Reformering av sjukförsäkringssystemet m.m.

Motion 1989/90:Sf236 av Karin Israelsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Karin Israelsson m.fl. (c)

Reformering av sjukförsäkringssystemet
m.m.

Mot.

1989/90
Sf236-242

Arbetsuppgifter

De senaste åren har socialförsäkringssystemet genomgått stora förändringar
som medfört betydande påfrestningar för försäkringskassorna.

Timsjukpenningreformen, nya regler för föräldraförsäkringen, efterlevandereformen
och borttagande av friåret i sjukvården för pensionärer har
medfört ett utökat behov av vidareutbildning av personalen. Detta har skett
under en alltmera påtaglig press för personalen som redan tidigare dignat
under en ständigt ökande arbetsbelastning.

Genom den enorma ökningen av antalet arbetsskadefall har försäkringskassans
personal inte klarat av att hålla ärendebalanserna nere. Detta har
ytterligare försvårat och försämrat personalens arbetssituation.

Sedan 1982 har, på grund av de besparingstvång som lades på verksamheten,
dessutom reduceringar av personal kontinuerligt skett.

Kostnadsutvecklingen

Sjukförsäkringen

Kostnaderna för sjukförsäkringen ökade kraftigt under 1989 bland annat
som följd av ändrade ersättningsregler för korta sjukfall. Under 1988 betalades
ersättning ut motsvarande 25,3 dagar per försäkrad. 1989 beräknas antalet
uppgå till 26,2 dagar. Det innebär en ökning med 7,9 dagar från 1983 när
antalet sjukdagar låg på en låg nivå. Varje ökning av sjuktalet med en dag
ökar sjukpenningkostnaderna med 1 500 milj. kr. per år. Genom att nedbringa
dessa kostnader finns ett ökat utrymme för åtgärder som gagnar sjukförsäkringssystemet
.

Kostnaderna för sjukförsäkringen beräknas för år 1990 uppgå till 58 697
milj. kr. Av detta utgör 37 940 milj. kr sjukpenningersättning. Sjukförsäkringen
finansieras till 15 % av statsbidrag och till 85 % av socialavgifter från
arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör fr.o.m.
år 1988 10,1 % av lönesumman för arbetsgivare och 9,6% för egenföretagare.
Andelen långa sjukfall står för 46 % av sjukdagarna, de korta sjukfallen
svarar för 17 %. En ökad satsning på rehabilitering i vården innebär klara
vinster i sjukförsäkringen.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr SJ236-242

Försäkringskassans roll

Manga av de förut naturliga arbetsmomenten för personalen vid försäkringskassorna
får inte utrymme på grund av den ökade arbetsbelastningen. Således
förekommer inte - med några få undantag - kontroller i den sjukes hem.
Det finns kassor som inte följer upp de korta, upprepade sjukskrivningarna,
med att begära läkarintyg, det finns alltför många kassor som inte klarar av
att i rimlig tid betala ut de ersättningar som allmänheten är berättigad till.
Servicen har sålunda avsevärt försämrats. Rehabiliterande insatser får även
en mindre omfattning när personalsituationen är som den är idag.

I årets budgetproposition föreslår regeringen 18.5 milj kr. till ökade insatser
i kontrollverksamheten. Med vårt förslag med en 100-procentig ersättning
samt en arbetsgivarperiod de första fjorton dagarna kommer personella
resurser att friställas. De kan med fördel användas till de kontrolluppgifter
som inte kan genomföras i dag. Vi yrkar av den anledningen inte ökat anslag
för denna verksamhet, men accepterar att anslaget utgår under det närmaste
året innan vår reform genomförts.

Timsjukpenningreformen har även medfört att man inte klarar av att beräkna
den ersättning som skall utgå på ett korrekt sätt. Vid vissa kassor har
man vid kontroller kunnat visa att tre av fyra beräkningar varit felaktiga.
Detta medför ökade kostnader.

Det finns alltså många åtgärder som behöver vidtas för att förbättra situationen
vid försäkringskassorna. Den utökning av personalen som äskades inför
årets budget har inte tillgodosetts. Det innebär att även under kommande
budgetår kommer situationen i stort sett bli densamma, med ökande
väntetider och ökad belastning på personalen.

Förnyelseområden

Arbetsgivarperiod

I våra grannländer har en arbetsgivarperiod för den första perioden av ett
sjukfall prövats i flera år. De erfarenheter man där kan peka på är huvudsakligen
positiva. Kritiken mot en arbetsgivarperiod har bland annat varit att
arbetsgivaren skulle uppträda som någon slags sjukpolis" och att
integritetsproblemen skulle utgöra ett hinder för en sådan reform. Genom
att låta läkarintyg infordras av försäkringskassan samt bara delges arbetsgivaren
utan sjukdomsdiagnos kommer aldrig arbetsgivaren att få ta del av
sjukdomsorsaken. Vid kortare sjukdomsfall kommer även täta insjuknandeperioder
kunna meddelas försäkringskassan för åtgärder. Personer med någon
sjukdom som orsakar ofta förekommande sjukperioder måste i detta
system tillförsäkras ett särskilt skydd så att arbetsgivaren inte åsamkas orimliga
kostnader. Det finns många modeller att arbeta efter om ett beslut rörande
arbetsgivarperiod genomförs.

