med anledning av prop. 1995/96:161 En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001

Motion 1995/96:Kr7 av Carl Bildt m.fl. (m)

Sammanfattning

Radio och televisionen tillhör våra viktigaste medier. Den
tekniska utvecklingen har banat väg för en ny mångfald på
medieområdet. Genom informationstekniken kommer denna
utveckling att fortsätta. Mot bakgrund härav bör public
service-begreppet ges ett nytt innehåll.

Public service-kanalerna bör inriktas på att erbjuda program som
publiken/lyssnarna annars inte skulle få tillgång till. Genom en koncentration
till en nationell TV-kanal och två radiokanaler kan public service-
verksamheten få en central roll i det svenska kulturlivet. De resurser som en
sådan koncentration innebär ger möjlighet att skapa kvalitetsprogram med
såväl djup som bredd. Public service skulle därmed ges en ny innebörd som
gagnar det svenska kulturlivet och samhällsdebatten.

Regeringens förslag bör avslås.

Bakgrund

Radio och television är det moderna samhällets viktigaste
medier. Räckvidd och genomslagskraft ger tillsammans med
omedelbarheten dessa medier en avgörande betydelse för den
moderna människans tillgång till förströelse och
underhållning liksom information, kunskap och insyn i
samhälleliga skeenden.

För den enskilde medborgaren är radio och television avgörande för bilden
av samhället, dess utveckling och de frågeställningar som möter människan.

Det är mot den bakgrunden som ett monopol på radio och television inte
bara är principiellt felaktigt. Det är också begränsande för kreativitet och en
dynamisk utveckling inom kulturliv liksom inom samhällslivet som sådant.
Därför välkomnar vi den frihet och mångfald som idag kan utvecklas i våra
etermedier. Den ger förutsättningar för ett öppet och vitalt samhällsklimat.
Den skärper emellertid kraven på att definiera statens roll och public service-
verksamhetens uppdrag. En ny och mångfaldig mediemiljö ställer andra krav
än vad som gällde under monopoltiden. Den ger spännande möjligheter för
public service-verksamhet och det svenska kulturlivet samtidigt som
publiken jämsides med en växande valfrihet kan få tillgång till program med
ett djup och en förankring i det svenska kultursamhället som det idag finns
alltför litet av.

Fria medier

Fria medier är oundgängliga institutioner för ett öppet
samhälle. Friheten i medierna är en nödvändig förutsättning
för informationsfriheten liksom för mångfald och öppenhet.
Frihet och mångfald i medierna är vidare avgörande för
dynamik och kvalitet i utveckling och debatt. Publikens rätt
att genom sina krav och sin efterfrågan styra programutbudet
är något som borde vara självklart i varje demokratiskt
samhälle.

Så har dock inte tidigare varit fallet i Sverige. Tvärtom har
det funnits en medveten politisk strävan att inom ramen för
regleringar och monopol kontrollera våra viktigaste medier -
radio och TV. Detta står i fullständig kontrast till de
tryckfrihetens och pressfrihetens idéer som har reglerat
tryckta mediers utveckling i Sverige.

Det var bara genom en omfattande opinionsbildning för frihet i etern och
genom en teknisk utveckling som gjorde socialistiskt monopol- och
förbudstänkande obsolet som friheten inom radio och television kunde slå
igenom i Sverige. Nu lever vi i en radikalt förändrad mediemiljö som helt
skiljer sig från den som socialdemokrater hade tänkt sig skulle vara gällande.

Vi har idag en privat lokalradio som ger mångfald och konkurrens runt
omkring i landet. Den fortsatta utbyggnaden hindras idag av regeringens
ovilja mot privat lokalradio. Inom televisionen finns numera ett stort och
omfattande utbud med drygt tio kanaler som sänds för svensk publik.
Sveriges Radios och Sveriges Televisions dominans består dock trots att
monopolen är avvecklade. Idag är dominansen inte längre given av någon
lagstiftning utan snarare en funktion av de privilegier som staten genom
frekvenstillgång och licensmedel ger dessa företag. I denna dominans utgör
en av staten grundad maktkoncentration det som just därför finns skäl att se
med allvar på.

