Utgiftsområde 21 Energi

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i det betänkande som vi nu ska debattera gällande utgiftsområde 21 Energi.

Det är andra gången någonsin som Sverigedemokraterna inte har någon reservation eller något särskilt yttrande i betänkandet, och anledningen till detta är historisk. Sverigedemokraterna har för första gången sedan inträdet i riksdagen haft ett nära samarbete med sittande regering, ett samarbete som lett fram till ett detaljerat avtal, Tidöavtalet, i vilket vi tillsammans med de tre regeringspartierna har stakat ut vägen framåt på för Sverige centrala områden. Det gäller bland annat kriminaliteten och invandringen, men det gäller också energipolitiken - det område som vi avhandlar här i dag. Innan jag går in närmare på det tänkte jag börja i en annan ände.

Herr talman! Min mamma växte upp på 40-talet. Hon växte faktiskt upp här i Stockholm, närmare bestämt på Östermalm. Det kan låta väldigt fint, men det var det inte. Det rådde väldigt enkla förhållanden. Med dagens mått mätt skulle vi nog säga att det var fattigt. Man hade kakelugn för uppvärmning och utedass på innergården, och det var inte alltid man fick lägga sig mätt på kvällen. Situationen var dock inte unik för min mamma utan hörde till det vanliga.

Energi

Vad hände sedan? Jo, hon växte upp och fick möjligheten att gå i världens bästa skola - en skola med fokus på kunskap, disciplin och goda värderingar. Allt var såklart inte perfekt, men det lade grunden för det som så småningom skulle sätta Sverige på världskartan. Sverige gick nämligen på några årtionden från att vara ett land med enkel standard och hungriga magar till att bli en framgångsrik, modern exportnation med hög levnadsstandard och välfärd som följd. Det lilla landet i norr hade plötsligt blivit ett land man sneglade på och såg upp till.

Hur var detta möjligt, herr talman? Anledningarna är naturligtvis flera: yttre omständigheter, naturtillgångar, förhållandevis välutbildad och arbetsam befolkning, duktiga innovatörer liksom det faktum att Sverige under årtionden styrdes av politiker som förstod vikten av att ha en trygg, säker och prisvärd elproduktion.

Satsningarna på planerbar, fossilsnål och storskalig energi har lagt grunden för konkurrenskraften, som i sin tur har lagt grunden för jobb och välstånd. Vår unika energimix där fossilfri vatten- och kärnkraft fått utgöra basen gav oss länge ett försprång jämfört med övriga världen.

Som konservativ lever jag efter devisen att inte förstöra det som fungerar och att inte riva ned det som tagit många årtionden att bygga upp. Det är bland annat därför jag med fasa ser tillbaka på de senaste årtiondenas ansvarslösa energipolitik. Vad i all sin dar hände?

Det sunda förnuftet och omtanken om Sverige förbyttes mot rosa luftslott och naivitet, makten blev viktigare än medborgarna och perifera Centern och Miljöpartiet lämnades att sköta energipolitiken, en politik byggd på vanföreställningen att det alltid blåser lagom mycket, att elproduktion inte behöver kunna planeras, att lagringsmöjligheterna liksom överföringskapaciteten är enorma och att medborgarna utan protester skulle betala för kalaset, med skyhöga elräkningar, risk för bortkoppling och förstörda naturvärden som följd.

Med alltifrån subventioner och straffskatter till avgränsningar har man på politisk väg gjort vad man kunnat för att gynna vindkraft och stänga ned kärnkraft. Trots allt prat om teknikneutralitet och att det "är upp till marknaden" har den föregående regeringen fört en politik som nu skapat en situation i framför allt södra och mellersta Sverige där ena dagen präglas av hög export till dumpade priser och andra dagen präglas av effektbrist och EU-prisrekord. Planerbarheten, konkurrenskraften, självförsörjningen och hushållens ekonomi är snart helt enkelt borta med vinden, bokstavligt talat.

Förra året vid samma tidpunkt stod min företrädare Mattias Bäckström Johansson här och gav ett förtydligande av ändamålen för de anslag som fanns i den då aktuella propositionen. Han pratade redan då om volatila priser, effektbrist, risken för energifattigdom och det oförenliga i att vilja fördubbla elproduktionen för att få till stånd en omfattande elektrifiering och att samtidigt stänga ned ytterligare planerbar storskalig kraftproduktion.

Nu, ett år senare, står jag här och kan bara konstatera att situationen förvärrats ytterligare. Svenska kraftnät varnar för effektbrist och planerar för bortkopplingar. Risknivåerna har höjts, och alla uppmanas att hjälpa till genom att dra ned på elförbrukningen.

Nedstängningen av svensk kärnkraft har tillsammans med Putins krigföring, Tysklands övergång från planerbart till väderberoende liksom sammankopplingen med en haltande europeisk energimarknad gjort oss väldigt sårbara.

Herr talman! Till skillnad från min företrädare behöver jag inte ännu en gång stå och prata om vad som behöver göras för att återigen få till ett fungerande energisystem med hög leveranssäkerhet och konkurrenskraftiga priser. Jag behöver inte berätta för ett oförstående regeringsunderlag vad som behöver göras. Nu kan jag i stället med en lättnadens suck konstatera att våra förslag på konkreta åtgärder numera utgör en del av den handlingsplan som kommer av det avtal som vi slutit med den nytillträdda regeringen.

I och med Tidöavtalet är det slut på rosa drömmar och luftslott. Paradigmskiftet är väldigt tydligt. Svensk energipolitik ska framöver präglas av realism och långsiktighet, inte av naivitet och kortsiktighet.

Kommande månader, troligen år, kommer dock att handla om att minimera risken för bortkopplingar liksom att dämpa effekterna av skenande elpriser för hushåll och företag. Men parallellt med detta arbete påbörjas återgången till en stabil, planerbar och prisvärd energimix. Det handlar bland annat om att ge kärnkraften möjlighet att drivas vidare och utvecklas, att värna vattenkraften, bygga ut överföringskapaciteten, höja effektreserven, ta vara på kraftvärmens möjligheter, energieffektivisera, använda vindkraften där den behövs och se över prissättningsmodeller. Vi har några tuffa år framför oss.

Herr talman! Kommande vinter kan bli mörk. Men i och med Tidöavtalet finns det hopp om betydligt ljusare tider framöver.

Avslutningsvis vill jag tacka alla för ett gott arbete i utskotten och önskar alla, eventuella meningsskiljaktigheter till trots, en riktigt god jul.

Herr talman! Ledamoten talar om det lilla, lilla landet i norr. Det är inte ett särskilt litet land. Det är ett ganska stort land, och vi har otroliga arealer av skog. På landsbygden jobbar folk i skogsbruket, i lantbruket och med en massa andra uppgifter.

Jag tänkte fråga ledamoten om reduktionsplikten, som är en del av energisystemet. Låt mig börja i en ände. När det gäller klimatåtgärder har det redan 2005 genom Sternkommissionen i England visat sig vara billigare att vidta åtgärder mot klimatet än att låta bli. I Sverige har vi den tillgängliga skogen.

Ni vill minska reduktionsplikten till EU:s miniminivå, samtidigt som vi behöver en grön omställning. Vi kan skapa arbetstillfällen i Sverige med skogen. Vi kan använda skogens råvaror för att så att säga stoppa in dem i våra bilar och blanda in i bensinen. Då får vi arbeten och näringslivet kan utvecklas, inte bara i storstäder utan även på landsbygden. Det är inte minst en svensk inhemsk råvara. Till skillnad från bensin och diesel, som ni vill gynna, vill ni alltså missgynna ett svenskt bränsle. Jag fick ett tag för mig att ni heter Sverigedemokraterna och att ni på något vis ville gynna svenska råvaror och svenska förhållanden.

Min fråga till er är: Hur får ni ihop detta? Står ni bakom Sveriges klimatmål, och tycker ni att inhemska biobränslen kan spela en avgörande roll för att nå målen?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna. Det var ett antal på slutet.

Vi ligger väldigt långt fram i denna omställning som alla pratar om. Vi har bäddat för denna omställning i årtionden tack vare vår fantastiska energimix, som nu dock har varit på väg att monteras ned.

När det gäller reduktionsplikten ser vi nu den skenande inflationen, och vi ser faktiskt hur den glesbygd som ledamoten talar om går på knäna. Småföretag, åkerier, transportsektorn, lantbrukssektorn och vanliga människor som måste ta bilen till jobbet går på knäna och går under. Hur kan ni ha missat det? Och allt detta sker för att vi ska gå i bräschen och ha den mest offensiva reduktionsplikten i hela EU. Ni vill dessutom fördubbla den. Vi ligger på drygt 30 procent nu. Ni vill upp till 60 procent. Vad skulle det innebära för bränslepriserna? Ni fullkomligt knäcker landsbygden med denna politik. Det finns många sektorer att fördela en utsläppsminskning på. Man behöver inte straffa ut just denna del i dagsläget.

Jag ska ge lite kuriosa. Den inhemska produktionen har vi inte i dag, utan majoriteten av biodelen så att säga i bränslet består av slakteriavfall från till exempel Australien. Det låter inte särskilt klimatvänligt i mina öron.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Häromdagen var det en intervju med Scanias vd Christian Levin i Dagens Nyheter. Han sa att industrin inte har råd med fega klimatpolitiker. Biobränslen måste gynnas och fossila bränslen straffas. Nu är det precis tvärtom. Industrin har inte råd med fega klimatpolitiker.

Ska vi stötta en grön omställning av samhället måste vi använda våra biobränslen. Vi kan inte gynna fossila bränslen. Hur kan det gynna landsbygden långsiktigt att vi inte använder grenar, toppar och avverkningsrester från skogen? Hur kan det inte gynna landsbygden att vi gör det? Det blir ju arbetstillfällen på landsbygden, och vi får dessutom en grön omställning och når våra klimatmål.

Jag begriper inte hur ledamoten resonerar. Det är väldigt kortsiktigt att tänka sig att vi ska minska priset på diesel och bensin. Men långsiktigt missgynnar det landsbygdens folk. Hur resonerar ledamoten?

Herr talman! Jag tackar ledamoten igen.

Om vi knäcker landsbygden, om vi knäcker åkerierna, om vi knäcker företagandet och om vi knäcker lantbruket nu spelar det ingen roll att vi om tio år kan producera biobränslen på det sätt som ledamoten förespråkar. Vi är här och nu. Vi står inför en enorm kris. Nu är det detta som gäller kortsiktigt.

På tal om att vi inte har råd med fega politiker, fega klimatsatsningar, eller hur ledamoten uttryckte det, är risken att vi gör om samma misstag som vi gjorde med metanolen och plöjer ned miljarder i någonting som aldrig någonsin blir lönsamt - skattemiljard efter skattemiljard. Detta slöseri pågår fortfarande.

Detta handlar om att se allting som en helhet. Det finns andra sektorer där vi säkert kan minska utsläppen för att kompensera. Vi måste vara realistiska. Och det är sverigedemokratisk politik.

Herr talman! Nu är det detta som gäller kortsiktigt, sa Jessica Stegrud nyss i replikskiftet. Jag ska också ta upp den bollen.

Vladimir Putins energikrig plågar europeiska och svenska hushåll och företag. Därför var det många som lyssnade på Sverigedemokraternas, Moderaternas, Liberalernas och Kristdemokraternas vallöfte om ett högkostnadsskydd mot höga energipriser som skulle vara på plats till den 1 november i år, ett datum som bekant har passerats. Detta löfte och en hel del andra har alltså brutits. Något högkostnadsskydd kommer inte heller att vara på plats till jul, trots löftet från statsministern om att hushållens ekonomi skulle räddas i god tid före just julen.

Dessutom är det så att det förslag som regeringen går vidare med - och som kanske kan betalas ut någon gång senare i vinter, om inget oförutsett inträffar - inte omfattar hela Sverige, vilket vi också hörde om i ett replikskifte nyss. Norra delen av landet får inte del av de resurser som södra Sverige ska få. De storstilade löftena till trots har heller inga företag vare sig i norr eller i söder fått något besked om när de kan vänta ett stöd från regeringen.

Min fråga till Jessica Stegrud blir därför om och i så fall när man kommer med ett förslag som hjälper även de hushåll som befinner sig i norra Sverige och som också har behov av hjälp och stöd i den här situationen.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Det är en väldigt svår tid vi befinner oss i; det är vi helt överens om.

Det förslag som nu ligger på bordet är svaret på den beställning som ni gjorde veckorna innan valet, Fredrik Olovsson. När förslaget väl kom från Svenska kraftnät hade vi två möjligheter. Den ena var att skicka det på återremiss, varpå detta skulle dröja ytterligare några månader, och den andra var att använda oss av det förslag som ni beställt.

Det är möjligt att ni hade dragit ut på det i några månader, eller också hade ni använt det förslag som ni faktiskt beställde själva. Det är inte perfekt, utan det har sina brister. Fördelen jämfört med det som gällde förra året är dock att vi nu kan betala ut stödet snabbare. Det här kan komma redan någon gång i februari, medan stödet för föregående vinter faktiskt kom till vissa konsumenter under sommaren. Jag vill nog alltså påstå att detta ändå är ett bättre förslag för hushållen.

När det gäller företagen och beskeden där handlar detta om saker som är reglerade av EU och som måste prövas. Det är inte bara att ta fram ett förslag och sedan genomföra det; det har ju bland annat ni sett till i och med all maktöverföring till EU, Fredrik Olovsson. Ni kanske alltså ska prata lite grann med er själva i den frågan.

Jag tycker att vi har varit snabba nog. Man får ju vara ärlig och säga att prisutvecklingen i den norra delen av Sverige har skett den senaste tiden. Det är ingenting som har gällt för hela året, utan tvärtom har södra Sverige legat i snitt dubbelt så högt som norra Sverige. Men skulle denna olyckliga situation fortsätta är jag rätt säker på att regeringen kommer att ta fram ett kompletterande förslag. Nu jobbar man dock stenhårt med att få till det som ligger på bordet och med att hjälpa hushåll och företag som fort som möjligt.

Herr talman! Det finns ingenting i den förra regeringens uppdrag till Svenska kraftnät som hindrar att även hushållen i norra Sverige skulle kunna få del av pengarna. Det finns heller ingenting som hindrar en regering att vidta åtgärder. Det är inte så att det är står i regeringsformen att det är Svenska kraftnät som ska styra landet, utan det är regeringen. När man får förslag får man naturligtvis anpassa dem efter sin politiska uppfattning.

Nu verkar det inte vara så att man vill hjälpa norra Sverige. Det kanske blir så att regeringen lägger fram ett sådant förslag, men Sverigedemokraterna har alltså inga sådana krav på regeringen. Man nöjer sig i stället med att bryta det vallöfte man ställde ut, det vill säga ersättning till den 1 november - ett löfte som inte heller då innehöll någon brasklapp om att halva Sverige inte skulle få del av stödet.

Frågan återstår alltså: När kommer Sverigedemokraterna att kräva att ett sådant här stöd kommer på plats? Det behövs nämligen nu.

Herr talman! Jo, i uppdraget stod det tydligt att det var de södra delarna av Sverige som skulle omfattas och ingenting annat. Det kanske du alltså vill lägga till nu i efterhand, Fredrik Olovsson.

Indirekt har du kanske också svarat på min fråga: Förslaget hade fått gå på remiss och kommit tillbaka i kanske - vad vet jag - december eller januari, och så hade ni utgått från det. Det hade uppenbarligen inte gått snabbare.

Sedan tycker jag ändå att det är lite charmigt att Socialdemokraterna bryr sig så otroligt mycket om vår politik. Vi kan till exempel ta reduktionsplikten och bränslepriserna: Ni vill ju göra det ännu dyrare. Ni vill fördubbla reduktionsplikten och därmed göra bränslet kanske 5-10 kronor dyrare. Med er politik hade det alltså blivit betydligt värre, och med tanke på avstånden i Norrland tror jag inte att den presenten hade varit välkommen.

Vi kan inte bygga en politik på några veckors prisutveckling; det tror jag att även Socialdemokraterna förstår. Det är inte ansvarsfullt. Men om utvecklingen fortsätter i den här riktningen är jag helt övertygad om att det kommer att vidtas åtgärder även för den norra delen av landet.

Herr talman! Jag funderar lite grann över några saker jag hörde i ledamotens anförande.

Beskrivningen av läget på energiområdet skiljer sig från hur jag upplever att läget är. Det är nämligen så att det pågår ett krig i vår absoluta närhet i Europa, och det är i princip ett energikrig mot Europa. Dessutom står 40 procent av reaktorerna i Frankrike stilla. Det är alltså det energislag som du säger har hög leveranssäkerhet, Jessica Stegrud. I Sverige står O3 med flera stilla. Jag ifrågasätter därmed detta med leveranssäkerheten i den energikällan.

Nåväl! Nu har ni ju makten, Jessica Stegrud. Vi har ett gäng industrier som håller på med en grön omställning. De jobbar för fullt med den omställningen, och de behöver ny energi. Hur ska det behovet tillgodoses om vi inte satsar på till exempel havsbaserad och landbaserad vindkraft? Tror ledamoten att det kommer att finnas ny kärnkraft på plats i Sverige inom fem år? Och kommer ni att stödja ett godkännande av de ansökningar om havsbaserad vindkraft som ligger på regeringens bord?

Herr talman! Vi kan börja med kärnkraften. Jag kan nämna att det stämmer att O3 är nere för revision. Det är en planerad avställning - vilket ju är skillnaden mot vindkraften, som inte går att planera. Om det blåser eller inte går inte att planera, men en avställning för revision går faktiskt att planera.

Lite kuriosa, för övrigt: Jag har jobbat med alla kraftslagen, och för två år sedan låg O3:s produktion på topp tio av alla reaktorer i världen. Den producerade energi motsvarande ungefär en miljon hushåll, så den har stått för ett väldigt gott bidrag till den svenska elförsörjningen.

Att man nu har generiska problem inom fransk kärnkraft är såklart beklagligt. Man kan inte ligga på 100 procents tillgänglighet, men stänger man ned hälften av kärnkraftsflottan ökar naturligtvis riskerna eftersom man snart inte har mycket till redundans kvar.

Ledamoten frågade också om ny kärnkraft kan vara på plats inom fem till tio år. Jag skulle säga att tio år inte är helt orealistiskt. Fem år vore såklart väldigt tufft, för vi har ju monterat ned resurserna för det. Vi har också en lagstiftning som står i vägen och många andra hinder. Man har även lagt ned kärnkraftsreaktorer på grund av de politiska villkor som kärnkraften har verkat under.

Sedan var det en tredje fråga som jag inte minns, herr talman. Ledamoten får ställa den igen om den är viktig.

Herr talman! Jo, jag undrade om ledamoten och hennes parti kommer att stödja ett godkännande av de ansökningar om havsbaserad vindkraft som ligger på regeringens bord. Dessa ansökningar motsvarar en enorm mängd energi, vilket behövs i exempelvis Västra Götaland, som är ett område för stora satsningar. Det gäller även östkusten och i de södra delarna av Sverige.

Kommer ledamoten och ledamotens parti att ställa sig bakom och stödja ett godkännande av dessa ansökningar som ligger på regeringens bord?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för förtydligandet gällande frågan.

