med anledning av prop. 1988/89:80 om verksamhet och anslag för det militära försvaret m.m. under budgetåret 1989/90

Motion 1988/89:Fö11 av Carl Bildt m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Föll

av Carl Bildt m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:80 om verksamhet
och anslag för det militära försvaret m.m. under
budgetåret 1989/90

Sammanfattning

De förslag till ekonomiska förstärkningar, som regeringen nu framlägger,
främst för att inom viktiga områden bibehålla handlingsfrihet inför nästa
försvarsbeslut, är enligt moderata samlingspartiets mening otillräckliga. I
denna motion föreslås således att försvaret tillförs ytterligare 495 miljoner
kronor för kommande budgetår och samtidigt bemyndigas regeringen att
beställa materiel för ytterligare 1,5 miljarder kronor. Dessa ytterligare medel
avser främst en snabb anskaffning av ytterligare en ubåtsskyddsstyrka med
beställning av två kustkorvetter och radar till ubåtsjaktflygplan, anskaffning
av luftvärn med medellång räckvidd, utveckling av JAS-systemet, köp av
ammunition samt ytterligare repetitionsövningsverksamhet. Anskaffningen
av fler kustkorvetter bör dessutom kunna medföra att beläggningen vid
Karlskronavarvet säkras för ytterligare några år.

Förslaget om militär- och civilområdesindelningen godtas i huvudsak.
Dock föreslås att Fo/53/ Kopparbergs län förs till milo/civo NN.

Regeringen föreslår att åtta äldre infanteribrigader utgår ur krigsorgaisationen.
Detta godtas, eftersom brigaderna kvarstår i organisationen ännu
någon tid, men under den bestämda förutsättningen att det inte innebär
något ställningstagande till brigadantalet på sikt.

Regeringen föreslår att försöksverksamhet med förkortad grundutbildningstid
ner till fem månader för högst 5 500 värnpliktiga får genomföras.
Enligt moderata samlingspartiets uppfattning är försöken alltför omfattande.
Enligt partiets uppfattning bör försöken inte omfatta mer än ca 1 000
värnpliktiga.

1 Bakgrund

Under den tid som gått sedan 1987 års försvarsbeslut har Sverige sänt
säkerhetspolitiska signaler till omvärlden som varit ägnade att väcka
undran.

Enligt Tage Erlanders välfunna formulering om vår säkerhetspolitiska
linje får Sverige inte genom sitt agerande väcka ”vare sig farhågor eller
förväntningar” om att ens under mycket starkt yttre tryck överge sin
grundläggande hållning.

Regeringens ovilja att tydligt markera viktiga svenska principer för

Mot;

1988/89

Föll

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Föll

försvarets uppbyggnad och styrka har emellertid framkallat uttalad oro i Mot. 1988/89
andra länder. Föll

Dessa principer innebär bl.a. att hela landet skall försvaras, att försvaret
bygger på allmän värnplikt med grundutbildning för kvalificerade uppgifter i
vårt lands försvar samt att svenskt försvar tillgodoses med kvalificerad
materiel av en inhemsk försvarsindustri.

Oviljan att inse effekterna av 1987 års försvarsbeslut, hotet om att avveckla
JAS-projektet och vissa uttalanden från regeringsledamöter med anledning
av de fortsatta ubåtskränkningarna bidrar till att skapa en oklar bild.

Till detta kommer också det kända förhållandet att det svenska försvaret
under 20 år kraftigt försvagats under en tid då såväl stormakterna som våra
grannländer stärkt sina försvarsorganisationer. Försvarets minskade andel
av samhällets resurser sedan 1968 års försvarsbeslut motsvarar ca 80
miljarder kronor. ÖB konstaterar att verksamhet för ca 20 miljarder kronor
utgått ur planerna fram till 1997, jämfört med intentionerna i 1987 års
försvarsbeslut.

Bakom detta beslut stod socialdemokraterna och folkpartiet, medan
moderata samlingspartiet och centerpartiet förordade en högre ekonomisk
nivå. Redan våren 1988, ett år senare, stod det klart att försvarsbeslutet var
ohållbart. Marinens resurser för ubåtsjakt behövde omedelbart förstärkas.

Ett ”nödbeslut” för ubåtsskyddet fattades, som innebar en förstärkning med
700 miljoner kronor för den återstående delen av försvarsbeslutsperioden.

