Återrapportering från Europeiska rådets möte

Fru talman! EU:s stats- och regeringschefer träffades i onsdags och i torsdags i förra veckan, och den här gången var det konkurrenskraftsfrågor som stod i centrum men även Rysslands krig mot Ukraina, naturligtvis, EU:s framtida relationer med Turkiet och konflikten i Mellanöstern. Allt detta stod på dagordningen.

Onsdagen ägnades åt utrikesfrågorna, och president Zelenskyj deltog som vanligt över länk. Han underströk Ukrainas omedelbara behov av mer militärt stöd, framför allt luftvärn, drönare och ammunition. Han gjorde en jämförelse mellan Israels effektiva försvar mot attacken från Iran några dagar tidigare. Det finns stora uppenbara geografiska skillnader, men hans poäng var att Ukraina behöver samma effektiva försvar mot de ryska angreppen. Den poängen gick fram.

Tyskland hade inför Europeiska rådet föreslagit att en koalition ska skapas för ökat stöd till Ukraina med just luftvärn. Sverige har tidigare bidragit med detta, och vi är öppna för att koordinerat göra ännu mer. Vi har alltså anslutit oss till det tyska initiativet. Just nu analyserar vi inom Nato vad olika länder bäst kan bidra med och hur andra länder kan täcka upp. I måndags fortsatte denna diskussion i utrikesministrarnas rådskonstellation.

Vi enades på mötet också om ytterligare tullar mot ryska och belarusiska jordbruksprodukter. Som jag nämnde i EU-nämnden i förra veckan stod inte den ryska så kallade skuggflottan på den formella agendan, men den togs naturligtvis upp i andra samtal på mötet, i marginalen och inte minst mellan nordiska och baltiska länder.

Därefter togs den upp mer i detalj under mitt besök på korvetten HMS Gävle på Berga örlogsbas i fredags. Senare såg ni att utrikesministern på sitt möte tog upp att EU:s nästa sanktionspaket mot Ryssland bör omfatta åtgärder också för att stävja den ryska skuggflottan.

Fru talman! Europeiska rådet fördömde Iran och markerade mot en eskalering av konflikten i regionen.

Den helt förfärliga situationen i Gaza fortsätter. Europeiska rådet upprepade väl kända krav på ett omedelbart eldupphör, villkorslös frigivning av gisslan och ett mycket större humanitärt tillträde.

Fru talman! Mötet var i grund och botten sammankallat för att handla om konkurrenskraftsfrågor. Under det svenska ordförandeskapet sjösattes en strategi för långsiktig konkurrenskraft och produktivitet i Europa. Detta var som ni alla vet en viktig prioritering från vår sida under vårt ordförandeskap, efter en relativt lång tystnad i EU om dessa frågor.

Europeiska rådets ordförande Charles Michel föreslog därefter ett konkurrenskraftsinitiativ, och vi ägnade hela torsdagens diskussioner åt den frågan. Bara detta, vill jag säga, är i grunden ett gott tecken. Att EU - trots alla pågående kriser och trots en historia de senaste åren av permanent krishantering - nu sätter sig och diskuterar långsiktiga ekonomiska konkurrenskraftsfrågor är inte bara nödvändigt utan också riktigt bra. Långsiktiga ekonomiska frågor måste ta plats trots andra brännande akuta frågor.

Det mötet inleddes med att den tidigare italienske premiärministern Enrico Letta presenterade sin rapport om framtiden för den inre marknaden. Han betonade att världen såg rätt annorlunda ut när den inre marknaden presenterades som idé och vision. Sovjetunionen fanns fortfarande, Tyskland var fortfarande delat i två delar och antalet medlemsstater i det som då kallades EG var färre än hälften av vad det är i dag. Den kinesiska och den indiska sammanlagda ekonomin var en bråkdel av dagens, och Europa har sedan dess halkat efter flera stora globala konkurrenter. Det var en annan tid på många olika sätt, och därmed krävs nya initiativ för den inre marknaden.

Framför allt såg Letta i sin stora och digra rapport, där Sverige har lätt för att hålla med om mycket och kommer att invända lätt mot annat, vikten av att nu integrera även finans, telekom- och energisektorerna i den inre marknaden, för att inte tala om alla sektorer som har med säkerhetsfrågor att göra.

Diskussionerna vid mötet handlade därefter främst om hur det föreslagna konkurrenskraftsinitiativet skulle formuleras i form av slutsatser. Det är då det blir lite besvärligt. Som så ofta i europeiska sammanhang handlar det om var balanspunkten ska ligga när det gäller sådant som ekonomins öppenhet mot omvärlden, graden av statlig intervention och inte minst den närmast eviga frågan om vad ska beslutas på EU-nivå respektive på medlemsstatsnivå. Inget nytt under solen där, med andra ord.

Med detta sagt lade mötet ändå en bra grund för det fortsatta arbetet med att stärka EU:s konkurrenskraft. Sveriges grundläggande synsätt, som vi tillsammans med andra länder under lång tid har framfört - oberoende av vilken regering som har suttit, vill jag understryka - möter grundläggande respekt.

Vi enades om flera viktiga ingredienser, inte minst behovet av ökade satsningar på forskning, behovet av både grön och stabil elförsörjning för omställningen, skogens stora potential och att EU behöver en ambitiösare handelspolitik.

Det är en framgång att 3 procent av bnp till forskning nu uttryckligen nämns i slutsatserna. Även kärnkraften vinner framgångar, och vi har nu tydliga skrivningar om att använda alla potentiella lösningar i arbetet för att nå klimatneutralitet.

Som jag sa i EU-nämnden i förra veckan behöver bättre, inte fler, lagstiftningspaket vara ledordet. Nu enades vi om tydliga slutsatser - att regelbördan för europeiska företag måste börja minska.