Nu är det ju så här: Blåser det inte - ja, då blåser det inte. Om man har ett eller tio tusen vindkraftverk spelar liksom ingen roll om det inte blåser. Vi behöver inte massor av icke planerbar energi, utan vad vi behöver är planerbar energi. Vi behöver svängmassa, och vi behöver stora generatorer. Det är vad industrin kräver och behöver. Med facit i hand skulle vi såklart inte ha lagt ned vare sig Ringhals eller Barsebäcks reaktorer. Det framgår väldigt tydligt i dag.

Nu är det inte Sverigedemokraterna som sitter och beslutar om vilka vindkraftsparker som ska byggas eller inte. Klart är att vindkraften har sin del i systemet. Vindkraften måste dock börja verka på konkurrensneutrala och teknikneutrala villkor.

Så har inte varit fallet. Den har varit subventionerad med till exempel elcertifikaten. Den har heller inte behövt betala för de anslutningskostnader och den infrastruktur som behövs och inte heller för den belastning som den orsakar systemet när man inte kan köra.

Det finns en alternativkostnad där som någon annan måste stå för. Någon annan måste helt enkelt stå för elförsörjningen när vindkraften ligger nere. Det har vindkraften inte behövt vara med och betala för.

Svaret på din fråga är att de vindkraftsparker som kan uppvisa lönsamhet och är förenliga med alla de miljökrav vi har, med acceptans från invånare och kommuner och med hänsyn till naturvärden etcetera har självklart en plats i energimixen. Jag välkomnar detta.

Vi måste ha en politisk som bygger på realism och där hela energisystemet ska fungera i längden.

Herr talman! Det är trevligt att vi äntligen får ha en energipolitisk debatt.

Sverige skulle kunna få ett 100 procent förnybart elsystem eller ett elsystem med ett stort beroende av kärnkraft. Alla partier är överens om att vi behöver en ökad elproduktion och att vi ska ha en fullgod elproduktion till alla hushåll, alla företag och alla verksamheter i Sverige. Vi ska ha ett robust och leveranssäkert elsystem.

Det är dock väldigt tydligt att Sverigedemokraterna vill se ett stort beroende av kärnkraft i den svenska elmixen och då också kraftigt subventionera kärnkraften med svenskars skattepengar, så som bland annat föreslagits i budgeten.

Jag vill fråga Sverigedemokraterna: Hur önskar man lösa beroendet av import av uran för att drifta kärnkraftverken? Hur vill man lösa mellanlager av radioaktivt avfall om vi bygger ut kärnkraften i Sverige? Hur vill Sverigedemokraterna lösa slutförvar av radioaktivt avfall om vi bygger ut kärnkraftverken i Sverige?

Jag undrar också om Sverigedemokraterna vill riva upp lagen om förbud mot uranbrytning i Sverige och bryta uran i Sverige. Inom vilka regioner vill man göra det? Hur ska boende i dessa regioner hantera uranbrytning i sitt närområde?

Om man också ser framför sig att vi ska ha små kärnkraftsreaktorer, tänker man sig att de ska vara nära städerna där vi har en högre elanvändning eller ska de placeras i Sveriges landsbygder, och hur ska det då påverka den lokala befolkningen?

Herr talman! Tack, ledamoten, för myriader av frågor!

Jag ska börja med att säga att 100 procent förnybart är en fullständig utopi. Det går inte rent tekniskt. Det fungerar ingenstans. Jag kan inte svära på att det inte fungerar om 100 eller 200 år. Men vi är inte riktigt där än. Ledamoten får gärna återkomma och beskriva hur det skulle gå till i praktiken. Det finns inga sådana fungerande lösningar i dag. De finns möjligen på Miljöpartiets ritbord. Jag vet inte.

Herr talman! Subventioner är också intressanta. Miljöpartiet och ledamoten har talat om att det ska vara teknikneutralt. Det är ett väldigt viktigt ord. Det hör jag ofta från Miljöpartiet, men jag har aldrig sett det i praktiken. Som jag nämnde nyss har förnybart och inte minst vindkraften haft fördelar och varit subventionerad bra länge nu. Det är märkligt att man nu bryr sig om teknikneutraliteten och att det inte ska vara subventioner. Det är en önskan som jag faktiskt delar.

Det vi gör nu är att vi ställer ut kreditgarantier. Vi ändrar lagar och förordningar för att det ska bli möjligt att satsa på kärnkraft för den som vill. Det skulle jag inte kalla för subventioner. Det är för att väga upp den obalans som har varit innan, helt enkelt.

Vi talar om mellanlagring. Vi har ett system i dag för mellanlager. Vi har också kommit till beslut här i riksdagen om hur slutförvaret ska ske. Det borde inte finnas några frågetecken om det. Det är sorgligt att vi för länge sedan gav upp forskningen om detta område. Vi hade förmodligen kunnat ha reaktorer i dag med i stort sett inget avfall alls. Det hade hjälpt betydligt.

Herr talman! Tack så jättemycket!

Först och främst går det visst att ha ett 100 procent förnybart elsystem. Det är flera länder som har det. Jag var häromsistens i Agenda. Där hade vi forskare som redogjorde tydligt för hur ett 100 procent förnybart elsystem skulle fungera och att det går. Att säga att det inte går blir direkt missvisande. Jag noterar att Sverigedemokraterna blickar tillbaka till 1950-talet och efterkrigstiden. Om man utgår från den teknik som vi hade då hade det inte gått. Men i dagsläget går det.

Jag tycker inte att jag får svar på hur man ska hantera till exempel uranbrytning i Sverige eller ett stort importberoende för att drifta verken. Vi ser problematiken i Europa i dag när vi har ett stort beroende av energiimport från andra länder.

När det gäller slutförvaret hanterar de beslut som finns att vi skulle fasa ut kärnkraften efter att de verk som nu är i drift når slutet av sin ekonomiska livslängd. Det finns inte planer för slutförvar för de volymer som skulle finnas om man kraftigt skulle bygga ut kärnkraften i Sverige.

Min fråga återstår. Hur ska man hantera uranbrytning i Sverige och dess konsekvenser? Hur ska man hantera slutförvaret? Om man ska bygga ut större mellanlager, var ska de i så fall vara någonstans?

Herr talman! Tack, ledamoten!

Att det stått några forskare i Agenda och sagt att det är fullt möjligt behöver inte betyda att verkligheten ser ut så. Jag brukar säga att vindkraftens bästa vän är naturgasen. När det inte blåser behöver man någonting annat. Det talas om vätgaslagring. Vi är otroligt långt ifrån att ha det i några som helst behövliga mängder. Det är fullständigt orealistiskt.

Sedan gäller det beroendet av import. Nedmonteringen av kärnkraften i Tyskland har satt hela EU i en fruktansvärd beroendesituation när det gäller gas från Ryssland. Det finns ytterligare en anekdot. Det var till och med så att man skålade på den ryska ambassaden i Berlin samma dag som Tyskland bestämde sig för att stänga ned kärnkraften. De förstod att de nu gjorde Tyskland beroende av rysk gas. Så mycket för den självständigheten.

För övrigt kan man handla uran på en marknad, till exempel med Australien. Det finns demokratiska länder vi har goda handelsförbindelser med. Jag ser inte samma risker med det. Nu sitter vi i en situation där vi i Europa tvingas handla flytande gas från till exempel Qatar. Jag vet inte hur bra det är egentligen, som svar på din fråga.

Detta är komplexa frågor som tas på största allvar. Miljöpartiet är svaret skyldigt när det gäller hur det ska gå till med 100 procent förnybart. Det är fullständigt orealistiskt. Jag tror att svenska folket förväntar sig ett fungerande elsystem framöver.

Herr talman! Få frågor är väl så aktuella som energiläget i Europa och i Sverige. Det är väl också den stora frågan nu på Europeiska rådet. Putins våldsamma och olagliga krig i Ukraina är grymt och genomförs med förödande konsekvenser för en hel befolkning. Den ryska presidenten skriver verkligen in sig i historiens skräckkabinett.

Den ryska krigföringen riktas också mot resten av Europa om än på en helt annan nivå och med andra vapen och då framför allt på energiområdet. Förra hösten började Putin att skruva i energikranarna med stigande gaspriser som följd och därmed också stigande priser på el över hela Europa.

Att bryta den kopplingen och se till att marknadsmodellen i Europa kan anpassas till det nya läget är en viktig uppgift för regeringen. Det är någonting som både statsministern och näringsministern måste orka ta tag i under det svenska ordförandeskapet.

Den här vintern riskerar nog att bli väldigt tuff. Det väcker förstås frågor om vallöftessvek om ett högkostnadsskydd mot de höga energipriserna. Det väcker också en berättigad ilska hos breda grupper i samhället. Det skulle ha varit på plats den 1 november enligt löftena. Det skulle, som statsministern sa före valet, rädda hushållens ekonomi i god tid före jul. Så blev det inte. Nu kommer i stället högkostnadsskyddet inte alls, utan det blir någon annan kompensation någon gång i februari eller senare, men då bara till hushållen i södra Sverige. De två nordligaste elområdena blir utan, trots att de ju möter liknande elpriser som konsumenterna i södra Sverige får kompensation för.

Det är dags att regeringen och Sverigedemokraterna tar fram ett stöd som hjälper alla drabbade och inte bara några. Den här debatten är också ett utmärkt tillfälle för regeringspartiernas företrädare att berätta hur och när de kommer att agera för att bistå elkonsumenter också i elområdena 1 och 2. Det vore också bra om de kunde redogöra för när landets företag kan räkna med att få ett stöd över huvud taget.

Ju längre tid som elstödet dröjer, desto mer ökar behovet av den elräkningsakut med möjlighet till avbetalningar på elräkningar som energi- och näringsministern ju själv gick till val på, men som regeringen nu inte har några förslag om att genomföra.

Hittills måste det ändå sägas, herr talman, att löftesproduktionen till höger i svensk politik före valet var oerhört mycket högre än förmågan att leva upp till löftena nu efter valet.

Herr talman! Det är förstås helt centralt att fortsätta bygga ut vårt energisystem med mer utsläppsfri produktion och en bättre kapacitet för överföring. De senaste åren har elproduktionen ökat ordentligt i Sverige. Vi tillhör ju Europas allra största elexportörer. Men takten i utbyggnaden av utsläppsfri elproduktion kommer att behöva öka ännu snabbare för att vi ska klara den stora omställning som ligger framför oss när elektrifieringen av såväl transportsektorn som många industriella processer ska genomföras.

Stora industriinvesteringar runt om i landet står nu i startgroparna. De väntar inte minst på besked om sin framtida elleverans. Investeringarna kommer att vara helt beroende av utbyggd vindkraft på land men kanske framför allt till havs.

För oss socialdemokrater är det självklart att alla kraftslag behövs. Kärnkraft, vindkraft, solkraft och kraftvärme är alla viktiga beståndsdelar i en plan för mer och billig el. Men för att vi ska hålla försprånget i omställningen och för att investeringarna och jobben i den gröna nyindustrialiseringen ska komma till och landa i Sverige krävs det faktiskt att ny el kommer in i systemet snabbt. Där ger ju inte regeringen och Sverigedemokraterna, eller för den delen den här budgeten, något vidare hopp. Tvärtom har högerpartierna en sällsynt olycklig syn på vindkraften. I stället för högsta fart framåt är det fördröjning och försämring som gäller, och det kommer inte att duga.

De ansökningar om kabelnedläggningar i havet som ligger hos regeringen behöver snabba beslut. Sverige behöver ett stamnät också till havs.

De ekonomiska villkoren och spelreglerna för den havsbaserade vindkraften behöver vara fortsatt bra och stabila. Allt annat kommer att kosta Sverige jobb och välfärd.

Herr talman! Är regeringspartierna och Sverigedemokraterna beredda att låta investeringsplanerna och jobbplanerna, som kan ge oss ny tillväxt och tiotusentals jobb de kommande åren, grusas för att man hellre gör vindkraften till en del i sitt kulturkrig?

Energibesparing och energieffektivisering var också en del av kulturkriget till alldeles nyligen. Energi- och näringsministern stod före valet med en dammsugare i ett vackert vinterlandskap och hånade ambitionen att minska och effektivisera energianvändningen. Här i kammaren använde Sverigedemokraterna och de nuvarande regeringspartierna sina mandat för att skära ned på statliga insatser som kunde spara energi i den budget som då skulle beslutas.

En partiledares kanske sällsynt dåliga delningsbilder i sociala medier kan man ha roligt åt. Men nedskärningen på energieffektivisering kunde knappast bli sämre tajmad än den som gjordes av högerpartierna för ett år sedan. I Sverige har vi ju som mål att uppnå 50 procent effektivare energianvändning till 2030 jämfört med 2005 års nivå. Hittills är måluppfyllelsen knappt 30 procent. För att nå målet krävs gemensamma krafttag. Det är därför viktigt att potentialen i energieffektiviseringen är stor, inte minst i detta prisläge.

Vi vill att arbetet fortsätter. Vi vill höja subventionsgraden i rotavdraget för tjänster som bidrar till energieffektivisering. Det kan till exempel handla om installationer av nya värmesystem, byten av dörrar och fönster eller tilläggsisolering. Den typ av stöd för energibesparingsåtgärder i flerbostadshus som högerpartierna tog bort ur budgeten för ett år sedan tycker vi att man ska införa igen. Alla hushåll borde få hjälp att effektivisera, inte bara några.

Herr talman! Energisystemet är avgörande för Sveriges förmåga att klara såväl jobben som klimatomställningen. Vi behöver en kraftigt ökad elproduktion de kommande åren och har goda förutsättningar att se det förverkligas. Investerare står i kö för att bygga ny elproduktion och behöver få möjlighet att göra det. Det ligger redan nu ansökningar hos Svenska kraftnät om att bygga havsbaserad vindkraft som kan producera minst 350 terawattimmar el bara i södra Sverige. Och även om inte allt detta kan komma på plats finns här en stor potential.

En kraftigt ökad elproduktion behöver kombineras med de påbörjade och historiskt stora satsningarna och investeringarna på att bygga ut stamnätet i Sverige och öka överföringskapaciteten. För att allt detta ska kunna komma på plats snabbare behövs också tillståndsprocesser som generellt sett går fortare och blir mer moderna och ännu mer effektiva. I vårt budgetalternativ, som ju inte har så stora utsikter att gå igenom, ser vi också att relevanta myndigheter som länsstyrelserna får resurser för att kunna vara snabbare.

Herr talman! Sverige behöver mer el och billig el. Ett viktigt medskick från världen utanför denna kammare är att det kan bli av om det finns stabila och långsiktigt hållbara spelregler för dem som ska investera. Då behövs en regering som lägger prestigen åt sidan och är beredd att sluta breda överenskommelser för Sveriges bästa, och dit verkar vi dessvärre ha en bit kvar.

Herr talman! Jag har egentligen en fråga och sedan en notering.

Med tanke på att vi efter de gångna åtta åren faktiskt har kraschat ett av världens bäst fungerande elsystem skulle jag vilja fråga ledamoten Fredrik Olovsson om det finns något i de gångna åtta årens energipolitik, som beslutades av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som ledamoten ångrar. Rent spontant skulle man kunna tycka att det finns extremt mycket att ångra, för att uttrycka sig milt. Men det vore intressant att höra lite reflektioner kring detta. Vi kommer ju att spendera en stor del av debatten här senare åt att prata om framtiden och om det som nu behöver göras. Det vore ändå intressant med denna lilla tillbakablick. Det var frågan, herr talman.

Sedan en liten notering. När man hör debatten här och även när man hör samhällsdebatten skulle man kunna tro att det finns stora skillnader när det gäller just anslagsområdet Energi mellan Tidöpartierna och Socialdemokraterna. Då kan jag bara upplysa eventuella åhörare om att det alltså inte finns några skillnader över huvud taget vad gäller anslagen inom detta utgiftsområde mellan Tidöpartierna och Socialdemokraterna.

Vi hörde här ledamoten prata om en elräkningsakut. Den finns inte med i budgeten, vill jag bara erinra om. Den enda skillnad som möjligtvis finns, en skillnad inom citationstecken, är att Tidöpartiernas 1,2 miljarder i energieffektiviseringsanslag har ni lagt på ett annat utgiftsområde. Annars är det inga skillnader över huvud taget. Det vore intressant att höra en liten reflektion också på det, herr talman.

Herr talman! Ja, skillnaderna i anslag är inte så stora - det är bara att läsa tabellerna - och det behöver inte vara något dåligt. Det skulle vara bra med en större samsyn i energipolitiken generellt. Jag ser det inte som ett i grunden stort problem.

Jag tycker att det är beklagligt att man inte ser till att de som bor i hyresrätt eller i flerbostadshus också får vara med på en resa där vi kan energieffektivisera. Det skulle ju vara bra för alla. Vi alla och stora delar av svenska folket har väl lärt oss att vad var och en gör har betydelse också för alla andra. Det är ju en solidaritet att verkligen se till att alla kommer med.

Vi tror också att det kan vara bättre att använda en större del av rotavdraget, så att man inte använder de pengarna för att göra de häftigaste renoveringarna utan verkligen koncentrerar resurserna och ger ett större stöd till dem som vill spara energi. Det tror jag skulle vara väldigt viktigt.

Man ångrar väldigt mycket i livet, men det hjälper inte så mycket, för det leder inte framåt. Vad man behöver göra är att ta itu med de problem som vi ser här och nu.

För att ta något som är positivt tycker jag att det var bra att vi kunde ha en energiöverenskommelse mellan våra partier för några år sedan. Den lade egentligen grunden för den energipolitik som har gällt fram till nu. Och det är ju inte så dåligt, eftersom vi ju gärna vill ha en ny sådan överenskommelse för att kunna bygga stabila villkor framåt. Det stora problemet är väl att vi inte har kunnat få till stånd den typen av diskussion i Sverige, så att vi kan få de stora investeringar i ny energi som behövs för att de industrier som behöver el inom kort också ska kunna få det.

Herr talman! Ja, det var intressant att man alltid ångrar något. Det kan man väl säga rent till mans. Men det vore intressant att få belyst om man ångrar att man lät lägga ned kärnkraft 2015, 2017, 2019 och 2020. Det är ju kärnan av de problem som vi diskuterar här och nu.

Sedan ska vi naturligtvis blicka framåt. Det är klart att vi behöver så stor samsyn som möjligt, i synnerhet när det handlar om långsiktiga energislag som kärnkraft. Om Socialdemokraterna överger det löfte som Magdalena Andersson blev vald på vid partikongressen för ett år sedan - ingen ny kärnkraft - och överger kongressbeslutet om samma sak kan vi absolut börja diskutera. Jag skulle välkomna en helomvändning från Socialdemokraternas sida när det gäller detta.

Det gick ju när det gäller Nato. Det är vi tacksamma för. Det är bra för Sverige. Men det behövs också när det gäller kärnkraft. Då ska vi inte bara tala om att vi accepterar den kärnkraft som nu finns; vi måste också våga tala om mer kärnkraft.