Moderata samlingspartiet ensamt reserverade sig för högre anslag om totalt
900 miljoner kronor mer under perioden. Detta inrymde bl.a. anskaffning av
ytterligare två kustkorvetter, vilket skulle ha möjliggjort uppsättandet av en
andra ubåtsskyddsstyrka.

Redan våren 1987 hade beslutsunderlaget beträffande armén bedömts
vara otillräckligt. Försvarsbeslutet vad avser armén blev således bara ett
”övergångsbeslut” i avvaktan på det utredningsarbete som arméchefen och
överbefälhavaren skulle genomföra till hösten 1988. Det bör observeras att
den ram som armén gavs i detta beslut var beräknad med sikte på att endast
klara driften samt vissa ofrånkomliga pågående materielanskaffningar.

Arméchefens utredning om arméns framtid har inarbetats i överbefälhavarens
hösten 1988 överlämnade underlag för statsmakternas beslut. Detta
består av två delar, dels en programplan fram till 1992 med den medelstilldelning
som beslutats 1987 (FU88), dels en inriktning av försvarsmakten fram
mot år 2010 (FMI 2000). I den senare anger ÖB vad han anser vara ett
minimum för att långsiktigt klara försvarsmaktens uppgifter.

Redan våren 1988 konstaterades i arméchefens utredning att armén sedan
flera år glidit in i en ekonomisk, organisatorisk och personell kris, som inte
kunde hävas utan dramatiska och långtgående nedskärningar av krigsorganisation
och fredsorganisation, om de ekonomiska förutsättningar som givits
i 1987 års försvarsbeslut skulle vidmakthållas.

Mot denna bakgrund sökte regeringen samla de fyra demokratiska
partierna i en parlamentarisk kommitté, vars huvuduppgift skulle bli att
under tiden fram till den 15 december 1988 främst utarbeta förslag till
nedskärningar av arméns fredsorganisation.

För moderata samlingspartiet stod det sedan tidigare klart att 1987 års

försvarsbeslut var ohållbart och att ytterligare ”nödbeslut” på olika delområ- Mot. 1988/89
den inte var en ansvarsfull eller framkomlig väg att lösa försvarets problem. Föl 1

Vår uppfattning var att nästa försvarsbeslut måste tidigareläggas från 1992
till 1991, att en parlamentariskt sammansatt försvarskommitté snarast borde
tillsättas, att direktiven till denna måste innebära möjligheter att pröva
lösningar på högre ekonomiska nivåer samt att i avvaktan på ett sådant beslut
arméns akuta problem måste lösas genom ökad medelstilldelning så att
handlingsfriheten kunde bevaras.

Regeringen motsatte sig en sådan lösning, och vi kunde därför inte
medverka i armékommittén.

Sent omsider omprövade dock regeringen sin inställning. Den 8 november
1988 beslöt den nämligen att tillmötesgå kraven på en ny försvarsutredning,
tidigareläggning av nästa försvarsbeslut och upplösning av armékommittén.

Vi moderater hälsade naturligtvis detta med tillfredsställelse.

Regeringen bär ändå ett stort ansvar för den situation försvaret nu befinner
sig i. Värdefull tid har gått förlorad. Armén är utan klar inriktning, och oron
bland personalen växer, särskilt på orter med nedläggningshotade förband.
Materieltillförseln saknar stadga, eftersom utvecklingen av krigsorganisationen
är höljd i dunkel. Den svenska försvarsindustrin närmar sig snabbt på
väsentliga områden omslagspunkter, där utvecklingsförmågan försvinner.

Sverige står nu inför sin allvarligaste försvarspolitiska kris med långsiktiga
säkerhetspolitiska konsekvenser sedan andra världskriget.

Det är därför nödvändigt med ekonomiska tillskott för budgetåren 1989/90
och 1990/91, om inte viktiga försvarsfunktioner skall urholkas på ett sätt som
gör att en återtagning i praktiken knappast är möjlig.

Vår säkerhetspolitiska linje - alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i
krig - är inte en språklig formel varmed man kan besvärja omvärlden. Den
innebär uppenbara och tydliga förpliktelser för oss i vårt försvarspolitiska
handlande.

Försvarsmaktens sammansättning och styrka måste stå i ett trovärdigt
förhållande till de uppgifter den skall lösa. Dessa uppgifter bestäms av
hotbilden och geografin, och uppgifterna kan lösas om Sverige på ett riktigt
sätt tar till vara sina personella, industriella och geografiska tillgångar.