I slutsatserna återkommer vi flera gånger till den gröna omställningen och till ett klimatneutralt Europa. Vi kopplar ihop detta med frågor som konkurrenskraft och hur företag kan dra nytta av de möjligheter som omställningen innebär. Det är helt rätt perspektiv. Företagen är, vill och måste vara en del av den gröna omställningen, och det är de som redan i dag i praktiken genomför en stor del av den.

Mycket av cirka åtta timmars diskussion om detta lades på formuleringar rörande kapitalmarknadsunionen. Dessa frågor är naturligtvis svåra och komplexa, för även om alla är överens om att europeiska företag behöver få mer och bättre tillgång till internationellt kapital finns det helt olika uppfattningar bland medlemsstaterna om hur detta bäst ska göras.

Alla är överens om att det inte fungerar bra nog i dag, och alla är överens om att det är synd att många europeiska företag av olika skäl känner sig närmast tvingade att ta sig till USA för sin fortsatta expansion. Det finns dock olika syn på lösningarna - vissa vill ha en helt centraliserad tillsyn av alla kapitalmarknader, och vi andra betonar att konvergens och samarbete är en bättre väg än centralisering. Några betonar harmonisering av insolvens- och konkursregler.

Vissa vill se en harmonisering av skatteregler, vilket är en röd linje för både oss och många andra medlemsstater. Det var därför viktigt att Sverige tillsammans med likasinnade höll emot skrivningar som ville inskränka staternas suveränitet gällande just skattefrågor.

Vi kunde från svenskt håll i stället visa goda exempel på att mycket privat sparande och pensionssparande är aktiva delar i ekonomin snarare än ligger på passiva sparkonton. Därmed säger man i praktiken också att man förstår hur komplicerade processer det handlar om i respektive land att ändra helt andra frågor som i sin tur får betydelse för kapitalbildningen.

Det här framgick inte minst av en artikel i Financial Times, faktiskt publicerad samma dag, där Sveriges finansiella ekosystem lyftes fram som ett bra exempel på ett relativt litet land som ändå har en stor och välutvecklad kapitalmarknad som gör att förutsättningarna för nya, innovativa företag - inte minst techbolag - är riktigt bra. Vi har goda skäl att slå vakt om det vi har, och vi har goda skäl att öka det internationella samarbetet.

Mycket mer finns att det göra, men det positiva är att det nu råder samsyn om att konkurrenskraft är viktiga frågor som brådskar. EU halkar efter USA och delar av Asien, och det är hög tid att vända på den utvecklingen. Redan vid nästa möte i juni kommer Europeiska rådet att fortsätta behandla kapitalmarknadsfrågorna.

Med det avslutar jag redogörelsen för mötet, fru talman.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsministern för återrapporten.

En fortsatt brännande fråga är den ryska skuggflottan, som statsministern också nämnde i sin återrapport. Skuggflottan har under lång tid varit närvarande i Östersjön i syfte att runda oljesanktioner, och den har kontinuerligt försett sig med bränsle från en oljetanker som befinner sig i svensk ekonomisk zon. Så fyller Ryssland på sin krigskassa.

I veckan kom beskedet att utrikesministern har anslutit sig till Socialdemokraternas krav på skärpta sanktioner mot Ryssland och att skuggflottan ska ingå där. Det är bra. Vi måste stå enade mot Putin i detta. Skuggflottan är en stor risk på många sätt, och marinchefen beskriver situationen som en både säkerhetsmässig och miljömässig tragedi. Fartyget rör sig dagligen lastat med flera hundratusen ton oljeprodukter i lasten, och börjar skeppet läcka väntar en enorm naturkatastrof för den svenska Östersjökusten.

Vi möttes också av uppgifter från marinchefen om att man misstänker att Ryssland bedriver spionverksamhet från flottan. Allvaret i detta är uppenbart, och det krävs ett samlat svar från EU för att stoppa flottan.

När statsministern fick frågan inför EU-toppmötet sa han att skuggflottan inte låg på mötets agenda. Min fråga måste bli: Vad hände på EU-toppmötet som gjorde att man anslöt sig till Socialdemokraternas linje? På vilket sätt blev det en förändring? Kan vi nu förvänta oss att statsministern kommer att driva denna fråga bland EU-ledarna framöver?

Fru talman! Jag vill inte alls göra Socialdemokraterna besvikna, men med all respekt det var nog inte så att Europeiska rådet anslöt sig till Socialdemokraternas initiativ. Däremot är vi överens om att skuggflottan är allvarlig.

Jag har påpekat att frågan inte står på agendan därför att alla stora frågor inte står på varje agenda för varje sammanträde. Så enkelt är det. Däremot togs den upp vid vårt förmöte bland länder som alla är engagerade i frågan, och den togs uttryckligen upp på utrikesministrarnas möte i måndags för att på svenskt initiativ komma närmare en lösning där också den här sortens aktiviteter sanktioneras. Det är mycket bra. Men som sagt - och det här säger jag ofta när det gäller dessa möten: Alla stora frågor behandlas inte på varje möte i Europeiska rådet. Det vi gör i dag är att återrapportera det som hände på det förra rådsmötet.

Det förtar inte vikten av detta. Som jag sa var jag i fredags på HMS Gävle och tittade i detalj på hur den svenska marinen följer skuggflottan, både det stora fartyget som i praktiken är ett slags oljedepå och andra fartyg som då och då bunkrar olja därifrån och som kan utgöra andra risker. Vi har alltså järnkoll på fartygen, men det förhindrar inte att det här är ett stort problem. De ligger på internationellt vatten, och vi har inte laglig rätt att flytta dem därifrån. Men vi har en mycket laglig rätt att följa vad de gör.

