger pyrt till för att bli utvisade. Givetvis ska vi inte ha sådan lagstiftning.

Migrationspolitik, likt annan politik, tar tid. Vi har genomfört massor av bra politik och tillsatt massor av bra utredningar när vi satt i regeringsställning. Detta levereras nu, och jag uppskattar det. Jag tycker att det är bra att politiken kan brygga över regeringsperioder. Det blir något slags indirekt bred överenskommelse om att migrationspolitiken behöver rättas till. Jag tycker att det är positivt.

Men jag är rädd för den utveckling som vi ser kommande år, där rättsstat, demokrati och människors lika värde kommer att undergrävas både här inne, av företrädare som stoltserar med sitt namn, och genom det krig som förs på nätet med fejkade konton och desinformation som i rena ryssfasoner sprids på internet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte återanknyta lite till det jag sa i mitt anförande om Socialdemokraterna och regeringsunderlaget. Det kan ju vara relevant för väljarna där ute att känna till hur Ola Möller och hans parti resonerar.

Nu är man väldigt noga med att poängtera att man vill bedriva en stram migrationspolitik. Men den som tittar i historiken och ser på hur kammaren röstade under föregående mandatperiod och mandatperioden innan dess - jag talar om perioden 2017-2022 - kan finna att Socialdemokraterna vid 20 unika voteringstillfällen aktivt röstade nej till en stramare migrationspolitik. Det var olika förslag som lades fram i denna kammare som Socialdemokraterna röstade nej till.

Därför är min fråga: Är en stram migrationspolitik bara viktig för Socialdemokraterna när de sitter i opposition och inte i regeringsställning?

Herr talman! Välkommen till utskottet, Viktor Wärnick! Jag uppskattar att du har kommit med. Vi har ju jobbat tillsammans i ett annat utskott tidigare. Jag ser fram emot utskottsarbetet.

Ledamotens historiekunskap är dock något bristande. Jag har ju haft den här diskussionen med den som var ledamotens företrädare i utskottet tidigare. Då har jag varit tydlig med att det finns en bred uppslutning i den här kammaren. Detta har även ledamöter i Tidögänget gett uttryck för här. Man ser att en stor grupp partier i den här kammaren tycker att en stram migrationspolitik är viktig. Det var också detta vi gav uttryck för när vi försökte nå en bred parlamentarisk uppgörelse i migrationskommittén. Vi behöver samla dem som vill stå för en stram migrationspolitik i riksdagen under ett paraply för att få en långsiktighet.

Historiskt har Moderaterna och Socialdemokraterna kunnat komma överens i dessa frågor, och då har det fungerat väldigt bra. Vi har nu ett moderat parti som går mot ett mer högerextremt och högerradikalt håll, där man accepterar otidigheter som nu har avslöjats. Man vill ha en ursäkt till sig själv men tycker att det är okej att det fortsätter att hatas när det gäller andra partier och grupper i landet. Jag hade hoppats att Moderaterna i stället skulle sträcka ut handen och säga: Hur når vi nu en hållning där vi kan säkra en stram och bra migrationspolitik framöver? Vi kommer givetvis att jobba för det. Men vi kan inte acceptera tokstollerierna - att man ska ta tillbaka gynnande förvaltningsbeslut eller utvisa missbrukare. Detta är fullständigt barockt.

Jag tror egentligen att Moderaterna vill komma överens med socialdemokratin för att säkra en bred och långsiktig uppgörelse, som vi historiskt har kunnat ha mellan våra partier. I stället för att jämt och ständigt hoppa på oss tycker jag att ni ska försöka hitta gemensamma beröringspunkter. Då kan vi föra Sverige framåt i de frågor där vi vet att vi kan komma överens.

Herr talman! Jag vill inledningsvis kvittera i fråga om det som Ola Möller sa. Jag ser också fram emot arbetet i utskottet tillsammans med honom och hans partikollegor och alla andra partier i utskottet. Det gör jag verkligen.

Jag hoppas också att vi ska kunna hitta de breda majoriteterna för migrationspolitiken framåt. Problemet är bara att Ola Möller och hans parti tänker sig regera på basis av tre partier som i skarp kontrast snarast vill öka invandringen, gå tillbaka till den lagstiftning som gällde tidigare och införa amnestier, regulariseringar och andra typer av ganska kraftiga ändringar som skulle leda till att Sverige får en ökad invandring. Det är därför jag vill ställa dessa frågor till Ola Möller och till Socialdemokraterna.

Flertalet av de förslag som vi nu lägger fram och som ni säger er stå bakom och ibland också röstar för har mött stark kritik från det andra gänget: Vänstern, Centern och Miljöpartiet. Hur föreställer ni er att ni ska kunna bedriva denna strama migrationspolitik tillsammans med V, MP och C? Det är ändå relevant att veta. Vad är ni villiga att kompromissa bort? Vad är ni villiga att ge bort till dessa partier för att få regeringsmakten?

Vi har ju sett historiskt att Socialdemokraterna är villiga att ge bort ganska mycket för att få regeringsmakten. Vad kommer nu att hända? Jag förstår att Ola Möller kanske inte kommer att säga det rakt ut - det är ju förhandlingstaktik. Men vi vet att tyngdpunkten, framför allt Vänsterpartiets tyngdpunkt, är åt det helt andra hållet med ökad invandring till Sverige, som inte skulle lösa våra problem.

(Applåder)

Herr talman! Jag önskar att Viktor Wärnick inte använde sina färdigskrivna talepunkter i dessa repliker. Han undrar vad vi är beredda att kompromissa bort. Att prata om det i dagar då man tar en ursäkt för att man själv har blivit påhoppad men accepterar metoder som är att likna vid ryska påverkansoperationer mot sina politiska motståndare och andra grupper i landet är lite magstarkt, måste jag säga.

Moderaterna har, vad jag vet, stått upp för rättsstatens principer och demokrati. Men nu, för maktens skull, väljer man att fullständigt släppa detta. Man accepterar fortsatta påhopp på opposition, på hbtq-aktivister, på klimataktivister, på kvinnor, på invandrare och på allt möjligt. Jag tänker att man kanske ska vara försiktig där från Viktor Wärnicks sida.

Enligt opinionsmätningar består regeringsunderlaget just nu av endast två partier - de andra är då inte ens i riksdagen. Det är lite magstarkt att stå och filosofera om vem man ska bilda regering med och hur det ska gå till. Jag tänker att vi ska ha ett valresultat.

Givetvis är tipset till alla som vill ha mer socialdemokratisk politik att de ska rösta på Socialdemokraterna. Då kommer vi att få en oerhört god förhandlingsposition, där vi kan säga vad vi tycker ska bestå och vad som inte ska vara med i fråga om det som förhandlas.

Som jag tidigare sa, herr talman, ser jag gärna breda överenskommelser. Kan vi hitta sådana kommer socialdemokratin att hedra dem. Eftersom mycket av det som nu lagts på bordet är politik som den socialdemokratiska regeringen lade grunden för, via utredningar, tänker vi inte backa när det gäller en massa av de sakerna. Det förklarar också varför vi har stött detta här inne. Vi ser vikten av en bredd i migrationspolitiken.

Jag tror inte att Viktor Wärnick ska ligga sömnlös av oro för att regeringsförhandlingarna inte ska fungera för socialdemokratin. Detta kommer vi att ordna.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag, som innebär ett avslag på de motionsyrkanden som finns inom området migration.

För Kristdemokraterna är det centralt att migrationspolitiken är långsiktigt ansvarsfull, rättssäker, human och överblickbar. När man blickar bakåt ser man tyvärr att detta inte har varit ett faktum för vårt land de senaste åren.

Vi kan se att Sverige har tagit emot fler asylsökande än vi har klarat av att integrera. Tillräckliga krafttag mot utnyttjandet av asylsystemet har saknats, och framväxten av parallellsamhällen har i många fall blivit ett faktum.

Vi ser därför ett fortsatt behov av att ha en stram migrationspolitik för att komma till rätta med de problem som vi på många sätt ser runt om i vårt land. Målet för den totala migrationen till Sverige bör vara i nivå med hur det är i våra nordiska grannländer, och det är rimligt att prioritera de mest utsatta flyktingarna.

Utgångspunkten är att flyktingar och skyddsbehövande söker skydd i första säkra land. Asylrätten måste värnas, men för att försvara öppenheten och den fria rörligheten inom EU måste vi också ha en stärkt kontroll av EU:s yttre gräns och också vid behov kunna upprätta interna gränskontroller.

För att förhindra att människor utnyttjas, skadas eller omkommer i till exempel rangliga båtar på Medelhavet måste EU på gemensam nivå motverka irreguljär migration och människosmuggling och ha ett större fokus på att hjälpa flyktingar i närområdet. Den nyligen beslutade överenskommelsen om migration, som har förhandlats fram och som är under en slutgiltig process, är ett steg på vägen för att skapa en bättre situation.

