Fiskeripolitik

Anf. 174 Johanna Hornberger (M)

Herr talman! Jag tycker om att äta fisk. Jag tycker om fisk i haven. Jag tycker om hav och små och stora hamnar. Det tyder på en vital handel, välstånd, värnande om djur och natur och levande kulturarv. Moderaterna för en politik för att vi ska kunna äta mer fisk, för friska fiskbestånd och för levande hav och hamnar. För att nå dit krävs ett hållbart fiske, inte bara i Sverige.

En politik för hållbart fiske behöver se till flera delar. Politiken behöver vara socialt hållbar. En viktig del av Sveriges kulturarv är det småskaliga fisket längs våra kuster och de samhällen som byggts upp under mycket lång tid och baserats på fisket. En fiskeripolitik behöver därför värna det småskaliga fisket så att det får fortleva och får rimliga förutsättningar. Politiken behöver också vara ekonomiskt hållbar genom att se till att yrkesfisket finns kvar i Sverige och bidrar till den svenska ekonomin, bland annat genom att landa mer fisk i Sverige, att mer fisk som fiskas hamnar på våra tallrikar och att det småskaliga fisket lever vidare. Det är också viktigt för beredskapen.

Den ekologiska hållbarheten, där både miljö och klimat värnas i ett framtida fiske genom utveckling och användning av selektiva redskap, ett växande småskaligt fiske, skyddande av känsliga vatten och mer energieffektiva fiskefartyg, är viktig. Hållbarhetens tre delar beskriver moderat politik för ett hållbart fiske och hur ett hållbart fiske kräver att vi har flera tankar i huvudet samtidigt.

Herr talman! Fem år efter att förhandlingarna inleddes kunde Europaparlamentet och ministerrådet under svenskt ordförandeskap i slutet av maj förra året enas om ett förnyat regelverk för EU:s fiskerikontroll. Den tidigare regleringen höll inte måttet, och en skärpning var nödvändig för att kunna nå målet om ett mer hållbart fiske. Överenskommelsen uppdaterar cirka 70 procent av de befintliga reglerna för kontroll av fiskefartyg i syfte att göra EU:s fiske mer hållbart.

Vi moderater har länge förespråkat en skärpning av EU:s kontrollprogram för den gemensamma fiskeripolitiken. Det är viktigt för respekten för den gemensamma fiskeripolitiken men också för att ge svenska fiskare möjlighet att konkurrera på lika villkor. Det är därför glädjande att en överenskommelse kunde nås under det svenska ordförandeskapet förra året och att steg framåt nu tas mot skärpt kontroll i fisket inom EU.

Det är viktigt att tillägga att de flesta yrkesfiskare arbetar många, långa dagar för att leva upp till alla regleringar som finns. Tyvärr är det som på många andra ställen och i många andra branscher ett faktum att några bryter mot reglerna och fuskar, vilket innebär att regler och regleringar behöver skärpas för att skydda våra fiskbestånd och för ett hållbart fiske för framtiden.

Herr talman! Moderaterna ser en stor potential i vattenbruket, eller odlad fisk och sjömat. Globalt sett är nästan varannan fisk som konsumeras odlad. Förutom att bidra till livsmedelsproduktion och skapa arbetstillfällen kan ett hållbart vattenbruk också bidra till att minska problem med övergödning och utfiskning i våra hav och sjöar. Ett exempel är blåmusslor, som livnär sig på att filtrera bort plankton och andra små partiklar ur vattnet. De fyller på så sätt en viktig vattenrenande funktion.

Fiskodlarna i Sverige är dock mycket oroliga för framtiden. Tillståndsprocesser och tuffa regleringar grumlar vardagen. Miljötillståndens längd om tio år är en fråga som många gånger har lyfts av näringen. Den upplevs som alltför kort för att möjliggöra relevanta investeringar i ny, mer hållbar och förbättrad teknik.

Vi moderater vill förbättra förutsättningarna för företagare inom odlad fisk och sjömat så att framtidshoppet tänds igen. Vi har föreslagit att strandskyddsreglerna görs mer tillåtande och att tillståndsgivningen för vattenbruk utan miljöpåverkan görs mycket enklare.

Vårt mål är att Sverige i framtiden har en starkare näring för odlad fisk och sjömat som i ännu större utsträckning kan bidra till en ökad livsmedelsproduktion och i förlängningen en ökad livsmedelsberedskap.

Två utredningar har nyligen föreslagit förenklingar för vattenbruk, exempelvis förenklade prövningsförfaranden, samt att vattenbruk ska undantas från strandskyddet. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet, och jag ser fram emot att de så snart som möjligt blir verklighet.

Herr talman! Sverige med sina 240 mil kust har en av Europas längsta kustlinjer. Längs med kusten och nära strandkanten lever en stor del av vår biologiska mångfald. Det är också här det kustnära fisket har möjlighet att växa. Genom att det småskaliga fisket stärks ökar antalet arbetstillfällen i fiskerinäringen samtidigt som kultur bevaras och skärgårdsmiljön utvecklas.

Östersjökusten är Sveriges längsta. Östersjön mår inte bra. Det handlar om övergödning, miljögifter, marin nedskräpning, döda bottnar och ett ohållbart fiske. I dagsläget täcker de döda bottnarna en yta större än Danmark. Det skapar i sin tur brist på syre och föda för fiskarna.

Moderaterna har länge arbetat för ett minskat fiske i Östersjön, en utflyttad trålgräns, minskad övergödning genom bland annat satsning på våtmarker och avancerad rening vid avloppsreningsverk, som också minskar utsläpp av miljögifter, läkemedelsrester och mikroplaster. Därför är det glädjande att regeringen i höstas drev på i EU för minskade strömmingskvoter, som då minskades kraftigt. Det är också glädjande att regeringen satsar stort på att återväta våtmarker, inte bara genom mer resurser utan även genom att se över hur man i praktiken faktiskt får fler våtmarker.

Herr talman! Moderaterna vill att Östersjön även i framtiden ska ge oss livsmedel och bad på sommaren och stå för en stor biologisk mångfald.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Anf. 175 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Jag tackar Johanna Hornberger för ett i många stycken inspirerande tal som jag kan ställa mig bakom.

Det faktum att det är stor kris för strömmingen och sillen i Östersjön och att fisketrycket där måste minska kraftigt är väldigt många eniga om. Det vi ser nu är att fisketrycket trots detta fortsätter i och med att det är tillåtet att fiska 40 000 ton sill och 55 000 ton skarpsill. Det är ju i sig tragiskt.

Men det finns en chans nu, vad jag förstår. I dagarna kommer en möjlighet i södra Bottenhavet att avgöras. Havs- och vattenmyndigheten har av regeringen fått rådighet att ta fram ett förslag om att ingå avtal med Finland om att genomföra utflyttningen av trålgränsen på prov och inrätta ett fredningsområde runt Finngrundet i södra Bottenhavet.

Förslaget är faktiskt ganska gediget framtaget av Sveriges lantbruksuniversitet, men enligt många källor återstår nu bara en mycket liten del av det tilltänkta fredningsområdet efter de senaste förhandlingarna med Finland. Om regeringsuppdraget ska ha möjlighet att faktiskt ge den effekt som vi vill på de lokala fiskebestånden måste fredningsområdet vara väl tilltaget och täcka strömmingens vandringar under hela året.

Det är av största vikt att detta sker, för annars kommer man att säga att detta inte är en giltig undersökning, och det kommer därmed att vara helt bortkastade satsningar. Här är det viktigt att Sverige är tydligt i förhandlingarna med Finland.

Min fråga blir då: Kommer regeringen och Tidöpartierna att prioritera denna viktiga förhandling med Finland så att vi verkligen får till detta fredade område som vi så väl behöver?

Anf. 176 Johanna Hornberger (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en viktig fråga i ett väldigt viktigt och spännande projekt. Som vi alla vet har det kommit till både genom den tidigare regeringen och genom den moderatledda regeringen, som faktiskt har utökat det här området.

Precis som ledamoten säger är det här projektet och att vi får till de här förhandlingarna med de andra länderna helt avgörande. Det är frivilliga förhandlingar som kräver att vi har en god dialog och kanske en gemensam grundförutsättning när det gäller vad Östersjön behöver och vad som krävs för att vi ska komma till rätta med de problem som vi ser med fiskbestånden i Östersjön.

Vi känner till att Finland och Sverige har lite olika syn på Östersjön och fisket i Östersjön. Jag kan precis som ledamoten hoppas att förhandlingarna som Havs- och vattenmyndigheten har kring de här områdena går så bra det bara är möjligt för att vi ska ha en möjlighet att göra det här projektet med utflyttning av trålgränsen till någonting som faktiskt tar oss framåt tillsammans med de andra länderna kring Östersjön. Internationell samverkan och samarbete är helt avgörande för att nå framgång.

Anf. 177 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Jag tackar Johanna Hornberger för svaret.

Jag tänker att den här frågan är extremt viktig. Det känns lite som att det är sillens och strömmingens överlevnad i Östersjön som står på spel. Vi har diskuterat frågan i ganska många år, och vi ser att utvecklingen går åt absolut fel håll. Då känns det som att detta är det lilla hopp som inte minst det småskaliga kustnära fisket har att hålla sig i.

Skulle man inte få till den här prövningen på ett så seriöst och bra sätt som vi verkligen skulle behöva känns det som att det sista hoppet släcks för det småskaliga yrkesfisket. Eftersom det fortsatt är mycket diskussioner om ifall det är övergödning eller miljöförstöring eller vad det än är tror jag att det är otroligt viktigt att vi får till det här projektet.