Sedan säger Fredrik Olovsson att det inte finns någon skillnad i anslag mellan Tidöpartierna och Socialdemokraterna. Det är intressant, för så är det ju. Man jag tror att åhörarna ändå fick ett lite annat intryck då man pratade om elräkningsakut och det ena med det andra, som det inte finns ett öre till i det socialdemokratiska budgetförslaget.

När det gäller anslag för energieffektivisering till hyresvärdar handlar det ju om att hushålla med skattebetalarnas pengar. Vi tycker alltså inte att det är en bra idé att skicka miljarder av skattepengar till hyresvärdar som har ett extremt stort egenintresse av att energieffektivisera sina fastigheter, utan pengarna behöver gå till privatpersoner och familjer. Det är detta som 1,2 miljarder ska gå till.

Herr talman! Jag ska använda denna slutreplik för att framför allt kommentera den historieskrivning som Moderaterna ju ofta återkommer till. Mats Green tog upp den i sin replik nu. Det rör framför allt nedläggningen av reaktorerna i Ringhals. Det är en ganska uppseendeväckande historieförfalskning som upprepas gång på gång. Att Ringhalsreaktorerna stängdes var ett resultat av rent kommersiella överväganden, bland annat utifrån de säkerhetsinvesteringar som skulle krävas för fortsatt drift. Säkerhetskraven höjdes ju efter olyckan i Fukushima. Detta har ju klargjorts av Vattenfall vid ett flertal tillfällen. Men det hjälper inte, för Moderaterna upprepar ändå den lögnen gång på gång.

Anledningen till att man valde den vägen var att investeringskostnaden som den då bedömdes bli inte kunde betala sig eftersom elpriserna var låga och förväntades vara låga under lång tid framöver. Det har de också faktiskt varit till alldeles nyligen.

Det ska också understrykas att under de år då reaktorerna lades ned gällde överenskommelsen mellan våra två partier och några till. Moderaterna har egentligen varit med på hela den resan. Att då på slutet låtsas som om en omröstning här i kammaren skulle kunna väcka liv i det som var dött är ett märkligt sätt att driva energipolitisk debatt på.

Det är väl för att man vill dölja det faktum att man för det första är lika ansvariga som alla andra för energipolitiken och att man för det andra har joinat in i kulturkriget mot vindkraft, som ju är det stora hotet mot de stora industriinvesteringarna de kommande åren.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet i den här energidebatten!

Jag uppfattar det som att de flesta partier här i Sveriges riksdag precis som Kristdemokraterna anser att Sverige befinner sig i en energikris. Samtidigt krävs det också en ökad elproduktion om vi ska klara av den elektrifiering som vi står inför och för att vi också ska kunna klara av klimatmålen.

Under ett sent skede i valrörelsen kunde vi ändå höra tendenser från Socialdemokraternas sida att man ändå kunde tycka att kärnkraften kanske är en bra idé och att det kanske också är en möjlig väg framåt. Då var det ett sent men välkommet besked som jag och flera med mig välkomnade.

Vi i samarbetspartierna har under lång tid varit väldigt överens om att kärnkraften kommer att vara en del av lösningen framöver. Men vi är också helt överens om att vi måste ha ett energipolitiskt mål som säger 100 procent fossilfritt.

Vi har upprepade gånger hört att vi ska ha ett helt förnybart system. Då kommer inte investeringarna. De kommer inte att göras med det som stod i den förra energiöverenskommelsen, att vi år 2040 ska vara helt förnybara. Det är ett system om inte kommer att fungera.

Min fråga till Socialdemokraterna och ledamoten är egentligen: Kan Socialdemokraterna också ansluta sig till ett energipolitiskt mål som säger 100 procent fossilfritt?

Herr talman! Ja, kärnkraften är en viktig del av svensk elproduktion, och vi ser positivt på de initiativ som nu tas för att undersöka potentialen framåt i samtliga kraftslag och energislag. Vi ser exempelvis positivt på effekthöjningen i Forsmark. I regeringsställning gav vi också myndigheterna i uppdrag att se över förutsättningarna för små modulära reaktorer.

Vi är beredda att diskutera alla frågor, och vi gör det gärna tillsammans med Kristdemokraterna och Moderaterna, som vi ju hade den förra energiöverenskommelsen tillsammans med. Andra partier får naturligtvis också gärna vara med. Men det är ju regeringen som behöver bjuda in.

Och problemet är att någon sådan inbjudan ju aldrig kommer. En utsträckt hand slås vid flertalet tillfället bara åt sidan. Det får man leva med som politiker, men det finns ju väldigt många utanför den här salen som har svårt att leva med det. De tycker inte att de besked som Tidöpartierna har givit är tillräckliga för att de ska vilja sätta igång sina investeringsplaner. Det gäller både de industrier som står för den gröna revolutionen framöver och som vi ska bygga svenskt välstånd och jobb på under lång tid och de industrier som ska leverera el till de företagen och projekten. De är inte nöjda med att ni har kommit överens mellan några partier, utan de vill se breda överenskommelser. Vi lovar att komma och diskutera alla frågor så fort en inbjudan kommer, antingen från statsministern eller från energi och näringsministern.

Herr talman! Jag tackar Fredrik Olovsson för ett icke-svar på om man ansluter sig till ett energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt.

Vi har samtalat under ganska många års tid. Det är också ganska uppenbart vad de olika partierna i Sveriges riksdag tycker i energipolitiska frågor. Det som behövs nu är ett ledarskap som faktiskt vågar ta beslut. Detta har saknats under ganska lång tid.

Vi är fyra partier som är helt överens, och vi ser tendenser till att det finns fler partier som kan tänka sig att gå i samma riktning. Därför vill jag återigen fråga: Kan Socialdemokraterna ansluta sig till det energipolitiska målet om 100 procent fossilfritt?

Herr talman! Vi kommer inte att ansluta oss till någon politik som andra har diskuterat mellan sig. Vi är öppna för att resonera och diskutera om en gemensam väg framåt. Där kommer målsättningar och olika kraftslag att vara viktiga delar, och jag ser fram emot en sådan diskussion.

Jag tycker att det är viktigt att slå fast att denna formulering fanns i den överenskommelse från 2016 som våra partier hade. Där stod det väldigt tydligt att det inte på något sätt var ett stoppdatum för kärnkraft som uttrycktes i målet.

Det ska också sägas att det svenska elsystemet är närmast fossilfritt redan i dag, så i den meningen är det ju inte någon väldigt stor utmaning som man tar sig an genom att göra en sådan här förändring. Vi är som sagt öppna för att diskutera detta med Camilla Brodin och hennes kollegor i regeringen.

Herr talman! Man blir inte riktigt klok på det här. Å ena sidan är kärnkraften okej, å andra sidan stoppar Socialdemokraterna den på lite subtila sätt. Ett av dem är att rösta emot den, vilket partiet gjorde i EU-parlamentet när det handlade om taxonomin strax före sommaren.

Ledamoten pratar gärna om vindkraftens fördelar och alla investerare som står på kö för att få bygga och investera. Som investeringscontroller från energibranschen kan jag säga så här: När någonting verkar för bra för att vara sant är det oftast det.

Anledningen till att vi har denna långa kö av investerare - framför allt utländska investerare som vill ta sig in på energimarknaden i Sverige - är att villkoren är för goda. Kraven är för låga. Man bär inte de kostnader som man faktiskt orsakar systemet de dagar man inte kan köra. Man är inte med och betalar för infrastruktur. Det finns inga planer, ingenting vad gäller avfallshanteringen och så vidare. Det är för lukrativt. Det spås också att 65 procent av vindkraften på svensk mark inom ett eller två år kommer att ägas av utländska intressen. Det tycker jag är noterbart.

Jag vill framför allt lyfta fram tvetydigheten när det gäller kärnkraften. Ledamoten vill inte svara på om det går att anta "fossilfritt" i stället för "förnybart". Man röstade emot kärnkraften i EU. Den förre statsministern stod och raljerade om att kärnkraften inte var lönsam och att det inte skulle bli någon ny. Jag skulle gärna vilja ha ett klargörande i den frågan.

Herr talman! Till att börja med är det förstås inte EU som ska bestämma om den svenska energimixen. Det är någonting som vi ska göra i Sverige och i Sveriges riksdag.

Det är naturligtvis fullt rimligt att ha ett resonemang om vilka regler som ska gälla för olika kraftslag och vilka kostnader som ska bäras av den ena eller den andra. Man ska dock veta att det i slutänden bara finns två - eller möjligen 10 miljoner - som kommer att betala för det hela. Det är svenska hushåll eller svenska företag som kommer att betala, på det ena eller det andra sättet. Det gäller alltså att få till ett energisystem som är samhällsekonomiskt effektivt.

Detta tycker jag kan vara en alldeles utmärkt utgångspunkt för den diskussion som borde föras mellan regeringspartierna och oss i oppositionen om det framtida energisystemet. Det borde vara en bra utgångspunkt för en sådan diskussion, som kanske kan ta frågan lite framåt.

De kommande åren kommer det att krävas väldigt stora mängder ny energi. Marknaden - både de som vill bygga energi och de som vill ha energi - pekar på den havsbaserade vindkraften. Sverigedemokraterna har gjort detta till något av en del av sitt kulturkrig, som jag lite raljant kanske kan kalla det. Detta är dock vad det är i slutänden. Det är inte helt rationellt att vara så oerhört missnöjd och kritisk och att i alla sammanhang förtala vindkraften. Den har stora möjligheter och stor potential. På marknaden finns det också många aktörer som jobbar med olika möjligheter till lagring.

Detta kan man naturligtvis håna om man vill, men det är någonting som människor - det privata kapitalet - lägger väldigt stora resurser på. Det ska inte bara fösas åt sidan. Vi behöver alla kraftslag.

Herr talman! Jag hör inga konkreta svar.

Ledamoten pratade tidigare om att Ringhals inte var lönsamt. Jag kan säga att detta hör till de största kapitalförstöringarna i modern tid, och det är någonting som skattebetalarna har fått stå för. Det fanns en reaktor som hade en fullständigt fungerande oberoende härdkylning och som var rustad för att fungera bra i många år till, och den stängde man ned.

Vad ska jag säga? Fredrik Olovsson pratade om kulturkrig. Man försöker att få debatten att handla om någonting helt annat, herr talman. Man pratar om att det ska vara realistiskt och att det ska finnas någon sorts - jag minns inte ledamotens uttryck - affärsmässiga grunder. Det är ju precis detta som inte finns, och det är precis det som jag försöker att beskriva.

Jag har själv suttit med dessa kalkyler, herr talman, så jag vet vad som har påverkat investeringsbesluten de senaste tio åren. Att tro att exploatörer, eller investerare, står på kö här av ingen anledning alls är att vara olovligen naiv. Precis som ledamoten nämnde är det i slutänden skattebetalarna som får stå för detta, och det är precis det vi ser.

De höga priserna - de skenande elpriserna - uppstod före Putins invasion av Ukraina. Att fortsätta att skylla på Ukraina är bara djupt ohederligt, även om detta har förvärrat situationen ytterligare.

Det här kulturkriget får ni bedriva på Expressens eller DN:s kultursidor. Det hör inte hemma här i kammaren. Här pratar vi realpolitik. Här pratar vi kalkyler. Ge mig någonting konkret i stället!

Herr talman! Jag vill påminna om vad jag tidigare sa om hur beslutet om Ringhals fattades. Det var en företagsledning - en bolagsstyrelse - som fattade detta beslut. Det är möjligt att ledamoten tycker att de kan överpröva det så här - vad kan det vara - sju år senare, men det skulle vara till mycket liten nytta.

Till mer nytta skulle vara att släppa bilden av att den havsbaserade vindkraften inte har någonting att bidra med till det svenska elsystemet. Det har den, och det kommer att visa sig de kommande åren. Jag tror att åtskilliga statsråd kommer att brösta upp sig och vilja ta åt sig äran för att detta händer, för det kommer att behöva hända om vi vill ha välstånd och jobb i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Även jag vill betona att det står mycket som är bra i Socialdemokraternas yttrande över energipolitiken. Jag tycker om hur det betonas att vi för att lyckas med både elektrifieringen och att få ned elpriserna kommer att behöva alla förnybara och fossilfria energislag. Som det skrivs behövs det kortare tillståndsprocesser, och regelverket behöver ses över för att vi ska kunna använda både befintlig och framtida kärnkraft. Det är ju alldeles utmärkt.

Det jag undrar över rör Socialdemokraternas skrivelse om att man vill se över indelningen av elprisområdena. För bara några dagar sedan gick 13 ledande företrädare för Socialdemokraterna i Norrbotten ut med stark kritik mot just förslaget om att se över de olika elprisområdena i Sverige. Det vore enligt dem oerhört dumt att göra så.

Enligt ledamotens partikamrater skulle en förändring av elprisområdena riskera hela den gröna omställningen i norr.

Det gör mig naturligtvis oerhört nyfiken på att höra vad ledamoten och Socialdemokraterna här i kammaren svarar sina socialdemokratiska kollegor i Norrland när Socialdemokraterna nu på riksplanet går fram med exakt ett sådant förslag som syftar till att få ett jämnare pris över hela landet och alla elprisområdena.

Det gör mig också fundersam över vad Socialdemokraterna egentligen vill. Man kan ju inte både vilja se över elprisområdena och samtidigt inte vilja se över elprisområdena. Min fråga till ledamoten är alltså vilka konsekvenserna blir för Norrland med det förslag om att se över elprisområdena som Socialdemokraterna nu går fram med.

Herr talman! Den indelning i elprisområden som vi har nu beslutades ju för lite drygt tio år sedan av den borgerliga alliansregeringen. Det är ett tag sedan. Det är klart att sedan dess har väldigt mycket hänt. Det har tillkommit ett nytt nät, nya stora användare och ny produktion. Det är klart att begränsningarna ska vara aktuella och avspeglas i en ny indelning av elprisområden.

Sedan är naturligtvis målet för hela verksamheten att man ska kunna ha ett lågt elpris i hela landet, och inte som det kanske ibland har sagts från ledamoten själv, tror jag, att det vore bra att ta bort elprisområdena nu så att det blev samma pris i hela landet. Då skulle priset bli högt i norr. Den utvecklingen vill vi inte se.

Det behöver byggas mer produktion och överföringskapacitet i landet. Men när vi försöker komma till rätta med problematiken ska vi inte ha ett högt elpris i norra Sverige för att möjligen kunna sänka det lite grann i södra Sverige. Jag hoppas att det var tillräckligt tydligt för ledamoten Eklund.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Ingen skåning vill nog se de priser vi har hos oss någon annanstans i landet. Jag tror däremot att ledamoten behöver förtydliga Socialdemokraternas ståndpunkt om konsekvenserna av den översyn av elprisområdena som partiet lägger fram här.

Att en översyn av elprisområdena syftar till att jämna ut prisskillnaderna är ju uppenbart, och det är också en uttalad ambition från Socialdemokraterna. Så sent som i juni i år motiverades en översyn med att man ville få ett jämnare pris över elprisområdena.

Antingen delar ledamoten bilden som de norrländska Socialdemokraterna ger uttryck för, alltså att en sådan förändring kommer att få konsekvenser för elpriserna i Norrland och kanske även för den gröna nyindustrialiseringen i norr, eller så gör ledamoten inte det. Om ledamoten inte delar den bilden är den logiska följden att en översyn av elprisområdena inte behöver få konsekvenser för de gröna satsningarna i norr. Men ledamoten kan inte tycka båda sakerna samtidigt.

Det jag är ute efter att få veta är om ledamoten och Socialdemokraterna anser att den översyn av elprisområdena som de själva föreslår kommer att få konsekvenser för elpriserna i norr - ja eller nej?

Herr talman! Vi tycker att det är rimligt att göra en översyn efter drygt tio år av elprisområden. Väldigt mycket har hänt på elmarknaden. Områdena ska vara aktuella och spegla hur situationen ser ut i dag. Då får man naturligtvis också veta vilka begränsningar som finns så att man bättre kan investera i nätet och ta hänsyn till det i investeringsbeslut.

Vi behöver bättre överföringskapacitet och mer produktion på rätt ställen, så att man kan få lägre priser i hela landet. Det tror jag var en mer koncentrerad förklaring till hur vi ser på elområdena.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Sverige befinner sig i en mycket allvarlig situation. Rekordhöga elpriser, elbrist och risk för bortkoppling och strömavbrott är numera vardag. Situationen vi befinner oss i är en direkt konsekvens av den förra regeringens misslyckade energipolitik. Därför är jag glad att den moderatledda regeringen och våra kollegor i Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna nu lägger om energipolitiken för att återuppbygga ett fungerande, stabilt och rent elsystem.

Det här regeringssamarbetet, Tidöpartierna, är överens om energipolitiken i allmänhet och om vikten av ny kärnkraft i synnerhet, till skillnad från de två tidigare mandatperiodernas regeringsunderlag. Det ger beslutskraft, stabilitet och långsiktighet. Det behövs. Det är bra för Sverige. Men kursomläggningen till ett nytt stabilt elsystem kommer att ta tid. Det är inte gjort över en natt, och det måste man vara tydlig med.

Herr talman! Jag nödgas nu kort beröra ett antal historiska fakta. Och jag nämner dem bara för att det spelar en enorm roll för såväl nuläget och framtiden som hanteringen här och nu att allt detta gjorts. Under 20 års tid monterade Socialdemokraterna med hjälp av Miljöpartiet ned svensk kärnkraft. Därmed har ett av världens kanske bästa elsystem slagits i spillror.

Tolv kärnkraftsreaktorer har blivit sex stycken. Samtidigt stoppade de rödgröna Vattenfalls planer på att bygga två nya reaktorer vid Ringhals, som i princip hade varit färdiga nu när de hade behövts som bäst.

I veckan behövde Karlshamnsverket elda olja för att förse södra Sverige med el. Fossil olja behöver alltså användas för att södra Sverige inte har tillräckligt med elproduktion. Och var låg den kärnkraft som Socialdemokraterna lade ner? Jo, i södra Sverige. Om dessa reaktorer hade varit kvar i dag hade Sverige varit betydligt mer motståndskraftigt mot den kris som hela Europa försatts i genom Rysslands invasion av Ukraina.

Utöver att man monterade ned kärnkraften, med uppenbara konsekvenser för både klimatet och elpriserna, försvårade man både för kraftvärmen och vattenkraften genom en räcka nya och höjda skatter, som vi avskaffar i den här budgeten, och genom tillståndsprocesser ägnade att riva ut mängder av elproducerande vattenkraft.

Magdalena Andersson ägnade åtta år i regeringsställning åt att bland annat montera ned grunden för svensk elproduktion och vill nu att en ny regering rensar upp efter henne på åtta veckor. Det säger ganska mycket om vad vi pratar om, herr talman.

Jag tänker inte ägna mer tid i det här anförandet åt att beskriva konsekvenserna av den tidigare rödgröna regeringens energipolitik, för fakta och verklighet talar för sig själva. Framför allt kommer jag att tala om allt det som vi i regeringen nu rivstartat med på både kort och lång sikt, men hade jag varit socialdemokrat eller miljöpartist här i dag hade jag varit betydligt mer ödmjuk än de är.

