Associationsrättsliga frågor

Anf. 139 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Vi ska debattera de associations- rättsliga frågorna. Det är 18 motionsyrkanden som behandlas i det här betänkandet från lagutskottet. Jag kommer att hålla mig till de motioner, yrkanden och krav som Vänsterpartiet har tagit upp under motions- tiden och som har behandlats i det här betänkandet. Herr talman! Då står jag här återigen och ska ar- gumentera för Vänsterpartiets motion som föreslår att riksdagen ska införa en lagstiftning som ska ta sikte på att könskvotera i börsnoterade bolagsstyrelser. Den här debattstunden kommer förhoppningsvis att problematisera den ojämna könsfördelningen i sam- hället. Men jag vill inte att vi stannar på problemfor- muleringsstadiet. Jag vill i dag att vi ska gå vidare, inte bara be- nämna problemet och lägga det i en svart låda. Jag vill i stället att vi ska vara mer konstruktiva i riksda- gen, denna lagstiftande församling. Ja, jag vill att vi ska gå från ord till handling. Med andra ord: Hur ska vi bryta den sneda maktfördelningen mellan könen? Det är den fråga jag ställer till ledamöterna i kamma- ren. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Vad inne- bär då feminismen? Jo, herr talman, feminism handlar om rättvisa och om fördelning av ekonomisk och politisk makt. Det handlar om demokrati, om att vär- dera kvinnor och män lika. Det handlar om att bryta den samhällsstruktur som fortfarande råder och som varje dag säger oss att män är norm och kvinnor är undantag, att män är överordnade och kvinnor är underordnade, att män har stor makt och att kvinnor har liten makt. Vänsterpartiet anser att ett av de viktigaste medlen för att ifrågasätta den skeva maktfördelningen mellan kvinnor och män är att verka för att såväl kvinnor som män ska ges tillträde till samhällets alla sektorer. Vi vill att de ska finnas representerade på alla nivåer. Vi har tyvärr inte kommit dithän. Visserligen har vi en relativt jämn könsfördelning i regering och riksdag, men i det privata näringslivet är andelen kvinnliga styrelserepresentanter försvinnande liten. Följande siffror är mycket talande. De börsnoterade bolagens styrelseposter innehas till 95,5 % av män. Det är inte aktuella siffror utan det är siffror som togs fram förra året som gäller året dessförinnan. Det har skett försämringar under förra året. Den kvinnliga andelen ledamöter uppgår alltså endast till knappt 5 %. Det är mycket dystra siffror. Vänsterpartiet ifrågasätter om Sverige kan be- nämnas som en demokrati så länge som kvinnor som grupp utesluts från makt och auktoritet i börsnoterade bolags styrelser. Kvinnors kompetens osynliggörs i dessa rum, och män fortsätter att utse och tillsätta andra män. Vi behöver en jämn könsfördelning, inte bara i riksdag och regering utan också i företagens styrelse- rum. Fler kvinnor i bolagsstyrelser innebär att under- lagen för beslut blir bredare och mer representativa eftersom kvinnor representerar en annan kompetens som är grundad på andra erfarenheter än mäns. Vänsterpartiet anser att det inte finns tid att förlora. Varje dag som går utan att kvinnor deltar i viktiga beslut innebär faktiskt en samhällsekonomisk och demokratisk förlust som inte går att kompensera. Därför är det dags handla! Herr talman! Lagutskottets ledamöter är rörande överens om att det är ett problem att det finns så få kvinnor i högre befattningar i näringslivet. Den sneda könsfördelningen benämns som ett problem. Men utskottet är inte villigt att tillstyrka de motioner där man föreslår att det ska införas en lagstiftning som tar sikte på könskvotering, dvs. en lagstiftning för att komma åt den sneda könsfördelningen. Vi i Vänsterpartiet anser att detta resonemang har allvarliga brister som visar på att utskottet är med och legitimerar, och därmed upprätthåller, en könsmakts- ordning. Jag vet inte om det är medvetet, herr talman, eller omedvetet. Men det går inte att i en argumente- ring mot eller för den ojämna könsfördelningen landa i "kvotering eller ej". Vi måste i stället utgå från vilka kvoter som vi i riksdagen anser är önskvärda. I dag är kvoterna ungefär 95-5 till mäns fördel. Det innebär att vi i dag har ett väl fungerande kvote- ringssystem efter kön. Detta kvoteringssystem grun- dar sig i att det anses vara en kompetens att vara man. Jag ställer två frågor som jag hoppas få besvarad av de andra ledamöterna när de ska gå upp i debatten: Är denna kvotering önskvärd? Vill vi verkligen ha det så? Var Vänsterpartiet landar i frågan framkommer i vår motion. Vi vill nämligen förändra och ifrågasätta det mönster som börsnoterade bolags styrelser är med och upprätthåller, dvs. den ojämna maktfördelningen mellan könen. Vilka handlingsalternativ finns då i denna kam- mare? Det verkar som att denna progressiva försam- ling vill att frågan ska ligga och samla damm i någon svart låda. Varför är det då så svårt att gå till hand- ling? Alla vill vi väl ha ett jämställt samhälle där resurs och makt är lika fördelat mellan kvinnor och män? Herr talman! Vänsterpartiet har även tre särskilda yttranden i frågor som för närvarande bereds av rege- ringen, och därför har vi inte yrkat bifall till de aktu- ella motionerna. Bl.a. lyfter vi upp vikten av att lag- stiftningen utformas på ett sådant sätt att bildandet av sociala kooperativ inte förhindras eller försvåras. Vi förutsätter att denna fråga får hög prioritet inom Re- geringskansliet och att de synpunkter som förs fram i motion L289 beaktas noga under det fortsatta arbetet på området. Vi lyfter även upp frågan om kapitalskyddet i ak- tiebolag, där vi framhåller att det är otillfredsställande att aktieägare inom lagens råmärken kan göra uttag av kapital utan att ta hänsyn till företagets behov. Sär- skilt gäller detta i sådana situationer där stora insatser gjorts från samhällets sida för att främja företagets överlevnad. Från Vänsterpartiets sida menar vi att lagstiftningen bör ses över med den inriktningen att ägarna till ett företag inte ska kunna dränera företaget på medel genom uttag ur företaget eller andra värde- överföringar till andra