Våra grannländer Lettland och Estland på andra sidan Östersjön, i Rigabukten, har inte bara genomfört ett test, utan de har en samförvaltning av sill- och strömmingsfiske. Där ser vi att det verkligen fungerar. Man har förbjudit vissa storlekar på trålare. Man har skapat flera lekfrizoner där det inte är tillåtet att fiska, och man har vidtagit flera andra åtgärder. Där är Östersjön frisk med en väldigt stor biologisk mångfald och väldigt mycket sill och strömming. Även torsken har återhämtat sig där. Därför känner jag att denna fråga är så otroligt viktig att den med politisk prioritering verkligen borde vara med i förhandlingen med Finland.

Anf. 178 Johanna Hornberger (M)

Herr talman! Jag håller med om ledamotens beskrivning av det akuta i att få till lösningar i Östersjön. Regeringens prioritering och Moderaternas linje och drift framåt i dessa frågor är allmänt kända. Att det kom ett tillkännagivande i riksdagen från Moderaterna och sju andra partier i denna riksdag, som ställde sig bakom den problemställning som har lett fram till detta, tycker jag visar hur viktig frågan är för Moderaterna och regeringen. Prioriteringen råder det alltså ingen tvekan om.

Jag vill passa på att säga något om Rigabukten. Precis som ledamoten säger är det lätt att se Rigabukten som en målbild för resten av Östersjön. Jag hoppas verkligen att vi med projektet kan ta steg för att komma dit så småningom. Att detta ska ske fullt ut kanske är att hoppas på för mycket, men jag hoppas att vi i vissa delar ska hamna i linje med och gå i rätt riktning med resten av Östersjön.

Anf. 179 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Tack, ledamoten Johanna Hornberger, för anförandet! Vi håller med varandra ganska mycket i dessa frågor, men genomförandet sker kanske inte alltid så snabbt eller på det sätt som vi vill.

Jag fastnade för ditt engagerande tal om akvakultur och odling av organismer. Musslor var ett exempel, men det finns också stora algodlingar och annat på västkusten, där man framför allt kan göra sådant i svenska vatten.

Du pratade om regelförenklingar, och det är jag absolut för. Det har redan gjorts två utredningar om regelförenklingar, och jag hoppas på flera av de delar som finns där. Du sa också att strandskyddet kanske skulle undantas helt och hållet, men då blev jag lite rädd. En del av dessa saker, till exempel sjöpungsodlingar, får en ganska stor lokal påverkan, så det borde tillståndsprövas på något sätt.

Jag har en fråga. Jag var på en vattenbrukskonferens i Strömstad för två veckor sedan. Nu skulle vi ju inte prata om tillstånd, men det kommer upp ändå eftersom det ofta är det som är top of mind. Det som de flesta var sura på var inte regelverket utan att det tar så lång tid för länsstyrelserna och domstolsförhandlingarna. Man har inte tid.

Det som fattas är resurser. Regeringen och Tidölaget har tagit bort resurser från länsstyrelserna, vilket har förlängt handläggningstiderna. Min fråga, om man nu vill öka vattenbruket i Sverige, är: Kommer man att tillskjuta pengar så att tillståndsprocesserna och handläggningen går fortare?

Anf. 180 Johanna Hornberger (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Vattenbruk och odlad sjömat inspirerar och engagerar därför att man får en framtidstro och därför att det tänder hopp i den annars ganska dystra verklighet som vi arbetar med.

Jag delar kanske inte riktigt bilden av länsstyrelserna och att resurserna är hela problemet när det gäller att det tar lång tid. Jag tror att det finns andra drivkrafter inom en myndighet eller vilken organisation som helst som gör att saker och ting kan göras snabbare, ibland faktiskt utan att det krävs mer resurser. Det handlar om prioriteringar, vad man tar sig för och att det finns ett ledarskap och en riktning för vad man vill. Om man vill öka vattenbruket och prioritera det tror jag att det finns all möjlighet att göra detta.

För att gå tillbaka till tillstånd och regelförenklingar tror jag att det trots allt inte bara är hos myndigheten och länsstyrelsen som ansvaret kan läggas, utan vi måste också lätta upp reglerna och prövningarna så att vi får bättre förutsättningar för vattenbruk och odlad sjömat i Sverige.

Anf. 181 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag delar din bild, Johanna Hornberger. Vi måste göra både och. De regler som finns i dag är inte skrivna för det vattenbruk som vi ser. För bara 20 år sedan hade vi inte tankeföreställningen att vi skulle kunna odla dessa organismer i Sverige.

Förutom tillstånden och att få på plats bättre och förenklade regelverk är det handläggningstiden som tar tid. Ledamoten pratar om att det handlar om prioriteringar inom länsstyrelsen, men då måste det finnas en politisk riktning. När man har fått mindre medel måste man ju peka ut vad man ska ta bort i stället.

Vi ser i dag att också flera av de stora satsningarna i norr, såsom stålsatsningen, batterifabriker och sådant, och de nya metoderna har långa handläggningstider just därför att de sitter med tillståndsprocesser. Detta är alltså något som finns i flera olika branscher, och en av flaskhalsarna förutom regelverket är resurserna till länsstyrelser och våra olika domstolar.

Återigen: Kommer ni att peka ut för länsstyrelsen att detta är något som är viktigt och som ska gå före annat, eller kommer ni att tillföra resurser så att vi kan ta bort flaskhalsen?

Anf. 182 Johanna Hornberger (M)

Herr talman! Tack igen, ledamoten, för frågan! Jag kan bara åter upprepa att jag faktiskt tror att det finns möjligheter att prioritera och göra saker och ting på ett bättre och smartare sätt, inte bara hos länsstyrelsen utan i alla typer av offentliga verksamheter och organisationer. Jag tror att den möjligheten finns.

Jag tror också att det är viktigt att avvakta och se vart beredningen tar vägen, med de två olika utredningar som nu har lämnat förslag som tillsammans ger vattenbruk väldigt mycket bättre förutsättningar. Detta i sin tur tror jag kan ge en annan typ av handläggning som kan förenklas och förhoppningsvis förkortas rejält.

Anf. 183 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Vi är här i dag för att prata om fiskeripolitik, och jag vill redan nu yrka bifall till Miljöpartiets reservation 2. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, även dem som vi har handlagt förenklat i år, men jag tänkte börja med att yrka bifall eftersom jag kommer att börja i det lite större - i hela havet.

Två tredjedelar av jordens yta består av hav. Medeldjupet i havet är nästan 4 kilometer. Om vi smetar ut bergen över hela jordklotet blir det bara en blå planet med ett medeldjup på kanske 2,6 kilometer. Om man tar Mount Everest och stoppar ned det i Marianergraven där det är som djupast kan man stå på toppen och ha 2 kilometer vatten ovanför sig.

Vi har 30 000 olika fiskarter i världen, från de minsta som är 8 millimeter långa till valhajen som kan bli 15 meter lång. Det är stort och ganska oförståeligt. Vattenytan gör att vi inte kan se det, men vi har påverkat hela detta hav, herr talman.

Om man åker ned till Marianergraven, vilket man kanske inte kan göra som människa men dock med små ubåtar, hittar man plastpartiklar, PFAS och föroreningar. Vi har missbrukat vårt hav enormt, och klimatförändringarna är också en stor del i detta. Förra året slog havet värmerekord varje dag, och så har det fortsatt i år.

Här uppe där vi bor, i norr, kommer klimatförändringarna att kännas mest. Östersjön är ett av de ställen på jorden som kommer att drabbas hårdast. Om vi får en och en halv grad högre temperatur på jorden, som vi redan varit över några gånger, är det 4-6 grader och kanske uppemot 8 grader i Östersjöns vatten. Det är förstås otroligt stressande för livsmiljöerna. Lägg därtill övergödning, främmande arter och överfiske så har vi ett mycket stressat hav som vi ska få ut vår resurs från, nämligen god fisk och skaldjur som vi alla vill äta. Vi har missbrukat havet så mycket att vår resurs inte riktigt funkar i dag. Vi har förvaltat den för dåligt, trots att vi har mer kunskap i dag än vi haft tidigare.

När jag började i Sveriges riksdag 2014 talade vi väldigt mycket om att vi skulle rädda torsken i Östersjön. Det har varit fiskeförbud på torsk sedan 2019, trots att vi hade kunskapen för att kunna hejda det i tid.

På västkusten, där jag bor, får vi inte fiska torsk längre. Det finns inga vuxna torskar. Koljan har minskat. Nordhavsräkan har ett bestånd som de senaste åren oftast legat under vad som ses som hållbart.

Detta är någonting som vi ändå haft en stor enighet om att vi vill göra någonting åt. Vi har haft den här kunskapen, också i EU där vi fått en gemensam fiskeripolitik. Ändå är vi där vi är i dag. Då har vi ju misslyckats.

Under förra mandatperioden jobbade man över partigränserna med Miljömålsberedningen. Det ledde till ett betänkande med över hundra förslag som skulle hjälpa havsmiljön och som vi hoppas någon gång ska bli verklighet. Regeringen har sagt att de ska lägga fram en marin strategi, men om den bygger på detta eller inte vet jag inte.