Vi kristdemokrater vill också i ett långsiktigt perspektiv se ytterligare steg och en vidareutveckling av EU:s migrationspolitik som innebär att man söker asyl i center utanför EU samt att mottagandet för varje land görs utifrån kapaciteten att integrera.

Herr talman! De senaste åren har i stor utsträckning präglats av Rysslands invasion av Ukraina. Kriget har drivit miljontals på flykt och föranlett den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget.

Massflyktsdirektivet aktiverades, och personer på flykt från Ukraina ges tillfälligt skydd i olika länder i Europa. Av de cirka 50 000 flyktingar som kommit till Sverige bedöms cirka 30 000 finnas här i dag.

Regeringen har gjort insatser, bland annat genom att ge stöd för att dessa personer ska få större möjlighet till undervisning i svenska språket. Detta gör att de från Ukraina som tagit sin temporära tillflykt till Sverige har större möjligheter till både kontakter och arbete under den tid de är i Sverige.

Den ekonomiska vardagen kommer också att förbättras för de ukrainska flyktingarna genom den nyligen presenterade lagrådsremissen, som ger möjlighet till folkbokföring, vilket öppnar för ett större ekonomiskt stöd men också för arbetsfrämjande aktiviteter och tillgång till sjukvård. Med en snabb behandling i riksdagen kan detta vara i funktion från november.

Det antal asylsökande som Sverige kan ta emot måste vara på en nivå som gör att vi också kan integrera dem som redan finns i vårt land och som ännu inte är en del av vårt samhälle vad gäller till exempel arbete och annan samhällsgemenskap. Det innebär att vårt lands migrationspolitik behöver förändras jämfört med tidigare år. Det arbetet påbörjades efter det regeringsskifte som vi såg 2022.

Herr talman! Tidöpartierna har förhandlat fram ett stort antal punkter i Tidöavtalet som gör att inriktning och innehåll förändras.

Under de åtta år då vi hade en S-regering var det svårt att se en rak linje vad gäller migrationspolitiken. Det innebär att vi ser ett stort behov av förändringar.

Jag kan konstatera att debatten inte var viktigare för Socialdemokraterna än att de redan har gått hem och tagit helg. Det är faktiskt lite anmärkningsvärt. De har genomfört förändringar, som de säger, men den koalition av partier och viljor som präglade detta skapade ett resultat som knappast kan ses som lyckosamt.

Vi får nu minnas Ola Möllers ord, när vi inte har honom i kammaren längre. Trots att han uttalade beröm över allt som hade gjorts och uttalade att allt gott som nu görs har sin grund i Socialdemokraterna finns det faktiskt en intern kritik även inom Socialdemokraterna mot den politik som hittills har förts. Man kan undra vem som verkligen har rätt.

Vi kan konstatera att migrationsområdet behöver styras upp för att vi ska komma till rätta med de problem som vi ser i samhället. Dagens regeringssamarbete ger en grund för handlingskraft. Det behöver Sverige.

Herr talman! Jag ser att detta regeringssamarbete kommer att ge resultat. Resultatet kommer att bli, vilket vi ser redan i dag, att antalet asylsökande till Sverige kommer att minska. Åtgärderna som har genomförts och som kommer att genomföras innebär att ett nej kommer att betyda ett nej. Åtgärder mot skuggsamhället kommer också att genomföras. Fler personer som har fått avslag kommer att återvända, och personer med uppehållstillstånd som inte lever ett hederligt liv kommer att riskera utvisning. Det är så Sverige hamnar på rätt köl igen.

Vi kan också fundera över vilken politik som kommer att föras vid ett framtida alternativt regeringsalternativ. Som tidigare har sagts går det inte att se en helhet i det underlag som är. Jag har också svårt att se att den åtstramning som S förespråkar och argumenterade för både i debatten och i replikskiftet kommer att bli verklighet med de samarbetspartner man har tänkt sig. De kompromisser som ett samarbete kräver kommer troligtvis att innebära att resan mot åtstramning som Ola Möller målade upp i sitt anförande blir väldigt krokig om MP, V och C ska få sina krav tillgodosedda - krav som jag ser kan ta oss tillbaka till migrationspolitiken 2015, inklusive krav på amnestier och permanenta uppehållstillstånd. Detta gör att vi kan få en färd som hamnar på ett helt annat slutmål än den stramhet i migrationspolitiken som nu har utlovats från S-företrädare.

Herr talman! Vi Tidöpartier lovar att leverera. Vi har förslag som har genomförts, vilket Viktor Wärnick redogjorde för, och vi har ytterligare förslag som är under beredning och utredning. Många av utredningarna kommer att avslutas under detta år och leda fram till propositioner under 2024 och 2025.

Det här innebär att vi skapar ett paradigmskifte i migrationspolitiken. Den är ansvarsfull och kravbaserad och siktar på att långvarigt skapa en bas för migrationspolitiken i Sverige.

Herr talman! Vi ser att migrationspolitiken behövde ändra inriktning. Det är det vi håller på att göra. Vi håller fokus på att de som verkligen behöver skydd får det och att ansvaret för att ge stöd till flyktingar sker på så vis att alla EU-länder tar sitt ansvar utifrån storlek och förmåga.

Vi kristdemokrater kommer att fortsätta jobba för en ansvarsfull och medmänsklig migrationspolitik där människor som tas emot ges goda förutsättningar till integration i vårt samhälle.

Som tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! För protokollet vill jag ändå att vi noterar att socialdemokraten Ola Möller inte har tagit helg än. Det uppskattar vi som tycker att det är bra att alla partier är med under hela debatten!

En problematik som ökar just nu handlar om att ungdomar, efter att de fyller 18 år, kan splittras från sina familjer i Sverige. Det handlar till exempel om fall där föräldrarna har fått uppehållstillstånd av asylskäl eller för att de arbetar här, medan barnen har kommit som anhöriginvandrare i tonåren.

Barnen får då tidsbegränsat uppehållstillstånd i tre år, och lägger man till handläggningstiden både för det första uppehållstillståndet och för ansökan om att efter tre år få ett permanent uppehållstillstånd innebär det att barn kan drabbas av att utvisas från familjen på 18-årsdagen, detta alltså om de kommit till Sverige när de var 13-14 år eller äldre.

Jag vill fråga Ingemar Kihlström om han ser att det är ett problem att barn till föräldrar som kanske fått asyl från Syrien eller andra länder som är i krig lagom till studenten återigen ska skiljas från föräldrarna och utvisas ensamma till det ursprungliga hemlandet medan resten av familjen blir kvar i Sverige.

Herr talman! Jag ska först rikta mig till Ola Möller och uttala en stor ursäkt för att jag inte såg honom. Han hade lämnat sin plats. Mycket berömvärt att han är kvar i kammaren! Så har vi rett ut det - tack, Annika, för att du påpekade det!

Vi kan konstatera att vad gäller migrationspolitiken skiljer vi och Miljöpartiet oss åt i mycket. Vi kan väl ändå säga att det är viktigt att ha familjen förenad. Utan att ha full kunskap om det specifika fallet kan jag konstatera att utifrån de regler som gäller i dag prövas ens rätt att stanna i Sverige både av Migrationsverket och i migrationsdomstolar. Det finns även möjlighet att yrka på och se till särskilda skäl. Utan att gå in i den specifika frågan kan man konstatera att de kontrollverksamheter som vi har har konstaterat att just för de individer som lyfts upp finns det inte skäl att få stanna.

Jag kan väl säga att vi kristdemokrater vill hålla familjer förenade. Det är bland annat därför vi argumenterar för en förändring av EU:s asylpolitik och menar att man ska kunna söka asyl utanför EU, just för att hålla ihop familjerna och undvika de riskabla färderna över Medelhavet.

Jag kan inte uttala mig exakt om de enskilda fallen, men jag har synen att familjer ska hållas förenade. De som i Sverige har skäl att få stanna ska stanna, och de som ska återvända ska göra det - utan att uttala mig om det specifika fallet.

Herr talman! Det här handlar inte om ett specifikt fall, utan det här kommer att vara ett ganska vanligt scenario. Med dagens regelverk kommer nämligen barn som får uppehållstillstånd i Sverige som tonåringar som huvudregel att utvisas när de fyller 18 år. Detta beror på att 18-åringar med dagens lagstiftning inte längre har rätt till familjeåterförening och att barnen, när de kommer, inte får permanenta uppehållstillstånd.

Ingemar Kihlström hänvisade till att man kan få uppehållstillstånd om man har särskilda skäl. Man kunde det fram till att den möjligheten avskaffades av regeringen genom ett beslut i december förra året.

