med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)

Motion 1988/89:Ub34 av Larz Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Ub34

av Larz Johansson m. fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)

Skolväsendet

Under rubriken ”utveckling av ungdomsskolan” redovisar föredragande
statsrådet ett principiellt resonemang om den fortsatta utvecklingen mot
en målstyrd, decentraliserad skola. Med anledning av detta vill vi anföra
följande:

Allt sedan SI A-reformen i mitten av 1970-talet har alla förändringsbeslut
som rört skolan kännetecknats av en fortgående decentralisering.
Detta har gällt oavsett majoritetsförhållanden i riksdagen och regeringens
sammansättning. Exempel på sådana beslut är reformeringen av den statliga
skoladministrationen, det nu gällande statsbidragssystemet och läroplanen,
LGR-80. Såväl läroplanen som statsbidragssystemet medger en hög
grad av lokal anpassning och kräver ett lokalt ansvarstagande.

Det senaste beslutet om skolans utveckling och styrning — styrpropositionen
— understryker ytterligare denna utveckling. I denna proposition
slås fast att staten och kommunerna har ett gemensamt ansvar för skolan.
Staten har det övergripande ansvaret för att garantera en likvärdig utbildning
över hela landet och kommunerna har ansvaret för att organisera och
genomföra verksamheten enligt nationellt fastställda mål.

Centern har aktivt medverkat i denna utveckling mot en ökad decentralisering.
Vi menar att det är viktigt att även skolan är förankrad i den
lokala politiska nivån och att den ges möjlighet till lokal anpassning. Detta
kräver att ansvarsfördelningen görs tydlig och att skolan diskuteras också
på den kommunala nivån. Det är mot denna bakgrund man skall se vårt
förslag om kommunala verksamhetsplaner för skolan — ett förslag som nu
också resulterat i ett riksdagsbeslut om kommunala skolplaner.

De senaste årens utveckling mot en ökad decentralisering har inte varit
utan komplikationer. Tyvärr har den - som en följd av stora statliga
besparingar — varit åtföljd av en kraftig kostnadsövervältring på kommunerna.
Detta har i sin tur lett till att många kommuner tvingats till
betydande nedskärningar inom den del av verksamheten som bekostas
med kommunala medel, byggnader, lokalunderhåll, skolsociala anordningar,
läromedel etc. En sådan utveckling kan undergräva förtroendet för
kommunernas möjligheter att ta ett än större ansvar för skolan.

Därför måste ett kommande förslag till ett nytt statsbidragssystem som
vi förutsätter till stora delar kommer att grundas på det arbete som

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub34—39

Mot.
1988/89
Ub34—39

Rättelse: S. 19 rad 13 — 15 nedifrån: Texten utgår. Rad 5, 8, 10 och 12 ny numrering
av hemställan

styrningsberedningen redovisade - vara specialdestinerat till skolan. Det
måste dessutom ge en likvärdig kostnadstäckning oavsett kommunstorlek,
befolkningsstruktur och geografisk belägenhet. En sådan likvärdig kostnadstäckning
torde endast vara möjlig att uppnå i ett system som har
klassen/undervisningsgruppen som kostnadsbärare. Systemet måste dessutom
vara anknutet till undervisningsvolymen.

Även med dessa förbehåll — som är till för att garantera en likvärdig
utbildningsstandard i hela landet — är det fullt möjligt att konstruera ett
system som i sig både rymmer kraven på enkelhet och överskådlighet och
utrymme för lokal anpassning. För att kraven på ett ökat lokalt ansvarstagande
för skolan skall kunna ges ett reellt innehåll krävs dock att kommunerna
ges likvärdiga resurser.

Av den redovisning som skolöverstyrelsen har gjort avseende slutreglering
våren 1988 av grundskolans statsbidrag för läsåret 1986/87 framgår
att det totala statsbidragsbeloppet per elev varierar från drygt 27 000 kr.
för den kommun som fick mest till drygt 13000 kr. till den med det lägsta
bidraget. Det framgår också att den del av statsbidraget som varierar minst
är den del som är mest schabloniserad medan bidragsdelar som är mer
behovsrelaterade uppvisar en betydande variation. Dessa förhållanden
understryker ytterligare de ovan redovisade kraven.

Vid sidan av de ekonomiska förutsättningarna — som dock är av avgörande
betydelse - har staten naturligtvis ytterligare medel att påverka
utvecklingen i skolan och därmed också se till att de nationella målen
uppfylls. Till dessa medel hör läroplanen, lärarutbildningen, behörighetsregler,
fort- och vidareutbildningen och sist men inte minst utvärderingen
av skolans måluppfyllelse. Vi förutsätter att dessa medel kommer att stå
till buds också i fortsättningen även om de kan komma att förändras en del
till sitt innehåll.

Mot den här bakgrunden vill vi inte motsätta oss att man gör en noggrann
analys av förutsättningarna av ett eventuellt förändrat huvudmannaskap
för skolan. Vi förutsätter att en sådan analys sker i nära samverkan
med de personalorganisationer som är berörda och att riksdagen fortlöpande
ges tillfälle att ta del av resultaten. Att kommunförbundet som
eventuell mottagande part måste delta i detta analysarbete betraktar vi
som självklart.

Vad som ovan anförts om den fortsatta utvecklingen av skolan bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Forskningssamverkan med EG

Under sammanlagt fem anslag som rör forskning tillföres 5,1 milj. kr. för
att Sverige skall kunna delta i ett antal forskningsprogram tillsammans
med EG. Regeringens förslag ligger i linje med vad centern yrkade i
motion (1988/89:U561) under allmänna motionstiden. Detta hälsas självfallet
med tillfredsställelse samtidigt som det är ägnat att förvåna att den
socialistiska majoriteten i utbildningsutskottet så sent som i början av
april uppvisade en ganska avmätt attityd i dessa frågor i ett yttrande till
utrikesutskottet (1988/89: UbU2y).

Mot. 1988/89

Ub34

2

Utbildning av personal för barnomsorgen

I propositionen föreslås en 1 O-poängskurs för sammanlagt 500 studerande
för att försöka få tidigare anställda inom barnomsorgen att återkomma till
denna verksamhet. Redan under allmänna motionstiden krävde centern
att regeringen måste presentera en plan för hur utbildningen för barnomsorgens
växande behov skall kunna klaras. Alltmer tyder på att det är
utbildningsinsatserna som kommer att vara helt avgörande för om målsättningen
med full behovstäckning skall kunna klaras. Den nu föreslagna
utbildningen av reaktiveringskaraktär är välkommen men måste fullföljas
med en plan av det slag centern tidigare krävt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om den fortsatta utvecklingen av skolan,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en plan utarbetas för hur
utbildningen för barnomsorgens växande personalbehov skall klaras.

Stockholm den 10 maj 1989
Larz Johansson (c)

Marianne Andersson (c)

Marianne Jönsson (c)

Görel Thurdin (c)

Pär Granstedt (c)

Jan Hyttring (c)
Stina Gustavsson (c)
Stina Eliasson (c)
Bengt Kindbom (c)

Mot. 1988/89

Ub34

fl Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Ub34-39

3