företag. Herr talman! Vi avvaktar resultatet av det pågåen- de arbetet inom Regeringskansliet och avser att åter- komma i ärendet om det skulle visa sig behövas. Slutligen vill vi att företagen ska vara tvungna att redovisa sina utsläpp av koldioxid, inklusive utsläp- pen från anläggningar belägna utomlands. Även här förutsätter vi att regeringens uppföljningsarbete tar fasta på detta krav, och då kommer vi förhoppnings- vis inte att behöva lyfta fram frågan igen. Herr talman! Jag vill yrka bifall till att vi ska infö- ra könskvotering, dvs. jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf. 140 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation nr 1. Flera motionärer efterlyser nya företagsformer i syfte att stimulera fler att våga ta steget att bli företa- gare. Men bland motionsförslagen finns även sådant som hämmar företagande. Att kunna välja mellan olika företagsformer är en viktig faktor för ett positivt näringslivsklimat. Då menar jag inte att bara kunna välja mellan två typer av aktiebolag utan även att det finns andra alternativ. Detta är speciellt viktigt för enmansföretag, dvs. solo- företagaren. Det är där de flesta startar. Främst handlar det om att skapa tydliga, hållbara och förenklade regler så att blivande företagare kan förutse vad som kommer att hända de närmaste åren. En ryckig näringslivspolitik med gamla surdegar som aldrig åtgärdas är nog det mest hämmande för inno- vatörer och entreprenörer. De människor som vill förverkliga sina drömmar brinner av idéer, men idéerna är inte för att ägna mest tid för byråkratiskt arbete utan för att skapa något. Det kan vara en produkt men också en tjänst. Trots massor av goda idéer för att bidra till fler småföretag händer inte mycket. Utanför Regeringskansliet pågår däremot en hel del förändringar. Fler människor än tidigare ser nya möjligheter, framför allt inom tjänstesektorn. Avknoppningar från offentliga sektorn blir fler för varje månad. Kunnig personal som önskar mer infly- tande över vård- och omsorgsarbetet väljer att organi- sera sig i nya konstellationer. En del startar koopera- tiv, andra väljer att arbeta självständigt. Ett bra komplement till nuvarande företags- och anställningsformer vore s.k. singelföretag med självanställning. Det gäller speciellt för dem som av fri vilja eller tvång lever på inkomster av flera slag. Det är en enkel företagsform i gränslandet mellan att vara arbetstagare och arbetsgivare. Modellen bygger på att avgifter och skatter ska vara schabloniserade. Jag ser singelföretag som en övergångslösning. Det är bra för dem som vill börja i liten skala. Singelföretagandet är också intressant från ett annat perspektiv. Det kan bidra till att göra svarta inkomster vita genom att ersättning för utfört arbete ska betalas in direkt till ett kontoförande organ. Under en övergångsperiod kan det vara värt att satsa på singelföretagande med schabloniserade av- gifter. Regeringens argument mot singelföretag, nämli- gen att nya typer av fusk uppstår, t.ex. att sälja kost- nadsverifikationer till andra företag, är häpnadsväck- ande. Att döma ut en hel yrkeskår för att några even- tuellt kan fuska är diskriminerande mot alla tänkbara blivande småföretagare. Social ekonomi är på stark frammarsch i vårt land. Det talas mycket om social ekonomi. Det är positivt, det öppnar nya dörrar och det bidrar till lokal utveck- ling. Samtidigt är det ett uttryck för att människors tilltro till det offentliga har minskat. När medborgarna upplever att servicen inte längre håller måttet vill människor själva vara med och finna nya lösningar. När det gäller icke vinstgivande verksamhet är drivkraften bakom all verksamhet där ersättningar utbetalas för ett gjort jobb att utgifter och inkomster ska gå ihop. Gör de inte det upphör verksamheten, om den inte subventioneras med offentliga medel. I försöken att hitta en lämplig organisation för icke vinstgivande verksamheter har regeringen föreslagit att en ny aktiebolagsform ska införas, nämligen ak- tiebolag utan vinstsyfte. Jag undrar hur väl regeringens tankar samman- faller med övriga EU-länders. Tidigare har det vid ett flertal tillfällen påtalats vikten av att reglerna inom EU ska harmoniseras. Är Sverige på väg in i EU:s samordnade regelsystem eller på väg att anamma ålderdomliga regler från öststaterna? Jag tycker att det vore klokt om regeringen i stäl- let utreder hur vi på bästa sätt kan stödja verksamhe- ter som har ett socialt, samhälls- eller allmännyttigt ändamål. Under många år har Samhalls verksamhet fyllt en viktig funktion, både socialt och ekonomiskt, för dem som haft svårt att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Men under senare delen av 90-talet har även Samhall utsatts för alltmer krävande avkast- ningskrav. Har regeringen genom sitt uttalande för avsikt att upphäva avkastningskraven på statliga bolag som bedriver social verksamhet? En god idé är att börja titta på konsekvenserna in- nan regeringen stryper nya företagsformer som kan vara anpassade speciellt för tjänste- och serviceföre- tag. Att hitta lämpliga former mellan det offentliga och de nu befintliga privata modellerna är ett steg på vägen. Ett socialt kooperativ, efter en italiensk mo- dell, som det anges i ett av motionsförslagen, kan vara värt att titta närmare på. Jag vill också säga några ord angående Vänster- partiets förslag till kvotering vad gäller könsfördel- ning i företagens styrelser. Vänsterpartiets krav att kvotera in kvinnor i privata företagsstyrelser säger vi nej till. Tanken är god, men metoden är fel. Jag tyck- er att det vore hedrande om Vänsterpartiet också började att påverka i rätt ände. I stället hoppar Väns- terpartiet över ån efter vatten. Varför inte börja där det finns mest chans för Vänsterpartiet att påverka, t.ex. inom kommuner och landsting, innan man ställer krav på privata sektorn? Vi vet ju alla att inom kommuner och landsting arbetar övervägande delen av svenska kvinnor, men det är män som innehar de flesta chefspositionerna. Att agera som Vänsterpartiet gör tycker jag känns något ihåligt - det är för mycket luft i pratet.