Enligt vissa beräkningar kan en arbetsgivarperiod på två veckor reducera
arbetsgivaravgiften med 2,3 %. En minskning av den administrativa personalen
vid försäkringskassorna kan uppgå till ca 3000 personer. En arbetsgivarperiod
kan även uppskattas innebära en minskning av utbetalningar från
försäkringskassan med ca 11,6 miljarder kronor. Antalet sjukfall som inte

Mot. 1989/90

Sf236

2

behöver handläggas av försäkringskassan beräknas uppgå till ca 9 miljoner. Mot. 1989/90

För företagen innebär detta inte något nämnvärt administrativt merarbete Sf236

då de flesta företag redan i dag räknar ut en ersättning från företaget till den
anställde. Med en arbetsgivarperiod och en hundraprocentig ersättning under
hela sjukpenningperioden, som föreslås i en annan centermotion, minskar
företagens administration ytterligare. Även inom avtalsförsäkringarna
och trafikförsäkringarna skulle administrationen med ett sådant system
kunna minska.

Det krångliga och ibland orättvisa timsjukpenningssystemet kan med
denna reform utgå. Uträkningarna av timsjukpenningen tar mycket tid i anspråk
och kan i många fall leda till felaktig ersättningsnivå. I vissa fall när
en person är sysselsatt i industriarbete med kontinuerlig drift och erhåller
sjukpenning för vardagar erhålls en överkompensation med upp till 130 %.

Om lönen istället utgår som vanligt kommer kompensationen att bli den
rätta. Vi föreslår att en arbetsgivarperiod på 14 dagar genomförs på försök
vid ett par av landets försäkringskassor under en tid av ett år. Hela länet skall
innefattas i detta försök. Riksdagen bör begära hos regeringen att sådan försöksverksamhet
inleds.

Riksförsäkringsverkets utlokalisering

Riksförsäkringsverket (RFV) är en central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen
och anslutande bidragssystem. I verkets uppgifter ingår bl.a.
att svara för den centrala ledningen och för tillsynen av de allmänna försäkringskassornas
verksamhet. Huvuddelen av förmånerna utbetalas genom
ADB-avdelningen i Sundsvall. Verket är organiserat med en administrativ
avdelning, en försäkringsavdelning, en utvärderingsavdelning, en ombudsavdelning
och en ADB-avdelning. Dessutom finns två fristående enheter,
stabsenheten för lagfrågor samt yrkesskade- och avgiftsenheten.

Det finns anledning att också se över denna verksamhet för att regionalisera
en del av den förekommande verksamheten. Det finns olika modeller
att då välja mellan, antingen en regionalisering av all verksamhet knuten till
respektive region eller en utlokalisering av viss avdelningsverksamhet. Det
finns all anledning att snarast genomföra en översyn med uppdrag att utlokalisera
verksamhet från RFV. Vad ovan anförts bör ges regeringen till känna.

Lokalkontoren

Centerpartiet har med kraft slagit fast vikten av att behålla lokalkontoren.

Inte bara lokalkontoren i glesbygden bör finnas kvar, det finns även anledning
att behålla andra lokalkontor för att ge närhet till den service befolkningen
skall ha. Det har visat sig synnerligen värdefullt att exempelvis kunna
handlägga arbetsskadeärenden i den arbetsskadades hemort. Den lokala
kännedomen ger många fördelar. Genom att reducera handläggningstiden
för arbetsskadeärenden vinner den skadade många fördelar i och med att
långa väntetider är till skada i flertalet fall.

Genom en aktiv samverkan mellan sjukvård, arbetsförmedling, socialtjänst
och försäkringskassa kan man skynda på rehabiliteringsärenden.

Detta är betydligt enklare att genomföra vid de mindre kassorna där det 3

finns god personkännedom och lättare att nå beslutsfattare. Detta är till stor
fördel för alla parter.

Centerpartiet fick i riksdagens beslut stöd för förslaget att innan ett lokalkontor
dras in eller läggs ner, en verklig prövning skall ske avseende vilka
arbetsuppgifter som kan utföras därstädes. Utskottet skriver: "Som anges
i propositionen skall därvid särskild hänsyn tas även när det gäller övriga
lokalkontor." Detta gällde tidigare enbart lokalkontor i glesbygden. Med
riksdagens beslut gäller detta numera alla lokalkontor.

Centerpartiet motsätter sig därför ytterligare indragningar av lokalkontor.
Vi anser att anslaget till försäkringskassorna bör räknas upp med 15 milj.kr.
för att täcka de ev kostnader som uppstår vid ett bibehållande och en utbyggnad
av lokalkontorsnätet. Regeringen har inte tillgodosett RFV:s krav på
anslag för denna verksamhets bibehållande. Vad ovan anförts bör ges regeringen
till känna.

ADB-verksamheten inom försäkringskassan

För att rätt kunna bedriva en bra verksamhet krävs att försäkringskassan förfogar
över ett småskaligt och decentraliserat ADB-system. Vi anser att det
med det snaraste bör genomföras en datorisering för att underlätta det dagliga
arbetet ute på kassorna. Centerpartiet anser det värdefullt att lokalkontorens
uppgifter, lagrade i datorerna, ej kan delges andra kontor. Den enskilde
måste ovillkorligen behålla sitt integritets- och sekretesskydd även när
personuppgifter införes i ett datasystem. Vad ovan anförts om ADB-verksamheten
inom försäkringskassan bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en försöksverksamhet
med arbetsgivarperiod på 14 dagar vid två försäkringskassor under en
tid av ett år genomförs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande utlokalisering av riksförsäkringsverkets verksamhet,

3. att riksdagen beslutar om ett med 15 milj. kr. förhöjt anslag till
RFV för att täcka kostnaderna för ett bibehållande av lokalkontoren,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande ADB-verksamheten inom försäkringskassan.

Mot. 1989/90

Sf236

4

Stockholm den 19 januari 1990
Karin Israelsson (c)

Ulla Tillander (c)

Rune Backlund (c)

Roland Larsson (c)

Kersti Johansson (c)

Mot. 1989/90

Sf236

Rosa Östh (c)

Göran Engström (c)

Marianne Jönsson (c)

5