Studiestödet m.m.

Motion 1988/89:Sf413 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Sf413

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
Studiestödet m.m.

Moderata samlingspartiet kan med tillfredsställelse notera att regeringen
anslöt sig till de förslag om nivå för studiemedel som vi framförde i studiemedelskommittén.
Resultatet har inneburit en väsentlig förbättring av de
högskolestuderandes villkor, men det finns trots det fortfarande ytterligare
en rad åtgärder, som vi föreslagit, som bör genomföras för att ge de studerande
större möjlighet att ekonomiskt klara sina studier.

Sverige är för sin utveckling beroende av, att ny kunskap utvecklas och i
en tid av internationalisering och ökat samarbete över gränserna mot EG
och den övriga världen, att allt fler ges möjlighet genom vidgade kunskaper
delta i denna process.

Att hög utbildning gav en bra lön och hög status var förr ett givet faktum
och gjorde, tillsammans med ett betydligt lägre skattetryck, det lättare för
den enskilde att klara sina studieskulder och ändå få en hög livslön. Nu är
detta inte längre så självklart. Ändrade löneförhållanden för många grupper
högskoleutbildade och ett skattesystem, som genom sin konstruktion
och orimligt höga nivå förändrar förutsättningarna, har gjort att stora grupper
högutbildade har svårt att klara sina studieskulder och samtidigt nå upp
till en livsinkomst motsvarande vad andra utan högskoleutbildning har.

För oss moderater är det självklart att såväl lönebildning som skattepolitik
måste ge förutsättningar för både den enskildes förkovran och samhällets
utveckling. Vi vill ändra på de uppenbara brister som finns i det nuvarande
skattesystemet av socialdemokratiskt märke samtidigt som vi vill förbättra
villkoren för de studerande så att allt fler stimuleras till högre studier
och känner sig ha ett ekonomiskt och socialt utbyte av dessa i sin framtida
yrkesverksamhet.

Vi föreslår därför en rad åtgärder, som skall leda till förbättringar i studiemedelssystemet
och ge de studerande bättre möjligheter att uppfylla sina
och samhällets mål med studierna.

Prövning mot egen inkomst

För att få rätt till studiemedel prövas dessa mot den egna inkomsten.
Enligt vår uppfattning bör denna prövning upphöra. Vårt förslag understryker
att studiemedessystemet är ett generellt system, medför besparingar
i administrationen och underlättar hanteringen för den enskilde. Argumentet
att en avskaffad prövning skulle leda till att den studerande förvärvsarbetar
så mycket jämsides med studierna att dessa skulle bli lidande är enligt
vår uppfattning överdrivna. Eftersom rätten till studiemedel är knuten till

deltagande i undervisningen och en viss studietakt bör det i övrigt vara den
enskildes egen sak hur man vill disponera sin tid.

Ett totalt avskaffande av inkomstprövningen måste på grund av kostnadsskäl
genomföras succesivt. Som ett första steg vill vi göra det möjligt
för studerande, som bedriver studier på heltid, att inte behöva vidkännas
reduktion av studiemedel på grund av de inkomster, som erhålls genom
arbete på fritid eller ferier.

Mot bakgrund av det anförda föreslår moderata samlingspartiet att procentsatserna
i studiestödslagen höjs med 10 procentenheter. Det innebär att
det s.k. fribeloppet för helt kalenderår ökar från 120 till 140 procent av
basbeloppet eller för närvarande från ca 5 600 kronor till drygt 39 000 kronor.

Inkomstbegrepp

Såväl vid prövning av rätt till studiemedel som vid återbetalning anser vi
att det för den enskilde mer fördelaktiga begreppet taxerad inkomst bör
användas då det bättre än nuvarande inkomstbegrepp, sammanräknad inkomst,
speglar den enskildes verkliga betalningsförmåga. Nuvarande inkomstbegrepp
tar t.ex. inte hänsyn till underskotts- och förlustavdrag som
uppkommit på grund av innehav av villa eller rörelse. Detta drabbar barnfamiljer,
som ofta väljer att bo i egen villa, samt många nyetablerade egna
företagare.