Vi hörde också tidigare talare säga att man till och med var så otålig här i riksdagen att man gjorde ett tillkännagivande. Alla partier var överens om nio åtgärder för Östersjön. Det handlade om att flytta ut trålgränsen, att göra en översyn av förvaltningsplanerna, att vi aktivt skulle ta en roll i de olika samarbetsorganen och att vi skulle se till att det småskaliga fisket skulle kunna överleva, till exempel genom att sänka fiskekvoterna kraftigt men behålla det kustnära fisket. Det handlade också om säl, skarv, storspigg och annat. Det var nio förslag om vad vi behövde göra som vi var överens om och som man fått i uppdrag att göra. Men det händer ingenting.

Vi hörde tidigare här att för att få trålgränsutflyttningen måste man prata med Finland, som tillsammans med Danmark kanske är de som fiskar mest i svenska vatten. Det bilaterala avtalet ligger utanför den gemensamma fiskeripolitiken.

I dag var statssekreteraren i utskottet. Vi frågade om regeringen för några samtal och fick svaret att det är upp till HaV, alltså myndigheten, att göra. Menar regeringen allvar får man väl ta upp luren och ringa sin motsvarighet.

Vi hörde förut vilka kvoter vi har fått för strömming och skarpsill, trots att kommissionen föreslog ett totalt fiskestopp. Då kanske det skulle ligga i regeringens intresse att se till att kvoterna går till just småskaligt fiske och normalkonsumtion. Svaret var att det kanske blir så men att det är upp till HaV. Det var inget uppdrag, ingenting.

Använder regeringen, som säger att de tar det här på allvar, de redskap som de har? Vi hörde den moderata företrädaren nyss säga att regeringen och Moderaterna har tagit det på allvar länge. Jag anser inte det. Det är därför som jag yrkar bifall till reservation 2, för den handlar just om de saker som vi nationellt kan göra och vilka regelverk vi kan införa för att skydda bestånden. Mycket är EU-politik, men vi kan också göra saker på hemmaplan.

Jag hoppas att den marina strategi som regeringen ska lägga fram tar vara på den kunskap och de gemensamma förslag vi har för att komma vidare i detta, att man fastslår att vi ska ha en ekosystembaserad förvaltning som rymmer hela havet och att man tar havet och klimatet och hur de hänger ihop på allvar i de åtgärder som man föreslår.

Herr talman! Torskens kollaps och strömmingens kritiska tillstånd är ett fruktansvärt underbetyg till hela vårt samhälle. Vi kan bättre. Regeringen kan bättre. Det är ni som företräder oss. Haven tillhör oss alla. Vi måste återta dem.

(Applåder)

Anf. 184 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag ersätter i dag Kjell-Arne Ottosson i debatten. Det ska bli väldigt inspirerande och roligt att få göra det.

I mina rötter finns också en hel del fiskearv och kulturarv från öarna utanför Göteborg. Tanken var att även jag skulle ansluta mig till fiskekollektivet som mina förfäder och mina bröder. Jag fick prova på att fiska med min far utanför Shetlandsöarna och på Nordsjön och att ligga inne för storm i Egersund, Haugesund och Stavanger och lite andra platser. Och jag längtar ofta till havet, som är det som inte bevarar några spår, som det heter i Moby Dick. Eller som Muminpappan säger: Han vill lära känna havet, för endast då kan han också lära känna sig själv.

Jag gläder mig över att den här regeringen på ett helt annat sätt än den tidigare vill få tillväxt hos företag, inte minst på landsbygden och i kustbygderna. Regeringen tar nya tag för att förverkliga livsmedelsstrategin, som innefattar även den blå värdekedjan.

Överförbara kvoter i det demersala fisket har diskuterats länge, men inte mycket har hänt förrän nu. Regeringen har gett i uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten att föreslå ett system med överlåtbara fiskerättigheter i fisket efter bottenlevande arter. Såvitt jag förstår ska det redovisas inom kort. Vi vet att pelagikernas framgångar har byggt på överförbara rättigheter med kvoter, så detta är rätt väg framåt.

Herr talman! Det finns positiva tecken i havet. Vi vet att vinterns stormar har gett nytt syre åt delar av Östersjön. Tyvärr förväntas återhämtningen av fisken slås ut av skarv och säl, som sätter i sig enorma mängder fisk.

Licensjakten på säl är inte särskilt omfattande, kanske 300 sälar per år. Det har talats om att vi behöver skjuta 3 000 sälar, men förmodligen skulle det behöva skjutas 30 000 sälar.

Det finns positiva tecken på land. I går skrevs ett markanvisningsavtal i Sotenäs kommun på västkusten. Det handlar om att bygga en 20 000 kvadratmeter stor fabrik för mottagande och beredning av sill. Men det är inte bara en sillfabrik. Det handlar om lossning, beredning och nya proteinrika produkter. Det ska ses i ett större sammanhang. Vi skickar i dag fisken till Danmark. Sedan köper vi tillbaka den som foder, det vill säga det foder som inte skickas till Norge. Den här satsningen i Kungshamn kostar 600 miljoner kronor. Kommunen ska säga sitt, men hittills är alla inblandade positiva.

I tillägg satsar fiskenäringen på att utveckla Nogersund med 50 miljoner och även Oxelösund med ett antal miljoner. I dag kommer det mesta av sillen på lastbil från Norge. Det här är alltså oerhört viktigt för hela den svenska fiskenäringen.

Vi vet att fisk är en viktig proteinkälla. Av sillen går hälften till filéer och hälften till rens, som blir mjöl och olja. Torsken ger runt 40 procent filéer och resten rens. Pelagikerna, som ibland orättvist kallas industrifiskare, drar upp 150 000 ton fisk i kvoter varje år. Om du lägger en portion på en tallrik var till en befolkning på 10 miljoner ger det 3 miljarder måltider.

I den nyligen presenterade utredningen om en ny livsmedelsberedskap står det att målet för livsmedelsberedskapen ska vara att säkerställa att hela befolkningen över tid har tillgång till nödvändiga livsmedel vid en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning i livsmedelsförsörjningen.

För en befolkning är fisket helt avgörande i krigstid. Det handlar om proteinförsörjning. 3 miljarder måltider à 100 gram ger den svenska befolkningen föda i 300 dagar. Vi har överlevt tidigare i krigstider med hjälp av sjömat. Vi kan behöva det igen. Därför är det tråkigt att ibland höra - dock inte hittills i dag - ett ganska negativt resonemang om yrkesfisket.

Herr talman! Alla våra fiskebåtar är gjorda för konsumtion. De är inriktade på att fiska olika sorter utifrån tillgång och behov. De moderna båtarna har minimalt med bifångst. Om vi inte har de stora båtarna som kan gå långt ut på havet får vi inte heller något småskaligt fiske. Vi får inga fabriker, och var ska då det småskaliga fiskets fångst landas och beredas?

Utifrån det här resonemanget vill jag avslutningsvis säga att fisket har sina givna fångstområden där det fiskats i generationer. Det finns de som vill lägga vindkraftverk just där fisket bedrivs. Det måste förhindras. Det kan inte vara samhällsekonomiskt klokt att tillåta havsbaserad vindkraft på svenskt fiskes bästa fiskeplatser. Haven är stora, och plats finns för både havsbaserad vindkraft och svenskt yrkesfiske. Vi behöver såväl fisk som energi. De viktigaste fiskeplatserna måste värnas till förmån för svensk matproduktion.

Vi kristdemokrater värnar det småskaliga fisket lika mycket som det storskaliga, men allt måste sättas i ett sammanhang. Jag är glad att regeringen visar förståelse för helheten och ser yrkesfisket som en resurs både i lugna tider och kanske framför allt när det är orostider. Svensken älskar sin fisk. Låt oss värna det svenska fisket och lyfta det som en stor och viktig resurs!

Anf. 185 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Tack, Roland Utbult, för anförandet! Det är roligt att se ledamoten tillbaka i fiskedebatten. Det finns jättemycket i anförandet som jag skulle vilja diskutera, men jag tryckte faktiskt på knappen för att ledamoten tillhör samma parti som landsbygdsministern. Vi väntar ju med spänning på vad den nya marina strategin ska innehålla. Vi har efterfrågat den under hela den här mandatperioden, och jag tänkte att Johanna Hornberger skulle få slippa mina frågor i dag och riktar mig till Kristdemokraterna i stället.

Min fråga är om den marina strategin kommer att innehålla förslag även på fiskeområdet och om den bygger på de överenskommelser vi gjort i andra sammanhang, till exempel Miljömålsberedningens betänkande. Det fanns en i princip färdig havsmiljöproposition på bordet när Miljöpartiet lämnade regeringen i december 2021, och sedan dess har det inte hänt något. Är det en fortsättning på det arbetet eller en helt ny produkt? Det är många som väntar med spänning, och var jag än är efterfrågas strategin. Otroligt många har ju varit inblandade i förarbetet. Vad innehåller den marina strategin?

Anf. 186 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tänker inte stå här och filibustra och inte säga något meningsfullt. Jag sitter i kulturutskottet och arbetar med kulturfrågor, men fiske är ju också kultur. Fisket ligger naturligtvis nära mitt hjärta.

Jag har rätt mycket kontakt med staben runt landsbygdsministern, och jag hör att de har ett stort engagemang i det här, men själva innehållet i den marina strategin och hur den kommer att se ut har jag faktiskt ingen information om. Jag står här just i dag som ersättare för vår ordinarie ledamot i miljö- och jordbruksutskottet.

Anf. 187 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Det var inte meningen att sätta dit Roland Utbult, men jag vet ju om ledamotens stora intresse för fiskefrågorna och tänkte att han kanske var informerad. Jag kanske kan få ge några medskick?