Utvecklingen inom informationstekniken gör det angeläget att sätta in
radio och television i ett vidare informationstekniskt sammanhang. IT-
utvecklingen bidrar till en förändring som innebär att olika medier successivt
flätas samman. Radio och television växer samman med varandra och med
datakommunikation liksom med röst- och bildtelefoni. Den digitala tekniken
påskyndar denna utveckling och innebär samtidigt för Sverige en möjlighet,
inte bara i de mediala sammanhangen, utan också när det gäller att stå i
förgrunden för den informationstekniska utvecklingen. För publiken innebär
utvecklingen enorma möjligheter när det gäller tillgången på kunskap,
information, nyheter, underhållning och kultur.

Moderata utgångspunkter

Det finns fyra grundläggande utgångspunkter som Moderata
samlingspartiet vill anföra som grund för den framtida
utvecklingen av Sveriges Radio och Sveriges Television.
Våra utgångspunkter bygger på att det även i den framtida
mediemiljön finns ett särskilt ansvar och en särskild roll för
public service-verksamheten. Samtidigt utgår vi också ifrån
att informationsteknikens utveckling kommer att skapa en än
högre grad av föränderlighet liksom en ständigt växande
öppenhet i det svenska samhället.

Yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer skall vara
styrande för utvecklingen av etermedierna och det
enskilda företagets programverksamhet.

Den nya mediemiljön måste påverka public service-
uppdragets framtida utformning.

En ny roll för public service-verksamheten understryker
kraven på att den måste vara en institution för kvalitet och
kultur i hela det svenska samhällslivet.

Statens roll gentemot public service-verksamhet och andra
programverksamheter måste vara neutral samtidigt som
den bör underlätta den informationstekniska utvecklingen.

Regeringens proposition
lever inte upp till en ny tids
krav

Den moderna mediemiljön är radikalt annorlunda än den i
vilken public service-uppdraget utformades och i vilken
Sveriges Radio och Sveriges Television tidigare verkade med
ensamrätt att sända program över hela landet. Radio- och
TV-monopolen hade inte sin grund i teknikens
begränsningar. I stället var de grundade på en politisk vilja
att kontrollera våra viktigaste medier.

Dessa monopol var i grunden oförenliga med krav på fria och obundna
medier, de var ej förenliga med de krav som informationsfriheten ställer på
medborgarnas rätt och möjlighet att välja mellan olika alternativ.
Statsberoende och monopoliserade medier hör inte hemma i fria och öppna
samhällen vare sig det handlar om etermedier eller tryckta medier.

Sveriges Radio och Sveriges Television är idag dominerande aktörer i den
svenska mediemiljön. De intar, även efter det att monopolen har avvecklats,
en särställning i förhållande till sina konkurrenter genom en omfattande
statlig finansiering och genom en tillgång till frekvenser som staten
garanterar företagen och som ingen annan har.

Dominansen gäller såväl underhållning, kultur, samhällsdebatt som
nyhetsförmedling. I kraft av sitt genomslag har Sveriges Televisions och
Sveriges Radios samhällsbevakning ett avgörande inflytande i svensk
samhällsdebatt.

Det finns skäl att i ett fritt och demokratiskt samhälle ifrågasätta statens
engagemang i enskilda medieföretag. Det gäller inte minst när dessa har en
så central roll som Sveriges Radio och Sveriges Television. Det finns mot
denna bakgrund, och mot bakgrund av de möjligheter och det utbud den
moderna mediemiljön ställer, anledning att inrikta statens uppgift i
mediesamhället till det som bär den licensfinansierade verksamhetens
särskilda prägel och som det finns ett allmänt intresse av att staten genom sin
roll bidrar med.

Den dominans som årtionden av monopolställning givit Sveriges Radio
och Sveriges Television dess särställning gör det till en utomordentligt
central mediepolitisk fråga hur dessa företag skall utvecklas i den nya
mediemiljön. Regeringen har emellertid inte på något konkret vis angivit
någon ny inriktning av public service-uppdraget.