Överbefälhavarens underlag visar att en utveckling av ekonomin enligt
1987 års försvarsbeslut leder till

- att försvarsmakten inte klarar en neutralitetsvakt så att vårt lands luft- och
sjöterritorium kan täckas och att vårt landterritorium i denna situation till
stora delar täcks med undermåligt utbildade enheter,

- att tröskeln mot överraskande angrepp mot landet blir så låg att denna
angreppsform i en krigssituation militärt ter sig alltmer tilltalande för en
angripare,

- att försvarsmakten inte längre med någon rimlig grad av säkerhet kan
avvärja en invasion i någon del av landet ens med en mycket koncentrerad
kraftsamling till den farligaste riktningen,

- att de grundläggande principerna i den allmänna värnplikten och
värnpliktssystemet måste omprövas,

1* Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Föll

- att nedrustningen av kvaliteten i och minskningen av antalet krigsförband Mot. 1988/89
i armén framtvingar en nedläggning av ca en fjärdedel av fredsregemen- Föll

tena,

- att tillförseln av ny och modern materiel till försvarsmakten krymper så
att svensk försvarsindustri i viktiga delar måste läggas ned och att
utlandsberoendet kommer att öka,

- att det civila totalförsvaret tvingas till en nästan fullständig omplanering
av all verksamhet i mellersta och södra Sverige, samt

- att civilbefolkningen i händelse av krig kommer att drabbas av förluster,
skador och förstörelse i oförutsebar omfattning.

De samlade försvarspolitiska och säkerhetspolitiska konsekvenserna av
en utveckling i denna riktning är sådana att förtroendet för vår säkerhetspolitik
måste komma att rubbas.

2 Försvarspolitikens inriktning

Vi har i motion 1988/89:Fö204 från allmänna motionstiden utförligt redovisat
vår uppfattning om säkerhets- och försvarspolitikens inriktning. Vi hänvisar
till denna, men vill i det här sammanhanget understryka följande viktiga
utgångspunkter för försvarspolitiken:

Sverige har genom sin säkerhetspolitik påtagit sig försvarspolitiska uppgifter
i fred, neutralitetstillstånd och krig som ställer tydliga krav på totalförsvaret
i såväl kvantitativa som kvalitativa termer. En förlängning av 1987 års
försvarsbeslut är från dessa utgångspunkter oacceptabel.

Erfarenheterna från 1960-, 1970- och 1980-talet visar att det inte går att
bibehålla försvarets styrka samtidigt som försvarets andel av BNP fortsätter
att minska. Endast om försvaret tilldelas en andel av den ekonomiska
utvecklingen i form av en årlig real anslagsökning kan förutsättningar skapas
för bevarad försvarseffekt.

Enligt vår mening krävs en anslagsutveckling som motsvarar minst en
tvåprocentig real anslagsökning för att det svenska försvaret skall kunna
moderniseras i ungefär samma takt som styrkorna i vår omvärld.

Erfarenheterna visar också att försvarsplaneringen måste ges en långsiktig
inriktning. Försvarsplanering måste kunna utgå från vissa reala ökningar
under en längre tidsperiod för att moderniseringar i takt med omvärlden skall
vara möjliga.

Den försvarspolitik som under lång tid förts i Sverige har medfört en
successiv försvagning av det svenska försvaret i förhållande till hotbilden.

Det senaste försvarsbeslutet innebar en ytterligare försvagning i förhållande
till omvärlden. En på detta sätt bedriven försvarspolitik står i motsats till den
deklarerade säkerhetspolitiken och innebär sålunda trovärdighetsförluster
av allvarlig karaktär.

Det försvarsbeslut som avses fattas 1991 måste således innebära en
inriktning och en förstärkning av försvaret som medför att dess stöd till
säkerhetspolitiken återvinns. Härigenom kan den långsiktiga, stabiliserande
och fredsbevarande roll det svenska försvaret spelar för vår säkerhetspolitik
och för vårt lands trovärdighet gentemot omvärlden bibehållas.

4

3 Totalförsvarets geografiska indelning på högre regional nivå Mot. 1988/89
och vissa ledningsfrågor Föll

Regeringen föreslår att Bergslagens militär- och civilområde sammanförs
med Östra militär- och civilområdet som därefter benämns Mitt. En
operativt rörlig ledningsresurs tillskapas i Västra civil- och militärområdet.