Den situation Sverige befinner sig i är långt ifrån hållbar för vare sig hushållen, företagen eller klimatet. Att elpriserna gång på gång slår nya rekord och att elräkningarna är så pass oberäkneliga är inte godtagbart. Att företag dessutom inte kan bygga ut sin verksamhet på grund av att det saknas tillräckligt med ren el är bedrövligt. Energikrisen är ett hot mot Sverige som modernt industriland. Så kan vi inte ha det längre.

Jag ska beskriva en liten del av allt det som vi nu gör på både kort och lång sikt. Jag börjar med den korta sikten.

Ett elprisstöd på 55 miljarder till hushåll och företag är under införande. Det är den största enskilda ekonomiska satsningen i Sverige någonsin.

Ett förstärkt riktat elstöd på 2,4 miljarder för elintensiva företag införs under början av 2023.

Svenska kraftnät har fått i uppdrag att omedelbart upphandla förbrukningsflexibilitet av el, något som exempelvis branschorganisationen Energiföretagen och specialforskningsinstitutet Energiforsk säger kommer att ha en stor prisdämpande effekt. Jag skulle kunna säga mycket om alla de uppdrag som givits åt bland annat Svenska kraftnät och Energimyndigheten som kommer att öka elproduktionen och kapaciteten, men tiden medger inte det.

Kraftvärmeskatterna som den tidigare regeringen införde eller höjde avskaffas, både avfallsförbränningsskatten och koldioxidskatten för kraftvärme. Detta innebär att man kan öka elproduktionen snabbt i befintliga kraftvärmeverk. Vi talar alltså om outnyttjad elproduktion motsvarande minst ett kärnkraftverk. Det är de mängder som har skattats bort och blivit olönsamma på grund av den tidigare regeringens och dess stödpartiers politik.

Ett nytt stöd för energieffektivisering tillsätts som går till ungefär 150 000 småhus i hela landet som är uppvärmda med direktverkande el. Skattereduktionen för installation av solceller höjs från 15 till 20 procent. Det här är satsningar på 1,2 miljarder som på riktigt berör många människor över hela Sverige.

Regeringen har pausat tillståndsprövningarna för befintlig elproducerande vattenkraft. Det är viktigt för både elproduktionen och landsbygden - och, inte att förglömma i dessa tider, krisberedskapen.

Det jag räknat upp är som sagt bara liten del av allt det som görs på kort sikt. Nu några ord om det vi gör på lång sikt, herr talman.

Södra Sverige är det område i hela EU som har minst installerad elproduktion jämfört med elbehovet - minst i EU. Vi behöver reflektera över detta faktum.

Det är tydligt att behovet av mer el i Sverige är stort. Energimyndigheten beräknar att elbehovet kommer att fördubblas till år 2045. Vi i Tidöpartierna tror att det kommer att minst fördubblas. Detta beror delvis på att industrin och transportsektorn behöver elektrifieras, alltså ställa om från fossila bränslen till fossilfri el, för att minska utsläppen och klara klimatomställningen.

För att klara ett dubblerat elbehov behöver Sverige mer elproduktion - elproduktion som är fossilfri men också planerbar.

Mer elproduktion i så här stor skala kan vi få genom kärnkraft. Vi behöver nya reaktorer, såväl små modulära som konventionella. Och vi kan absolut inte lägga ned de reaktorer vi har, som vissa i den här salen tycks vilja. För att ny kärnkraft ska kunna komma på plats behövs såväl politiska som juridiska som ekonomiska förutsättningar. Staten ska inte motverka ett fossilfritt, stabilt och planerbart energislag - tvärtom.

Herr talman! De politiska förutsättningarna handlar om att från politikens sida tydligt visa att alla fossilfria energislag behövs. Därför ska vi ha ett energipolitiskt mål om 100 procent fossilfri elproduktion där även kärnkraften är inkluderad. Branschen ska kunna känna sig trygg i att investera i kärnkraften utan att behöva vara rädd för att en framtida regering fattar beslut som framtvingar nedläggning av reaktorer.

Dessutom behövs juridiska förutsättningar genom ändringar i miljöbalken för att möjliggöra nya reaktorer på fler platser, att ha fler än tio reaktorer i drift samtidigt samt att fler aktörer får investera i ny kärnkraft. Vi satsar nya gröna kreditgarantier på 400 miljarder för detta.

Vi behöver även nya regler för energimarknaden med likvärdiga spelregler för alla kraftslag, där kraftslag som bidrar med viktiga stödtjänster ersätts för det av producenter som inte bidrar med dessa.

Herr talman! Tidöpartierna har bara påbörjat den massiva kursomläggningen av energipolitiken över hela linjen för mer energi till Sverige - på både kort och lång sikt.

Jag får avsluta med att beklaga tidsåtgången, herr talman. Men som man säger i min valkrets Jönköpings län: Det är inte bara så att vissa saker kräver egna mässor. De kräver också långa mässor. I detta nådens år 2022 i Sverige är energipolitiken en sådan sak.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Ann-Charlotte Hammar Johnsson (båda M).

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för anförandet!

Några tankar väcktes hos mig när ledamoten talade. Han pratade om vikten av att hålla sig till fakta och verkligheten och även om ödmjukhet.

Mot bakgrund av det blev jag lite förvånad över att ledamoten hävdade att det är den förra regeringens och då särskilt Socialdemokraternas och Miljöpartiets fel att energisituationen ser ut som den gör i dag med energikrisen.

Vi har ett gäng initiativ på gång från EU som handlar om energipriser - elpriser och gaspriser, punktskatter på produktionsbolag och så vidare. Såvitt jag kan påminna mig har jag inte någonstans i motiveringarna sett någonting om Socialdemokraternas och Miljöpartiets regering som orsaken till den enorma energikris som uppstått inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Delar inte ledamoten bilden att det är ett energikrig som Putin för mot EU och att det är det tillsammans med att ett antal reaktorer är nedstängda, som vi diskuterat tidigare i dag, som är orsak till energikrisen? Min första fråga är om ledamoten delar den bilden.

Vi pratar en hel del om produktion. På kort sikt kan vi få till havsbaserad vindkraft, utspridd geografiskt över Sveriges kustland. Det innebär att man har goda chanser till god elproduktion till havs. Då undrar jag: Kommer ledamoten och Moderaterna att godkänna de ansökningar som ligger på regeringens bord? Det skulle ge behövlig energi på kort sikt till både näringsliv och hushåll som behöver det - till rimliga priser.

Herr talman! Jag tackar uppriktigt för båda dessa frågor, särskilt den sista om den havsbaserade vindkraften. Vi får nu höra att den ska lösa allting, och man undrar om den här regeringen kommer att godkänna de projekt som nu ligger.

Då skulle jag vilja ställa en retorisk fråga: Exakt hur många havsbaserade vindkraftsprojekt godkände Socialdemokraterna och Miljöpartiet?

Jag kan informera om svaret på den frågan - det är noll. Det är inga. Inte ett enda havsbaserat vindkraftsprojekt godkände den tidigare regeringen under åtta år. Det säger ganska mycket.

Hur regeringen kommer att hantera varje enskilt havsbaserat vindkraftsprojekt kan naturligtvis bara regeringen svara på. Den kommer att bedöma varje projekt utifrån sina förutsättningar.

Jag kan tycka att det är lite mycket - apropå ödmjukhet - att tycka att havsbaserad vindkraft ska lösa allting när man inte sagt ja till en enda ansökan.

Om jag delar bilden att det förs ett energikrig? Ja, definitivt. Så är det, och tyvärr har Miljöpartiet och Socialdemokraterna gjort Sverige extremt sårbart i det energikriget.

Ni har låtit avveckla reaktorer 2015, 2017, 2019 och 2020. Den tidigare vice statsministern Åsa Romson berömde sig av att ha medverkat till den avvecklingen.

Man har från Miljöpartiets sida försvårat för kraftvärmen - ett lokalt baserat, pålitligt, planerbart energislag som vi behöver mer av i Sverige, inte mindre.

Miljöpartiet har också försvårat för den svenska vattenkraften, både den storskaliga och den småskaliga.

Jag skulle också vilja ha några kommentarer om vad man har emot vattenkraften och vad man har emot kraftvärmen. Vi vet vad ni har emot kärnkraften, men de andra två skulle jag vilja ha belysta.

Herr talman! När det gäller de sista frågorna kommer jag att hålla ett anförande - då kan jag svara på frågor.

Jag noterar att ledamoten helt enkelt undviker att svara på frågan och precis som tidigare börjar prata om vad den tidigare regeringen gjort och inte gjort under de senaste åtta åren.

Ledamoten verkar ha en förkärlek för att se tillbaka på det som kunde ha varit. Ledamoten sörjer den kärnkraft som inte finns. Men jag måste påminna om att vi faktiskt har marknadsekonomi och att det är en konkurrensutsatt marknad på produktionssidan. Det rör sig, som vi tidigare hört under debatten, om bolag vars styrelser har tagit beslut om nedläggning på marknadsmässiga grunder. Det var inte vi, som pekades ut, utan det var affärsdrivande bolag.

Det jag är lite förvånad över är att ledamoten inte alls verkar sörja den vindkraft som inte finns, ungefär 100 terawattimmar, eftersom Moderaterna motarbetat den etableringen. Det hade just nu suttit ganska bra med 100 terawattimmar. Vi använder drygt 140 terawattimmar per år.

Hur kommer det sig att ni motarbetar ett kraftslag och vill premiera ett annat som tar väldigt mycket längre tid att få på plats, när vi redan i dag eller om något år hade kunnat ha de där 100 terawattimmarna? Det hade både näringslivet och våra hushållskunder tyckt varit jättebra i dessa tider med extrema priser.

Herr talman! Jo, jag svarade på frågan om havsbaserad vindkraft och de projekten. Man får bedöma varje projekt utifrån dess förutsättningar. Det finns inget beslut om att vi inte ska ha havsbaserad vindkraft, men man får ha respekt för att varje projekt baseras på egna förutsättningar och bedöms utifrån dem.

Men jag noterar att ledamoten absolut inte vill beröra det faktum att hennes regering inte har sagt ja till ett enda projekt som gäller havsbaserad vindkraft. Det vore intressant att höra en reflektion kring detta.

Sedan noterar jag att Miljöpartiet än så länge i denna debatt försöker fly från kärnkraftsavvecklingen, trots att den tidigare vice statsministern Åsa Romson skickade ut ett pressmeddelande och sa: Vi är överens med Socialdemokraterna om att efter valet 2014 avveckla svensk kärnkraft. Nu låtsas man som att man inte hade något med det att göra utan att det skedde på strikt affärsmässiga grunder, vilket alla vet är fullständigt fel. Det är intressant att Miljöpartiet nu påstår att det inte var de som låg bakom detta utan att det var andra som lade ned svensk kärnkraft. Det säger ganska mycket om den förändring som har skett under det senaste året; det vore intressant att få detta belyst.

Jag skulle fortfarande vilja få svar på vad man har emot svensk kraftvärme. Vad har man emot svensk vattenkraft? Varför införde man alla de nya skatterna på kraftvärme, som straffade ut mycket av den från systemet? Det är bara ungefär 3 procent av det bränsle som används vid kraftvärmeproduktion som är fossilt. Det är lite högre nu på grund av tiderna, men 2020 var det bara 3 procent.

Varför alla dessa skatter för att straffa bort svensk, lokalproducerad kraftvärme? Och varför alla dessa utrivningar av elproducerande vattenkraft i vattendrag som har varit reglerade i ibland nästan tusen år?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en retoriskt trevlig inlaga i debatten! Tiden överskreds, men vi fick höra en del ganska härliga formuleringar från Jönköpingstrakten.

Jag funderar lite grann på den historieskrivning som du återkommer till hela tiden. I Sverige har vi sedan ungefär ett år tillbaka haft väldigt höga elpriser. I Norge, som har 100 procent vattenkraft, har man väldigt höga elpriser, lika höga som i Sverige. Tänker du att det är för att man har lagt ned kärnkraft i Norge som priserna är så höga? Eller beror det möjligen på att Putin har strypt energitillförseln till Europa så att hela Europa har ett underskott av elproduktion? Jag skulle gärna vilja veta hur du tänker om övriga länders elpriser.

Framför allt är jag dock nyfiken på en sak som står i Tidöavtalet och även fanns med i regeringsförklaringen. Jag har lärt känna Moderaterna som ett parti som under lång tid har ställt stor tilltro till marknadslösningar och till att marknadsekonomin ofta kommer fram till de allra bästa lösningarna. I Tidöavtalet står det att Vattenfall ska få i uppdrag att upphandla ny kärnkraft, även om Vattenfall kommer fram till att det är väldigt dyrt i relation till andra energislag. Jag undrar, ledamoten: Vill ni delvis införa planekonomi i energisystemet?

Herr talman! Jag får återgälda ledamotens vänliga hälsning i debatten. Jag tycker också att det är intressant med kollegor som jag aldrig har debatterat med tidigare.

Till frågorna, och först den om Norge: Norge är ett land som alltid skiljer ut sig när det gäller allting, framför allt för att de har extremt gott om olja och gas, vilket gör att de spelar i en division för sig, oavsett om det handlar om energi eller pensioner. Det är klart att Norge kanske inte riktigt är jämförbart på samma sätt som något annat europeiskt land.

Det är naturligtvis också så att priserna ökade före Putin. Det gjorde de egentligen inte i Norge. Här har det blivit sämre efter Rysslands invasion av Ukraina, men redan dessförinnan såg vi stora prisökningar och stora fluktuationer i elpriset.

När det sedan gäller kärnkraftens marknadsmässighet har vi haft stopplagar vad gäller kärnkraft. Vi får inte bygga kärnkraft där vi en gång har haft kärnkraft, och vi får inte heller bygga ny kärnkraft där vi inte har haft kärnkraft. Så det är klart att vi måste se till att det blir ekonomiskt hållbart att investera, och vi måste också förändra de legala förutsättningarna för det.

Energi är en samhällsviktig verksamhet där man behöver ha viss samhällelig kontroll och samhälleliga ingångar. Det tror jag att de flesta är beredda att skriva under på nu.

Jag skulle också vilja ha lite svar. Centern var ju med på att höja kraftvärmeskatterna, exempelvis. Centern har också varit med på att riva ut en del av vattenkraften. Ni hade inga krav på regeringen att dra tillbaka de lagförslagen. Ångrar Centerpartiet nu ingångarna vad gäller kraftvärmeskatterna och utrivningarna av framför allt den småskaliga vattenkraften?

Herr talman! Vi märker att ledamoten slirar lite grann när det gäller detta med planekonomi eller marknadsekonomi. Det verkar vara något slags mellanting ni är ute efter - att man ska ta både ett samhällsintresse och affärsmässiga grunder i beaktande.

På sistone har Vattenfalls vd varit intervjuad i ett antal olika sammanhang, och hon höjer på ögonbrynen en aning. Hon säger: Vi är ett affärsdrivande företag och förhåller oss till de ägardirektiv vi har, och än så länge ser de ut som de gör. Det är inte politikerna som ska bestämma när, var eller om Vattenfall ska satsa på just kärnkraft, menar hon - det är inte riktigt så styrningen av statliga bolag fungerar.

Frågan återkommer alltså till Moderaterna, som nu sitter i regeringsställning: Ämnar ni på något vis förändra ägardirektiven till Vattenfall så att politiken mer rakt ut ska berätta vad ett affärsdrivande bolag ska investera i för tekniker?

Herr talman! Nej, jag slirar inte alls. Det är ett mellanting. Vi behöver få fram mer planerbar, fossilfri, ren el, och då behöver vi kärnkraft. Det är klart att det är ett mellanting; du har långa tidshorisonter, och det är dessutom extremt dyrt. Det är därför vi behöver gröna kreditgarantier för detta. Energi är samhällsviktigt - det är avgörande för ett fungerande samhälle. Så det är självklart att det offentliga på något sätt behöver en garanti och en kontroll här. Det har jag, herr talman, som konservativ absolut inga problem med att stå upp för.

Sedan kan man alltid ha en teoretisk diskussion. Har vi någonsin haft en marknad när det gäller energi? Där tvistar säkert de lärde. Men återigen - vi behöver mer planerbar, pålitlig, fossilfri, ren el. Vi tänker ta tillbaka Sverige till den energipolitik som gav oss Europas billigaste och renaste el.

Vi kommer givetvis att ha en tydlig styrning av Vattenfall, och den kommer att vara helt i enlighet med den styrning som lagen anger. Vi hade en diskussion om detta på utskottet i dag. Den kommer också att vara helt i enlighet med de principer som gällde när den rödgröna regeringen tillträdde 2014 och gav ett direktiv till Vattenfall och förändrade styrelsen så att fullt fungerande, ren och billig svensk kärnkraft började avvecklas. Dessa principer kommer vi att följa, men vi kommer att vara extremt tydliga med att Sverige behöver mer kärnkraft. Vi ska vara tydliga mot Vattenfall men också ge både dem och andra ekonomiska och legala förutsättningar för mer kärnkraft i Sverige, för det behöver Sverige.

Vi skulle önska att Centerpartiet gjorde en helomvändning och var beredda att diskutera med oss om vikten av mer kärnkraft för ren, stabil och billig el.

Herr talman! Partiledaren för ledamoten Greens parti sa för ett tag sedan att det vore lättare att hantera denna situation om vi hade tolv reaktorer igång i stället för sex. Är det Moderaternas syn att även Barsebäcks reaktorer skulle kunna vara igång?

Låt oss ta Oskarshamns reaktorer, som stängdes 2015 och 2017. Är det realistiskt att det skulle kunna vara igång? Kan man skylla allt på Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att de inte är igång?

Att skatten för termisk effekt togs bort 2018 av den gamla regeringen nämner de blåbruna nästan aldrig.

Menar denna regering och stödpartiet att ledningen för Vattenfall ljög när de sa att de stängde Ringhalsreaktorerna av kommersiella skäl?

Jag får inte ihop det. Jag erkänner att jag inte är något proffs på kärnkraft och på hur alla turerna kring den har gått till. Men om man ljuger tillräckligt många gånger tror man själv på det man har sagt, och jag tror att Moderaterna har hamnat där. Man kör med att sex reaktorer har stängts av politiska skäl. Jag medger att det var så med en av dem och att man till och med betalade för det.

Men menar ni att reaktorerna i Oskarshamn skulle kunna vara igång i dag? Jag hoppas på ett svar som ger även dem där ute en bild av hur ni ser på säkerhetsriskerna med kärnkraft. Är det rimligt att reaktorerna i Oskarshamn skulle kunna tuffa på?

Herr talman! Jag har stor respekt för Birger Lahti och hans åsikter även om jag nästan aldrig delar dem. Det är alltid intressant att diskutera kommersialitet med en vänsterpartist, för de lever i ett parallellt universum i förhållande till oss övriga.

Stängdes kärnkraften på kommersiella grunder? Man hade ju höjt effektskatten så mycket och infört en del andra svårigheter som gjorde det i princip omöjligt att driva kärnkraft i denna skala i Sverige. Skatten togs bort 2018 för att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna hade krävt det i energiöverenskommelsen medan alla andra partier mer eller mindre vägrade diskutera frågan. Den skatten togs alltså bara bort för att vi krävde det, och det var också hela vår ingång från våra tre partier i just energiöverläggningarna. Annars hade vi inte haft en enda reaktor kvar i Sverige. Om en straffskatt hela tiden höjs skulle jag nog inte säga att man stänger på kommersiella grunder.