I stället synes den mest av allt vilja slå vakt om det gamla, som om
ingenting har hänt. De ord som förs fram om den nya mediemiljön, och de
krav som denna ställer, leder för den socialdemokratiska regeringen
uppenbarligen inte till några konkreta förslag eller konsekvenser.

Det är vår uppfattning att staten inte på något vis bör utforma en medie-
politik som leder till att man på bekostnad av en fri och öppen konkurrens,
valfrihet och mångfald ger en dominans åt de medieföretag man kontrollerar.
Det leder till en oacceptabel maktkoncentration som enligt vår uppfattning
inte är förenlig med mångfald, konkurrens och principen om fria och
oberoende medier. Public service-verksamheten får inte användas för att
motverka utvecklingen av fria och oberoende medier och därigenom påverka
mångfald och konkurrens.

Den ovilja att se över public service-uppdraget som kommer till uttryck i
propositionen är därför alarmerande. Likaså är den uppenbara viljan att öka
den statliga och politiska kontrollen över programföretagens verksamhet
oroande.

Vi menar att staten vad gäller Sveriges Radio och Sveriges Television bör
gå den omvända vägen. Medier bör vara fria och oberoende från staten. De
skäl som finns för en särskild public service-verksamhet leder till ett
betydligt snävare och mer definierat public service-uppdrag i den nya tidens
mediemiljö än vad monopoltiden gav utrymme för.

Dagens struktur av Sveriges Radio och Sveriges Television har liksom det
nu gällande public service-uppdraget utformats under en tid då publiken
hade få eller inga alternativ och då monopolsituationen ställde särskilda krav
på programverksamheten vad gäller allsidighet, bredd, och inriktning. Dessa
förutsättningar är idag i grunden förändrade. Den nya mediemiljöns
förutsättningar bör tydligt påverka inför det nya avtal som skall träda i kraft
den 1 januari 1997.

Regeringens förslag leder tvärtemot sina syften till en urholkning av public
service-verksamhetens ställning i det moderna mediesamhället. Genom att
någon hänsyn inte tas till den mångfald och konkurrens som publiken
faktiskt möter riskerar public service-företagens programutbud att sakna en
tillräckligt tydlig identitet som motsvarar licensfinansieringen. Oviljan till
att
ta hänsyn till en ny tids villkor leder också till att en viktig samhällelig och
kulturell uppgift, som public service-verksamheten skulle kunna uppfylla i
den moderna mediemiljön, försummas.

Mot denna bakgrund kan Moderata samlingspartiet inte ställa sig bakom
regeringens proposition rörande nya tillstånd för perioden 1997-2001 för
Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Vi yrkar därför
avslag på regeringens proposition.

Yttrandefrihetens och
tryckfrihetens principer
skall vara styrande

Ett tillstånd inför den nya perioden, som ger public service-
verksamheten långsiktig förankring och legitimitet,
förutsätter att den relateras till den nya mediemiljön och att
det är yttrande- och tryckfrihetens principer som styr
utformningen av uppdraget.

Det måste vara dessa principer som läggs till grund för den framtida
utvecklingen av etermedierna och därmed också de enskilda företagens
programverksamhet. Därvidlag bör ingen skillnad finnas mellan public
service-verksamheten och andra konkurrerande radio- och TV-företag. Lika
lite för att skapa en ökad kontroll över det programutbud som publiken tar
del av. Den redaktionella friheten och den programmässiga integriteten
måste vara självklara utgångspunkter även för Sveriges Radios och Sveriges
Televisions verksamhet.

Public service-företagen har i dag en särställning vad gäller finansiering,
frekvens och distribution. Det gör det ytterligt angeläget att företagen har en
fri och oberoende ställning vad gäller det redaktionella innehållet i deras
sändningar. I propositionen framförs en rad olika förslag som syftar till att
öka den statliga kontrollen över innehållet i programverksamheten. Mot den
bakgrunden avvisar vi det förslag till de kvalitetsregler som regeringen för
fram liksom förslagen om lagstiftning istället för redaktionella överväganden
vad gäller visning av våldsinslag.