Det kom en klimatanpassningsstrategi häromdagen, och den var inte rolig. Det var väldigt mycket regeringen ville "verka för" och inga skarpa beslut, som kanske skulle behövas. När det ändrades från att det skulle bli en havsmiljöproposition till en marin strategi blir man ju som oppositionspolitiker lite misstänksam. Är det återigen någonting man ska "verka för", eller kommer det några skarpa förslag? Jag förstår att ledamoten inte kan svara på det i dag, men om det nu finns kontakter med staben kan det vara en önskan från vår sida - och jag tror också att det ligger i regeringens intresse - att man kommer fram med någonting på detta område. Har ledamoten något att tillägga?

Anf. 188 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag lovar att jag i alla fall ska följa upp det vi talat om i dag. Jag vill också säga att jag uppskattar ledamoten Nohréns kunskap när det gäller havet väldigt mycket. Jag var ju med när ledamoten gjorde en exkursion till havs vid Lysekil och beskrev den för oss. Jag ska göra vad jag kan för att framföra det vi talat om här.

Anf. 189 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! Kristdemokraterna är det parti som är högst ansvarigt för den svenska fiskeripolitiken. Tyvärr har vi inte landsbygdsminister Peter Kullgren med oss här i dag, så därför ställer jag min fråga till hans partikamrat Roland Utbult i stället.

Miljön i Östersjön är en fråga som engagerar många svenskar, såväl bland folket som i partipolitiken. Det råder bred enighet om att situationen är mycket allvarlig; det hoppas jag att vi också kan vara överens om. Inom forskningen är man överens om att Östersjön hotas av en rad olika miljöproblem: övergödning, klimatförändringar, miljögifter och överfiske.

Forskare är tydliga med att det krävs insatser inom alla de här områdena men att fisket är den faktor som vi snabbast kan göra någonting åt. Vi kan inte få bort övergödning, global upphettning eller evighetskemikalier till nästa år, men länderna kring Östersjön kan bestämma sig för att stoppa industrifisket.

Jag tror att många ställer sig frågan varför man inte agerar för att rädda strömmingen. Därför blir det också min fråga till Kristdemokraterna här i dag. Varför verkar inte regeringen för att stoppa industrifisket efter strömming i Östersjön?

Anf. 190 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag har funderat en del över hur det kommer sig att man använder uttrycket industrifiske. Alla båtarna är inställda på konsumtion, och jag vet inte vad industrifiske handlar om. Det låter mer som ett skällsord. Är det fråga om hur stor båten är eller att man fiskar för mycket? Man går ju efter kvoter, vilket betyder att det man fiskar är det man har tillstånd för. Jag skulle hellre kalla det storskaligt fiske än industrifiske. Jag tycker att industrifiske låter mer som ett skällsord. Men jag vet att uttrycket används frekvent.

Jag håller med om att situationen i Östersjön är otillfredsställande. Det finns ett antal orsaker som ledamoten nämner, till exempel övergödning, utsläpp från fartyg, säl och skarv som äter kopiösa mängder samt klimatförändringen. Varmt vatten gör att spiggen ökar. Spigg äter ägg från abborre, gädda och sill. Av spigg kan man göra både olja och foder, men spiggen är skadlig. Här finns stora problem.

Jag delar uppfattningen att det inte är en tillfredsställande situation i Östersjön, men det handlar om att fiska utifrån tilldelade kvoter. Därmed har man tillstånd att fiska det man fiskar.

Anf. 191 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! Svenska folket förväntar sig att regeringen ska agera för att rädda strömmingen, men regeringen och Kristdemokraterna sitter på händerna. Som jag sa finns det en bred enighet inom forskningen om att det finns en rad olika miljöproblem som hotar Östersjön, men fisket är det vi kan reglera på kort sikt.

Min fråga kvarstår: Varför verkar inte regeringen för att stoppa industrifisket, eller det storskaliga fisket, om man så vill? Om man inte vill göra det, vilka andra åtgärder tänker man vidta som kan förhindra att strömmingsbestånden i Östersjön inte kollapsar de närmaste åren?

Anf. 192 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Andersson.

Som jag sa fiskar vi utifrån tilldelade kvoter, och de regleras av EU.

När landsbygdsministern förhandlade senast lyckades han ändå dämpa utrymmet för kvoterna. Om han inte hade gjort det hade det varit ännu högre kvoter. Där finns ett exempel på att man i alla fall försöker reglera det hela.

Nu finns kvoterna, och man fiskar utifrån dem. Eftersom detta är en EU-fråga kan varken ledamoten Andersson eller jag påverka frågan här där vi befinner oss just nu.

Det är viktigt att sätta in frågan i ett större perspektiv. När man talar om det småskaliga fisket är frågan hur många garnbåtar som behövs för att fylla upp det storskaliga kvotfisket. Om man bara använder garnbåtar handlar det om ungefär 5 000 garnbåtar för att fylla kvoterna - det som det storskaliga fisket tar upp.

Jag är övertygad om att regeringen med landsbygdsministern i spetsen gör vad man kan. Man ser bekymret i fråga om Östersjön, men man har också att rätta sig efter EU-regler och EU-beslut.

Anf. 193 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Utbult för hans tal.

Även jag kommer att ställa en fråga om Östersjön. Det är där vi ser de största problemen för tillfället. Det vi nu har sett i norra delen av Bottenviken är att även laxbeståndet krymper kraftfullt. Nu lämnade Ices i sitt vetenskapliga underlag till EU-kommissionen inför beslutet om fiskekvoter, bland annat laxfisket i Bottenviken, ett förslag att stoppa allt laxfiske i höjd med gränsen mot Västerbotten. Därmed skulle allt fiske efter lax i det området, 29N och delområde 30, stoppas för att skydda det kraftigt hotade laxbeståndet i Ljungan, som är en naturlig lax.

Detta beslut motsades vid det tillfället av Sveriges och Finlands regeringar, som i stället framförde en motfråga till Ices. Det brukar kallas teknisk konsultation. Denna fråga har dock Ices ännu inte svarat på. Men till följd av att denna fråga ännu ej har besvarats har det finska jord- och skogsbruksministeriet beslutat att tillåta 45 yrkesfiskare att fiska ett så kallat vetenskapligt fiske efter lax i området. Men det vetenskapliga underlaget som den finska myndigheten hänvisar till som underlag till beslutet motsägs av flera genetiska undersökningar, som i stället påvisar att flera olika laxbestånd, däribland den hotade Ljunganlaxen, går över på den finska sidan på sin väg hem och alltså troligtvis fiskas upp av dessa 45 yrkesfiskare.

Hur tänker regeringen och majoritetspartierna hantera denna uppkomna situation?

Anf. 194 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Kronståhl.

Jag måste upprepa att jag inte tänker stå här och filibustra och tala utan att ha något meningsfullt att säga. Den kunskap som Kronståhl innehar har inte jag i det här läget där jag ersätter den ordinarie ledamoten i miljö- och jordbruksutskottet.

Det enda jag kan säga är att jag har förtroende för landsbygdsministern och hans stab, som jag ändå har en del kontakt med. Jag befinner mig i kulturutskottet, och jag driver frågor där. I mina kontakter med Kullgren och staben har jag förstått att man gör vad man kan för att reglera fisket på ett sätt som är tillfredsställande för svenska fiskare och för Östersjön.

Anf. 195 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Jag tackar Roland Utbult för hans svar. Jag har stor respekt för att han i sin roll inte har kunskap om allt. Jag får säga som Emma Nohrén sa, nämligen att jag gör ett medskick.

Det stora problemet är, förutom att vi troligtvis kommer att låta Finland fiska upp den lax vi hade tänkt att skydda, att detta medför att den lilla fiskeflottan på den svenska sidan, fyra fem yrkesfiskebåtar, inte har tillstånd att fiska efter lax. Det blir en svår situation där vi misslyckas att skydda det vi ska skydda, men de svenska fiskarna får ändå inte utöva sitt yrke. Det blir en dubbel smäll. Det är ett medskick till ledamoten Utbult.

Anf. 196 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar för ökad kunskap som jag har fått från anföranden och tidigare replikskiften.

Anf. 197 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Då var det återigen dags att debattera fiskeripolitiken. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 12 och därmed vår kommittémotion.

Dagens debatt kommer likt den förra debatten förra året från min sida att handla väldigt mycket om den rådande krissituationen för fisken som finns i Östersjön. Det är lite med en dåres envishet som vi diskuterar situationen.

Herr talman! Låt mig börja med att diskutera lite om det faktum som även tidigare talare har tagit upp. Det handlar om behovet av kraftigt ökad energiproduktion i landet för att möta morgondagens och inte minst den gröna omställningens enorma behov av billig el. Det innebär att vi måste möjliggöra betydligt fler havsbaserade vindkraftsparker, och då främst i de södra delarna av landet där behovet av ny elproduktion är som störst.

Flera havsvindparker är nu lyckligtvis under planering och i beslutsstadiet på västkusten och i Bohuslän. Men där har det också uppkommit ganska omfattande konfliktsituationer med fiskerinäringen och yrkesfiskarna när det gäller placeringen av dessa vindkraftsparker.

Oron kommer framför allt från yrkesfiskarna, som menar att med de nu föreslagna placeringarna kommer det kanske att vara dödsstöten för bland annat det så viktiga räkfisket, som har sina bästa fiskevatten inom de områden där man har tänkt placera dessa ganska stora havsvindparker.