Anf. 141 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Viviann Gerdin är ordförande i Centerns kvinnoförbund, och jag förutsätter att även hon och Centern vill se fler kvinnor i bolagsstyrelser- nas sammanträdesrum. Men jag har inte hört något konkret exempel på hur Viviann Gerdin och Center- partiet tycker att man ska bryta den sneda maktför- delningen mellan könen, så det skulle jag gärna vilja höra.

Anf. 142 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Det som skiljer Vänsterpartiet och Centerpartiet åt är att vi fortfarande tror och har mål- sättningen att detta ska ske med stimulans och med morötter. Det vi främst tar avstånd från är Vänster- partiets tvång, hot och piska för att göra saker och ting. Jag håller fullständigt med om att det inte är bra som det ser ut i dag. Jag är också missbelåten med det. Men vi gör trots allt framsteg, även om de är för små. Vi slår också tillbaka en hel del negativt, som det blir när tvång är uttalade.

Anf. 143 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Viviann Gerdin, som leder Centerkvinnorna, ut- trycker det så att kvinnlig representation i bolagssty- relser handlar om tvång. Vi ser inte på frågan om könskvotering i bolagsstyrelser som en fråga om tvång. Det handlar om att både kvinnor och män ska få tillträde till de beslutande organen. Jag har fortfarande inte fått höra något konkret exempel på hur Centerpartiet tänker gå till väga med det här. Morötter och uppmuntran har för all del ock- så vi trott på väldigt länge, men nu tycker vi att det har nåtts en gräns när det inte har hänt någonting på flera år. Under det senaste året har de två största livsme- delskedjorna i Sverige, Kooperativa Förbundet och ICA, slagits samman med olika andra nordiska före- tag så att det har bildats stora företag. I de bolagssty- relserna satt nästan hälften kvinnor och hälften män under förra året, men när de olika nordiska bolagen har slagits samman visar det sig att det i den ena bo- lagsstyrelsen finns en kvinna och i den andra två kvinnor. På grund av att Viviann Gerdin är ordförande för Centerkvinnorna tycker jag att det vore bra om vi här fick höra på vilket sätt Centerpartiet tror att vi kan komma till rätta med det här problemet. Hur lång tid kommer det att ta om Centerpartiet får bestämma?

