med anledning av prop. 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.

Motion 1992/93:T61 av Anita Johansson m.fl. (s)

Trots att riksdagen så begärt har regeringen inte förmått
åstadkomma en sammanhållen infrastrukturproposition där
olika trafikpolitiska mål kunnat vägas mot varandra. I
stället är det två propositioner lagda bredvid varandra, en
för vägar och en för järnvägar, men som saknar
konsekvensanalyser för de sammantagna investeringarna.
Särskilt anmärkningsvärt är att länstrafikanslaget blivit så
styvmoderligt behandlat, eftersom det är det anslag som
inom sig måste ta hänsyn till och sammanväga behoven av
samtliga trafikslag.

Genom regeringens oförmåga att analysera och värdera
målkonflikterna i de trafikpolitiska målen riskerar vi att det
kommer att saknas pengar för infrastruktursatsningar i
regioner med mycket hög trafikintensitet och
befolkningstäthet, medan andra regioner knappast vet hur
de skall kunna få fram människor och gods för att använda
de gjorda investeringarna.

Vägar och järnvägar i Stockholmsregionen

Stockholmsregionen är centrum i den mest tätbefolkade
delen av Sverige. Drar man en cirkel med 18 mils radie från
Stockholm innesluts 35 % av Sveriges befolkning. Det säger
sig självt att kommunikationsmöjligheter både vad gäller
personer och gods är av avgörande betydelse för att denna
region skall fungera. Mälardalsområdet kommer i
framtiden alltmer att fungera som en gemensam
arbetsmarknad vilket förutsätter att det är möjligt att
utveckla miljömässigt goda och effektiva kollektiva
pendlingsalternativ.

I dag talas allt oftare om järnvägens betydelse för att
skydda miljön. Men spårbunden trafik förutsätter på grund
av sin relativa storskalighet att det är stora
resandeströmmar som anlitar spåren.

Mälardalen torde vara den region i Sverige som har
bästa förutsättningar för att tillgodogöra sig alla de fördelar
som ett modernt regionalt och lokalt spårbundet
kollektivtrafiknät kan ge. Därför är det av yttersta vikt att
hela systemet med tåg i Mälardalen kommer till stånd
mycket snabbt.

I det här sammanhanget är det emellertid också viktigt
att poängtera att det inte räcker att bygga ut järnvägar i
form av räls och signalanläggningar. Det måste finnas
moderna tåg som går på rälsen också. För att
kollektivtrafiken skall kunna bli ett realistiskt alternativ till
privatbilen måste den ha en standard vad gäller flexibilitet,
tillgänglighet, bekvämlighet och snabbhet som vida
överträffar de regionaltåg som i dag trafikerar Mälardalen.
Det krävs också bra terminaler och moderna fordon för
busstrafiken.

Regeringen föreslår nu ett oförändrat eller i praktiken
neddraget anslag till länstrafikanläggningarna under de
närmaste åren. Av alla tänkbara skäl -- regionalpolitiska,
miljömässiga, trafiksäkerhetsskäl osv. -- är detta helt
förkastligt. Vi menar att det är nödvändigt med en mycket
kraftig ökning av LTA-anslaget om vi skall klara de
trafikpolitiska mål som riksdagen satt upp.

Vid fördelning av LTA-anslaget mellan respektive län är
det rimligt och nödvändigt att Vägverket gör en
sammanvägning både av regionalpolitiska och framför allt
av miljömässiga och trafiksäkerhetsmässiga behov i
respektive län. I det sammanhanget förutsätter vi att
fördelningen tar hänsyn till de stora trafikmängder som
belastar Stockholmsregionen.

Arlandabanan

Vad gäller Arlandabanan anger regeringen i
propositionen att Banverket skall göra en
samhällsekonomisk studie av den norra delen, den s.k.
norra böjen, av banan. Få, om ens något,
infrastrukturprojekt i vårt land har varit utsatta för studier
på längden och på tvären som järnvägen till Arlanda. Alla
har kommit fram till samma resultat. Ingen privat finansiär,
såvida vederbörande inte får statliga garantier till 100 %, är
beredd att bygga banan. Resultatet av regeringens trixande
med denna fråga kan bli att inte bara Arlandabanan och
därmed också den tredje rullbanan utan också stora delar
av samordningsfördelarna med den regionala trafiken går
förlorade.

Vi menar att Arlandabanan skall vara en integrerad del
av stomjärnvägsnätet och det regionala nätet och att hela
utbyggnaden inklusive stationsanläggningar måste
finansieras över statsbudgeten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till
länstrafikanläggningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen mellan länen av
LTA-anslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande och drift av
Arlandabanan.

Stockholm den 23 mars 1993

Anita Johansson (s)

Thage G Peterson (s)

Sören Lekberg (s)

Hans Göran Franck (s)

Mona Sahlin (s)

Eva Johansson (s)

Björn Ericson (s)

Ingela Thalén (s)

Ines Uusmann (s)

Pierre Schori (s)