Besparingen anges till ca 20 miljoner kronor.

Detta förslag kan från vissa principiella utgångspunkter ifrågasättas. Skäl
kan anföras mot att beslut fattas i denna fråga före och oberoende av
försvarskommitténs överväganden. Å andra sidan är de utredningar som
gjorts av ÖB och sedermera av den särskilde utredningsmannen sådana att
det är svårt att se att försvarskommittén på något väsentligt sätt skulle kunna
tillföra underlaget något nytt. Denna del av ledningsorganisationen är också
sådan att den inom de krigsorganisatoriska ramar som kan övervägas av
försvarskommittén ändå inte nämnvärt påverkas. Besparingar och effektivitetsvinster
i det framlagda förslaget måste ses på längre sikt, främst genom att
både personell och materiell kvalitet kan säkerställas i den lösning som nu
föreslås.

Överbefälhavarens ursprungliga förslag var mer långtgående. Han föreslog
en högre regional ledningsorganisation med fyra militärområden och
ansåg att en uthållig och säker ledning kunde innehållas i en sådan
organisation. Sedan hänsyn också tagits främst till de civila ledningsproblemen
genom de förslag som framlagts av ytterligare en utredning synes en
rimligt balanserad lösning nu ha arbetats fram. Vi vill understryka att denna
lösning delvis måste ses kombinerad med de förslag som ÖB lagt fram - och
som i stort tillstyrks av regeringen - rörande ledningsprinciper och ledningsmetoder
inom försvarsmakten. Ett viktigt inslag är där att minska de centrala
staberna och förstärka lägre ledningsorganisationer.

Under flera år har vi föreslagit ett system som innebär att arméns
krigsorganisation levandegörs för medborgarna. Regeringen lägger nu fram
förslag som ligger i linje med detta. Genom att skapa fördelningsmyndigheter
och brigadmyndigheter redan i fred under militärbefälhavare respektive
de brigadproducerande landskapsregementena nås både tydligare och mer
konkreta ansvarsförhållanden inom den militära ledningen men också
viktiga och långsiktiga försvarspsykologiska och informativa samband mellan
värnpliktiga, övriga medborgare och krigsorganisationen.

Moderata samlingspartiet är således berett att i huvudsak tillstyrka det
förslag regeringen nu framlagt.

På en punkt bör emellertid förslaget enligt vår mening ändras. Såsom
experten Kronmark framfört i utredningen bör Kopparbergs län och Fo 53
inte föras till milo/civo Mitt utan till NN. Detta synsätt delas av länsstyrelsen i
Kopparbergs län, chefen för I 13/Fo 53 samt även av företrädare för civila
och militära myndigheter i NN. Moderata samlingspartiet delar i allt
väsentligt dessa synpunkter. Den främst från flygoperativa synpunkter
framförda invändningen mot att föra Fo53 till NN anser vi väger mindre tungt
än de civiloperativa, markoperativa och arméorganisatoriska förhållanden
som talar för att föra området till NN. Kopparbergs län/Fo 53 bör således

föras till Nedre Norrlands militär- och civilområde. 5

4 Totalförsvarets militära del Mot

Föll

Det finns ett klart samband mellan krigsorganisationens styrka och kvalitet i
olika hänseenden och den operativa krigsplanläggningen. Vad som vid olika
tidpunkter och inom olika geografiska områden är möjligt att operativt
genomföra med en mobiliserad krigsmakt bestäms, förutom självfallet av
fiendens insatser, av de förband som de operativa cheferna, militärbefälhavarna,
disponerar.

Krigsorganisationens utveckling under 1970-talet och 1980-talet kännetecknas
av en successiv minskning av de kvalificerade och mångsidigt
användbara förbandens antal.

De operativa kraven i olika militärområden är redan i dag för högt ställda i
förhållande till förbandens antal, eldkraft, skydd, uthållighet och rörlighet.

Denna brist går med nödvändighet ut över den övergripande trovärdigheten i
försvarsmaktens krigsavhållande förmåga.

Vi vill inför 1991 års försvarsbeslut särskilt understryka vikten av att det
politiska ansvaret för försvarets utveckling tar sig uttryck i en klar precisering
av antal och kvalitet när det gäller de grundläggande komponenterna i
krigsorganisationen, och att det nödvändiga sambandet mellan ekonomiska
satsningar och operativa krav ges en klarare innebörd.