Hur många reaktorer ska vi ha i Sverige? Om antalet reaktorer i Sverige halveras får det givetvis enormt stora konsekvenser för vår elproduktion. Jag har inte hört någon som har kunnat förneka det. Och just nu framgår detta med all önskvärd tydlighet. Om vi ska ha fler reaktorer i Oskarshamn eller om man ska börja bygga i Barsebäck igen är jag inte rätt person att besluta, utan här finns annan expertis. Rent spontant tycker jag att det borde finnas stora fördelar med att bygga ny kärnkraft där man redan har en anslutning till stamnätet med mera som gör det förmånligt. Men man får givetvis se vad som är möjligt och lämpligt vad gäller antal och placering i landet.

Herr talman! Ledamoten svarade inte på mina frågor.

Moderaternas partiledare har sagt att det vore lättare med ytterligare sex reaktorer igång. Är det rimligt att säga så när två av dessa reaktorer aldrig skulle ha överlevt till i dag? Man kan diskutera om reaktorerna i Oskarshamn kunde varit med efter investeringar.

Påstår Moderaterna att Vattenfalls styrelse ljög när de sa att de stängde reaktorerna av kommersiella skäl? Moderaterna hade regeringsmakten mellan 2006 och 2014, men skatten på termisk effekt var kvar hela den tiden. Ni gjorde inget åt den. Jag håller dock med om att man i energipolitiska diskussioner efter Energikommissionen 2015 kom fram till att ta bort skatten 2018. Och jag instämmer i Mats Greens analys av att det säkert var det som gjorde att dagens reaktorer är igång.

Men menar Moderaterna att Vattenfalls styrelse ljög för svenska folket när de sa att de stängde reaktorerna av kommersiella skäl?

Herr talman! Svaret på den första frågan om det skulle ha varit lättare med sex reaktorer till är ja, absolut. Det är detta jag och mina kollegor har försökt säga under hela denna debatt. Det skulle ha underlättat extremt mycket för elpriset men också gjort Sverige betydligt mindre sårbart för Putins energikrig - för att inte tala om alla positiva effekter det skulle ha fått för klimatet. Så vi skulle ha behövt minst sex reaktorer till, skulle jag säga.

Ja, alliansregeringen behöll effektskatten men på en betydligt lägre nivå, för det var inga problem med lönsamheten i kärnkraft då. Kärnkraftsproducenterna gjorde snarare övervinster, så därför fanns det ingen anledning att ta bort effektskatten.

När det gäller kommersiella grunder kan man givetvis uttrycka det på olika sätt, men stänger man verkligen ned på kommersiella grunder när en regering går in för att höja skatten så mycket att man skattas ur systemet och alltså indirekt tvingas till nedläggning?

Om det var på kommersiella grunder? Ja, det kan man diskutera. Men det var inte av eget val, utan man blev tvingad till det. Det fanns inga andra skäl till att Vattenfall beslutade att lägga ned kärnkraften. Man ville tvärtom bygga två nya reaktorer, som kunde ha varit färdiga nu och som vi verkligen hade behövt. Skälet var att den rödgröna regeringen höjde skatten för att tvinga kärnkraften ur systemet. Det är sanningen, och så ser historien ut.

Herr talman! Jag kommer i huvudsak att prata om sådant som Mats Green redan fått repliker på.

Först till den historiebeskrivning som Moderaterna upprepar gång på gång. Den är helt enkelt inte sann, vilket Mats Green och alla andra borgerliga politiker som återupprepar den givetvis vet. Egentligen är allt det som Birger Lahti nyss sa sant. Man höjde skatten på kärnkraft under alliansregeringen. Den tog man mycket riktigt bort tillsammans med mitt parti.

Man vidtog också andra åtgärder för att lönsamheten i kärnkraften skulle kunna bli lite bättre, eftersom priserna var låga. Till exempel blev placeringsreglerna i Kärnavfallsfonden bredare så att avgiften kunde minska. Det blev också några ören, vilket var viktigt för att kärnkraften skulle överleva då, eftersom den hade problem med sin lönsamhet.

Det är uppseendeväckande att man svepande påstår att välrenommerade svenska företagsledare ljuger om sina bevekelsegrunder. Detta är faktiskt häpnadsväckande och ett dåligt sätt att hantera styrningen av statliga företag. Så tycker jag inte att man beter sig, helt enkelt.

Det andra som jag tänkte fråga om är de gröna kreditgarantierna, som är en bra idé och som infördes av den förra regeringen. De ger möjlighet för storskaliga projekt med klimatnytta att få statliga garantier. Är Mats Green öppen för att det inte bara är kärnkraften som ska ha de villkor han talar om och att dessa bör gälla alla energislag och energilösningar?

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Man köper alltså inte vår historieskrivning. Det är ärligt talat samma sak som att säga att man inte lät avveckla reaktorer 2015, 2017, 2019 och 2020 och att man inte med en rösts marginal röstade ned vårt förslag att behålla Ringhals 1 och 2 i januari 2020. Detta har tydligen inte hänt. Och Magdalena Andersson lovade heller inte, vid den socialdemokratiska partikongressen förra året, att det inte skulle bli någon ny kärnkraft, och kongressen fattade inte något beslut om att avveckla kärnkraften och ersätta den med annat.

Det är väldigt enkelt att kolla upp att så inte är fallet, så jag har lite svårt att förstå argumentationen, i synnerhet eftersom den socialdemokratiska partiledaren ett år före riksdagsvalet 2014, då hon var finansministerkandidat, klargjorde att Socialdemokraterna ville återuppta avvecklingen av kärnkraften. Hon sa: "Vi tycker att kärnkraften bör avvecklas och ersättas med förnybara energikällor." Uppenbarligen har inte heller detta hänt i Fredrik Olovssons värld.

När det gäller gröna kreditgarantier har 400 miljarder avsatts för att möjliggöra ny kärnkraft. Sedan vill vi naturligtvis ha teknikneutralitet vad gäller de andra kraftslagen. Detta är givetvis alltid något som man kan diskutera.

Alliansregeringen höjde faktiskt effektskatten - så är det. De höjde den med 1 öre under åtta år. Det är en höjning, absolut, men man behöver sätta in det i dess rätta perspektiv.

Herr talman! Jag fick inget svar på de frågor jag hade om hur rimligt det är av en riksdagsledamot att uttrycka sig på det sättet om välrenommerade företagsledare, ganska lätt identifierade dessutom. Jag tror att de flesta som befinner sig utanför denna sal litar mer på dem än på Mats Green. Det är inte säkert att det är den bästa strategin som ledamoten har valt, men det får stå för honom. Jag tycker ändå att det bör markeras.

Det bör också till kammarens protokoll föras att när överenskommelsen gjordes 2016 mellan våra partier och några till utbrast Moderaterna väldigt glatt att det var en fantastisk framgång och att det räddade kärnkraften. Det är i huvudsak dessa beslut som sedan har legat till grund för energipolitiken. Det som gjordes 2016 bygger i huvudsak på alliansöverenskommelsen från 2008-2009. I själva verket är det så att Mats Green pratar om historien utan att se att hans eget parti har haft ett avgörande inflytande under 15 år. Det blir faktiskt inte riktigt seriöst.

Hur ska man kunna lita på att det som Moderaterna säger ska gälla framöver kommer att vara det som de sedan också vill genomföra? Det är högst tveksamt om exempelvis de skrivningar som rör den statliga styrningen av Vattenfall verkligen kan överleva en seriös prövning i nästa steg, när det ska göras på riktigt. Det går säkert att hitta ytterligare exempel.

Farhågorna borde, åtminstone hos några partier, vara stora när det gäller att det kanske inte blir så enkelt att få det hela på plats som man har lovat i förhandlingarna.

Herr talman! Jag noterar att Fredrik Olovsson inte med ett ord berör alla de löften som hans partiledare avgett om att avveckla kärnkraften och inte med ett ord berör det faktum att partikongressen fattat beslut om att göra detta. Han berör heller inte med ett enda ord att alla kärnkraftsreaktorer i Sverige som avvecklats har avvecklats under en socialdemokratisk regering, medan moderatledda regeringar inte har avvecklat en enda reaktor.

När det gäller välrenommerade företagsledare i Vattenfalls styrelse: absolut, men man kan diskutera hur kommersiell avvecklingen var, eftersom den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen hela tiden såg till att höja effektskatten för att skatta dem ur sin verksamhet. För det är vad det handlade om. Sedan förstår jag också att man kanske inte frontar mot den egna regeringen.

När det gäller att det gjordes på kommersiella grunder har vi nog väldigt olika uppfattningar om vad kommersiella grunder är. Jag skulle nog säga att om man har en regering som höjer effektskatten för att bli av med ett energislag är det inte ren marknadsekonomi. Snarare är det en indirekt effekt av politiska beslut att man blir tvungen att stänga ned därför att det inte är lönsamt längre. Så är det.

Det är heller inte så att kraftvärmen i Sverige lades ned på kommersiella grunder, utan det är samma sak där. Den tvingades man lägga ned och minska därför att ni införde kraftvärmeskatter och höjde dessa skatter, Fredrik Olovsson. Det är också sanning.

Herr talman! Mats Greens parti Moderaterna och mitt parti Miljöpartiet enades 2016, tillsammans med andra partier, om en energiöverenskommelse om att vi skulle ha ett 100 procent förnybart elsystem till 2040 och att detta skulle göras utan att lägga ned kärnkraft genom politiska beslut. Det är detta vi har arbetat för sedan dess, men det står nu klart att Moderaterna vill ha en hög andel kärnkraft i det svenska elsystemet. Jag vill därför fråga Moderaterna:

Hur mycket och varför vill man använda svenska skattebetalares medel för att subventionera specifikt kärnkraft för att klara elproduktionen?

Hur ser Moderaterna på beroendet av import av uran till Sverige i dag och det ökade behovet av import av uran, om vi ska bygga ut kärnkraften?

Hur har Moderaterna tänkt lösa mellanlager av radioaktivt avfall?

Hur har Moderaterna tänkt lösa slutförvaret av en stor, ökad volym radioaktivt avfall?

Och slutligen: Vill Moderaterna att vi ska börja bryta uran i Sverige? Är det i Jämtlandsregionen eller i Örebroregionen, eller var vill man bryta uran? Och hur ser Moderaterna på hur detta skulle drabba den lokala befolkningen?

Vidare undrar jag om Moderaterna vill bygga många små reaktorer, var i Sverige dessa ska byggas, hur den befolkning som bor nära dessa kommer att påverkas och hur krishantering och liknande, ifall det sker en olycka, ska förberedas.

Herr talman! Det var elva frågor, och det kan bli så att jag inte hinner besvara alla under replikskiftet. Då får vi ta dem i ett annat sammanhang.

För det första noterar jag, herr talman, att Miljöpartiet nu gör allt för att ta avstånd från sin egen kärnkraftsavveckling. Det som man tidigare berömde sig och skickade pressmeddelanden om flyr man nu ifrån och försöker säga att det var någon annan. Man vill inte ens beröra frågan. Jag tycker att detta är ett intressant perspektivskifte och en helomvändning i svensk politik. Jag hoppas att Miljöpartiet kanske är beredda att diskutera ny kärnkraft. Det vore bra.

När det gäller skattepengar till energislag är gröna kreditgarantier gröna kreditgarantier. När det gäller energi är det klart att kärnkraften, precis som övriga verksamheter där man ser fördelar vad gäller miljö, ska kunna få tillgång till kreditgarantier. Så är det. Jag tror egentligen inte att det finns någon principiell invändning mot detta från Miljöpartiet. Man gillar inte kärnkraft, men jag förutsätter att man tycker att gröna kreditgarantier är ganska bra eftersom man en gång införde dem.

När det gäller uranbrytning tycker vi att det ska vara möjligt att bryta uran i Sverige för att slippa importera från Ryssland eller vara beroende av andra länder. Vi tycker också att man ska kunna bryta jordartsmetaller här som behövs för miljöteknik. Det är Miljöpartiet också emot. De vill inte att vi ska bryta jordartsmetaller här i Sverige. Då är frågan: Var i världen ska de brytas? Ska de brytas i länder med vidriga arbetsförhållanden och vidriga miljöförhållanden? Jag har aldrig fått något riktigt svar på det.

Jag tycker att det är lite hyckleri när man sitter och använder mobiltelefoner och när man vill ha många vindkraftverk som är beroende av just dessa sällsynta jordartsmetallerna, men de ska inte brytas i Sverige utan i Kina och i Afrika.

Jag skulle gärna vilja ha en kommentar kring det som jag faktiskt vill kalla ett ordentligt klimathyckleri.

Herr talman! Jag noterar att Mats Green står helt svarslös när det gäller radioaktivt avfall, oavsett om det gäller mellanlager eller slutförvar, och när det gäller de lokala effekter och konsekvenser som en uranbrytning skulle innebära. Däremot ställer han frågor till mig. Det är fint - ett retoriskt grepp. Han får gärna återkomma med dem sedan.

Sverige har haft en i princip fossilfri elproduktion i decennier. Den nya regeringen och Sverigedemokraterna vill alltså sätta ett mål till 2040, ett mål som vi i princip uppnådde för decennier sedan.

Samtidigt lägger denna regering fram en budget där man vill sänka koldioxidskatten på bland annat kraftvärme, som skulle ta oss längre från målet om en fossilfri elproduktion.

Vad menar Moderaterna och Mats Green med detta? Varför sätter ni ett mål nästan 20 år fram i tiden som uppnåddes för flera decennier sedan? Och varför bedriver ni en politik som tar oss längre från detta mål och som dessutom försvårar arbetet med att nå klimatmålen?

Herr talman! Jag noterade att det var den regering som Miljöpartiet ingick i som misslyckades med sina klimatmål. Vi tänker lyckas med våra.

Att Sverige har en i stort sett fossilfri elproduktion gällde inte riktigt under den tid när Miljöpartiet innehade regeringsansvar i Sverige. Det var på den tiden då Karlshamnsverket eldade upp 140 000 liter olja i timmen. Vi kan bara föreställa oss hur mycket föroreningar och koldioxid som detta verk spydde ut i atmosfären. Det var inte för att man tyckte att det var roligt, utan det var en logisk konsekvens av den energipolitik som Miljöpartiet och Socialdemokraterna har bedrivit under lång tid. Så är det. Det vore intressant att senare i debatten få en kommentar om ni är stolta över detta faktum.

När det gäller mellanförvar och slutförvar finns det faciliteter både i Oskarshamn och i Forsmark. Det är intressant att det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som fattade beslut om slutförvaret i Forsmark. Då var inte Miljöpartiet med i regeringen.

Även om vi skulle sluta med kärnkraft i morgon skulle man fortfarande behöva hantera slutförvar och mellanlagring. Det försvinner inte.

Återigen: Vi behöver mer ren, stabil och pålitlig elproduktion. Det är kärnkraften som kan ge oss det. Det är tyvärr inte vindkraften. Det är ett tekniskt faktum, och det är ett faktum på många övriga sätt också. Där blir Miljöpartiet svaret skyldiga, i synnerhet som de under sin tid i regeringen inte sa ja till ett enda havsbaserat vindkraftsprojekt. Det är intressant och talande, herr talman.

Herr talman, kollegor och kanske någon som lyssnar någonstans! Om det någon gång har varit aktuellt eller intressant hur styrande ledning i Sverige ser på energipolitiken så är det definitivt nu. Just nu är spotpriset i hela landet 483,78 öre, det vill säga nästan 5 kronor per kilowattimme.

Jag har bekanta och vänner som beskriver hur de ligger sömnlösa på nätterna när de tänker på nästa elräkning. Jag kommer att återkomma till elprisstödet längre fram i mitt anförande, herr talman. Det blir intressant.

Denna regering anser att den svenska energipolitiken behöver en ny inriktning. Därför avser den att återkomma till riksdagen med förslag om att målet om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 ersätts med målet om 100 procent fossilfri elproduktion till 2040.

Detta har vi hört sedan den dagen Moderaterna lämnade energiöverenskommelsen. Och nu är de i regering och ämnar ändra inriktningen, det vill säga att allt kommer att lösas med kärnkraft. Problemet är att vi behöver en lösning som ger effekt till våra hushåll och företag nu, inte om 15 år, vilket många experter säger är den minsta tidshorisonten innan kärnkraften kan vara på plats om man bygger nytt och den kan lösa problemen med de höga elpriserna och osäkerheten på elmarknaden.

Vänsterpartiet har sedan i somras enträget försökt få andra partier att förstå Bengt Ekenstiernas förslag på Sverigepriser, eller Bekenmodellen som han själv kallar den, och hur denna modell för prissättningen skulle lösa problemet med de hutlösa elpriserna som vi smittas av från kontinenten. Men det har vi gjort utan framgång än så länge i alla fall. Jag kan inte förstå detta motstånd mot en lösning som skulle kunna fungera och ändå bistå med överskott till grannländerna precis som i dag.

Här klargör jag nu en gång för alla att denna modell inte tar bort de prisområden som vi har i dag. Den innebär bara att vi prissätter svenska kunder först, med mer normala vinster till producenterna och ett snittpris i landet för kunderna på lite drygt 40 öre. Därefter exporteras överskottet med priser som grannländerna redan i dag betalar med marginalprissättningen.

Jag förstår de medborgare som hör av sig till mig i frustration när de inte kan förstå logiken i att vi som nation, som exporterar mest till grannländerna och har en produktionskostnad på cirka 30 öre, måste betala 5 kronor per kilowattimme för vår egenproducerade el.

Att vi anammat marknadsmodellen som någon sorts religion som kommer att lösa alla prissättningar eller funktioner som samhället behöver är typiskt för det blåbruna gänget.

Jag tänker inte ens börja rada upp branscher eller funktioner där det absolut inte hör hemma med marknadsstyrning. Men på landsbygden har konsekvenserna redan visat sig länge, och bilden av kolonialismen blir allt tydligare.

Att vi ska upplåta natur och miljö till energiproduktion är helt okej eftersom det kan bidra med ren el, bättre klimat och säkrare framtid för kommande generationer. Men det finns ett litet problem här också när utländska investerare tar med sig produktionen i långtidskontrakt utomlands. Och med dagens system, där kommuner inte får något och närboende oftast också blir utan fördelar, växer bilden av att man faktiskt blir lurad och att svenska folket har missat något väsentligt här.

Men det behöver inte vara så. Vi kan bättre. Vänsterpartiet vill införa en lagreglerad, produktionsbaserad ersättning till kommuner och närboende där vindkraft byggs. Om de som ser en vindkraftssnurra från sitt hem kanske kan vänta sig billigare el som ersättning eller någon annan fördel, då tror jag faktiskt att fler skulle vara mycket mer positiva till att titta på en vindsnurra från köksfönstret.

Givetvis ska de kommuner som har upplåtit närmiljö tidigare kunna räkna med samma ersättning. Men här bör givetvis samhället gå in under infasningstiden. Och vi avsätter pengar för ändamålet i vår budgetmotion.