Det är vår uppfattning att varje medium skall stå fritt från den offentliga
makten vad gäller innehållet i det som sänds. Tanken på en statlig gransk-
ning, i vilken form den än anges, är främmande för fria medier.

Av motsvarande skäl avvisar vi tankarna om en politisk styrning av hur
Sveriges Radios och Sveriges Televisions nyhetsförmedling skall organiseras
och utformas. Nyhetsförmedlingen och dess organisation bör utformas efter
vad som är redaktionellt lämpligt.

En ny mediemiljö ställer
nya krav på public service-
uppdraget

Det nya public service-uppdraget måste enligt vår mening
bygga på en inriktning mot ett programutbud där public
service-verksamheten ses som en del av det samlade utbudet
som publiken idag möter. Denna inriktning står i en klar
motsatsställning till dagens situation, och regeringens
förslag, som synes utgå ifrån en föreställning om att public
service-program bör vara det enda publiken tar del av. En
sådan inställning avslöjar både en förmyndaraktig attityd och
en ringaktning av mångfaldens och konkurrensens betydelse
för både publik och programutveckling.

Vid prioriteringen mellan kvalitet och dominans anser vi det självklart att
public service skall prioritera kvalitet. Sveriges Radio och Sveriges Televi-
sion bör i sin programverksamhet ha en inriktning som tillför publiken
program som andra inte sänder.

Regeringen har i sin proposition snarare lagt fler krav på public service-
verksamheten än idag. Det kommer att leda till en oförmåga att leva upp till
de skilda uppgifterna vilket gör det svårare för public service-företagen att
finna sin roll, sin identitet och sin legitimitet i den nya mediamiljön.

Den nuvarande public service-verksamheten växte fram ur en situation där
tekniken satte tydliga gränser för mångfalden och utvecklingen under en tid
som präglades av monopol och total dominans över publiken. Sveriges Radio
och Sveriges Television kontrollerade i princip svenskarnas radiolyssnande
och TV-tittande helt och hållet. Det var enbart genom dessa företag som man
kunde få ta del av nationellt sända program. De ansvarade för helheten av det
samlade utbud som publiken under monopolsituationen kunde ta del av.
Självklart påverkade detta utformningen av public service-uppdragen.

Nu tillhör monopoltiden historien. Sedan början av 1990-talet möter
publiken en mångfald av svenska och utländska kanaler genom markbundna
sändningar, kabel och satellit. Detta förändrar också publikens lyssnar- och
tittarvanor. Medan man tidigare tog del av det utbud som erbjöds väljer man
i dag i varje givet tillfälle själv den typ av program som man vill se. Det
ställer för public service-företagens del krav på att man kan erbjuda program
som aktivt leder till ett val att se på just Sveriges Televisions eller höra
just
Sveriges Radios program.

Detta krav kommer att förstärkas ytterligare i den mycket snabba
medieutveckling som vi menar att regeringen inte har beaktat i sina
överväganden om det framtida public service-uppdraget.

Av betydelse i detta sammanhang är i hög grad informationsteknikens
mycket snabba utveckling som alltmer med varandra integrerar olika medier
som tidigare varit skilda från varandra. Tidningar, datorer, Internet, CD-rom
och digitala sändningar kommer att växa samman med radio och TV.

I det skeendet är det, för att yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer
inte skall trädas förnär, viktigt att hålla fast vid vad som är statens grund-
läggande uppgifter i den nya mediemiljön, nämligen att erbjuda program som
publiken annars inte möter samt en produktion och ett skapande som
vitaliserar det nationella kulturlivet.

Det är mot den bakgrunden vår uppfattning att det inte kan anses vara
rimligt att uppdraget för public service-verksamheten utformas i syfte att
dominera programutbudet gentemot publiken. Snarare bör public service-
uppdragets syfte vara att tillföra publiken ett utbud av program som den
annars inte kan få tillgång till.

Därigenom möjliggörs att en statligt kontrollerad medieverksamhet inte
kommer i konflikt med yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer. Det är
också inom dessa programområden som public service-verksamheten idag
har sin starkaste ställning bland publiken.

