Sociala kooperativ

Motion 2001/02:L289 av Ingrid Burman m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en lagstiftning om en kooperativ företagsform enligt vad i motionen anförs om möjligheter att inrätta sociala kooperativ.

2 Motivering

Den kooperativa företagsformen röner allt större intresse inom det sociala området. Det är framför allt kooperativa daghem och personalkooperativ, som bildats genom ”avknoppningar” från tidigare reguljära verksamheter inom landsting och kommuner, som nått en viss omfattning.

Utomlands, företrädesvis i Sydeuropa, finns s.k. sociala kooperativ. Dessa företag arbetar med människor som har svårt att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.

De sociala kooperativen är arbetskooperativ som säljer varor och tjänster på marknaden. Ett stort antal av kooperatörerna i ett socialt kooperativ har någon form av fysiskt, psykiskt eller socialt handikapp. Kooperativen vänder sig därför till omsorgstagare, människor med allvarliga psykiska problem, fysiskt handikappade, f.d. fångar samt missbrukare.

I Italien finns en speciell kooperativ lagstiftning. Där är kooperativ en lagreglerad företagsform. Många kommersiella företag drivs kooperativt. Flera av Italiens största företag inom bygg‑, jordbruks‑ och metallsektorn är kooperativ. Men det finns dessutom en speciell lagstiftning som reglerar de sociala kooperativens verksamheter.

Exempelvis måste ett socialt kooperativ ha minst 40 % ”arbetshandikappade” som kooperatörer. Det finns också lagstadgat hur eventuella överskott får/ska fördelas mellan investeringar, löner samt hur mycket som måste finnas som fonderade medel vilket motsvarar aktiekapital.

Om ett företag uppfyller de krav som ställs för att det skall klassas som ett socialt kooperativ finns vissa skattelättnader att få. Detta motiveras med att kooperativet finns på marknaden och överlever genom att sälja sina produkter. Men det sociala kooperativet har vissa marknadsmässiga nackdelar i jämförelse med andra företag som verkar på samma marknad, nämligen att minst 40 % av kooperatörerna oftast har något nedsatt arbetsförmåga.

3 Svenska traditioner

I Sverige har den kooperativa verksamheten fått en annan inriktning och utformning. I stora drag har vi fyra olika typer:

• Producentkooperativ, företrädesvis inom jordbruket.

• Konsumentkooperativ, t.ex. Konsum och HSB.

• Brukarkooperativ, t.ex. daghem, solarier som drivs av PSO (Svenska Psoriasisförbundet) m.m.

• Sociala kooperativ i rehabiliteringssyfte, ofta i anslutning till den psykiatriska vården eller till omsorgsverksamhet.

Framför allt det sistnämnda innebär ett nytänkande inom den psykiatriska rehabiliteringen och har såvitt det hittills kunnat bedömas uppvisat fina resultat och ökad livskvalitet för dem som ingått i kooperativen. Dessutom är kostnaderna lägre än vid traditionella behandlingsmetoder. Det är möjligt att detta är en framkomlig väg som bör uppmuntras.

Det italienska exemplet som vi redogjort för ovan tar ytterligare några steg framåt och är för våra förhållanden väldigt avancerat i och med att det i praktiken kombinerar alla fyra typer av kooperativ. Vi vill inte utesluta att det i en nära framtid även kommer att resas krav och önskemål på att starta liknande verksamhet även i vårt land.

I dag finns det ett antal lagar som begränsar möjligheten att inrätta eller stödja sociala kooperativ. Det handlar bl.a. om lagen om offentlig upphandling, konkurrenslagen m.fl. Vänsterpartiet anser att dessa lagar bör ses över så att de inte förhindrar eller försvårar bildandet av s.k. sociala kooperativ.

Vänsterpartiet anser att det även i Sverige ska skapas möjlighet att starta och driva sociala kooperativ av samma typ som i exempelvis Italien.

Stockholm den 3 oktober 2001
Ingrid Burman (v)
Tanja Linderborg (v)	Johan Lönnroth (v)
Lena Olsson (v)	Rolf Olsson (v)
Carlinge Wisberg (v)	Stig Sandström (v)