Samtidigt säger sig regeringen jobba fram en förnyad livsmedelsstrategi som man kallar 2.0, där man mer än i tidigare livsmedelsstrategier vill fokusera även på de blå näringarna. Inte minst i kristider kan dessa näringar vara väldigt viktiga och bidra till en ökad livsmedelsförsörjning.

Trots detta faktum var det den socialdemokratiska regeringen som gav Jordbruksverket och Energimyndigheten samt Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att samordna och säkerställa att fiskerinäringen i ett mycket tidigt skede skulle vara med och diskutera dessa placeringar för att få en så liten påverkan för fiskarna på västkusten som möjligt.

Herr talman! Jag menar att regeringen måste ta dessa signaler och denna oro på allvar och lyssna på fiskerinäringen för att lösa den uppkomna situationen. Det borde finnas, precis som ledamoten Utbult sa tidigare, utrymme för både energiproduktion och livsmedelsproduktion i dessa områden utan att dessa konflikter behöver uppstå.

Herr talman! EU:s ministerråd fattade beslut den 20 november 2023 om hur stora kvoter som skulle få fiskas i Östersjön under 2024. Ett beslut om fastställande av fiskekvoter för bland annat Östersjön fattas varje höst av EU:s ministerråd för att fastställa ramarna för hur mycket fisk, exempelvis sill, strömming och skarpsill, som får fångas i Östersjön.

Detta beslut var i mycket viktiga avseenden omöjligt att förena med den vetenskapliga rådgivning som EU beställer från Internationella havsforskningsrådet, Ices. Det gick emot det förslag till beslut som EU-kommissionen utarbetat på grundval av denna vetenskapliga rådgivning.

Bland annat hade kommissionen föreslagit att inget riktat fiske och bara oundvikliga bifångster skulle tillåtas för såväl sill- och strömmingsbeståndet i centrala Östersjön som det i Bottniska viken. Trots detta beslutade alltså rådet och vår nu sittande regering om att tillåta fångst av drygt 40 000 ton sill och strömming och 55 000 ton skarpsill.

Herr talman! Låt mig bara påminna om att situationen för sill och strömming i Östersjön är som alla vet akut hotad. Det småskaliga kustnära yrkesfisket som fiskar för humankonsumtion får väldigt lite om ens någon fisk som är stor nog för människoföda.

Torsken har vi i princip utrotat och har haft fiskeförbud för sedan 2019, och vi ser ännu ingen återhämtning. Nu får vi även alarmerande signaler om att laxen minskar kraftigt i Bottenviken, vilket naturligtvis är ännu en följd av att det finns alldeles för lite sill och strömming samt att situationen för dessa arter blir alltmer akut.

Om vi inte vill att sill och strömming ska gå samma öde till mötes som torsken redan har gjort är vi tvungna att agera nu och kraftfullt innan det är för sent.

Sillens och strömmingens utveckling i Östersjön sedan toppnoteringarna på 70-talet - de var ganska höga på grund av andra utsläpp - är en alarmerande utveckling som inte på något sätt kan misstolkas.

Minskningen av sill i Bottniska viken är 50 procent sedan i början av 90-talet, alltså en halvering sedan 90-talet. I Centrala Östersjön är minskningen 80 procent sedan 70-talet, men - märk väl - 40 procent de senaste fyra åren. I Västra Östersjön är minskningen 80 procent sedan början av 90-talet.

Trots dessa fakta beslutade alltså den sittande regeringen i EU:s ministerråd att tillåta ett fortsatt riktat fiske efter sill och strömming på 40 000 ton samt 55 000 ton skarpsill med en garanterad mängd sill och strömming som bifångst som man inte behöver rapportera.

Herr talman! Detta beslut innebär att det kommer att vara det storskaliga fisket som kommer att fånga dessa kvoter, fisk som tyvärr till 95 procent kommer att malas ned till djurfoder. Ännu en gång står det lokala, regionala och småskaliga yrkesfisket som fiskar för humankonsumtion som de stora förlorarna.

Frågan som jag och många med mig ställer är: Har verkligen EU:s ministerråd och regeringen agerat utefter sina befogenheter och riktlinjer? Eller har de fallit till föga för ett fåtal stora aktörers ekonomiska vinstintressen?

I stället för att följa rekommendationerna från vetenskapen och försöka rädda fiskpopulationen och miljön i hela Östersjön, och även eventuellt att följa lagen, väljer man att fortsatt tillåta allt fiske i hela den hotade Östersjön.

Herr talman! Beslutet om fiskekvoterna för sill, strömming och skarpsill är nu mot all vetenskaplig rådgivning redan fattade. Men regeringen har fortsatt möjlighet om viljan finns att genomföra olika åtgärder för att försöka skydda våra kritiskt låga nivåer av sill och strömming.

Efter flera granskningar kan vi konstatera att förekomsten av felrapporteringar av hur mycket sill och strömming man tagit upp nästan är total. Två tredjedelar visar sig rapportera mer än 10 procent fel. Vad som är värre är att över 10 procent av de granskade båtarna rapporterade över 100 procent fel.

Det innebär att rapporteringsskyldigheten och landningsskyldigheten i Sverige knappast alls efterlevs. Detta tillsammans med alldeles för högt satta fiskekvoter gör att det är alldeles uppenbart att fisket i Östersjön drivs mot en total kollaps för sill och strömming om ingenting görs.

Herr talman! Jag vill slutligen uppmana regeringen och regeringspartierna att ta åtminstone denna fråga på allvar. Det minsta man då kan göra, och det kan man göra omedelbart, är att kraftigt höja sanktionsavgifterna för fiskeöverträdelser så att de verkligen avskräcker från detta olagliga beteende.

(Applåder)

Anf. 198 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Först vill jag säga att jag blev väldigt glad när jag hörde ledamoten Kronståhls inställning till vindkraften. Den ska samsas med fiskenäringen, och man ska inte placera de stora vindkraftsparkerna på de bästa fiskeplatserna som man har runt kusterna. Det tycker jag var väldigt bra.

Jag har en fråga; det handlar om bottentrålning. Socialdemokratiska partiet beslutade på sin kongress för några år sedan att man ville förbjuda all bottentrålning och också ha som mål att förbjuda bottentrålning i hela EU. Min fråga är om detta ligger kvar.

Jag ser sådant som beslutas på riksting och kongresser och i sådana högsta beslutande organ som lag i partiet - det ska bara förverkligas. Men hur går det egentligen med detta beslut? Är bottentrålning fortfarande något man vill förbjuda från Socialdemokraternas sida, inte bara runt Sveriges kuster utan också i hela EU?

Anf. 199 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Utbult, för frågan! Vi kan självklart konstatera att bottentrålning i många avseenden är väldigt förstörande och inte något bra fiske. Det förstör faktiskt det viktiga liv som finns på havets bottnar. Det finns naturligtvis vissa fisken, till exempel räkfiske och annat, där det kanske är mer eller mindre nödvändigt med en viss bottentrålning. Men i huvudsak borde man hitta bättre fångstmetoder eftersom bottentrålning förstör så mycket.

Jag tycker att det är någon form av politisk renlighet att det, om man driver en fråga som gäller något som i stor utsträckning beslutas av EU och EU-kommissionen, till exempel fiskefrågor, är bra att inte enbart hålla sig inom de nationella gränserna. En politisk vision måste vara att om vi ska försöka förbättra haven måste vi göra det i hela det område vi har rådighet över.

Anf. 200 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Det var alltså inte något man behövde följa utan mer en vision eller en målsättning. Om ett förbud mot all bottentrålning i svenska vatten och även i hela EU skulle förverkligas är det klart att det, som ledamoten sa, inte blir mycket räkfiske. Det blir ingen havskräfta, gråsej, torsk, vitling och så vidare. Det skulle vara ganska förödande.

Jag minns att jag har haft sådana här debatter med bland annat socialdemokraten Jan-Olof Larsson, och jag tror inte att han var riktigt nöjd med det här beslutet. Jag vill minnas att både han och landsbygdsministern på den tiden, Sven-Erik Bucht, duckade inför det beslut som fattats.

Carina Svensson, ordförande i miljönämnden i Malmö stad, som lämnat in motionen, sa till och med så här: "Många blev nog förvånade över att förslaget faktiskt gick igenom." Det var hon och hennes partikamrater i Malmö som låg bakom motionen om förbud mot bottentrålning. Det förklarar lite grann för mig varför detta gick igenom. Det förvånar mig egentligen att det gick igenom, men de lyckades på något sätt med sin övertalning.

Jag har faktiskt förtroende för att Socialdemokraterna framöver kommer att gå en annan väg, som kanske är lite mindre konfrontativ. Tar vi bort bottentrålningen har vi inget svenskt fiske kvar.

Anf. 201 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Vi får väl, ledamoten Utbult, hoppas att tekniken och utvecklingen går framåt; så kan det ju vara. Det har hänt ganska mycket på väldigt många områden. Vi stöttar mycket forskning om fångstredskap och annat för fisket. Någon gång kommer vi förhoppningsvis att lösa även detta med bottentrålningen, eller åtminstone dess skadeverkningar på bottnen. Detta känner vi alla till, och det är väldigt olyckligt.

Det var väl det partikongressen ville komma åt i detta fall, herr talman. Man ville få till ett stopp för den förstörelse av bottnen som sker vid bottentrålning.

Men vi hoppas på tekniken, och tills vidare får vi nog tillåta bottentrålning i viss utsträckning.