Anf. 144 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Först vill jag säga att Centerpartiet och Centerkvinnorna är för kvinnlig representation. Det jag vänder mig mot är Vänsterpartiets uttalande om kvotering, därför att det ligger ett hot över det uttalandet. Man måste också bearbeta alla som har inflytande på alla plan. Vi gör framsteg. Vi har gjort ett stort framsteg, därför att Centerpartiet är i dag det parti i riksdagen som har flest kvinnor. Det har inte skett med tvång. Vi har inte gett upp. Vi pläderar också allmänt för en politik i samhäl- let där man förespråkar småskalighet. Vi är emot stora sammanslagningar och centraliseringar. Där skiljer vi oss också åt. Jag kan fullständigt förstå Vänsterpartiets repre- sentanter, som ser det här från den storskalighet som de hela tiden har. Det förlorar kvinnorna på. Men om man bryter ned och har organisationer i hela samhäl- let som är mera överblickbara och mera småskaliga ger det också ett ökat inflytande för kvinnorna.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 145 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Först vill jag säga några ord till Tas- so Stafilidis. Jag har sett kvotering på ledande platser. Eftersom de kommunistiska regimerna hade jämställdhet mel- lan könen som ett stort slagord brukade man placera kvinnor här och där på synliga platser - självklart utan att ändra mentalitet, självklart utan att göra det minsta för att arbetssituationen för kvinnan skulle vara bättre. Så satt de här kamraterna, de kvinnliga kommissarierna eller vad de nu var, som ett slags statister. Det stora maktspelet pågick, vackert, fram- för deras ögon utan att de kunde påverka på något sätt. Tasso Stafilidis bör också veta att jag personligen har jobbat många år, och tänker jobba så länge som jag orkar, med integrationsfrågor när det gäller etnisk mångfald. Jag skulle aldrig någonsin komma på tan- ken att föreslå mekanisk kvotering. Det skulle vara ett sätt att skapa hat mot de människor som med lag, tvångsmässigt, skulle placeras på vissa arbetsplatser. Det bästa exempel jag har sett i mitt liv, som ty- värr börjar bli rätt långt, på integration både av in- vandrare eller etniska minoriteter och av kvinnor i arbetslivet har jag sett i USA. Där har man jobbat ordentligt under många år med en bearbetning av rekryteringsprocesserna, men aldrig någonsin med mekanisk kvotering. Mekanisk kvotering är en kata- strof. Det skapar konflikter, och det skapar fördomen att den diskriminerade är så svag i sig själv att någon supermakt måste placera den diskriminerade på den rätta platsen i arbetslivet. Gud hjälpe oss om detta inträffar. Det är skadligt. Jag är liberal, och jag vill rädda feminismen från sådana extrema metoder och överdrivna tankegångar. Vi är många feminister i Sverige i dag som inte tyck- er om det försök till monopolisering av feminismen som Vänsterpartiet driver. Nu ska jag gå över till någonting annat. Jag yrkar bifall till reservation 2. Det gäller ny associationsform för icke vinstdrivande verksamhet. Jag vill veta vad icke vinstdrivande verksamhet är. Dessa ord cirklar runt i våra politiska debatter. Jag vill veta om vi föreslår förlustdrivande verksamhet. Varifrån kommer den skillnad man gör mellan en sund ekonomi och socialt engagemang? När jag levde därborta, i mitt kommunistiska liv, fick vi hela tiden höra att pengar är djävulen själv. Vid en viss tidpunkt upptäckte jag att jag t.o.m. hade smittats av detta. När jag i en film såg en väska fylld med pengar upplevde jag en stor skräck. Det var indoktrinering - hjärntvätt. Pengar i sig är ett medel. Vinster är också ett me- del för att få verksamheten att gå framåt. Jag vill påminna er om att vi har en socialstyrelse som kan se till att vård inte bedrivs på ett inhumant eller icke lämpligt sätt. Vi har ett skolverk som ser till att utbildning bedrivs enligt lagens regler och enligt de grundläggande principerna i ett demokratiskt sam- hälle. Varför ska man då se vinst i ett företag som har högt satta sociala mål som en katastrof? Gäller det bara det faktum att vinsten inte delas? Ska man tvinga dessa socialekonomiska företag att på en gång inves- tera allting i verksamheten? Jag ska påminna er om en sak jag har varit med om. För många år sedan var jag ledamot i Operasty- relsen. Det var en klok socialdemokrat - Bengt Gö- ransson - som hade kommit på tanken att jag kanske skulle kunna göra nytta där. Jag hamnade där just när det blivit skandal därför att någon i ledningen för Operan hade vågat fondera lite pengar som hade blivit över. Detta betraktades som otroligt illojalt mot staten, osv. Vad hände sedan? Vi tvingades använda alla fon- derade pengar, och snart gick verksamheten mycket dåligt. Vad finns det för anledning att betrakta en sund ekonomisk verksamhet som en farlig verksamhet? Det finns ingen annan anledning än att man vill hävda gamla socialistiska dogmer - hjärnspöken. Dem ska vi bli av med. Jag har arbetat med mycket engagerade männi- skor som jobbar på den humanitära arenan i organi- sationer som hjälper fattiga människor i hela världen eller gör mycket stora insatser för t.ex. hemlösa män- niskor i Sverige. Där finns det mycket stränga krav på att ekonomin ska vara oerhört välorganiserad, redovi- sad och övervakad. De flesta av dessa organisationer är förmögna. Ska vi betrakta dem som faror eller demoner där- för att de har fonderat mycket pengar? Ser vi inte i dessa organisationers förmögenheter en garanti för att deras engagemang kan verka kontinuerligt och på mycket lång sikt, så att de kan sätta i gång projekt som sträcker sig över fem eller tio år? Det gäller mycket stora behov hos fattiga eller undanträngda grupper. Jag föreslår att vi en gång tar en ordentlig ideolo- gisk diskussion kring det fullständigt missvisande uttrycket vinstdrivande företag. Vi lever inte på Dickens tid. En skola där man misshandlar och förtrycker barnen bara för att tjäna pengar är inte möjlig i Sveriges demokrati. En vår- denhet där man behandlar patienterna som ett slags trasor är inte heller möjlig i Sverige, oavsett om den är landstingsägd, kommunalt ägd eller privatägd. Låt oss få bort dessa hjärnspöken från den politiska dis- kursen.

Anf. 146 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Ana Maria har uppenbarligen fruk- tansvärda minnen från den totalitära regim som hon upplevde långt innan jag var född. Denna totalitära regim har satt väldigt tydliga spår hos Ana Maria Narti. Jag kan bara beklaga det och hoppas att Ana Maria Narti någon gång kan komma över detta eller i alla fall sluta anklaga mig eller lägga ord i min mun som jag aldrig någonsin har yttrat. Är det någon i denna kammare som skulle ställa sig på Ana Maria Nartis sida för att bekämpa totalitära regimer är det jag. Jag tror aldrig att Ana Maria Narti har hört mig säga någonting annat. Därför tycker jag att det är tråkigt att hon menar att mina krav, som man, på att vi män ska lämna ifrån oss makt till kvinnor ska ses som ett sätt att styra kvinnor. Jag tycker att fler män i denna kammare borde ta samma initiativ som jag och säga att vi män vill ge mer makt till kvinnor. Jag tycker också att det är ett förakt för kvinnor. Det har aldrig varit tal om något slags marionettsys- tem. Jag vet - jag hoppades att Ana Maria Narti ock- så visste det - att det i våra bolag här i Sverige inte bara finns en, två eller tre utan tusentals duktiga kvinnor som skulle vara minst lika bra, om inte bätt- re, än männen i bolagsstyrelsernas sammanträdesrum. Det är det jag är ute efter. Utvecklingen har faktiskt visat att kvinnorepre- sentationen i bolagsstyrelser bara blir sämre och säm- re. Jag har inte en enda gång fått höra vad Folkpartiet tänker göra åt att knappt 4 % av dem som sitter i bolagsstyrelser är kvinnor.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 147 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! För det första: Jag vill inte bli av med mina onda minnen. Alla dessa onda minnen är en rikedom. Jag vet vad det betyder att vara ofri. Jag vet vad demokrati betyder. Det är en mycket djupt känd kunskap. Jag vill inte bli av med den. För det andra tror jag inte på kvotering och kom- mer aldrig att tro på mekaniska lösningar utan föränd- ringar i mentaliteten, och en lagom könskvotering är en mekanisk lösning. Då ska man sitta och räkna hur många de är och sedan ska man genomföra detta. Det går inte att göra så. Just det som jag har pekat på om att förändra rekryteringsprocesserna kan vara lös- ningen. Där finns det faktiskt väldigt mycket att göra. Jag kan berätta för Tasso Stafilidis att det i en mycket stor koncern i Sverige, hos Antonia Ax:son Johnson, pågår ett mycket medvetet och systematiskt arbete på personalavdelningen, under ledning av en kvinnlig personaldirektör, för mångfald också när det gäller kön och etnicitet. Och det går mycket bra. Det här är sättet att jobba - inifrån, på perso- nalavdelningen men inte med mekanisk kvotering.