Luftrummens och havsområdenas särskilda betydelse i vårt närområde
måste särskilt understrykas. Det är en självklarhet att ett trovärdigt
invasionsförsvar måste sammansättas så att fienden tvingas till hög och
mångsidig insats med många kostnadskrävande förbands- och vapensystem.

Situationen i freds- och neutralitetstiilstånd ställer emellertid också krav på
försvarsmakten. En helt eller delvis manifesterad oförmåga att redan i fred
komma tillrätta med kränkningar av vårt territorium får återverkningar som
drabbar själva kärnan i neutralitetspolitiken, nämligen vår neutralitetspolitiska
trovärdighet.

Konsekvenserna av att främmande makt i fredstid dolt skickar militära
enheter till vårt land som förberedelser för en eventuell krigssituation utan
att vi förmår hindra detta är utomordentliga allvarliga.

Även om det torde vara allmänt förekommande att stormakterna militärt
planerar och förbereder för olika tänkbara insatser också i vårt land måste
såväl ubåtskränkningarna som annan säkerhetshotande verksamhet i vårt
land i fredstid stämma till djupaste allvar och eftertanke. Detta gäller både
bedömningen av den kränkande nationens målmedvetenhet, den risktagning
som präglar uppträdandet och den kraft med vilken vi måste vidtaga
motåtgärder.

Totalförsvarets förmåga att avvisa kränkningar, motstå angrepp, skydda
befolkningen och upprätthålla försörjningen måste därför förstärkas för att
motsvara de krav som ställts av riksdagen och regeringen. Det bör särskilt
understrykas att kravet att hela vårt land skall kunna försvaras icke får
reduceras till en fras utan militärt innehåll. Den geografiska prioritering på
Norrland, östra Mellansverige och Sydsverige som anges i 1987 års försvarsbeslut
är mot denna bakgrund olycklig och bör utgå. Uppfattas den som en
operativ regel kan den få synnerligen egendomliga konsekvenser för

uppfattningen, både inom och utom landet, om våra avsikter. 6

För den militära planeringen inom de båda stormakterna måste det vara en Mot. 1988/89

väsentlig faktor att veta att vägen över någon del av svenskt territorium i krig Föl 1

inte kommer att ligga fri vare sig för egen del eller för motsidans.

För att bibehålla handlingsfriheten inför nästa försvarsbeslut krävs ökade
medelstillskott utöver vad regeringen nu föreslår. Den prinicipiella inriktningen
av regeringens förslag till förstärkningar kan vi i stort godta. Det
gäller främst handlingsfriheten för försvarsindustrin. Påslagen för repetitionsutbildning
är emellertid otillräckliga för att upprätthålla krigsorganisatorisk
handlingsfrihet. Vi förordar därför att ytterligare medel tillförs för
repetitionsutbildning inom såväl armén som marinen.

Armén behöver 1989 få besked om vilken krigsorganisation den skall
inriktas mot fram mot år 2000. Denna inriktning, som måste grundas på
säkerhetspolitiska överväganden och ur dessa härledda operativa krav på
arméstridskrafterna, är av ÖB angiven i en spännvidd mellan 21 och 25
brigader med tillhörande fördelningsförband, territorialförsvar och skyddsstyrkor.

Det är inte möjligt för oss att nu ange var inom denna ram en rimlig balans
mellan operativa krav, värnpliktssystemets hållfasthet, materiell försörjning
och grundorganisationens utformning och lokalisering kan finnas. Detta är
vad försvarskommittén skall överväga under våren 1989.

Enligt vår uppfattning måste dock en lösning på dessa problem innefatta
ett bevarande av de landskapsregementen som producerar huvudbeståndsdelarna
av infanteri- och pansarförbanden i brigaderna. Dessa regementen
har mycket stor betydelse för försvarstankens folkliga förankring och bär upp
de väsentliga delarna av frivilligförsvaret och hemvärnet.

När en sådan nivå bestämts kan klargörande anvisningar lämnas vad gäller
materielanskaffning och följaktligen den nuvarande osäkerheten upplösas
för försvarsindustrin vad gäller armén.

