Företagsägares rätt till uttag

Motion 2001/02:L311 av Siv Holma och Stig Eriksson (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av gällande lagstiftning angående företagsägares rätt till uttag.

Motivering

Inexa Profil AB i Luleå är norra Europas enda tillverkare av järnvägsräls, men de gör också stål eftersom verkstadsindustrin gick i konkurs i september 2001. Antalet anställda var ca 300 och årsomsättningen uppgick år 2000 till 670 miljoner kronor.

Det var 1992 som Inexa Profil bildades för att ta över den verksamhet som Ovako AB lagt ned i Luleå. Ägaren tog 1992 över företaget för 1 kr. SKF‑koncernen, som drivit valsverket under namnet Ovako Profiler, passade på att skriva ned tillgångarna till noll inför övertagande. Den nya ägaren kunde med fackets godkännande frångå turordningsreglerna och handplocka de 300 som skulle få stanna kvar av de drygt 600 personer som då var anställda.

Företaget redovisade ett minus på 62 miljoner för år 1999, ett minus på 92 miljoner år 2000 och ett minus på 50 miljoner för det första halvåret 2001.

Inexa Profil AB hävdade att konkursen berodde på att avtalet med SSAB:s specialståltillverkning varit ofördelaktigt. Näringsdepartementet har enligt tidningsuppgift granskat detta avtal och konstaterat att det varit ett avtal som ”i olika perioder och tider gynnat parterna, i vissa lägen Inexa, ibland SSAB”.

Vid en närmare granskning kan det finnas andra omständigheter inom Inexa Profil AB som haft större betydelse för företagets likviditetsproblem.

Företaget har en mycket god ordertillgång, vilket bekräftas av att konkursförvaltaren beslutat om att fortsätta driften i ytterligare fem veckor. Dessutom bedöms den framtida ordertillgången på räls vara mycket god på grund av den kommande infrastrukturpropositionen, som innehåller en kraftig satsning på underhåll och nyinvesteringar av järnvägar under den närmaste 15‑årsperioden.

Under två år, 1992–1994, tog Inexas ägare ut mer pengar från företaget än den vinst som genererats. Ägarens förmögenhet ökade från 10,4 miljoner 1992 till 192,8 miljoner 1994. När Ovaka lämnade över företaget gavs ett aktieägartillskott på 537 miljoner kronor – ett aktietillskott som skulle kunna betraktas som en förstärkt möjlighet för en fortsatt produktion. Men den nya ägaren använde istället detta aktietillskott för att förstärka sin egen förmögenhet samt de andra företag som ägaren var involverad i. Det finns bedömare som menat att om Inexa hade fått behålla den gamla ägarens aktieägartillskott så hade företaget överlevt och inte behövt gå i konkurs.

Vi anser det vara otillfredsställande att en ägare inom lagens råmärken kunnat göra dessa uttag, utan någon hänsyn till företagets behov. Speciellt uppseendeväckande är det mot bakgrund av samhällets betydande insatser för att främja företagets fortlevnad. Vi anser att det borde göras en översyn av gällande lagstiftning, så att ägaren inte ska kunna dränera företagets kapital på beskrivet sätt. Vidare vill vi att översynen också går in på möjligheten att ställa krav på motprestationer av företag som erhåller stöd genom samhälleliga insatser.

Stockholm den 4 oktober 2001
Siv Holma (v)	Stig Eriksson (v)