Vi införde en grund som innebar att man fick stanna om man hade särskilt ömmande omständigheter som vuxen, med en stark anknytning till Sverige - typiskt sett till exempel de barn som kommer i tonåren, återförenas med sin familj, fyller 18 och utan den här ventilen utvisas.

Jag tycker att det är jättepositivt att Kristdemokraterna ändå talar om att det är viktigt att hålla ihop familjen. Jag tycker ju att det även gäller barn som har fyllt 18 och som har kommit till Sverige i 13-14-årsåldern.

Jag tycker också att det är väldigt positivt att Ingemar Kihlström talar om lagliga och säkra vägar för familjer att söka asyl. Det vi befarar nu när det blir svårare att få familjeåterförening är ju att fler tar med sina barn på de farliga flyktvägarna på gummibåtar över Medelhavet. Det vore en katastrof.

Herr talman! Det är ju så: Våra hjärtan klappar för familjerna. Sedan har vi lite olika sätt att se på hur vi ska hantera migrationspolitiken, både i EU och i Sverige, och det får vi respektera.

Den migrationspolitik som vi har just nu har ett brett stöd i kammaren. För den skull kan man alltid utvärdera den, och det är jag som kristdemokrat beredd att göra.

Jag kan bara konstatera att vi inte ska ha en situation där man sätter sig i en ranglig båt eller en båt som inte håller luften hela färden och försöker ta sig över ett hav för att finna en bättre framtid. Man ska få sina asylskäl prövade utan att behöva skiljas från familjen. Det är vår åsikt.

Vi har inte samma syn på exakt vilka volymer vi ska ha, men det är viktigt att säga att det alltid måste finnas någon form av ventil i migrationspolitiken. Därför kommer vi att se och utvärdera. Men ändå måste det vara en klarhet gällande att vi ska ha ett migrationsflöde in i Sverige som också gör det möjligt att integrera människor.

Jag tar med mig fallet och tittar närmare på det.

Herr talman! Det behövs nog något klargörande här från ledamoten. Vid en pressträff framförde Kristdemokraterna, vilket ledamoten även tog upp i sitt anförande, att de vill omförhandla asyl- och migrationspakten och flytta asylprocessen utanför EU. Men att söka asyl är en mänsklig rättighet, och FN:s flyktingkonvention ålägger länder att möjliggöra för människor att söka asyl.

Nu avskaffar man mer eller mindre asylrätten genom EU:s asyl- och migrationspakt. Min fråga till KD är varför de vill ta det ännu längre och omförhandla pakten för att flytta asylprocessen utanför EU? Det är oklart och bedrövligt. Konsekvenserna av pakten är ju redan i dag att fler dör på Medelhavet eller fängslas och torteras på grund av att EU skrivit avtal med diktaturer och despoter. Men Kristdemokraterna vill ta det ännu längre.

I anförandet hörde jag att alla länder ska ta ansvar, men nu frånsäger man sig sitt ansvar. Vill kristdemokraten klargöra detta med att flytta asylprocessen utanför EU?

Herr talman! Asylrätten ska finnas, men den innebär inte rätt att själv avgöra i vilket land man ska få skydd. Vi kan konstatera att med det system vi har i dag tar många människor risken att sätta sig i en ranglig båt och åka över Medelhavet. Jag tycker att det är en förfärlig situation. Det är mycket bättre att hålla familjen samlad och att man kan söka asyl till exempel i ett asylcenter i ett land utanför EU där man direkt eller ganska snart kan få prövat om man har rätt till asyl eller inte.

Effekten av dagens system är att man riskerar sitt liv på Medelhavet. Om man överlever kommer man till EU, får sin asylrätt prövad och finner kanske att man inte har rätt att få asyl. Då har man att välja mellan att återvända eller att leva i ett skuggsamhälle. Jag som kristdemokrat vill skapa en process där vi tar bort risken för att splittra familjer och för att man förlorar sitt liv på grund av drömmen om något bättre. Det är bättre att avgöra det på plats utanför EU.

Vi tycker att dagens migrationspakt är ett jättebra steg på vägen till att samlas för att fördela ansvaret mellan länderna. Vi vill gå ett steg till och skapa en situation där man får klart och tydligt besked om man har rätt till asyl eller inte och kan få det utan att riskera livet. Det tycker jag är att ta omsorg om sina medmänniskor.

Om Tony Haddou vill fortsätta med dagens system, tycker han då att det är bra att migrationspakten gör att man fortfarande ska ta risken att åka över Medelhavet eller Engelska kanalen för att försöka finna en bättre tillvaro? Är det att ta fullt ansvar?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill klargöra för ledamöterna här att Vänsterpartiet framförhandlade att det ska finnas ett kvotflyktingsystem i asyl- och migrationspakten. Det är jag otroligt stolt över. Tyvärr gick länderna bara med på att det ska vara frivilligt. Jag hoppas innerligt, nu när jag hör att man ska ge människor skydd för att ledamoten inte vill att man ska dö på Medelhavet, att Sverige tar den här chansen och att Kristdemokraterna kanske driver inom regeringen att Sverige ska ta emot kvotflyktingar. Det är de mest sårbara och marginaliserade. Det är en säker och laglig väg in i Europa och Sverige. Människor dör då inte på Medelhavet. En sådan väg vill inte regeringen skapa, men om Kristdemokraterna vill driva det är jag väldigt glad över det.

Att flytta asylprocessen utanför EU är inte rättssäkert och går emot asylrätten. Ledamoten vet nog också att det inte skulle fungera i verkligheten. Är det i Libyen man ska söka asyl? Där fängslas människor för att de är flyktingar.

Vi är i den situationen att utpressarländer vet att de varje år kan få mer pengar av Europa om de säger att de stoppar flyktingar. De begär mer pengar varje år. Det är en utpressarsituation, och de som betalar det högsta priset är människor på flykt. Det är en ohållbar situation.

Vad gäller riskerna på Medelhavet som ledamoten pratade om är det ju så att om man sätter sitt barn i en ranglig båt är det för att det inte är tryggare på land. Jag vet inte om ledamoten har träffat människor som tagit sig över Medelhavet, men de hade det inte tryggare på land. Det är därför de flyr över Medelhavet när de säkra vägarna har stängts. Det är det enda som finns kvar.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Tony Haddou, för engagemanget! Vi kommer till lite olika slutsatser i den här frågan.

Vi kan konstatera att om man tar sig över Medelhavet är man kanske inte den svagaste och den som har det största behovet av hjälp. Man kanske har en styrka.

Det är som ledamoten säger att om man sätter sitt barn i en båt ser man ingen annan framtid. Jag tycker att det skulle vara mycket bättre om vi skapar säkra asylansökningscenter i andra länder. Jag kan inte definiera vilka länder det ska vara. Där ska man pröva asylskäl. Det ska kombineras med ett kvotflyktingsystem där varje land i Europa avgör hur många de kan integrera. Då kan man prioritera de svaga individer som Tony Haddou och jag brinner för att hjälpa. Jag tror på att skapa ett system enligt den modellen. Jag lyssnar gärna på förslag om en annan modell, men jag tror ändå att vår modell ger incitament att skapa trygghet för familjer och en ordning där asylskäl prövas och man får ett klart ja eller nej och inte behöver få det efter en riskabel resa som kanske innebär att livet tar slut.

Jag tror på ett system där man söker asyl utanför Europa. Naturligtvis måste Europas länder ta sitt ansvar, men det måste göras utifrån vad länderna själva kan integrera så att vi skapar en hållbar integration för framtiden. Det ser vi ju resultatet av i Sverige att vi inte har gjort. Vi behöver göra det bättre, och det här är vårt förslag.

Herr talman! I slutet av april, för bara ett par veckor sedan, inträffade en alltför vanlig men inte desto mindre tragisk händelse på Engelska kanalen. Efter det att ett hundratal personer försökt ta sig illegalt in i Storbritannien i en uppblåsbar båt omkom flera av dem, däribland en sjuårig flicka som tillfälligt tidigare vistats i Sverige. Hon var långt ifrån den första vars liv gått till spillo i denna moraliskt groteska katt-och-råtta-lek som Storbritannien och Europeiska unionen tillåter fortgå. Förra året uppmättes ett nytt makabert rekord när över 4 000 personer drunknade på Medelhavet. Det är siffror från IOM, den internationella migrationsorganisationen.

Alldeles för sällan när vi möts av den här typen av tragedier stannar vi upp och frågar varför detta egentligen händer och vad vi kan göra för att se till att det inte händer igen. Det, herr talman, är alltså precis vad jag tänker uppehålla mig vid under någon minut.