Mot denna bakgrund kan förslaget om att låta de åtta äldre infanteribrigaderna
(IB66M) utgå ur krigsorganisationen synas egendomligt. Att dessa
äldre brigader formellt utgår innebär emellertid inte att förbanden med
omedelbar verkan upphör att existera. I realiteten finns de kvar så lång tid att
försvarskommitténs förslag om armén och antalet brigader i krigsorganisationen
senare i år inte påverkas. Förslaget motiveras huvudsakligen med att
viktiga materiella förstärkningar härigenom kan ske till kvarvarande viktiga
förband samt att repetitionsutbildning för dessa äldre brigader icke ryms
inom ekonomin. Försvarsministern understryker också att ett beslut om att
låta dessa äldre brigader utgå inte får ses som ett ställningstagande till det
totala antalet brigader på sikt samt att ”i avvaktan på försvarskommitténs
förslag” 21 brigader skall ingå i arméns krigsorganisation

Det är endast med särskilt understrykande av dessa formuleringar i
propositionen samt vad som ovan anförts i denna motion vi kan godta detta
förslag.

Vad gäller värnpliktssystemet är en grundutbildning av värnpliktiga under
2,5 månader för vår del inte acceptabel. En lösning bör sökas där huvuddelen
av de värnpliktiga grundutbildas för brigad- och fördelningsförband och där
utbildningstidernas spännvidd mellan olika kategorier icke upplevs som
orimliga.

Propositionens förslag om försöksverksamhet med grundutbildning ner till Mot. 1988/89

5 månader med ca 5 500 värnpliktiga är från dessa utgångspunkter inte Föll

acceptabelt. Försöken skulle då omfatta nära 1/6 av arméns grundutbildningskontingent.
Avsikten med försöken är därtill oklar. En rimlig utgångspunkt
för försöksverksamhet bör enligt vår mening vara att försvarskommittén
inför sitt slutliga ställningstagande skall kunna ta del av försöksresultat
från sommaren 1990.

Försöksverksamheten bör därför, enligt vår mening, därför omfatta endast
högst 1 000 värnpliktiga. Syftet bör vara att söka klarlägga metoder för att
under fem månaders GU kunna bibringa enskilda soldater och lägre förband
sådana kunskaper och färdigheter att de kan krigsplaceras i försvarsförband
på minst kompaninivå. Försöken bör genomföras 1989/90 så att erfarenheterna
kan utnyttjas av 1988 års försvarskommitté.

Vikten av att Sverige under 1990-talet kan uppnå den förstärkning av
luftförsvaret som den säkerhetspolitiska analysen i samband med 1987 års
försvarsbeslut visade på behovet av bör särskilt understrykas.

Detta kräver ett fullföljande av såväl planerad anskaffning av luftvärnsrobotsystem
med medellång räckvidd som ett fullständigt genomförande av
JAS-systemet. Vi föreslår således att medel nu avsätts för att påbörja
anskaffning av luftvärn med medellång räckvidd. Det kommer att innebära
en påtaglig förstärkning av luftskyddet i vissa operationsområden.

Den osäkerhet om JAS-systemets framtid som framkallats av uttalanden
från regeringskansliet efter provflygplanshaveriet är ytterligt olycklig. Så
snart den tekniska osäkerheten är undanröjd måste systemet inriktas mot att
börja förbandsläggas 1993. En tvåsits JAS (JAS39B) bör utvecklas och
inriktning ske mot en vidareutveckling av flygplanet (JAS39C).

Hela JAS-systemets utveckling kommer att kräva relativt stora medelsbelopp
under 1990-talet. Utvecklingen av en svensk radar jaktrobot med de
mycket höga kostnader som är förknippade härmed måste värderas mot att
klara JAS-systemet. En möjlighet att åstadkomma detta är att pröva om köp
av en utländsk radarjaktrobot skulle kunna frigöra belopp som kan
säkerställa utveckling av JAS39B och inriktning mot JAS39C. Detta
alternativ bör omsorgsfullt prövas. För att klara handlingsfriheten föreslår vi
nu ytterligare medel för att säkerställa handlingsfrihet för utveckling av
JAS-projektet mot JAS39B.

Vi konstaterar vidare att viktiga ställningstaganden om JAS-systemets
framtid överhuvud taget inte berördes i direktiven till försvarskommittén. I
förevarande proposition anger regeringen att försvarskommittén förutsätts
behandla delar av problemen. Detta noterar vi med tillfredsställelse.