Anf. 148 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Antonia Ax:son Johnson är väl ett ypperligt exempel på en kvinnlig företagsledare som har funnits i styrelserum och som har funkat väldigt bra i de styrelserum som hon har suttit i. Jag har full respekt för att Ana Maria Narti inte tycker att könskvotering är bra, men precis som Vivi- ann Gerdin gjorde tidigare hänvisar Ana Maria Narti till helt andra saker. Jag har inte pratat om chefer. Jag har inte pratat om hur det ser ut på de olika avdel- ningarna på Åhléns eller så. Det jag har pratat om är hur det ser ut där makten finns i företaget, i det börs- noterade företaget, i bolagsstyrelsen. Vad tänker Folkpartiet göra? Jag har inte hört att Folkpartiet tänker göra någonting åt att kvinnor inte finns representerade i bolagens styrelser. Tänker inte Folkpartiet göra någonting åt det?

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 149 Ana Maria Narti (Fp)

Herr talman! Folkpartiet tänker göra väldigt mycket för en sund feminism - en sund feminism som inte bygger sina impulser på förenklade motsätt- ningar mellan män och kvinnor, en sund feminism som framför allt bygger på förändrade arbetsmetoder på alla nivåer, i alla sektorer av arbetslivet.

Anf. 150 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 11 be- handlas motionsyrkanden på det associationsrättsliga området gällande företagsformer, könsfördelning i bolagsstyrelser m.m. Jag vill redan nu yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Herr talman! Aktiebolagslagen har under hela 90- talet blivit föremål för en utredning som har lett till att vår lagstiftning i huvudsak har fått en struktur som överensstämmer med vad som gäller i övriga EU- länder. År 1995 fick vi en uppdelning i publika bolag, dvs. större bolag med stor spridning på aktierna, och privata bolag, som företrädesvis omfattar små bolag med ett mindre antal ägare. År 1999 ändrades lagen, så att kraven på ledningsorganisation, antal styrelse- ledamöter, bolagsstämma m.m. differentierades för att göra det enklare och flexiblare för de privata bola- gen. Utöver det vill jag nämna att tre fjärdedelar av Småföretagardelegationens alla förslag är genomför- da, håller på att genomföras eller är under beredning. Vi kan konstatera att mycket redan är gjort för att förbättra för småföretagen. Herr talman! Frågan om en ny associationsform för icke vinstutdelande verksamhet är intressant och aktuell. Detta är inga hjärnspöken; det kan jag garan- tera. Regeringen ämnar utreda ett nytt slag av aktie- bolag som kännetecknas av att de ska ha ett annat syfte än att ge aktieägarna vinst. Aktieägarna ska naturligtvis ha rätt till en skälig avkastning på satsat kapital men ska i övrigt inte direkt eller indirekt få del av överskott av verksamheten. I stället ska det uppar- betade överskottet användas för att konsolidera eller utveckla den verksamhet som bolaget bedriver. Man ska se om detta kan rymmas i en särbestämmelse inom aktiebolagslagen. Skälet till det här är att vi socialdemokrater tycker att många välfärdsområden inte ska lämnas över till stora kapitalägare. Det finns endast ett skäl till att de är intresserade av våra välfärdsområden, och det är att det finns stora behov och att det alltså finns stora vinster att hämta. När det gäller de s.k. sociala kooperativen genom- förs för närvarande en studie som bl.a. ska beskriva, inventera och analysera samhälleliga stödstrukturer och deras utveckling. Arbetet pågår och ska slutredo- visas nu under våren 2002. Herr talman! Tyvärr kan vi återigen konstatera att könsfördelningen i företagens styrelser och ledningar är väldigt sned. Som tidigare har nämnts utgör män- nen runt 80 % av cheferna i näringslivet, och trots att det har skett en liten ökning av kvinnorepresentatio- nen i börsbolagens styrelser det senaste året innehas fortfarande 95 % av styrelseposterna i börsbolagen av män. För Sverige som i andra sammanhang anses vara ett föregångsland när det gäller jämställdhet är detta faktum besvärande. I och med att kvinnor har blivit bättre represente- rade inom politiken har vi sett att hela samhället har vunnit i utveckling och helhetstänkande. I mitt parti, Socialdemokraterna, har en jämn könsfördelning bara inneburit stora fördelar. Kvinnor och män befruktar varandras arbete positivt och gör det lättare att både se och förstå större helheter som leder till bättre re- sultat. Detta kan även näringslivets företrädare in- stämma i, dock utan att på ett mer aktivt sätt verka för att verkligen ge kvinnor med kompetens möjligheten att bevisa sitt värde. Jag är övertygad om att företagen tappar konkurrenskraft om inte dagens makthavare inom näringslivet ändrar sin attityd och släpper in väsentligt fler kvinnor på ledande positioner. Men det viktigaste är kanske att vi i samhället därmed också förlorar utvecklingsmöjligheter. Därför är det, som jag ser det, en skyldighet för oss i riksdagen att försö- ka påverka den allmänna opinionen för allas vårt bästa och låta en av de sista manliga bastionerna rämna. Herr talman! Regeringen har som en delmålsätt- ning att minst 40 % av styrelseledamöterna i statliga bolagsstyrelser ska vara kvinnor år 2003. Detta är en viktig markering som övriga näringslivet förhopp- ningsvis lägger märke till och tar efter. Regeringen har lämnat kommittédirektiv till en ut- redning som har till uppgift att lämna förslag på lämpliga åtgärder för att påskynda möjligheterna till en jämnare könsfördelning på chefsnivå i näringsli- vet. Den utredningen ska avslutas senast den 28 feb- ruari 2003. Men att lagstifta om en jämnare könsför- delning i bolagsstyrelser är ett ingrepp i förmögen- hetsrätten och en begränsning för ägare att utse sina representanter, och det är en mycket viktig principiell fråga. Därför tycker vi, dvs. utskottsmajoriteten, att det är den frivilliga vägen, via goda argument och goda exempel, som kan leda till en attitydförändring. Den är alltså att föredra framför lagstiftning. Herr talman! Vad som bör ingå i företagens årsre- dovisningar är en återkommande fråga här i kamma- ren. Årsredovisningslagen är en ramlagstiftning som kompletteras med uttalanden från Bokföringsnämn- den. Och regeringen har i propositionen Sveriges klimatstrategi anfört att miljöredovisningsområdet utvecklas fortlöpande och att miljöindikatorer tas fram. Man avser att göra en uppföljning av vilka effekter som bestämmelsen om miljöredovisning i årsredovisningslagarna samt Bokföringsnämndens riktlinjer har fått för att därefter överväga lämpliga åtgärder. Beträffande frågan om huruvida uppgifter om sjukfrånvaro ska ingå i årsredovisningslagen finns det redan ett förslag om detta i slutbetänkandet från ut- redningen om en handlingsplan för ökad hälsa i ar- betslivet. Därför bör vi nu inte föregripa resultatet av den utredningen utan avvakta den fortsatta bered- ningen här i kammaren. Med det, herr talman, yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Anf. 151 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Återigen ska jag uppehålla mig vid frågan om att vi män ska lämna över mer makt åt kvinnorna, helst frivilligt. Jag instämmer i det som Raimo Pärssinen har tagit upp här och hoppas verkli- gen att vi kommer att nå upp till regeringens mål att minst 40 % av posterna i de statliga bolagsstyrelserna ska besittas av kvinnor år 2003. Jag kan erkänna att den här frågan inte är så där väldigt enkel, när man tänker på de aspekter som lagutskottet har lyft fram i betänkandet och som Rai- mo Pärssinen tar upp, t.ex. ingrepp i ägarkollektiv. Ändå har vi från Vänsterpartiets sida sett det som ytterst viktigt att trots allt ta till detta grepp och ställa ett sådant här krav. Det här är ju inte en fråga som lyfts upp nu i år eller förra året, utan den har funnits väldigt länge. Jag vet att regeringen har haft flera samtal med fö- retagens ledningar. Man har haft en dialog. Men fort- farande har det inte hänt någonting. Jag skulle vilja höra på vilket sätt Raimo Pärssi- nen tror att vi ska kunna komma till rätta med det här. Som jag sade i mitt anförande tidigare tror jag att varje dag som går där kvinnor inte får vara med och fatta beslut är en dag fylld av brister och tomrum som vi aldrig kommer att kunna ersätta. Hur ser Social- demokraterna på den här frågan? Vad kommer man konkret att göra i ett längre perspektiv, om det nu inte går att lösa på det sätt man försökt med hittills?