Precis som nämndes här är de en stor risk säkerhetsmässigt, och det finns även miljörisker i detta. Det finns uppenbara risker att man kommer runt sanktioner, och det finns ett behov av att vi gemensamt sätter press på de länder som kan vara ursprungsländer, destinationsländer eller flaggländer för flottan.

Vi är alltså helt eniga i sak. Jag ville bara för formens skull säga att det inte var detta mötet handlade om. Vi tog dock upp det med tydlighet i våra kretsar. I den nordisk-baltiska kretsen råder det stor enighet om detta, medan de som ligger på ett större avstånd av naturliga skäl inte har samma engagemang i frågan. Som sagt: Tobias Billström hade det här uppe, mycket uttryckligen, på FAC-mötet i måndags.

Fru talman! Jag tackar statsministern för det svaret.

Vi välkomnar givetvis att regeringen tar tag i den här frågan och att man följer Socialdemokraternas linje, ser hur viktigt detta är säkerhetsmässigt och miljömässigt samt fortsatt driver frågan på EU-nivå. Vi behöver ha ett samlat svar från EU, och vi måste stå enade mot Putin.

Låt mig också adressera en annan fråga. Vi har i dagarna kunnat konstatera att näringsminister Ebba Busch skolkar från EU:s ministermöten där man diskuterar viktiga frågor som rör ren, hållbar energi och billigare energi. I ett och ett halvt år har Ebba Busch konsekvent valt företagsträffar och Parisbesök i stället för dessa viktiga möten.

Det borde vara prioriterat för statsministern att svenska intressen värnas i Bryssel. I slutändan handlar det om svenska konsumenters elräkningar och att svenskarna ska ha en företrädare på plats som tar hand om hållbarhetsfrågorna. Hur ser statsministern på att Ebba Busch skolkar från ministerrådsmötena?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att överläggningen gäller en återrapport från Europeiska rådets möte.)

Fru talman! Inte heller Ebba Buschs deltagande vid möten i enskilda rådskonstellationer diskuterades på det här toppmötet. Jag vill bara få det fört till protokollet, så att säga. Jag föreslår att man ställer frågor om Ebba Buschs exakta prioriteringar mellan många olika rådskonstellationer till henne.

Den svenska regeringen prioriterar alltid svenska intressen i EU. Det är också så att möten i Bryssel kan krocka med andra viktiga möten, och då har vi ett mycket enkelt system för att se till att Sverige alltid är representerat. Jag kan därför försäkra frågeställaren om att inget statsråd skolkar från europeiska möten.

Fru talman! Jag tackar statsministern för den intressanta redogörelsen och för många optimistiska besked.

Av rådsslutsatserna framgår att det finns en beslutsamhet både vad gäller konkurrenskraft och vad gäller att noga övervaka och begränsa risken för desinformation genom diverse ny teknologi, exempelvis artificiell intelligens. Det gäller inte minst med anledning av att Europaparlamentsvalet närmar sig.

Det här för oss in på digitaliseringsområdet. Världen har förändrats mycket snabbt de senaste åren vad gäller såväl teknologisk utveckling som relationen till andra länder, och det är en allt vanligare insikt att Europa måste stärka både sin digitala suveränitet och sin ledande roll vad gäller utveckling och konkurrenskraft inom digitaliseringsområdet i stort.

Fru talman! Det här blir dock en balansgång där EU ska bli mer oberoende av exempelvis Kina och försvara sig mot externa påverkansoperationer men samtidigt skynda framåt för att bli mer konkurrenskraftigt med all tänkbar digital infrastruktur, vilket såklart medför både möjligheter och risker.

Jag förstår att det fanns många andra angelägna punkter på dagordningen, men jag undrar ändå om man kan dra några slutsatser från rådsmötet, utöver det som framgår av den skriftliga redogörelsen, kring det digitala området och vägen framåt.

Fru talman! Det var intressanta frågor från ledamoten.

Jag börjar med något som inte var med på agendan men ändå kom upp därför att parlamentets talman Roberta Metsola explicit tog upp det på plats, vilket hon också gjorde när hon besökte Sverige för bara några veckor sedan, och som vi hade partiledarsamtal om häromdagen med anledning av desinformationsrisker och det förestående EU-parlamentsvalet. Hon var återigen mycket explicit om sin rädsla för att andra länder - i första hand Ryssland, förstås, men det kan även vara andra - försöker att på ett illegitimt sätt påverka valresultatet.

Den här gången mötte hon mer gensvar, tyckte jag. Det blev en spontan diskussion mellan många länder som påpekade att även de ser sådana risker hemma hos sig. Det var nog ingen tillfällighet att det belgiska ordförandeskapet i förrgår aktiverade mekanismen om informationsdelning mellan EU-länderna för att identifiera sådana risker. EU har ingen egen underrättelsetjänst som gör detta, utan det bygger på att länderna delar med sig av information.

Vi vet att vissa länder - de stora länderna, som har fler parlamentariker - är mer utsatta. Det kan också handla om länder där det finns starka ryska intressen sedan tidigare eller länder där det finns ryskspråkiga minoriteter. Det finns många olika skäl som kan skapa detta.

Detta är en viktig fråga, och jag uppfattade att Roberta Metsola fick väldigt stort gehör så här sex veckor före EU-parlamentsvalet.

Den andra dimensionen var Lettas rapport, där han identifierar 5G- och 6G-frågorna och telekommarknaden. Den europeiska marknaden är fragmentiserad och investerar mycket mindre. Vi kan få upp en 5G-symbol i våra telefoner, men vi har inte alls samma 5G-nät som både USA och stora asiatiska länder har i dag. Detta är på lång sikt förödande för europeisk konkurrenskraft. De företag som behöver 5G- och 6G-uppkopplingar kommer i stället att etableras på annan plats.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Jag hoppas att vi kan vänta oss ännu mer djupgående diskussioner om detta ämne på kommande rådsmöten.

