Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)

Fru talman! Ärendet vi nu ska debattera, utrikesutskottets betänkande nummer 12, handlar om OSSE-PF, den parlamentariska församlingen vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Det är en redogörelse för den svenska parlamentariska delegationens verksamhet 2023.

Jag vill redan inledningsvis säga att den parlamentariska församlingen är skild från OSSE:s regeringssida. Det är två helt olika organisationer inom en och samma organisation, OSSE. Precis som i andra sammanhang har regeringssidan sina ansvarsområden och den parlamentariska sidan sina. Det finns också olika stadgar och olika budgetar. Det är två oerhört viktiga organisationer. De 57 medlemsländerna sträcker sig från Vladivostok till Vancouver och innefattar USA, Kanada, Ryssland, hela Centralasien, Europa och södra Kaukasus.

I tider av oro och konflikter är det viktigt med en organisation som syftar till dialog. Det är lika viktigt i dag som det var när OSSE bildades. Regeringssidan bildades 1975 under det kalla kriget, när upprustning rådde. Då var det en samling diplomater som satt ned i Helsingfors och kom fram till att det behövdes något mer än vapen. Det är viktigt med militär försvarsstyrka och anfallsstyrka för att kunna försvara sig, men det är också viktigt att ha en dialog och hitta lösningar på konflikter. Där bildades OSSE. Sedan har OSSE förändrats många gånger. År 1990 bildades OSSE:s parlamentariska församling.

OSSE som organisation fyller på regeringssidan 50 år nästa år. Det är lång tid, många år. OSSE som sådant skulle kunna vara lite vitalare i dag än vad det är. En 50-åring i dag brukar vara vital. Det gäller inte riktigt för OSSE. Detta beror på en sjukdom, och den kan inte botas om inte den som står för sjukdomen visar insikt. Jag talar här om Ryssland. Rysslands agerande inom OSSE är helt vidrigt. Det är helt emot alla stadgar och alla principer som Ryssland så fint har signerat. Jag återkommer till detta, för det är Ryssland som ställer till med det trassel som finns inom OSSE.

Det finns de som säger: Avveckla OSSE - det behövs inte längre! Detta är faktiskt vad även Ryssland säger: Vi vill inte ha OSSE - vi vill ha en arena där vi kan diskutera med USA allena. Ur mitt perspektiv vore detta helt fel. Det är självklart att det behövs en arena som inkluderar 57 länder, en arena där - om vi nu utgår från den parlamentariska sidan - parlamentariker från 57 länder kan mötas och diskutera aktuella frågeställningar.

Arbetet i OSSE och den parlamentariska församlingen vilar på den europeiska säkerhetsordningen och dess breda säkerhetsbegrepp. Det finns tre pelare. Den första är politik och säkerhet. Den andra är ekonomi och klimat. Den tredje är mänskliga rättigheter och demokrati. OSSE-PF arbetar för att genom dialog främja konfliktlösning, en demokratisk samhällsutveckling och rättsstatens principer.

Den svenska delegationen har ett fantastiskt bra renommé inom OSSE:s parlamentariska församling. Den svenska delegationen är känd för att arbeta målinriktat, bidra till verksamheten och stå upp för OSSE-PF:s grundvärderingar. Detta gällde även verksamhetsåret 2023. Vad jag har förstått gäller det också för hur situationen ser ut i dag.

Den parlamentariska församlingen träffas tre gånger om året för församlingsmöten: ett vintermöte, alltid i Wien, ett sommarmöte i ett medlemsland och ett höstmöte i ett medlemsland. Jag skulle gärna se att Sverige stod värd för ett medlemsmöte inom en snar framtid, om det går att finna en tid, då det är ett bra sätt för oss att visa upp vårt svenska samhälle. Det är också ett bra sätt att välkomna parlamentariker från 57 länder till Sveriges riksdag eller någon annan arena där vi kommer att vara.

Inom OSSE finns det naturligtvis fler verksamheter än dessa. Låt mig nämna Medelhavsforumet, där Medelhavsländerna regelbundet träffas, men också en ad hoc-kommitté om antiterrorism och en ad hoc-kommitté om migration. Detta var de kommittéer som fanns 2023. Därutöver arrangeras seminarier, arbetsgrupper, studiebesök, verksamhetsbesök, konferenser och möten där den parlamentariska diplomatin kommer till uttryck, allt i försök att nå framåt i arbetet för OSSE:s grundpelare.

Jag vill nämna det som utan tvivel är OSSE-PF:s stora flaggskepp: valobservationer. För en parlamentarisk organisation är det självklart att valobservationer är viktiga. Det handlar om demokrati. Det handlar om möjligheter för människor att rösta men också att engagera sig och ge uttryck för sin politiska uppfattning. Under 2023 observerade OSSE:s parlamentariska församling parlamentsvalet i Kazakstan, parlaments- och presidentvalen i Turkiet, parlamentsvalet i Polen och parlamentsvalet i Serbien. Jag hoppas att det kan bli fler valobservationer, för det hölls under 2023 betydligt fler val än vad församlingen observerade, vilket jag tycker är tråkigt.

Jag var församlingens president under två års tid. Jag blev vald 2021 och omvald sommaren 2022. Efter två år, den maximala tiden enligt stadgarna, avgick jag som president. Min absoluta prioritering som president var att OSSE:s parlamentariska församling skulle ha fokus på Rysslands illegala krig mot Ukraina.

Det var en lätt uppgift att samla församlingen. Församlingens medlemsländer har tagit avstånd från Rysslands krig sedan den illegala annekteringen av Krim 2014.

När Ryssland inledde sitt krig den 24 februari 2022 höll OSSE:s parlamentariska församling sitt vintermöte i Wien. Vi som var närvarande kommer att minnas denna dag med förskräckelse. Den ukrainska delegationens ledare Mykyta Poturaiev kommer in och säger: Kriget är här. Vi är attackerade.

Det var också en dag som visade på OSSE:s parlamentariska församlings styrka. Delegation efter delegation fördömde kriget och ville ställa Ryssland till svars. Den ryska delegationsordföranden och den belarusiska delegationsordföranden visste naturligtvis vad som skulle ske. De var fega, för de fanns inte på plats personligen utan deltog via webb. Något krig kände de inte till. Men OSSE:s parlamentariska församling stod fast och står fast för Ukrainas rätt till sitt territorium och sin integritet.