Det Europeiska unionen gör i dag är att hålla upp en sedelbunt över huvudet på befolkningen i fattiga länder med budskapet att om du lämnar över ditt livs besparingar till det lokala maffianätverket och sedan överlever en illegal resa över Medelhavet kan den sedelbunten bli din. Men det unionen också gör är att hålla upp en annan sedelbunt som belöning till mindre nogräknade länder i det så kallade södra grannskapet för att de sedan ska jaga och stoppa samma migranter från att komma hit.

En människa med en något så när fungerande moralisk kompass skulle kanske fråga sig varför de gör på detta sätt - det är ju fullständigt vansinnigt. Svaret på frågan är lika enkelt som tragiskt. Det handlar om politik, något som jag vet att alla här i kammaren förstår mer än väl.

Det är nämligen så att den svenska socialdemokratiska kommissionär som har ansvar för migrationsfrågor i EU och en stor del av de vänsterliberala partier som styr Europeiska unionen har en ibland mer och en ibland mindre uttalad ambition om att fylla på unionen med så många migranter som möjligt från framför allt vårt södra närområde, Afrika och Mellanöstern.

Den här ambitionen är dock extremt impopulär, även bland deras egna väljare, vilket samtliga i dessa partier är väl medvetna om. Av denna anledning känner de sig tvungna att av rent kommunikativa skäl ställa upp lite olika hinder för att göra resan så knepig som möjligt. Det viktigaste hindret av alla är naturligtvis viseringskravet, som innebär att personer som vill resa till Europa inte bara kan hoppa på ett flygplan. Det tvingar personerna i fråga att ta sig hit i båtar, som alltför ofta aldrig kommer fram.

Det som en moraliskt klart tänkande människa hade gjort i denna situation är en av två saker. Antingen slopar man viseringskravet helt och hållet och låter vem som helst resa fritt till EU. Det här är Miljöpartiets lösning, vilken relativt snabbt skulle leda till slutet för Sverige som nation. Det vore en konsekvens som Miljöpartiet, tror jag, egentligen är ganska bekvämt med. Eller så flyttar man asylprocessen till säkra tredjeländer och ser till att de som behöver internationellt skydd faktiskt får det i enlighet med internationell rätt och konstens alla regler men utan ett ekonomiskt incitament att ta sig irreguljärt till Europeiska unionen, vilket är vår modell.

Det är dock inte bara vår modell, herr talman, för fler och fler länder inom EU har vaknat upp till verkligheten och till det faktum att den så kallade Australienlösningen är den enda vägen framåt för Europeiska unionen. Ett antal medlemsländer, ledda av Danmark och Tjeckien, författande nyligen ett brev till kommissionen med krav om detta. Italien har själva börjat ta steg i den riktningen, och utanför EU har Storbritannien redan satt igång arbetet med ett liknande system. Systemet hade, om det inte hade motarbetats och försenats av liberaler och grönsocialister, med mycket stor sannolikhet räddat den där sjuåriga flickans liv.

Med anledning av detta vill jag yrka bifall till reservation 12 i betänkandet.

Herr talman! Sammanfattningsvis kan vi konstatera att precis som i alla andra frågor visar historien att vår beskrivning av verkligheten och vår analys av varför omvärlden utvecklas i den riktning som den gör har varit riktiga. Vänsterpartiernas vanföreställningar och fantasier har än en gång visat sig vara just det: vanföreställningar och fantasier.

Den blodiga terrorattacken mot civila israeler den 7 oktober, vilken ledde till festivalliknande glädjeyra i Malmö, visar att många av dem som kommer hit med den förmenta ambitionen att söka skydd egentligen söker sig nya arenor för våld och konflikt.

De så kallade uppfostringsresorna, det vill säga när flyktingar som påstår sig har flytt för sina liv sedan skickar sina barn tillbaka till det land som de flytt för sitt liv ifrån för att barnen ska uppfostras där, visar med all tydlighet att den enda aspekt av Sverige som många av dessa människor är intresserade av är de ekonomiska förmånerna.

Herr talman! Till och med den kanske mest naiva politiker som det socialdemokratiska partiet någonsin har producerat, Ylva Johansson, var själv till slut tvungen att erkänna att det som hennes parti har sagt i decennier har varit lögn, nämligen att de flesta personer som söker sig till Europa gör det av rent ekonomiska skäl. Vi andra visste ju det här sedan länge. Men det var ändå förlösande att höra det från hästens mun.

Herr talman! En ansvarstagande och klart tänkande regering bör ha som främsta mål att se till att så få människor som möjligt söker asyl både i Sverige och i EU. Medan vi väntar på att EU och dess medlemsstater ska ta sitt förnuft till fånga arbetar vi naturligtvis vidare med det system som vi har i dag.

En stor del av Sverigedemokraternas förslag på området har tagits om hand på ett förtjänstfullt sätt inom ramen för Tidöavtalet. Det är därför våra yrkanden i betänkandet är betydligt färre än de brukade vara förr i tiden.

Tack vare det arbete som vi satte igång förra året kommer Sverige den här hösten och vintern att genomgå den största moderniseringen och normaliseringen av reglerna om asyl och migration som har genomförts sedan passtvånget infördes år 1812.

Utredningen om nya regler för arbetskraftsinvandring är ute på remiss just nu. I den finns till exempel ett förslag om att avskaffa det så kallade spårbytet, vilket är en av de mest bisarra regler som vi någonsin haft i Sverige och vars uppenbara syfte är att undergräva den reglerade migrationen.

Vi kommer också att höja lönetröskeln och ta stora steg för att ta fram nya åtgärder för att hantera den så kallade brukarimporten och missbruk av flera olika typer av arbetstillstånd.

Den 1 augusti kommer betänkandet om ett ökat stöd för återvandring, vilket kommer att göra det mer attraktivt och enkelt för personer som inte längre känner sig hemma i Sverige att återvända till sina hemländer. Vi har redan sett en sådan effekt av den nya regeringens politik. Rekordmånga som är födda i de regioner som människor kommer ifrån för att söka asyl väljer att åka tillbaka.

Den 30 september levereras betänkandet om kvalificering till välfärden, vilket syftar till att personer som vistas här med uppehållstillstånd själva kommer att behöva bidra till välfärden innan de får ta del av den. Detta kommer uppenbarligen att leda till att allt färre personer väljer att ta sig till Sverige för att "söka asyl".

Den 30 september levereras också det andra betänkandet ur återvändandeutredningen. Detta handlar om informationsplikt mellan myndigheter, inre utlänningskontroller och ökad användning av biometri. Den del av utredningen som föreslår förändrade regler om preskription av utvisningsbeslut är ute på remiss redan nu. Jag noterar att Socialdemokraterna i en av sina reservationer föreslår att förslaget ska skickas ut på remiss och behandlas inom Regeringskansliet. Jag kan därför ge det glädjande beskedet att detta redan är på gång.

Den 30 september levereras utredningen om alternativ till uppehållstillstånd för personer som utgör säkerhetshot, vilket handlar om att Sverige ska bli mindre attraktivt för personer som är för farliga för att få stanna kvar men som inte kan utvisas till sina hemländer. Varför vi har haft särskilt attraktiva villkor för sådana personer över huvud taget är en fråga som måste ställas till tidigare regeringar.

Den 1 december levereras utredningen om bidragstak, en fråga som i och för sig ligger inom ett annat utskotts ansvarsområde. Men det är ändå en extremt viktig åtgärd för att färre ska välja att ta sig hit.

Den 2 januari 2025 levereras miniminivåutredningen, vilken analyserar Sveriges asylregler ur ett brett perspektiv för att anpassa dessa till EU:s miniminivå.

Den 10 januari 2025 levereras utredningen om förvar, vilken berör frågor om fotboja, kroppsvisitation, husrannsakan och väktare vid transporter till och från Migrationsverkets förvar.

Sist men inte minst levereras utredningen om återtagande av uppehållstillstånd den 15 januari 2025, vilket kommer att göra det enklare att återta uppehållstillstånd från personer som inte sköter sig eller som har fått tillståndet på felaktiga grunder.

Sammanfattningsvis och med andra ord, herr talman, går Sverige mot en ljusare framtid. Vänsterns uttalade ambition att skapa kaos och oreda och att underlätta för bedrägerier, fusk och handel med både uppehållstillstånd och människor håller på att stoppas. Sverige kommer att gå från att vara det minst till det mest ansvarstagande landet i Europeiska unionen. Vi kommer att gå från att vara ett land som gjort sig välkänt för naivitet och okunskap om andra länder och kulturer och som utgjort ett skräckexempel för resten av EU till ett land som fler kommer att vilja efterlikna. Återigen: Vi kommer att göra Sverige bra igen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Clara Aranda och Nima Gholam Ali Pour (båda SD).

Apropå kommentaren om EU-kommissionären vill jag säga att det balanserade på gränsen för vilka personliga omdömen man bör använda om andra personer när man debatterar i kammaren.