Anf. 152 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Som Tasso Stafilidis sade har man redan inlett en dialog med viktiga företrädare inom näringslivet, och den ska följas upp nästa år. Samti- digt har man denna utredning som ska se över vad det finns för hinder mot en bättre könsfördelning och vad som kan göras. Men fortfarande är det så att vi principiellt ska gå på den frivilliga vägen. Jämför t.ex., Tasso Stafilidis, med ett politiskt parti som har dålig fördelning mellan könen. Skulle det i sin tur kräva lagstiftning från riksdagen, eller är det partiernas medlemmar och väljare som utser representanterna? Principiellt håller vi hårt på att det är ägarkollektivet som utser sina representanter. När däremot Veckans Affärer, tror jag det var, för två år sedan intervjuade 100 företagsledare var det inte någon av dem som verbalt sade sig ha någonting emot kvinnlig kompetens. Tvärtom sade man att den tillför ett annat tänkesätt, helheter osv. Det blir bara bättre. Alla håller alltså med om det. Det finns inga goda argument emot, och det finns ingen som på något vis säger att det är fel. Alltså är processen i gång. Det vi måste göra är att visa goda exempel. Det jobbar Regeringskansliet hårt med. Man plockar fram goda exempel, bygger nätverk och utreder. Framför allt måste vi ta ett gemensamt ansvar och argumente- ra i den här frågan. Men vi ska inte gå lagstiftnings- vägen.

Anf. 153 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag tackar Raimo Pärssinen för det svaret. Återigen: Det här är problematiskt. Det är ingen enkel fråga. Vi har dock inte tagit till med storsläggan och krävt könskvotering i bolagsstyrelserna utan anledning. Vi kommer att följa det arbete som rege- ringen håller på med och hoppas som sagt att det kommer att komma konstruktiva förslag och ske reella förändringar inom en snar framtid. Vi har ju kunnat se en kurva som gått åt helt fel håll under de senaste åren. För några år sedan gick den uppåt, men nu har den börjat falla igen. Därför känner vi en faktisk oro, och den oron går ut över både kvinnor och män. Anledningen till att bolagsstyrelserna är så viktiga är ju att bolagen trots allt har en så stor ekonomisk makt över människors liv att bolagsstyrelser har en indirekt makt också i den här demokratin.