Jag hade ytterligare några prioriteringar under mitt presidentskap som jag vill nämna här. Det var att förebygga konflikter, att verka för fred, att finna lösningar och att bidra som parlamentariker till detta. Men det är svårt.

Vi vet alla att när det väl är en konflikt som kommit till stånd är det svårt att finna ett slut på den. Därför är det förebyggande arbetet viktigt. Det handlar om att jobba med förvarningssystem och förebyggande konflikthantering. Men det gäller också att försöka se längre fram och arbeta för detta. Vad finns efter ett krig?

Jag hade ytterligare frågor på agendan, och jag håller fokuset på Ukraina. Jag tillsatte en särskild representant för parlamentarisk diplomati. Personen misslyckades fullständigt. Det var inte för att personen var misslyckad utan för att Ryssland över huvud taget inte var intresserat av att föra någon form av samtal.

Jag tillsatte en särskild representant för krigsbrott. Det är viktigt att göra vad som kan göras också från den parlamentariska sidan för att krigsbrott ska dokumenteras.

Jag tillsatte en särskild representant för politiska flyktingar. Här tänker jag på en person som är arresterad och fängslad därför att han i Ryssland uttalade sig kritiskt om Putins krig, Vladimir Kara-Murza. Han är fortfarande fängslad.

Jag hade också tillsatt en särskild representant för Centralasien. Det är viktigt att vi gör vad vi kan för att visa och inkludera de länder som ligger långt borta geografiskt från Wien och Köpenhamn, där OSSE PF:s sekretariat ligger.

Ad hoc-kommittén om migration hade fått i uppdrag att jobba med migrationsfrågan relaterat till Ukraina. Också de tre kommittéerna arbetade utifrån ett ukrainskt perspektiv. Den absolut viktigaste frågan inom OSSE var att stödja Ukrainas rätt att existera och rätt till sitt territorium.

Jag gjorde mer än så under mitt presidentskap. Jag nämnde att inkludera Centralasien och Mongoliet. Jag har varit på besök där och bidragit till att länderna har träffats, mötts, diskuterat och lagt upp planer för hur länderna ska kunna samarbeta.

Jag var den första presidenten som besökte Turkmenistan och där arrangerade en konferens just i syfte att ländernas delegationer skulle träffas.

Jag införde ett klimatperspektiv med en särskild representant för introduktion av Agenda 2030 och för hur OSSE ska kunna arbeta med klimatfrågor ur ett säkerhetsperspektiv.

Genderfrågor är viktiga. OSSE:s delegater utses inte av OSSE utan av de nationella parlamenten. Andelen kvinnliga delegater är ungefär 23 procent. Det var det vid slutet av 2023. Som mest har andelen kvinnliga delegater varit uppe i 28 procent. Det är viktigt att kvinnliga delegater finns med. Ska vi ha en långvarig fred behövs både kvinnors och mäns perspektiv.

Jag har också sett till att det blev ett ungdomsnätverk. Ungdomar är vanliga här i Sveriges parlament. Det vet vi är viktigt. Unga människor för till ytterligare en dimension. Men inom OSSE:s parlamentariska församling var det glest med ungdomar. Det var mer av de grå tinningarna, som jag själv har.

Ungdomsnätverket startades. Det har nu utsett en egen styrelse. Det jobbar med utbildning och nätverksbyggande. Det jag framförde under hela min tid var: Bygg inte bara ert nätverk inom ungdomsnätverket. Se också till att vara aktiva i de parlamentariska politiska grupperna. Det är i de politiska grupperna som det politiska arbetet bedrivs.

En annan fråga som var viktig för mig var samarbetet inom NB8 och att vi skulle bygga vidare på det och hålla samman. Genom att samarbeta kan vi få fram vårt perspektiv.

Jag drar över min anmälda talartid, ursäkta fru talman.

Jag avgick som president, och en ny president valdes. Det var Pia Kauma från Finland. Jag är också glad över att Sverige fortsätter att vara representerat på de högsta nivåerna inom OSSE:s parlamentariska församling. Johan Büser från Socialdemokraterna valdes till skattmästare.

Låt mig säga ett par ord om de två motioner som behandlas i betänkandet innan jag går vidare. Den ena handlar om Moskvamekanismen. Det är en motion från Vänsterpartiet om hbtqi-personer och hbtqi-rörelsen.

Först och främst tycker jag att det är synd att motionen finns med i behandlingen av betänkandet. Betänkandet handlar om den svenska parlamentariska delegationens redogörelse. Moskvamekanismen ligger på regeringssidan inom OSSE. Det är ingenting som den parlamentariska sidan har någon möjlighet att påverka, herr talman.

Moskvamekanismen har utlösts ett antal gånger. Moskvamekanismen tillkom 1991. Det var för att kunna sända experter till ett område där det förelåg ett problem som det var viktigt att åtgärda, speciellt om det låg inom den tredje dimensionen.

Sverige tillsammans med andra likasinnade länder aktiverade Moskvamekanismen när det gällde Rysslands illegala krig i Ukraina. Det var för att undersöka krigsförbrytelser och övergrepp i MR-frågor. Det har nu också visat sig att det har varit betydelsefullt när det handlar om ICC:s arbete att det finns en dokumentation.

År 2023 arbetade Sverige aktivt för en aktivering av Moskvamekanismen i Belarus med anledning av det försämrade läget för MR-rättigheter.

Det finns fler exempel. År 2018 var Sverige ett av 16 länder som aktiverade Moskvamekanismen med anledning av förföljelsen av hbtqi-personer i Tjetjenien.

Jag kan mycket väl se att det är en viktig mekanism som det gäller att fortsätta att etablera på regeringssidan. Det är viktigt att här söka samarbete med andra länder. Om ett ensamt land driver frågan går det inte att få igenom det. Det måste finnas fler som samarbetar.

Det finns också en motion som är väckt av Sverigedemokraterna om förföljelse av minoriteter och då ett speciellt stöd för kristna. Det är en fråga som också jag jobbar med inom den parlamentariska församlingen. Här finns det en särskild representant, senator Ben Cardin från USA, som har jobbat mycket med religiösa minoriteter och lyft upp dessa.

Det finns också motioner väckta i den tredje kommittén om religiösa minoriteter. Jag skulle vilja säga att det är en fråga som är viktig inom OSSE. På regeringssidan finns ODIR, organisationen för demokrati och mänskliga rättigheter som jobbar med minoritetsfrågor, och däribland finns religiösa rättigheter. Frågan finns både på den parlamentariska församlingens och på regeringssidans bord. Utskottet yrkar avslag på motionerna.