Herr talman! På slutet av kammardebatten den 17 april 2024 gjorde Miljöpartiets ledamot Mats Berglund ett gripande inlägg om den stora baltiska invandringen som skedde för 80 år sedan. Då kom det ungefär 40 000 baltiska flyktingar till vårt land, av vilka kring 30 000 stannade i Sverige. Det var den i särklass största utomnordiska invandring som någonsin registrerats i svensk historia.

Ledamoten Berglund är barn till en av dessa tiotusentals flyktingar som lämnade sitt hemland inför sovjetstyrkornas offensiv mot Nazityskland 1944. Hans då fyraåriga mamma samt två av hennes systrar var med på den farofyllda resan över Östersjön mot Sverige. Minnet av den terrorregim som Sovjetunionen upprättade vid ockupationen av de baltiska republikerna 1939-1940 var skrämmande nog för att föranleda en formlig massflykt från Estland, Lettland och Litauen.

I Sverige var inte alla glada över att balterna sökte sig hit. Till exempel ville Sveriges kommunistiska parti helt enkelt utvisa alla 30 000 balter till Stalins terrorvälde. Jag vet inte om Vänsterpartiet någonsin har bett om ursäkt för vad partiet ville göra med balterna när det hette Sveriges kommunistiska parti, men om det inte är så vore det hög tid att göra det nu.

Herr talman! Med tanke på dagens integrationsproblem kan det vara intressant att reflektera ett ögonblick över denna invandring, som i dag uppfattas som mycket lyckad ur integrationssynvinkel. I det avseendet kan man påpeka, som historikern Maija Runcis har gjort, att balternas framgångsrika integration har osynliggjort gruppen och att vi på det viset har förlorat en viktig migrationspolitisk referenspunkt.

Till att börja med är det värt att påminna om att det på den tiden rådde en oförblommerad assimilationspolitik som skulle krocka med balternas vilja att upprätthålla en egen identitet och bevara sitt kulturarv, inte minst inför det sovjetiska hotet att utplåna balternas nationella särart. Viljan att gå en egen integrationsväg ogillades starkt i ett Sverige där den etnisk-kulturella homogeniteten betraktades som en självklarhet.

Särskilt provocerande var balternas och i synnerhet den största flyktinggruppens, esternas, anspråk på att kunna ha skolor där deras språkliga och identitetsmässiga arv bevarades. Välkänd är en ledare i Dagens Nyheter från den 3 juli 1945 där följande kan läsas: De balter som vill stanna här får finna sig i att undervisningen av deras barn ordnas så att assimileringen underlättas, och om den baltiska intelligentian är missnöjd med det får den väl söka sig ett nytt land.

I detta sammanhang är det relevant att påpeka att esterna utan någon som helst offentlig finansiering redan under lägervistelsen 1944-1945 hade startat 43 skolor där drygt tusen barn gick. Därefter startade man egna skolor i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och andra svenska städer. Vidare upprättades runt om i landet 56 kompletteringsskolor som på kvällarna eller helgerna gav barnen det som den svenska skolan inte kunde eller ville ge dem, det vill säga en koppling till den egna historien och identiteten. Bara på 1950-talet fick de estniska skolorna ett stöd från det offentliga, om än begränsat. Deras roll i att främja de unga balternas framgångsrika skolgång kunde inte längre förnekas.

Så småningom blev balterna en naturlig del av Sverige, men inte för att de tvingades till det utan för att de gick sin egen väg, inte den som andra hade tänkt att de skulle gå. Det var samma integrationsväg, mångfaldens väg, som en gång vallonerna hade gått i 1600-talets och 1700-talets Sverige eller för den delen svenskarna i Amerika. Sanningen är att assimilationspolitiken, till skillnad från assimilationen som en långsiktig intergenerationell process, aldrig har fungerat. Den skapar bara motstånd.

Herr talman! Vilka var då de villkor, utöver beslutsamheten att bygga en egen integrationsväg, som gjorde balternas resa i Sverige till en framgångssaga? Att närmare titta på dessa villkor kan hjälpa oss att begripa de problem som vi har upplevt under de senaste decennierna, då utanförskapet och utslagningen har blivit en trist verklighet för stora delar av flera nyinvandrade grupper.

Fyra villkor förefaller vara avgörande i detta sammanhang:

Det fanns gott om arbete, inte minst relativt enkla jobb som kunde utföras även om man hade bristfälliga kunskaper i svenska språket. I början på 1950-talet var två tredjedelar av balterna i Sverige industriarbetare.

Man hade en relativt stark utbildningsbakgrund - de baltiska republikernas utbildningsväsenden var bland de bästa i världen under mellankrigstiden.

Vägen mot ett utbrett bidragsberoende fanns då inte som ett alternativ, inte heller den integrationsindustri som senare skulle få till uppgift att lägga livet till rätta för invandrarna.

Sist men inte minst fanns en kulturell närhet som på ett naturligt sätt gjorde att den mångfald som balterna skapade inte utvecklades i konflikt med det svenska samhällets grundvärderingar.

Herr talman! Balternas lyckade integration är mångfaldens väg, den typ av mångfald som liberalt sinnade personer gärna vill se blomma upp i Sverige. Men den förutsätter att man bedriver en realistisk migrations- och integrationspolitik som tar hänsyn till de villkor som underlättar eller försvårar integrationen. Om man inte gör så är risken stor att det växer fram en dystopisk och konfliktalstrande mångfald.

I dagens djupt splittrade Sverige, där parallellsamhällena är en hotande del av verkligheten, finns det ett skriande behov av gemensamhet och en överordnad identitet som samlar oss alla som nation, men i ett land som präglas av stor mångfald kan detta inte nås genom en assimilationspolitik som syftar till att utplåna olikheterna.

Vår uppgift är, för att säga det på ett bibliskt sätt, att skilja agnarna från vetet. Vi måste vara stenhårda mot den mångfald som hotar det fria och demokratiska samhällets sammanhållande fundament men samtidigt öppna anpassningsvägar för alla dem som vill bejaka en annorlunda etnisk-kulturell identitet på det vis som balterna en gång gjorde.

Herr talman! Låt mig nu övergå till de motioner som behandlas i betänkandet. Det handlar om ett stort antal motioner som resulterat i 39 reservationer, vilka med all tydlighet visar den splittring som råder bland oppositionspartierna på detta område liksom så många andra. Detta är intressant i sig, eftersom det åskådliggör att det i dag bara finns en samlad och genomförbar migrationspolitik, nämligen den som de partier som bildar regeringsunderlaget förfäktar.

Herr talman! Jag kommer nu att lyfta fram den kontrast som finns mellan Vänsterpartiets och Socialdemokraternas kommittémotioner och som belyser oppositionens fundamentala splittring i migrationsfrågor. Låt mig börja med att kort summera några av de förslag som återfinns i de kommittémotioner som Vänsterpartiet har presenterat.

En regularisering bör införas för de personer som under en längre tid levt i Sverige oavsett tidigare uppehållsrättslig status, det vill säga även om de från början till slut var helt illegala i vårt land.

Rätten till familjeåterförening ska stärkas. 18-årsregeln vad gäller barnens rätt att återförenas med föräldrarna ska avskaffas.

Vi bör återgå till de migrationsbestämmelser som gällde fram till 2016 med permanent uppehållstillstånd som huvudregel.

Asylvisum ska utfärdas för de personer som vill komma till Sverige för att söka asyl.

Transportöransvaret avskaffas, och så vidare.

Herr talman! Bland annat Frontex, som är EU:s gränsbevakningsstyrka, ska reformeras och sedan avvecklas.

Herr talman! Jag tror inte att jag behöver göra denna lista ännu längre för att man ska förstå att om denna politik skulle genomföras skulle vi få en migrationskris som skulle överträffa den som vi upplevde 2015-2016.

Jag undrar om Vänsterpartiets företrädare har funderat på de oändligt långa köerna som skulle bildas utanför de svenska ambassaderna och konsulaten runt om i världen med människor som vill söka asylvisum.

Jag undrar också om vänsterpartisterna begriper den mäktiga signaleffekt som förslaget om en regularisering av alla de personer som har befunnits sig i Sverige under en viss tid skulle innebära.

Om en sådan regularisering genomförs, vem skulle då kunna övertyga både potentiella migranter och människosmugglare om att inte fler regulariseringar skulle ske i framtiden?

Herr talman! Jag övergår nu till att kort betrakta Socialdemokraternas kommittémotion.

Vill Socialdemokraterna göra någonting av det som deras tänkbara samarbetspartner i en eventuell regering vill göra? Inte alls. Socialdemokraterna står i princip för samma restriktiva migrationspolitik som regeringen och Sverigedemokraterna föreslår.