Anf. 154 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Vi som har en jämn fördelning i våra partier, Tasso Stafilidis, kan ju komma ihåg vad som hände när vi införde den. Sedan man uppnått och från de manliga maktpositionerna accepterat tanken på jämn fördelning kommer nästa steg i det hela, och det är att gå in i ett förhållningssätt som ska genomsyra allt ens handlande. Det tar tid. Detta sker också inom näringslivet. Det finns, som någon annan sade här, goda exempel också. Det finns fler exempel än vad vi känner till. Det är just detta Regeringskansliet arbetar med: att samla upp de här goda exemplen. Man kommer också att köra projekt ute på länsstyrelserna just i de här frågorna, eftersom vi alla anser att de är så viktiga. Ni måste acceptera från Vänsterpartiets sida att det tar tid att komma till en jämn fördelning och i nästa steg kunna gå in i ett riktigt förhållningssätt så att det verkligen blir driv i de här frågorna. Men jag hoppas att vi alla här i kammaren tar ett gemensamt ansvar för de här frågorna.

Anf. 155 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Först vill jag säga att jag instämmer med Raimo Pärssinen då det gäller att kvinnor ska komma in i styrelser osv. på frivillig väg. Men sedan tycker jag också att vi verkligen behö- ver lyfta fram alla goda exempel. Just nu när jag satt här kom jag på att NUTEK för något år sedan tog fram en rapport som visade att i de företag där det fanns många kvinnor var lönsamheten bättre än där det var färre kvinnor. Det är också ett sätt att försöka öka medvetenheten om olika faktorer som kan påver- ka för näringslivet. Det är viktigt att få fram att detta är ett argument för att få in fler kvinnor. Först tycker jag dock att vi ska se till att få in fler kvinnor inom den offentliga sektorn. Vi politiker stiftar lagar, men vi är också arbetsgivare. Därför har vi också möjligheter att se till att kvinnorna får ett större inflytande även där. Sedan tog Vänsterpartiet och Tasso Stafilidis upp att kurvan går åt fel håll, och det kan jag hålla med om. Men det kan också förklaras med att det har skett en ökad segregering och social klyvning, tycker jag som centerpartist, och att den har drabbat kvinnor i högre grad än män under de senaste åren. Det är bara att beklaga att Vänsterpartiet har varit delaktigt i den utvecklingen.

Anf. 156 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Låt oss först konstatera att jäm- ställdhet och jämlikhet är en förutsättning för utveck- ling. Då ska vi naturligtvis, där vi finns med som offentliga arbetsgivare, bära med oss det förhåll- ningssätt som jag nämnde tidigare. Det är bara då vi kan nå igenom med detta. Det räcker inte med bara en jämn fördelning, utan både män och kvinnor måste gemensamt anta det här förhållningssättet. Jag lovar, för min del i alla fall, att vi inom soci- aldemokratin jobbar hårt med de här frågorna. Men det är fortfarande så att det här tar tid. Vi tar steg framåt. Vi har skärpt jämställdhetslagen osv. Vi har dock fortfarande fackliga organisationer som inte riktigt använder detta verktyg på det sätt man borde göra. Det handlar också om detta förhållningssätt. Ibland räcker det alltså inte med lagstiftning, utan den måste också börja tillämpas efter de intentioner som avsetts. Men självklart håller jag med Viviann Gerdin om att det är bekymmer när det gäller jämställdheten också på den offentliga sidan.

Anf. 157 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att kvin- nor har stor betydelse för utvecklingen framöver. Kvinnor har också stor betydelse för tillväxten i lan- det. Det är ett ansvar som både näringslivet och vi politiker har gemensamt.

Anf. 158 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Låt oss konstatera, som jag sade ti- digare, att utvecklingen kräver jämställdhet och jäm- likhet. Det i sin tur kräver en bra politik, en bra fa- miljepolitik och ett förhållningssätt som genomsyrar hela samhället. Kvinnans frigörelse kan bara ske om mannen blir mer jämställd. Det i sin tur bygger på en politik som har ett sådant förhållningssätt och den synen på jäm- likhet. Det är oerhört viktigt.

Christel Anderberg (M)

Anf. 159 Christel Anderberg (M)