Herr talman! Jag vet att jag har överskridit den anmälda talartiden, men jag tar mig den friheten. Det är sista gången som jag talar i det här sammanhanget, och jag vill rikta ett flertal tack.

Jag vill först och främst tacka OSSE-delegationen för det stöd som jag har upplevt under hela min tid som president och för det goda samarbete som vi har haft. Det har varit oerhört viktigt för mig som president att veta att jag har det svenska stödet med mig. Tack!

Jag vill också tacka sekretariatet, och då tänker jag på delegationssekreterare Fredrik Svensson, som oförtrutet har arbetat och varit engagerad i att stödja delegationen i dess arbete. Jag vill också tacka Simona De Ciutiis och Lena Hemlin för deras arbete med att serva, se till att resor har bokats, se till att det finns underlag och att allt inför valobservationer fungerar.

Jag vill rikta ett speciellt tack till Jonathan Demner, som var min rådgivare under min tid som president. Han är en fantastisk person. Han var väldigt ung när han tillträdde, och jag kan säga nu att jag var lite skeptisk då. Men, herr talman, det förbyttes snabbt i stor glädje och tilltro. Jonathan Demner visade sig ha fingertoppskänsla för politik. Han är väldigt alert och engagerad och har en förmåga att diskutera och hitta lösningar. Han såg till att mitt uppdrag som president fungerade. Ett stort och varmt tack till Jonathan Demner! Jag önskar honom all lycka i hans fortsatta karriär. Han kan komma att gå precis så långt som han själv vill.

Herr talman! Jag vill också tacka riksdagsförvaltningen i stort för det stöd jag har fått som president. Det var oerhört angeläget och viktigt, för det går inte att vara president för en församling med 57 deltagande länder utan att ha ett stöd från det nationella parlamentet med sig.

Jag hoppas innerligt att jag har gjort det bästa jag har kunnat för att stödja fred och säkerhet inom OSSE:s region och att jag har varit en god företrädare för Sveriges parlament. Jag önskar delegationen fortsatt lycka i ert viktiga arbete. Jag följer er på nätet!

Herr talman! Tack till Margareta Cederfelt för det arbete som du lade ned i den svenska OSSE-delegationen under dina år där! Tack också för ett gott samarbete och för att du drev delegationsgemensamma frågor av värde för den svenska delegationen!

Dagens debatt handlar om det gångna verksamhetsåret i den svenska OSSE-delegationen, men förstås också om en utblick framåt. Som har sagts här har vi glädjande nog en mycket aktiv svensk delegation - aktiv både på möten, på valobservationer och så vidare.

OSSE är världens största regionala säkerhetsorganisation med 57 medlemsstater i Europa, Kaukasus, Centralasien och Nordamerika. Säkerhetssynen är bred och utgår från tre dimensioner: en säkerhetspolitisk, en ekonomisk och miljömässig samt dimensionen om demokrati och mänskliga rättigheter. Det är kort och gott idén om den europeiska säkerhetsordningen.

Utmaningarna för OSSE när det kommer till de här frågorna är som vi vet många. Rysslands krig i Ukraina är nu inne på sitt tredje år. Under det gångna året har vi sett en oroande utveckling i Armenien och Azerbajdzjan, inte minst i regionen Nagorno-Karabach. Klimatutmaningen fortsätter att ställa krav på en politik för detta. Inte minst ser vi också en tillbakagång för såväl demokrati som mänskliga rättigheter i många av OSSE:s medlemsstater.

Herr talman! Rysslands krig i Ukraina fortsätter. Vi socialdemokrater verkar för ett fortsatt starkt svenskt stöd till Ukraina. Det gäller såklart även i OSSE, och vi kommer att fortsätta att verka för det tills den sista ryska soldaten har lämnat Ukrainas territorium. Ingen stat inom OSSE får ta sig rätten att attackera ett annat land. Det är ett tydligt brott just mot den europeiska säkerhetsordningen när man gör så. Det krig som nu rasar i vårt närområde är en existentiell fråga för Ukraina, men även för oss. Det är även en avgörande fråga för respekten för våra gemensamma normer, våra institutioner och den internationella rätten.

Ännu tycks inget slut på kriget finnas i sikte. Kriget är den största politiska förändringen sedan murens fall, och utöver enorma mänskliga lidanden bidrar kriget till en betydligt osäkrare värld, också utanför vårt närområde.

Inom OSSE:s parlamentariska församling står vi enade i fördömandet av kriget och om det ansvar som Ryssland och Belarus har för detta krig. Vi står i stark solidaritet med våra ukrainska parlamentarikerkollegor i OSSE, och vi står gemensamt upp för det ukrainska folkets rätt till fred och frihet.

Ett annat krig som pågår är det i Mellanöstern, och även om inte Israel och Palestina formellt är medlemsstater i OSSE har vi alla en skyldighet att agera i den frågan, oavsett var i världen vi befinner oss eller vilken stol vi sitter på. Efter Hamas brutala attack den 7 oktober och gisslantagandet, som fortfarande pågår, utkämpas ett krig i Gaza, där Israel nu har ett mycket stort ansvar för alla de tusentals oskyldiga civila som har dödats.

Vidare är den humanitära situationen fruktansvärd. Nödhjälpen når inte fram i tillräckligt stor omfattning och stoppas till och med ibland vid gränsen. Internationella brottsmålsdomstolens chefsåklagare meddelade i veckan att han anser att en arresteringsorder bör utfärdas mot Hamas och Israels ledare. Det är nu viktigt att ICC fortsätter att utreda krigsbrott och får det stöd som ICC förtjänar i sitt arbete med att upprätthålla den internationella rätten.

Den enda vägen framåt nu är en omedelbar vapenvila, en förhandlad tvåstatslösning och respekt för den internationella rätten. Den socialdemokratiskt ledda regeringen erkände som bekant staten Palestina redan 2014, och i dagarna kom också erkännanden från Norge, Irland och Spanien.

Det finns anledning till initiativ i denna fråga också i OSSE:s parlamentariska församling. Vi socialdemokrater kräver att inte bara Israel, utan också Palestina, ska ingå i OSSE:s Medelhavsforum framöver. Detta är något som min kollega Kadir Kasirga driver tillsammans med oss i den socialdemokratiska gruppen i OSSE inför vårt sommarmöte.