Kraven på en utveckling mot ökad kvalitet och fördjupning samt en
programverksamhet som bygger på att man relaterar programverksamheten
till det samlade programutbud som publiken idag möter bör enligt vår
mening ligga till grund för en ny avtalsperiod. Företagen bör därför i sin
programverksamhet vända sig till hela svenska folket med en inriktning mot
kvalitet och fördjupning. De bör vara institutioner som slår vakt om svenska
språket och som skapar nya och större förutsättningar för svensk produktion
och kulturellt skapande. Det gäller i i hög grad barn- och ungdomsprogram.
Företagen bör ges förutsättningar att uppnå en tydlig identitet i den nya
mediemiljön.

Samhällsdebatt och långsiktiga perspektiv bör prägla den allmänna sam-
hällsbevakningen. Nyhetsförmedlingen skall stå i en redaktionellt fri och
oberoende ställning i konkurrens med tidningar och andra mediers nyhets-
förmedling.

Syn- och hörselskadade skall i verksamheten finna program som de kan ta
del av. Förmedlingen av det svenska språket skall stå i centrum för de
program som riktar sig till språkliga minoritetsgrupper. I en mediemiljö som
präglas av allt fler utländska kanaler kommer minoritetsspråksuppgiften
gradvis att övertas av nya kanaler och stationer. Vi vill dock understryka att
public service-verksamheten även framgent bör ha ett särskilt ansvar för
samiskan och tornedalsfinskan.

Företagen bör spegla skeenden i hela landet. Programproduktionen skall
till betydande del ske utanför företaget och utanför Stockholmsområdet.

Public service-verksamheten
bör ges förutsättningar för
en central roll i kulturlivet

Public service-verksamheten bär inom sig betydande
förutsättningar för att vara en ledande institution i det
svenska kulturlivet. Företagen förfogar över resurser som är
större än statens anslag till offentliga kulturinstitutioner. Det
innebär att verksamheten i Sveriges Radio och Sveriges
Television skulle kunna bli en nyskapande kraft i det svenska
kultursamhället om företagens roll i detta perspektiv
tydliggjordes.

Det ställer emellertid krav på ett uppdrag som understryker uppgiften som
kulturinstitution i ett samhälleligt perspektiv. Det förutsätter en fördelning
av
företagens resurser som ger väsentligt större utrymme för skapande och
produktion.

Till detta kommer att förutsättningar för djup och kvalitet vad gäller det
övriga programutbudet som beskrivs ovan måste finnas. Det nya public
service-uppdraget förutsätter därför en koncentration av resurser för att
kunna uppfyllas.

En fortsatt verksamhet med två TV-kanaler och fyra radiokanaler kom-
mer att splittra resurserna alltför mycket för att Sveriges Radio och Sveriges
Television skall kunna tillföra publiken ett programutbud med tillräckligt
stark kvalitet, djup och kulturellt skapande för att detta skall ha en tydlig
profil och identitet.

Mot den bakgrunden anser vi att företagen skall koncentrera sina resurser
till en TV-kanal och två nationella radiokanaler. Därigenom kan en TV-kanal
- med fortsatt uppdrag att hålla sig med en självständig nyhetsredaktion -
och två radiokanaler privatiseras vilket möjliggör ökad konkurrens och
mångfald även i den nationella radioverksamheten.

De privatiserade kanalerna skall ha en räckvidd som ger samma
möjligheter för publiken över hela landet att ta del av dem. Den TV-kanal
som privatiseras skall även i fortsättningen ha kravet på sig att upprätthålla
en självständig nyhetsredaktion.

Tillståndets utformning

Allmänna förutsättningar och
utgångspunkter

Vad gäller regeringens synpunkter på allmänna
förutsättningar och utgångspunkter för public service-
uppdragets utformning hänvisar vi till den inriktning som
ovan beskrivits. Vi konstaterar emellertid att regeringens
ambitioner vad gäller Sveriges Radios och Sveriges
Televisions kulturpolitiska ansvar samt ansvaret för ett
mångsidigt utbud av program på det svenska språket inte
kommer att kunna uppfyllas inom ramen för de förslag som
regeringen för fram. Genom att inte låta public service-
uppdraget förändras skapas inte utrymme för ökad kvalitet,
ett ökat djup och en koncentration på det som i den nya
mediamiljön skulle kunna vara Sveriges Radios och Sveriges
Televisions främsta kännemärken.