Bankernas medverkan i medelshantering

Riksgäldskontoret har fr.o.m. den 1 januari 1989 till uppgift att ställa medel
till förfogande för CSN :s utbetalning av studielån. Vi är inte övertygade om
att denna statliga medelshantering är den mest effektiva modellen. CSN
behövs för vissa myndighetsuppgifter, främst för att avgöra vilka som är
berättigade till studiemedel. Däremot anser vi att bankerna bör få tillfälle
att erbjuda sina tjänster så att en bedömning kan ske om deras medverkan
erbjuder fördelar för de studerande och om den är ekonomiskt konkurrenskraftig.

Avskrivning av studiemedel

Samtidigt som vi vet att vårt land behöver allt fler välutbildade medborgare
kan man konstatera att den sociala snedrekryteringen är särskilt påtaglig i
fråga om mer omfattande studier. Det är därför nödvändigt att människor
med förutsättningar för kvalificerade studier uppmuntras att bedriva sådana.

Vi måste motverka de sociala hinder som finns och främja rekryteringen
genom att lätta den extra stora skuldbörda som de långtidsstuderande får.

Det är motiverat att staten avskriver en del av denna skuld.

Rätt till avskrivning skall, enligt moderata samlingspartiets mening, gälla
alla som uppburit studielån för minst sex terminers heltidsstudier eller deltidsstudier
av motsvarande omfattning. De sex terminerna skall kunna gälla
såväl gymnasiala som postgymnasiala studier och behöver inte omfat- 12

Mot. 1988/89

Sf413

ta en sammanhängande tidsperiod. Avskrivningen bör ske med 6 procent
av basbeloppet per termin för gymnasiala studier (d.v.s. 10 procent av lånet)
och med 6 procent av basbeloppet per uppnådda 20 poäng för postgymnasiala
studier; det senare för att inte mer utdragna studier skall gynnas.

Internationellt måste vi i Sverige ligga långt fram med kunniga forskare,
tekniker och administratörer om vår utvecklingskraft och vårt välstånd
skall bevaras. Det är då inte minst viktigt att därtill lämpade personer är
beredda att avlägga doktorsexamen. I dagsläget är det svårt för högskoleinstitutionerna
att behålla sina doktorander på grund av de inkomster dessa
måste avstå under lång tid för att kunna genomföra sina studier. Vi föreslår
därför att studieskulden avskrives med en summa motsvarande ett basbelopp
för den som avlägger en doktorsexamen.

Utlandsstudier

De lättnader som införts när det gäller rätten till studiemedel för högskolestudier
utomlands ligger helt i linje med våra tidigare förslag och kommer
väl till pass bl.a. vid den snabba internationalisering som satts som mål
inom den Europeiska gemenskapen.

På samma sätt bör ökade möjligheter ges för att bedriva gymnasiala studier
utomlands. Vi anser att studiebidrag även skall beviljas till de svenska
ungdomar som bedriver gymnasiestudier vid utländska skolor.

Att man inte bara mister studiebidraget utan också drabbas av ytterligare
negativa konsekvenser, har upprört många föräldrar, som planerar för sina
barns gymnasiestudier utomlands. Inom nuvarande system går den familj
som skickar ett av flera barn på utlandstudier också miste om flerbarnstilllägget
och eventuella bidragsförskott. Något, som ofta omöjliggör för
mindre välsituerade familjer, att ge ungdomarna den erfarenhet och kunskap
som en gymnasieutbildning utomlands skapar.

Inte minst inom de yrkesinriktade utbildningarna, där man nu endast
kan få behålla studiebidraget om utbildningen saknas i Sverige, behövs det
ett nytänkande och större öppenhet om vi skall få möjlighet att följa med i
den snabba tekniska utvecklingen.

Studiebidrag, inackorderingstillägg

Utbildningsministern prioriterar i budgetpropositionen en uppräkning av
inackorderingstillägget framför ytterligare höjning av studiebidraget. Vi
delar denna uppfattning. Behovet av kostnadstäckning för de elever, som
måste ha inackordering är större än för övriga gymnasiestuderande. Vi
anser inte att uppräkningen av inackorderingstillägget är tillräcklig men ser
det som en etapp i en stegvis ökning av anslaget.