Ett annat ämne som jag hoppas att statsministern kan kommentera lite snabbt är diskussionerna om EU:s arbete med Turkiet. Vi betonar givetvis - och förutsätter - konstruktivt engagemang från alla inblandade parter, men jag tänkte mer specifikt på Cypernfrågan och stabiliteten i den regionen. Hur ser statsministern, utifrån rådsmötet, på framstegen i förhandlingarna om Cypern? Vilka steg verkar behövas för att föra samtalen vidare?

Fru talman! Jag hade själv varit glad om jag hade haft svar på den frågan. Ingen har nog svar på den just nu.

Man kan väl säga att det är betydligt varsammare tongångar mellan Grekland och Turkiet nu än på länge, av många olika skäl, men det råder som bekant betydande spänningar i Cypernfrågan. Den ligger som ett av många hinder för ett snabbt närmande.

Jag tror att alla än så länge är kvar i de tidigare slutsatserna. Migrationsskäl talar för ett samarbete med Turkiet. Det finns inga genvägar, utan allt som syftar till att man så småningom ska bli ett medlemsland bygger på att man på alla sätt lever upp till de krav som ställs på varje kandidatland. Där är vi inte just nu.

Egentligen var det bara att konstatera att Turkiet ligger strategiskt viktigt för Europa. Det finns skäl till att ha ett så gott samarbete som det över huvud taget är möjligt att ha, men det finns också välkända meningsskiljaktigheter som inte har förändrats.

Jag vill för tydlighetens skull uppmärksamma de nuvarande ordningsreglerna, som är överenskomna med alla gruppledare och beslutade av talmannen. Av dem framgår att kläder och märken med politiska budskap, utöver sedvanliga partinålar, inte får bäras. Rekvisita får inte användas i syfte att förmedla eller förstärka politiska budskap.

Jag ger ordet till Lorena Delgado Varas och uppmanar henne för åttonde gången att följa de beslutade ordningsreglerna.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporteringen!

Jag skulle i första hand vilja rikta blickarna mot Gaza. I går träffade vi från det palestinska nätverket här i riksdagen en av UNRWA:s representanter som jobbar i Gaza - bland annat i Rafah - och kom tillbaka förra veckan. Den här personen beskrev situationen som en total humanitär katastrof, med 1,4 miljoner palestinier i en stad som egentligen är anpassad för 300 000 samtidigt som bomberna faller och det finns ett hot om markinvasion. Vattnet räcker inte till, och de har aldrig sett svält sprida sig så snabbt som här.

Jag skulle verkligen vilja höra statsministerns mening när det gäller att stå upp för ett omedelbart och permanent eldupphör och att EU ska införa sanktioner mot Israel för att få stopp på kriget och öppna upp för leveranser av förnödenheter, mat och vatten, som de svältande i Gaza behöver.

En annan sak som tyvärr inte nämndes av statsministern är jordbrukssektorn. Jag undrar hur diskussionerna gick angående att säkerställa rättvis konkurrens globalt och på den inre marknaden. Handelsavtalen är utformade för att kontinuerligt höja volymerna av import av vissa livsmedelsprodukter som produceras under andra förhållanden och gynnar monokulturer och stora jordbruk. Detta sätter såklart krokben för småbrukare här i Europa. Jag skulle verkligen vilja uppmuntra regeringen att se de konsekvenser som det får när man inte har med sig de aspekterna av detta.

Fru talman! Delar av detta var uppe på Europeiska rådet, även om det kanske inte var ur den vinkel som frågeställaren skulle ha önskat sig. Vi diskuterade självklart den förfärliga situationen i Gaza. Vi återupprepade de ståndpunkter som Europeiska unionens länder är eniga om. Det är ganska stora saker, men de skyms ibland av alla de saker vi inte är eniga om. Det handlar om behovet av eldupphör, mycket större humanitärt tillträde, omedelbart och villkorslöst frigivande av gisslan, att komma tillbaka till en tvåstatslösning och att våldet från israeliska bosättare i delar av territoriet upphör.

Allt detta var uppe som det brukar vara uppe. Det var alltså inget nytt där. Jag tror inte att vi just nu kan räkna med att EU kommer att samla sig till mer än dessa i och för sig viktiga saker. Det är inga små saker som EU är helt enigt om.

Jag tror, som jag har sagt många gånger, att ju mer vi kan agera samfällt och tillsammans med USA med det entydiga om än långsiktiga målet att få till stånd en förhandlad tvåstatslösning, desto bättre är det.

Vi - inte minst Sverige - får nog acceptera att vi inte äger beslutanderätten i de här frågorna. Vi äger dock förmågan att samla EU till en del gemensamma ståndpunkter.

Jordbruket var uppe indirekt genom frihandelsfrågan. Detta är ett av många exempel på att frihandelsfrågan vållar debatt. Å ena sidan vill vi ha fri konkurrens så att vi kan få lägre konsumentpriser, å andra sidan vill vi vara noga med att de villkor som gäller för produktion i Europa inte ska kringgås genom import. Då handlar det om vilka villkor man ställer i frihandelsavtal, som om de betungas med alltför många detaljer i praktiken inte kan användas. Detta är en välkänd avvägningsfråga, skulle jag säga.

Fru talman! Jag skulle verkligen vilja höra Sveriges röst i Gazafrågan. Även om vi är ett litet land bland många länder inom EU är vi ett land som har varit känt för att ligga i framkant när det gäller mänskliga rättigheter och fredsfrågor. Jag skulle vilja höra statsministerns tankar om ett permanent eldupphör och att införa sanktioner mot Israel.

Jag vet att EU har tagit steg angående bosättarvåldet och så vidare, men jag tror att vi alla inser, efter mer än 200 dagar, att det krävs mer. Israel har inte svarat på något av kraven från det internationella samfundet.