Såväl Sveriges Radio som Sveriges Television skulle inom ramen för
befintliga resurser kunna vara basen för en mycket betydelsefull och
mångfacetterad del av svenskt kulturliv.

Detta gäller i hög grad dramatiseringen och produktionen av svenska verk
liksom nyskapande verksamheter. Vår uppfattning är att den licensfinansie-
rade verksamheten skall bidra till att vitalisera det svenska kulturlivet i hela
landet. Det kan ske genom en verksamhet över hela landet och genom en
omfattande utläggning av produktion utanför företagen. På det viset kan
Sveriges Radio och Sveriges Television komma att spela en livgivande och
förnyande roll i det svenska kultursamhället. I detta perspektiv finns det
anledning att se företagen inte bara som media bland andra utan också som
några av Sveriges nationalscener och som institutioner som når publiken i en
omfattning som ingen annan.

Genom Sveriges Radio och Sveriges Television kan den svenska publiken
möta kultur från hela landet, från alla delar av samhället, i en omfattning som
saknar motsvarighet. Till detta kommer att företagen kan ge förutsättningar
för skapande och tillfällen till kontakt med publiken som ingen annan kan.
Det är vår uppfattning att denna möjlighet - som träder fram när utbudet av
annan programverksamhet ökat genom andra kanaler - måste tas tillvara.

Nära förknippat med det kulturpolitiska ansvaret är ansvaret för det
svenska språket. Sveriges Radio och Sveriges Television bör ha ett särskilt
ansvar för ett mångsidigt utbud av program på det svenska språket. Det har
inte bara en kulturpolitisk betydelse utan är också av vikt för en positiv och
stark nationell identitet.

Regeringen försummar i sin proposition att prioritera dessa uppgifter.
Istället väljer man att understryka och utveckla ansvaret för kultur, barn och
ungdom, svenska språket liksom andra befintliga uppgifter. Det innebär att
man i ivern att vilja låta Sveriges Radio och Sveriges Television dominera
inom alla områden försummar att utveckla ett särskilt uppdrag och en tydlig
identitet.

Vi menar att uppdraget till Sveriges Television måste bygga på en
koncentration till företagens starka och unika programverksamheter och det
som kan vara deras unika bidrag till det svenska samhället.

Barn och ungdom

Vad som sagts ovan gäller även regeringens förslag rörande
program för barn och ungdom liksom kraven på en hög
kvalitet. Skall en utveckling ske inom dessa områden med en
prioritering av kvalitet kräver det att man utvecklar public
service-uppdraget och tar hänsyn till den mångfald av
program som möter publiken i dag.

Mediets genomslagskraft

Vad gäller mediets genomslagskraft vill vi understryka att
det inte är förenligt med yttrandefrihet och tryckfrihetslagen
att ge riktlinjer för programutbudets innehåll. Vi förutsätter
att public service-verksamheten inom ramen för sin egen
redaktionella verksamhet strävar efter att ge publiken ett
programutbud med ett innehåll som är relevant och som
bygger på en grundläggande hänsyn och respekt för publiken.

Våldsskildringar eller andra skildringar som är omskakande och kan beröra
människor illa bör återges med återhållsamhet och ansvar. Det finns för
public service-företag ett särskilt ansvar i denna del, både gentemot publiken
och som normgivare i samhällslivet i allmänhet. Ett särskilt ansvar har man i
program som riktar sig till barn eller som sänds när barn och ungdom
normalt kan förväntas vara en del av publiken.

Yttrandefriheten och tryckfriheten förutsätter att den redaktionella friheten
utövas under ett betydande ansvar. Lagstiftning vare sig bör eller kan ersätta
detta ansvar som vi förutsätter som självklart i public service-verksamheten.

Tillståndsperiodens längd

Vår uppfattning är att tillståndsperiodens längd skall vara
fyra år. Det är den längd som innevarande avtalsperiod har
haft. Det innebär att ett tillstånd för Sveriges Television och
Sveriges Radio skall omfatta perioden den 1 januari 1997-31
december 2000.