Socialdemokraterna vill exempelvis avskaffa EBO, intensifiera arbetet med återvändandet, införa språk- och samhällskunskapskrav för att kunna få permanent uppehållstillstånd, och de vill inte alls återgå till den lagstiftning som var i kraft fram till 2016.

Herr talman! Frågan man ställer sig är: Med vilka partier tänkte Socialdemokraterna regera? Varken Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Centerpartiet accepterar deras migrationspolitiska paradigmskifte. Det vore bra om väljarna får någon klarhet i dessa inte alls oväsentliga frågor.

Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Nu har vi fått höra företrädarna från regeringspartierna. Det är en dystopisk tid de lever i. Det har sagts mycket om bristfällig integration, som de inledde med. Det har talats om arbete och arbetslöshet.

Det är spännande att man från regeringens partier till exempel tar upp arbetslöshet. Det är den regering som skär ned på just arbetsmarknadspolitiken.

Det är likadant med kriminalitet. Det tog en företrädare för ett regeringsparti också upp. Regeringen skär ned på det förebyggande arbetet för att motverka kriminalitet.

Man säger att man vill angripa ett problem, men man gör någonting annat. Det är genomgående den röda tråden hos regeringen.

Jag hörde också det klassiska som man hör i varje migrationsdebatt. Vi har vant oss vid att man säger att ett ja är ett ja , och att ett nej är ett nej. Det har vi hört några gånger nu. Det stämmer inte, brukar jag få konstatera, herr talman.

Partiernas företrädare sa här i kammaren att ett ja är ett ja, och ett nej är ett nej, om och om igen. Sedan fick de afghanska flickorna som hade fått ett nej helt plötsligt ett ja. Tesen att ett ja är ett ja, och att ett nej är ett nej, stämmer inte. De fick en amnesti.

Vårt asylsystem fungerar så att det pågår rättsliga bedömningar, och asylärenden kan omprövas. Man ser till situationen vid rådande tillfälle. Vi har en situation där människor inte kan utvisas.

Det regeringen gör är att pressa ut människor i papperslöshet i år efter år. Regeringen ökar skuggsamhället. Människor hamnar i papperslöshet, otrygghet och osäkerhet. Man kan till exempel titta på LMA, lagen om mottagande av asylsökande. Vi gick emot ändringen när riksdagen röstade om den här i kammaren.

Det betyder att människor som får ett utvisningsbeslut, även om de inte kan utvisas, blir av med arbete, bostad, studier och hela sitt liv. De hamnar utanför systemet helt och hållet. De får inte ens behålla sitt bankomatkort. Men de är kvar i Sverige och lever papperslösa. Hade det inte varit bättre att ha dem inne i systemet än utanför?

Regeringen motiverar sådan politik med att om man gör det så jobbigt som möjligt för dessa människor kanske de lämnar Sverige. Många är från Afghanistan. Det är ett av världens farligaste länder. De kan inte utvisas dit.

Så ser det ut när regeringen pressar ut människor i otrygghet och papperslöshet och sätter dem utanför systemen. Regeringen säger att man ska ha kontroll på människor i Sverige, och sedan sätter den människor i den här situationen.

Det är likadant nu med arbetskraftsinvandringen. Hela lagstiftningen och det regeringen gör kommer att skapa morgondagens papperslösa.

Jag hörde företrädare för några partier stå här och klaga på att Vänsterpartiet ville ha ett större mottagande. De säger att det inte går att ha det.

Jag vet inte om vi har vant oss vid desinformation. Det är Sverigedemokraternas grej. Men kanske företrädare för de andra partierna kan svara på hur det går till i retoriken.

Att tala illa om invandrare är också genomgripande i retoriken. De står för samhällets alla problem. Ofta talar man i retoriken om bristfällig integration och så vidare. Sedan gör man inte satsningar, och skyller på människor som kommer hit.

Vänsterpartiet vill ha ett större mottagande, och man säger att det inte går. Vi kan helt enkelt konstatera att vi tog emot 50 000 ukrainare. Motbevisar inte det tesen att vi inte kan ta emot fler? Det säger sig självt. Det är bara att konstatera.

Finns det en vilja, så finns det ett mottagande. Det handlar inte om hur många människor som man tar emot. Regeringen kanske har kvar den uppfattningen efter alla debatter om Migrationskommittén, volymmål och så vidare. Det handlar om mottagandet, investeringar och den vilja man har i Sverige i mottagandet. Det är vad det handlar om.

Herr talman! Det låter hela tiden i debatten som att vi har ett stort mottagande. Det har vi inte i Sverige. Under de senaste åren har vi haft en kraftigt nedgående trend för asylansökningar i Sverige. Det är rekordfå som söker sig hit, herr talman.

Migrationsverket skriver återigen ned prognosen för kommande år. Asylsystemet har blivit repressivt. Regeringen har fått precis som den ville. Det är mer repressivt, och färre kommer hit. Det är rekordfå som kommer till Sverige.

Regeringen har motiverat denna politik med att inte ge människor skydd i Sverige med att vi först måste lösa integrationsproblemen och ta hand om dem vi kallar våra egna. Det har hörts genomgående i flera debatter här i riksdagen.

Man lovade förbättringar i skolan, sjukvården och den övriga välfärden. Man ställde som vanligt människor som kommer hit mot övriga samhället. Men det visar sig väldigt tydligt att regeringen förvärrar situationen både för dem som kommer till Sverige och för samhället i stort.

När det gäller välfärd, arbetsmarknadspolitik, hushållens ekonomi och bostadssituationen förvärrar regeringen integrationen. Man har dragit sig tillbaka och genomför systemhotande nedskärningar i vår gemensamma välfärd.

Herr talman! Var det inte så vi skulle svämmas över av välfärd och jobb om färre kommer hit? Nu har regeringen strypt flera delar av asylsystemet. Rekordfå söker sig till Sverige. Var är den bättre välfärden? Var är den upprustade sjukvården? Var är jobben? Var är satsningarna? Var är investeringarna? Vad är det som händer?

Vi har den mest passiva regeringen genom tiderna. Det sker inga investeringar. Vi har en bostadskris. Vad gör man då? Man lägger i backen och drar in investeringsstöd. Sedan skyller man på invandrarna att det inte finns bostäder. Det är den retoriken jag motsätter mig, och det är den politiken regeringen för.

När politiken backar så mycket som den gjort under den här regeringen blir det bara försämringar. Det är vad människor där ute möter. Hushållskrisen förvärras ständigt. Välfärden missköts varje dag. Arbetsmarknadspolitiken är frånvarande. Den existerar inte ens med den här regeringen. Ingenting pekar på att den här regeringen vill bygga Sverige starkare, tryggare eller bättre. Man har under de år man har suttit vid makten bara pekat på invandringen och sagt: Där är problemet!

Herr talman! Vi går nu mot ett EU-val, och jag tycker att asyl- och migrationspakten tydligt visat skillnaderna mellan vänstern och högern inför valet. Vi kavlar upp ärmarna och gör jobbet. När högern här inne vill stänga gränserna, öka brutaliteten och avskaffa asylrätten öppnar vi i vänstern lagliga och säkra flyktvägar för att rädda liv och se till att vi får ett tryggt och humanitärt mottagande. Vi flyr inte vårt politiska ansvar, och vi gömmer oss inte bakom rasistisk retorik.

Det finns en ljusglimt, vill jag säga, i den i övrigt människofientliga asyl- och migrationspakten, och det är det europeiska kvotflyktingsystem som antogs med bred majoritet. Jag är väldigt stolt över att Vänsterpartiet lyckades förhandla fram och driva igenom det enda lagförslaget som faktiskt öppnar upp en väg för människor som söker skydd. Jag hoppas att den svenska regeringen, andra medlemsländer och ni som sitter här nu tar chansen att välkomna några av världens mest utsatta flyktingar genom detta program. Ju fler kvotflyktingar vi kan ta emot, desto färre människor tvingas anlita människosmugglare och göra livsfarliga resor till Europa. Med er högerpolitik kommer våldet och övergreppen mot människor på flykt att öka, och ännu fler kommer att dö på Medelhavet.

Vi överger inte ambitionerna att EU ska ta ett gemensamt ansvar för mottagandet av människor på flykt. Vi tänker inte förvärra dagens redan allvarliga situation. Liv kan räddas om det finns en politisk vilja. Vi vet att vi kan mycket bättre. Ingen människa ska behöva dö på väg till Europa.

Jag yrkar bifall till reservation 22.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 31.

Migration och integration hänger ihop. Men det är också två helt olika frågor. I går debatterade vi i denna kammare integration - eller ärligt talat var det bara migration vi diskuterade, i alla fall om man lyssnade på de fyra regeringspartierna. Vi diskuterade hur fler ska lära sig svenska språket, få första jobbet och bli en del av det gemensamma Sverige. Vi diskuterade vilka rättigheter och möjligheter man ska ha och vilka skyldigheter och krav vi som samhälle ska ställa på nyanlända. I dag debatterar vi vem som har rätt att bli en del av det gemensamma Sverige och vem som inte har det.