Fru talman! Sverige har ett antal mycket tydliga ståndpunkter i denna fråga, och de framför vi varje gång i europeiska sammanhang. Sedan gör vi vad vi kan för att få ett så enat EU som möjligt som kan agera geopolitiskt tillsammans med USA och länder i regionen för maximal effekt. Det är vad det handlar om. Vi sysslar inte i första hand med demonstrationspolitik i EU, utan det handlar om att göra EU till en relevant aktör i en mycket svår geopolitisk situation. Där gör vi allt det man ska göra. Men det är viktigt att också försöka få enighet i de beslut som EU sedan ska kunna verkställa, annars blir det mest prat av alltihop.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten. Det är alltid knivigt att vara lite längre ned på listan eftersom många frågor redan har ställts.

Men jag har en fråga om Iran. Vi hade tidigare i dag en bra interpellationsdebatt om IRGC mellan utrikesministern och flera ledamöter. Det är tydligt att riksdagen är enig och för en terrorlistning, och det visar sig att det förmodligen även finns en majoritet för att titta på regelverket. Togs frågan om IRGC upp på rådets möte?

När det gäller Gaza funderar jag över detta att göra EU och USA till relevanta aktörer. Utifrån de diskussioner som var på rådet, hur upplever statsministern att det går? Går det framåt? Märker man att de påtryckningar som görs internationellt leder någonvart?

Fru talman! Den första frågan är lätt att besvara. Ja, IRGC var uppe, och det konstaterades för jag vet inte vilken gång i ordningen att det inte finns enighet för det som Sverige och andra driver. Men frågan var uttryckligen uppe, och oenigheten är densamma som tidigare. Det förhindrar givetvis inte att Sverige fortsätter att driva sin ståndpunkt.

Den andra frågan är svårare. Leder det någonvart? Det kan man verkligen diskutera. Situationen är värre än tidigare, så i den bemärkelsen leder det inte någonvart. Varken EU eller USA har haft framgång i att få en dramatisk ökning av det humanitära tillträdet. Ingen framgång har heller nåtts när det gäller den långsiktiga diskussionen om en tvåstatslösning eller frigivandet av gisslan. I den bemärkelsen kan man säga att det inte är framgångsrikt.

Om man ska leta efter framgång i denna förfärliga situation är det att det just nu inte ser ut att eskalera efter Irans rätt massiva attack. Ganska många länder förefaller att ha agerat väldigt samfällt och sansat i syfte att inte eskalera situationen ytterligare.

Ibland får man verkligen leta efter framgångar i en ganska mörk situation, och just nu ser jag ärligt talat väldigt få optimistiska tecken. Just därför finns det nog inget val, utan EU, USA och många länder i regionen måste hålla uppe en långsiktig fackla för vad som skulle kunna nås till slut. Men det krävs att många aktörer ändrar både sin retorik och sitt beteende om det ska finnas förutsättningar för detta.

Fru talman! Den givna frågan blir då vad som görs för att få de relevanta aktörerna att ta ett steg i rätt riktning.

När det gäller IRGC fortsätter Sverige att driva på frågan. Statsministern får jättegärna berätta hur man driver frågan mellan rådsmötena och vad som händer därutöver.

Fru talman! Jag noterade att utrikesministern var här förut, och jag lovar att han kan säga mycket mer om detta. Det är i de löpande samtalen i utrikesministerkretsen man kan förbereda marken för det som skulle kunna bli en enighet i ett senare skede. Vägen är lång, men vi ska inte misströsta. Även svåra frågor kan gå i mål, ibland av goda skäl för att länder ändrar sig och ibland av dåliga skäl för att det händer så förfärliga saker att länder behöver ändra sig. I utrikesministerkretsen sker en löpande diskussion, och om de når framgång kommer vi att ha mycket lättare att nå framgång på Europeiska rådets kommande möten.

Vad görs då? Jo, vi höjer tonläget och priset. Agerandet mot extrema bosättare är ett sådant exempel. Men på europeiska toppmöten måste ju allt ske i enighet. Vi tycker ibland att det är ett långsamt sätt när vi vill göra mer än andra, och ibland tycker vi precis tvärtom. När många vill införa gemensamma bolagsskatter tycker vi att det är bra att det krävs enighet för att nå någonvart. Man måste nog inse att det funkar på detta sätt.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporteringen.

Inför rådsmötet tog min kollega i EU-nämnden upp avsaknaden av klimat- och miljöambitioner i förslaget till en ny giv för den europeiska konkurrenskraften och föreslog att Sverige ska driva på för att miljö ska få en egen rubrik.

Nu hörde jag statsministern i sitt anförande hänvisa till den gröna given, och i den skriftliga återrapporteringen kan man finna ord som klimatneutral och bioekonomi. Men det är allt, och jag saknar fortfarande delar om miljön. Det verkar som att man inte vill bygga på eller bygga in framgångarna som uppnåtts med den gröna given. Det är lite märkligt eftersom EU har tagit på sig ledartröjan i dessa frågor, och när man nu ska ta nästa steg borde det vara naturligt att bygga på de framgångar som redan uppnåtts.

Till exempel pekar World Economic Forum pekar ut miljörelaterade risker såsom extremväder, biodiversitetsförlust och kollapsade ekosystem som de största riskerna på både kort och lång sikt, och OECD håller på med en ny rapport om de tre kriserna när det gäller klimat, biologisk mångfald och föroreningar och om att en kris inte kan lösas enskilt utan att alla måste lösas tillsammans.

Kan statsministern berätta lite mer om hur klimat- och miljöfrågorna var uppe i diskussionerna, och kommer Sverige att driva på för att låta miljön få en egen rubrik i det fortsatta arbetet med konkurrensgiven?