Marinens ekonomiska ramar är överintecknade och utan ytterligare medel
måste drastiska reduktioner göras. Vi står fast vid vårt krav på en andra
ubåtsskyddsstyrka. Vilken typ av fartyg som är lämplig måste snabbt prövas.

Vi föreslår här en förlängning av kustkorvettserien med två fullt utrustade
fartyg, men korvetterna kan behöva modifieras i förhållande till tidigare
levererade enheter. Vi föreslår vidare att ny radar anskaffas till ubåtsjaktflygplan
för att större effekt i övervakningen av havsytan därmed skall kunna
uppnås. Icke förutsedda prisökningar har efter försvarsbeslutet redovisats i
vissa marina system. Så har t ex Ubåt 90 fördyrats i sådan grad att den högt

prioriterade tidigareläggningen inte kan genomföras. Detta ökar de redan Mot. 1988/89

allvarliga följderna för Karlskronavarvet av försvarsbeslutet i fråga om Föll

kapacitetsuppehållande och sysselsättning. De av moderata samlingspartiet
föreslagna två kustkorvetterna kan kortsiktigt lösa även dessa problem i
avvaktan på senare beslut om inriktning av ubåtsskyddsverksamheten och
ytstridsfartygen. Våra förslag bör också medföra att sysselsättningen vid
Karlskronavarvet säkras för de närmaste åren.

Ubåtskränkningarna har behandlats ovan som ett mycket allvarligt hot
mot Sverige. Att materiellt och personellt förstärka förmågan att bekämpa
kränkande ubåtar är för marinen den viktigaste omedelbara uppgiften.

Riksdagen avslog kravet på ytterligare beställningar av kustkorvetter.

Regeringen har därutöver i föreliggande proposition avisat ÖB:s önskemål
om utveckling av nya ytstridsfartyg. Enligt vår mening måste riksdagen nu
fatta beslut om en andra ubåtsskyddsstyrka och om förlängning av kustkorvettserien
enligt vårt förslag. Detta innebär att vi samtidigt vill upprätthålla
handlingsfrihet för ÖB:s alternativ med utveckling av nya ytstridsfartyg.

Angelägenheten av att senare beställa ytterligare en ubåt typ Ubåt 90 och
att ta fram ett provfartyg för ett nytt ytattackfartyg kvarstår.

Det är av stor vikt att utrymme skapas för uppsättandet av de planerade
amfibiebataljonerna inom kustartilleriet. Utrymme bör också skapas för dels
modernisering av lätta kustbatterier, dels förnyelse av de viktiga tunga
batterier som eftersattes i samband med den dramatiska nedskärningen av
antalet kanonbatterier, typ 12/70.

5 Försvarsindustrin

Sveriges teknologiskt högtstående och internationellt erkända försvarsindustri
är en viktig del av vårt lands industriella miljö och infrastruktur. Den
utgör också en förutsättning för trovärdigheten i vår neutralitet. Försvarsindustrin
måste för sitt fortbestånd dels ha kontinuitet beträffande sina
leveranser till det svenska försvaret, dels ha möjlighet att i likhet med
industrin i övrigt konkurrera internationellt.

Försvarsindustrins verksamhet måste också baseras på klara och beständiga
politiska riktlinjer för att kunna upprätthålla teknisk kompetens och
långsiktig forskning.

Försvarsindustrins framtida omfattning är en konsekvens av dels de
svenska beställningsuppdragen, dels den svenska exportpolitiken.

För att bevara handlingsfriheten inom viktiga delar av försvarsindustrin
inför 1991 års försvarsbeslut har regeringen i föreliggande proposition höjt
den militära utgiftsramen med 380 miljoner kronor för studier och utveckling
av ny materiel för budgetåret 1989/90 respektive med 425 miljoner kronor för
budgetåret 1990/91.

Detta är självfallet viktigt och välkommet samtidigt som det klargör hur
urgröpt 1987 års försvarsbeslut visat sig vara. De ytterligare satsningar
moderata samlingspartiet gör i föreliggande motion innebär att beställningar
kan läggas ut redan i inledningen av nästa budgetår vad gäller viktiga system
och viktig materiel inom alla försvarsgrenar. Den upphandling som kan ske
inom svensk försvarsindustri kan i hög grad bidra till att vidmakthålla 9

kontinuitet och kompetens vad gäller såväl utveckling som produktion inom Mot. 1988/89

den svenska försvarsindustrin. Detta kan bl.a. gälla Karlskronavarvet till Föll

följd av vårt förslag om anskaffning av ytterligare två kustkorvetter.