Herr talman! Jag har under mina år i OSSE besökt Georgien flera gånger. Senast i januari gjorde hela den svenska delegationen ett besök i landet. Liksom Ukraina har Georgien drabbats av rysk aggressivitet. 20 procent av Georgiens internationellt erkända territorium kontrolleras de facto i dag av Ryssland.

Vi fick möjlighet att på plats tillsammans med EU:s krishanteringsinsats besöka den administrativa skiljelinjen vid Sydossetien. När det för ett tag sedan meddelades att Georgien fick kandidatstatus till EU var vi många som där och då gladdes över detta besked och såg en georgisk framtid i EU. Stödet för detta bland det georgiska folket är också starkt.

Men det finns nu tyvärr anledning att känna en mycket stark oro för utvecklingen i landet. En så kallad foreign agents-lag diskuteras och är nära att implementeras. Mycket tyder på att den kommer att antas inom kort. Omfattande protester har ägt rum i landet, och vi ser en mycket repressiv och auktoritär utveckling just nu.

I går hade jag förmånen att få träffa organisationen Kvinna till Kvinna här i riksdagen, och de kunde berätta om ett starkt tryck på organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter såsom minoriteters rättigheter, kvinnors rättigheter och hbtqi-personers rättigheter. Ett exempel på denna repression är att vårdpersonal enligt ett lagförslag ska kunna neka hbtqi-personer möjlighet till grundläggande sjukvård. Det finns alltså anledning för oss att följa denna oroande utveckling vidare.

Ett av förslagen som vi socialdemokrater driver tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet här i dag är att Sverige bör verka för att den så kallade Moskvamekanismen ska åberopas när hot mot hbtqi-personer anses vara överhängande, som i Georgien.

Moskvamekanismen är ett instrument som ger OSSE möjlighet att sända en rapportör till en medlemsstat om det bedöms föreligga ett särskilt allvarligt hot mot uppfyllande av något av de åtaganden som respektive land har gjort när det kommer till demokrati och mänskliga rättigheter.

Herr talman! Demokrati och mänskliga rättigheter är också en av de viktigaste frågorna för svenska folket när det nu stundar EU-val. I veckan öppnade förtidsröstningen. Vi ser hur demokrati och mänskliga rättigheter utmanas i många europeiska länder som också är medlemsstater inom OSSE. Endast åtta länder i världen har en fullgod pressfrihet. Vi ser hot mot demokratin också här på hemmaplan med andra stater som vill lägga sig i våra angelägenheter, men vi ser det också internt med ökade terrorhot. Vi ser också trollarméer som är subventionerade av Sveriges näst största parti. Det är också ett demokratiproblem som vi behöver ta tag i och som hotar det fria demokratiska samtalet.

Herr talman! Margareta Cederfelt nämnde en viktig del av OSSE:s verksamhet, nämligen våra valobservationer. Hon nämnde också de valobservationer vi har genomfört under året i Kazakstan, Turkiet, Polen och Serbien. Även 2024 är ett intensivt valår. Jag har för egen del som ambition att observera de mycket intressanta valen senare i år i Moldavien, Georgien och USA.

Herr talman! Jag inledde mitt anförande med att konstatera att utmaningarna inom OSSE som organisation är betydande, och jag exemplifierade med Rysslands krig i Ukraina, utvecklingen i Georgien samt tillbakagången för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Även om utmaningarna är stora är OSSE ett unikt forum för diskussioner och förhandlingar om regional säkerhet som långsiktigt kan verka för att återupprätta den europeiska säkerhetsordningen och respekten för folkrätt, humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Därför är och förblir det svenska medlemskapet och arbetet i denna organisation viktigt.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma reservation nummer 2 om Moskvamekanismen. Jag vill också tacka den svenska OSSE-delegationen och vårt sekretariat för det gångna året och passa på att önska er alla en riktigt fin sommar så småningom.

Herr talman! Som framgått är detta ett betänkande som inte bara handlar om OSSE-delegationens redogörelse utan också om regeringens skrivelse gällande verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete under helåret 2022 och första halvåret 2023. Det är alltså ett samlat betänkande, och det är så utskottet ofta hanterar den här typen av frågor. Vi försöker samordna regeringens bild av arbetet med parlamentarikers agerande i de parlamentariska församlingarna. Det är naturligtvis väldigt bra när det görs.

OSSE är, som framgår av betänkandet och också av debatten, världens största regionala säkerhetsorganisation. Det är intressant att vi nästa år kommer att få uppleva Helsingforsavtalets 50-årsjubileum, som Finland kommer att leda. Förhoppningen hade varit att det skulle kunna vara ett storslaget firande av en organisation som byggt säkerhet, som byggt strukturer som respekterats och som förhindrat krig och konflikter på vår kontinent.

Tyvärr är det dock inte så. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 tydliggjorde det som vi borde ha sett och som också OSSE borde ha sett tidigare, nämligen vad som hände i Georgien 2008. Det var starten på det grepp som Ryssland presenterade för oss alla. Vi trodde att det var ett undantag som bekräftade OSSE:s regler. Men det var inget undantag. Vi kunde ha sett det komma 2014, men återigen tänkte Europa att det nog var ett undantag och tittade på hur man kunde klara freden ändå. Vi ville inte se.

Jag hoppas att vi inte nu hamnar i en situation där vi återigen väljer att se bort och inte se vad som egentligen pågår. Ryssland ägnar sig åt invasion - ett brutalt övergrepp på Ukrainas självständighet, ukrainarnas frihet och ukrainarnas drömmar. De störs varje natt och många gånger om dagen av flyglarm och attacker. Detta måste man fundera på hur man ska möta. Det är en ny arkitektur som Ryssland inte kommer att vara en del av, som det ser ut, under lång tid framöver. Det tycker jag är viktigt att fundera över och ta en debatt om.

Vi vet sedan tidigare debatter att Ryssland försökte ta fajten mot de tre dimensionerna. De ville att det i princip bara skulle vara den säkerhetspolitiska och att man inte skulle ägna sig åt miljöfrågorna. Framför allt skulle man inte alls diskutera den tredje dimensionen, som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Ryssland var såklart en stor måltavla för olika synpunkter från OSSE men också från en lång rad andra organisationer och länder.