Fru talman! Jag märker en viss tendens vid återrapporteringen att man vill att varje viktig fråga ska tas upp vid varje möte, men det funkar helt enkelt inte så.

Denna gång behandlade vi konkurrenskraftsfrågorna, som i mycket hög grad handlar om ekonomiskt relaterade frågor där Europa i dag halkar efter USA och Asien. Det var själva kärnfrågan, men sedan exemplifierades det med viktiga områden. Den gröna omställningen genererar mycket ekonomisk aktivitet, men den kräver också enorma investeringar, vilket i sin tur kräver en konkurrenskraftig ekonomi.

Ukraina togs inte heller upp specifikt i konkurrenskraftsfrågorna, men frågan om produktion av försvarsmateriel och långsiktig uthållighet i ekonomisk bemärkelse för Ukraina kräver i sin tur ekonomisk tillväxt.

Man får nog ibland acceptera att allt inte kan diskuteras i detalj på varje möte, inte ens det man själv brinner som mest för. Grön omställning, energifrågor och klimatneutralitet var en bärande del, men det var inte den enda delen. En kapitalmarknadsunion är viktigt oavsett detta. 5G- och 6G-uppkoppling och bättre förutsättningar för techbolagen i Europa är viktigt oavsett den gröna omställningen, men det är också viktigt i ljuset av den gröna omställningen.

Man får nog ändå acceptera att vi inte kan prata om varenda sak på varje möte. Mötena har tematiska fokus, och denna gång var temat konkurrenskraft. Men det uteslöt inte på något sätt att också diskutera grön omställning.

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Man kan självklart inte diskutera allt på alla möten; det vet vi verkligen i den här kammaren.

Men miljöfrågan är en hygienfaktor även när det kommer till konkurrenskraften. Vi kan inte fortsätta om vi inte är inom de planetära gränserna, för då biter vi oss i svansen och tappar konkurrenskraft.

Jag skulle vilja exemplifiera med det som nu pågår i jordbrukssektorn, där man snabbt håller på att ändra om regelverket i en så kallad urgent procedure. Man tar helt enkelt bort flera regelverk som har tagit fem år att ta fram och förhandla om. De har funnits i ett år, och nu tar man bort dem utan några konsekvensutredningar.

Även här lyser miljö- och klimatambitionerna med sin frånvaro, och det handlar min andra fråga till statsministern om. Här har vi alltså ett exempel. Kommer Sverige att se till att de snabba ändringar man gör inte går ut över omställningen till ett mer klimat- och miljövänligt jordbruk eller konkurrenskraft?

Fru talman! Det är verkligen ambitionen att kunna göra förenklingar och förbättringar i konkurrenskraft utan att tumma på många andra saker. Vi ska inte tumma på klimatambitioner, inte tumma på europeiska säkerhetsambitioner och inte tumma på individuella säkerhetsfrågor. Det handlar om allt detta. Sedan förstår alla att det är lättare sagt än gjort.

Jag tycker att jordbruket är ett bra exempel, för där finns så många legitima konkurrerande intressen. Nationell självförsörjning är viktig. Småföretagarintressen är ofta viktiga. Handel över gränserna, både för dem som kan sälja och för konsumenterna, är viktig. Klimatambitioner är viktiga. Ibland står de här emot varandra, och det blir svåra avvägningar. Låt oss erkänna det; politiken är fylld av målkonflikter. Alla saker kan inte tas om hand i varje enskild fråga. Men att jordbruket också är en viktig del i klimatomställningen tycker jag är bortom varje tvivel.

Fru talman och statsministern! Låt mig först välkomna att Europeiska rådet så tydligt betonar det fortsatta stödet till Ukraina genom humanitärt bistånd, luftförsvar, ammunition och ett ökat tryck på Ryssland. Det är såklart oerhört viktigt, för Ukrainas kamp är också vår gemensamma kamp.

Samtidigt med den akuta situationen i Ukraina är det viktigt att EU klarar av att hålla sikten på de långsiktiga frågorna. EU behöver ta ett större ledarskap för säkerheten i Europa, för rättsstat och demokrati samt för grön och digital omställning. En förutsättning är att Europa stärker sin egen position och konkurrenskraft. Det kommer att avgöra var framtidens jobb, företag, innovationer och ekonomiska styrka växer fram någonstans. EU ska vara en tillväxtmotor, inte ett museum.

Det är bra att EU:s ledare nu har enats om att det här är prioriterat. Jag vet att den svenska regeringen har varit en av de starkaste drivkrafterna bakom att föra konkurrenskraften högt upp på EU:s agenda.

Det är välkommet att rådsslutsatserna inte bara innehåller fina ord utan att de faktiskt är ganska konkreta. Det handlar om att riva hinder på den inre marknaden och om mer forskning och innovation, mindre byråkrati och så vidare.

Samtidigt finns det de, som statsministern var inne på, som gärna vill se en ökad statlig inblandning i ekonomin. Man vill ha nya EU-fonder finansierade med EU-gemensam upplåning för att i praktiken subventionera enskilda industrier. Men det vi behöver nu är åtgärder som på riktigt skapar tillväxt.

Hur ser statsministern att Sverige framåt kan driva på för att strategier om konkurrenskraft inte bara blir hyllvärmare utan faktiskt leder till verkstad i verkligheten?

Fru talman! Det är en välberättigad fråga. När man på toppmöten gör upp på väldigt hög abstraktionsnivå finns det ibland risk att det uppfattas som vackra ord snarare än konkret handling. Ibland är de enskilda rådskonstellationerna bättre på att verkligen fatta handfasta beslut.

Nu kommer vi tillbaka redan i juni i konkurrenskraftfrågan. Det tycker jag ändå antyder att det finns ett slags inre ansvarsutkrävande i detta och att det inte bara går förbi. Jag tror att många ändå inser att det här är allvarliga saker, på samma nivå som kriget är allvar och klimatomställningen är allvar.