Herr talman! I detta betänkande om associations- rättsliga frågor har Moderata samlingspartiet inte anmält någon reservation och inte ens avgivit något särskilt yttrande. På de områden som de aktuella motionsyrkandena tar upp pågår nästan undantagslöst ett omfattande utredningsarbete som vi inte har ansett att vi bör föregripa. Några reflexioner kan ändå vara på sin plats. Flera av motionerna innehåller förslag till nya as- sociationsformer för olika verksamheter, bl.a. för mindre företag, s.k. singelföretag och icke vinstdri- vande verksamhet. Sådana nya former skulle sanno- likt inte efterfrågas om inte det nuvarande regelverket vore så förtvivlat krångligt, stelbent och storföre- tagsanpassat. Reglernas mängd och komplexitet, samt myndig- heternas sätt att tillämpa dem, påverkar möjligheten att starta företag, utveckla produkter och reagera på marknadsförändringar. Regelverket är därmed en viktig strukturfaktor med betydelse för näringslivets utveckling och Sveriges ekonomiska tillväxt. Det är därför viktigt med färre, enklare och stabilare regler. Det arbete för bättre och enklare regler som inled- des av den borgerliga regeringen 1991-1994 måste drivas vidare och ges hög politisk prioritet. Småföre- tagsdelegationens förslag bör genomföras skyndsamt. Dessutom bör regelförenklingsarbetet bedrivas sys- tematiskt på alla nivåer. Vi moderater anser att samt- liga befintliga regler som berör företagande ska granskas i syfte att förenkla och minska regelmassan. Nu, snart tre år efter Småföretagsdelegationens slutbetänkande, är två tredjedelar av förslagen fortfa- rande inte genomförda. Delegationens förslag omfat- tar då bara en mycket liten del av den totala regelbör- dan. En svensk företagare behöver hålla reda på un- gefär 4 000 olika regler som tillsammans fyller om- kring 20 000 sidor. Lagar och förordningar har en tillväxttakt på 5-6 % årligen. Kostnaden för att följa reglerna beräknas uppgå till inte mindre än 3 à 4 % av BNP. Ve den företagare som inte har råd att köpa juridisk expertis och som inte klarar att hålla alla dessa 4 000 regler i huvudet. Sanktionerna kan även för mindre allvarliga brister, kanske bara överträdel- ser av formalia, ibland bli ganska drakoniska. Är det detta som ni socialdemokrater syftar på när ni hävdar att Sveriges företagsklimat är gott? Sveri- ges företagare har motsatt uppfattning härvidlag. Utflyttningarna av företag från Sverige talar också sitt tydliga språk. Den företagsutflyttning som jag talar om skulle nog kraftigt accelerera om vi politiker fick för oss att det är vi som ska besluta hur börsbolagens styrelser ska vara sammansatta. Det är för väl att utskottsmajo- riteten har avstyrkt detta vänsterkrav. Till Tasso Stafilidis skulle jag vilja säga att makt och inflytande inte kan bli föremål för fördelningspo- litik. Makt och inflytande är någonting som varje individ måste skaffa sig själv genom studier, hårt och idogt arbete och genom nätverksbyggandet. Vi mode- rater säger kategoriskt nej till könskvotering. Jag kan på den punkten i stort sett instämma med Ana Maria Nartis anförande. Nu tyckte kommunisten Tasso Stafilidis inte om de exempel som Ana Maria Narti tog från det kommunistiska Sovjetunionen. Det kan man ju förstå. Jag skulle vilja ta ett annat exempel som är från Sverige och som härrör från en tid då Tasso Stafilidis definitivt var född. Jag tänker på den förre utbild- ningsministerns Thams kvoterade professurer. Det gick inte många dagar efter det beslutet förrän alla började tala om "thammare", ett akademiskt B- lag. Människor började titta på alla kvinnliga profes- sorer och fundera eller fråga sig: Är det här en person som har nått sin ställning på grund av sina akademis- ka meriter, eller är hon bara inkvoterad? Har hon nått sin position bara på grund av politiska ingrepp? Detta tycker vi är djupt olyckligt på lång sikt. I det långa loppet är det en politik som kan skada kvinnor- nas sak och bidra till att rasera deras självförtroende.

Anf. 160 Tasso Stafilidis (V)

Herr talman! Jag skulle inte få för mig att kalla Christel Anderberg för fascist, högerkvinna eller något sådant. Jag förstår inte varför jag fick ett till- talsnamn som jag inte bekänner mig till. Det var inte det jag skulle tala om, men jag blir ändå upprörd. Jag kanske kan tala om för Christel Anderberg så att hon vet det en gång för alla: Jag är inte kommunist. Christel Anderberg tar återigen upp frågan utifrån att kvinnor inte skulle ha någon utbildning och inte skulle vara lika väl meriterade. Hon säger att kvinnor ska skaffa sig inflytande och makt själva genom ut- bildning osv. Det är absolut inte det som jag har tagit upp, och det är absolut inte det som vi åsyftar när vi lyfte upp frågan om könskvotering. Givetvis är det bolagen själva som på sina års- stämmor där de väljer sin bolagsstyrelse som ska utse de duktiga och väl kompetenta och meriterade kvin- norna som finns i de bolagen. Vi i Vänsterpartiet tror att det finns många sådana kvinnor i de börsnoterade bolagen i Sverige, Christel Anderberg. Tror inte ni det? Om ni nu tror att det finns sådana kvinnor, vad tänker Moderata samlingspartiet göra för att även dessa kvinnor ska få vara med och fatta beslut i bo- lagsstyrelserna? Eller tänker inte Moderata samlings- partiet göra någonting alls?

Christel Anderberg (M)

Anf. 161 Christel Anderberg (M)

Herr talman! Tasso Stafilidis får mycket gärna kalla mig för högerkvinna. Jag är högerkvinna, och det är jag mycket stolt över. Så länge man har en partiledare som låter sig fotograferas under Lenins porträtt får man kanske finna sig i att det gamla par- tinamnet lever kvar ett tag. Det är roligt att höra att vi i alla fall är överens om att det är aktieägarna på bolagens stämmor som ska bestämma hur styrelsen ska se ut. Så är det, och så ska det vara även i fortsättningen. Självfallet är jag väl medveten om att det finns mycken kvinnlig kom- petens i det här landet, som skulle förtjäna att tas mycket bättre till vara. Men jag tror som moderatpolitiker och som hö- gerkvinna inte på att det är vi politiker som ska gå ut och styra och ställa och bestämma hur människor ska leva sitt liv - det ska de göra själva. Däremot är det min uppgift att se till att människor har förutsättning- ar för att göra karriär. Det har inte kvinnor i Sverige i någon vidare utsträckning. I det här landet är det nämligen möjligt endast för ett väldigt litet antal kvinnor att skaffa sig den avlastning i hemmet som man behöver för att orka med den enorma arbetsbör- da och det enorma engagemang som krävs för att man ska nå samhällets toppositioner i det privata närings- livet. Kvinnor gör ofta inte det livsvalet - de vill inte avstå från familj och från barn. I Sverige finns inte de möjligheter som finns i Frankrike och USA att få hjälp med barnpassning, med tvätt och städning och med allt annat som man måste göra i vardagen men som det inte finns tid och ork för när man kommer hem från sitt arbete om man ska nå de positioner som vi talar om.