Det är viktigt för den svenska delegationen, för regeringen och för Sverige att säkra att vi i den struktur som fortfarande lever, om än med en hel del utmaningar, har kvar alla tre dimensionerna och inte ger upp exempelvis demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag hör vad som sägs i debatten, om än inte i betänkandet som sådant, om Georgien. Jag måste, herr talman, vara tydlig: Georgien har varit ockuperat sedan 2008. Jag var varit där flera gånger. Jag har följt Georgien, och jag måste uppmana mina kollegor att se att Tschinvaliregionen är en del av Georgien. Sydossetien är någonting annat. I den georgiska geografin är Tschinvaliregionen, precis som Abchazien, en del av Georgien. Det är viktigt att fortfarande hävda det. Vi erkänner varken annekteringar eller ockupationer.

Detta var dock inte min huvudfråga här. Jag tycker att det är intressant, herr talman, att lyfta diskrimineringen av kristna men också av andra religiösa minoritetsgrupper. Det som pågår i våra länder är faktiskt att man pekar finger åt varandra. Vi har shiamuslimer som målas ut som farliga grupper, och vi har muslimer som pekas ut som farliga grupper. Dessa är religiösa minoriteter i våra länder.

Om vi menar allvar när vi säger att vi står upp för och kräver att man ska se förföljelserna av kristna, som de facto pågår, måste vi också se vad som pågår hos oss själva och hur vi agerar mot religiösa minoriteter. Då tänker jag inte bara på många av de små kristna minoriteter och kyrkor som man försöker strypa och förbjuda. Jag tänker också på andra religiösa minoriteter bland våra 57 medlemsländer. Vi måste leva som vi lär. Jag hoppas att alla som driver de frågorna är beredda att göra det.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Inledningsvis vill också jag passa på att tacka Margareta Cederfelt för hennes tid som president och i delegationen. Jag vill också tacka hela delegationen för det gångna året.

Herr talman! Särskilt i dessa tider ser vi hur viktig OSSE:s uppgift är. Vi lever i en alltmer orolig tid. Antalet länder med styren som kan betraktas som auktoritära ökar. Och vi ser en tydlig demokratisk tillbakagång runt om i världen. Också demokratier drabbas i dag av hård press från auktoritära styren.

Jag vill därför ta tillfället i akt att belysa vikten av det vi gör i den här delegationen och det som OSSE som församling sysslar med. Det handlar om vikten av att delta som valobservatörer och på andra sätt bidra i arbetet för att motverka de auktoritära tendenser vi ser. Vi ska inte minst markera mot Ryssland och såklart deras nära allierade Belarus.

Herr talman! Vi är flera, särskilt i den här delegationen, som vid flera tillfällen har träffat Belarus rättmätiga president, Svetlana Tichanovskaja, när hon har deltagit i olika internationella sammankomster, däribland OSSE-sessioner. Senast den här veckan var hon på besök här i Sverige.

Jag hade för bara några dagar sedan förmånen att i egenskap av ordförande för den svenska Europarådsdelegationen men också som ledamot i denna OSSE-delegation stå värd för en lunch med Svetlana Tichanovskaja och hennes ambitiösa delegation. Synpunkter lyftes, och önskemål presenterades.

Liksom vid tidigare möten ser vi att de demokratiska krafterna i Belarus, som Svetlana Tichanovskaja representerar, är konkreta när de uttrycker sina behov. Ingen kan gå miste om deras energiska arbete för att på bästa sätt representera folket i Belarus och arbeta för att ge dem den demokrati de är värda. Mot bakgrund av detta måste vi göra vår del av arbetet. Vi måste tillsammans göra vårt yttersta för att de ska få de verktyg som de behöver för att kunna fortsätta sin viktiga kamp mot förtryckarregimen.

Jag vill därför passa på att sträcka ut min hand och tydligt markera min vilja att vi som delegation och även i den nordisk-baltiska kretsen ska jobba tillsammans och åter verka för att de som i dag representerar Belarus i församlingen suspenderas. Lukasjenkos regim är illegitim. Det är även diktatorns företrädare. Om Belarus ska ha en representation i den här församlingen bör det vara representanter för den demokratiska oppositionen, inte för diktaturen.

Herr talman! I denna debatt vill jag också gå in på det som nämndes i föregående anförande: den ökande diskrimineringen av kristna och naturligtvis också andra religiösa minoriteter inom OSSE:s 57 deltagande stater.

Det finns omfattande vittnesmål om detta problem, som också har vuxit i omfattning. Det är en direkt följd av etableringen av moskéer och skolor med kopplingar till den snabbt växande wahhabistiska trosuppfattningen inom islam. Den har sitt epicentrum i Saudiarabien, som också ofta finansierar dessa. Resultatet har sorgligt nog blivit att människor, trots den teoretiska förekomsten av religionsfrihet i deras länder, inte vågar visa vilken trosuppfattning de egentligen har, av rädsla för negativa konsekvenser och repressalier.

Herr talman! Vi sverigedemokrater har som bekant i många olika sammanhang och i många år lyft upp detta problem. Men vi har också inom ramen för arbetet i OSSE:s parlamentariska församling föreslagit en resolution för att uppmärksamma, fördöma och åtgärda den diskriminering av kristna och andra religiösa minoriteter som för närvarande sprider sig i flera medlemsländer.

Resolutionen antogs 2019 av församlingen och blev en del av slutdokumentet från Luxemburgmötet. Där uppmanas OSSE:s samtliga deltagande stater att ta hänsyn till och vidta åtgärder mot den ökande diskrimineringen av kristna och anhängare av andra trosuppfattningar som är i minoritet.

Mot bakgrund av detta menar vi att regeringen inom ramen för OSSE:s tredje dimension aktivt bör verka för att sätta särskilt fokus på just detta område.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 1. Och jag vill återigen tacka för det gångna året.

Herr talman! Jag har lite funderingar och en fråga till ledamoten Wiechel.

Sverige och den svenska OSSE-delegationen har varit tydlig i sin hållning när det gäller Ukraina. Vi har varit tydliga, och vi är fortsatt tydliga. Avgörande för om Ukraina ska vinna kriget mot Ryssland är omvärldens och främst EU:s och USA:s stöd - militärt, ekonomiskt och humanitärt.

Det är avgörande att vi förmår hålla en enad front mot Rysslands auktoritära diktator Putin. Det är också avgörande att vi kan hålla ut, eller som statsministern uttryckte det i gårdagens debatt: Ingenting är viktigare än enigheten om stödet till Ukraina.

Liberalernas partiledare uttryckte tydligt att stödet till Ukraina måste öka.