När jag nu en gång är inne på budgeten är det väl lämpligt att jag klargör följande: Att vår budgetmotion föll innebär att vi inte deltar i besluten om utgiftsområdenas ramar utan hänvisar till vår budget, som ska ses som en helhet. Jag och Vänsterpartiet har givetvis en annan inriktning vad gäller även detta utgiftsområdes anslag.

Den största skillnaden här är att regeringen tillsammans med SD kastar Sverige flera årtionden tillbaka i utvecklingen. Jag och Vänsterpartiet har en annan bild. Stenåldern tog inte slut för att stenarna tog slut, utan den tog slut därför att bättre tekniker tog över. Här kämpar man på med en gammal teknik som inte har kommit ett dugg längre på decennier.

Ett ensidigt fokus på kärnkraft hotar exempelvis den stora viljan att investera i vindkraft både på land och till havs. Sådana investeringar skulle kunna ge ett mycket betydelsefullt kraftproduktionstillskott inom tidshorisonter som ny kärnkraft inte ens kommer i närheten av.

Huvudmålet med energipolitiken bör vara stora reformer som syftar till att bygga ut den förnybara energiproduktionen och ställa om från fossila bränslen till förnybara. Transport- och industrisektorernas klimatomställning sker till stor del genom elektrifiering.

Inom energiområdet finns dessutom utrymme för satsningar som inte bara är viktiga för klimatomställningen utan även skapar arbetstillfällen och får fart på ekonomin. Här vill jag hänvisa till vår budgetmotion, där Vänsterpartiet tar ett helhetsgrepp i form av det investeringspaket för klimatet som vi vill sjösätta. Det handlar om investeringar på 700 miljarder kronor under de kommande tio åren, vilket accelererar klimatomställningen väsentligt.

Det föreslagna investeringsprogrammet skulle innebära ökad jämlikhet, stärkt produktivitet, minskad arbetslöshet och en modernisering av det svenska samhället. Om vår budget hade vunnit bifall skulle arbetet med att planera, samverka om och koordinera detta omfattande investeringsprogram ha påbörjats under 2023, och programmet skulle ha implementerats på energiområdet från 2024 och växlats upp under tio års tid.

Herr talman! Allt detta föreslår vi för att Sverige inte ska hamna i situationer som den vi i dag har hamnat i. Det krävs att staten tar mer kontroll över den typ av samhällsviktiga funktioner som elförsörjningen faktiskt är.

För mig och Vänsterpartiet är det en gåta hur regeringen blundar för fakta som tydligt visar, för det första, att prissättningen inte är fungerande. Den lär skrämma iväg våra egna industrisatsningar, den riskerar arbetstillfällen och den gör många privatpersoner fattiga - och i värsta fall hemlösa.

För det andra visar fakta att de åtgärder som regeringen presenterar och som ska ta oss ur krisen är tandlösa gentemot prisbilden. Samma sak kommer att inträffa nästa vinter om inga andra åtgärder kommer på plats.

Jag går tillbaka till elprisstödet, som jag lovade. Att regeringen inser att något måste göras så att privatpersoner och företag klarar av stundande situation är givetvis bra. Men dit hör ju även vi norrlänningar. Energiministern uttryckte det som att svenska folket kommer att få elprisstöd som utlovat, trots att halva Sverige saknades - och fortfarande saknas - på kartan för elprisstöd.

Den nonchalans som regeringen och dess stödparti har visat oss boende norr om Dalälven när det gäller den situation som även vi befinner oss i gör mig närmast skitförbannad. Ursäkta språkbruket, herr talman! Men att regeringen enträget blundar för den åtgärd som skulle lösa nästa vinters situation, det vill säga införandet av Sverigepriser, visar bara hur handlingsförlamad man är som låter EU programmera åtgärderna.

Åtgärder som borde sjösättas efter att Sverigepriser implementerats är givetvis ersättning till kommuner och närboende för vindkraft, så att färdiga projekt får bättre acceptans och kommer på plats så snart som möjligt. Vad gäller havsbaserad vindkraft måste södra Sverige få börja realisera projekt som bara väntar på tillstånd.

Vi kan inte ha ett läge där en samhällsviktig funktion som elförsörjningen blir ett spekulationernas paradis, med vinster som räknas i tresiffriga procentbelopp och där betalarna är privatpersoner och småföretag - samtidigt som företag riskerar att gå omkull och människor barskrapas på sina tillgångar. Värst av allt är att regeringen och SD vet vad som pågår.

Sällan är jag så upprörd över situationer som blir orättvisa och slår hårdast mot dem som har minst som jag är nu. Jag är ärligt sagt heligt förbannad över hur elprisstödet är utformat. Man ger stöd som helt klart är otillräckligt även för många privatpersoner i södra Sverige - men man ger också stöd till miljardärernas slott och fritidshus samt till stora livsmedelskedjor och butiker som redan har tagit betalt av kunderna i form av höjda matpriser. Lite ödmjukhet från Sverigedemokraterna och regeringen vore alltså på sin plats.

Som jag inledde med har jag bekanta och vänner som vittnar om en ohållbar situation när det gäller kommande elräkningar. Allt detta skulle man kunna åtgärda om viljan fanns. I ärlighetens namn vet jag faktiskt inte vilken situation vi hade befunnit oss i med en annan regering, men en sak kan jag lova: Vi hade pressat regeringen med alla till buds stående medel om vi hade varit med.

Herr talman! För Kristdemokraternas räkning vill jag yrka bifall till näringsutskottets förslag i betänkande NU3.

Jag kan börja med att konstatera, med glädje, att min partiledare Ebba Busch är ny energi- och näringsminister i Sverige. Är det någon som är kapabel att styra vårt lands energipolitik rätt efter åtta års rödgrön vanskötsel är det faktiskt Ebba.

Sverige befinner sig i en energikris, och samtidigt krävs det en ökad elproduktion för att klara elektrifieringen. Därför föreslås nu flera budgetsatsningar för att stärka energiförsörjningen. Det handlar om energieffektivisering, effektivisering av tillståndsprocesser, en satsning på kärnkraftsforskning, en satsning på el- och drivmedelsberedskapen samt ett riktat elstöd till elintensiva företag. Jag tänker gå igenom dessa satsningar lite grann för att ta oss in i detta betänkande där en del av budgeten behandlas.

Energipriserna är och har varit exceptionellt höga. För att främja energieffektivisering och därmed minska sårbarheten vid höga energipriser för småhushushåll föreslår regeringen ett stöd till energieffektivisering i småhus under de kommande tre åren.

Stödet är ett investeringsbidrag för konverteringsåtgärder som syftar till att gå från uppvärmningssystem baserade på direktverkande el eller gas till system som leder till minskad energianvändning och ett minskat effektbehov. Investeringsbidraget ges också till klimatskärmsåtgärder såsom fasad- och vindisolering och byte av fönster och dörrar i det fall småhuset har direktverkande el eller gas som uppvärmning.

En annan del är effektivisering av tillståndsprocesser. Det är en fråga som har varit aktuell under väldigt lång tid. Jag vill ändå säga att den förra regeringen gjorde några framsteg i detta och att vi var överens om att det krävdes. Men det krävs mer, och tillståndsprocesser är någonting vi verkligen måste titta vidare på.

Regeringen ökar nu anslaget till Energimarknadsinspektionen så att myndigheten kan fortsätta effektiviseringsarbetet gällande handläggning av nätkoncessioner och arbetet med att motverka flaskhalsar i tillståndsprocessen. Energimarknadsinspektionen är den myndighet som prövar elnätsföretagens ansökningar om nätkoncessioner, det vill säga tillstånden att bygga till exempel starkströmsledning, och har därmed en central roll i elektrifieringen av bland annat transportsektorn och industrin.

Detta är en viktig parameter som jag ändå upplever att alla partier pratar om. Man vill vara med och korta tillståndsprocesserna, och jag ser fram emot att kunna göra det. Vi behöver få bukt med detta inom kort.

Vi har även satsningar på kärnkraftsforskningen. Det handlar om att regeringen vill säkra ny planerbar elproduktion i Sverige, i första hand genom att möjliggöra ny kärnkraft.

Regeringen föreslår även satsningar för forskning och innovation om kärnkraft, inklusive forskning inom strålsäkerhetsområdet. Satsningen är en förstärkning av den forskning som redan finansieras av Energimyndigheten. Den påbörjades lite försiktigt förra året när vårt förslag till budget vann i denna kammare.

Vi har även en satsning på el- och drivmedelsberedskapen. Mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget är det särskilt angeläget att påskynda utvecklingen av det civila försvaret. Därför förstärker även regeringen insatserna för el- och drivmedelsberedskap. Det gör man till Svenska kraftnät och till Energimyndigheten för att öka robustheten i drivmedelsförsörjningen.

Det handlar bland annat om åtgärder som ökar förmågan att förebygga, motstå och hantera svåra störningar i elförsörjningen. Det är för att försörja samhällsviktiga verksamheter med el eller påskynda återuppbyggnaden vid en större störning.

Drivmedelsförsörjningens robusthet ska öka genom investeringar i leveranskedjor, exempelvis reservkraftsanläggningar, tankbilar försedda med utrustning för att kunna fylla på reservkraftsanläggningar och utbildning av just lastbilschaufförer. Den finns inte där i dag.

Herr talman! Vi har även ett riktat elstöd till elintensiva företag. Man har från regeringens sida för avsikt att införa ett riktat stöd till de verkligt elintensiva företagen. Den utformningen bereds nu i Regeringskansliet. Regeringen avsätter ändå 2,4 miljarder kronor för ett stöd till dessa.

Anledningen är att svenska företag som använder mycket el i sina processer får väldigt ökade elkostnader som är svåra att ta ut i ett högre pris till kund. Om företagen drabbas alltför negativt riskerar det att leda till ytterligare spridningseffekter i svensk ekonomi samtidigt som Sverige riskerar att förlora viktig industri till utomeuropeiska länder.

Herr talman! Utöver det som jag presenterat som är regeringens satsningar har vi vid sidan av statens budget det grannlaga arbetet att återföra 55 miljarder kronor från de så kallade flaskhalsavgifterna till hushåll och företag som ska kompenseras för de höga elpriserna, det vill säga elstödet.

Detta arbete pågår i Regeringskansliet med högsta möjliga hastighet och har den absolut högsta prioriteten. Det är en självklar hygienfråga för oss att ro i land detta. Men det är med ett mycket stort beklagande jag tvingas konstatera att det kostar mycket pengar att mildra konsekvenserna av en rödgrön energipolitik.

Låt mig få vara tydlig med att vi inte tror att vi löser några energiproblem över tid med att sätta detta plåster på hushållens och företagens elräkningar. Detta är en lindring av de konsekvenser som vi nu ser och som vi får betala för. Men vi kommer att steg för steg sätta in åtgärder för att vrida vårt land i en annan riktning. Det gör vi tillsammans med Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Det kommer att ta tid, men vi kommer att lyckas. Med detta, herr talman, vill jag tacka för ordet.

Herr talman! Vi firar torsdagskväll i kammaren tillsammans och debatterar energi. Det är såklart väldigt viktigt att vi har chansen att göra det när vi har ett budgetområde att vårda.

Jag har en fråga till ledamoten som handlar om breda energiöverenskommelser. År 2009 ingick de dåvarande allianspartierna en energiöverenskommelse som sedan utökades 2016 när Socialdemokraterna och Miljöpartiet anslöt sig.

Fem partier var överens om långsiktiga spelregler så att marknadens aktörer skulle veta vad som gällde även över mandatperioder. Där hade vi bland annat ett mål om att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp år 2045 och att en avvecklingslag om kärnkraft inte kommer att återinföras.

Kärnkraftsparentesen förlängdes inom ramen för maximalt tio reaktorer genom att tillåta nybyggnation på befintliga platser. Man talade om att man inte skulle ha statliga subventioner för kärnkraft.

Man talade också om att skatten på termisk effekt skulle avvecklas stegvis under en tvåårsperiod med start 2017, vilket också skedde. Den skatten försvann 2018.

Moderaterna och Kristdemokraterna valde att hoppa av energiöverenskommelsen i december 2019. Nu är marknaden otroligt orolig och undrar vilka regler som kommer att gälla. Vad vågar jag investera i? Vad kan vårt bolag göra när politiken är så rörlig och osäker?

Min fråga till Kristdemokraterna är: Hur tänker Kristdemokraterna skapa stabilitet i energipolitiken? Kommer ni att jobba för breda energiöverenskommelser, eller kommer ni att köra i fyra år tills en ny regering river upp det ni håller på med?

Herr talman! Tack, Anders Ådahl, för frågan! Det här är en fråga som jag inte har fått för första gången och säkerligen heller inte för sista gången.

Vi ingick energiöverenskommelsen år 2016 framför allt för att rädda det som räddas kan. Vi såg att kärnkraften var på väg att straffa ut sig själv med de höga effektskatterna.

Vi såg också att vi behövde titta på flera olika delar. Vi var naturligtvis med på de olika samtalen. Vi lyckades vara fem partier som ändå kom överens.

Om vi tittar lite framåt i tiden från 2016 till 2019 hände det ganska mycket på den tiden både i Sverige och i vår omvärld. I det skedet talade vi inte om något planeringsmål eller leveranssäkerhet.

Vi såg: Oj, här är det flera kärnkraftverk som tas ur drift. Man drog bort mattan för att bygga ny kärnkraft vid Ringhals 5 och 6 som var planerade. Det gjorde man redan 2014.

Någonstans behöver man se till att man ändå kan samtala så att man kan ge indikationerna till alla dem som vill investera och som är elproducenter i dag om hur vi ska kunna ha mer el i framtiden och inte mindre el.

Vid den tiden var det inte någon som talade om att vi skulle ha mer el. Men det gör man i dag. I princip alla partier i Sveriges riksdag säger att vi ska ha mer el i framtiden och inte mindre el.

Däremot sa marknaden: Vi vågar inte investera. Ni har ett energimål som säger 100 procent fossilfritt 2040, men ni säger inte något stoppdatum för kärnkraften. Vem vill investera i kärnkraft om den ska vara avvecklad 2040?

Det gavs dubbla budskap. Det får vi ta på oss. Varför gick vi med på det där och då? Vi hade samtal om hur framtiden skulle kunna fungera. Men det gick inte längre, för man var inte villig att ens diskutera det framöver.

Herr talman! Den här redogörelsen hedrar ledamoten. Jag känner igen den. Tack för det svaret!

Det är dock en aning instabilt och på gränsen till häpnadsväckande att en energiöverenskommelse som är tänkt att hålla i 25 år och skapa en stabilitet i kammaren i Sveriges riksdag bryts efter tre år. Det skapar inget förtroende hos marknaden för politiken.

Jag vill upprepa min fråga. Kommer Kristdemokraterna att verka för att skapa nya energiöverenskommelser nu? Eller kommer ni att jobba på i fyra år med två mandats övervikt i kammaren, och sedan kanske det blir en ny regering som kastar om kursen igen? Vilken väg kommer ni att välja?

Herr talman! Tack för frågan, som ger mig chansen att försöka förklara för alla dem som ändå undrar!

Just nu är vi i ett prekärt läge. Vi har en energikris. Vi har också en energiomställning eller elektrifiering för att vi ska kunna klara klimatmålen. Då behöver det också fattas beslut här och nu.

Det har hela industrin väntat på. Jag tror inte att industrin är beredd att vänta i fyra år till på att vi ska komma fram till en ny överenskommelse. Vi är fyra partier. Vi gör precis vad vi har sagt under ganska lång tid, ända sedan 2019. Vi behöver ta steg för steg.

Vi vet inte hur det kommer att se ut i morgon. Därför kan vi inte ha en bred överenskommelse som vi säger ska finnas i 20-25 år och inte kunna rucka på den, för verkligheten ser ut som den gör här och nu. Vi måste leva med den. Därför är det viktigt med ett tydligt ledarskap. Men vi säger att vi ska ha 100 procent fossilfritt. Jag hoppas att också Centerpartiet kommer att kunna ansluta sig till det målet här i kammaren men också ge den signalen till industrin, för det är det som krävs.

Det krävs också att man kan lita på att elen finns där när man väl behöver den, om vi ska få investeringar hit. Det krävs att vi är ett fortsatt konkurrenskraftigt land, som Sverige under lång tid har varit tack vare den fina energimix som vi ska vara stolta över. Det är någonting som industrin, företagen och medborgarna kräver av sina politiker. Och jag hoppas att fler och fler vill vara med på den resan. Vi är fyra partier som är helt överens, och jag ser ändå tendenser till att fler vill vara med och ta ansvar för den här energipolitiken.

Så som det har varit nu under åtta års tid funkar det inte alls, utan här behövs ett ledarskap som den här regeringen kan ta.

Herr talman! Trevligt att få vara här tillsammans.

Kristdemokraterna har lyft fram att man vill ha ett mål till 2040 om en fossilfri elproduktion. Sverige har alltså redan haft en i princip fossilfri elproduktion i decennier. Då ser jag det som ganska anmärkningsvärt att man vill sätta ett sådant mål till 2040 och undrar varför. Än mer anmärkningsvärt blir det när man nu bedriver en politik som tar oss längre från det målet.

Starten av Karlshamnsverket har nämnts här i debatten i dag. Det ledde till stora fossila utsläpp, vilket är allvarligt om vi ska nå klimatmålen. När Miljöpartiet satt i regering införde vi bland annat en koldioxidskatt på kraftvärme. Det gjorde vi just för att se till att fossilfria elproduktionsslag, inklusive kärnkraft, skulle ha bättre incitament än de fossila när det gällde just detta styrmedel, så att vi kunde fasa ut den fossildrivna kraftvärmen ur vårt elsystem.

Den här regeringen väljer dock att sänka koldioxidskatten på kraftvärme och riskerar därmed att kraftigt öka de fossila utsläppen från elproduktionen i Sverige, som i princip har haft ett fossilfritt elsystem i decennier. Samtidigt talar man om ett mål om fossilfri elproduktion till 2040. Hur hänger detta ihop?

Herr talman! Jag tackar Elin Söderberg för frågan.

Här får man inte glömma bort att i den förra energiöverenskommelsen från 2016 stod det att man skulle värna fjärrvärmen och kraftvärmen med den betydande roll som de ändå hade.

Miljöpartiet, som satt i regering tillsammans med Socialdemokraterna, gjorde ett övertramp och åttadubblade skatten. Man hade tre månader på sig att ställa om. Trots att kraftvärmen planerades att ställa om till att bli fossilfri till 2026 åttadubblade man skatten, vilket gjorde att planerbar produktion togs ur drift. Det var över huvud taget inte lönsamt att driva den vidare. Detta tillsammans med att kärnkraften har lagts ned har gett konsekvensen att vi är i en situation där södra Sverige inte över huvud taget klarar att ta hand om den produktion som vi så väl skulle ha behövt. Därför får Karlshamnsverket starta. Det är inte en bra miljö- eller klimatpolitik över huvud taget.

Fortsätter vi i den här riktningen kommer vi att se ännu större konsekvenser och få importera i större utsträckning än vad vi gör i dag. Vi ska ju kunna vara ett exportland av fossilfri energi till flera kringliggande länder. Jag kan ta Tyskland och Polen som exempel. Jag vill inte se att det är i det läget vi hamnar. Här gäller det att vi skapar förutsättningar för att värna den fina elmix som vi ändå har i Sverige och se till att vi gör det här på rätt sätt.