Europa måste, som sades här, vara en tillväxtmotor och inte ett museum. Emmanuel Macron var nyligen i Sverige på statsbesök. Vi hade långa diskussioner både om sådant som enar våra båda länder och om sådant som ibland oenar oss. Ni som har hunnit lyssna på hans Sorbonne II-tal, som hölls i går, har kanske noterat att han sa ungefär så här: Det är ett paradigmskifte, ungefär på samma sätt som Enrico Letta är inne på när han beskriver vad som har hänt under de här 30 åren med den inre marknaden. Macron har en delvis annan take. Han säger att det är ett paradigmskifte. Europa kan inte längre bara lägga ut handeln till Kina, energin till Ryssland och säkerheten till USA på entreprenad.

Det här är inga små saker. Det är fundamentala förändringar som har ägt rum under de senaste åren, egentligen på ganska kort tid, som vi måste dra slutsatser av.

För svensk del drar vi inte slutsatsen att Europa ska sluta sig. För svensk del drar vi slutsatsen att vi ska försöka odla de transatlantiska relationerna. Håll frihandeln igång så långt som möjligt! Men var inte naiv, utan inse att det kan ske saker och ting som gör att handelskedjor helt enkelt bara stoppas. Det gäller inte minst sådant som är försvarsnära.

Jag tycker att vi ska stå fast vid våra grundläggande ideal, men även vi måste inse att det har skett stora förändringar som vi måste dra lärdom av.

Fru talman! Jag avstår från mitt andra inlägg.

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten. Precis som sades här tidigare har man fått stryka många frågor när man kommer långt ned på talarlistan, men trots det har jag två frågor kvar.

Inför det råd som statsministern har varit på tog min kollega Magnus Berntsson upp frågan kring Turkiets roll och de signaler Turkiet sänder i Mellanösternkonflikten. Var det något som togs upp på mötet, och ser man någon gemensam väg för hur man kan agera där?

Som ledamot av miljö- och jordbruksutskottet kunde jag inte undgå att märka att statsministern tog upp skogen och skogens stora potential. Där ser vi tyvärr hur vi har en jättestor kamp inom EU, där inte minst den här kommissionen har sprutat ur sig förslag som är rent kontraproduktiva. Det är förslag som inte alls är förankrade i verkligheten. Man ser inte skogens roll i den gröna omställningen. Man ser bara skogen som en kolsänka och ser inte hur den ska brukas.

Skogen är vår stora konkurrensfördel i Sverige i omställningen. Därom råder ingen tvekan. Märker statsministern någon skillnad i synen på detta, eller finns den stora konfliktlinjen kvar om att skogen är en kolsänka och inte till för omställningen? Om vi inte ställer om från CO2-intensivt material som stål och betong till produkter från skogen har vi faktiskt ingen omställning.

Fru talman! Det var verkligen inte två små frågor utan två viktiga frågor som fanns kvar. Det gläder mig.

Jag tar Turkiet först. Internationellt agerande, utrikespolitik och säkerhetspolitik är en sådan uppenbar sak som ofta skiljer Turkiet från EU-länderna. Den grundläggande synen att i grund och botten acceptera EU:s gemensamma utrikespolitiska hållning är en fundamental fråga, och där är vi absolut inte. Det hindrar inte att vi ändå kan vara eniga i enskildheter och att Turkiet kan göra viktiga insatser, till exempel när det gäller handelsströmmarna med ukrainskt spannmål. Där har det skett viktiga saker. Man får se möjligheterna, men det är också alldeles uppenbart att det är väldigt stora åsiktsskillnader - som det också talas i klartext om.

Jag delar helt synen att EU inte ser skogen för alla träd. Det är precis så. Jag är en varm anhängare av det gemensamma i EU och att lösa stora och viktiga gemensamma problem som kriminaliteten, terrorismen, klimatet och säkerheten. Det är alldeles uppenbart att det ska vara så.

Men det finns också saker där Sverige har en helt annan uppfattning än många andra EU-länder och driver den stenhårt. Skogen är en sådan. Många länder har ingen erfarenhet av svenskt och finskt skogsbruk alls. De ser träd. Man kan få underhållande frågor av typen: Hur många träd har ni? De ser inte riktigt detta.

På frågan om det sker någon förbättring kan jag svara att det gör det. Petteri Orpo, som är Finlands statsminister, och jag hade Ursula von der Leyen på gemensamt besök i Stockholm på enbart temat skog för att försöka få henne att förstå djupet av skogens betydelse för Sverige och Finland men också vidden av den klimatnytta som skogen, växande skog, skogsbruk och till och med avverkning kan göra för klimatet. Jag tror att det börjar ske saker i EU.

Fru talman! Tack, statsministern, för en positiv vinkel på svaret!

Jag har berättat detta tidigare i kammaren: När jag skulle åka till COP 27 i Sharm el-Sheikh hade jag det tvivelaktiga nöjet att hamna på ett överbokat flyg, och jag fick då ett dygn extra i Istanbul tillsammans med en representant från Finlands motsvarighet till LRF Skogsägarna. Vi hade ganska intressanta samtal, och den fråga som etsade sig fast i mitt minne var: Var har Sverige varit de senaste åtta åren i skogsfrågorna? Det var väldigt tydligt.

Jag har noterat att man nu börjar bygga allianser på nytt i skogsfrågorna och vill därför fråga: Jobbar Sverige aktivt för att bygga än större allianser? Vi brukar ofta prata om Sverige och Finland som de stora skogsrikena, men det finns fler länder. Jag vet också att vi har samarbetsorgan. Men jobbar man för att vi ska få än större och starkare allianser i skogsfrågorna så att vår syn ska komma fram ännu tydligare och rätt och slätt vinna?