Det har Sverigedemokraterna också uttalat. Samtidigt har Sverigedemokraterna och Sverigedemokraternas partiledare uttryckt åsikter om att det finns en övre gräns för stödet till Ukraina. Jimmie Åkesson har sagt att det är väldigt dyrt med ammunition. Man spränger iväg miljarder varje vecka, och ändå är det svårt att mäta sig med den styrka Ryssland har.

Vad säger Markus Wiechel om var den övre gränsen går för ledamoten och för Sverigedemokraterna?

Herr talman! Tack för frågan, Carina Ödebrink!

Vi har varit extremt tydliga i den här frågan. Från dag ett, faktiskt före den brutala invasionen, har vi stått på Ukrainas sida. Vi var det första partiet i Sveriges riksdag som förespråkade att Sverige skulle skicka vapen till Ukraina, redan före den ryska invasionen. Vi står fortfarande för att de ska få allt de behöver, om vi kan ge de militära resurserna.

Det är ganska tråkigt att oppositionen i svensk politik försöker låtsas som något annat. Alla här i Sveriges riksdag är i dag enade i fråga om stödet till Ukraina. Sedan finns det såklart skillnader. Men då står Sverigedemokraterna på den sida som vill ge mer och inte mindre till Ukraina. Socialdemokraterna stretade emot väldigt länge.

Herr talman! Ledamoten Wiechel använde min fråga på ett felaktigt sätt. Frågan handlade bland annat om stödet, som kan vara militärt och ekonomiskt. Men vi inom OSSE-delegationen slog vid sommarmötet i Vancouver fast i en mängd att-satser vikten av att fortsätta bidra till att stödja barn och kvinnor, att stödja återuppbyggnaden, att stödja återuppbyggnad av utbildningssystem med mera.

Jag tycker faktiskt inte att Markus Wiechel svarar på min fråga. Vi i den här kammaren är överens och har varit det hela tiden, men vad skickar det för signaler när Sverigedemokraternas främsta företrädare säger att det finns en bortre gräns för vad vi kan stödja Ukraina med? Den frågan svarade inte ledamoten Wiechel på. Vad skickar det för signaler och vad kan det få för konsekvenser när man går ut och säger så? Det är ju Sverigedemokraterna som blir väldigt otydliga i det här sammanhanget. Jag vill gärna ha ett svar på det, tack.

Herr talman! Jag får be om ursäkt om jag inte var tydlig. En övre gräns finns inom alla politikområden, annars skulle vi till exempel kunna skicka hela den militära förmåga vi har i Sverige - allt vi har - till Ukraina.

Jag hade gärna skickat väldigt mycket till Ukraina. Jag hade gärna skickat hela vår militär, men vi behöver ju en egen militär. Det faller alltså på sin egen orimlighet att vi inte skulle ha en övre gräns. Vi har helt enkelt inte allt att ge.

Det Sverigedemokraterna har sagt, vid återkommande tillfällen, är att Ukraina ska få så mycket vi i Sverige kan avvara. Vårt stöd till Ukraina ska finnas där så länge de behöver det och tills den sista ryska soldaten har lämnat landet, precis som ledamotens partikollega sa.

Vidare har jag också återkommande i olika sammanhang här i riksdagen och andra församlingar tydliggjort vår hållning när det kommer till stödet till Ukraina i förhållande till andra partier. Det finns även AI-granskningar som visar att Sverigedemokraterna är det parti som tydligast och mest står på Ukrainas sida. De som står minst på Ukrainas sida tenderar att vara partierna till vänster i svensk politik, främst Vänsterpartiet och sedan Socialdemokraterna. Det är bara att titta på dessa olika exempel. Jag förstår att ledamoten vill skapa en annan bild av verkligheten i den här byggnaden. Det är ganska uppenbart, men det fungerar inte. Sorgligt nog skickar det väldigt konstiga signaler till den ryska diktator som Carina Ödebrink talade om.

Herr talman! OSSE är en viktig organisation för fred och säkerhet och en av världens största regionala säkerhetsorganisationer med 57 deltagande stater i Europa, Kaukasus, Centralasien och Nordamerika. OSSE verkar för att främja säkerhet och stabilitet i regionen och riktar in sig på säkerhetspolitik, ekonomi, miljö, demokrati och mänskliga rättigheter. Organisationens särskilda styrka ligger bland annat i dess breda krets av deltagande stater. Det är viktigt att Sverige fortsätter att prioritera frågor inom OSSE som är kopplade till den europeiska säkerhetsordningen, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

Det är bra att vi som land bidragit till att sätta det ryska anfallskriget mot Ukraina högt på OSSE:s dagordning. Medan detta folkrättsvidriga krig pågår måste vi fortsätta stödja Ukrainas folk på alla möjliga sätt till dess att Ukraina återigen har kontroll över sitt eget territorium och de ryska angriparna kastats ut. Vi måste också göra allt vi kan för att utöva påtryckningar gentemot Putin och Ryssland, inklusive hårdare sanktioner, för att få slut på kriget.

Det går inte att prata om fred och säkerhet utan att nämna det fruktansvärda krig som pågår i Gaza. Den humanitära katastrofen är enorm med tusentals dödade civila, utsatta kvinnor och barn, förstörda sjukhusbyggnader och enorm brist på alla förnödenheter. Det är glädjande att flera länder nyligen beslutat sig för att erkänna staten Palestina, precis som Sverige gjorde redan 2014. Det är ett värdefullt bidrag till att stärka det palestinska folkets position och sätta press på Israel om ett omedelbart eldupphör.

Jag konstaterar också att åklagaren i den internationella domstolen beslutat att utfärda en arresteringsorder mot Netanyahu och Hamas ledare för krigsbrott. Det borde få vår regering att äntligen agera mer kraftfullt för att få stopp på kriget.

Sverige måste även i fortsättningen vara en stark röst för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, särskilt i ett läge där dessa utmanas i flera av deltagarstaterna i OSSE.

En av OSSE:s viktigaste arbetsuppgifter är att delta i valobservationer. OSSE:s oberoende valobservationer är av stor betydelse för att kunna fastställa om ett val varit fritt och rättvist. Det är viktigt att svenska ledamöter fortsätter vara aktiva i detta arbete. OSSE åtnjuter också stort förtroende när det gäller just valobservationer.