Anf. 202 Beatrice Timgren (SD)

Herr talman! Den rådande situationen är allvarlig; det håller jag med om. Men den uppkom inte i går. Den rådande situationen i Östersjön uppkom inte heller den 11 september 2022, utan denna situation har vi sett i många år. Nu när Socialdemokraterna sitter i opposition hör vi många fina ord och ett stort engagemang för fisket. Var fanns det engagemanget när Socialdemokraterna satt i regering?

Anf. 203 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack, Beatrice Timgren, för frågan, eller om det var ett påstående - jag vet inte. Faktum är i alla fall att vi jobbade ganska aktivt med fiskeripolitiken även under vår tid i regeringsställning. Det var faktiskt vi som först såg till att vi beslutade om en utflyttad trålgräns för att prova på det och se om det var en lösning för att rädda sillen och strömmingen. Vi jobbade också vid flera tillfällen för minskade fiskekvoter i Östersjön.

Jag har varit ganska noga med att påpeka att det vi ser i Östersjön är en utveckling som är väldigt kritisk - alarmerande på många olika sätt. Jag har inte vid något tillfälle sagt att det är den här regeringens fel, och än mindre är det den tidigare regeringens fel.

Det jag säger är att det är ett politiskt ansvar att agera när man ser att något akut håller på att hända. Det var precis det vi gjorde i regeringsställning, och jag anser att vi bör fortsätta och anstränga oss ännu mer, innan det är för sent.

Anf. 204 Beatrice Timgren (SD)

Herr talman! När det gäller trålgränsen handlade det om ett utskottsinitiativ som även Sverigedemokraterna stod bakom.

Det är viktigt med engagemang. Jag har försökt titta lite på vad Socialdemokraterna har gjort. Jag har bland annat tittat på Socialdemokraternas webbplats med rubriken Havsmiljö. Fisk har ingen egen flik. Några förslag räknas upp där det framgår vad Socialdemokraterna gjort i regeringsställning, men ytterst få punkter gäller fisket.

Jag vill därför fråga: Hur kommer Socialdemokraterna att agera om de skulle få möjlighet att regera igen? Kommer Socialdemokraterna att prioritera fiskepolitiken högre?

Anf. 205 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack, Beatrice Timgren, för ditt intresse för socialdemokratisk regeringspolitik! Det gläder mig verkligen.

Vi gjorde den här utflyttningen av trålgränsen. Efter det har vi haft många diskussioner, inom partiet men även med andra partier, exempelvis i miljö- och jordbruksutskottet. I den senaste diskussion vi hade om fiskekvoter och annat var vårt och andra partiers förslag att vi skulle följa Ices rekommendationer och införa ett totalstopp för fiske efter sill och strömming i Östersjön, med ett undantag för det småskaliga yrkesfisket för humankonsumtion.

Självklart skulle detta bli vår politik om vi satt i regeringsställning.

Elin Nilsson (L)

Anf. 206 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Sveriges kuster och hav är på många sätt unika. Kusten och havet är inte bara synonyma med fantastiska naturupplevelser och levande kustsamhällen med traditioner och kulturarv. Haven bidrar även med värdefulla ekosystemtjänster och producerar syre, biologisk mångfald och livsmedel. Det är där vi hämtar många uppskattade livsmedel som vi gärna sätter på bordet.

Haven har genom åren hållit svenska folket vid liv. Men, herr talman, precis som vi har hört här i kväll är det svårt att undvika att beröra läget i Östersjön i en debatt som denna, och läget är inte gott. Vi måste komma till rätta med obalansen i de marina ekosystemen. Östersjön ska bli ett friskt hav igen. Det är viktigt för klimatet. Det är viktigt för ekosystemen, för den svenska ekonomin och för vår livsmedelsberedskap, för att bara nämna några saker. Tyvärr finns som bekant ingen quickfix som snabbt förändrar situationen.

Vi liberaler vill gärna att vi på allvar inför en ekosystembaserad havsförvaltning - en förvaltning där naturvärden bevaras och naturresurser utnyttjas miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart. Målet är att säkerställa att ekosystemen nyttjas inom sina gränser.

Det räcker inte att förvalta varje komponent var för sig. Vi måste ta hänsyn till helheten. Slår man ut ett bestånd av rovfiskar blir småfisken för vanlig. Får vi för mycket säl och skarv skapar det problem. Så här kan man hålla på och räkna upp sak efter sak som vi måste hålla koll på och se till att det är ordning på.

Vi måste ha en mer långsiktig fiskeriförvaltning som kombineras med en offensiv havspolitik som lagar Östersjön, för det är ett hav som är trasigt. Östersjön måste bli ett friskt och produktivt hav igen.

Herr talman! Vi måste se till att det finns fisk att fiska för den så viktiga småskaliga och kustnära fiskerinäringen. Bara genom ett hav i balans värnar vi just detta. Det är viktigt för det lokala näringslivet, för besöksnäringen, för kustbygderna - ja, för otroligt många saker.

Det svenska yrkesfisket är viktigt, och vi har ett ansvar att se till att det finns en framtid för branschen. Vi behöver skapa framtidstro, och vi måste få yngre fiskare att ta vid när de äldre slutar.

Herr talman! Jag tror att någon har sagt det före mig i kväll, men det är lätt att bli lite dyster när man diskuterar fiskeripolitiken. Det finns dock ljusglimtar. En sak som redan har nämnts i kväll är produktionen av sjömat. Här finns det en stor potential. Det finns både hopp och framtidstro. Här gör också vi i regeringsunderlaget mycket för att förenkla tillståndsprocesser och få fart på näringen, för Sverige behöver öka sin livsmedelsberedskap. Vi behöver göra det på ett sätt som är hållbart för klimatet. Här kan sjömaten spela en viktig roll.

(Applåder)

Anf. 207 Beatrice Timgren (SD)

Herr talman! Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 6.

Fisket i Östersjön och i Västerhavet står inför stora utmaningar. Östersjöns bräckta vatten och unika ekosystem är väldigt känsliga för föroreningar och överfiske. Östersjöns grunda hav och väldigt låga utbyte av vatten innebär att situationen för fisket blir än mer akut. Västerhavet delar många av dessa utmaningar, även om förhållandena skiljer sig åt på många viktiga sätt.

Många fiskar längs våra kuster har minskat. En sådan fiskart är torsken, som vi har diskuterat här tidigare. Den har minskat och har inte återhämtat sig. Låt mig jämföra historiskt. På 1960- till 1980-talet hade man fångster på flera hundratusen ton i Skagerrak och Nordsjön. Så ser det inte ut i dag.

I Östersjön har vi den så kallade slipstorsken - magra torskar som ofta är angripna av parasiter. Vi har också minskade sillbestånd i Östersjön. Den verkligheten ser väldigt dyster ut, men det finns ljusglimtar. Vi ser att vissa arter faktiskt har ökat. En av dem är kolja i Nordsjön och Skagerrak. Vi får också signaler om att lake och sik i Vänern och Vättern har börjat återhämta sig. Detta ger hopp om en bättre framtid, för vi måste ju tro att det går att göra någonting. Annars är det ingen mening att vi står här - då kan vi lika gärna packa ihop och gå hem.

Jag vill vara optimistisk. Det är viktigt att tro på vetenskapligt baserade strategier och genomföra en förvaltning av fiskebestånden på ett genomtänkt sätt. Vi ser att minskad övergödning sakta men säkert börjar ge resultat. Det gäller också minskningen av miljögifter. Fisk i vissa delar av Östersjön har lägre halter av PCB och dioxiner.

Det gäller att ha tålamod att vara ihärdig, för detta tar mycket lång tid. Vi måste också fortsätta att arbeta med selektiva redskap för att minska bifångsten och även minska utkasten av fisk. Vi måste också fortsätta kampen mot övergivna fiskeredskap, eftersom övergivna fiskeredskap fortsätter att fånga fisk långt efter att de har övergivits, och de fångar inte bara fisk utan även marina däggdjur.

Sedan har vi skarven, som har ökat explosionsartat i många delar av Östersjön, och detta är ett stort problem, inte bara för Sverige utan även för andra länder runt Östersjön. Här skulle vi vilja se en minskning och en kraftig förvaltning av skarvpopulationen. Vi sverigedemokrater vill därför införa en ersättning för att öka jakten på just skarv. Skarven äter stora mängder fisk och är därför ett problem för fiskebestånden och för fiskare. Vi vill också att skarven ska tas bort ur EU:s fågeldirektiv för att göra jakten enklare.

Om vi blickar framåt ser vi att det finns en stor potential när det gäller fiskodling och vattenbruk. I dessa tider med dessa omvärldslägen är självförsörjningen otroligt viktig, men Sverige ligger långt efter, speciellt i kontrast till Norge. Vad är då anledningen? Jo, det är tillståndsprocesser. Alla aktörer inom vattenbruk som jag har pratat med pekar på samma sak, nämligen tillståndsprocesser som leder till administrativ börda. Tillståndsprocesserna tar tid, och det innebär att aktörer inte vågar satsa på den viktiga blå näringen.

Därför är jag glad för att vi nu har en ny regering på plats. Den tidigare regeringen har helt nonchalerat tillståndsprocesserna. Detta är ju inte något som uppkom i går, utan det har diskuterats länge. Jag lyssnade på debatter från innan jag kom in i riksdagen. Även då diskuterades tillståndsprocesser. I tillägg till allt annat som den här regeringen måste rätta till efter den förra regeringen är jag glad över att nuvarande regering tar detta på allvar. Jag ställde själv en skriftlig fråga om detta och fick till svar att man arbetar aktivt.