Bristen på ammunition har blivit allt mer besvärande under senare år. Vi
föreslår därför att ytterligare 50 miljoner kronor anvisas redan för nästa
budgetår för anskaffning av pansarvärns- och artilleriammunition. Även
detta har självfallet stor betydelse för berörd försvarsindustri.

6 Kostnader

Regeringen har beräknat utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret
1989/90 till 28.071.000.000 kronor i pris- och löneläge februari 1988 samt
planeringsramen för budgetåret 1990/91 till 28.258.500.000 i samma pris- och
löneläge. I dessa ramar ingår 580 respektive 625 miljoner kronor enligt
regeringens förslag för att kunna upprätthålla handlingsfrihet intill nästa
försvarsbeslut.

Vi föreslår i enlighet med vad som ovan anförts att utgiftsramen för
budgetåret 1989/90 beräknas till ett med 495 miljoner kronor förhöjt belopp
eller således 28.566.000.000 kronor samt att planeringsramen för budgetåret
1990/91 beräknas till ett med 500 miljoner kronor förhöjt belopp eller således
28.758.500.000 kronor.

Fördelningen av de enligt vårt förslag tillkommande medlen bör ske enligt
följande uppställning.

Littera	Budgetåret 1989/90	Belopp kronor
Bl	- Repetitionsövningar Anslagsmedel - Okade värnpliktskostnader till följd av minskad försöksverksamhet Anslagsmedel	25 miljoner 50 miljoner
B2	- Anskaffning av luftvärn medellång räckvidd: Beställningsbemyndigande Anslagsmedel Anskaffning av pansarvärns- och artilleriammunition Anslagsmedel	600 miljoner 100 miljoner 50 miljoner
Cl	- Repetitionsövningar Anslagsmedel Okade värnpliktskostnader till följd av minskad försöksverksamhet Anslagsmedel	25 miljoner 20 miljoner
C2	- Anskaffning av tvä kustkorvetter Beställningsbemyndigande Anslagsmedel - Anskaffning av radar till ubåtsjaktflygplan Anslagsmedel	800 miljoner 175 miljoner 20 miljoner
D2	- Utveckling av JAS 39B Beställningsbemyndigande Anslagsmedel	100 miljoner 30 miljoner

Detta innebär sammantaget beställningsbemyndiganden om 1.500 miljoner
kronor utöver regeringens förslag samt betalningsmedel om 495 miljoner 10

kronor utöver regeringens förslag för budgetåret 1989/90.

Hemställan

Mot. 1988/89

Föll

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om Kopparbergs läns/Fo53 tillhörighet till Nedre
Norrlands militär- och civilområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försök med förkortad grundutbildning för högst
1 000 värnpliktiga,

3. att riksdagen fastställer planeringsramen, tillika utgiftsramen,
för det militära försvaret för budgetåret 1989/90 till ett i förhållande till
regeringens förslag med 495 miljoner kronor förhöjt belopp eller
således 28 566 000 000 kronor,

4. att riksdagen fastställer planeringsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1990/91 till ett i förhållande till regeringens förslag
med 500 miljoner kronor förhöjt belopp eller således 28 758 500 000
miljoner kronor,

5. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 7 428 000 000
kronor,

6. att riksdagen dels bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får
läggas ut inom en kostnadsram av 3 412 400 000 kronor, dels till
Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag på 2 559 000 000 kronor,

7. att riksdagen till Marinförband: Lednings- och förbandsverksamhet
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 2 408 000 000
kronor,

8. att riksdagen dels bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får
läggas ut inom en kostnadsram av 3 093 000 000 kronor, dels till
Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag på 2 435 000 000 kronor,

9. att riksdagen dels bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 13 082 700 000 kronor, dels till
Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag på 5 334 000 000 kronor.

11

Stockholm den 16 mars 1989

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)

Gunnar Hökmark (m)

Arne Andersson (m)
i Gamleby

Mot. 1988/89

Föll

Ingegerd Troedsson (m)

Rolf Clarkson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Bo Lundgren (m)

Sonja Rembo (m)

gotab 88461, Stockholm 1989

12