Det är bra att Sverige tillsammans med andra har tagit initiativ för att aktivera Moskvamekanismen och har tagit fram flera rapporter om kränkningar av och övergrepp på mänskliga rättigheter och överträdelser av internationell humanitär rätt. Det handlar om misstänkta krigsförbrytelser och andra allvarliga internationella brott i Ryssland och även i Belarus, bland annat kidnappningen av ukrainska barn till Ryssland.

Jag hoppas även att OSSE kan engagera sig mer aktivt i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan. Armenien har ju tagit viktiga steg mot demokrati, men utmaningarna är många och landet behöver vårt stöd. Azerbajdzjan däremot går i en mer auktoritär riktning.

Det är viktigt att utveckla samarbetet med civilsamhällets organisationer och stödja dessa, särskilt i länder som går i en odemokratisk riktning, men även i övriga länder som ingår i OSSE. Det gäller främst organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter, demokrati, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter samt miljöorganisationer.

För Vänsterpartiet är rätten att uttrycka sin sexualitet och sin könsidentitet på sina egna villkor en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter, oavsett var i världen man bor. Ingen stat kan med hänvisning till historia, kultur, religion och så vidare hävda att dessa rättigheter inte omfattar alla dess medborgare.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är en bra arena, där Sverige kan driva hbtqi-frågor. I parlamentet finns både länder som har kommit en bit på väg och länder som ligger långt efter. Men öppen diskriminering av hbtqi-personer förekommer även på vår egen kontinent. När nationalistiska och högerpopulistiska krafter vinner mark utmanas rätten till den egna sexualiteten och identiteten. Vi glömmer exempelvis inte de uppmärksammade, fruktansvärda brotten mot homosexuella i Tjetjenien, dit OSSE också skickade en expertmission för att kartlägga och uppmärksamma dessa brott.

Att Sverigedemokraternas Björn Söder har valts till ordförande för den svenska delegationen till OSSE:s parlamentariska församling tycker vi är direkt olämpligt. Sverige ska gå före i försvaret av mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. En ordförande för den svenska delegationen bör således stå upp för minoriteters rättigheter, inte angripa dem.

Inom OSSE finns ett rapporteringssystem för hatbrott, vilket innefattar brott mot hbtqi-personer. Sverige bör verka för att Moskvamekanismen ska åberopas när risken för hot mot hbtqi-personer och hbtqi-rörelsen anses vara överhängande. Sverige bör också verka för att OSSE-samarbetet även ska omfatta hbtqi-frågor.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 2 som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Avslutningsvis vill jag tacka Margareta Cederfelt för hennes fantastiska arbete som president för OSSE. Jag har inte varit med i delegationen men har vid flera tillfällen när jag var andre vice talman stött på Margareta i olika internationella sammanhang och sett vilket bra arbete hon gjorde som ordförande. Tack för det!

Herr talman! Vi har samlats här i kväll för att debattera utrikesutskottets skrivelse om Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Det mesta har redan sagts av mina trevliga kollegor under debatten, men även jag tänkte säga ett par ord.

Organisationen bildades 1975, under kalla kriget, och har haft en avgörande betydelse - inte minst vad gäller till exempel arbetet för säkerhet och trygghet i de forna jugoslaviska republikerna efter Balkankriget.

Förutom att OSSE har varit avgörande i arbetet för fred och mänskliga rättigheter efter murens fall funkar organisationen i dag dessutom som en garant eller till och med en skyddsvakt när det gäller demokrati - den demokrati som vi i Sverige ofta tagit för given. Detta gör man genom alla sina valobservationer men framför allt genom att slå vakt om mänskliga rättigheter och genom att kunna aktivera olika mekanismer när mänskliga rättigheter kränks.

En stor fördel med OSSE jämfört med många andra organisationer är att beslut som resolutioner och annat oftast fattas med enkel majoritet, vilket innebär att inget enskilt land kan blockera beslut gällande exempelvis mänskliga rättigheter.

Herr talman! När demokratin är på tillbakagång i flera länder och respekten för mänskliga rättigheter minskar blir organisationer som EU och OSSE en allt viktigare motkraft som står upp för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Ett exempel på detta, som även nämnts tidigare i debatten, är de senaste veckornas händelser i Georgien.

Ett annat exempel är förstås när hbtqi-rättigheter ifrågasätts, motarbetas eller i vissa fall till och med backar. OSSE har till uppgift att stå upp även för dessa rättigheter, och vi vill tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att Moskvamekanismen åberopas specifikt när hbtqi-personer eller hbtqi-rörelser hotas. Jag yrkar därför bifall till reservation 2.

Herr talman! Apropå dessa rättigheter är det val till EU-parlamentet om ett par veckor, och i går släppte RFSL sin rapport om hur olika svenska partier agerar i hbtqi-frågor och hur mycket de står upp för hbtqi-rättigheter. Alla partier utom ett får över 80 poäng på en hundragradig skala. Sverigedemokraterna får 38 poäng. Med tanke på hur viktigt det är att OSSE står upp även för hbtqi-rättigheter är det oroande och kanske till och med olämpligt att den svenska delegationen leds av just en sverigedemokrat. Jag tänker inte säga så mycket mer än så om det.

Även jag vill tacka Margareta Cederfelt för allt arbete hon har gjort för OSSE.

Herr talman och ärade kollegor! Låt mig först tacka min kollega Margareta Cederfelt som nu lämnar OSSE-delegationen för att bli ordförande och delegationsledare för den svenska IPU-delegationen. Jag som tidigare var ordförande för den svenska IPU-delegationen är sedan början av december gruppledare för Moderaterna i den svenska OSSE-delegationen.

Herr talman! Min erfarenhet av OSSE är inte så lång, men jag ska skaffa mig mer erfarenhet. Jag har tidigare suttit i IPU och i PACE. OSSE är en organisation som har stor betydelse. I den svenska IPU-delegationen och i PACE har vi haft respekt för varandra. Att ha en reservation där man pekar ut en ledamot som direkt olämplig hör inte hemma i kammaren. Den diskussionen kan tas i andra forum, mellan våra gruppledare. Men jag vill inte hålla på och politisera. Världen kretsar inte kring riksdagshuset, utan riksdagen är en del av världen. Det finns viktigare saker att diskutera än det jag just tog upp.

Herr talman! Jag har påbrå från Armenien, och OSSE har haft stor betydelse för detta lilla före detta sovjetland. I Minskgruppen försökte man lösa en konflikt med politiska medel. Dessvärre lyckades man inte, men man försökte i över två decennier innan Azerbajdzjan attackerade Nagorno-Karabach och fördrev 120 000 armenier.