Resekostnadsersättning

I den av CSN aviserade försöksverksamheten när det gäller reseersättningar
till gymnasieelever framhålls i budgetpropositionen att en av de viktigaste
frågorna i den avsedda försöksverksamheten är att undersöka om den
nuvarande sexkilometersgränsen kan avskaffas. Vi delar uppfattningen att 13

Mot. 1988/89

Sf413

CSN bör undersöka möjligheten att inom den föreslagna ekonomiska ra- Mot. 1988/89

men förändra nuvarande sexkilometersgräns för rätt till dagliga resor. Det Sf413

är dock nödvändigt att då också ta hänsyn till de förhållanden som råder
och den gräns som tillämpas inom grundskolan.

Inte minst viktigt är att observera de stora olikheter som existerar mellan
storstäder och glesbygd. En åtgärd, som kan vara lönsam i Stockholm med
väl utbyggd kollektivtrafik, kan i mindre glesbygdskommuner få stora ekonomiska
konsekvenser.

Vi föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad vi ovan framfört
om förändringar i resekostnadsersättningen till gymnasieelever.

Reserabatter för studerande

Reaktionerna på det nya rabattsystemet är i huvudsak positiva konstateras i
budgetpropositionen. Vi delar i stort den uppfattningen. Dock finns det
stora områden med dåliga järnvägsförbindelser och ingen busstrafik i SJ:s
regi där de studerande i huvudsak är utestängda från möjligheten att utnyttja
denna förmån. Det är framförallt i Norrland som problemen är störst.

CSN måste därför få medel för att i första hand kunna göra avtal med de
länstrafikbolag, som trafikerar de områden där de studerande är helt utestängda
från reserabatter på grund av att SJ ej driver någon trafik eller
begränsat den i så hög grad att den är omöjlig att använda till hemresor för
de studerande. På vissa sträckor borde det också övervägas om inte avtal
skall träffas med Linjeflyg/SAS där avstånden är mycket stora och alternativen
i det närmaste obefintliga.

Vuxenstudiestöd

Korttidsstudiestödet och den uppsökande verksamheten är till största utsträckning
inriktad på att tillgodose de fackliga organisationernas behov av
att utbilda sina medlemmar i fackliga frågor, men också deras behov av att
utbilda sina förtroendevalda. Studieutbudet i den uppsökande verksamheten
innehåller sällan kurser av mer allmänt innehåll och kopplingen till
längre studier saknas oftast. Den egentliga målgruppen för detta stöd, personer
som har kort grundutbildning och besvärliga arbetsförhållanden och
därför behov av kompletterande utbildning, nås således ej av stödet.

Vi anser de redovisade förhållandena otillfredsställande och anser att en
översyn av gällande regler för korttidsstudiestödet bör ske i syfte att bättre
än för närvarande ge den primära målgruppen den utbildning de saknar. Vi
ifrågasätter också den specialdestinerade vuxenutbildningsavgiftens lämplighet
som instrument för finansiering av vuxenstudiestöd, den uppsökande
verksamheten och planering mm. Även detta bör enligt vår mening bli föremål
för en bredare översyn. Vi föreslår att riksdagen ger regeringen till
känna vad som ovan framförts.

Budgeteffekter

Vi beräknar att de budgetmässiga konsekvenserna av våra förslag sammanlagt
uppgår till 220 miljoner kronor.

14

Hemställan Mot. 1988/89

Sf413

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om en höjning av fribeloppet i enlighet
med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inkomstbegreppet i studiemedelshanteringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bankernas medverkan i medelshanteringen,

4. att riksdagen beslutar om avskrivning av studiemedel i enlighet
med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar om studiebidrag vid gymnasiala studier
utomlands i enlighet med vad som i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prioritering av inackorderingstillägg,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om resekostnadsersättning till gymnasieelever,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om reserabatter för studerande,

9. att riksdagen beslutar om en översyn av vuxenstudiestödet i
enlighet med vad som i motionen anförts,

10. att riksdagen till Studiemedel m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag på 2 327 000 000 kronor, ett i förhållande till
regeringens förslag med 220 miljoner kronor förhöjt belopp.

Stockholm den 25 januari 1989
Ann-Cathrine Haglund (m)

Göran Allmér (m) Hans Dau (m)

Birger Hagård (m) Birgitta Rydle (m)

Ulf Melin (m) Rune Rydén (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

15