För Centerpartiet är asylrätten grunden i migrationspolitiken. Den som kommer till Sverige ska få sina asylskäl prövade. Den som har skyddsskäl ska få stanna och få bästa tänkbara integration med fokus på jobb och språkkunskaper. Den som inte har skyddsskäl ska snarast möjligt lämna landet.

Det finns skillnader i Sveriges riksdag i fråga om hur migrationslagstiftningen ska se ut. Men jag vill påstå att den stora skillnaden ligger i hur vi ser på flyktingar.

Det finns partier i Sveriges riksdag och i regeringsunderlaget som tror att majoriteten av flyktingarna kommer hit med onda avsikter och vill Sverige illa, rent av vill förstöra vårt älskade land. Jag däremot tror genuint att människor som kommer hit på flykt undan krig och förtryck vill gott, att man vill lära sig svenska, att man vill komma in i och bli en del av vårt gemensamma samhälle. Många får dock inte de förutsättningar och möjligheter som krävs för att lyckas.

Den som vet vad människor flyr ifrån och vad människor riskerar på flykt vet också att trygghet är det enda man söker - trygghet för sig själv, för sin familj och inte minst för sina barn. Vårt synsätt som samhälle, medmänniskor och politiker på människor som flytt undan krig och förtryck påverkar möjligheterna till en bra migration och en lyckad integration. Vårt sätt att prata om invandrare påverkar också möjligheterna till en lyckad integration.

Vi lever i en mycket orolig tid. Vi lever i en mycket svår tid. Män, kvinnor och barn mördas för att man är född på fel plats eller får sitt huvud avhugget med en spade för att man råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt. Kvinnor och unga flickor våldtas. Man mördas eller torteras för att man tror på fel gud, har fel kläder, blev kär i fel person eller har fel sexuell läggning - eller för att man står i vägen för maktgalna diktatorer som Vladimir Putin.

Detta är vad människor flyr ifrån. Regeringsunderlagets största parti pratar aldrig om vad människor flyr ifrån. Man pratar bara om den misslyckade integration som samtliga partier enligt SD misslyckats med. Nu är det dock Sverigedemokraterna som har ansvaret för Sveriges migrations- och integrationspolitik.

Regeringens pressträffar om hur Sverige kan bli ett mer slutet land med kraftigt minskad integration har avlöst varandra. Centerpartiet har från dag ett kraftigt tagit avstånd från och kämpat mot dessa många gånger väldigt dåliga och ibland rent galna förslag. Det har handlat om angiverilagar, om ett otroligt högt lönegolv för arbetskraftsinvandring och om slopad eller i alla fall försämrad anhöriginvandring - jag måste säga att det var väldigt anmärkningsvärt att höra Krisdemokraterna stå och prata om att man ska hålla ihop familjer på flykt när man gör det svårare för anhöriginvandring. Det har handlat om nya humanitära grunden, som gör det svårare för svårt sjuka barn att få stanna i Sverige.

Det görs också ett par bra saker på migrationsområdet. Det är bra att man ser över hur ett nej kan vara ett nej och att fler personer som fått avslag ska återvända. Jag ser också verkligen fram emot utredningen om kvalificering in i välfärden. Det är en genuint svår fråga som jag hoppas att man kan ro i land och som vi inom ramen för den parlamentariska Migrationskommittén, där vi var sex partier som förhandlade, också kom mycket långt med. Jag hoppas också att det underlag som Moderaterna den gången tog fram ligger till grund för denna utredning, som jag hoppas kan bli verklighet.

Jag skulle också vilja säga något om Putins fullskaliga invasion av Ukraina. Den är inte bara en attack mot Ukraina utan också en attack mot vår västerländska demokrati, våra principer och våra staters suveränitet. Det är en attack mot vårt gemensamma, fria, liberala samhälle där man kan få vara vem man vill, älska vem man vill och annat som vi ser som grundläggande värderingar.

Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker att regeringen varit långsam i hanteringen av de förbättrade villkoren för ukrainska flyktingar. Man säger att man ska vara snabb, men jag kan konstatera att man har varit mycket snabbare i andra frågor när det har betytt viktiga förändringar för Sverigedemokraterna.

Jag tycker inte att det här går fort nog. Jag tycker inte att det blir bra nog. Centerpartiet har exempelvis föreslagit att ukrainska flyktingar som befinner sig här enligt massflyktsdirektivet ska få undantag från kravet på arbetstillstånd. De ska alltså inte behöva åka hem till Ukraina utan ska kunna göra ett spårbyte här i Sverige och i stället bli arbetskraftsinvandrare. Då skulle de få mer rättigheter än vad som föreslås i Tidöavtalet. De skulle också kunna få det mycket snabbare.

Herr talman! Det finns mycket att säga. Jag har förberett mycket mer. Men ärligt talat hade vi en migrationspolitisk debatt i går. Jag känner inte att jag behöver ta upp samma argument två gånger. Jag behöver inte ta upp samma argument som jag tog upp i går, när vi skulle diskutera integration. Men jag kan konstatera att om man inte har någon integrationspolitik får man även i integrationsdebatten prata om migration.

Jag hoppas att vi nästa år kan ha en migrationsdebatt och en integrationsdebatt.

Herr talman! För länge sedan talade vissa partier i svensk politisk migrationsdebatt mycket om att de ville minska invandringen för att, som de sa, hjälpa mer på plats. Nu styr de partierna, och biståndet minskar.

Retoriken från Tidöpartierna handlar i stället mer om att minska invandringen för att få bättre integration. Men insatserna för att stärka skolan, förbättra sfi-undervisningen och stärka folkbildningen, som ofta når dem som inte klarar av den vanliga vuxenutbildningen, lyser med sin frånvaro. Tvärtom ser vi nu stora nedskärningar runt om i hela Sverige. Bostadsbyggandet har närmast tvärnitat. Och nu handlar retoriken i stället om att alla problem, inklusive bostadsmarknaden, är invandrarnas fel.

Nyligen debatterade vi korruptionsfrågan här i riksdagens kammare. Sverige har dalat i Transparency Internationals korruptionsindex. En anledning till att vi tappade några poäng var att partier, däribland Sverigedemokraterna, fuskade med sin partifinansiering. När jag konfronterade SD, som anklagade invandrarna för att vara roten till att Sverige fått ett sämre resultat och helt enkelt blivit mer korrupt, framkom ändå någonstans Sverigedemokraternas uppsåt. De sa att deras mål är en homogen svensk befolkning.

Tidigare i debatten i dag tycker jag också att vi fick höra ett exempel på den högerextrema doxan, kanske närmast en sorts konspirationsteori, om att vissa partier skulle ha som ambition att byta ut befolkningen i Sverige, EU och andra västländer. Det är en konspirationsteori som kommit till uttryck på olika vis och även spridits genom inlägg på Sverigedemokraternas anonyma trollkonton.

Den typen av retorik riskerar att urholka förtroendet för partiväsendet och demokratin, men den spär också på hat och misstänksamhet specifikt mot invandrare. Invandrare utgör i dag en mycket stor del av Sveriges befolkning. Genom den retoriken blir 2 miljoner människor svartmålade. Det är skamligt. Det gör också någonting med människor när man anklagas för att vara roten till alla möjliga samhällsproblem.

Tidigare i debatten frågade jag Moderaternas riksdagsledamot om han och hans parti avsåg att ta samma avstånd och på samma sätt kräva ursäkter och att hatiska inlägg mot till exempel invandrare raderas som man nu har gjort vad gäller det egna partiets och regeringspartiernas företrädare. Jag fick inte ett ord till svar, inte ett enda ord av fördömande av den hatpropaganda som sprids specifikt mot invandrare som grupp.

Vi kan för all del ha olika åsikter om hur Sveriges migrationspolitik ska utformas. Men att öka stödet för Sverigedemokraternas migrationspolitik genom anonyma trollfabriker tycker jag snarare utgör ett hot mot förtroendet för partiväsendet och ytterst demokratin.

Jag tror att många ändå skulle reagera om de faktiskt hade kunskap om konsekvenserna för individer av den politik som Tidöpartierna för. Det kan vi se till exempel när det handlar om de enorma folkliga protesterna mot planerna på att utvisa nioåriga Lisa från sitt trygga familjehem till ett barnhem i Albanien.

Enskilda fall landar inte som de landar av en slump. Allt som oftast beror det på lagstiftning och hur den sedan tillämpas av Migrationsverket och domstolarna. Är det en rättssäker tillämpning eller inte? Och, såklart i grunden, vad står i lagen?

