Ett rökfritt Sverige

Motion 1990/91:So238 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Statens tobaksförsäljning är en vinst som ger förlust. Om
staten haft kinder skulle de ha rodnat av skam över
tobakshanteringen.

Vi kan inte acceptera att ge våra barn cancer genom att
låta dem bli passiva rökare. Etiskt sett är det inte rätt att
låta någon annan lida för att man själv skall få tillfredsställa
sitt rökbehov. Vi vet att tobaksrökning förorsakar många
cancerfall. Kombinationen tobak--bilavgaser ökar risken
ytterligare. Bilavgaserna är som mest koncentrerade när de
släpps ut ur avgasrören just i barnvagnshöjd. Barn borde
egentligen få vara förskonade från rökning, men det är de
inte.

Blivande mammor borde låta bli att röka. Fostret
påverkas så mycket av nikotinet att barn till rökande
mammor statistiskt sett väger mindre än andra barn vid
födelsen. Efter födelsen borde barnet få växa upp i en rökfri
miljö, åtminstone när det vistas inom barnomsorgen, i
familjedaghemmet, på daghemmet eller på fritidshemmet.

Föräldrar till astmatiska och/eller allergiska barn kan
förvärra sina barns sjukdomssymptom genom att röka. I
dag kan man mäta den rökdos ett barn får i sig. Rökdosen
mäts i något som kallas kotinin och finns i barnets urin.
Kotinin är en nedbrytningsprodukt från nikotinet i röken.
Man kan mäta så noga att man räkna varje cigarett som
barnet rökt passivt.

Rökningen dödar varje år 10 000 svenskar. De som dör i
medelåldern på grund av sitt tobaksbruk har förlorat i
genomsnitt 20 år av sitt förväntade återstående liv. Varje år
dör lika många svenskar av sin tobaksrökning som
motsvarar att ett plan i inrikesflyget störtar varannan dag
året runt. Skulle vi tillåtit ett sådant flygbolag att verka i
Sverige? Ingen annan yttre orsak kan jämföras med
rökningen och dess skadeverkningar. Enligt internationella
forskare kan vart tredje lungcancerfall hos ickerökare
tillskrivas passiv rökning.

Enligt WHO:s mål skall 1995 högst 20% av befolkningen
vara rökare och inom varje medlemsland skall
tobakskonsumtionen ha minskat med minst 50% i
förhållande till konsumtionen 1980. Sverige har ställt sig
bakom WHO:s beslut att under de närmaste åren vara med
och genomföra en samordnad insats mot tobak. För att
uppnå dessa mål är det nödvändigt att besluta om konkreta
åtgärder för att minska tobaksbruket. Man kan påverka
cigarettinnehållet, rökaren, miljön och försäljningen. Man
kan minska tjärhalten i tobaken, kräva rökfria miljöer och
försöka förhindra nyrekrytering av tobaksbrukare, speciellt
bland barn och ungdom. Detta kan bland annat ske genom
kraftiga och regelbundna prishöjningar på tobaksvaror.

Tobak skall inte vara inkluderat i prisindex för då blir en
prishöjning inflationsdrivande.

Det borde utarbetas direktiv för att den skattefria
försäljningen av tobak skall upphöra på färjor och
flygterminaler.

Inom EG planeras en lag som minskar maximihalten av
tjära i en cigarett till 15 mg 1993 och till 12 mg 1998. I
Sverige saknar vi lagar som begränsar halten av skadliga
ämnen i tobaken.

Staten tar in 1000 gånger så mycket i tobaksskatt som
den satsar på information om tobakens skadeverkningar.
Skatten på tobak bör höjas med 40%. En extra avgift på 2,5
öre per cigarett skulle ge 300 miljoner kronor om året till
bland annat information. En hälsovårdsavgift bör tas ut på
tobaksvaror. Pengarna bör fördelas till berörda
sjukvårdshuvudmän och beräknas efter en viss andel av
tobaksförsäljningen inom respektive län. I princip skulle
sjukvårdens merkostnad på grund av sjukdomar orsakade
av tobaksbruk delvis täckas.

Tobak är en drog och ger drogtillvänjning. Miljöpartiet
kan inte tillåta tobaksreklam av samma anledning som vi
inte tillåter narkotikareklam eller alkoholreklam. Detta
gäller även smygreklam. Tobak är ingen harmlös vara som
är en naturlig del av vår tillvaro och en del av detta livets
goda. Den är en av våra droger som förorsakar beroende,
sjukdom och död.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att barn skall ha rätt att få vistas
i en rökfri barnomsorg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att 1995 skall högst 20

% av befolkningen vara rökare och tobakskonsumtionen
skall ha gått ner till 50

% jämfört med år 1980, enligt WHOs mål som Sverige
ställt sig bakom,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att offentliga miljöer bör vara
rökfria,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tjärinnehållet skall vara högst
15 mg per cigarett 1993 och endast 12 mg fr.o.m. 1998,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tobak inte skall vara
inkluderad i prisindex för att inte prishöjningar skall vara
inflationsdrivande,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skatten på tobak höjs med 40

%,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en extra avgift på 2,5 öre tas
ut per cigarett för att användas för upplysning om tobakens
skadeverkningar,2]

[att riksdagen hos regeringen begär att direktiv utarbetas
för att en hälsovårdsavgift införs på tobaksvaror att fördelas
landstingsvis efter en viss andel av tobaksförsäljningen
inom resp. landsting,2]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reklam och smygreklam för
tobak förbjuds,

6. att riksdagen till organisationer som arbetar för en
minskning av tobaksbruket för budgetåret 1991/92 anvisar 1

000

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.

Stockholm den 10 januari 1991

Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp)

Anita Stenberg (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goe s (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Lars Norberg (mp)

Per Gahrton (mp)

Krister Skånberg (mp)

Carl Frick (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)

1 1990/91:Fi412

2 1990/91:Sk633