Fru talman! För att vara konsekvent ska jag väl säga att inte heller frågan om var Sverige har varit de senaste åtta åren var upp på Europeiska rådets sammanträde.

Lärdomen tycker jag ändå är att man måste vara uthållig och driva samma fråga under en lång tid, bilda allianser med andra länder som tycker tillräckligt lika för att någonting ska kunna bli gjort och stå upp för sin ståndpunkt väldigt distinkt när man ser att det finns en risk att något skadar våra nationella intressen.

Vi arbetar i EU för vårt gemensamma bästa, men vi arbetar också för att slå vakt om svenska intressen i det gemensamma. Skogens roll i ekonomin för anställning, som exportgenerator och i klimatomställningen är ett svenskt kärnintresse. Den här regeringen kommer inte att vika en millimeter i att stå upp för de intressena.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Jag har ju redan haft förmånen att få ställa lite frågor till dig i KU på morgonen, men nu blir det en lite annan karaktär på dem.

Jag tänkte att vi skulle prata lite om demokrati och rättsstat. Detta är ju grundvalar i det europeiska samarbetet. Tyvärr finns det dock krafter inom EU som ifrågasätter den värdegrunden och till exempel utmanar stödet till Ukraina. Vi ser en utveckling i Slovakien där man försöker kontrollera medierna, försvårar domstolarnas arbete och har en väldigt ryssvänlig retorik, detta trots att vi tidigare har vidtagit en hel del åtgärder mot Ungern och Polen när de gjort på liknande sätt.

Även om nu rådets slutsatser fortsatt uttrycker starkt och enat stöd för Ukraina har Ungern förhalat förhandlingarna. Att Slovakien i framtiden skulle kunna agera på liknande sätt är inte omöjligt, särskilt med tanke på hur Ukrainakritisk den slovakiska presidentvalskampanjen i vår har varit och hur premiärminister Robert Fico har försökt stoppa vapenleveranser till Ukraina.

Därför undrar jag hur statsministern ser på att exempelvis införa kvalificerad majoritet på flera av EU:s områden så att enskilda länder inte kan diktera till exempel det europeiska stödet till Ukraina.

Fru talman! Den ena delen tycker jag är enkel, även om det också är en svår fråga: Demokrati och rättsstat är fundamentala delar av vad EU vilar på. Därför kommer det tillbaka hela tiden. Sedan kommer det inte in i varje diskussion. När vi pratar konkurrenskraft pratar vi konkurrenskraft, inte enskilda länders syn på medier och domstolar. Det är inte för att detta inte är viktigt utan för att det inte är själva ämnet för dagen. Som vi alla vet är det också pågående processer som sköter sådana frågor, villkorar utbetalning av medel och så vidare. Jag litar på att de institutionerna fungerar.

Ibland måste man, utan att tumma det minsta på vad man tycker är viktigt, ändå kunna enas i andra frågor. Så fungerar EU.

Det leder till den mycket svårare frågan om kvalificerade majoriteter. Den svenska hållningen har länge varit, oavsett regering, att EU i utrikespolitiken skulle kunna agera kraftfullare om vi hade lite mer av kvalificerade majoriteter. Det tycker vi är bra. En del skulle säga att vi gör det för att vi är ett ganska litet land och upplever att vårt eget ställningstagande kanske inte alltid låter allra högst i världen.

Andra länder tycker precis tvärtom. De vill kunna agera som ett enskilt land, ett stort enskilt land, och vill absolut inte böja sig för majoritetsbeslut som går dem emot - på samma sätt som vi absolut inte vill böja oss för majoritetsbeslut på skatteområdet, på välfärdsområdet eller när det gäller partsmodellen i lönebildningen.

Detta är tveeggat vapen. Om man hårt driver kvalificerade majoriteter också på toppnivå, på europeiska toppmöten - det finns ju kvalificerade majoriteter i andra beslutsstrukturer - skulle ganska starka svenska intressen riskera att bli nedröstade. Jag tycker att man ska tänka efter noga innan man går den vägen.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är helt klart en komplex fråga, men vi befinner oss också i en komplex värld där demokratin är mer hotad än på länge. EU har också en otroligt viktig del i att upprätthålla demokratin.

Utvecklingen vi ser i Slovakien har uppmärksammats av exempelvis kommissionen, som har varnat den slovakiska regeringen att landet riskerar att förlora uppemot 3 ½ miljard euro från återhämtningsfonden om man inte agerar på rättsstatsprinciperna. Det är bra. Men det vore också intressant att höra: Hur går tankegångarna i rådet? Hur går samtalet mellan medlemsländernas regeringschefer om oron kring Slovakien och att landet eventuellt i framtiden kan utmana EU:s grundvärden om demokrati och frihet?

Fru talman! Vi är ganska noga på Europeiska rådet med att undvika att diskutera olika länders inrikespolitiska situation. Det skulle inte fungera, helt enkelt. Där litar vi på att när den inrikespolitiska dynamiken kommer eller riskerar att komma i konflikt med grundläggande europeiska värden har vi institutioner som tar hand om detta. Jag tycker också att olika processer visar att det faktiskt fungerar.

Sedan kan vi lite till mans ha olika uppfattningar om hur exempelvis retoriken om Ukraina var i valrörelsen eller att man ibland upplever en sviktande långsiktig vilja att stå upp för Ukraina - ibland för att det helt enkelt finns inrikespolitisk dynamik som talar för det, ibland, kan man misstänka, av helt andra skäl.

På Europeiska rådet håller vi oss dock ganska stramt till de frågor där vi kan fatta gemensamma beslut som riktlinje för mer operativt agerande på andra nivåer i EU-systemet.

Återrapporteringen var härmed avslutad.