med anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)

Motion 1987/88:A53 av Rune Backlund m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A53

av Rune Backlund m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)

I propositionen föreslås vissa punktinsatser när det gäller arbetsmarknadsoch
utbildningspolitiska åtgärder för flyktingar och invandrare.

Genom den nya mottagningsorganisationen för flyktingar har sedan 1985
flyktingar placerats ut direkt i kommunerna. Utöver de flyktingar som finns i
kommunerna med klara uppehålls- och arbetstillstånd finns ytterligare 2 500
på förläggningar med ”klara papper” som väntar på kommunplats.

Riksrevisionsverket konstaterade i sin granskningsrapport av den nya
organisationen för mottagandet av flyktingar att den tidigare arbetslinjen
ersatts av en utbildningslinje och ett utökat socialhjälpsberoende. RRV:s
intervjuer med ansvariga i kommunerna och arbetsförmedlare visade på en
stark oro över flyktingarnas ökade passivisering. Antalet som placerades i
arbete direkt efter den grundläggande utbildningen har minskat. Det
sistnämnda är anmärkningsvärt med tanke på det kraftigt förändrade
arbetsmarknadsläget. Såväl industrin som den offentliga sektorn söker
personal. Under våren har också krav kommit från industrin om att man på
nytt skall ge tillstånd till utomnordisk arbetskraftsinvandring.

De förslag till åtgärder som finns i propositionen innebär att man endast
gör punktinsatser som på intet sätt löser de mera djupgående problem som
finns när det gäller flyktingars utslussning på arbetsmarknaden.

Den nu aktuella situationen tyder på att det finns grundläggande fel i den
organisation som har till uppgift att förmedla kontakten mellan flyktingen
och arbetsgivaren. Det tycks också saknas styrmedel i de ersättningsregler
som gäller för kommuner och flyktingar.

Inom de flesta arbetsområden krävs grundläggande kunskaper i svenska
språket. Därför har vi från centerpartiets sida tidigare i motioner påpekat
vikten av att svenskundervisningen (sfi) kan påbörjas så tidigt som möjligt.
Brist på resurser och krångliga regler får inte leda till att det går lång tid innan
flyktingen kan påbörja sin utbildning. Vi har också föreslagit att man skall
kunna varva sfi-undervisning med arbetslivspraktik. Försöksverksamhet
med den inriktningen har nu också startats på några platser i landet.

Vi anser också att man måste se över undervisningsformerna för sfi.
Möjligheter måste skapas för nivåanpassning av undervisningen. I de
undervisningsgrupper som finns i dag blandas ofta flyktingar med helt olika
kunskapsbakgrund. Bland dagens flyktingar finns en betydande grupp som
har universitetsutbildning bakom sig. Personer i den gruppen skulle kunna

klara en intensivutbildning i svenska språket och därigenom snabbare än i Mot. 1987/88
dag vara redo för att söka sig ut på arbetsmarknaden. A53

Ett annat hinder som skapar problem för flyktingar, arbetsförmedlare och
arbetsgivare är bristerna i möjligheterna att få sin utbildning värderad i
Sverige. Denna brist har påtalats tidigare. Frågan måste nu få sin slutgiltiga
lösning. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag
om en permanent organisation som snabbt kan genomföra en värdering av
utländsk utbildning.

Nuvarande regelsystem för statens ersättning till kommunerna för mottagande
av flyktingar innebär att kommunen garanteras ersättning för utbetalda
socialbidrag under det år som flyktingen erhållit uppehållstillstånd och
under ytterligare tre år. Regelsystemet ger alltså kommunen kostnadstäckning
för flyktingens levnadsomkostnader under en lång period. Detta
förhållande innebär att sett ur kommunens synvinkel finns ingen press på att
så snabbt som möjligt få flyktingen självförsörjande genom eget arbete.

Systemet permanentar lätt ett socialbidragsberoende och ger inget tryck på
berörda myndigheter att sätta in åtgärder för utslussning på arbetsmarknaden
förrän i slutet av den tre—fyra-åriga bidragsperioden.

Enligt vår uppfattning måste ersättningssystemet förändras på så sätt att
kommunen ges större möjligheter att använda statens ersättning till flyktingens
levnadsomkostnader på ett aktivare sätt. Kommunerna bör få rätt att
använda ersättningen till att slussa ut flyktingar på arbetsmarknaden.

Förändringar i regelsystemet bör ges en sådan utformning att kommunerna
får stor frihet att välja lösningar som passar de lokala förhållandena. Alla
parter vinner på en sådan förändring. För flyktingarna innebär det att man
snabbare kommer in i det svenska samhället och att man slipper en lång och
svår period av sysslolöshet. För statens del innebär det minskade kostnader
för flyktingmottagandet ju snabbare flyktingarna blir självförsörjande. Även
för flyktingar med klara tillstånd måste den annars i arbetsmarknadspolitiken
så omhuldade arbetslinjen få gälla.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att möjligheter
att nivåanpassa svenskundervisningen för invandrare införes enligt det

anförda,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag för att
förbättra flyktingars möjligheter att få sin utbildning värderad i

Sverige,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att kommunerna
ges möjlighet att inom ramen för statsbidragen avseende socialbidrag
till flyktingar, i stället använda motsvarande medel för att skapa
arbetstillfällen.

6

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna Mot. 1987/88

vad som anförts om arbetsförmedlingens roll och aktivitet när det A53

gäller att skapa arbete åt flyktingar.

Stockholm den 11 maj 1988

Rune Backlund (c)

Karin Israelsson (c)
Kersti Johansson (c)

Stina Gustavsson (c)

Ulla Tillander (c)
Rosa Östh (c)
Gunhild Bolander (c)

1

gotab Stockholm 1988 15296