Slutligen vill jag diskutera fiskekvoter. Här har den nuvarande regeringen med stöd av Sverigedemokraterna visat på en förmåga att förhandla fram gynnsamma villkor för Sverige på EU-nivå trots att andra länder önskade högre kvoter. Här har Sverige framgångsrikt drivit igenom en restriktiv linje som värnar både kustfiskare och fiskbestånd. Tack vare detta arbete har strömmingskvoten i centrala Östersjön reducerats drastiskt.

År 2020 låg den på drygt 153 000 ton, då vi hade en S-MP-regering. I dag har den förhandlats ned till 40 000 ton. Det är en minskning med 70 procent sedan 2020.

Detta talar sitt tydliga språk om den nuvarande regeringens effektivitet och engagemang för hållbart fiske.

Den tidigare regeringens hantering av denna fråga lämnar mycket att önska. Dess oförmåga att effektivt förhandla och prioritera svenska intressen på EU-nivå blev uppenbar. Det var en svaghet som vi är tacksamma över att vi inte längre behöver bevittna.

I stället för att agera när de hade chansen och satt i regering väljer nu vissa partier att missbruka politiska verktyg, som KU-anmälningar och anmälningar till EU-domstolen, inte för att de värnar fisket utan för att de vill vinna billiga politiska poäng. Det är ingenting annat än politisk teater. Detta visar tydligt att de inte är intresserade av fisket utan bara av uppmärksamhet.

Den nuvarande regeringens agerande reflekterar en djupare förståelse och respekt för den komplexa naturen av fiskförvaltning på EU-nivå. Det är viktigt att förhandla fram sänkta kvoter samtidigt som vi säkrar framtiden för det kustnära fisket och värnar fiskbestånden på ett ansvarsfullt sätt.

Det finns mycket kvar att göra, men man måste börja någonstans. Vi kommer att fortsätta arbeta för att bevara våra hav och kustsamhällen.

(Applåder)

Anf. 208 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Timgren, för ditt anförande! Jag vill göra ett påpekande innan jag kommer till min frågeställning: Åren 2020 och 2021 var inte Ices rekommendation, den vetenskapliga rådgivningen, ett totalstopp för fiske efter sill och strömming. Det är det faktiskt 2024. Det är det som är den stora skillnaden. Det är ingen pajkastning och ingen leksakspolitik.

Herr talman! Ledamoten Beatrice Timgren gillar att läsa socialdemokratiska kongressbeslut, och jag har börjat intressera mig lite för vad ledamoten Beatrice Timgren gör i sin roll som politiker. Nu har jag konstaterat att hon motsätter sig EU-kommissionens förslag om ett totalstopp för ålfiske i Östersjön och att hon menar att man ska reglera ålen i det vatten som berörs. Ledamoten Timgren menar vidare, vad jag kan förstå, att man ska upphöra helt med den viktiga ålutsättningen.

Fakta är, herr talman, att den europeiska ålen endast utgör ett enda bestånd och att den lever i nästan hela Europa. Ålbeståndet samt återväxten av ål har minskat med 90-95 procent de senaste 50 åren. Ålbeståndet ligger på mycket kritiska nivåer, långt under de nivåer som på något vis skulle indikera att det är ett hållbart bestånd som tål fiske. Ålen bedöms som akut hotad och är sedan 2009 listad som utrotningshotad art.

Vad menar ledamoten Timgren med att man ska upphöra med utsättning av ål samt med att motsätta sig ett fiskestopp när läget för ålen är så akut?

Anf. 209 Beatrice Timgren (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Ja, ålen är hotad. Där är vi eniga. Men det svenska ålfisket är ett väldigt litet uttag i det stora hela. Det svenska ålfisket handlar om ungefär 1 procent av den utvandrande ålen. Det är också en viktig tradition. Därför vill Sverigedemokraterna ha ett litet och begränsat ålfiske just för traditionens skull.

Däremot ser vi att det är ett stort problem att stora mängder glasål fiskas nere i Europa eftersom ett kilo glasål nere i Europa är många ålar. Ett kilo ål som fiskas här är en ål. Vi tror att man kan jobba mer effektivt och samtidigt bevara det kulturella ålfisket, som ska vara begränsat och reglerat.

Anf. 210 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack, Beatrice Timgren, för det något otydliga svaret! Jag måste säga att även jag har många traditioner som jag värnar om. En av mina mer viktiga traditioner är faktiskt kräftfiske. Det är en tradition som jag värnar mycket om. Men i och med att jag gör det värnar jag naturligtvis också om fångsten. Jag har inte själva nöjet, herr talman, att lägga i och ta upp burar, utan det är fångsten som jag de facto är ute efter.

Ledamoten Timgrens resonemang innebär att traditionen är viktigare än innehållet. Här har vi ett bestånd som har minskat med över 95 procent. Det innebär att denna tradition snart är utdöd om man inte hittar en väg för att få ålen att överleva.

Herr talman! År 2009 godkände EU-kommissionen, inte helt lättvindigt, Sveriges nationella förvaltningsplan för ål, där vi tillåter ett visst ålfiske. Det fanns fyra viktiga åtgärder i fråga om det godkännandet.

Det första handlade om att kraftigt reducera fiskets påverkan på beståndet. Därför finns det inga nya licenser. Det är de gamla som finns kvar och som kan ärvas, men inga nya ges.

Det andra handlade om att minska påverkan från vattenkraften. Den påverkar faktiskt ålen väldigt negativt. Detta stoppade, eller i varje fall pausade, ni. Det hade varit bra om vi hade fått igång renoveringen så att man hade kunnat fortsätta att få ut ålen.

Det tredje handlade om att stödutsätta ålyngel för att möjliggöra fortsatt ålförekomst och uppväxtmiljöer där de inte längre finns eller där de försvinner.

Det fjärde handlade om att öka kontrollen och tillsynen för att undvika en fortsatt minskning eller kollaps.

Anf. 211 Beatrice Timgren (SD)

Herr talman! Ja, även våra ålfiskare värnar ålbeståndet. Utan ål hade våra ålfiskare inte kunnat fortsätta att fiska ål. Jag har pratat med ålfiskare som har berättat att det är av yttersta vikt att ålen finns kvar. De släpper helt enkelt tillbaka ålen om den är för liten.

Att förbjuda ålfisket är plakatpolitik eftersom det är en ytterst liten del. Man har små kvoter, och det är en ytterst liten del av ålen som tas upp via fiske. Det är ungefär 1 procent av den utvandrande blankålen.

Vi ser att det finns mer effektiva metoder att använda. En av dem handlar om att titta på hur de inte ska kunna fastna i turbiner. Men där finns det en intressekonflikt. Den intressekonflikten pratade även ledamoten om tidigare, men då gällde det havsbaserad vindkraft. Det handlar om energi.

I det läge som vi befann oss i var det nödvändigt att göra en paus för att kunna utreda hur detta skulle påverka vår energiproduktion i Sverige. Men jag hoppas att man kommer att kunna komma igång och kommer att kunna arbeta för att även värna ålen i våra vattendrag.

Anders Karlsson (C)

Anf. 212 Anders Karlsson (C)

Herr talman! Tack, ledamoten Beatrice Timgren, för en intressant dragning! När ledamoten beskriver vad regeringen har gjort när det gäller regelförändringar i fråga om vattenbruk upplever jag det faktiskt som ett förhärligande. Jag vill påstå att jag ser väldigt lite av förbättring när det gäller vattenbruk. Jag skulle gärna vilja att ledamoten Timgren beskriver hur hon ser denna förbättring.

Anf. 213 Beatrice Timgren (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det har inte gått så lång tid sedan den nya regeringen kom på plats. Jag ställde en fråga i slutet av förra året till landsbygdsministern och fick då svaret att man arbetar aktivt med frågan och att det kommer att komma en utredning. Vi kan därför alla se fram emot en utredning. Jag hoppas att den kommer att ge svar på frågan eftersom detta har varit ett problem otroligt länge. Det var inget problem som uppkom i går, utan det har funnits under väldigt lång tid.

Jag har stort förtroende för att denna regering kommer att lyckas komma med ett förslag som kommer att innebära att vi får kortare ledtider och mycket mindre administration.

Anders Karlsson (C)

Anf. 214 Anders Karlsson (C)

Herr talman! Man kan alltid hoppas att vi får bättre förutsättningar. Men det handlar om många saker. Det är inte bara detaljreglerna för själva fisket. Strandskyddsreglerna påverkar också för att man ska få en bra funktion i vattenbruk. Det är helheten som måste till om man ska lyckas med denna del.

Tittar man på vattenbruket innebär det en stor möjlighet att få in mer fisk för humankonsumtion. Därför är detta väldigt viktigt.

Jag har ännu inte sett någonting av dessa förenklingsarbeten.

Anf. 215 Beatrice Timgren (SD)

Herr talman! Vi hörde här tidigare att det pågår ett förenklingsarbete när det gäller strandskyddet och för att kunna värna vattenbruket.

Alla partier är överens om att detta måste göras. Tyvärr har det inte hänt så mycket. Men som jag sa tidigare har denna regering inte suttit vid makten ens i två år än. Men jag har förtroende för att regeringen kommer att lägga fram förslag. Nu pågår det utredning, och vi får helt enkelt ha tålamod. Men jag har större förtroende för denna regering än för den förra. Den förra regeringen lyckades inte på åtta år. Nu får vi helt enkelt se vad utredningen kommer fram till.