Herr talman! Medan vi har suttit i regering har elproduktionen kraftigt byggts ut. Sverige är i dag Europas största nettoexportör av el, vilket är glädjande.

När det gäller kraftvärmen och just de fossila utsläppen befinner vi oss i en klimatkris. Vi har ett väldigt begränsat utsläppsutrymme kvar om vi ska klara att hålla den globala uppvärmningen på 1,5-2 grader. Därför handlar det inte bara om att bli fossilfria eller att minska utsläppen, utan vi måste göra det snabbt i närtid.

Min fråga rörde inte hur historien har sett ut. Jag frågade varför regeringen och Sverigedemokraterna i ett läge där vi måste minska utsläppen väljer att genomföra reformer som de facto ökar de fossila utsläppen från elproduktionen, samtidigt som man säger sig vilja jobba för ett mål om fossilfri elproduktion.

Herr talman! Elin Söderberg säger att det är en klimatkris här. Vi ser en rejäl energikris som delvis är skapad av åtta år av vanskötsel av energipolitiken. Samtidigt pågår ett krig i Europa med Rysslands invasion av Ukraina, som påverkar hela den situation som vi befinner oss i just nu.

Vi måste ta ansvar för att barnfamiljer inte ska behöva flytta på grund av de exceptionellt höga elpriserna - vi får inte frysa ut våra medborgare. I ett läge som detta behöver vi ta ansvar, och då behöver vi all fossilfri elproduktion som vi bara kan få.

Vi behöver skapa förutsättningar att nå fossilfri elproduktion på sikt. Men i det här läget väljer vi ändå att se till att vi har el när vi behöver den. Vi kan inte straffa ut våra företag eller medborgare, så att de inte ens har råd att investera i det som kommer att ta oss till det fossilfria målet, vilket är det som pågår just nu. Därför behöver vi ha en regering som tar det ansvaret och ser till att vi har goda förutsättningar att vara det välfärdsland som vi så väl förtjänar att vara och kan ta oss in i framtiden. Då kan vi inte ha en klimatfientlig politik, som det faktiskt har varit under en ganska lång tid.

Konsekvensen blir att man får elda i Karlshamnsverket. Är det okej? Nej, det är det inte. Det är inte där vi vill vara. Därför behöver vi se till att det här görs på rätt sätt. Konsekvensen får inte bli att vi straffar ut våra medborgare.

Herr talman! Tack för ordet! Vi firar en sen torsdagskväll i riksdagens kammare och debatterar energipolitik, och det har kanske aldrig varit viktigare än nu.

Låt mig börja med historien.

Det svenska elsystemet startades i slutet av 1800-talet av små privata innovatörer. Bland de första ut var Karlslunds gård utanför Örebro och faktiskt Chalmerska slöjdskolan i Göteborg, där man fick lite elektrisk belysning så att eleverna kunde sitta och studera även när det var mörkt i november och december. Det växte och växte, och det blev fler privata aktörer. Efterfrågan och behovet av el ökade, och man såg en möjlighet att bygga ut vattenkraften.

Sveriges moderna elsystem började egentligen åren 1909-1910, då man byggde ett kraftverk i Trollhättan, Olidans kraftverk, som än i dag fungerar med 13 turbiner på plats. Det är rätt fascinerande. Det var också där som Vattenfall hade sin vagga. Svenska vattenfallsstyrelsen blev Vattenfall så småningom.

Sedan, på 50- och 60-talen, efterkrigsåren, var det stor efterfrågan. Sverige byggde ut vattenkraften i stor skala. Vi fortsatte det spåret med att bygga ut. När vattenkraften var fullt utbyggd byggde vi ut kärnkraft under 70- och 80-talen.

Jag har en spännande siffra från 1988. Då producerade vi 138 terawatttimmar och förbrukade 138 terawattimmar. Nu, 30-40 år senare, när vi har den senaste statistiken, producerar vi 161 terawattimmar och använder 135 terawattimmar. Vi använder mindre än elenergi nu än 1988 och producerar långt mer el än tidigare. Samtidigt har marknaden under de senaste åren sett att kärnkraftsreaktorer som behöver reinvesteringar helt enkelt inte är lönsamma. I stället har den nya förnybara vindkraften vunnit mark och tagit position i det svenska elsystemet, så att vi nu faktiskt är enorma nettoproducenter. Vi har aldrig producerat så mycket el i Sverige som vi gör nu.

Det blir ju naturligtvis en dråplig historieskrivning att säga att kärnkraftsnedläggningar har påverkat priset. Det blir ganska absurt när vi producerar så mycket mer el nu jämfört med vad vi gjorde 1988 och faktiskt använder mindre.

Energipolitiken är viktigare än någonsin. Vi har tre rejäla utmaningar framför oss. Elefterfrågan har varit konstant. Men nu ser vi att industrin ska ha en grön omställning och vill ha massvis med el. Transportsektorn ska också ha en grön omställning och vill ha massvis med el. För första gången sedan 1980-talets mitt ser vi nu en utökad elefterfrågan, och den går brant uppåt nu.

Vi har ett säkerhetsläge i Europa som är oerhört kritiskt. Rysslands krig mot Ukraina har spillt över och blivit ett energikrig mot Europa. Det är stora underskott på elproduktion och elenergi och egentligen all energi. Det gör att ny elproduktion är nödvändig, och vi måste bort från det fossila.

Den tredje stora utmaningen, som alla känner till här inne, är att vi har en enorm klimatkris som vi också måste ta hänsyn till. De stora frågorna för oss i Sverige och Europa är: Hur får vi billig energi, hur får vi ren energi och hur får vi säker tillförsel av energi?

Vi står inför ett vägskäl. Hur möter vi framtiden? EU har en respons på situationen som de kallar för Repower EU. Där tar man upp tre punkter:

Vi ska inte göra oss beroende av import av bränsle från enskilda länder, till exempel av olja eller uran.

Vi ska ha en rejäl kampanj för att spara energi. Det är det billigaste sättet.

Vi ska accelerera den rena energin.

Under den sista punkten säger man särskilt: "Renewables are the cheapest and cleanest energy available. They can be generated domestically, allowing us to reduce our energy imports."

Den informationen kommer från EU, och det kommer också information från energisystemforskare i Europa och inte minst i Sverige som tittar på vilket energisystem som blir det billigaste: Är det ett som använder mycket förnybara energislag, eller är det ett som använder mycket stora klassiska kraftverk? Nästan alla studier visar att de billigaste elsystemen är de förnybara elsystemen.

Vi står inför ett vägval: Ska vi tro på marknadslösningar och låta marknadens aktörer investera i den teknik de finner billigast, eller ska vi från svenskt håll peka med hela handen och låta politiker, det vill säga lekmän, avgöra vad som är den billigaste, bästa och finaste teknologin i landet? Där befinner vi oss.

Nu är det tid för samling. Det är tid för politiken att ta ansvar såväl för hushållens ekonomi som för att vi får omställningen på plats. Valrörelsen hade olyckligtvis en väldigt populistisk kampanj och populistisk slagsida. Det var rop om högkostnadsskydd och 10 kronor vid pump och att alla problem i vårt land skulle lösas med enorma mängder kärnkraft.

Vi hoppas att vi kan lämna den situationen och att regeringen nu i stället kliver fram och tar ansvar och bjuder in de övriga partierna till breda politiska överenskommelser inom energiområdet, både för att få kortsiktiga åtgärder på plats och för att få stabila långsiktiga spelregler som gör att marknadens aktörer vågar investera.

Populism och halvlögner måste helt enkelt lämna energidebatten och energipolitiken. Vi kan så mycket bättre.

Centerpartiet vill se ett modernt elsystem och att elproduktionen byggs ut i en omfattning som minst motsvarar en fördubbling i förhållande till i dag. Vi vill att det ska vara marknadens aktörer som investerar och att det ska vara politiken som utarbetar de långsiktiga spelreglerna. Vi hedrar och tror på marknadens funktionssätt, och alla utsläppsfria energislag är välkomna att konkurrera om en ny utbyggnad av svensk elproduktion.

Vidare föreslår Centerpartiet en mängd åtgärder för att öka Sveriges elproduktion. Vi vill se en ökning om minst 50 terawattimmar inom denna mandatperiod, och efter nästa mandatperiod vill vi att ytterligare 165 terawattimmar ska vara på plats. Det är alltså över 200 terawattimmar som måste komma på plats innan eventuellt ny kärnkraft på grund av byggtider och tillståndsprocesser kan finnas på plats. Det är alltså en enorm utmaning.

Vi vill att det ska tillsättas en kriskommission som inom ett halvår ska presentera konkreta åtgärder för att nå dessa tuffa elproduktionsmål. Det kommer att krävas massvis för att undanröja hinder som till exempel tillståndsprocesser och baksidor av det kommunala vetot, för att bara ta två exempel.

Utöver den inhemska elproduktionen måste vi också ha ett stort fokus på energieffektivisering och på stödjande teknologier. Om man vill investera mycket i förnybar elproduktion med vind och kanske sol behöver vi i elsystemet energilagringsteknologier på olika tidshorisonter. Vi behöver efterfrågeflexibilitet. Vi behöver topplastproduktion. Vi behöver ny överföring. Vi behöver ha ett digitaliserat energisystem från kund upp till produktion och från produktion ned till kund.

Slutligen vill jag säga att Centerpartiet avvisar förslaget om att särskilt satsa på kärnkraftsforskning eftersom forskarna själva bäst bör avgöra vad de ska forska på. Vi ser i stället möjligheter att fokusera brett på energiforskning.

Som jag har sagt i debatten här tidigare står vi redo att samtala, diskutera och förhandla så att vi kan få en bred energiöverenskommelse i riksdagen och så att marknadsaktörer får långsiktiga spelregler.

Herr talman! Aldrig någonsin har energifrågorna varit så viktiga som de är nu. Aldrig i modern tid har vi haft ett så instabilt energisystem som vi har nu, och aldrig förr har familjer betalat så mycket för sin el som de gör nu.

I södra Sverige har vi under en längre tid fått vänja oss vid skenande elpriser. Nu ser vi hur dessa börjar klättra norrut och börjar närma sig elprisområde 1 och 2. Det är en mycket oroande utveckling.

Vi elkunder märker det i plånboken, men precis lika allvarliga är de samhällsekonomiska konsekvenserna. I mitt hemlän Skåne har företagen länge gått på knäna på grund av elpriserna. Så sent som i går fick jag höra att flera företag i Ystad, motorn i den ekonomiska tillväxten på Österlen, nu står på konkursens rand enbart på grund av sina elräkningar. Jag säger det igen: Det är en mycket oroande utveckling.

Herr talman! Fram till rätt nyligen var Sverige självförsörjande på el årets alla dagar och dygnets alla timmar, oavsett väderlek. Totalt sex fullt fungerande kärnkraftsreaktorer har sedan dess lagts ned. Det är resultatet av de beslut som vi nu lever med.

När Ringhals 4 och Oskarshamn 3 nu är satta i driftsstopp får det stora och allvarliga konsekvenser för hela det svenska energisystemet. Delar av södra Sverige, inte minst min hemstad Malmö, riskerar att behöva tvångsbortkopplas från nätet - så sårbara har vi gjort oss, och så ansträngt är läget för energisystemet.

Att så fundamentalt förstöra ett välfungerande och konkurrenskraftigt energisystem borde varken vara möjligt eller lagligt. Det är dock tyvärr där vi har hamnat, och det är tyvärr svenska familjer och företag som nu får bära kostnaderna för den misslyckade energipolitiken.

Herr talman! Vi behöver ett kraftsystem som levererar el när vi behöver den och där vi behöver den. Vi ska kunna lita på att det finns el i uttaget som vi har råd att betala. Det får inte vara ett system som är helt utlämnat till vädret.

Den nya regeringens energipolitiska mål är att Sverige ska gå från ett hotande elunderskott till ett överskott av fossilfri energi. På kort sikt är kanske den viktigaste prioriteringen att med kraft hjälpa de svenska familjer och företag som nu har oerhört svårt att betala sina elräkningar. Det föreslagna elstödet är ett första svar på detta. Låt mig understryka det självklara: Vi ska aldrig någonsin ha energifattigdom i Sverige.

Stödet är en början, men vi kommer att behöva följa frågan mycket noga framöver.

Att bara släcka de bränder som tidigare regeringar har startat räcker inte. Vi behöver också lägga grunden för att kunna möta efterfrågan på energi även i framtiden. Vi ser en fördubbling till kanske 2040. Det är helt nödvändigt att vi nu tar beslut om detta om vi ska lyckas med den gröna nyindustrialiseringen i Norrland, för att ta ett exempel.

Därför har regeringen presenterat en rad skarpa förslag för att behålla, utveckla och bygga ut både den fossilfria och den förnybara energiproduktionen. Det handlar om att korta tillståndsprocesserna för alla energislag och om att se över miljöbalken och hur den kan behöva förändras för att vi snabbare ska nå klimatmålen. Det handlar om att ge uppdrag till berörda myndigheter att påbörja planeringen och upphandlingen av ny svensk kärnkraft.

Det handlar också om att snabbt öka alla möjliga former av energiproduktion, att se över kraven på bygglov för integrerade solceller, att se hur vi kan öka incitamenten för kommuner att ha vindkraft och att avskaffa avfallsförbränningsskatten så att kraftvärmen kan bidra till elförsörjningen i det väldigt ansträngda läge som råder nu. Naturligtvis handlar det även om energibesparingsåtgärder och en nationell strategi för elbesparing.

Det tål att upprepas: Vi är inte i ett läge där vi kan välja mellan olika energislag. Det är inte nu vi ska ha en debatt mellan det fossilfria och det förnybara. Vi kommer att behöva maximera all energiproduktion som finns tillgänglig för att kunna skapa ett energisystem med bättre balans och mer produktion. Detta gäller naturligtvis inte minst i ljuset av kriget i Europa och Ukraina. Tillsammans med våra europeiska grannar behöver vi bygga en mer stabil grund för hela den europeiska energipolitiken för att på så sätt stärka den europeiska motståndskraften.

Herr talman! I valet gav väljarna Liberalerna och de övriga samarbetspartierna i regeringen mandat att sätta Sverige på en ny kurs. Detta gäller i allra högsta grad energipolitiken. Det är min förhoppning att fler partier vill ansluta sig till den av regeringen nu fastslagna linjen, så att hushållen i Sverige och det svenska näringslivet äntligen får den breda och stabila uppslutning runt energipolitiken som de så länge har efterfrågat.

Jag yrkar därför bifall till förslaget i utskottets betänkande på utgiftsområde 21 Energi.

Herr talman! Louise inledde sitt anförande med att säga att vi aldrig någonsin har haft ett så instabilt elsystem som nu. Vad har hon för källa, och vad är det hon syftar på?

Hon avslutade anförandet med att säga någonting i stil med att vi inte är i ett läge där vi kan välja mellan energislag utan behöver all energiproduktion.

Jag undrar varför Liberalerna och regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna rycker undan mattan för vindkraften och gör att den får kraftigt höjda kostnader. Vindkraften skulle ju kunna leverera el i närtid.

Herr talman! Vi har inte haft ett så instabilt system i modern tid. Jag vet inte var Miljöpartiet befann sig förra veckan när det hölls presskonferens om det oerhört ansträngda läget i den svenska energiförsörjningen. Med Ringhals 4 och Oskarshamn 3 i driftsstopp har vi ett oerhört vanskligt läge när det gäller den svenska energiförsörjningen. Det gick ut varningar om att kunder skulle kunna behöva tvångsbortkopplas från elnätet i bland annat södra Sverige och min hemstad Malmö därför att det fanns risk för att hela energisystemet skulle kollapsa. Det har vi inte varit med om i modern tid.

Vad gäller vindkraften anser Liberalerna och regeringen att vi behöver ha både fossilfri och förnybar energiproduktion. Vi har inte råd att välja. Jag har hört mina kollegor säga här i kväll att det är jätteviktigt att få mer kärnkraft på plats men att det också är jätteviktigt att få till exempel havsbaserad vindkraft på plats. Vi kommer att behöva båda dessa energislag framöver.

Jag håller inte med om att vi skulle rycka undan mattan. Tvärtom tycker jag att det flera gånger under debatten har betonats från regeringspartiernas håll att både den förnybara och den fossilfria energiproduktionen kommer att behövas framöver.

Herr talman! Det jag syftade på när jag talade om att rycka undan mattan är att det i Tidöavtalet uttryckligen står att vindkraftsbolagen själva ska bekosta landanslutningen för havsbaserad vindkraft samt att bolagen själva ska bekosta resurser för kommunerna för att de etablerar sig. Det är oklart hur mycket det kommer att röra sig om; jag har inte sett besked från regeringen om det. Louise Eklund får gärna utveckla hur mycket bolagen ska betala till kommunerna och på vilket sätt.

Båda dessa åtgärder är ju kraftigt kostnadsdrivande för vindkraftsetableringen i ett läge när ni säger att alla energislag behövs. Därför undrar jag: Varför försvåra för vindkraftsproduktion i ett läge när vi väldigt tydligt behöver mer energiproduktion? Detta gäller särskilt i södra Sverige, som du nämnde, där elbehovet är som störst nu.

Herr talman! Tvärtom - vi skriver ju väldigt tydligt att incitamenten för att öka viljan att ha vindkraft i sin kommun behöver ses över. Från regeringspartierna har vi varit tydliga med att det är helt nödvändigt att titta på olika incitamentsstrukturer och olika ekonomiska kompensationer som kan komma att behövas för att göra det attraktivt att hysa vindkraft i sin hemkommun. Detta tycker jag att vi är väldigt tydliga med. Jag tror också att detta är en möjlighet att öka acceptansen för vindkraft på olika ställen, inte minst i södra Sverige.

Regeringspartiernas långsiktiga ambition är en kraftig utbyggnad av alla former av energiproduktion, både den förnybara och den fossilfria. Det är också vår uttalade mening att alla energislag långsiktigt ska kunna bära sina egna kostnader; det gäller såväl vindkraften som kärnkraften och andra former av energiproduktion. Den långsiktiga ambitionen är att alla energislag ska kunna bära sina egna kostnader.

Herr talman! Ledamoten Louise Eklund nämnde i sitt anförande någonting om att energisystemet eller elsystemet var förstört - jag kommer inte ihåg ordagrant vad hon sa. Jag undrar vilka delar av energisystemet eller elsystemet, beroende på vilket begrepp som användes, som är förstörda. Jag jobbar väldigt mycket med energifrågor och har gjort det i många år. Jag känner inte riktigt igen mig i detta, så jag önskar klarhet i det.

Jag vill också kommentera begreppet systemkollaps, som ledamoten använde i det förra replikskiftet. Det är väldigt allvarligt att säga att vi var nära systemkollaps föregående vecka. Min bild, utifrån den information som gavs, är att det är ganska många steg som tas innan man frånkopplar. Vi har en effektreserv och många andra mekanismer på plats i vårt system som kan tas till innan en sådan sak sker.

Om det i värsta fall skulle ske en frånkoppling sker detta i en särskild ordning, och om man nu skulle vara den som kopplas bort får man reda på det ungefär en vecka i förväg. Dessutom pratar vi, enligt den beskrivning som jag fick, om ett normalt elavbrott på ungefär en och en halv timme.