Nej till statlig granskning

Vi avvisar förslaget att public service-företagen årligen skall
granskas av granskningsnämnden för radio och television.
Självständiga medier skall inte granskas av statliga
myndigheter i ett öppet samhälle. Frågan om public service-
bokslut bör vara något som företagen själva får utforma.
Någon uppföljning från den offentliga maktens sida skall inte
ske gentemot dessa eller andra medier, vare sig det gäller
tryckta medier eller etermedier.

Distriktsorganisation

Vad gäller Sveriges Radios och Sveriges Televisions
distriktsorganisation och distriktsbaserade produktion hävdar
vi att Sveriges Radio och Sveriges Television själva bör ha
rätten att organisera sin verksamhet utifrån de krav att spegla
hela Sverige som ställs i tillståndet. Däremot menar vi att
man skall ställa kravet att Sveriges Radio och Sveriges
Television i ökad utsträckning skall använda sig av
fristående producenter och utomståendes medverkan. Så
sprids förutsättningarna för skapande och produktion i
samhället.

Mot den bakgrunden menar vi att kravet på att Sveriges Radio och
Sveriges Television i större utsträckning använder sig av utomståendes
medverkan bör skärpas.

Vi vill i detta sammanhang peka på risken för att en politiserad och
formaliserad spridning av företagens produktion riskerar att leda till en
konstlad utveckling som i själva verket leder till att landet i sin helhet, inom
alla samhällssektorer, inte kan återspeglas i de nationella sändningarna.
Ansvaret för att täcka skeendet i hela landet åvilar all programproduktion och
kan inte lösas genom politiska beslut om hur enskilda enheter skall
lokaliseras på olika platser i Sverige. Lokalisering av programproduktion och
annan verksamhet bör vara en funktion av hur företagen organiserar sig för
att uppnå målen att spegla hela Sverige.

Vi vill i detta sammanhang peka på de möjligheter som finns genom att
öppna en fjärde och femte markbunden analog TV-kanal för privata
koncessioner. Det skulle ge en möjlighet till regionala konstruktioner som
skulle ge olika delar av Sverige sina egna TV-stationer.

Det skulle vidare ge möjligheter till en programplanering och en
programutveckling som bygger på skilda regionala utgångspunkter i olika
delar av Sverige. Olika TV-stationer med regionala konstruktioner skulle, så
som sker i andra länder, kunna samverka i nationella nätverk. På det viset
skulle t ex Malmö, Göteborg, Uppsala och Umeå, för att ta några exempel,
kunna ha sina egna TV-stationer med en verksamhet som samlat utgår från
den egna publiken.

Sponsring

Vi välkomnar att regeringen nu tagit steg för att begränsa
möjligheterna till sponsring. Sponsring är de facto reklam
och bör inte förekomma i licensfinansierad verksamhet. Mot
den bakgrunden anser vi att det är nödvändigt med stramare
regler även vad gäller sportprogram. Därmed renodlas den
licensierade verksamheten och man undviker situationer där
programinnehållet i public service-verksamheten kan utsättas
för påverkan.

Digitala sändningar

Frågan om digitala sändningar har ett bredare perspektiv än
just television. Regeringen hindrar i praktiken Sveriges
Television från att omgående påbörja digitala
satellitsändningar. Därmed försenar man den digitala
utvecklingen i Sverige vilket är negativt inte bara i ett
mediepolitiskt perspektiv utan också i ett bredare
informationstekniskt perspektiv.

Digitala TV-sändningar skulle kunna innebära att svenskar i Europa kan ta
del av den svenska televisionens program. Digitala TV-sändningar skulle
också kunna medföra en snabbare introduktion av digitala mottagnings-
system i Sverige. Genom att hindra Sveriges Television från att påbörja
digitala satellitsändningar skapar regeringen en situation där den svenska
public service-verksamheten riskerar att bli överkörd av den tekniska utveck-
lingen. Det vore i så fall inte första gången som monopolsträvande och vilja
till kontroll motverkar syftet att slå vakt om public service-verksamhetens
legitimitet.