Anf. 216 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! Livet i våra hav, sjöar och älvar utsätts för hot från flera olika håll. Mänsklig exploatering i form av överfiske, övergödning och vattenkraft har pressat flera fiskbestånd till ruinens brant. Nu krävs det politiska åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Vi har de senaste åren nåtts av återkommande larm om situationen för strömmingen i Östersjön. Kustfiskare och forskare vittnar om att mängden strömming har minskat kraftigt. Den strömming som är kvar är så liten att den inte längre går att använda till beredning eller försäljning. Det snabbaste sättet att hjälpa bestånden att återhämta sig vore att stoppa det storskaliga industriella fisket. Större delen av den fisk som tas upp av dessa fartyg hamnar inte på svenskarnas tallrikar utan blir till foder.

I detta akuta läge borde vi kunna förvänta oss att partierna i regeringsunderlaget agerar med kraft för att stoppa förödelsen i Östersjön. Tyvärr är det inte vad vid ser. När EU-kommissionen i höstas, efter att det larmats i flera år om strömmingens situation, till sist föreslog stopp för riktat fiske efter strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken valde regeringen att i stället verka för att industrifisket ska fortsätta, trots att de vet att vi för varje år som detta destruktiva fiske tillåts fortgå rör oss allt närmare en kollaps för strömmingsbestånden.

Vi har debatterat denna fråga vid flera tillfällen tidigare, och det argument som ständigt hörs från högerpartierna är att de inte hade något val eftersom inget annat land ville stoppa fisket. Den svenska regeringen rycker alltså på axlarna åt att vårt gemensamma hav skövlas. Men det är i och för inte så överraskande när man ser till hur de hanterar andra miljöfrågor. I stället för att vara ett föregångsland hamnar Sverige i bakvattnet.

Som om det inte vore nog med det skandalösa beslutet att i strid med rådande regelverk fortsatt tillåta storskaligt fiske vill EU-kommissionen nu ändra i förvaltningsplanen för Östersjön så att medlemsstaternas regelvidriga beslut i fortsättningen ska anses rätt och riktigt. Efter att ärendet har varit på bordet i flera månader har regeringen inte kunnat prestera mer än att säga nej till att det snabbehandlas. Men i sakfrågan vet de fortfarande inte vad de vill. De kan alltså inte bestämma sig för om strömmingen ska skyddas från kollaps eller inte. Eller har de egentligen bestämt sig men vill inte tala högt om det?

När vi hade överläggning i miljö- och jordbruksutskottet för en dryg månad sedan framstod det från landsbygdsminister Kullgrens sida som att han i varje fall inte har några invändningar mot kommissionens förslag att försvaga förvaltningsplanen.

Högerpartierna motiverar sitt agerande med att de vill skydda det småskaliga, kustnära fisket från fiskestopp. Det är en bluff. Den viktigaste förutsättningen för att det småskaliga fisket ska kunna fortleva är att det finns hållbara fiskbestånd att fiska på. För att det ska bli verklighet krävs stopp för industrifisket. Ett sådant stopp kan utan problem kombineras med att man tillåter det småskaliga fisket att fortsätta.

Herr talman! Strömmingen är tyvärr inte den enda fiskart som det går dåligt för. När det gäller torsken har läget varit allvarligt länge. Torskbeståndet i Östersjön kollapsade till följd av årtionden av överfiske och andra miljöproblem. Trots de senaste årens fiskestopp finns ingen vändning i sikte. Situationen ser inte bättre ut i Västerhavet. Trots forskares varningar tilläts överfisket länge att fortsätta. Kortsiktiga ekonomiska intressen prioriterades före långsiktig hållbarhet. Låt oss inte fortsätta göra samma misstag.

Än i dag fångas torsk i Östersjön i form av bifångst. Landningsskyldigheten innebär att det är olagligt att kasta tillbaka dessa bifångster i havet, men vi vet att det ändå sker till följd av bristande fiskerikontroll. Det gör det också svårt för forskarna att bedöma beståndens storlek.

Herr talman! Förra mandatperioden röstade riksdagen för att flytta ut trålgränsen. Det var ett mycket glädjande beslut. Trålgränsen skapades en gång för att skydda lekande och uppväxande bestånd vid kusten och på samma gång gynna det småskaliga, lokala fisket. Allteftersom bestånden av strömming i Östersjön har blivit mindre har det blivit tydligt att detta skydd behöver stärkas. Tyvärr verkar regeringen inte ta riksdagens beslut på allvar eftersom trålfiskestoppet bara genomförs som ett försök i vissa områden.

I Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan från 2020 finns förslag om skyddade marina områden. Förslaget är att minst 30 procent av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddade till 2030 och att minst 10 procent av desamma ska vara strikt skyddade. Detta är mycket viktiga förslag. Skyddade områden är något som efterfrågas av kustfisket. De behövs för att ge fiskbestånden möjlighet att växa till sig. Utflyttning av trålgränsen och införande av fler och större fiskefria områden är avgörande åtgärder för att förhindra att fler fiskbestånd kollapsar och ge hotade bestånd möjlighet att återhämta sig.

Herr talman! En av de fiskarter som har drabbats allra hårdast av människans framfart är ålen, som i dag står på kanten till utrotning. Beståndet är decimerat av decennier av överfiske, och precis som för andra arter stoppar vattenkraften ålarna från att nå sina forna livsområden. Internationella havsforskningsrådet förordar ett totalt fiskestopp. EU:s beslut att freda ålen sex månader om året är i detta läge helt otillräckligt. Än värre och än mer obegripligt är dock Sveriges val att förlägga fiskestoppet till den period då ålfisket är som minst. Dessutom vill regeringen stoppa den utfasning av licenser för ålfiske som finns i dag.

De som vurmar för att behålla ålfisket brukar hänvisa till att det är en tradition. Men en tradition brukar vara någonting som man ser framför sig att kunna fortsätta med långt in i framtiden. Det enda rimliga vore därför att göra allt vi kan för att stärka ålbeståndet nu för att undvika att ålen försvinner helt och hållet. Utan ålar, inget ålfiske.

Herr talman! Vi har historiskt varit alltför långsamma med att agera för att fisket ska bli hållbart. Det har gett oss utarmade hav och ett småskaligt fiske på utdöende. Detta är någonting som vi politiker behöver ta på största allvar. Därför måste vi agera nu för att stoppa industrifisket, flytta ut trålgränsen, skydda hotade arter och etablera en förvaltning som syftar till långsiktig hållbarhet och inte kortsiktig ekonomisk vinst för ett fåtal stora aktörer.

Vänsterpartiet vill se ett fiske som utgår från den svenska kusten där fisken fångas och landas lokalt och som bidrar till lokal beredningsnäring och turism. Ett sådant fiske skulle stå i samklang med naturen och havets ekosystem.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

(Applåder)

Anf. 217 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar Andrea Andersson för talet. Jag fick ett par medskick av några kollegor, och jag tänkte jag skulle göra ett medskick till ledamoten Andersson.

Jag vill också passa på att tacka för debatten. Jag har alltså ersatt en sjuk Kjell-Arne Ottosson, men han är snart tillbaka. Tack för mycket gott innehåll och kunskap från samtliga, även från ledamoten Andersson!

Mitt medskick är att sluta tala om industrifiske. Jag vet inte varför man använder detta begrepp. Båtarna fiskar ju för konsumtion. Man fiskar inte bara en sort, utan man fiskar strömming, makrill och andra sorter för konsumtion. Det är det som det handlar om. Var går gränsen för industrifiske? Är det hur stor båten är? Är det hur mycket man kan lagra ombord? Är det hur mycket man tjänar eller hur bra det går? Några har ju lyckats, och det är tack vare de överförbara kvoterna. Det är sant att det finns stora båtar, men de fiskar för svensk konsumtion. Mitt medskick är att sluta att prata om industrifiske och i stället säga storskaligt fiske.

Anf. 218 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! Jag tackar för medskicket.

Vi kan prata om storskaligt fiske eller industrifiske. Det viktiga är att man förstår vad vi menar, och vi menar stora båtar som fiskar upp stora mängder fisk som går till fiskmjölsproduktion. Det är huvudsakligen det vi pratar om.

Jag har träffat många aktörer som jobbar för att förbättra miljön i Östersjön, och det de har gemensamt är att de alla är väldigt oroade över det storskaliga fiskets påverkan på fiskbestånden i Östersjön.

Anf. 219 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Den fisk som fiskas norr om Stockholm har både PCB och dioxin i sig, så den är inte lämplig att äta. Det finns restriktioner, och den som är gravid kan äta sådan fisk någon gång om året och vi andra någon gång i veckan. Övrig fisk körs till Danmark, där man kramar ur dioxinet och sedan gör foder.

Hur ska det småskaliga fisket klara sig utan det storskaliga? Hur ska man klara livsmedelsstrategin? Hur ska man klara investeringar i fabriker? Jag hade ett exempel på en investering på 600 miljoner i Kungshamn i en ny sillfabrik för beredning och framtagande av proteinprodukter, till exempel proteinkakor. Ska de små båtarna, garnbåtar och andra, ut på det stora, öppna och ofta våldsamma havet och fiska? Hur ska det småskaliga klara sig utan det storskaliga, alltså de som har lyckats genom skickligt fiske och som är duktiga på att ta sig an fisket som både kultur och som konst?