Det sades här att vi inte bara ska prata om kristna utan om alla religiösa minoriteter. Jag instämmer i det. Vi ser hur antisemitismen breder ut sig i Sverige och Europa. Men vi måste också våga prata om när 1 700 år gamla kyrkor och stenkors förgörs. Fördömandena av detta måste vara lika starka. När vi pratar om södra Kaukasien handlar det inte bara om två eller tre före detta sovjetländer utan om europeisk historia. De var bland de första länder som tog till sig kristendomen. Det spelar ingen roll om man är troende eller inte. Det handlar om vårt historiska arv, till exempel världens äldsta vinkällare. Dessa länder ligger mellan tre länder med imperialistiska ambitioner: Ryssland, Iran och Turkiet. De kaukasiska länderna står i vägen för tre länder med stormaktsambitioner.

Herr talman! Det fina med organisationer som OSSE är att vi kommer närmare världen. På europeisk nivå pratar vi om hur vi ska få länder att bli en del av den europeiska familjen. Vi pratar om Ukrainas rätt till sin frihet, sitt territorium, sin demokrati och sitt självbestämmande. Vi träffar Ukraina i bland annat OSSE. Moldavien har samma rätt till sin självständighet, och här försöker Ryssland påverka genom ombud och olika politiska partier.

Detta kan påminna oss i EU om att vi är för slöa; det tar för lång tid. Jag delar den oro över Georgien som Johan Büser och Kerstin Lundgren uttryckte. Men det påminner oss om att vi har gett Ryssland tid och utrymme att positionera sig. Det handlar inte bara om 2008. Jag kan gå tillbaka till när Sjevardnadze blev utkastad i början av 2000-talet. Redan då ställde sig georgierna upp och sa att Georgien skulle bli en demokrati.

När östländer har försökt att göra upp med sin historia har vi varit sena på bollen. Sedan 2018 gör Armenien den resa Georgien gjorde för tio år sedan. Av de sex länderna i östliga partnerskapet är Armenien det land där det går mest i rätt riktning. Då är det viktigt att man får stöd. Låt detta bli en påminnelse om att inte bara prata om den europeiska familjen i OSSE- och IPU-sammanhang. I EU-sammanhang börjar något hända, men det tar för lång tid.

Ryssland försöker också påverka Balkan och splittra Bosnien. Jag är otroligt glad över att Bosnien nu är ett kandidatland. Det kan sätta tryck på Serbien på längre sikt. Jag är inte hoppfull, men vi måste sätta tryck.

Om vi på allvar ska se en europeisk familj där det råder fred och frihet och där människor och inte pansarvagnar rör sig över gränserna måste vi påminna oss själva om att vi i den europeiska familjen, där vi kan påverka som mest, ska vara snabba på bollen.

Herr talman! Jag ser verkligen fram emot arbetet i den svenska OSSE-delegationen. Utifrån den korta erfarenhet jag har av att jobba med ordförande Björn Söder och vice ordförande Johan Büser är jag hoppfull om att kunna arbeta på samma sätt som i IPU-delegationen, där vi hade Moderaterna, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet representerade. Vi hade god anda, och när vi lämnade Sveriges gränser jobbade vi för svenska intressen och höll ihop från morgon till kväll. Jag hoppas att jag kan ta med mig den erfarenheten in i den svenska OSSE-delegationen. Var vi än är - i Bukarest, Danmark eller Wien - representerar vi Sverige, och det är vår främsta skyldighet.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Som ledamot i den svenska OSSE-delegationen vill jag göra några kommentarer när vi nu behandlar delegationens arbete under det gångna året.

Grunden för demokrati handlar om människors möjlighet till fria och rättvisa val. Därför är valobservationerna kärnan i den parlamentariska församlingens uppdrag. Men det handlar också om mänskliga rättigheter oberoende av kön, sexuell läggning, tro och etnicitet. Det handlar om fria medier och ett starkt och fritt civilsamhälle.

Detta är inte en självklarhet i dag. Allt fler människor lever i länder som inte räknas som fullvärdiga demokratier. Det som nu sker i Georgien är mycket oroande.

Den svenska delegationen besökte Georgien i januari och träffade politiska företrädare för regering och opposition, men det som gjorde starkast intryck på mig var våra möten med civilsamhället. Organisationer för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och demokrati- och antikorruptionsarbete möter allt hårdare repression och förföljelse. Befolkningens stöd för att tillhöra den europeiska gemenskapen är massivt, och starka folkliga protester pågår just nu med anledning av beslutet om den utländska agentlagen, hämtad från Ryssland, som slår hårdast mot civilsamhället.

För mindre än ett halvår sedan beviljades Georgien kandidatstatus till EU. Det som nu sker strider både mot ett EU-närmande och mot befolkningens uttryckliga vilja.

Den parlamentariska församlingen har inrättat ett särskilt stödteam för Ukraina, där jag har förmånen att vara rapportör för mänskliga rättigheter. Mitt fokus är tydligt. Det handlar om Rysslands kidnappning och deportering av ukrainska barn samt könsbaserat våld mot kvinnor och våld i nära relationer.

Cirka 20 000 barn i Ukraina beräknas ha blivit kidnappade och förda till ryskkontrollerade områden. Endast ett fåtal av dessa har kunnat återföras. Enligt Human Rights Watch utsätts dessa barn för dubbla övergrepp: De separeras från sina familjer och sitt land, men de berövas också sin identitet och sina mänskliga rättigheter genom desinformation och propaganda.

Sverige ställde sig bakom aktiveringen av Moskvamekanismen förra året för att undersöka och beskriva bortförandet av de ukrainska barnen. Rapporten är ett bra underlag för vårt vidare arbete.

Herr talman! Utmaningarna i Europa och världen är lika stora i dag, om inte större, som när Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa grundades. Vi som verkar här och nu har att stå upp för det som våra föregångare slagit fast och de mål och åtaganden som organisationens 57 medlemsländer varit överens om. Vårt uppdrag utgår från människorna och de värden och uppgifter som främjar demokrati, frihet, säkerhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är inte en organisation för länder som tycker lika. Det är en organisation för länder som tycker olika men som tycker att det är viktigt att vi har en plattform där vi möts.

Herr talman! Med detta vill jag tacka Margareta Cederfelt för hennes insatser.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)