Det spelar roll om barn som är i en utsatt situation kan få uppehållstillstånd av humanitära skäl när de är särskilt ömmande jämfört med det högre ställda kravet synnerligen ömmande. Med det nya högre kravet som Tidöpartierna har ställt kommer fler barn att hamna i orimliga situationer. Det är situationer som jag är övertygad om att en majoritet av svenska befolkningen faktiskt skulle reagera emot.

Detsamma gäller de ungdomar som fyller 18 år och som har kommit till Sverige, kanske just från flyktingläger, som anhöriginvandrare till sina föräldrar men som hinner bli vuxna innan de får ett permanent uppehållstillstånd. Vi kommer att se allt fler sådana fall framöver där familjer splittras.

Sedan har vi såklart familjeåterföreningen. Risken är att fler väljer att ta med barnen på farliga flyktvägar, till exempel i gummibåtar för att färdas över Medelhavet. Väntan på att få återförenas genom familjeåterförening, när en förälder väl har fått asyl, blir nämligen många år längre i och med Tidöpartiernas krav på bostad och fast jobb för att få just återförenas med sina barn.

Det största problemet, som många har varit inne på att man vill lösa, möter de flyktingar som inte kan ta sig till Europa på ett säkert sätt. De ukrainska flyktingarna hade viseringsfrihet och kunde resa in utan att riskera sina liv i händerna på hänsynslösa människosmugglare, utan att sätta sig i livsfarliga gummibåtar för att färdas över ett hav. Vi behöver fler säkra och lagliga vägar till Europa för dem som behöver söka asyl.

Herr talman! Ytterligare ett exempel på retoriken om att integrationen skulle bli bättre med regeringens migrationspolitik handlar om arbetskraftsinvandringen. Arbetskraftsinvandrare är personer som har kommit till Sverige för att de redan har fått ett jobb här. De har alltså arbetat och betalat skatt från första dagen i Sverige. Även den gruppen vill regeringen i hög utsträckning göra utvisningsbar.

Företagare hör av sig och är oroliga för hur det ska gå för deras företag - som har svårt att hitta arbetskraft i Sverige med rätt kompetens - när deras medarbetare riskerar att utvisas. Svenskt Näringsliv skriver rapporter om hur mycket fattigare Sverige kommer att bli om den politiken går igenom. Det finns ingenting i detta som handlar om att förbättra integrationen. Målet är att utvisa så många som möjligt.

Det är tydligt att Sverigedemokraterna har fått leda regeringens agenda i frågorna. I och med den granskning som Kalla fakta har gjort är det också extremt tydligt vilken agenda man har. Bland de inlägg som har delats återfinns också fascistiska inlägg och hyllningar av nazister.

Jag yrkar bifall till reservation 10.

(Applåder)

Herr talman! I mitt inledande anförande i debatten påpekade jag att det finns ett flertal partier som har som uttalad ambition att fylla på Europa med så många migranter som möjligt, framför allt från Afrika och Mellanöstern. Ett av de partierna är uppenbarligen Miljöpartiet.

I det anförande Annika Hirvonen nyss höll påstod hon att det är en konspirationsteori, att det inte är sant och att det är något som "de högerextrema" har hittat på.

Jag tänkte att vi ska titta lite grann, herr talman, i betänkandet och se om det kan finnas fog för påståendet i Annika Hirvonens egna reservationer. Låt oss titta på reservation nummer 4 av Annika Hirvonen, Migration och asylpolitik, och låt oss kolla på andra stycket.

"I dag saknas i princip lagliga vägar för att ta sig till Europa och söka asyl. Sverige bör därför införa ett system med humanitära visum, så att människor kan resa hit på ett lagligt och säkert sätt och söka asyl. En utredning bör tillsättas som lämnar förslag på ett långsiktigt hållbart system som möjliggör för säkra och lagliga vägar att söka asyl."

En möjlighet till visering för att söka asyl innebär i praktiken att viseringskravet hävs. Det kommer inte längre att finnas krav på visering därför att vem som helst kan få den typen av visering. Det enda man behöver säga när man går till den svenska ambassaden är att man ämnar söka asyl. Det innebär att vem som helst i hela världen har möjlighet att hoppa på ett flygplan och flyga till Sverige.

Jag undrar om Annika Hirvonen har gjort någon konsekvensanalys av vad förslaget skulle innebära. Den första och ganska uppenbara frågan är hur många personer hon tror skulle nappa på erbjudandet.

Herr talman! Miljöpartiet har en uttalad ambition att varken Sverige eller något annat europeiskt land ska utvisa människor i döden. Vi ska stå upp för asylrätten. Vi har en uttalad ambition att hitta säkra och lagliga vägar för människor som behöver asyl, så att de inte är hänvisade till att enbart riskera livet på Medelhavet.

Detta är inte samma sak som det Ludvig Aspling, eller för den delen de trollinlägg som nu har avslöjats drivas av Sverigedemokraterna, antyder. Till exempel Magdalena Andersson framställs uttryckligen som att hon säger att hon vill förstöra Sverige. Den typen av retorik och den typen av metoder att framställa sina politiska motståndare är oacceptabla och borde inte vara tillåtna. Detta borde vara något som varenda folkvald, varenda engagerad i svensk politik, kraftfullt och tydligt tar avstånd från.

Det finns en idé om att den nya migrationspakten där det ska bli svårare att få en rättssäker asylprövning, där fler ska låsas in i något slags stora utomhusfängelser likt de flyktingläger som i dag finns i bland annat Grekland, ska leda till att människor inte längre ska riskera livet på Medelhavet.

Var femtionde människa som har gjort resan över Medelhavet på det sättet är antingen drunknad eller försvunnen. En av 50. Och det är de som det finns dokumentation på. Risken är enorm. Att då tro att den typen av åtgärder skulle stoppa människor från att riskera livet på Medelhavet, det är naivt. Det behövs säkra alternativ.

Herr talman! Jag läser alltså ordagrant ur Miljöpartiets egen reservation i betänkandet, och Annika Hirvonen svarar med att det är ett oacceptabelt sätt att framställa andra partier.

Om jag hade tvingats att stå för den politiken hade jag kanske känt på samma sätt eftersom det som står här är fullständigt vansinnigt. Att häva viseringskravet skulle innebära slutet för Sverige som nation, och det skulle gå snabbt.

Jag noterar att Miljöpartiet inte har ägnat en tanke åt vad konsekvenserna skulle bli. Men trots att man inte har ägnat en tanke åt detta är man helt säker på att mitt påstående om att Miljöpartiet försöker fylla på Sverige med så många migranter som det bara går är en "högerextrem myt".

Jag kan försöka formulera frågan på ett annat sätt. Annika Hirvonen! Om man skulle formulera ett förslag som skulle maximera migrationen till Sverige - låt oss säga att syftet är att maximera migrationen till Sverige - vilket förslag skulle bättra tjäna det syftet än det förslag som Miljöpartiet lyfter fram i reservation 4, det vill säga att helt häva viseringskravet för alla människor i hela världen?

Vi skulle kunna skicka ut pengar till ambassaderna för att betala för människors flygbiljetter. Det är kanske något som Miljöpartiet har tänkt ska ingå i paketet. Men det ska jag låta vara osagt, och det framgår inte av texten. Kan Annika Hirvonen över huvud taget tänka sig ett förslag som skulle vara mer effektivt för att maximera migrationen till Sverige än att häva viseringskravet på det sätt som ni föreslår i reservation nummer 4?

Herr talman! Nu får vi återigen ett i sammanhanget harmlöst men ändå tydligt exempel på hur Sverigedemokraterna aktivt misstolkar sina politiska motståndare. Trots att Ludvig Aspling alldeles nyss läste högt ur vårt förslag om att utreda humanitära visum så att människor ska kunna söka asyl har han nu fått det till att visumkravet ska tas bort. Humanitärt visum är ett visum som man behöver för att kunna söka asyl.

Vad ska jag säga? Det här är i sammanhanget, mot bakgrund av det vi i Kalla fakta har sett Sverigedemokraterna sprida med hjälp av trollkonton, tämligen oskyldigt. Men jag kan inte låta bli att återkomma till den systematik med vilken Sverigedemokraterna vill snedvrida och förvränga bilden av invandrare, politiska meningsmotståndare och samarbetspartier. Det sista har man tydligen bett om ursäkt för, och de inläggen har man raderat.

Jag undrar ändå om någon i kammaren från regeringspartierna kommer att ställa motsvarande krav när det kommer till hatiskt innehåll som framställer invandrare på ett fruktansvärt sätt, eller för den delen förvränger politiska meningsmotståndare och bokstavligen lägger ord de aldrig har sagt i deras munnar. Det här sättet att förvränga det politiska samtalet är att skada förtroendet för partiväsendet och demokratin. I grund och botten är det farligt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 maj.)