Under de kommande åren kommer ett hundratal digitala kanaler att kunna
nå svenska mottagare. Det innebär att den svenska publiken mycket snabbt
kommer att börja inrätta sig efter den typ av mottagningssystem som gör det
möjligt att ta emot dessa program. Genom att fördröja möjligheten för
Sveriges Television att nå publiken med digitala sändningar riskerar Sveriges
Television därigenom att hamna i ett sämre läge än andra TV-kanaler.

Skälen för regeringens förslag att hindra Sveriges Television att starta de
digitala TV-sändningarna är av den arten att de måste avvisas. Medvetet vill
man välja en markbunden utbyggnad av digitala TV-sändningar som för-
dröjer utvecklingen men som i gengäld ger staten kontroll över tillstånds-
förfarande och innehåll i samtliga markdistribuerade TV-kanaler.

Genom att välja ett markbundet nät för digitala sändningar motverkar man
också en utbyggnad av analoga TV-sändningar. Det sker till priset av
utebliven mångfald och konkurrens inom reklamtelevisionens område.
Därmed motverkar man också en utveckling med regionala TV-sändningar
runt om i landet.

Regeringens strategi riskerar att urholka public service-verksamhetens
ställning även på längre sikt. Genom att välja en form för digital distribution
som kräver en särskild lösning försvårar man för public service-verksam-
heten att vara en del i den moderna informationsteknik som i dag allt mer
och mer knyts samman. Andra televisionskanaler kommer att kunna finnas
inom ramen för distributionssystem som är billigare både för sändare och
mottagare och som ger en betydligt större bredd vad gäller antalet kanaler
liksom möjlighet till interaktiv verksamhet.

Public service-verksamheten kommer då att sändas i en form som måste
beskrivas som gammalmodig redan vid den tänkta introduktionen. Vi
behandlar frågan om den digitala televisionen och de markbundna sänd-
ningarna även inom ramen för vår partimotion med anledning av regeringens
proposition om informationsteknik (prop. 1995/96:125) men vill i det här
sammanhanget understryka att det inte är acceptabelt att staten genom val av
distributionsform motverkar mångfald och försöker skapa sig en kontroll
över medier som skall stå fria gentemot staten. Vad som här har anförts om
att Sveriges Television bör ges tillstånd att omgående starta digitala
sändningar via satellit bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Ägarformen

Enligt vår mening saknas i propositionen en analys av
fördelarna med en sammanslagning av dagens tre
ägarstiftelser till en. Regeringen bör återkomma med en
sådan analys innan något beslut fattas.

TV-avgift

Vad gäller TV-avgiften motsätter vi oss en höjning av denna.
Det finns inom ramen för det uppdrag som public service-
företagen bör ha i framtiden med en koncentration till en
respektive två kanaler ingen anledning att utöver redan nu
beslutade höjningar ytterligare höja TV-avgiften. Det finns
inför framtiden anledning att se över
avgiftsuppbördssystemet och den nuvarande
finansieringsmodellen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om programföretagens
public service-uppdrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer
skall vara styrande för public service-verksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvalitet och fördjupning i programverksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om organisation och utformning av Sveriges Radios
och Sveriges Televisions nyhetsförmedling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om public service-verksamhetens centrala roll i det
svenska kulturlivet,
6. att riksdagen beslutar att inom ramen för givna resurser
koncentrera public service-verksamheten till en TV-kanal och två
radiokanaler i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att avtalsperioden för Sveriges Television
och Sveriges Radio skall omfatta perioden den 1 januari 1997-den 31
december 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringen förslag till granskning av public
service-verksamheten i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges Radios och Sveriges Televisions
distriktsorganisation,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sponsring,
11. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges Television skall
ges rätt att inleda digitala satellitsändningar i enlighet med vad som
anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjd TV-
avgift i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 27 mars 1996

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Sonja Rembo (m)

Anders Björck (m)

Knut Billing (m)

Birger Hagård (m)

Gun Hellsvik (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Inger René (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Per Unckel (m)

Per Westerberg (m)