Jag undrar alltså vilka delar i vårt energisystem som är förstörda.

Herr talman! Jag vet knappt var jag ska börja. Tack för frågorna, ledamoten!

Jag blir nästan lite bekymrad. Min uppfattning är att många i den här salen och förhoppningsvis även utanför den de senaste veckorna och månaderna - eller åren, om man levt i de södra delarna av landet - successivt har sett elpriserna skena och systemet bli alltmer instabilt. Det är ofta störningar och problem med att få den mängd energi som behövs, när den behövs, i de södra delarna av landet.

Jag trodde att detta var uppenbart för de flesta i den här salen och även utanför den. Att inte känna igen sig i bilden av det ansträngda energiläget tycker jag är oerhört märkligt. Jag kan knappt ta det till mig.

Det är mot den bakgrunden som vi nu lägger så mycket tid på att debattera energifrågan och hur vi kan bygga ett mycket mer robust system. Vi behöver börja prata om förmågor i systemet snarare än enskilda energislag.

Jag måste rätta lite här. Någon effektreserv finns inte, och det är det stora problemet som också har debatterats väldigt mycket i södra delarna av landet.

Om det skulle ske en bortkoppling får man inte information om det en vecka i förväg utan 15 minuter i förväg. Det var vad Svenska kraftnäts generaldirektör gick ut med i förra veckan, så jag får hänvisa till henne. Men det kan ju vara så att Miljöpartiet sitter på annan information.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret eller snarare icke-svaret. Frågan handlade inte om att det är ett ansträngt energiläge. Det vet vi allihop. Frågan handlade om att ledamoten talat om att vi har ett instabilt och förstört energisystem. Det var det jag funderade över och som jag frågade om. Vad är det för delar som är förstörda?

Det är självklart så att vi har ett ansträngt energiläge. Det är ingen som inte vet om det. Ryssland bedriver ett energikrig som en direkt konsekvens av sin invasion av Ukraina. Reaktorer står stilla både i Sverige och i Frankrike. Vi har en gemensam marknad. Det påverkar priset, också hos oss. Så ser det tyvärr ut.

Min fråga handlade inte om att energiläget är ansträngt utan om det ledamoten gett uttryck för om att vi har ett förstört energisystem.

Herr talman! Det jag refererade till är att det inte är någon hemlighet vad Liberalernas syn har varit på kärnkraften, besluten om att avskaffa den och att man inte vill ha ny kärnkraft. Det har fått oerhört stora konsekvenser för de södra delarna av landet där kärnkraften placerades av den anledningen att det tyvärr saknas samma geografiska förutsättningar där som i norra delarna av landet för en annan typ av energiproduktion.

Det har fått oerhört stora konsekvenser, till exempel att Sydvästlänken inte kommit på plats förrän långt efter det att det var beräknat. Vi har inte heller tillräcklig motkraft som gör att vi kan nyttja den på det sätt som det kanske var tänkt från början. Sammantaget har det fått oerhörda konsekvenser för de södra delarna av landet. Invasionen i Ukraina har förvärrat den situationen men man kunde se konsekvenserna redan innan februari i år.

Däremot vill jag gärna lyfta fram något som jag blev väldigt glad över att läsa om i Miljöpartiets skrivelse, nämligen behovet av att faktiskt bygga ihop de europeiska marknaderna ännu mer. Det gjorde mig väldigt glad. Det står i ganska bjärt kontrast till den nationalistiska energipolitik som Vänsterpartiet för, och därför gladde det mig ännu mer att Miljöpartiet så tydligt skriver att vi tillsammans behöver skapa en starkare energimarknad i hela Europa. Tack för det, och tack för frågorna!

Herr talman! Det börjar närma sig slutet på talarlistan.

Förbränning av fossila bränslen har skapat nästan 80 procent av utsläppen av koldioxid eller så kallade växthusgaser. Det är därför den huvudsakliga anledningen till att den globala medeltemperaturen nu stiger i den snabbaste takten någonsin. Vetenskapen har tydligt visat hur en varmare värld påverkar möjligheten till mänskligt liv, säkerhet och välfärd negativt.

Trots det använder vi fortfarande fossila bränslen överallt i våra samhällen. Problemen med fossila bränslen är dock fler. Putins energikrig mot Europa har visat att behovet av övergång från det fossila till det förnybara är akut också utifrån ett renodlat säkerhetsperspektiv. Vi kan inte fortsätta ge skurkstater makten att utöva utpressning gentemot demokratiska stater genom att skruva upp och skruva ned den fossila kranen beroende på dagsform.

Vårt fossila beroende är också en fråga om ekonomi. Det som sätter priset på vår el är faktiskt den sist producerade kilowattimmen - och i det här fallet handlar det om fossil gas. Det behövs mer förnybar produktion för att vi ska slippa ha denna dyra gas som sätter priset på våra elräkningar.

Allt sammantaget innebär detta att vårt beroende av fossila bränslen gör att bland annat hushåll utsätts för enorma risker. Ingen familj ska behöva lämna hus och hem och inga företag ska behöva gå i konkurs på grund av skenande energipriser.

Vad behöver vi då göra för att bli av med vårt skadliga fossilberoende och avgifta oss? Vi måste elektrifiera stora delar av vårt samhälle. Det handlar om både hur vi transporterar oss och hur vi producerar varor. Det kommer att resultera i att elanvändningen fördubblas - om inte mer - till 2045, enligt många bedömare och som vi också hört tidigare här i kammaren.

Det här kräver inte bara en större energiproduktion. Vi behöver också en effektivare användning av energin och ett smart elnät som kan hantera den här utvecklingen. Det är faktiskt riktigt bra nyheter eftersom vi har en fantastisk kunskap, innovativ teknikutveckling och god kunskap om energi och elsystem här i Sverige.

Utöver det här behöver vi förstås också rättvisa stödsystem som hjälper dem som särskilt under rådande kris har hamnat i kläm.

Herr talman! Miljöpartiet vill storsatsa på förnybar och billig energiproduktion. Vi lägger hela 12 miljarder på den satsningen.

Vindkraften är i dag den billigaste källan till el. Det har gjort att företag nu står på kö för att bygga vid Sveriges bästa vindlägen. Svenska kraftnät har mottagit över 70 ansökningar för havsbaserade vindkraftsparker, motsvarande flera gånger Sveriges elbehov.

Det är en fantastisk utveckling, men man kan inte ta den för given. Om inte regeringen tar sitt förnuft till fånga och stiger ur den energipolitiska skyttegrav man grävt ned sig i kommer vindkraftsbolagen att vända sig till andra delar av världen där villkoren för etablering är mer gynnsam och ny förnybar elproduktion välkomnas.

För att denna positiva utveckling vad gäller utvecklingen av förnybar energi ska hålla i sig behövs en kraftfull, medveten och konsekvent politik. Då duger det inte att peka ut kärnkraft som premierat kraftslag och att göra det svårare och sätta upp hinder för att ansluta havsbaserad vindkraft så som det avspeglas i Tidöavtalet.

Den lokala nyttan har inte beaktats i tillräcklig utsträckning, menar vi. Jag pratade själv med en lantbrukare på Öland för en tid sedan som först varit väldigt negativ till vindkraft i sin närhet, men tack vare en god hantering av den etableringen ser den personen nu bara med glädje när vindkraftverket snurrar, eftersom den personen vet att den får mer pengar i fickan då.

Så vill Miljöpartiet att alla ska se det. Det ska förstås vara konkurrens om den här produktionen! Men då måste den också göra lokal nytta. Den klimat- och energinytta som till exempel kommuner och regioner bidrar med ska ju löna sig även lokalt och regionalt. Därför föreslår vi i vår stora satsning att det ska finnas en lokal elbonus som ger kommuner och regioner betalt för den förnybara el som produceras. Där föreslår vi 10 miljoner kronor för varje redan installerad terawattimme och 30 miljoner kronor för varje ny terawattimme. Det blir totalt 3,6 miljarder. Det är en satsning som vi vill se fortsätta till 2050, en långsiktig satsning som ger mycket pengar till skola, vård och omsorg plus lägre priser på el.

Herr talman! För att långsiktigt ta sig an de utmaningar vi står inför krävs också mer effektiv användning av den energi vi redan har. Det överlägset snabbaste sättet att minska de oerhört svåra konsekvenser som både hushåll och företag drabbas av är energieffektivisering - att göra mer för mindre.

De insatser som regeringen nu gått fram med är både senfärdiga och otillräckliga. Inte nog med att det saknas förslag från regeringen - regeringspartierna har dessutom skjutit ned alla de initiativ som den förra SMP-regeringen tog för att göra Sveriges användning av energi mer effektiv.

I den budget som de högerkonservativa - de nuvarande regeringspartierna och Sverigedemokraterna - fick igenom för ett år sedan, då Putin redan inlett sitt energikrig och elpriserna redan börjat skena, slaktades stöd till energieffektivisering som i dag hade gett billigare el till hushåll och företag i hela Sverige.

Vi behöver också använda energin smartare, inte bara effektivare. Det finns smart teknik som kan hjälpa oss att styra vår elanvändning så att vi använder mer när det är billigare och mindre under till exempel topplasttimmar. Det finns smarta lösningar för att styra el och uppvärmning så att energin används på ett smartare sätt, helt automatiserat. Allt tack vare en snabb teknikutveckling och duktiga aktörer på den svenska marknaden som kan hjälpa både hushåll och företag att använda el och effekt smartare.

Den här smarta elnätstekniken kan också hjälpa till att utnyttja den luft som finns i elsystemet. Finns det luft i elsystemet? Ja, tänk att det gör det. Den absoluta majoriteten av kunderna, både hushåll och företag, har ett abonnemang eller en säkring som är anpassad för de få om några tillfällen per år då maxlasten används. Resten av tiden är det här utrymmet bokat, så att säga, men outnyttjat. Om alla agerar på det här sättet, vilket de absolut flesta gör, blir det en hel del luft i systemet. Om vi hade bättre koll på när vi använder energin skulle den här outnyttjade delen av nätet kunna nyttjas av andra. Det skulle bli ett fantastiskt komplement till en smartare, mer effektiv elanvändning och ny produktion. Och det bästa av allt är att det går att få till på mycket kort tid.

Miljöpartiet föreslår därför att staten ska ta 80 procent av kostnaden för alla energieffektiviseringsåtgärder, inklusive den här typen av smart styrteknik, i både flerbostadshus och villor och för både enskilda hushåll och företag. Det här gör att man använder mindre energi och använder energin smartare plus att vi pressar ned priserna på totalen.

Utvecklingen av en mer flexibel användning och mer förnybart i vårt system ställer krav på vårt energisystem. Därför satsar vi också 400 miljoner på teknik som kan hjälpa till att balansera nätet. Vi vill också satsa på testområden, kanske områden där det finns stora behov av energi och effekt i dag, för att ta fram och testa både affärsmodeller och ny teknik för flexibel produktion, flexibel konsumtion och flexibla elnät.

Herr talman! I valrörelsen lovade Ulf Kristersson och Ebba Busch svenska väljare att stöd skulle finnas hos hushållen och företagen redan den 1 november. Men som bekant säger vårt nuvarande regeringsunderlag en sak före valet och en annan sak efter.

Beskedet nu är att bara vissa av Sveriges hushåll, inte alla, får stödet och att de som får det får det utbetalt först i februari. Företagen har inte fått några riktiga besked alls. Medan regeringen försöker trassla sig ur sina halvsanningar står företagen kvar med räkningarna. Och om utbetalningarna någon gång kommer, någon gång under nästa år, finns det risk att många av de företag som verkligen behövde pengarna redan har gått i konkurs.

Stödet är också undermåligt utformat. Miljardärer i södra Sverige får hundratusentals kronor i stöd medan fattigpensionärer, ensamstående föräldrar och småföretagare i norra Sverige inte får en endaste krona i stöd. Det är faktiskt inte klokt.

Att ge hushåll och företag stöd är inte vår primära politik, men i en tid med skenande priser på många nödvändiga varor och tjänster är det helt nödvändigt. Därför vill Miljöpartiet bredda regeringens stöd till att också omfatta hushåll och företag i norra Sverige.

Norra Sverige har tagit ett stort ansvar i utbyggnaden av billig el, men nu när Putins energikrig höjer priserna lämnar regeringen människorna i norr åt sitt öde. Samtidigt stoppar regeringen och dess partikamrater i kommunerna alltså både utbyggnaden av billig el i södra Sverige och satsningar på energieffektiviseringar. Högern är alltså till stor del ansvarig för den energikris vi befinner oss i men vägrar ta ansvar för konsekvenserna det har för Sveriges medborgare.

Vi har exploaterat Norrbotten. Vi har gruvdrift och vattenkraft, och det har till stor del varit motorn i svensk ekonomi under väldigt lång tid. Nu är det också en del av motorn i omställningen tack vare den gröna omställningen i industrin där. Det är därför skamligt att utesluta norra Sverige helt från stöd.

Herr talman! Denna sena kväll debatterar vi betänkandet om utgiftsområde 21 Energi. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget och avslag på motionerna.

I den här debatten om utgiftsområdet för energi tar Sverige ut en ny kurs inom energiområdet.

Med det nya målet ger fossilfri kraft i form av kärnkraft helt andra förutsättningar för landet. Därtill byggs det på med andra kraftslag, som alla är viktiga. Vi pratar sol- och vindkraft och reglerkraften som finns i vattenkraften.

Det behövs planerbar och stabil elförsörjning i landet. Kärnkraften får med den nya politiken en roll som en naturlig del av kraftsystemet som är nödvändig för att återupprätta leveranssäkerhet och trygg elförsörjning.

Vi gör satsningar på forskning och innovation och för att stärka kompetensen vid de myndigheter som är viktiga för kärnkraftens utveckling.

För att tillgodose och kunna arbeta med effektiva och snabba tillståndsprocesser för både utbyggnad av elnätet och ny produktion tillförs energimarknadsproduktionen medel för att svara upp mot ökade krav.

Målet med energipolitiken är att stärka landets konkurrenskraft och minska konsumenternas sårbarhet för höga elpriser.

I den här budgeten klubbade vi tidigare i veckan igenom att avfallsförbränningsskatten ska tas bort liksom koldioxidskatten på kraftvärmeverk så att de kan producera mer. Samtidigt har Svenska kraftnät fått i uppgift att upphandla mer el. Vi behöver helt enkelt mer elproduktion. Detta kommer att på kort sikt öka elproduktionen.

Med budgeten ser vi till att hus och hem kan energieffektiviseras, vilket kommer att spara el. Det är riktat mot den direktverkande elen, som finns i småhus.

Vi ser till att avdragen när man installerar solceller blir större. Man får 5 procent mer - tidigare var det 15 procent; nu är det 20 - så att mer el kan produceras i närområdet.

Det görs satsningar på forskning och innovation om kärnkraft samt forskning inom strålsäkerhetsområdet.

Med det sagt, herr talman, vill jag påtala att det är med enorm frustration jag konstaterar att vårt robusta och stabila system med fossilfri baskraft över hela landet är nedmonterat av den socialdemokratiska regeringen och de partier som stött att ta bort viktig kärnkraft från landet.

Det går inte att blunda för att den borttagna baskraften i Sydsverige skapat ett minst sagt mindre robust elsystem och att vi fått högre elpriser som nu skjutit i höjden rejält. Det är allvarligt.

Nu kommer varningssignaler om risk för både strömavbrott och bortkoppling. Dessutom sker det fluktuationer i elpriserna på grund av att vi i Sverige inte längre har stabil och planerbar elproduktion.

Vi är ett antal riksdagsledamöter som under ett antal år har debatterat läget i södra Sverige med en blind och döv regering med en energiminister som dessutom hade den dåliga smaken att raljera över Skåne och att det inte blåser, vilket var sorgligt. Det finns att se i frågestunden den 14 oktober 2021 och i en interpellationsdebatt kort därefter, den 19 oktober, då jag lyfte fram det tragiska i att raljera över läget.

Jag har ägnat tid åt att läsa debatter, och alla ni som följer debatten eller kanske tittar på riksdagens hemsida i efterhand eftersom det nu är sen kväll kan ta del av de varningar och vädjanden som gjorts längs vägen.

I Dagens industri den 8 december 2020 uttryckte exempelvis ett antal företag sin syn på läget för näringslivet med anledning av växande problem med försörjningstrygghet och prisfluktuationer på elmarknaden. Svenska kraftnät var en av flera aktörer som pekade på en ansträngd situation.

Vi begärde av dåvarande regering att som ägare och ansvarig för Vattenfall agera, ha en diskussion och förutsättningslöst titta på en fortsatt drift - för klimatet, ekonomin och stabiliteten i systemet. Det valde man att inte göra.

Vi hade en omröstning i riksdagen, där Socialdemokraterna tillsammans med Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet valde att rösta för att stänga Ringhals reaktor 1. Regeringen kunde ha agerat för att behålla den.

Vad händer om elkrisen uppstår, var frågan. Energiministern fick frågor: Ser regeringen ett alternativ till Ringhals 1, och vad gör vi om en elkris skulle inträffa i vinter - den som var - eller nästa sommar eller framöver? Detta var frågor som ställdes av en partikamrat.

Länsstyrelsen skrev om oron för läget: Bara de senaste veckorna har nya uppgifter kommit om att svaret vid konkreta förfrågningar om investeringar i Skåne är att kapaciteten för anslutning saknas och att det kan hanteras tidigast om två tre år. Industriföretag larmar om att de kan tvingas flytta sin produktion på grund av osäkert läge, om de inte redan gjort det.

Alla ni som lyssnar eller ser detta i efterhand kan konstatera att Pågen var ett av de företag som först gick ut och signalerade.

Efter detta kom vintern 2021, och i februari 2022 kom invasionen av Ukraina. Att Sverige befinner sig i en energikris är helt klart. Företag och hushåll brottas med skyhöga elpriser, och det finns en anledning till att vi hamnat där vi är nu.

Det aviseras om ett läge med förhöjd risk för nedsläckning och bortkoppling av nätet. Det är fruktansvärt, och jag hänför det delvis till att man har stängt ned fullt fungerande kärnkraft, Ringhals 1 och 2, som ni tidigare hört andra nämna. Oppositionen förnekar detta, men det kan man inte göra, anser jag.

Jag vill återigen yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Herr talman! Vad härligt att få avsluta kvällens show!

Sverige förtjänar ett robust och leveranssäkert elsystem som säkrar tillgång till billig el i hela landet, när vi behöver den, med så få och små risker som möjligt. Klimatomställningen kräver också att elproduktionen byggs ut i en takt som gör att vi klarar omställningen och Parisavtalet. Inte minst den gröna industrirevolutionen visar på behovet av en snabb utbyggnad nu i närtid, och där blir vindkraft och sol centralt, eftersom detta kan komma på plats snabbt.

Vi befinner oss också i en energikris, och från Miljöpartiets sida är vi väldigt tydliga: Detta måste hanteras skyndsamt och effektivt, med stora satsningar på energieffektiviseringar, ökad elproduktion nu i närtid och ett elprisstöd som ges efter behov i hela landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)